Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftningen om åldringsvård. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 543 i första kammaren av herr Nilsson, Yngve, m. fl. samt nr 550 i andra kammaren av fröken Wetterström och herr Nordgren.

1963-04-25 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:48, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftningen om åldringsvård. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 543 i första kammaren av herr Nilsson, Yngve, m. fl. samt nr 550 i andra kammaren av fröken Wetterström och herr Nordgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1963

1

Nr 48

Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagstiftningen om

åldringsvård.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 543 i första kammaren av herr Nilsson,

Yngve, m. fl. samt nr 550 i andra kammaren av fröken Wetterström och

herr Nordgren.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.

Maj:t måtte med beaktande av vad i motionen anförts efter härom företagen

skyndsam utredning för riksdagen framlägga förslag, innebärande att åldringsvårdsfrågorna

utbrytes ur nuvarande socialhjälpslag och sammanföres

till en särskild åldringsvårdslag med bestämmelser om att åldringsvårdsfrågorna

skall handhavas av särskilda åldringsvårdsnämnder i primärkommunerna».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 1:543.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

infordrat yttranden från socialstyrelsen och medicinalstyrelsen. Yttranden

har därjämte på utskottets begäran avgivits av Svenska stadsförbundet,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet

och Svenska socialvårdsförbundet.

Åldringsvården och dess administration

Med åldringsvård sammanfattar man numera de olika former, på vilka

samhällets bistånd och vård åt gamla människor specialiserats. Folkpensioneringen

är på sitt sätt en yttring av åldringsvård. Även den allmänna

sjukförsäkringen och sjukvården svarar för väsentliga inslag i åldringsvården.

De för närvarande vanligaste formerna av primärkommunal verksamhet

på området utgöres av pensionärsbostadsverksamheten, hemhjälpsverksamheten

med viss hemsjukvård för åldringar samt anordnandet av ålderdomshem.

Beträffande handläggningen av frågor om åtgärder för åldringarnas b ostadsförsörjning

växlar förhållandena mellan olika kommuner.

Även inom en och samma kommun förekommer det inte sällan att olika organ

är inkopplade på dessa frågor. Sålunda sorterar pensionärshemsverk
Bihang

til! riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 4S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr A8 dr 1963

samheten under drätselkammare eller kommunalnämnd, därvid dock ofta

samråd med vederbörande socialnämnd äger rum vid antagandet av hyresgäster,

eller under särskild pensionärshemsstyrelse, styrelse för enskild stiftelse,

socialnämnd eller fastighetsnämnd. Frånsett den befattning med bostadsfrågorna,

som författningsmässigt tillkommer de kommunala förmedtingsorganen,

handhar på sina håll socialnämnderna vissa frågor i samband

med bostadsförbättringsverksamheten.

I fråga om den öppna åldringsvården, särskilt hemhjälpsverksamheten,

är organisationen också mycket växlande inom kommunerna. I

flertalet fall ledes verksamheten av särskilda hemhjälpsnämnder under det

att i andra fall socialnämnd eller stundom barnavårdsnämnd fungerar som

hemhjälpsnämnd. I vissa kommuner har arbetsförmedlingsorganet fått sig

anförtrott uppdraget att förmedla hjälp.

De kommunala ålderdomshemmen, varom bestämmelser finns

intagna i 18—21 §§ lagen om socialhjälp, sorterar under socialnämnderna.

