Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statens övertagande av kostnaderna för förvaring och underhåll av viss civilförsvarsmateriel.

1963-04-23 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:49, Utlåtande i anledning av väckta motioner om statens övertagande av kostnaderna för förvaring och underhåll av viss civilförsvarsmateriel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1963

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av väckta motioner om statens övertagande

av kostnaderna för förvaring och underhåll av viss civilförsvarsmateriel.

I de likalydande motionerna nr 283 i första kammaren av herr Nilsson,

Yngve, m. fl. och nr 327 i andra kammaren av herr Magnusson i Tumhult

m. fl. har framställts yrkanden i fråga om kommunernas kostnader för förvaltningsuppgifter

av statlig karaktär. Motionerna har, såvitt avser medelsanvisning,

hänvisats till statsutskottet och i övrigt till lagutskott. I den män

motionerna hänvisats till lagutskott har de tilldelats andra lagutskottet.

I motionerna har såvitt nu är i fråga hemställts, att riksdagen inålte

dels »uttala, att kommunerna icke bör belastas med kostnader för förvaltningsuppgifter

av i princip statlig karaktär i annan utsträckning än som ma

vara erforderligt för att vaksamhet skall iakttagas vad utgifterna beträffar»

dels »antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av civilförsvarslagen av den 22 april 1960 (nr 7U)

Härigenom förordnas, att 40 § 1 och 2 mom. samt 44 och 46 §§ civilförsvarslagen

den 22 april 1960 (nr 74) skola erhålla följande ändrade lydelse.

40 §.

1 mom. Det åligger kommun att

a) genom sina —-—-— och dylikt;

b) i enlighet---i organisationsplanen;

c) utföra källarmursgenombrott---enskilda skyddsrum;

d) vårda och---omförmälda anordningar;

e) tillhandahålla lämpliga lokaler för civilförsvarets administration samt,

i den mån skyldighet härutinnan icke åvilar ägare eller innehavare av anläggning

eller byggnad, för förvaring av materiel och utrustning för civilförsvaret

ävensom för utbildningsverksamhet inom civilförsvaret;

f) svara för--— kommunal anställning;

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr U9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1963

g) under civilförsvarsberedskap — —--egendom;

samt

h) å trafikled---under mörkläggning.

2 mom. Därest åtgärd, som avses i 1 mom. b)—d), enligt organisationsplanen

hänför sig till flera i samma civilförsvarsområde helt eller delvis

ingående kommuner, skall den kommun länsstyrelsen bestämmer vidtaga

åtgärder och förskjuta kostnaderna därför.

I den---belöpande andelar.

Vad i andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande

sådan i 1 mom. f) avsedd kostnad som uppkommit under civilförsvarsberedskap

och hänför sig till ändamål, vilket angivits i organisationsplanen

såsom gemensamt för flera kommuner, samt beträffande förlust i

anledning av skada å kommunen tillhörig materiel eller annan egendom,

som jämlikt 1 mom. g) under civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets

förfogande för ändamål som nu sagts.

44 §.

Tillhandahåller kommun lokaler för civilförsvarets administration, för

förvaring av materiel eller utrustning för civilförsvaret eller för annan

civilförsvarsutbildning än sådan som avser det egna civilförsvarsområdets

personal eller har kommun kostnader för underhåll av materiel eller utrustning

för civilförsvaret, skall skälig ersättning därför utgivas av statsmedel.

46 §.

Ingår municipalsamhälle eller del därav i civilförsvarsområde skola följande

särskilda bestämmelser gälla:

1) Vad som stadgas i 40 § 1 mom. a) samt f), g) och h) jämte därtill

anslutande bestämmelser i 40 § 2 mom. skall äga motsvarande tillämpning

å municipalsamhället.

2) Municipalsamhället äger---45 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 283.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från civilförsvarsstyrelsen samt överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län. Därjämte har på utskottets

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 4.9 år 1963

begäran yttranden avgivits av Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund.

