Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående korttidsanställdas och lågavlönades ATP-pensioner. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 542 i första kammaren av herr Jonasson och herr Nilsson, Ferdinand, samt nr 655 i andra kammaren av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

1963-02-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående korttidsanställdas och lågavlönades ATP-pensioner. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 542 i första kammaren av herr Jonasson och herr Nilsson, Ferdinand, samt nr 655 i andra kammaren av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående korttidsanställdas

och lågavlönades ATP-pensioner.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till

lagutskott hänvisade motioner, nr 542 i första kammaren av herr Jonasson och

herr Nilsson, Ferdinand, samt nr 655 i andra kammaren av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande en sådan

reformering av ATP, att kategorierna korttidsanställda och lågavlönade på ett

rättvist sätt kan få pensioner i förhållande till inbetalda avgifter, i enlighet med

vad i motionen avses”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande hänvisas till

motionerna.

Gällande bestämmelser in. m.

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen för ett år utgöres i princip

av summan av den försäkrades inkomst av anställning och inkomst av annat

förvärvsarbete för året, i den mån summan överstiger det för året gällande basbeloppet,

d. v. s. ett belopp som motsvarar 4 000 kronor i 1957 års penningvärde

men icke överstiger 7,5 gånger basbeloppet. Basbeloppet avräknas i första hand mot

inkomsten av anställning. På den pensionsgrundande inkomsten beräknas pensionspoäng,

som i sin tur ligger till grund för bestämmandet av de förmåner som

skall utgå från försäkringen. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst

fastställts för försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng

beräknas på så sätt att den pensionsgrundande inkomsten delas med det vid årets

ingång gällande basbeloppet. Full ålderspension kan enligt huvudregeln utgå endast

om pensionspoäng för 30 år tillgodoräknats den försäkrade. I fråga om försäkrad

som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser, som

innebär att ett mindre antal år än 30 krävs för full pension. Pensionen uträknas

med utgångspunkt från medelpoängen under ett antal år, enligt huvudregeln

medelpoängen under de 15 år då poängen varit högst.

Avgift till pensioneringen erlägges i fråga om inkomst av anställning av arbetsgivaren

och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade själv. Avgifterna

Bibang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

beräknas i princip på den del av inkomsten som överstiger basbeloppet. I fråga

om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så, att arbetsgivaravgiften beräknas

pa den sammanlagda lönesumman, minskad med produkten av basbeloppet

och antalet anställda. Därvid räknas den som varit anställd på heltid under hela

aret sasom en anställd, den som varit anställd på heltid under en månad såsom

en tolftedels anställd, den som varit anställd på halvtid under hela året såsom en

halv anställd o. s. v. — I fråga om avgifter, som skall erläggas på grund av inkomst

av annat förvärvsarbete, sker beräkningen på den pensionsgrundande inkomsten,

i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift erlägges av

arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföres den anställde.

Såsom exempel härpå må anföras följande två fall. (I båda fallen har förutsatts

att basbeloppet är 4 000 kronor.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning som varar

ett halvt år. Lönen utgör för hela anställningstiden 4 000 kronor. Arbetsgivaren

erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med halva basbeloppet, alltså

å (4 000 — 2 000 =) 2 000 kronor, men någon pensionsgrundande inkomst beräknas

likväl inte, eftersom arbetsinkomsten inte överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 4 000 kronor på grund av verksamhet

i egen rörelse, dels 4 000 kronor på grund av tre månaders anställning. För den

sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift, som beräknas på

lönen minskad med en fjärdedel av basbeloppet, alltså på (4 000 — V4 X 4 000 =)

3 000 kronor. Den försäkrade är skyldig att själv erlägga avgift till pensioneringen

på inkomsten av rörelse. Eftersom avdraget för basbelopp i första hand skall göras

på inkomsten av anställning, som i förevarande fall är lika stor som basbeloppet,

beräknas avgiften på hela inkomsten av annat förvärvsarbete. Resultatet i detta

fall kan sägas vara, att pensionsavgift beräknas även på delar av inkomsten, som

ligger inom basbeloppet, eller att de pensionsavgifter arbetsgivaren erlägger för

den försäkrade inte får någon motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.

Lagen är uppbyggd efter fördelningsprincipen. Meningen är därför inte direkt,

att en arbetsgivaravgift för en viss försäkrad skall avse just denne försäkrades

pensionsförmåner. Härom uttalades i propositionen nr 100 till 1959 års riksdag

under specialmotiveringen till 33 § i lagen om försäkring för allmän tilläggspension

följande.

