Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag till sjömans hemresa vid semester m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Gorthon m. fl. och nr 196 i andra kammaren av herr Carlsson i Göteborg m. fl.

1963-04-02 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag till sjömans hemresa vid semester m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Gorthon m. fl. och nr 196 i andra kammaren av herr Carlsson i Göteborg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1963

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statsbidrag till sjömans

hemresa vid semester m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr

Gorthon m. fl. och nr 196 i andra kammaren av herr Carlsson i Göteborg

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530).

Härigenom förordnas, att 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 (nr 530)

skall erhålla följande ändrade lydelse.

26 §.

Avgår sjöman å fartyg i utrikes fart från sin tjänst i annat land än där

han är bosatt eller lämnar han under sådant förhållande fartyg för att åtnjuta

semester eller tjänstledighet och vill han resa till sin hemort, skall

av kostnaden för resan med underhåll hälften bestridas av statsmedel och

hälften gäldas av redaren, såframt sjömannen varit i tjänst å fartyget eller

hos redaren aderton månader i följd och icke haft tillfälle under det senast

förflutna året att lämna tjänsten i det land där han är bosatt. Beräknas

fartyget inom två månader uppnå hamn, från vilken hemresan kan ordnas

med avsevärt mindre kostnad eller omgång, är sjömannen ej berättigad

till fri hemresa med mindre han kvarstår i tjänsten till fartyget uppnår

sådan hamn. Vill sjöman, som uppsäger tjänsteavtalet eller begär entledigande,

erhålla fri hemresa, skall han samtidigt göra framställning därom.

Hemresan skall---förmånliga villkor.

Om förlust--— i 33 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 166.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 aud. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1963

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från sjöfartsstyrelsen. Yttranden har därjämte

på utskottets begäran avgivits av Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening,

Svenska maskinbefälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet

och Svenska stewardsföreningen.

Gällande bestämmelser

Enligt 26 § sjömanslagen den 30 juni 1952 skall, om sjöman å fartyg i

utrikes fart avgår från sin tjänst i annat land än där han är bosatt och

han vill resa till sin hemort, av kostnaden för resan med underhåll hälften

bestridas av statsmedel och hälften gäldas av redaren under förutsättning

att sjömannen varit i tjänst å fartyget eller hos redaren två år i följd

och icke haft tillfälle under det senast förflutna året att lämna tjänsten

i det land där han är bosatt. Beräknas fartyget inom sex månader uppnå

hamn, från vilken hemresan kan ordnas med avsevärt mindre kostnad eller

omgång, är sjömannen inte berättigad till fri hemresa om han inte

kvarstår i tjänsten tills fartyget uppnår sådan hamn. I likhet med vad som

gäller beträffande förmånen av fri hemresa för sjuk eller skadad sjöman

stadgas vidare skyldighet för sjömannen att, i stället för erhållandet av fri

hemresa, taga en med hans anställning likvärdig tjänst å hemåtgående fartyg,

om hans hälsotillstånd medger det. Eljest skall hemresan ordnas av

svenske konsuln eller, om svensk konsul inte finns på platsen, av befälhavaren.

Syftet med denna föreskrift är att möjliggöra tillämpning av 34 §

sjölagen och kungl. kungörelsen den 15 mars 1957 angående gottgörelse för

sjöfolks hemförande med svenskt fartyg från utrikes ort (SF’S nr 92) och

därigenom skapa säkerhet för att resan anordnas på bästa och minst kostsamma

sätt. Ordnas hemresan av konsuln, skall befälhavaren på begäran

ställa säkerhet för redarens andel i kostnaden.

Därest sjöman, som önskar fri hemresa, själv uppsäger tjänsteavtalet eller

begär entledigande, skall framställning om hemresa göras samtidigt.

Sjöman, som avskedas på någon av de grunder som angives i 33 § sjömanslagen,

går i allmänhet miste om rätten till fri hemresa.

På grund av 7 § sjömanslagen äger bestämmelserna om fri hemresa motsvarande

tillämpning beträffande befälhavaren.

Historik m. m.

Bestämmelserna om fri hemresa för sjömän efter längre tids tjänstgöring

infördes genom 1952 års sjömanslag och avsåg ursprungligen endast svenska

sjömän. Vid lagens tillkomst riktades mot förslaget om fri hemresa

anmärkningar av innebörd att en förmån av ifrågavarande slag icke borde

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1963

3

stadfästas i sjömanslagen utan regleras av parterna själva. Föredragande

departementschefen fann denna invändning icke tillräckligt vägande. I stället

framhöll han att, ehuruväl redaren hade fördel av att sjöman stannade

i hans tjänst så länge som två år, det också var ett allmänt intresse, att

svenska sjömän hade fasta arbetsförhållanden och kvarstod på svenska fartyg

så länge som möjligt samt icke helt förlorade förbindelsen med hemlandet.