Gällande bestämmelser om kommunerna och civilförsvaret

Kommunernas skyldighet att medverka i civilförsvaret regleras i 6 kap.

cinilförsvarslagcn den 22 april 1960 (nr 74J. Enligt 40 § har kommun en

allmän skyldighet att genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och civilförsvarschefen

biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som har

samband med de särskilda myndigheternas verksamhet. Bland särskilda

uppgifter, som åvilar kommun i fråga om civilförsvaret, må nämnas att inrätta

och utrusta allmänna skyddsrum, vidtaga reservanordningar för vatten-,

gas- och elektricitetsförsörj ningen, utföra källarmursgenombrott för

allmänna och enskilda skyddsrum samt tillhandahålla lokaler för civilförsvarets

administration och för utbildningsverksamheten inom civilförsvaret.

Under e) i 40 § upptages skyldighet för kommun att förvara och underhålla

sådan för det allmänna civilförsvarets ordnings- och bevakningstjänst,

brandtjänst samt tekniska tjänst anskaffad materiel, som icke utgör personlig

utrustning för tjänstegrenarnas personal.

För kostnad, som kommun fått vidkännas för inrättande och utrustande

av allmänna skyddsrum, för vidtagande av reservanordningar och för utförande

av källarmursgenombrott, äger kommunen erhålla statsbidrag med

% av kostnadens belopp. De kostnader, som blir en följd av åliggandet enligt

40 § e) civilförsvarslagen, bäres däremot i sin helhet av kommunen.

Historik

Enligt de bestämmelser, som fanns intagna i 1944 års civilförsvarslag,

ålåg det kommun att, i enlighet med gällande organisationsplan, ekonomiskt

och materiellt svara för upprätthållande av det allmänna civilförsvaret. För

de kostnader kommunen fick vidkännas ägde den i princip erhålla statsbidrag,

som regel med två tredjedelar av kostnadens belopp. Statsbidrag utgick

emellertid inte för kostnad som avsåg förvaring, underhåll och kontroll

av materiel, utrustning och annan egendom. Enligt 1944 års civilförsvarslag

svarade kommunen alltså helt för förvaring och underhåll av all civilförsvarsmateriel

för det allmänna civilförsvaret.

År 1948 beslöts genomgripande ändringar beträffande kommunernas skyldigheter

med avseende å civilförsvaret. Staten övertog i princip ansvaret för

upprätthållandet av det allmänna civilförsvaret och i vissa hänseenden även

av det särskilda civilförsvaret, dock att vissa (i 45 §) uppräknade förpliktelser,

av huvudsakligen praktiska eller organisatoriska skäl, alltjämt skulle

åvila kommunerna. Kommunerna befriades sålunda bl. a. från kostnaderna

för administration, utbildning och anskaffning av materiel samt i betydande

i. niharig till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 and. Nr i9

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr it) dr 1963

grad från kostnaderna för förvaring av materiel. De viktigaste kommunala

uppgifterna som bibehölls var att i viss utsträckning tillhandahålla för

fredsmässigt bruk avsedd materiel samt att med rätt till statsbidrag anordna

allmänna skyddsrum och källarinursgenombrott för allmänna och enskilda

skyddsrum ävensom vidtaga vissa andra byggnadsanordningar. Beträffande

skyldigheten att förvara och underhålla för det allmänna civilförsvaret

avsedd materiel infördes under e) i 45 § en bestämmelse av samma

lydelse som den nu gällande. Förslagen till lagändringarna förelädes riksdagen

i proposition nr 81 dr 19A8. Till grund för förslagen låg ett av 1945

års civilförsvarsutredning år 1947 avgivet betänkande (SOU 1947: 10). Beträffande

förvaringen av materiel och annan utrustning anförde utredningen

följande:

