Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954

1963-02-19 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:4, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 27 juli

1954 (nr 579) om nykterhetsvård, m. m., dels ock

i ämnet väckt motion.

Genom en den 18 januari 1963 dagtecknad proposition, nr 13, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård

och

2) lag angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ lagen den 9 april 1937

(nr 119) om verkställighet av bötesstraff.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft motionen

nr 568 i första kammaren av herr Kaijser.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhets vård

Härigenom förordnas, att 21, 50, 55, 57 och 58 §§ lagen den 27 juli 1954

om nykterhetsvård skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

21

1 mom. Polismyndighet skall

ofördröjligen på lämpligt sätt tills

vidare omhändertaga den som är

hemfallen åt alkoholmissbruk,

om han är farlig för annans personliga

säkerhet eller eget liv och

faran är så överhängande, att länsstyrelsens

beslut om tvångsintagning

ej utan våda kan avvaktas, eller

om han utan att söka ärligen försörja

sig för ett kringflackande liv

och det kan antagas, att han kommer

att avvika från orten, innan länsstyrelsen

prövat ansökan om tvångsintagning.

Polismyndigheten må ock tills vidare

omhändertaga den som är hemfallen

åt alkoholmissbruk och på

grund av oförmåga att taga vård om

sig själv är i trängande behov av

omedelbar vård.

2 mom. Varder någon omhändertagen

enligt 1 mom. innan ansökan

gjorts om tvångsintagning, skall

sådan ansökan utan uppskov göras.

(Föreslagen lydelse)

§•

1 m o in. Föreligga sannolika skål

för att någon är hemfallen åt alkoholmissbruk

samt

för att han är farlig för annans

personliga säkerhet eller eget liv och

för att faran är så överhängande, att

länsstyrelsens beslut om tvångsintagning

ej utan våda kan avvaktas,

eller

för att han utan att söka ärligen

försörja sig för ett kringflackande

liv och kommer att avvika från orten,

innan länsstyrelsen prövat ansökan

om tvångsintagning,

skall polismyndigheten ofördröjligen

på lämpligt sätt tillfälligt omhändertaga

honom.

Polismyndigheten må ock tillfälligt

omhändertaga den beträffande

vilken sannolika skäl föreligga för

att han är hemfallen åt alkoholmissbruk

och på grund av oförmåga att

taga vård om sig själv är i trängande

behov av omedelbar vård.

2 mom. Varder någon omhändertagen

enligt 1 mom., innan ansö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kan gjorts om tvångsintagning, skall,

därest den omhändertagne ej frigives,

sådan ansökan göras senast dagen

efter omhändertagandet. Finnes

med hänsyn till utredningen längre

uppskov erforderligt, må med ansökan

anstå, dock skall den göras så

snart ske kan och senast å femte

dagen efter dagen för omhändertagandet.

Göres ej ansökan som nu

sagts, skall den omhändertagne omedelbart

frigivas.

50 §.

Om beslutad------begiver sig.

I fall av behov har föreståndaren

att med anlitande av arbetsförmedling,

organisation, som utövar social

hjälpverksamhet, eller enskild person

söka i tid bereda den permitterade

lämplig sysselsättning samt förhjälpa

honom till ort, där sådan

erhållits, eller vidtaga andra tjänliga

åtgärder till hans bistånd.

I fall av behov bär föreståndaren

att i samråd med vederbörande nykterhetsnåmnd

och med anlitande av

arbetsförmedling, organisation, som

utövar social hjälpverksamhet, eller

enskild person söka i tid bereda den

permitterade lämplig sysselsättning

samt förhjälpa honom till ort, där

sådan erhållits, eller vidtaga andra

tjänliga åtgärder till hans bistånd.

Det åligger nykterhetsnämnden i

den kommun, dår den permitterade

vistas, att vid behov bistå den permitterade

med lämpliga hjälpåtgärder.

55 §.

Missbrukar den utskrivne alkoholhaltiga

drycker samt undandrager sig

övervakning eller bryter mot meddelade

lydnadsföreskrifter, må länsstyrelsen,

om han ej genom hjälpåtgärd

kunnat återföras till ett nyktert liv

eller sådan åtgärd prövas vara gagnlös,

besluta, att han skall återintagas

å allmän vårdanstalt.