Differentieringen av åldringsvården och dess administration har varit föremål

för uppmärksamhet av 1952 års åldringsvårdsutredning i dess betänkande

Åldringsvård (SOU 1956:1). Härutinnan anförde utredningen (s. 172)

följande:

Åldringsvårdsutredningen ifrågasätter inte en samordning på det kommunala

planet i den formen, att alla eller ens de flesta åtgärderna för åldringsvård

inom en kommun skall sammanföras under ett kommunalt organ,

även om utredningen är medveten om att några kommuner funnit det av

praktiska skäl vara lämpligt att vidtaga en sådan organisatorisk åtgärd som

att hänföra frågor rörande pensionärsbostäder, hemhjälpsverksamhet och

andra öppna hjälpåtgärder samt ålderdomshemsvård under ett organ. Den

kommunala självbestämmanderätten måste enligt utredningens mening i

möjligaste mån lämnas fritt spelrum härvidlag. Då de åldringsvårdande åtgärderna

inom en kommun i så hög grad som möjligt måste supplera och

komplettera varandra, är det emellertid angeläget att ett organ inom kommunen

har huvudansvaret för den nödvändiga samordningen av de olika

åtgärderna och för initiativ till nya och vidgade åtgärder på området. Med

den centrala ställning, som de föreslagna socialnämnderna kommer att få

inom socialvården, är det naturligt att ansvaret i angivna hänseenden skall

vila på dessa nämnder.

Vid 1960 års riksdag förekom ett flertal motioner i frågor rörande åldringsvården.

Allmänna beredningsutskottet beaktade i sitt utlåtande nr 28

i anledning av motionerna bl. a. spörsmål angående gränsdragningen mellan

åldringsvård på sjukvårdens och socialvårdens område, huvudmannaskapet

för olika former av vård och en utvidgning av den öppna vården. I utlåtandet

hemställde utskottet bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla

om en översyn och kartläggning av vissa förhållanden inom åldringsvården.

Riksdagen godkände utlåtandet.

Även vid 1961 års riksdag behandlades motioner i nyss berörda hänseenden.

Allmänna beredningsutskottet erinrade i sitt utlåtande nr 27 om riks
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1963 4

dagsbehandlingen året innan och anlörde, att utskottet erfarit att utlåtandet

nr 28 år 1960 överlämnats till socialpolitiska kommittén, som erhållit uppdrag

att utföra en kartläggning av vårdbehov och vårdmöjligheter för åldringar

samt till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag kommittén fann påkallade.

Då motionärernas önskemål härigenom blivit i väsentlig mån tillgodosett,

hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd, vilket också blev riksdagens beslut.

Motionerna

Motionärerna framhåller att snabb och fullgod vård av åldringar äi en av

de viktigare kommunala uppgifterna. Med hänsyn till storleksordningen av

de arbetsuppgifter som nu och i framtiden ankommer på åldringsvården och

till utvecklingen mot större kommuner bör åldringsvården anförtros åt en

särskild kommunal nämnd, som odelat kan ägna sig åt detta arbete. Härigenom

undvikes utspridningen på olika organ av åldringsvåiden.

Motionärerna erinrar om att fattigvårdslagens regler om ålderdomshem

med vissa justeringar överfördes till socialhjälpslagen och att det 1957 i

proposition nr 38 uttalats, att ålderdomshemmens ställning i princip inte

då behövde regleras på annat sätt. Under de år som gått sedan dess har

emellertid åldringsvårdsfrågorna blivit ytterligare belysta och deras storleksordning

framträtt allt klarare. Avslutningsvis anföres i motionerna följande:
Tidigare

utredningsarbete och den starka aktualisering av åldringsvården

som följt av att antalet åldringar snabbt ökar kräver att man utan dröjsmål

prövar hur åldringsvården även institutionellt skal! skiljas från socialvården.

Kungl. Maj :t bör sålunda enligt vår mening redan nästa år ge riksdagen

möjlighet att besluta om inrättande av särskilda kommunala åldringsvårdsnämnder,

varvid förutsattes att åldringsvårdsfrågorna sammanföres

i en särskild lagstiftning, åldringsvårdslag, på samma sätt som skedde år

1924, då barnavårdsfrågorna utbröts ur dåvarande fattigvården och gjordes

till föremål för särskild lagstiftning.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen finner det värdefullt om huvudansvaret för den nödvändiga

samordningen på åldringsvårdens område vilar på ett organ inom kommunerna

och anför vidare:

Socialstyrelsen anser det naturligt att denna uppgift vilar på socialnämnden,

som ‘har en central ställning i den kommunala åldringsvården Styrelsen

har därjämte rekommenderat att den centraliserade socialvårdsforvaltningen

i form av socialbyrå eller dylikt, som förekommer i talrika kommuner,

bör sammanhålla och samordna ansökningar om åldringsvård och

fördelning av hjälpåtgärderna. .