I fråga om förvaring av särskilt för civilförsvaret anskaffad materiel pågår

f. n. inom civilförsvarsstyrelsen utredning angående möjligheterna att i

viss utsträckning centralisera förrådshållningen. I den mån centralisering

kommer till stånd komma kostnaderna för de härvid anordnade förråden

att falla på statsverket. Jämväl beträffande förråd inom civilförsvarsområdena,

vilka bl. a. på grund av bristen på större förrådsutryminen

synas bli nödvändiga i betydande omfattning, förordar emellertid

utredningen kostnadernas överflyttning på statsverket. I likhet med vad

tidigare föreslagits beträffande expeditionslokaler synas emellertid kommunerna

böra vara skyldiga att mot ersättning tillhandahålla lämpliga förrådsutrymmen.

Undantag från vad nu sagts torde böra gälla sådan materiel som avses

för ordnings- och bevakningstjänst, brandtjänst och teknisk tjänst. Sådan

materiel föreslås skola utan kostnad för statsverket förvaras och vårdas av

kommunerna gemensamt med motsvarande fredsmateriel.

I förutnämnda proposition fann föredragande departementschefen beträffande

förvaringen etc. av materielen för de särskilt angivna tjänstegrenarna

ej skäl till annan avvikelse från utredningens förslag än att ansvaret

för förvaring av materiel, som utgjorde personlig utrustning för personalen,

borde ligga på staten.

I ett den 21 januari 1959 avgivet slutbetänkande (stencilerat) uttalade

1953 års civilförsvarsutredning beträffande den del av förrådshållningen

som ankom på kommunerna, att gällande ordning icke var i alla delar tillfredsställande

och att civilförsvarets materielberedskap bäst tillgodosågs,

om staten ansvarade för förrådshållningen av all civilförsvarsmateriel. Därest

gällande bestämmelser bibehölls, skulle kommunerna med hänsyn till

det ökade behovet av civilförsvarsmateriel i många fall bli nödsakade att anskaffa

särskilda förrådsutrymmen för att kunna fullgöra sin skyldighet. Utredningen

föreslog därför, att skyldigheten för kommunerna att förvara viss

civilförsvarsmateriel skulle utgå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 dr 1963 5

I proposition nr 114 år 1959, i vilken riktlinjerna för civilförsvarets organisation

och verksamhet uppdrogs, anförde föredragande departementschefen

i fråga om materielens förvaring och vård, att tillräckliga skäl inte syntes

föreligga att göra ändring i de principer som gällde för ansvarsfördelningen

mellan stat och kommun. Enligt departementschefens uppfattning

medförde den rådande ordningen obestridliga fördelar, framför allt därigenom

att sakkunnig tillsyn erhölls över sådana materielslag, som användes i

den kommunala verksamheten.

Mot propositionens innehåll i denna del hade riksdagen icke någon erinran.

I den proposition, nr 5 år 1960, varigenom riksdagen förelädes förslag till

nu gällande civilförsvarslag, erinrade föredragande departementschefen beträffande

ansvaret för förrådshållningen om riksdagens ställningstagande i

frågan år 1959 och föreslog, att gällande regler skulle oförändrade upptagas

i den nya lagen, vilket också blev riksdagens beslut.

Motionerna

Beträffande den materiel kommunerna är skyldiga att förvara och underhålla

samt kostnaderna för förrådshållningen anföres i motionerna följande:
Den

aktuella materielen är till väsentlig del sådan som kommunerna redan

måst anskaffa för egen del (såsom brandmateriel). Materielen får i

fredstid icke av kommunen nyttjas annat än vid extrem katastrof. Materielinängderna

kan väntas öka starkt om den av 1962 års försvarsberedning

föreslagna fyraåriga kostnadsramen för civilförsvaret vinner riksdagens

gillande. Kommunerna kommer sålunda att vidkännas starkt ökade kostnader

för materielens förvaring och vård.

Materielen är normalt avsedd för ett civilförsvarsområde som helhet.