Vidare borde beaktas att en i utländsk hamn avmönstrad sjöman ej

alltför sällan blev blottställd och fick på statens bekostnad hemsändas.

I proposition nr 178 till 1962 års riksdag framlades förslag till sådana

ändringar i sjömanslagen att de i svenska handelsflottan anställda utländska

sjömännen beträffande förmåner av social karaktär -— däribland rätten

till fri hemresa — skulle likställas med de svenska. I det betänkande

som låg till grund för förslagen uttalades att beträffande utländska sjömän icke

gjorde sig gällande helt samma synpunkter som i fråga om svenska sjömän

men att det oaktat utländska sjömän icke borde behandlas sämre i förevarande

hänseende än de svenska. Föredragande departementschefen anslöt

sig till denna uppfattning. Andra lagutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 39 behandlade propositionen, hade även att taga ställning

till motionsyrkanden av i huvudsak samma innebörd som de förevarande.

Utskottet, som tillstyrkte Kungl. Maj :ts förslag, fann det inte lämpligt

att i samband med detta till närmare behandling upptaga de väckta yrkandena

om en generell utvidgning av förmånen av fri hemresa efter längre

tids tjänstgöring.

Lag om ändring i sjömanslagen i berörda hänseenden utfärdades den 23

november 1962 och trädde i kraft den 1 januari 1963.

Den del av heinreseutgiften som bestrides av statsmedel utgår från det

under tredje huvudtiteln upptagna anslaget »Gottgörelse av kostnader för

sjöfolk och nödställda svenska medborgare». Under budgetåren 1953/54—

1960/61 har statens utgifter för fria resor enligt 26 § sjömanslagen uppgått

till genomsnittligt 7 300 kronor per budgetår. Det har antagits, att motsvarande

utgifter efter 1962 års lagändring kommer att ungefär fördubblas.

I andra stycket av 13 § lagen den 29 juni 19i5 om semester stadgas att

fartygsanställd, som önskar erhålla semester, skall göra skriftlig ansökan

härom hos arbetsgivaren. Om sådan ansökan ej gjorts, skall arbetsgivaren i

stället för semester utge ersättning till arbetstagaren med belopp motsvarande

vad denne skulle ha uppburit i lön under semestern; dock må arbetsgivaren

i stället, om överenskommelse därom träffas med arbetstagaren,

uppskjuta semestern under högst ett år.

1960 års semesterkommitté har i sitt i september 1962 avgivna betän
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr $6 dr 1963

kande Ny semesterlag (SOU 1962:44) även uppmärksammat vissa ombordanställdas

problem vad gäller erhållande av semester. Härom anföres

i betänkandet å s. 236 f.

Därest en fartygsanställd i vederbörlig ordning anhåller att få uttaga

under kvalifikationsåret intjänad semester är lian i princip berättigad till

sådan redan under semesteråret. Därest fartyget, där arbetstagaren är anställd,

icke anlöper svensk hamn, är arbetstagaren emellertid icke skyldig

att mottaga semester. I denna situation blir det naturliga, att semestern^

i enlighet med stadgandet i slutet av stycket — uppskjules under

ett år. Därest fartyget emellertid ej heller under detta år anlöper svensk

hamn blir läget mer komplicerat. Hittills har i sådant fall arbetstagarens

semesterförmån brukat avlösas genom semesterersättning, och något uttag

av semester i form av avlönad ledighet har då icke kunnat ske. I de

kollektivavtal, soin i år träffats för de ombordanställda, har emellertid införts

regler av innehåll, att envar arbetstagare, som är fast bosatt i Sverige,

Norge, Danmark eller b inland, efter 18 månaders fortlöpande tjänst,

varav 12 månader utanför nordisk hamn, äger rätt till fri resa till hemorten

för åtnjutande av semesterledighet.

Genom de regler, som sålunda upptagits i kollektivavtalen för de ombordanställda,

förverkligas i praktiken semestertanken för denna kategori på

ett bättre sätt än tidigare. En fartygsanställd behöver ej riskera att till

foljd av fartygets fjärran resor under längre tid än halvtannat år hindras

från uttagande av semester. Att märka är emellertid, att Sveriges redareförening,

som på arbetsgivarsidan accepterat den ovanberörda ordningen,

i en anteckning till det tvååriga kollektivavtalet förklarat sig ämna, inför

ett eventuellt nytt avtal, ompröva sin ståndpunkt härvidlag, därest éj viss

ändring kommer till stånd vad gäller statsmakternas beredvillighet att delvis

finansiera de ifrågavarande hemresorna.