Missbrukar den utskrivne alkoholhaltiga

drycker samt undandrager

sig övervakning eller bryter mot

meddelade lydnadsföreskrifter, må

länsstyrelsen, om han ej genom

hjälpåtgärd kunnat återföras till ett

nyktert liv eller sådan åtgärd prövas

vara gagnlös, besluta, att han skall

återintagas å allmän vårdanstalt. Så
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

(Gällande lydelse)

I ansökan---

Bestämmelserna i

{Föreslagen lydelse)

dant beslut må dock ej avse den som

tidigare återintagits, med mindre efter

föregående återintagning meddelats

beslut jämlikt 18 §.

eller lydnadsföreskrifter.

— — — är fråga.

57

Misstänkes den, som tvångsintagits

å allmän vårdanstalt eller, på

sätt i 58 § sägs, frivilligt ingått å

sådan anstalt och därvid förbundit

sig att kvarstanna å anstalten ett år,

att hava före utskrivning från anstalten

begått brott, varå enligt lag

icke kan följa högre straff än böter

eller fängelse i sex månader, och hör

brottet under allmänt åtal eller har

det av målsäganden angivits till åtal,

ankommer det å statsåklagaren att

efter hörande av anstaltens styrelse

avgöra, huruvida åtal lämpligen bör

ske. Har brottet begåtts innan den

intagne fyllt aderton år, skall frågan

om åtal prövas i nämnda ordning

ändå att högre straff än nyss sagts

kan följa å brottet.

§•

Misstänkes den, som tvångsintagits

å allmän vårdanstalt eller, på sätt i

58 § sägs, frivilligt ingått å sådan anstalt

och därvid förbundit sig att

kvarstanna å anstalten sex månader,

att hava före utskrivning från anstalten

begått brott, varå enligt lag

icke kan följa högre straff än böter

eller fängelse i sex månader, och hör

brottet under allmänt åtal eller har

det av målsäganden angivits till åtal,

ankommer det å statsåklagaren att

efter hörande av anstaltens styrelse

avgöra, huruvida åtal lämpligen bör

ske. Har brottet begåtts innan den

intagne fyllt aderton år, skall frågan

om åtal prövas i nämnda ordning

ändå att högre straff än nyss sagts

kan följa å brottet.

58 §.

Vill någon, som är hemfallen åt

alkoholmissbruk, frivilligt ingå å allmän

vårdanstalt, må han intagas

under villkor, att han i egenhändigt

underskriven ansökan hos anstaltens

föreståndare eller hos socialstyrelsen

gjort framställning därom samt

skriftligen förbundit sig att kvarstanna

å allmän vårdanstalt under

viss tid, som dock ej må överskrida

Vill någon, som är hemfallen åt

alkoholmissbruk, frivilligt ingå å

allmän vårdanstalt, må han intagas

under villkor, att han i egenhändigt

underskriven ansökan hos anstaltens

föreståndare eller hos socialstyrelsen

gjort framställning därom samt

skriftligen förbundit sig att kvarstanna

å allmän vårdanstalt under

viss tid, som bedömes erforderlig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A år 1963 5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ett år. Är han omyndig, erfordras med hänsyn till vårdbehovet, dock

samtycke av den, som enligt lag har högst sex månader. Är han omyndig,

att sörja för hans person.

erfordras samtycke av den, som en- ligt lag har att sörja för hans person.

Vid ansökningen----

Den, som------utskrivas tidigare.

Vad i — —----frivilligt intagna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1963.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 och 9 §§ lagen den 9 april 1937 (nr 119)

om verkställighet av bötesstraff

Härigenom förordnas, att 4 och 9 §§ lagen den 9 april 1937 om verkställighet

av bötesstraff1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

4

Böter, som äro förfallna till betalning

och ej erläggas, skola, där så

kan ske, uttagas genom utmätning

så ock medelst införsel enligt vad

därom särskilt stadgas. Har den bötfällde

enligt meddelat beslut intagits

å allmän alkoholistanstalt eller har

han frivilligt ingått å sådan anstalt

och därvid förbundit sig att kvarstanna

å anstalten ett år, må dock

böter icke uttagas, som avse före

intagandet begånget brott, utgörande

fylleri eller förargelseväckande beteende,

men ej tillika annat brott.

Utom egendom------nöi

(Föreslagen lydelse)

§•

Böter, som äro förfallna till betalning

och ej erläggas, skola, där så

kan ske, uttagas genom utmätning

så ock medelst införsel enligt vad

därom särskilt stadgas. Har den bötfällde

enligt meddelat beslut intagits

å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

eller har han frivilligt

ingått å sådan anstalt och därvid

förbundit sig att kvarstanna å anstalten

sex månader, må dock böter

icke uttagas, som avse före intagandet

begånget brott, utgörande fylleri

eller förargelseväckande beteende,

men ej tillika annat brott,

lig bostad.