Mängden bestäms bl. a. av antalet tätorter i området, dessas storlek och riskerna

för flyganfall mot området/orterna. Materielen tilldelas enligt en av

civilförsvarsstyrelsen fastställd plan. Vissa områden kan åläggas att omhänderta

stora materielmängder under de närmaste åren. Andra områden

berörs icke förrän efter 1967 och enligt då gällande ekonomisk ram jämte

inaterielanskaffningsplaner. Egentliga landskommuner med låg riskklass

belastas hårdare i kostnadshänseende än tätortskommun i samma civilförsvarsområde.

Kostnaderna för förvaring och vård kommer sålunda att drabba

kommunerna olika hårt beroende på civilförsvarsområdets och kommunernas

karaktär.

Eftersom civilförsvaret är en uteslutande statlig angelägenhet, bör även

materielens förvaring och vård vara en statsverkets uppgift. Motionärerna

anser därför att bestämmelserna i 40 § 1 mom. e) civilförsvarslagen bör

utgå. Statsverkets ökade kostnader beräknas till ca en miljon kr.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(5 Andra lagutskottets utlåtande nr it) dr 1963

Remissyttrandena

Beträffande kostnadsfördelningen mellan stat och ko mm

u n finner Svenska stadsförbundet det icke befogat att nu taga någon

principiell ställning till frågan. Enligt förbundets mening bör diskussionen

härom i vart fall anstå till dess 1958 års skatteutjämningskommitté avlämnat

sitt betänkande, vilket kan beräknas ske under innevarande år. Svenska

landskommunernas förbund erinrar om att det i olika sammanhang tidigare

deklarerat förbundets uppfattning rörande samhällsuppgifternas fördelning

mellan staten och kommunerna. Därvid har det -— i motsats till nu —

varit fråga om att avgiva yttranden i mera konkreta frågor. Förbundet har

inget att invända mot att riksdagen gör ett uttalande av det slag motionärerna

påyrkat men ifrågasätter värdet av ett så allmänt och närmast till riksdagen

själv riktat uttalande.

Den av motionärerna önskade ändringen i civilförsvarslagen

tillstyrkes av civilförsvarsstyrelsen. Styrelsen erinrar om att civilförsvaret

för närvarande lagerhåller statligt anskaffad materiel till ett värde av

ca 200 miljoner kr. och att vid fullt utbyggd organisation materielvärdet beräknas

uppgå till ca 600 miljoner kr. Statsverket svarar för förvaring och

underhåll av den ojämförligt största delen av materielen. Beträffande den

materiel där angivna skyldigheter åvilar kommunerna uttalas följande:

Sådan materiel för ordnings- och bevakningstjänsten, som skall förvaras

av kommun, utgöres i huvudsak av förläggningsutrustning och är av

ringa omfattning. Tekniska tjänsten har upphört och ersatts av räddningstjänsten.

Med hänsyn till den därvid ändrade inriktningen av materielbehovet

har styrelsen ansett att räddningstjänstens materiel skall förvaras och

underhållas av statsverket. I fråga om brandmateriel är däremot kommuns

ovan omförmälda skyldighet ganska omfattande. I 1961 års priser har den

f. n. lagerhållna, statligt anskaffade brandmaterielen ett värde av ca 30

miljoner kronor, och vid fullt utbyggd organisation beräknas efter samma

prisnivå den statliga brandmaterielen få ett värde av ca 90 miljoner kronor.

Hyreskostnaderna för den i dag lagerhållna statliga brandmaterielen beräknas

till 200 000 kronor per år och vid fullt utbyggd organisation till 500 000

kronor per år. Härvid har räknats med en hyreskostnad av ca 8 kronor per

m3. Vidare tillkommer underhållskostnaderna som för i dag lagerhållen

mängd kan beräknas till 500 000 kronor och vid fullt utbyggd organisation

till 1,2 miljoner kronor.

