Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt att passera riksgränsen annorstädes än vid passkontrollställe.

1963-04-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:51, Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt att passera riksgränsen annorstädes än vid passkontrollställe.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963

1

Nr 51

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt att passera

riksgränsen annorstädes än vid passkontrollställe.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

652, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fröken Elmén och herr

Gustafsson hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,

att utlänningskungörelsen måtte ändras så att resande, som ej medför

tullpliktigt gods, äger överskrida landgränsen på plats vederbörande själv

bedömer lämpligt».

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från generaltullstyrelsen, statens utlänningskommission

samt länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande regler

I 12 § utlänningskungörelsen stadgas att utlännings inresa till riket från

Danmark, Finland eller Norge eller utresa till något av dessa länder må

ske endast över passkontrollort eller gränsövergångsställe. Utlänningskommissionen

bestämmer efter samråd med generaltullstyrelsen vilka orter

som skall utgöra gränsövergångsställen.

Nämnda stadgande gäller under vissa villkor icke medborgare i Finland

eller Norge, som tillhör befolkningen å finskt eller norskt område nära

gränsen till Sverige (gränsbo). Finsk gränsbo må dock företaga resan endast

över de överfartsställen som bestämts av polismyndigheten efter samråd

med tullmyndigheten och vederbörande finska myndigheter.

Vid landgränsen mot Norge är gränsövergångsställen anordnade vid

samtliga vägar, där svensk eller norsk tullanstalt är inrättad för tullklarering

av trafiken. Därutöver finns gränsövergångsslällen anordnade dels vid

ett mindre antal smärre vägar, dels vid några vandringsleder över den

nordligaste delen av gränsen.

Vid den finska gränsen är anordnade sex gränsövergångsställen och, för

gränsbefolkningens behov, ett stort antal överfartsställen.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. .9 samt. 2 avd. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963

Tidigare behandling m. m.

Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. föreslog

i sitt slutbetänkande den 29 september 1956 (SOU 1956:45) bl. a., att

gällande bestämmelser beträffande pass-, tull- och valutakontroll måtte

ändras därhän, att resande, som endast medför tullfritt och införseltilllåtet

gods och tillåtna resevalutabelopp, må kunna överskrida de internordiska

landgränserna, där de själva må bedöma lämpligt, dock med sådana

undantag, som motiveras av militära skyddsområden.

Samma fråga har varit föremål för uppmärksamhet även inom Nordiska

samfärdselkommittén, över denna kommittés förslag i saken den

21 augusti 1962 avgav statens utlänningskommission den 13 november samma

år yttrande till chefen för inrikesdepartementet. I yttrandet anföres bl. a.

Då frågan om vilka bestämmelser, som bör gälla för överskridandet av

de internordiska gränserna, är gemensamma för de av passkontrollöverenskommelsen1

berörda staterna, har Nordiska Samfärdselkommitténs förevarande

förslag diskuterats i Nordiska utlänningsutskottet. Utskottet har därvid

vid dess möten i Oslo den 3—4 oktober 1961 och i Helsingfors den 23—25

oktober 1962 intagit den ståndpunkten, att det ur utlänningskontrollsynpunkt

är av betydelse att kunna företaga kontroll av utlänningar på bestämda

gränsövergångsställen och att utskottet icke kunde tillstyrka att utlänningar

medgåves rätt att överskrida gränserna där de själva önskade. Utskottet

förutsatte emellertid samtidigt, att utläningsmyndigheterna i de

nordiska staterna vore beredda att överväga frågan om utökande av antalet

gränsövergångsställen inom Norden.

Överskridandet av Sveriges gränser mot Norge och Finland äger erfarenhetsmässigt

rum med begagnande av befintliga vägar. I anslutning till

dessa finnes som ovan nämnts godkända gränsövergångsställen. Några olägenheter

av gällande ordning för gränspasserandet torde för den resande

allmänhetens del icke föreligga. Det torde nämligen höra till rena undantagsfallen

att en person, som har för avsikt att bege sig från Sverige till

Norge eller Finland, har anledning överskrida gränsen vid sidan av befintliga

vägar. Kommissionen är däremot medveten om att turister under

vistelse i gränstrakterna kan ha ett legitimt intresse av att till fots eller

på skidor göra tillfälliga besök i grannlandet.

Även om det för närvarande icke utövas någon passkontroll i egentlig

mening vid de internordiska landgränserna, sker dock en viss övervakning

av gränstrafiken. Möjlighet finnes även att vid befintliga gränsövergångsställen

lätt anordna passkontroll tillfälligt eller mera stadigvarande, därest

omständigheterna så skulle kräva. En skärpning av gränskontrollen kan bli

erforderlig i ett tillspetsat världspolitiskt läge. Den kan även påkallas av

polisiära skäl. Att för ovannämnda turisters skull rasera den nuvarande

ordningen, som dock innebär vissa möjligheter till kontroll av utlänningar,

vilka passerar de internordiska landgränserna, anser kommissionen icke tillrådligt.