9

Där någon enligt meddelat beslut

intagits å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

eller tvångsarbetsanstalt

eller för samhällsvård i ungdomsvårdsskola

eller där någon frivilligt

ingått å allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare och därvid

§•

Där någon enligt meddelat beslut

intagits å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

eller tvångsarbetsanstalt

eller för samhällsvård i ungdomsvårdsskola

eller där någon frivilligt

ingått å allmän vårdanstalt

för alkoholmissbrukare och därvid

1 Senaste lydelse av 4 § se SFS 1952:314 och av 9 § se SFS 1960:348.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

(Gällande lydelse)

förbundit sig att kvarstanna å anstalten

ett år, vare beslut om förvandling

som dessförinnan meddelats

förfallet; och må förvandling ej ske

av böter som ådömts före intagandet.

Böter, som ådömts efter intagandet

men före utskrivningen, må

ej förvandlas med mindre anstaltens

styrelse det påkallar.

(Föreslagen lydelse)

förbundit sig att kvarstanna å anstalten

sex månader, vare beslut om

förvandling som dessförinnan meddelats

förfallet; och må förvandling

ej ske av böter som ådömts före

intagandet. Böter, som ådömts efter

intagandet men före utskrivningen,

må ej förvandlas med mindre anstaltens

styrelse det påkallar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1963.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrade regler i syfte att vidga polismyndighets

befogenhet att tillfälligt omhänderta farliga alkoholmissbrukare. Nya och

mera preciserade bestämmelser föreslås också beträffande tiden för kvarhållande

hos polismyndigheten, innan ansökan inges om intagning på allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Nykterhetsnämndemas ansvar för eftervården av den som försökspermitterats

eller utskrivits från allmän vårdanstalt föreslås bli lagfäst. Bestämmelser

föreslås om samråd mellan anstaltsföreståndaren och vederbörande

nykterhetsnämnd rörande lämplig sysselsättning för den som skall

lämna anstalten.

Bestämmelserna om återintagning på allmän vårdanstalt föreslås ändrade,

så att sådan åtgärd inte skall få tillgripas mot en och samma person

mer än en gång utan mellankommande prövning huruvida de allmänna

förutsättningarna för tvångsintagning är för handen.

Längsta vårdtiden vid frivilligt ingående på allmän vårdanstalt föreslås

sänkt från ett år till sex månader. I anslutning härtill föreslås ändringar i

bestämmelserna rörande bortfall av vissa böter m. m. för den som frivilligt

ingår på sådan anstalt.

Vidare redogöres i propositionen för vissa i nykterhetsvårdsutredningens

betänkande översyn av nykterhetsvården (SOU 1961:58) upptagna spörsmål

rörande dels läkarrepresentation i nykterhetsnämnderna dels fylleriförseelser

som specialindikation för tvångsingripande, i vilka delar betänkandet

ansetts icke böra föranleda lagändringar.

I det följande kommer av framställningen i propositionen att i huvudsak

återges endast redogörelserna för gällande bestämmelser samt vad föredragande

departementschefen, statsrådet Aspling, vid lagrådsremissen anfört

som sina egna synpunkter. Beträffande övriga delar hänvisas till propositionen.

I motionen I: 568 har hemställts

»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 13 i

skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla, att en utredning med ingående analys

av det nykterhetsläge som uppkommit efter 1954 års reform kommer

till utförande och att tillskapandet av ytterligare möjligheter för klinisk

forskning och undervisning rörande alkoholsjukdomar utredes».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

9

Tillfälligt omhändertagande av farliga alkoholmissbrukare m. fl.

Gällande bestämmelser

Beslut om tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare

meddelas enligt 18 § NvL av länsstyrelsen. Enligt 21 § skall dock polismyndighet

ofördröjligen på lämpligt sätt tills vidare omhändertaga farlig alkoholmissbrukare,

om faran är så överhängande, att länsstyrelsens beslut om

tvångsintagning ej utan våda kan avvaktas. Samma skyldighet föreligger

beträffande kringflackande alkoholmissbrukare, om det kan antagas, att

han kommer att avvika från orten, innan länsstyrelsen prövat ansökan om

tvångsintagning. Polismyndigheten äger också tills vidare omhändertaga

alkoholmissbrukare, som på grund av oförmåga att taga vård om sig själv

är i trängande behov av omedelbar vård. Därest någon omhändertages så

som nu sagts, innan ansökan gjorts om tvångsintagning, skall sådan ansökan

göras utan uppskov.