Civilförsvarsslyrelsens synpunkter på motionärernas förslag redovisas i

yttrandet på följande sätt:

Vad först angår frågan om materielens förvaring så vill styrelsen erinra

om att vid den tidpunkt då ifrågavarande regel senast stadfästes (1948) beräknades

det statliga behovet av brandmateriel ej vara större än att materielen

till sin huvuddel skulle kunna inrymmas i de kommunala fredsbrand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M) år 7

kårernas stationer. Vid denna tidpunkt skulle vidare civilförsvarets enheter

i princip mobiliseras inom tätorterna. Mobiliseringen kunde för brandenheterna

ske vid brandstation eller å plats inom tätorten ej långt därifrån.

Hela denna bild är nu totalt förändrad. Civilförsvarets brandkårer tillföres

— såsom ovan redovisats — materiel till betydande värde och omfattning.

Brandenheterna utgångsgrupperas och mobiliseras i anslutning till andra

enheter ofta på stort avstånd från orternas tätbebyggelse. Civilförsvaret

strävar efter att förvara all materiel i anslutning till grupperingsplatserna

för enheterna. I fråga om brandmaterielen, för vilken

kommunerna bär ansvaret, försvåras denna strävan därav, att kommunerna

av naturliga skäl placerar denna materiel i brandstationerna eller eljest där

kommunala utrymmen finns tillgängliga. Dessa förvaringsplatser svarai

sällan mot den ur beredskapssynpunkt önskade placeringen. Detta är utan

tvivel en betydande olägenhet, vilken skulle kunna avhjälpas därest staten

påtog sig ansvaret för förvaringen. Därest staten svarade för all mateiiel

skulle alltså matcrielen lättare kunna förvaras och uppläggas på ett ur beredskapssynpunkt

rationellt och enhetligt sätt. Motionärerna anser att också

underhållet borde i fortsättningen åvila staten. Även styrelsen finner att

sambandet mellan förvaring och underhåll ej bör brytas. Samma myndighet

bör svara för båda funktionerna. Men styrelsen vill i detta sammanhang erinra

om den i nuvarande lagstiftning gällande regeln att kommun genom sina

myndigheter skall lämna länsstyrelsen och civilförsvarscheferna biträde

i sådana frågor rörande civilförsvar, som har samband med de särskilda

myndigheternas verksamhetsområden. Ändring i denna regel har ej ifrågasatts.

Den bör medföra, att de kommunala brandmyndigheterna skall vara

skyldiga att utan kostnad ge civilförsvarsmyndigheten råd och anvisningar

och den tekniska hjälp i övrigt, som kan påfordras för brandmatericlens underhåll.

Styrelsen bär i det föregående redovisat, att ett överforande av ansvaret

för ifrågavarande materiel från kommunerna till staten kommer att medföra

ökade statliga utgifter för civilförsvaret. I detta sammanhang vill styrelsen

understryka, att ett sådant överförande — som starkast motiveras av

beredskapsskäl — med säkerhet kommer att kräva betydande kapitalinvesteringar

för uppförande av förråd på lämpliga platser. Om nya förråd maste

uppföras för all materiel uppgår kostnaderna vid fullt utbyggd organisation

(56 000 m3) och i dagens priser till i runt tal 14 miljoner kronor. Självfallet

minskas tidigare redovisade hyreskostnader i proportion till investeringarna.

Styrelsen har tidigare avstyrkt överförandet av förrådsansvaret från kommunerna

till statsverket. De erfarenheter, som numera vunnits i samband

med uppbyggnaden av den nya civilförsvarsorganisationen, visar emellertid

att ett sådant överförande kommer att främja en rationell förrådshållning

och en god beredskap. Styrelsen anser sig därför nu böra tillstyrka bifall till

motionerna. Härvid förutsätter styrelsen, att de ytterligare medel, som denna

reform kräver, beviljas utöver den av 1962 års försvarskommitté förslagna

kostnadsramen för civilförsvaret.

