Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till reseersättning och sjukpenning för personer med rörelseinvaliditet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren av herr Karlsson, Göran, m. fl. och nr 199 i andra kammaren av fru Eriksson i Ängelholm m. fl.

1963-04-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till reseersättning och sjukpenning för personer med rörelseinvaliditet. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren av herr Karlsson, Göran, m. fl. och nr 199 i andra kammaren av fru Eriksson i Ängelholm m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1963

1

Nr 50

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till reseersättning

och sjukpenning för personer med rörelseinvaliditet.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren av herr

Karlsson, Göran, m. fl. och nr 199 i andra kammaren av fru Eriksson i

Ängelholm m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta

att reseersättning alltid skall utgå till patient, som besöker ortopedisk

klinik för utprovning och erhållande av ortopediskt hjälpmedel;

att invalidiserad, under tid då ortopediskt hjälpmedel är inlämnat för

reparation och annat hjälpmedel icke disponeras, skall kunna sjukskrivas

och erhålla rätt till sjukpenning; samt

att uppdraga åt vederbörande utskott att utforma erforderlig lagtext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 1:168.

över motionerna, såvitt de avser rätt till sjukpenning, har utskottet i

den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttranden från

medicinalstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt bestämmelser i 2 kapitlet i lagen om allmän försäkring har försäkrad

vid sjukdom rätt till ersättning för utgifter för läkarvård och sjukhusvård

ävensom i samband därmed företagna resor. Närmare bestämmelser

om reseersättning finns intagna i sjukreseförordningen. Vid läkarvård

utgår ersättning endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp

av i regel fyra kronor. Den är därjämte maximerad enligt särskilda

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1963

regler. Rätt till ersättning för resor till och från sjukvårdsinrättning föreligger

då försäkrad åtnjutit sjukhusvård, som på grund av sjukdom varit

erforderlig. I princip ersättes hela resan till sjukvårdsinrättningen men

återresan endast i den mån kostnaden överstiger karensheloppet fyra kronor.

Enligt 3 kap. 7 § lagen om allmän försäkring utgår sj ukpenning

vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst

hälften. Såsom sjukdom anses jämväl sådant tillstånd av nedsatt arbetsförmåga,

som förorsakats av sjukdom för vilken sjukpenning utgivits och

som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande.

Begreppet sjukdom är icke närmare definierat i lagen. Nämnda stadganden

hade motsvarighet i 21 § lagen om allmän sjukförsäkring. I det

betänkande som låg till grund för sistnämnda lagstiftning (SOU 1944:15)

anförde socialvårdskommittén (s. 162) att man inte funnit lämpligt eller

ens möjligt att i lagtexten ge en definition av sjukdomsbegreppet. Vidare

anfördes:

Man synes vid bedömande av huruvida sjukdom föreligger eller icke i

första hand ha att hålla sig till vad som enligt vanligt språkbruk och gängse

läkarvetenskaplig uppfattning är att anse som sjukdom. Med denna utgångspunkt

torde såsom sjukdom kunna betecknas varje onormalt kropps- eller

själstillstånd, vilket icke sammanhänger med den normala livsprocessen.

Efter en sjukdomsprocess kvarblivande missbildningar eller stympningar

utan samband med sjukliga symtom böra dock icke räknas såsom sjukdom.

Ett kroppslyte bör alltså ej anses såsom sjukdom. Ä andra sidan bör icke

endast själva sjukdomsprocessen såsom sådan utan även en efter sjukdomsprocessen

kvarstående nedsättning eller rubbning av det fysiska eller

psykiska tillståndet kunna räknas såsom sjukdom.

I samma betänkande uttalade socialvårdskommittén i specialmotiveringen

till berörda bestämmelse (s. 311):

Har vederbörande varit arbetsoförmögen efter sjukdomens slut, kan sedermera

av annan anledning än sjukdom inträdande arbetsoförmåga eller

nedsättning av arbetsförmågan, även om den uppenbarligen har samband

med den tidigare sjukdomen, icke i och för sig medföra rätt till sjukpenning.