För att omhändertagande skall kunna ske enligt 21 § NvL fordras enligt

stadgandets ordalydelse, att de angivna förutsättningarna för omhändertagande

är styrkta. Då ingripande påkallas, torde emellertid ofta tillräcklig

bevisning saknas. I sådana fall måste därför polismyndigheten verkställa

utredning, innan den kan taga ställning till frågan, huruvida omhändertagande

bör ske. För det ingripande, som fordras för sådan utredning, torde

i regel 12 § allmänna polisinstruktionen den 4 juni 1948 (nr 331) utgöra

grund. Detta stadgande medger polisman rätt att, om det för att upprätthålla

allmän ordning är nödvändigt, tillfälligt omhändertaga den, vars

uppträdande innefattar ett störande av eller en omedelbar fara för ordningen.

Den som sålunda omhändertagits får enligt 13 § hållas i förvar endast så

länge fara föreligger för att han kommer att fortsätta att störa ordningen.

Tvekan föreligger rörande längden av den tid, under vilken en person kan

hållas i förvar med stöd av nämnda stadgande i polisinstruktionen. Under

alla förhållanden torde man dock böra utgå från att tiden är mycket kort.

Skrivelse från justitieombudsmannen

I en skrivelse den 1 december 1959 till Konungen har justitieombudsmannen

med utgångspunkt från ett aktuellt fall funnit starka skäl tala för att

bestämmelserna i 21 § NvL rörande befogenhet och skyldighet för polismyndighet

att tillfälligt omhändertaga alkoholmissbrukare blir föremål för

översyn och komplettering.

Utredningen om administrativa frihetsberövanden (SOU 1960: 19)

De av justitieombudsmannen aktualiserade spörsmålen har behandlats

av utredningen om administrativa frihetsberövanden. Utredningen fram
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

håller, att de frågor, som uppstår vid omhändertagande enligt 21 § NvL,

ofta är vanskliga att avgöra. Därjämte är den tid, som står till polismyndighetens

förfogande för utredning och bedömning av frågorna, mycket kort.

Nämnvärd förlängning av denna tid framstår inte såsom önskvärd, eftersom

frågan om tvångsintagning så skyndsamt som möjligt bör komma under

prövning. Det synes under sådana förhållanden knappast rimligt att kräva

full bevisning om att förutsättningarna för omhändertagande föreligger.

Ett sådant krav torde ej heller upprätthållas i praxis. Dessa omständigheter

motiverar enligt utredningens mening att 21 § NvL ändras så att polismyndigheten

får tillfälligt omhänderta alkoholmissbrukare, då sannolika skäl

finnes för att de i stadgandet angivna indikationerna är för handen. Detta

bör gälla även den allmänna indikationen hemfallenhet åt alkoholmissbruk.

Utredningen anför vidare att, om tillfälligt omhändertagande kan ske

på sannolika skäl, polismyndigheten bör äga fortsätta utredningen även

efter omhändertagandet. Sådan utredning kan medföra, att skäl för omhändertagande

ej längre finnes föreligga, varför frigivning bör ske. Med

hänsyn härtill bör ej såsom för närvarande krävas obligatorisk ansökan om

tvångsintagning, så snart omhändertagande ägt rum. Av rättssäkerhetsskäl

bör — i analogi med föreskrifterna i rättegångsbalken rörande anhållande

— i lagen uttryckligen angivas en tidsfrist, inom vilken antingen frigivning

bör ske eller ansökan om tvångsintagning göras. I allmänhet torde beslut i

nämnda hänseenden kunna meddelas dagen efter omhändertagandet. I vissa

fall torde dock utredningen kräva längre tid. Det bör dock fordras, att ansökan

om tvångsintagning göres senast å femte dagen från omhändertagandet.

Om ansökan då ej sker, bör den omhändertagne alltid frigivas. Om

polismyndigheten anser att frigivning inte kan ske, skall myndigheten därför,

även om utredningen ej hunnit slutföras, senast å femte dagen efter

omhändertagandet göra ansökan om tvångsintagning.

