Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande verkskyddets finansiering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 450 i första kammaren av herr Bengtson och herr Pettersson, Harald, samt nr 547 i andra kammaren av herrar Magnusson i Nennesholm och Wahrendorff.

1963-04-18 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:46, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande verkskyddets finansiering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 450 i första kammaren av herr Bengtson och herr Pettersson, Harald, samt nr 547 i andra kammaren av herrar Magnusson i Nennesholm och Wahrendorff.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i6 dr 1963

1

Nr 46

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

verkskyddets finansiering.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 450 i första kammaren av herr

Bengtson och herr Pettersson, Harald, samt nr 547 i andra kammaren av

herrar Magnusson i Nennesholm och Wahrendorff.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa om en skyndsam utredning av frågan

om verkskyddets finansiering i enlighet med vad i motionen anförts».

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från civilförsvarsstyrelsen. Yttrande har

därjämte på utskottets begäran avgivits av Sveriges Industriförbund.

Gällande bestämmelser

Civilförsvaret — som har till uppgift att utöva sådan verksamhet för rikets

försvar, som avser att skydda och rädda liv och egendom vid anfall

mot riket och som icke åvilar krigsmakten — anordnas dels som allmänt

civilförsvar, dels i den mån det finnes erforderligt med hänsyn till bebyggelsens

beskaffenhet eller eljest som verkskydd för särskilda anläggningar

och byggnader.

Närmare bestämmelser om verkskydd återfinnes i 7 kap. civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74;. Enligt 47 § är ägare av anläggning eller byggnad,

för vilken verkskydd skall vara organiserat, skyldig att planlägga verkskyddet,

att anskaffa, förvara och underhålla materiel m. m., som erfordras

för verkskyddets verksamhet, att i mån av behov inrätta, utrusta och

underhålla ledningscentral och andra uppehållsplatser för verkskyddspersonalen,

att bestrida kostnader för utbildning av verkskyddspersonalen, att

på anmodan tillhandahålla vissa anläggningen rörande handlingar samt att

i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som är erforderliga

för verkskyddets verksamhet. Om anläggningen eller byggnaden i sin

helhet är upplåten till någon med nyttjanderätt, skall enligt 48 § nämnda

lag vad som stadgas om ägare i stället gälla nyttjanderättshavaren såvida

inte länsstyrelsen för visst fall förordnar annorlunda. Då nyttjanderätten

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 46 a!r 1963

avser kortare tid än två år, åligger det dock nyttjanderättshavaren allenast

att planlägga verkskyddet, bestrida kostnad för utbildning av dess personal,

tillhandahålla upplysningar och handlingar samt vårda verkskyddets materiel.

Enligt 19 § 1 mom. civilförsvarskungörelsen den 27 maj 1960 (nr 377)

skall verkskydd organiseras vid anläggning eller byggnad, inom vilken i

fredstid i regel minst 100 personer är sysselsatta, om länsstyrelsen finner

verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom

område eller å plats, där skyldighet att anordna enskilda skyddsrum föreligger.

Inom område, där allmänna skyddsrum skall anordnas, skall vidare enligt

länsstyrelsens bestämmande verkskydd organiseras vid anläggning eller

byggnad av nämnd omfattning därest anläggningen eller byggnaden är av

väsentlig betydelse för försvaret, folkförsörjningen eller sjukvården, så ock

eljest om verkskydd finnes påkallat med hänsyn till anläggningens eller

byggnadens beskaffenhet eller belägenhet. Länsstyrelsen kan förordna, att

verkskydd skall organiseras gemensamt för två eller flera anläggningar, som

är belägna i omedelbar anslutning till varandra, om det sammanlagda antalet

i fredstid vid anläggningarna sysselsatta personer i regel uppgår till

minst 100.

I 22 § nyssnämnda kungörelse föreskrives att den organisationsplan, som

upprättas av länsstyrelsen och i vilken civilförsvarets omfattning och beskaffenhet

inom varje civilförsvarsområde anges, skall innehålla uppgift om

bl. a. de områden och platser, inom vilka verkskydd skall finnas. Därjämte

skall anges de anläggningar och byggnader, som enligt särskilda beslut skall

vara försedda med verkskydd.