Dock bör den omständigheten, att någon efter sjukdomens upphörande

en kortare tid sökt fullgöra sitt arbete i syfte att konstatera, huruvida

han är i stånd att sköta arbetet, icke utgöra avgörande bevis för att arbetsförmåga

då förelegat.

I remissyttrande över socialvårdskommitténs betänkande framhöll försäkring

srådet, att den föreslagna bestämmelsen att med sjukdom skall jämställas

vissa tillstånd av arbetsoförmåga eller nedsatt arbetsförmåga måste

anses innebära att även sådana efter en sjukdomsprocess kvarblivande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1963

missbildningar eller stympningar utan samband med sjukliga symptom,

som inte borde räknas såsom sjukdom, omfattades av bestämmelsen. I

anledning av remissyttrandet bekräftade föredragande departementschefen

i proposition nr 312 år 19U6 (s. 224), att enligt de berörda stadgandena sådan

efter sjukdom kvarstående arbetsoförmåga, som föranledes av missbildningar

och stympningar, i förevarande hänseende bör jämställas med

sjukdomstillstånd.

Sjukreseutredningen anförde i betänkandet »Sjukreseersättningar» (SOU

1958:23) i fråga om vanföras resor för byte av proteser och dylikt, att

tillämpningen av sjukförsäkringslagen vore ojämn och att detta sammanhängde

med svårigheten att i enskilda fall bestämma vad som skulle anses

såsom sjukdom. Utredningen föreslog därför, att tillämpningsföreskrifter

beträffande den ortopediska vården skulle utfärdas. Enligt föredragande

departementschefens uttalande i proposition nr 161 till 1959 års riksdag

med förslag till vissa ändringar av sjukförsäkringslagen borde det ankomma

på riksförsäkringsanstalten att utfärda sådana föreskrifter. I anledning

härav föreskrev riksförsäkringsanstalten i cirkulär till de allmänna

sjukkassorna den 31 december 1959 »att läkarvård, som i 14 § sjukförsäkringslagen

avses, alltid skall anses meddelad, då läkare medverkat vid

vård å sådan klinik». I anslutning härtill har medicinalstyrelsen i cirkulärskrivelse

till läkare vid ortopediska kliniker m. m. den 23 juni 1960 anfört,

att undersökning och behandling, som meddelas patient av läkare vid ortopedisk

klinik, enligt styrelsens mening bör jämställas med läkarvård vid

sjukdom och bli ersättningsbar enligt sjukförsäkringslagen. Innebörden av

riksförsäkringsanstaltens och medicinalstyrelsens anvisningar är att i de

fall läkare medverkat vid undersökning och behandling å ortopedisk klinik

ersättning från sjukkassa skall utgå såväl för läkarvården som för resorna

i samband därmed.

När arbetsoförmåga uppkommer genom att protesen ej kan anvandas pa

grund av att den förorsakar sår eller annat sjukdomstillstånd inträder i

princip rätt till sjukpenning. Arbetshinder på grund av skada på

själva protesen har däremot ej ansetts medföra rätt till sjukpenning, enär

den kroppsliga defekten som sådan inte förändrats.

I fråga om vanföras resor för undersökning och behandling kan, då resekostnadsersättning

från sjukkassa inte utges, enligt kungörelsen den 26 maj

195A angående statsbidrag till resor för vanföra m. m. i vissa fall utgå resebidrag

efter behovsprövning. Sålunda får medellös eller mindre bemedlad

vanför, som beretts tillfälle till undersökning, behandling eller yrkesutbildning

på någon av de statsunderstödda vanföreanstalterna, under förutsättning

att ersättning för resor till och från anstalten och hemmet inte skall

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr SO år 1963

utges av allmän sjukkassa, genom anstaltens försorg beredas bidrag till sådana

resor. Resebidraget utgår med samma belopp som skulle ha utgivits,

om kostnaderna skolat ersättas enligt sjukförsäkringslagens bestämmelser.

Prövningen av bidragsbehovet samt utbetalningen av bidrag ankommer på

anstaltens överläkare.