Departementschefen:

»Det av utredningen om administrativa frihetsberövanden framlagda förslaget

om ändring i 21 § NvL har allmänt tillstyrkts eller lämnats utan erinran

under remissbehandlingen. För egen del är jag också ense med utredningen

om att lagstiftningen på denna punkt är i behov av revision. Genomföres

utredningens förslag, erhålles ökad möjlighet att snabbt och effektivt

ingripa mot farliga alkoholmissbrukare till skydd för anhöriga och

andra, som kan vara utsatta för —- kanske livshotande — fara från alkoholmissbrukarens

sida. Samtidigt synes de av utredningen föreslagna reglerna

avvägda på sådant sätt att man inte eftersätter kravet på tillfyllestgörande

rättssäkerhetsgarantier för den mot vilken ingripandet riktas.

Jag förordar, att 21 § NvL ändras i enlighet med utredningens förslag.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

Eftervård

Gällande bestämmelser

Enligt 50 § NvL skall vid behov föreståndare för allmän vårdanstalt, med

anlitande av arbetsförmedling, organisation som utövar social hjälpverksamhet

eller enskild person, i tid söka bereda lämplig sysselsättning åt den

som försökspermitteras eller vidtaga andra tjänliga åtgärder till hans bistånd.

I 51 § stadgas, att anstaltens styrelse, där det ej på grund av särskilda

omständigheter befinnes obehövligt, skall ställa den permitterade under övervakning

eller uppdraga åt nykterhetsnämnd att besörja därom. Styrelsen må

vidare, vare sig övervakning anordnas eller ej, meddela den permitterade

lydnadsföreskrifter. Enligt 54 §, som dock ej äger tillämpning beträffande

den som ingått frivilligt på allmän vårdanstalt enligt 58 § NvL, gäller motsvarande

vid utskrivning. Stadgan den 23 november 1956 för allmänna vårdanstalter

för alkoholmissbrukare (nr 551) innehåller i 33 § föreskrift om att

anstaltsföreståndaren i regel skall inhämta yttrande från den nykterhetsnämnd,

som tagit befattning med intagningen, innan försökspermission eller

utskrivning beslutas. I praktiken tillämpas så gott som genomgående att

övervakning uppdrages åt nykterhetsnämnd och att lydnadsföreskrift om

avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker meddelas i samband med beslut

om övervakning.

Departementschefen:

»Eftervårdens utomordentligt stora betydelse för att ett gott resultat skall

uppnås i samhällets strävanden att återföra alkoholmissbrukare till ett nyktert

leverne är allmänt erkänd. Det är särskilt under den första tiden efter

anstaltsvistelsen, som påfrestningar möter och som vederbörande ofta behöver

stöd från de nykterhetsvårdande organen, om ett återfall skall kunna

undvikas. De åtgärder som kan komma i fråga är sådana som övervakning

och läkarkontakt, bostads- och arbetsanskaffning, inackorderingshemsvård

och familjevård, åtgärder för tillgodoseende av olika materiella hjälpbehov

m. m. I en del speciella fall förekommer det att anstalten upprätthåller

direkt förbindelse med vårdtagaren. Anstalten har dock inte så goda möjligheter

att bedöma och tillgodose vårdbehov i de ofta förekommande fallen

då den vårdbehövande vistas på långt avstånd från anstalten och ej kan

stå under dess omedelbara tillsyn. Den regelmässiga ordningen är därför

att övervakningen uppdrages åt en nykterhetsnämnd, varvid det förutsättes

att den övervakades behov av bistånd skall uppmärksammas inom övervakningens

ram.

Det ligger i öppen dag att en stor del av ansvaret för eftervården måste

ankomma på nykterhetsnämnderna, som i de flesta fall har de största

möjligheterna att på nära håll följa eu försökspermitterad eller utskriven

persons förhållanden efter anstaltsvistelsen. Det torde ej heller i princip

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

råda några delade meningar på denna punkt. Likväl synes det önskvärt med

ett lagstadgande, som mera direkt än vad nu är fallet fastslår nykterhetsnämndernas

ansvar härvidlag. Ett sådant stadgande bör dock inte ges den

avfattningen att det samtidigt befriar vederbörande anstalt från ansvar för

eftervården.

Med utgångspunkt från det anförda föreslår jag, att 50 § NvL tillföres ett

tredje stycke, vari stadgas att det skall åligga nykterhetsnämnden i den

kommun, i vilken den permitterade vistas, att vid behov bistå den permitterade

med lämpliga hjälpåtgärder. På grund av hänvisningen i 54 § NvL

kommer detsamma att gälla vid utskrivning. Då övervakning i förekommande

fall normalt brukar utövas av nykterhetsnämnden i den kommun, där den

övervakade vistas, torde det föreslagna stadgandet mera sällan leda till att

mer än en nykterhetsnämnd befattar sig med samma person. Där så sker synes

detta inte i och för sig ge anledning till betänkligheter. Det torde kunna

förutsättas att uppkommande spörsmål kan lösas genom samarbete nämnderna

emellan.