Även överstulhållarämbetet påtalar nackdelar med rådande ordning. Sålunda

anföres det i yttrandet att gällande föreskrifter om civilförsvarsma
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr \9 ur 1963

terielens förvaring kan medföra att förråd uppföres utanför den kommun

som ålagts att vidtaga åtgärder och att förskjuta kostnaderna för förvaringen.

Vidare synes det överståthållarämbetet inte rationellt, att av två

förråd, som erfordras för civilförsvarsmateriel på samma plats, det ena kan

komma att uppföras och skötas av staten och det andra av vederbörande

kommun, överståthållarämbetet erinrar om att det i utlåtande den 25 februari

1959 över civilförsvarsutredningens slutbetänkande förklarat sig biträda

utredningens åsikt, att materielförvaringen borde vara en uppgift för

statsverket, därvid ämbetet ifrågasatt om icke kommunerna utan kostnad

för staten borde tillhandahålla teknisk sakkunskap för vården av framför

allt brandredskapen. Avslutningsvis anföres i yttrandet följande:

Överståthållarämbetet har ej funnit anledning frångå vad ämbetet i utlåtandet

den 25 februari 1959 uttalat såväl i huvudfrågan som beträffande

skyldighet för kommun att tillhandagå med teknisk sakkunskap rörande

vård av brandmateriel. Motionärernas förslag biträdes därför av ämbetet.

Dock förutsätter ämbetet dämd att civilförsvaret erhåller erforderliga resurser

för den utvidgade förrådsverksamheten i avseende på såväl förrådsbyggnation

som kvalificerad personal för vård av ifrågavarande materiel.

Svenska stadsförbundet anser den av 1953 års civilförsvarsutredning i

hithörande frågor hävdade meningen vara den principiellt riktiga och biträder

i så måtto motionerna att förbundet tillstyrker att åtgärder vidtages för

genomförande av civilförsvarsutredningens förslag.

Svenska landskommunernas förbund slutligen framhåller, att ställningstagandet

i frågan främst måste grundas på praktisk-administrativa och

ekonomiska skäl. Därest staten — med den spridning eller fördelning av

inaterielen på olika orter som förbundet förutsätter vara nödvändig — kan

till ungefär samma kostnader som kommunerna på ett rationellt och effektivt

sätt handha förvaringen och underhållet av materielen, väll förbundet

förorda en sådan lösning. En närmare utredning om statens möjligheter i

detta avseende torde enligt förbundets mening vara nödvändig.

Utskottet

I förevarande motioner framställes yrkanden dels i fråga om fördelningen

i allmänhet mellan staten och kommunerna av kostnaderna för den offentliga

verksamheten, dels beträffande kommunernas skyldighet att svara för

vissa kostnader inom civilförsvaret.

I fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna hemställes

att riksdagen måtte uttala, att kommunerna icke bör belastas med

kostnader för förvaltningsuppgifter av i princip statlig karaktär i annan

utsträckning än som må vara erforderlig för att vaksamhet skall iakttagas

vad utgifterna beträffar. Utskottet vill emellertid härvidlag hänvisa till att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1963

9

1958 års skatteutjämningskommitté — som tillkallats för att verkställa

utredning rörande den kommunala skatteutjämningen — behandlar frågor

som har nära samband med kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna.

Denna utredning beräknas enligt den senaste riksdagsberättelsen

slutföra sitt arbete under innevarande år. I avvaktan på att resultatet av utredningen

redovisas, anser utskottet inte att skäl föreligger för ett principuttalande

i ämnet.