Enligt principförslaget i propositionen 1958 A: 55 skall finansieringen av de

anställdas tilläggspensionering ske med kollektiva arbetsgivaravgifter av samma

slag som arbetsgivarnas bidrag till sjuk- och moderskapsförsäkringarna, d. v. s.

med en viss procent på en av arbetsgivaren utgiven lönesumma. En arbetsgivares

avgift skall sålunda bidraga till finansieringen av tilläggspensioneringen för alla

anställda, som enligt lagen omfattas av tilläggspensioneringen, och alltså inte för

just den, på vars lön avgift beräknas, eller för just dem som är anställda hos arbetsgivaren.

Lagen är uppbyggd i överensstämmelse härmed, och i denna paragrafs

första stycke föreskrives, att arbetsgivare för varje år skall erlägga avgift för vad

han under aret utgivit såsom lön till hos honom anställda arbetstagare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

3

Särskilda svårigheter ansågs i propositionen uppkomma i fall då de försäkrade

är endast deltidsanställda eller korttidsanställda. Härom anfördes i propositionen

bland annat:

För att nå det praktiska syftet, att arbetsgivaravgift skall beräknas endast på

den del av lönesumman, som kan antagas bli pensionsgrundande för de anställda,

torde det sålunda bli nödvändigt att räkna med någon form av basbeloppsavdrag.

Att verkställa avdrag motsvarande hela basbeloppet för var och en hos en arbetsgivare

under kalenderåret anställd skulle emellertid vara uppenbart orimligt.

En arbetsgivare med många korttidsanställda skulle då trots en hög sammanlagd

lönesumma kunna helt slippa från avgift.

De konsekvenser, som avräkningsregeln i fråga om basbeloppet kan få för dem

som har såväl löneinkomst som annan inkomst, har varit kända vid beslutet om

den allmänna tilläggspensioneringen. Detta framgår av ett uttalande i ovannämnda

proposition av föredragande departementschefen, vari han framhåller, att det synes

böra övervägas att efter vidare utredning jämka avräkningsregeln med tanke pa

sådana skogskörare, som vid sidan om företagarinkomst regelbundet har säsongbetonade

löneinkomster av mindre omfattning.

I motioner till 1960 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning i syfte

att uppnå sådan ändring av förevarande bestämmelser om korttidsanställning att

antingen arbetsgivaravgift inte skulle erläggas för vederlag, som inte blir pensionsgrundande

inkomst, eller inkomsten skulle bli pensionsgrundande i den mån arbetsgivaravgift

erlagts för densamma.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6 ar 1960 hemställde andra lagutskottet,

att enär erfarenhet ännu icke vunnits av reglernas verkningar motionerna

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner såvitt avser korttidsanställda

arbetstagare var föremål för bedömning även under 1961 års riksdag. I sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 16 år 1961 anförde andra lagutskottet:

ATP-lagen bygger på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifterna debiteras och

inbetalas "kollektivt av arbetsgivaren för hos honom anställda. Registrering av

inbetalda avgifter sker icke individuellt för varje försäkrad. Det är därför icke

möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och

tillgodoförd pensionspoäng.

Det problem, som aktualiserats i förevarande motioner, sammanhänger med

dessa principer för beräkning av arbetsgivaravgifterna. Frågan har samband med

finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen. Detta är för närvarande

föremål för överväganden inom socialdepartementet. Enligt vad som uppgivits

bär man därvid uppmärksamheten riktad på det i motionerna aktualiserade problemet.

Utskottet finner det därför icke påkallat för riksdagen att taga nagot

initiativ i frågan.

Även 1962 års riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden av samma

innebörd. Motionerna avslogs med den motiveringen att sedan frågan sist var

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

föremål för behandling ingenting inträffat som kunde föranleda till ändrat ställningstagande.

I motioner till 1961 ars riksdag hemställdes om skyndsam utredning i syfte att

borttaga 15-års- och 30-årsreglerna.

Motionärerna motiverade yrkandet med att den gällande 30-årsregeln missgynnade

låglönegrupperna, som tidigt kommer ut i arbetslivet och får erlägga

avgifter under mer än 30 år. Genom 15-årsregeln gynnades enligt motionärernas

uppfattning de grupper, som har brant stigande inkomster under senare delen av

sin aktiva tid.

Motionerna avslogs. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 56 år 1961:

Regeln om 30 pensionsgrundande ar har sin förebild inom statstjänstemannapensioneringen,

där krav på 30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension upprätthålles.