För att betona vikten av att vid planering för permittering eller utskrivning

samråd äger rum mellan anstalten och berörda nykterhetsnämnder

föreslår jag vidare, att i 50 § andra stycket intages ett uttryckligt stadgande

om att föreståndaren för anstalten vid behov skall samråda med vederbörande

nykterhetsnämnd. Sådant samråd kan visa sig erforderligt både

med den nykterhetsnämnd, som tagit befattning med ärendet angående

intagning på anstalten, och med nämnden i den kommun, dit den permitterade

eller utskrivne skall bege sig.»

Återintagning på allmän vårdanstalt

Gällande bestämmelser

Vid utskrivning från allmän vårdanstalt kan med stöd av 54 § NvL meddelas

beslut att den utskrivne under viss tid —- längst ett år — skall stå

under övervakning eller iakttaga lydnadsföreskrift. I händelse av återfall

under denna tid äger länsstyrelsen besluta om återintagning enligt ett förenklat

förfarande, varom stadgas i 55 §. I ansökan om sådan återintagning

skall anges i vilka avseenden den utskrivne brutit mot meddelade föreskrifter

samt lämnas redogörelse för hans uppförande i övrigt under tiden efter

utskrivningen. Däremot behöver förhandenvaron av hemfallenhet åt alkoholmissbruk

eller tillämpligheten av viss specialindikation icke påvisas.

Återintagning enligt 55 § är vanlig. Sålunda låg beslut enligt denna paragraf

till grund för mellan en fjärdedel och en femtedel av de under år 1959 verkställda

tvångsintagningarna.

Ngkterhetsvårdsutredningen (SOU 1961:58)

Utredningen framhåller, att konsekvenserna av nu gällande bestämmelser

om återintagning stundom synes mindre tillfredsställande i fall, där

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963 13

upprepade återintagningsbeslut meddelats i följd, något som icke är alldeles

ovanligt.

De påtalade olägenheterna skulle enligt utredningen till stor del kunna

övervinnas genom sådan ändring av gällande bestämmelser, att en primär

tvångsintagning icke kan följas av mer än en återintagning enligt 55 § NvL.

För förnyad tvångsintagning skulle erfordras nytt förordnande, grundat

på prövning av hemfallenhet och viss specialindikation. Utredningen föreslår

sådan inskränkning i 54 § NvL, att utskrivning av den som återintagits

enligt 55 § ej må förenas med övervakning eller lydnadsföreskrift. Härigenom

skulle förutsättningarna för ny återintagning enligt sistnämnda lagrum

bortfalla.

Departementschefen:

»Utredningens uppfattning att återintagning inte bör få förekomma mer

än en gång utan att alla förutsättningar för intagning på anstalt ånyo prövas

har goda skäl för sig. En lagändring bör dock enligt min mening inte, såsom

utredningen förordat, göras i form av en ändring i 54 § NvL, innebärande

att beslut om övervakning eller lydnadsföreskrifter inte skall få meddelas

beträffande den som återintagits med stöd av 55 §. Behovet av effektiv

eftervård är inte mindre i dessa fall än i andra. Det åsyftade målet synes

lämpligare kunna nås genom att i 55 § direkt föreskrives, att återintagning

som där sägs inte får ske av den som tidigare blivit föremål för sådan

åtgärd, såvida inte under mellantiden beträffande honom ånyo meddelats

förordnande om tvångsintagning i vanlig ordning enligt 18 §. Med en sådan

utformning bibehålies möjligheten att vid utskrivning av den som blivit

föremål för återintagning besluta om övervakning och lydnadsföreskrifter

som ett led i eftervården. Visserligen kan härvid inte det förenklade återintagningsförfarandet

enligt 55 § utnyttjas som sanktion, om den utskrivne

undandrar sig övervakningen eller bryter mot lydnadsföreskrift, men möjligheten

att vid återfall i alkoholmissbruk frågan om ny tvångsintagning

enligt 18 § ånyo tages upp torde dock inte vara utan betydelse för den utskrivnes

inställning till de eftervårdande åtgärderna.»