Historik

Beträffande vanföras resor för byte av proteser o. d. anförde sjukreseutredningen

i sitt betänkande närmare följande:

Vi har dryftat frågan om att utsträcka ersättningsrätten till att avse även

sådana resor till och från ortopediska kliniker som ej står i samband med

läkarvård. Vi har dock inte ansett oss böra framlägga något förslag härom.

Lika angeläget kunde det vara att medge ersättning vid resor för exempelvis

foniatrisk behandling av talpedagog. Liksom när det gäller vård, som lämnas

av sjuksköterska, skulle en dylik utvidgning av försäkringsskyddet innebära

en så betydelsefull förändring av sjukförsäkringens innehåll att

den inte bör genomföras enbart på grund av överväganden om vad som kan

vara motiverat från resekostnadssynpunkt.

Spörsmålet borde därför enligt utredningens mening prövas i ett större

sammanhang.

I propositionen nr 161 till 1959 års riksdag anförde föredragande departementschefen,

att han i likhet med sjukreseutredningen ännu icke fann tiden

vara inne att ta ställning till frågan om gottgörelse för resor vid erhållande

av sjukvård, som meddelades av annan än läkare. Spörsmålet om en

eventuell utvidgning av ersättningsrätten borde anstå till den allmänna

översyn av lagen, som kunde förväntas inom en förhållandevis nära framtid.

Andra lagutskottet biträdde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45

uppfattningen, att mera väsentliga utökningar av försäkringsskyddet såvitt

gällde reseersättning icke borde ske i samband med en partiell reform.

Enligt utskottets mening var det emellertid angeläget, att en allmän översyn

av sjukförsäkringsbestämmelserna snarast kom till stånd, varvid bl. a.

frågan om vilka slag av resor som borde omfattas av försäkringsskyddet

kunde bli föremål för förnyat övervägande.

Vid 1962 års riksdag väcktes motioner som syftade till att reseersättning

skulle utges från sjukkassa även i de fall då läkare icke medverkat vid utbyte

eller inprovning av ortopediskt hjälpmedel. Andra lagutskottet behandlade

motionerna i utlåtande nr 20. Utskottet erinrade om att chefen för

socialdepartementet i december 1961 tillkallat särskilda sakkunniga för att

företa en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen och att denna utredning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1963 5

enligt direktiven skulle behandla bl. a. frågor som rörde ersättning från

sjukkassa för resekostnader. Utskottet fann det vid sådant förhållande

lämpligt att det av motionärerna aktualiserade spörsmålet gjordes till föremål

för prövning i samband därmed.

I skrivelse till Kungl. Maj :t gav riksdagen såsom sin mening till känna

vad utskottet anfört.

Motionerna

Till stöd för yrkandet om vidgad rätt till sjukpenning för personer med

rörelseinvaliditet anföres i motionerna följande:

Enligt utfärdade anvisningar rörande handläggning av bidrag till ortopediska

hjälpmedel äger patient rätt att erhålla ytterligare en protes, när

den först utprovade visat sig fungera väl. Trots detta händer det icke alltför

sällan, att när en protes går sönder äger den amputerade icke någon

funktionsduglig reservprotes. Samma situation kan även drabba bärare av

andra ortopediska hjälpmedel. Vederbörande blir därvid helt arbetsoförmögen

och måste under den tid, som hjälpmedlet är inlämnat för reparation,

vara borta från sitt arbete med förlorad arbetsförtjänst som följd.

Enligt de principer, som tillämpas av medicinalstyrelsens disciplinnämnd,

bör det antses skäligt att invalidiserad, som icke kan disponera sitt hjälpmedel

och härigenom måste avstå från arbete, betraktas som sjuk och sålunda

äger rätt till sjukpenning mot utfärdat läkarintyg.