Genom att antalet poänggivande år, som fordras för full pension, begränsats

till 30 tillgodoses sådana försäkrade, som på grund av studier eller annan

utbildning sent erhåller arbetsinkomster. Även gifta kvinnor, som på grund av

bamsbörd och omvardnad om barnen under ett antal år är förhindrade att ha

förvärvsarbete, har fördel av att endast 30 år kräves för rätt till full pension.

Detsamma gäller personer, som på grund av sjukdom eller arbetslöshet tvingas vara

borta från förvärvslivet under längre tid. Med hänsyn härtill finner utskottet att

30-arsregeln är en lämplig avvägning mellan olika arbetstagares pensionsintressen.

Regeln att pensionen beräknas med hänsyn till medelpoängen för de 15 år, då

poängtalen varit högst, d. v. s. de år då den försäkrade haft de största realinkomsterna,

kan aldrig innebära nackdelar utan måste enligt vad utskottet kan finna

innebära enbart fördelar för den försäkrade så snart någon förändring i realinkomst

skett under de pensionsgrundande aren. Den omständigheten att vissa lönegrupper

har större nytta av regeln än andra grupper motiverar enligt utskottets mening

icke att regeln tas bort.

På grund av det anförda kan utskottet icke biträda motionsyrkandena.

Även 1962 ars riksdag hade att taga ställning till motionsyrkanden med samma

innebörd. Skäl till ändrat ställningstagande ansågs ej föreligga.

Utskottet

I förevarande motioner behandlas två problem som angår sambandet mellan

avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.

Motionärerna kritiserar det förhållandet att en del arbetstagare med korttidsanställning,

för vilka arbetsgivare erlägger avgift till tilläggspensioneringen, inte får

motsvarande inkomst tillgodoräknad såsom pensionsgrundande. Motionärerna syftar

till lagändring, sa att i dessa fall den anställde får räkna inkomsten såsom pensionsgrundande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

5

Frågan om sambandet mellan avgifter och förmåner, såvitt avser korttidsanställda

arbetstagare, har varit föremål för riksdagens behandling såväl 1961 som

1962. I sina av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet har andra lagutskottet

inte funnit något riksdagens initiativ i frågan påkallat. Utskottet har därvid erinrat

om att tilläggspensioneringen bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna

debiteras och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter

inte sker individuellt för varje försäkrad samt att det på grund därav inte är

möjligt att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och tillgodoförd

pensionspoäng. Utskottet har vidare understrukit att frågan har samband

med finansieringssystemet i stort inom socialförsäkringen och att detta är föremål

för överväganden inom socialdepartementet.

Skäl till ändrat ställningstagande i frågan föreligger icke. Utskottet kan därför

icke biträda motionerna i denna del.

I princip gäller för erhållande av full ålderspension inom tilläggspensioneringen

att pensionspoäng skall ha tillgodoräknats den försäkrade i 30 år. Pensionen beräknas

på genomsnittet av pensionspoängen under de 15 år då pensionspoängen varit

högst.

I motionerna göres gällande att 30-årsregeln missgynnar de låglönegrupper,

som tidigt kommer ut i förvärvslivet och får erlägga avgifter för sin pensionering

under mer än 30 år och under avsevärt längre tid än andra grupper. Genom 15- årsregeln gynnas enligt motionärernas uppfattning de grupper som har brant stigande

inkomster under senare delen av sin aktiva tid. Därför bör enligt motionärernas

mening pensionssystemet reformeras så, att samtliga poängår göres pensionsgrundande

och pensionen beräknas efter inkomsten under samtliga dessa år.

Andra lagutskottet har under såväl 1961 som 1962 haft att taga ställning till

motionsyrkanden av samma innebörd. I sina av riksdagen godkända utlåtanden har

utskottet avstyrkt motionerna och därvid anfört, att regeln om 30 pensionsgrundande

år har sin förebild inom den statliga pensioneringen, där det gäller ett krav på

30 tjänsteår för rätt till oavkortad ålderspension. Genom att antalet poänggivande

år, som fordras för full pension, begränsats till 30, tillgodoses sådana försäkrade

som på grund av studier eller annan utbildning sent erhåller arbetsinkomster.