Frivillig vård på allmän vårdanstalt

Gällande bestämmelser

Enligt 58 § NvL kan den som är hemfallen åt alkoholmissbruk frivilligt

ingå på allmän vårdanstalt. Han får därvid förbinda sig att kvarstanna på

anstalten viss tid, som ej får överstiga ett år. Den frivilligt ingångne är i de

flesta hänseenden likställd med den tvångsintagne. Den viktigaste olikheten

hänför sig till utskrivningsförfarandet. Härvid gäller att anstaltens

styrelse icke har befogenhet att ställa en frivilligt ingången under övervakning

eller ålägga honom lydnadsföreskrifter såsom vid utskrivning av

tvångsintagen. Angående övervakning och föreskrifter vid försöksper
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1963

mission samt anstalts befogenhet att besluta om återhämtande från sådan

permission gäller däremot samma bestämmelser för tvångsintagna och frivilligt

ingångna. Beträffande ansökan om försökspermission föreligger den

ur praktisk synpunkt mindre viktiga skillnaden, att en frivilligt ingången

äger få sådan ansökan prövad när som helst, under det att skyldighet ej

föreligger att upptaga sådan ansökan av tvångsintagen innan fyra månader

av vårdtiden förflutit. Medan vårdtiden vid tvångsintagning är ett eller två

år — den längre tiden gäller om vederbörande förut varit intagen på allmän

anstalt och ej fem år förflutit efter hans utskrivning — och i speciella

fall kan förlängas efter prövning i särskild ordning enligt 45 § NvL, är vårdtiden

för frivilligt ingången som nämnts högst ett år.

Den i 58 § NvL angivna vårdtiden har betydelse även i straffrättsligt

avseende. Om någon, som frivilligt ingått på allmän vårdanstalt och därvid

förbundit sig att kvarstanna ett år, misstänkes att före utskrivningen ha begått

brott, varå icke kan följa högre straff än böter eller fängelse sex månader,

skall det enligt 57 § NvL ankomma på statsåklagaren att efter samråd

med anstaltens styrelse avgöra, huruvida åtal lämpligen bör ske. En förutsättning

för bestämmelsens tillämpning är att brottet hör under allmänt åtal

eller av målsäganden angivits till åtal. Särskilda regler gäller om brottet begåtts

innan den intagne fyllt 18 år.

I 4 § lagen den 9 april 1937 om verkställighet av bötesstraff (nr 119)

stadgas bl. a., att hos den som frivilligt ingått på allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare och förbundit sig att kvarstanna ett år på anstalten

icke må uttagas böter som avser brott begångna före intagningen, såvida

fråga är om fylleri eller förargelseväckande beteende och böterna ej tillika

avser andra brott. Enligt 9 § samma lag skall, där någon frivilligt ingått på

anstalt som nu sagts och förbundit sig att kvarstanna där ett år, beslut om

förvandling av böter, som meddelats före intagningen, vara förfallet. Ej heller

får i sådant fall förvandling ske av böter, som ådömts före intagandet. Böter

som ådömts efter intagandet men före utskrivningen får ej förvandlas utan

att anstaltens styrelse påkallar det.

Departementschefen:

»Nuvarande system innebär inte några formella hinder mot att den förbindelse

att kvarstanna på anstalten, som avkräves vid ansökan om frivillig

intagning, får avse kortare tid än ett år. I praktiken har det dock visat sig

att den tid, som vederbörande får förbinda sig att kvarstanna på anstalten,

blir lika lång som den medgivna maximitiden ett år. Uppenbarligen

måste en så lång vårdtid i många fall te sig avskräckande för den som överväger

att frivilligt gå in på en anstalt. Därigenom kan den som i och för sig

skulle ha god nytta av anstaltsvården komma att avhållas från att söka sig

dit, även om på grund av försökspermission på ett tidigt stadium vårdtiden

på anstalten normalt är avsevärt kortare än ett år.

Enligt min mening bör lagstiftningen vara så utformad att den inte mot
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

verkar en behandling med korta vårdtider. Det är också angeläget att vårdtiden

inte bestämmes schablonartat utan individuellt med utgångspunkt

från en bedömning av vårdbehovet i det enskilda fallet. Som en yttersta

gräns, till vilken vårdtiden kan sättas vid frivilligt ingående på anstalt,

synes lämpligen böra gälla en tid av sex månader i stället för som nu

ett år. Vad här sagts föreslås komma till uttryck genom att i 58 § stadgas

att den, som frivilligt önskar ingå på anstalt, skall förbinda sig att kvarstanna

där under viss tid, som bedömes erforderlig med hänsyn till vårdbehovet,

dock högst sex månader. Förbindelsen skall alltså avse en bestämd

tidrymd och bedömningen med hänsyn till vårdbehovet får göras på förhand

vid fastställandet av längsta vårdtiden.