Vad beträffar förslaget att utbryta »åldringsvårdsfrågorna» ur socialhjälpslagen

torde motionärerna avse sammanförandet av innehållet i §§

18_21 om ålderdomshem m. m. till en särskild lag. Ett förslag i sådan rikt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1963

ning framfördes av åldringsvårdsutredningen men har, såsom motionärerna

redovisat, icke lett till någon åtgärd.

Helt allmänt vill socialstyrelsen uttala, att styrelsen nu finner tiden mogen

för en legislativ och organisatorisk samordning av samhällets uppgifter på

den kommunala åldringsvårdens allt betydelsefullare område. Styrelsen

har erfarit, att hithörande frågor är under beredning i socialpolitiska kommittén.

Anledning torde därför saknas att nu vidtaga någon åtgärd i den

av motionärerna berörda frågan.

Medicinalstyrelsen uppehåller sig i sitt yttrande till en början vid gränsdragningen

mellan social och medicinsk åldringsvård och anför härutinnan:
I

den mån sociala hjälpåtgärder komma i tråga, ligger ansvaret härför

på de kommunala myndigheterna, under det att landstingen, såsom huvudmän

för kroppssjukvården, skola svara för vården av de åldringar som behöva

omhändertagas på grund av sjukdom. Sistnämnda skyldighet avser icke

blott anordnande av hem för vården av långvarigt sjuka.''TiIIfredsställande

mojligheter skola också finnas att, i den mån behov föreligger, bereda åldringarna

adekvat vård å andra sjukhus, därvid behovet av särskilda geriatriska

kliniker icke far förbises. Den moderna medicinska åldringsvården

innefattar också geriatrisk hälsokontroll och rehabiliteringsåtgärder. Vid

mental ohälsa kan vidare frågan om vård på mentalsjukhus bli aktuell. Slutligen

kan framhållas, att den geriatriska forskningen torde kunna få stor

betydelse för den framtida inriktningen av hjälpåtgärderna.

Tyvärr har hittills icke kunnat genomföras en enhetlig planering av de

olika insatserna inom åldringsvården. De brister som för närvarande otvivelaktigt

framträda inom denna vård torde sålunda i stor utsträckning kunna

föras tillbaka på den splittring som gör sig gällande i fråga om handhavandet

av samhällets vårdresurser på detta område. Med hänsyn därtill är det

av största betydelse att frågan om huvudmannaskapet för åldringsvården

upptages till omprövning.

Medicinalstyrelsen berör därefter ett av styrelsen den Öl januari 1962

avgivet utlåtande beträffande förslaget till sjukvårdslag m. in. och anför avslutningsvis:
Endast

genom att ansvaret för åldringsvården i såväl dess sociala som dess

hälso- och sjukvårdande aspekter samlas på en hand eller genom att eljest

garantier skapas för en tillfredsställande samordning mellan vederbörande

huvudmän torde goda förutsättningar för en rationell åldringsvård erhållas.

De nu remitterade motionerna syfta också till bättre samordning av åtgärder

inom åldringsvården vad gäller den sektor därav som handhaves av primärkommunerna.

Däremot ger förslaget icke någon lösning av de större problemen,

om vilka ovan givits en antydan. Såsom därav framgår är frågan

om den socialt betingade verksamhetens samordning med sjukvården enligt

medicinalstyrelsens mening av grundläggande betydelse för åldringsvårdens

ändamålsenliga utveckling.