På grund av vad ovan anförts och med hänsyn till de avstyrkande yttranden

som avgivits i ärendet, framför allt av länsstyrelsen och landsfogden

i Norrbottens län, får kommissionen avstyrka föreliggande förslag.

1 SFS 122/1958

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1963

3

Som ovan nämnts har kommissionen redan inrättat ett antal gränsövergångsställen

för turister inom Norrbottens län. För att ytterligare underlätta

för sådana personer att vid turer i fjällregionerna eller andra turistcentra

i gränstrakterna legalt överskrida gränsen mot annan nordisk stat

är kommissionen beredd att med berörda myndigheter taga upp frågan om

ett utökande av antalet gränsövergångsställen i anslutning till lämpliga

turistleder.

Enligt vad utlänningskommissionen upplyst utskottet har inrikesdepartementet

meddelat att departementet, efter samråd med företrädare för

finska inrikesdepartementet och norska justis- og politidepartementet, förklarat

sig icke kunna biträda Nordiska samfärdselkommitténs ovannämnda

förslag. Departementet har däremot, i likhet med vad utlänningskommissionen

uttalat i sitt ovannämnda yttrande den 13 november 1962, icke något

att invända mot att nya gränsövergångsställen inrättas för att tillgodose

rese- och turistlivets intressen. Befintliga gränsövergångsställen borde därjämte

enligt departementets mening kunna utvidgas till att omfatta en

med hänsyn till de lokala förhållandena bestämd kortare eller längre sträcka

av gränsen.

Under fjolåret anordnades prov med ett utvidgat gränstullsamarbete

mellan Sverige och Norge. Sedan provet slutförts har generaltullstyrelsen

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1963 utfärdat bestämmelser

om behandlingen i tullhänseende av viss trafik mellan Sverige

och Norge. Dessa bestämmelser innebär, att resande i fall då han medför

endast varor, som han (enligt särskild förteckning) äger fritt medföra

över landgränsen mellan Sverige och Norge, är befriad från eljest stadgad

skyldighet att anmäla sig för tullklarering. Resanden är dock skyldig att

hålla sig till allmän farväg. Den som färdas till fots, på skidor eller med

fortskaffningsmedel, som framdrives av den resande själv, må överskrida

gränsen jämväl å annan väg under förutsättning att vid denna finnes anordnat

gränsövergångsställe.

Remissyttrandena

Statens utlänningskommission avstyrker motionen med hänvisning till

sitt ovannämnda yttrande av den 31 november 1962. Emellertid upplyser

kommissionen att den, därest den nuvarande ordningen för gränspassering

kommer att bestå, avser att med berörda myndigheter taga upp frågan

om en utökning av befintliga gränsövergångsställen vid de svenska landgränserna,

varigenom syftet med motionen skulle kunna uppnås inom

ramen för gällande bestämmelser i utlänningskungörelsen och den nordiska

passkontrollöverenskommelsen.

I sitt yttrande till utskottet anför generaltullstyrelsen med hänvisning till

ovannämnda i år utfärdade bestämmelser om behandlingen i tullhänseende

av viss trafik mellan Sverige och Norge:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963

Gränsövergångsställena äro emellertid, bortsett från den nordligaste

delen av svensk-norska gränsen, anordnade i stort sett endast vid allmänna

tarvagar. De av generaltullstyrelsen föreskrivna lättnaderna för vandrare

skulakare och cyklister m. fl. äro med hänsyn härtill i dagens läge av föga

varde. Generaltullstyrelsen har emellertid under hand överenskommit med

utlänningskommissionen, att denna skall i samråd med styrelsen och vederbörande

norska myndigheter föranstalta om inrättande av nya gränsövergangsställen,

där så erfordras för tillgodoseende av främst turisttrafikens

intressen. Vid turisstationer synas gränsövergångsställena lämpligen böra

omfatta en med hänsyn till de lokala förhållandena bestämd kortare eller

längre sträcka av gränsen.

Under förutsättning att utlänningskommissionen, efter samråd med generaltullstyrelsen

och vederbörande norska myndigheter, vid svensk-norska

gransen inrattar nya gränsövergångsställen i enlighet med vad ovan anförts,

torde motionens syfte bli i huvudsak tillgodosett. På längre sikt synes

man dock böra eftersträva att, ifråga om rätten att passera svensk-norska

gränsen, i båda länderna helt likställa svenska och norska medborgare.

Vad angår rätten att överskrida den svensk-finska gränsen synes, såvitt

avser landtrafiken såväl gränsbefolkningens som turisternas behov av gränspasseringsmöjligheter

för närvarande vara fullt tillgodosett.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför i sitt yttrande:

övervakningen av gränsen mot Norge sker för närvarande i detta län

stickprovsvis genom polispatruller, som färdas till fots eller i luften Någon

kontinuerlig övervakning av gränsen sker alltså icke här. För närvarande

torde turisterna i allmänhet icke heller ha vetskap om var de får passera

gränsen.

För bifall till motionen talar att turisttrafiken därigenom skulle kunna

opa fritt mellan de två länderna. Emot bifall talar däremot angelägenheten

av att vid ett skärpt läge kunna utan författningsändringar öka gränskontrollen.