Med den nu förordade ändringen i 58 § blir det inte möjligt att i åtalsprövningsreglerna

i 57 § NvL eller i 4 och 9 §§ bötesverkställighetslagen

som förutsättning för vissa rättsverkningar fordra att vederbörande förbundit

sig att kvarstanna ett år på anstalten. Jag förordar att kravet på ett

års anstaltsvistelse ändras till sex månader, dvs. maximala vårdtiden enligt

58 § NvL i dess föreslagna lydelse. Enligt mitt bedömande bör en sådan ändring

kunna ske utan att någon risk föreligger för att bestämmelserna skall

leda till missbruk. Däremot bör frivilligt ingående på anstalt i förening med

förbindelse att kvarstanna kortare tid än sex månader inte kunna åberopas

för tillämpning av de berörda reglerna.»

De i propositionen framlagda författningsförslagen har av lagrådet lämnats

utan erinran.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås vissa ändringar i nykterhetsvårdslagen

samt, som följd därav, jämkningar i lagen om verkställighet av bötesstraff.

Genom ändringar i 21 § nykterhetsvårdslagen utvidgas polismyndighets

befogenhet att tillfälligt omhänderta farliga alkoholmissbrukare.

Likaså preciseras den tid polismyndighet må kvarhålla en omhändertagen

innan ansökan om intagning på vårdanstalt behöver göras. I 50 § nykterhetsvårdslagen

fastslås dels nykterhetsnämndernas ansvar för den som

försökspermitterats eller utskrivits från vårdanstalt, dels anstaltsföreståndarens

skyldighet att samråda med vederbörande nykterhetsnämnd rörande

hjälpåtgärder för den som skall lämna anstalten. Vidare ändras bestämmelserna

om återintagning på så sätt, att ålerintagning inte får tillgripas

mot en och samma person mer än en gång utan mellankommande prövning

huruvida de allmänna förutsättningarna för tvångsintagning är för

handen. Genom ändringar i reglerna beträffande frivilligt ingående på allmän

vårdanstalt fastslås, att den tid vederbörande förbinder sig att kvarstanna

å anstalten skall anpassas efter vårdbehovet. Samtidigt sänkes den

längsta vårdtiden från ett år till sex månader. Av denna ändring följer vissa

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1963

jämkningar i reglerna om åtal, indrivning av böter, m. m. beträffande den

som frivilligt ingår å allmän vårdanstalt.

Genom precisering av tiden för tillfälligt omhändertagande och inskränkning

av möjligheterna till återintagning har viktiga rättssäkerhetsintressen

tillgodosetts. Även i övrigt synes de i propositionen föreslagna ändringarna

ändamålsenliga.

Vid ärendets behandling har inom utskottet upplysts, att vissa svårigheter

föreligger i fråga om tillgången på lämpliga förvaringslokaler vid omhändertagande

enligt 21 § nykterhetsvårdslagen. Utskottet finner det angeläget,

att denna fråga snarast får eu tillfredsställande lösning.

I motionen I: 568 framhålles behovet av utredning med ingående analys

av det nykterhetsläge som uppkommit efter 1954 års reform på nykterhetsvårdens

område. Motionären påpekar också det angelägna i att den

kliniska forskningen och undervisningen rörande alkohol sjukdomar intensifieras.

De synpunkter som framlägges i motionen avser för nykterhetsvården

betydelsefulla frågor. För att rätt kunna bedöma hithörande problem torde

emellertid fordras ett väsentligt mera omfattande material än vad som är

för utskottet tillgängligt i detta ärende. Utskottet anser sig med hänsyn

härill icke lämpligen i förevarande sammanhang böra till närmare behandling

upptaga de spörsmål som beröres i motionen. Utskottet får därför avstyrka

motionen.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,

nr 13;

B. att motionen 1:568 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 19 februari 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Kaijser, fru

Carlqvist, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Edström* och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fröken Wetterström, herr

Odhe*, fröken Sandell*, herrar Wiklund i Stockholm, Johansson i Södertälje,

Wahrendorff och Svensson i Kungälv.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Kaijser och fröken Wetterström.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 63

312235

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående godkännande av 1962 års internationella kaffeavtal. a1 i texten