Enligt vad medicinalstyrelsen erfarit har den år 1958 utsedda socialpolitiska

kommittén företagit en omfattande undersökning av såväl den sociala

som den medicinska åldringsvården i riket. Kommittén planerar också att

i särskilt betänkande framlägga förslag rörande åldringsvårdens utformning.

Medicinalstyrelsen, som starkt vill betona angelägenheten av att på
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr AS år 1963

5

gående utredning i denna del snarast slutföres, anser sig i avvaktan härå

icke böra tillstyrka bifall till motionerna 1:543 och 11:550.

Även Svenska stadsförbundet — som helt delar motionärernas uppfattning

att åldringsvårdsfrågorna kräver en snabb lösning — erinrar om att

det åt socialpolitiska kommittén givits i uppdrag att utföra en kartläggning

av åldringsvården och att framlägga de förslag som kommittén med anledning

därav finner påkallade. Stadsförbundet fortsätter:

I uppdraget anses även ingå att pröva huvudmannaskapet för åldringsvården.

Att under dessa omständigheter företaga åtgärder av det slag motionärerna

åsyftar kunde enligt styrelsens förmenande synas mindre välbetänkt.

Då det kommunala socialvårdsområdet för närvarande präglas av

ett starkt behov av centralisering i såväl besluts- som verkställighetsfrågor,

kunde det även i princip sägas vara olämpligt att i detta skede motverka de

kommunala rationaliseringssträvandena genom en speciallagstiftning för

åldringsvården och dess organisation. Styrelsen har emellertid liksom vid sitt

ställningstagande till 1952 års åldringsvårdsutrednings betänkande angående

åldringsvård alltjämt den uppfattningen att gränsen mellan socialhjälp

och åldringsvård bör markeras genom en särskild lagstiftning för det senare

vårdområdet.

Svenska landskommunernas förbund avstyrker motionerna. Till stöd för

avstyrkandet åberopas i yttrandet bl. a. följande:

Beträffande tanken att genom inrättande av en särskild åldringsvårdsnämnd

i varje kommun särskilja ålderdomshemsvården från socialnämndernas

förvaltning och samla olika åldringsvårdande uppgifter till en nämnd,

som får odelat ägna sig åt dessa uppgifter, synes motionärerna överskatta

möjligheterna att genom en specialisering på begränsade uppgifter effektivisera

nämndsarbetet. Erfarenheterna av kommunal verksamhet pekar i annan

riktning. Flertalet kommuner har numera funnit fördelaktigt att rationalisera

bort speciella nämnder med begränsade uppgifter (exempelvis särskild

arbetslöshetsnämnd, särskild fainiljebidragsnämnd, särskild civilförsvarsnämnd,

särskild polisnämnd) i de fall uppgifterna i stället med fördel

kunnat läggas på kommunalnämnden eller annan nämnd. Åldringsvårdsuppgifterna

i en kommun torde i allmänhet inte — hur betydelsefulla uppgifterna

än är — kunna hålla en nämnd tillräckligt sysselsatt för att ge ledamöterna

den erforderliga rutinen. Det ligger då nära till hands att i nämnden

inväljes personer som redan är engagerade i andra nämnders verksamhet

och således inte kommer att odelat ägna sig åt åldringsvården. Åldringsvårdsuppgifterna

är för övrigt inte så renodlade att man utan olägenhet kan

sammanföra dem till en särskild nämnd: pensionärernas bostadsfråga är

exempelvis en integrerande del av bostadsförsörjningsverksamheten, hemhjälpen

åt gamla kan med fördel administreras gemensamt med hemhjälpen

åt barnfamiljer och andra, ålderdomshemsvården har i enskilda fall karaktär

av socialhjälp etc. Vidare kan erinras om att den s. k. fainiljevårdsprincipen

under senare tid tilldragit sig ökad uppmärksamhet, vilket aktualiserat

önskemål om att så småningom i varje kommun få en gemensam nämnd

för socialhjälp, barnavård och nykterhetsvård in. m. Att i denna situation

bryta ut åldringsvårdsuppgifterna i avsikt att lägga dem på en särskild

nämnd synes inte vara tillrådligt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1963