En möjlighet att tillgodose båda dessa intressen vore att utöka antalet

gränsövergångsställen så, att turisttrafiken underlättas så långt det

ar möjligt. Givetvis bör det då förutsättas att motsvarande bestämmelser

genomföres i Norge.

Länsstyrelsen föreslår att en sådan lösning av frågan tages under övervägande.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser anledning ej längre föreligga att

beträffande de i motionen åsyftade resandena kräva, att gränspassering

endast får ske med iakttagande av bestämmelserna om gränsövergångsställe,

och har därför ej något att erinra mot bifall till motionen.

De båda länsstyrelserna har i sin tur inhämtat yttranden från vissa,

dem underställda befattningshavare. Av dessa har landsfogden i Norrbottens

län samt landsfiskalerna i Karesuando, Gällivare och Arjeplogs distrikt avstyrkt

motionen, medan landsfogden i Jämtlands län samt landsfiskalerna

i Kiruna och Jokkmokks distrikt tillstyrkt densamma.

Vidare har utlänningskommissionen till utskottet översänt de yttranden

över Nordiska samfärdselkommitténs ovannämnda förslag som avgivits till

kommissionen. I dessa yttranden avstyrkes förslaget.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963 5

Utskottet

Enligt utlänningskungörelsens bestämmelser får utlännings inresa till riket

från Danmark, Finland eller Norge eller utresa till något av dessa länder

ske endast vid passkontrollort eller gränsövergångsställe. För gränsbefolkningen

gäller vissa förmånligare regler. Gränsövergångsställen, vilka

bestämmes av utlänningskommissionen, finns längs gränsen mot Norge anordnade

vid samtliga vägar, där svensk eller norsk tullanstalt är inrättad,

samt vid ett mindre antal smärre vägar och vid några vandringsleder. Vid

finska gränsen är sex gränsövergångsställen anordnade.

I förevarande motion hemställes om sådan ändring i utlänningskungörelsen

att resande, som ej medför tullpliktigt gods, äger överskrida landgränsen

på plats, där vederbörande själv bedömer lämpligt. Motionärerna framhåller

vikten av att samfärdseln mellan de nordiska länderna underlättas. I sammanhanget

påpekas att turister i fjälltrakterna ofta passerar riksgränsen

på andra platser än vid gränsövergångsställen. Motionärerna menar att dessa

formellt brottsliga gränsöverskridanden bör legaliseras.

Förslag av samma innebörd som i förevarande motioner har i annat sammanhang

framlagts av Nordiska samfärdselkommittén. Förslaget har genom

inrikesdepartementets försorg blivit föremål för remissbehandling, därvid

det genomgående avstyrkts. Som skäl för avstyrkandena har i allmänhet

åberopats behovet av att i ett skärpt världspolitiskt läge kunna genomföra

kontrollåtgärder utan att författningsändring erfordras. I sitt yttrande över

förslaget har statens utlänningskommission dock förklarat sig beredd ta

upp frågan om en utökning av antalet gränsövergångsställen i anslutning

till lämpliga turistleder. Ej heller inrikesdepartementet har ansett sig kunna

biträda förslaget. Departementet har emellertid för utlänningskommissionen

förklarat, att intet finns att invända mot inrättandet av nya gränsövergångsställen

för tillgodoseende av rese- och turistlivets intressen. Vidare har

departementet menat att övergångsställen bör kunna utvidgas till att omfatta

en med hänsyn till de lokala förhållandena kortare eller längre sträcka

av gränsen.

Utskottet har inhämtat yttranden från utlänningskommissionen, generaltullstvrelsen

samt länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands län. De tre

förstnämnda remissinstanserna har avstyrkt motionen på i huvudsak samma

skäl som anförts mot Nordiska samfärdselkommitténs förslag. Länsstyrelsen

i Jämtlands län däremot har ej haft något att erinra mot bifall till

motionen.

Vad motionärerna anfört om att passerandet av rikets landgränser bör

underlättas synes utskottet i och för sig riktigt. Man kan emellertid icke

bortse från de säkerhetssynpunkter som av ansvariga myndigheter framförts

i olika sammanhang. Det resultat motionärerna åsyftar torde kunna

uppnås genom sådana åtgärder som inrikesdepartementet föreslagit. Efter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963

vad som framgår av yttrandena till utskottet synes utlänningskommissionen

och generaltullstyrelsen beredda att fullfölja dessa intentioner. Utskottet

förutsätter att så sker och att sådan ändring i utlänningskungörelsen

som motionärerna ansett önskvärd alltså ej erfordras. Vad utskottet anfört

synes emellertid böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom. Utskottet får

således hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motion, II:

652, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört, samt

2) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Edström

och Enarsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,

Rimmerfors, fru Ekendahl*, fröken Sandell, fru Gunne, herrar Johansson

i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

680420

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:205 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till reseersättning och sjukpenning för personer med rörelseinvaliditet. a1 i texten