Civilförsvarsstyrelsen meddelar anvisningar för länsstyrelsernas uttagning

av de anläggningar och byggnader, vid vilka verkskydd skall anordnas,

samt för verkskyddens organisation. Närmare föreskrifter om verkskyddens

verksamhet meddelas också av civilförsvarsstyrelsen.

Det kan nämnas, att det även åligger anläggnings eller byggnads ägare att

inrätta, utrusta och underhålla enskilda skyddsrum (53 § civilförsvarslagen)

och att vidtaga erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i

eller vid anläggningen eller byggnaden samt för mörkläggning av anläggningen

eller byggnaden (57 § samma lag).

Historik

Enligt 1937 års luftskyddslag var ägare eller innehavare av egendom pliktig

tåla åtgärd beträffande egendomen, som länsstyrelsen fann erforderlig

för beredande av luftskydd, såvida åtgärden för honom medförde allenast

ringa kostnad eller olägenhet. Vidare stadgades, att Konungen ägde ålägga

ägare eller innehavare av viss anläggning att med avseende å driften vid an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A6 dr 1963

3

läggningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet

kunde anstå och icke för ägaren eller innehavaren medförde oskälig kostnad.

Vidare förelåg skyldighet att anskaffa och underhålla sådana brandredskap,

som länsstyrelsen prövade erforderliga för egendomens behov.

Utförliga regler om verkskydd intogs i den före nuvarande civilförsvarslag

gällande 1944 års civilförsvarslag. Under förarbetena till denna lag hade sakkunniga

uttalat, att det borde ankomma på ägare eller, i vissa fall, innehavare

av anläggning eller byggnad att sörja för de ekonomiska och materiella betingelserna

för upprätthållande av verkskydd, som skulle finnas för anläggningen

eller byggnaden, ävensom för anordningar och åtgärder i övrigt som främst

hade avseende på skyddet av anläggningen samt därvarande personer och

egendom. I proposition nr 268 år 19U framhöll föredragande departementschefen,

att civilförsvarets effektivitet ofta var helt beroende av att vid de särskilda

skyddsobjekten, främst anläggningar och byggnader av olika slag,

särskilda åtgärder var vidtagna för skyddet av därvarande personer och

egendom. De för de särskilda skyddsobjekten organiserade industriluftskydden

hade kommit att spela en allt viktigare roll för luftskyddets samlade effektivitet.

Det syntes naturligt att som princip knyta skyldigheten att svara

för åtgärderna till ägarna av respektive anläggningar och byggnader. Departementschefen

fann därför, att den av de sakkunniga föreslagna principen,

att ägare av anläggningar och byggnader skulle vara skyldiga att svara för

uppehållandet av verkskydd, borde vara vägledande vid bestämmandet i

särskilda fall av ansvaret för olika åtgärders vidtagande.

I proposition nr 1U år 1959, i vilken riktlinjerna för civilförsvarets organisation

och verksamhet uppdrogs, uttalade föredragande departementschefen

beträffande kostnaderna för verkskyddet, att dessa liksom ditintills borde

åvila ägaren eller innehavaren av den anläggning, till vars skydd verkskyddet

är anordnat. Han förutsatte emellertid, att bl. a. den samtidigt föreslagna

begränsningen av skyldigheten att uppehålla verkskydd till anläggningar

med minst 100 anställda skulle innebära väsentliga lättnader för

företagarna.

I proposition nr 5 år 1960 förelädes riksdagen förslag till nu gällande civilförsvarslag.

Reglerna om verkskydd föreslogs i propositionen skola överföras

i stort sett oförändrade till den nya lagen.

Riksdagen biföll propositionen, såvitt nu är i fråga.

Motionerna

Enligt motionärerna bör kostnaderna för verkskydd — liksom övriga

försvarskostnader — bestridas av statsmedel och ej av enskilda företag eller

sammanslutningar. Motionärerna anser detta vara betydelsefullt inte minst

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr A6 år 1963

med hänsyn till att olika näringsgrenars möjligheter att via priserna på sina

produkter sia ut merkostnader av detta slag är mycket varierande.

Remissyttrandena

Civiltörsvarsstyrelsen avstyrker motionerna. Styrelsen erinrar om att det

alltsedan civilförsvarets tillkomst ålegat ägare (nyttjanderättshavare) av

anläggning eller byggnad att under vissa förutsättningar organisera verkskydd

och bestrida kostnaderna härför. Styrelsen anför vidare:

Bestämmelsen att den enskilde ägaren eller nyttjanderättshavaren skall

svara för verkskyddet uppehälles emellertid ej undantagslöst. I fråga om utbildningen

av verkskyddspersonal gäller nämligen vissa särbestämmelser.