Även gifta kvinnor, som på grund av barnsbörd och omvårdnad om barnen under

några år är förhindrade att ha förvärvsarbete, har fördel av 30-årsregeln. Detsamma

gäller, fortsatte utskottet, personer, som på grund av sjukdom eller arbetslöshet

tvingas vara borta från förvärvslivet under längre tid. Med hänsyn till dessa omständigheter

fann utskottet att nämnda regel innefattade en lämplig avvägning

mellan olika arbetstagares pensionsintressen. Vad beträffar 15-årsregeln fann utskottet,

att den måste innebära enbart fördelar för den försäkrade, så snart någon

förändring skett i realinkomsten under de pensionsgrundande åren. Den omständigheten

att vissa lönegrupper kunde ha större nytta av regeln än andra grupper

motiverade enligt utskottets mening inte att regeln togs bort.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

Utskottet finner inte skäl till ett ändrat ställningstagande och kan därför inte

biträda motionsyrkandet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:542 och 11:655, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, fru Carlqvist, fröken

Nordström, herrar Lars Larsson, Enarsson, Eric Carlsson* och Erik Filip Petersson*

;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Bengtsson i Varberg, fru

Gunne*, herr Fredriksson*, fru Eriksson i Ängelholm, herrar Jönsson i Ingemarsgården,

Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I.

av fröken Nordström, herrar Eric Carlsson, Erik Filip Petersson, Jönsson i Ingemarsgården,

Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden ”Frågan om

sambandet” och slutar med orden ”i denna del” bort ersättas med text av följande

lydelse:

”Såsom framhållits i motionerna medför den nuvarande finansieringen av tillläggspensioneringen

att betydande avgifter erlägges för korttids- och deltidsanställda

utan att de anställda erhåller någon pensionsrätt. I andra fall erlägges

avgift för anställda av den åsyftade kategorien utan att de erhåller så stor pensionsrätt

som avgiftens storlek motiverar. Utskottet finner dessa förhållanden otill
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 ar 1963

7

fredsställaridé och vill särskilt påpeka att olägenheterna till övervägande delen

drabbar personer med relativt små inkomster. Enligt utskottets mening bör åtgärder

vidtagas för att skyndsamt avveckla dessa olägenheter till förmån för en

ordning, som ur de berörda korttids- och deltidsanställdas synpunkt är tillfredsställande.

Utskottet tillstyrker sålunda motionerna till den del nu är i fråga.”

b) att utskottet bort hemställa,

”att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 542 och

II: 655, såvitt de avser korttidsanställda, i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om skyndsam prövning och förslag rörande

avlägsnande inom tilläggspensioneringen av den nu förekommande

disproportionen mellan avgift och förmån avseende deltidsoch

korttidsanställda, som innebär att avgift erlägges utan att

motsvarande pensionsrätt erhålles.”

II.

av herrar Eric Carlsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 5 som börjar med orden ”Andra

lagutskottet har” och som slutar med orden ”inte biträda motionsyrkandet” bort

ersättas med text av följande lydelse:

”Enligt utskottets mening måste förevarande fråga bedömas från utgångspunkten

att det skall finnas en väl utbyggd folkpensionering, grundad på principen

att alla medborgare skall ha samma rätt till pension. Denna pensionering måste

finansieras på sådant sätt att även medborgare med liten eller ingen inkomst erhåller

en lika god grundtrygghet som andra medborgare. Vissa inkomstöverföringar

till de lägre inkomsttagarnas förmån måste således förekomma inom folkpensioneringen.

Beträffande tilläggspensioneringen är inte inkomstöverföringar motiverade

och enligt utskottets mening måste det särskilt undvikas att inkomster genom tillläggspensioneringen

överföres från lägre inkomstgrupper till högre. Den vägledande

principen bör vara att en viss avgiftssumma skall ge samma förmån oavsett under

vilken tidrymd och fördelning på olika år m. m. den inbetalats.

Såsom framhållits i motionerna missgynnas låginkomstgrupperna av de nuvarande

reglerna för beräkning av avgifter och förmåner inom tilläggspensioneringen.

En sådan ordning strider mot de ovan angivna principerna och medför att

inkomster överföres från lägre inkomstgrupper till högre. Utskottet anser det synnerligen

angeläget att dessa olägenheter avvecklas så snart det är möjligt. Det torde

finnas goda möjligheter att genomföra en sådan reformering av pensionssystemet

att detta bringas i överensstämmelse med de ovannämnda principerna. Utredning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 är 1963

i detta syfte bör snarast igångsättas. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna till

den del nu är i fråga.”

b) att utskottet bort hemställa,

”att riksdagen, med bifall till förevarande motioner, I: 542 och

II: 655, såvitt de avser lågavlönade, i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag rörande sådan

reformering av den allmänna tilläggspensioneringen att låginkomstgruppema

erhåller pensionsrätt i förhållande till inbetalda

avgifter och det nuvarande missgynnandet av dessa grupper sålunda

avlägsnas.”

. w.

R.

Aktiebolaget

Statlanders boktr., Sthlm 1963.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.