Bakgrunden till det ovan anförda är följande. Enligt 26 § sjömanslagen

(nr 530/1952) äger sjöman, som i utlandet avgår från sin tjänst,

rätt till fri hemresa — för vilken kostnaden till hälften bestrides av redaren

och till hälften av statsmedel — därest sjömannen varit i tjänst på fartyget

eller hos redaren i två år i följd och icke haft tillfälle att lämna

tjänsten i svensk hamn under det senast förflutna året. Enligt den tolkning,

som för närvarande får anses förhärskande, tillämpas denna regel

På sådant sätt att sjömannen måste ha slutat sin anställning för att jämlikt

lagen bli berättigad till statssubventionerad hemresa. En fartygsanställd

kan sålunda icke erhålla denna förmån för att under fortlöpande

anställning semestra i hemlandet. De norska och danska sjömanslagarna,

som upptager stadganden av samma eller liknande innehåll, tolkas härvidlag

på ett för de anställda förmånligare sätt. Här utgår sålunda statsbidrag

till hemresa även för semester under pågående anställning.

Enligt kommitténs uppfattning vore det från synpunkten att bereda även

sjöfolket en tillfredsställande förmån av semester en uppenbar fördel om

den ordningen blev bestående, att hemresa för semester ersattes minst en

gång vartannat år. Tvingas en sjöman att för hållande av semester ta avsked

från tjänsten kvalificerar hans intjänade semestertid nämligen ej till

ny semester, vilket annars är fallet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1963

5

Motionerna

Motionärerna påtalar att 26 § sjömanslagen av vederbörande myndigheter

ansetts tillämplig endast när en sjöman definitivt lämnar sin tjänst

ombord på svenskt fartyg och icke när han är berättigad till hemresa på

grund av semester. Det påpekas att motsvarande bestämmelser i övriga

nordiska länder tolkas så, att de även omfattar sistnämnda fall. Motionärerna

framhåller, att även de intressen hemresebestämmelsen avser att tillgodose

talar för att en ändring av sjömanslagen kommer till stånd i syfte

att utvidga rätten till fria hemresor till att avse även hemresa på grund av

semester eller tjänstledighet.

I motionerna beröres därefter gällande avtal på sjöfartens arbetsmarknad

och uttalas härvid följande:

I anslutning till det nya tvåårsavtal, som träffats mellan parterna på sjöfartens

arbetsmarknad innevarande år, har parterna tillika i särskild ordning

överenskommit, att såväl befäl som manskap å vilka kollektivavtalen

äger tillämpning skall äga rätt till fri hemresa efter 18 månaders sammanhängande

tjänstgöring för åtnjutande av semester. Den sålunda antagna

tidsfristen sammanfaller med den, vilken sedan länge tillämpats för manskap

på norska fartyg. Det bör emellertid observeras, att den svenska överenskommelsen

— i motsats till kollektivavtalets bestämmelser i övrigt —

gäller endast till och med den 1 juli 1963. Anledningen härtill är att redarna

i princip velat ställa sig positiva till en förkortning av arbetsfristen till

18 månader, varigenom sjöfolket således beredes tillfälle att med kortare

intervaller åtnjuta semester i Sverige. Redarna är alltså villiga att bära sin

andel av den merkostnad, som härigenom uppkommer, men förutsätter å

andra sidan att också statsverket skall bära sin andel av kostnaderna.

Motionärerna framhåller vidare att vid bedömandet av frågan huruvida

staten skäligen bör åtaga sig den merkostnad, som blir följden av den föreslagna

lagändringen, även bör beaktas, att de ombordanställda betalar betydande

belopp i skatter till Sverige — 1959 nära 68 miljoner kr., 1960 drygt

80 miljoner kr. och 1961 nära 96 miljoner kr. — men att de av naturliga

skäl endast i ringa utsträckning kan tillgodogöra sig de sociala och andra

förmåner som erbjudes svenska medborgare. Även ur dessa synpunkter anser

motionärerna det påkallat, att förståelse visas för sjöfolkets krav på de

i och för sig begränsade förmåner som de kan dra fördel av. Statens kostnader

vid en utvidgning av rätten till fri hemresa skulle i förhållande till de

ombordanställdas skattebörda bli ytterst rimliga och skäliga.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser tillstyrker motionerna.