Sålunda administreras utbildningen i regel av civilförsvarsmyndigheterna.

Kostnaderna för själva undervisningen (lärare, skollokaler, utbildningsmateriel)

bestrides vid den centrala och regionala utbildningen å statens civilförsvarsskolor

av statsverket. Övriga utgifter för utbildningen inbegripet hela

den lokala undervisningen bäres dock av ägaren eller nyttjanderättshavaren.

Enligt nu gällande bestämmelser skall i princip verkskydd organiseras vid

anläggningar med minst 100 anställda i orter, där skyldighet att bygga normatskyddsrum

föreligger. Verkskydd, som endast består av bevakningstjänst,

kallas B-verkskydd. Övriga verkskydd kallas A-verkskydd. I riket

skall organiseras ca 1 050 A-verkskydd och ca 350 B-verkskydd. Den sammanlagda

personalstyrkan inom verkskydden uppskattas till ca 70 000 personer.

Kostnaderna för anskaffning av hela behovet av materiel för verkskyddsorganisationen

beräknas till ca 53 miljoner kronor. Viss del av denna

materiel finnes redan. De löpande årliga kostnaderna för planläggning, förvaring

och underhåll av materiel samt för den utbildningsverksamhet, som

enligt ovan åligger ägare eller nyttjanderättshavare, uppskattas vid fullt utbyggd

organisation till 6 miljoner kronor.

Det framgår ej klart av motionerna om också administrationen av verkskydden

skall överföras å statsverket. Därest så är avsikten uppkommer det

för civilförsvarsmyndigheterna ett omfattande merarbete, för vilket de ej

är personellt dimensionerade.

I fråga om finansieringen av verkskydden så framgår det av den ovan

lämnade redogörelsen, att verkskydden drar betydande kostnader. Anledningen

till att dessa enligt nu gällande ordning belastar ägaren (nyttjanderättshavaren)

torde vara, att verkskyddsverksamheten i första hand är till

för att skydda den egna anläggningen och att ägaren måste ha ett mycket

starkt intresse härav.

Ett överförande av dessa kostnader på statsverket skulle — även om administrationen

av verkskydden skulle kvarligga på vederbörande ägare —

föranleda ett omfattande administrativt arbete för civilförsvarsmyndigheterna

med prövning av utgifterna för verkskydden. Enligt styrelsens mening talar

både ekonomiska och administrativa skäl för att ansvaret för verkskydden

kvarligger hos ägaren eller nyttjanderättshavaren. I detta sammanhang

vill styrelsen erinra om, att viss verkskyddsmateriel såsom brandmateriel,

verktyg och sjukvårdsmateriel utgöres av för fredsverksamhet avsedd utrustning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i6 åt 1963

5

Sveriges Industriförbund biträder de i motionerna framförda synpunkterna

och tillstyrker, att den föreslagna utredningen kommer till stånd.

Utskottet

Enligt 47 § civilförsvarslagen är ägare av anläggning eller byggnad, för

vilken verkskydd skall vara organiserat, skyldig att planlägga verkskyddet,

att anskaffa, förvara och underhålla för verkskyddet nödvändig materiel, att

bestrida kostnaderna för utbildning av verkskydd spersonalen och att i övrigt

vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder som erfordras. Enligt

gällande bestämmelser skall i princip verkskydd vara organiserat vid anläggningar

med minst 100 anställda på de orter där skyldighet att anordna

enskilda skyddsrum föreligger.

I förevarande motioner har hemställts om utredning av frågan om verkskyddets

finansiering i syfte att överflytta kostnaderna för verkskyddet från

företagarna till staten.