Svenska landstingsförbundet tvekar om tiden nu är lämplig för företagande

av den av motionärerna föreslagna omläggningen och anför:

Åldringsvården och åldringssjukvården har behandlats av kommittén för

översyn av hälso- och sjukvården i riket i ett nyligen avgivet betänkande. I

detta har föreslagits, att ålderdomshemmen och den sociala hemhjälpen för

gamla skall överflyttas från primärkommunerna till landstingen. Betänkandet

torde komma att överlämnas till socialpolitiska kommittén, som på riksdagens

begäran nu är sysselsatt med en utredning om åldringsvården. Med

hänsyn till sålunda pågående utredningsarbete vill styrelsen ifrågasätta, huruvida

tillräckliga skäl nu föreligga för en ändring av gällande lagstiftning

på området.

Svenska socialvårdsförbundet slutligen föreslår, att ifrågavarande motioner

överlämnas till socialpolitiska kommittén, och anser sig för närvarande

icke böra taga ställning till de i motionerna föreslagna åtgärderna.

Utskottet

I förevarande motioner har hemställts om utredning i svfte att ur lagen

om socialhjälp utbryta bestämmelserna om åldringsvård och sammanföra

dessa til! en särskild lag, varvid förutsättes att frågor rörande åldringsvård

skall i primärkommunerna omhänderhas av särskilda åldringsvårdsnämnder.

Motionärerna erinrar om att uppgifter på detta område för närvarande

åvilar socialnämnderna. Med hänsyn till storleksordningen av de arbetsuppgifter

som nu och i framtiden i ännu högre grad ankommer på åldringsvården

och till utvecklingen mot större kommuner, anser motionärerna starka

skäl tala för att hithörande uppgifter anförtros en särskild kommunal

nämnd, som kan odelat ägna sig åt detta arbete. Härigenom skulle också

den nuvarande splittringen av åldringsvårdsfrågorna på olika organ inom

kommunerna kunna undvikas, och det skulle bli lättare för den enskilde

att nå kontakt med de för åldringsvården ansvariga. Motionärerna understryker

vidare betydelsen av att åldringsvården löses från nuvarande anknytning

till socialvården.

Motionärerna syftar närmast på de uppgifter inom åldringsvården som

åvilar primärkommunerna. Emellertid aktualiseras i detta sammanhang -—

såsom medicinalstyrelsen påpekat i ett remissyttrande — även frågor rörande

åldringsvården på sjukvårdens område ävensom huvudmannaskapet

för de olika formerna av vård. Kungl. Maj:t har åt socialpolitiska kommittén

uppdragit att utföra en av 1960 års riksdag begärd kartläggning av vårdbehov

och vårdmöjligheter för åldringar samt att till Kungl. Maj:t inkomma

med redogörelse för kartläggningens resultat ävensom de förslag kommittén

med anledning därav finner påkallade. I detta uppdrag anses även ingå

att pröva huvudmannaskapet för åldringsvården. Enligt vad utskottet erfarit

planerar kommittén att i ett särskilt betänkande framlägga förslag

rörande åldringsvårdens utformning. Utskottet anser det därför lämpligt att

motionerna överlämnas till kommittén för beaktande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 48 år 1963 7

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:543 och 11:550, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

att motionerna överlämnas till socialpolitiska kommittén

för beaktande, samt

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

Kaijser, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström och herr Edström*;
från

andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,

Rimmerfors, fröken Wetterström, fröken Sandell, fru Eriksson i

Ängelholm, herr Gustavsson i Alvesta och fru Svensson i Kungsör*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:202 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om lagstiftningen om åldringsvård. a1 i texten