Som exempel på kostnader, som bör överflyttas från kommunerna till

staten, nämner motionärerna kommunernas kostnader för förvaring och

underhåll av viss civilförsvarsmateriel. Motionärerna åsyftar därvid bestämmelsen

i 40 § e) civilförsvarslagen, enligt vilken kommun är skyldig att

förvara och underhålla sådan för det allmänna civilförsvarets ordnings- och

bevakningstjänst, brandtjänst samt tekniska tjänst anskaffad materiel, som

inte utgör personlig utrustning för tjänstegrenarnas personal. Till de kostnader

kommun åsamkas i detta avseende utgår — till skillnad från vad som

gäller i fråga om vissa andra i 40 § upptagna åligganden för kommun

— icke statsbidrag. Motionerna syftar till ett upphävande av nämnda skyldighet

för kommunerna.

Remissinstanserna har genomgående ställt sig positiva till detta förslag.

Civilförsvarsstyrelsen har påtalat att en betydande olägenhet med nuvarande

ordning är att den av kommunerna omhänderhavda materielen sällan

förvaras på de ur beredskapssynpunkt lämpligaste ställena. Styrelsen anser

att ett överförande av förrådsansvaret från kommunerna till statsverket

kommer att främja en rationell förrådshållning och en god beredskap.

Styrelsen påpekar emellertid, att en ändring i gällande regler med säkerhet

kommer att kräva betydande kapitalinvesteringar för uppförande av

förråd på lämpliga platser, och förutsätter att de medel som behövs härför

beviljas utöver den av 1962 års försvarskommitté uppdragna kostnadsramen

för civilförsvaret. Även överståthållarämbetet har påtalat nackdelar med

rådande ordning och ansett det önskvärt att en ändring av reglerna kommer

till stånd.

Vad som sålunda framkommit under remissbehandlingen visar att olägenheter

främst ur beredskapssynpunkt är förenade med nuvarande uppdelning

av förrådshållningen inom civilförsvaret. Utskottet anser därför att möjligheterna

att på staten överföra den del av förrådshållningen som nu ankommer

på kommunerna bör bli föremål för utredning.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

1:283 och 11:327, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

om översyn av civilförsvarslagens bestämmelse om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr i.9 år 1963

skyldighet för kommun att förvara och underhålla viss civilförsvarsmateriel;

samt

lH<» t •••!»:>. ffi.:! ■''('' i! ,! (»->*; = lil!>

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

-tf:;-: f;i''/''?«>• * • *» t-J i uu :''n i lii^ni; <> i»• /! > <''.>( / . H;; i i i r • ?!. i

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru

Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Edström

och Enarsson; i •

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, fru Gunne, herr Johansson i Södertälje,

fru Eriksson i Ängelholm och herr Gustavsson i Alvesta.

- ! CTMIDi.nliO.i ’ iO

* Ej närvarande Vid utlåta-ndels justering.

• ’ cin b‘).''u _n!.i t,,j .,i »p.

Reservationer

:i! U''.''!'')n dna t.:» in''-. . in

Ui : •. i o I.

av herr Lars Larsson.

''ÅA‘ ij‘td hoj? in .din ^niiillisil^håviöt ll''Ki.>jjin t- t >:ii

oslliij: i gnnfi jj^

>i»iic.föttpiu i;"*'': , , _ •

av herr Enarsson och tru Gunne.

Mai /Viirhi! in i''tf;: >>D J.v, ;r>:>

nu j-c.'': b. j v it äiliinnioAeni/e-iWl ei>s v c

n ;li.iuläq <r* lo}<)drn>ht‘.!li!illi;i^''i > /«''» rf - ti.

»>i > fn''jlg''i i tv. yuiifvm: uv liv. riK/rlrn:'', j*»i> il
-

gniiiou.ihid^.iiii-ri J■;

I i Ii ll-llII (■ ••■Il >1 I. ! A !: l.|11

v>e.ua l-dli>;!^J » .fcrti.wnMli

■’lhif(*''I)Ö''HÖ''* /.: eib »•>!• ’

.iJfiil^fn-ir! i ilfo-ii-.j:: ■

A iiij •re.]-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:203 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om lagstiftningen om åldringsvård. a1 i texten