Remissyttrandena

Riksförsäkringsverket anser sig böra avstyrka motionerna. Riksförsäkringsverket

redogör för tillämpningen av gällande regler och erinrar om tillkallandet

av 1961 års sjukförsäkringsutredning samt fortsätter:

Utredningen bör enligt föredragande departementschefens uttalande ha

till uppgift att söka nå fram till ytterligare förbättringar i den enskildes

skydd i den utsträckning så befinnes möjligt. Frågan om utvidgning av

rätten till sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring torde kunna förväntas

bli föremål för utredningens överväganden. I avvaktan härpå bör

enligt verkets uppfattning någon utvidgning av nämnda ersättningsrätt i

vart fall inte förekomma.

Det bör i detta sammanhang uppmärksammas, att den i motionerna

ifrågasatta utvidgningen av sjukpenningrätten ofta skulle medföra att tid

för vilken sjukpenning skulle utgå bleve i ej önskvärd utsträckning beroende

av den försäkrades egna åtgöranden.

Medicinalstyrelsen anser, att sjukskrivning bör kunna ske och sjukpenning

utgå, då det ortopediska hjälpmedlet är av väsentlig betydelse för invaliditetens

lindring. Då i dylika fall hjälpmedlen ofta torde vara att hänföra

till dem som enligt medicinalstyrelsens bifogade cirkulär i ämnet kan

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1963

erhållas i två exemplar, torde sjukskrivning av förevarande orsak enligt

styrelsens mening endast behöva tillgripas i undantagsfall. Styrelsen ifrågasätter

om icke sjukpenning i dessa fall bör kunna utgå redan enligt gällande

lag.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser utgår ersättning från sjukförsäkringen för

resor i samband med utbyte eller inprovning av ortopediskt hjälpmedel endast

då läkare medverkat vid utbytet eller inprovningen. Sjukpenning utges

när arbetsoförmåga uppkommer genom att det ortopediska hjälpmedlet

inte kan användas på grund av att det orsakar sår eller annat sjukdomstillstånd.

Arbetshinder på grund av skada på själva hjälpmedlet anses

däremot inte medföra rätt till sjukpenning. Förevarande motioner syftar

till att reseersättning skall utges även i de fall då läkare icke medverkat

vid utbytet eller inprovningen samt att sjukpenning skall kunna utgå till

invalidiserad under tid då ortopediskt hjälpmedel är inlämnat för reparation

och annat hjälpmedel icke är disponibelt.

Beträffande frågan om rätt till ersättning för resor vid besök på ortopedisk

klinik vill utskottet erinra om att riksdagen förra året i anledning av

motionsyrkande av samma innebörd som det nu aktuella i skrivelse till

Kungl. Maj:t som sin mening gav till känna att spörsmålet borde prövas

av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Något ytterligare initiativ i denna

fråga anser utskottet icke erforderligt.

Statsbidrag utgår som regel för anskaffande av två exemplar av ortopediskt

hjälpmedel. Vidare bör beaktas att sjukpenning inte utges för de tre

första dagarna av varje sjukperiod och att det kan antagas att hjälpmedlen

ofta kan repareras inom denna tidrymd. De fall då sjukpenning aktualiseras

torde därför inte vara talrika. Det har emellertid upplysts att de ortopediska

verkstäderna är hårt belastade och att det på grund härav kan

dröja, innan en handikappad erhåller det andra exemplaret av sitt hjälpmedel.

Utskottet anser därför att frågan om rätt till sjukpenning i här avsedda

situationer bör bli föremål för prövning. Med hänsyn till sambandet

med den tidigare till 1961 års sjukförsäkringsutredning hänskjutna frågan

synes det utskottet lämpligt att motionerna överlämnas till denna utredning

för beaktande.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 168 och II: 199, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

att motionerna, såvitt de avser frågan om sjukpenning,

överlämnas till 1961 års sjukförsäkringsutredning för beaktande,

samt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 dr 1963

7

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elow&son, Axel Svensson,

herr Kaijser, fru Carlqvist*, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström och

herr Edström*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

fröken Wetterström, fröken Sandell, herr Fredriksson*, fru Eriksson i

Ängelholm, herr Gustavsson i Alvesta och fru Svensson i Kungsör*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:204 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till reseersättning och sjukpenning för personer med rörelseinvaliditet. a1 i texten