Även om civilförsvaret i princip får anses vara en statlig angelägenhet,

har från statsmakternas sida vid flera tillfällen uttalats, att de enskilda

medborgarnas och kommunernas medverkan är nödvändig. Därvid har det

på grund av det nära sambandet mellan verkskyddets syfte och företagsägarnas

intresse av skydd för den egna anläggningen ansetts naturligt att

ålägga företagsägarna att svara för verkskyddets upprätthållande. För denna

ståndpunkt talar även andra hänsyn av organisatorisk och praktisk art,

såsom att viss verkskyddsmateriel — brandredskap, verktyg och sjukvårdsmateriel

— utgöres av även för fredsverksamhet avsedd utrustning. Härtill

kommer att civilförsvarsmyndigheterna inte har sådana resurser, att de kan

överta administrationen och ledningen av verkskydden.

Med hänsyn till dessa överväganden anser utskottet skäl icke föreligga för

ändring av gällande princip och hemställer därför,

att förevarande motioner, I: 450 och II: 547, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

Edström,* Enarsson, Eric Carlsson,* Dahlberg och Harry Carlsson*;

från andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fröken Wetterström,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr i6 år 1963

herrar Odhe, Wahrendorff, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Jönsson i Ingemarsgården,

Svensson i Kungälv* och Carlsson i Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Wahrendorff, som ansett,

a) att det stycke å s. 5 i utskottets utlåtande som börjar med orden »Även

om civilförsvaret» och slutar med orden »ledningen av verkskydden.» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Även om civilförsvaret i princip får anses vara en statlig angelägenhet,

synes det ofrånkomligt att bl. a. företagen medverkar i detta, inte blott genom

personella insatser utan också i ekonomiskt avseende. En del av den

för civilförsvarsverksamheten avsedda materielen — brandredskap, verktyg

och sjukvårdsmateriel — är nämligen av sådan art att den kan nyttiggöras

inom företagen även under fredstid. Till den del dylik materiel kan och får

användas för fredstida bruk bör företagen helt bära kostnaderna. En betydande

del av materielen kan emellertid inte användas på sådant sätt. Som

exempel härpå kan nämnas den kostnadskrävande utrustningen för gas- och

radiak- eller bevakningsgrupper, vilkas uppgifter får anses vara jämförliga

med t. ex. hemvärnets. Enbart kostnaderna för denna utrustning torde vid

ett medelstort industriföretag uppgå till ca 20 000 kronor. Enligt den ovannämnda

principen borde dylika kostnader åvila staten.

Civilförsvarsstyrelsen har beräknat kostnaderna för materiel till verkskyddsorganisationen

till ca 53 miljoner kronor. Någon exakt kostnadsuppgift

torde dock inte kunna erhållas för närvarande. Än mindre torde det nu

vara möjligt att ange hur stor del av dessa kostnader som rätteligen borde

åvila staten. Detta gäller också de löpande kostnaderna för planläggning,

förvaring, underhåll och utbildningsverksamhet, vilka av civilförsvarsstyrelsen

uppskattats till 6 miljoner kronor årligen vid fullt utbyggd organisation.

Utskottet finner det dock angeläget att dessa omständigheter närmare

klarlägges och tillstyrker således yrkandet om utredning.

Utredningen torde böra ha till syfte att klarlägga vilken del av de berörda

kostnaderna som bör åvila staten så att grund erhålles för en rättmätig kostnadsfördelning

mellan staten och företagen. Av administrativa och organisatoriska

skäl torde man dock böra utgå från att verkskyddsuppgifterna

även framgent skall åvila företagen. Härav följer att statens bekostande av

sin andel av kostnaderna måste få formen av ekonomiskt stöd till verkskyddsverksamheten.

Det bör närmare prövas på vilket eller vilka sätt detta

lämpligen bör lämnas. En möjlighet synes vara att staten tillhandahåller eller

bekostar viss del av materielen och genom civilförsvarsorganisationen bi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 46 år 1663 7

träder i eller svarar för utbildningsverksamheten. En annan möjlighet synes

vara ekonomiska bidrag, vilka i så fall torde böra beräknas schablonmässigt.

En kombination av dessa metoder torde också vara tänkbar.

Enligt utskottets mening kan en lösning efter dylika riktlinjer inte medföra

några avsevärda administrativa eller organisatoriska svårigheter, eftersom

civilförsvarsinyndigheterna redan nu är ålagda en viss uppsikt över

verkskyddsverksamheten. Tvärtom torde samarbetet mellan civilförsvarsmyndigheterna

och företagen komma att befrämjas av en sådan ordning.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 450

och II: 547, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

skyndsam utredning av frågan rörande verkskyddets finansiering.

»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.