Sjöfartsstyrelsen finner nuvarande tillämpning av 26 § sjömanslagen in
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1963

nebära en diskriminering av dem som efter avmönstring kvarstår i redarens

tjänst och anser detta inte vara i överensstämmelse med syftet med förmånen.

Härom anföres vidare i yttrandet:

_ Sjöfartsstyrelsen vill i sammanhanget även erinra om att ett av svensk

sjöfartsnärings allvarligaste problem för närvarande är den snabba växlingen

av arbetskraften. Såsom framgår av förarbetena till 1952 års ändring av

sjömanslagen, var redan då den genomsnittliga tjänstgöringstiden för sjömän

i den svenska handelsflottan mindre än två år och denna tid torde därefter

närmast ha tenderat mot att minska. Det är enligt sjöfartsstyrelsens

mening ur olika synpunkter angeläget att på allt sätt söka stimulera det

äldre, erfarna manskapet att kvarstanna i handelsflottan. Dessa strävanden

motverkas emellertid väsentligt om en fastare anställning skall mötas med

förlust av förmånerna enligt 26 § sjömanslagen.

Sjöfartsstyrelsen finner även den av motionärerna föreslagna sänkningen

av kvalifikationstiden för erhållande av fri resa skälig och anför härutinnan:
Den

för andra arbetstagaregrupper under senare år genomförda förbättringen

av arbetsvillkoren i form av kortare arbetstid och längre fritid har för

sjömännens del icke fått reell motsvarighet. Sjömännens rätt till vederlag

i form av fritid eller kontant ersättning för längre veckoarbetstid till sjöss

och deras rätt till semester eller semesterersättning ger icke samma förmån,

om ej sjömännen beredes tillfälle att uttaga sådan ledighet så att de kan

med viss regelbundenhet besöka släktingar och vänner i hemlandet. Att

den sjömännen tillförsäkrade rätten till kostnadsfri hemresa ökas från rätt

till sådan resa en gång för varje tjänstgöringsperiod om 18 i stället för 24

månader, synes helt i linje med den sociala utvecklingen för andra arbetstagargrupper.

Svenska sjöfolksförbundet vitsordar riktigheten av de uppgifter som lämnats

i motionerna och uppger, att sjöfolkets organisationer i syfte att förbättra

möjligheterna för sjöfolket att hålla kontakt med anhöriga och hemlandet

begärt en förkortning av tidsperioden två år till tolv månader och

tidsperioden sex månader till två månader. Beträffande arbetsgivarpartens

ställningstagande till dessa yrkanden anföres i yttrandet följande:

I de kollektivavtal, som träffades i juni 1962, har överenskommelse träffats

mellan de avtalsslutande parterna, varvid Sveriges Redareförening för

sin del — och under förutsättning av medverkan från statens sida •— godtagit

en ändring av tidsperioden två år till aderton månader och tidsperioden

sex månader till »skälig tid», med vilket sistnämnda uttryck parterna

åsyftat en förkortning av den hittills gällande sexmånadersperioden. Detta

medgivande upphör att gälla, därest icke staten före den 1 juli 1963 påtager

sig samma utsträckning av förmånerna, som man sålunda på redaresidan

är beredd ikläda sig.

Svenska maskinbefälsförbundet uttalar, att strukturförändring inom han
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 dr 1963

7

delsflottan medfört att merparten av fartygen är sysselsatta mellan främmande

hamnar och att denna utveckling medfört svårigheter för sjöfolket

att uppehålla kontakten med hemlandet, varför det är angeläget att rätten

till fri hemresa vidgas. Förbundet berör därefter det av organisationerna

framförda kravet på fri hemresa efter tolv månaders tjänstgöring. Avslutningsvis

deklarerar förbundet sin anslutning till de i motionerna upptagna

förslagen men förklarar, att dessa endast kan ses såsom en temporär

lösning i avvaktan på att sjömanslagen blir föremål för en mera omfattande

översyn.

Sveriges fartygsbefälsförening påpekar att statsbidrag utgår i Danmark

och Norge till hemresa för semester under pågående anställning. Föreningen

framhåller vidare, att nuvarande återhållsamma tillämpning av hemresebestämmelsen

ogynnsamt påverkat möjligheterna för svenskt sjöfolk i

utrikes fart att erhålla semester och att ett vidhållande av denna tillämpning

skulle få till följd, att den vid förhandlingarna 1962 vunna nedsättningen

av tidsfristen två år till aderton månader skulle gå förlorad för de

anställda. En sådan utgång skulle, anför föreningen avslutningsvis, betyda

ett allvarligt avbräck i strävandena att genom förbättrade anställningsvillkor

söka vidmakthålla en viss andel svenskt sjöfolk på de svenska fartyg

som sysselsättes i fart mellan utländska hamnar.

Utskottet

Sjöman å fartyg i utrikes fart är enligt 26 § sjömanslagen i vissa fall

berättigad till fri hemresa när han avgår från sin tjänst i annat land än

där han är bosatt. Som villkor för åtnjutande av förmånen gäller, att sjömannen

skall ha varit i tjänst på fartyget eller hos redaren två år i följd

och inte haft tillfälle under det senast förflutna året att lämna tjänsten,

då fartyget befunnit sig i det land där han är bosatt. Vidare föreskrives

att om fartyget beräknas inom sex månader uppnå hamn, varifrån hemresan

kan ordnas med avsevärt mindre kostnad eller omgång, sjömannen

inte är berättigad till fri hemresa, om han inte kvarstår i tjänsten tills

fartyget uppnår sådan hamn. Kostnaden för hemresa, beträffande vilken

nu angivna förutsättningar är uppfyllda, bestrides av staten och redaren

med hälften vardera. Förmånen tillkommer även utländska sjömän i den

svenska handelsflottan. Bestämmelserna om fri hemresa anses tillämpliga

endast i de fall då sjömannen slutar sin anställning. Denna tolkning har

visst stöd dels i lagrummets avfattning, dels i uttalanden under förarbetena

till sjömanslagen.

Förevarande motioner syftar till en sådan ändring av 26 8 sjömanslagen

att förmånen av fri hemresa skall gälla även vid semester eller tjänstledighet.

Vidare yrkas att kvalifikationstiden två år sänkes till aderton månader

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1963

och att den tid av sex månader, som hemresan kan uppskjutas i avvaktan

på anlöpandet av annan hamn, ändras till två månader. Till stöd för sin

hemställan åberopar motionärerna de sociala och humanitära skäl, som anfördes

vid hemresebestämmelsens tillkomst. Det framhålles, att motsvarande

bestämmelse i övriga nordiska länder anses omfatta även hemresa i

samband med semester. Motionärerna påpekar vidare, att de ombordanställda

som regel endast i begränsad utsträckning erhåller del av de förmåner,

som med hjälp av bl. a. skattemedel erbjudes svenska medborgare,

och anser det även med hänsyn härtill skäligt att den föreslagna lagändringen

kommer till stånd.

Samtliga remissinstanser har tillstyrkt motionerna.

Utskottet finner de av motionärerna åberopade skälen värda beaktande.

Redan vid tillkomsten av hemresebestämmelsen intog statsmakterna den

ståndpunkten att det var ett allmänt intresse att svenska sjömän hade fasta

arbetsförhållanden och att de icke helt förlorade kontakten med hemlandet.

Vad som framkommit under ärendets behandling och genom remissyttrandena

om utvecklingen inom den svenska handelsflottan under senare

år talar för att ifrågavarande förmån bör utvidgas. Härtill kommer att

motsvarande bestämmelser — enligt vad som upplysts vid behandlingen

av ärendet — i övriga nordiska länder vunnit en vidsträcktare tillämpning

än i Sverige. Utskottet biträder därför motionerna. Vid den utvidgning av

förmånen som sålunda bör ske, föreligger icke skäl att göra avsteg från

den år 1962 antagna principen om likställighet mellan svenska och utländska

sjömän.

Tillkomsten av 1952 års sjömanslag har föregåtts av samarbete mellan

de nordiska länderna. Med hänsyn härtill anser utskottet det lämpligast att

hos Kungl. Maj :t hemställa om erforderliga ändringsförslag. Förslagen bör

föreläggas innevarande års riksdag. Med hänsyn till på sjöfartsarbetsmarknaden

gällande överenskommelser om fri hemresa anser utskottet det önskvärt,

att resor, som företages under tiden från och med den 1 juli 1963, berättigar

till ersättning enligt de nya reglerna.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

nämligen 1:166 och 11:196, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om förslag till årets riksdag om sådan ändring

av bestämmelserna i 26 § sjömanslagen, att förmånen

av fri hemresa kommer att gälla även då sjöman lämnar

fartyget för att åtnjuta semester eller tjänstledighet, varvid

samtidigt de i lagrummet angivna tidsfristerna två år

samt sex månader bör ändras till aderton månader respektive

två månader; samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1963

9

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Nils Elowsson, fru Hamrin-Thorell, fru

Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Lars Larsson, Dahlberg, Hubinette och

Erik Filip Petersson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fröken

Sandell, herr Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson i

Kungsör, herrar Hamilton och Carlsson i Göteborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till förordning om ändring i familjsbidragsför ordning en den 29 mars 19)6 a1 i texten