Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt att passera riksgränsen annorstädes än vid passkontrollställe.
1963-04-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1963:51, Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt att passera riksgränsen annorstädes än vid passkontrollställe.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963
1
Nr 51
Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätt att passera
riksgränsen annorstädes än vid passkontrollställe.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
652, vilken behandlats av andra lagutskottet, har fröken Elmén och herr
Gustafsson hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att utlänningskungörelsen måtte ändras så att resande, som ej medför
tullpliktigt gods, äger överskrida landgränsen på plats vederbörande själv
bedömer lämpligt».
Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från generaltullstyrelsen, statens utlänningskommission
samt länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens län.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Gällande regler
I 12 § utlänningskungörelsen stadgas att utlännings inresa till riket från
Danmark, Finland eller Norge eller utresa till något av dessa länder må
ske endast över passkontrollort eller gränsövergångsställe. Utlänningskommissionen
bestämmer efter samråd med generaltullstyrelsen vilka orter
som skall utgöra gränsövergångsställen.
Nämnda stadgande gäller under vissa villkor icke medborgare i Finland
eller Norge, som tillhör befolkningen å finskt eller norskt område nära
gränsen till Sverige (gränsbo). Finsk gränsbo må dock företaga resan endast
över de överfartsställen som bestämts av polismyndigheten efter samråd
med tullmyndigheten och vederbörande finska myndigheter.
Vid landgränsen mot Norge är gränsövergångsställen anordnade vid
samtliga vägar, där svensk eller norsk tullanstalt är inrättad för tullklarering
av trafiken. Därutöver finns gränsövergångsslällen anordnade dels vid
ett mindre antal smärre vägar, dels vid några vandringsleder över den
nordligaste delen av gränsen.
Vid den finska gränsen är anordnade sex gränsövergångsställen och, för
gränsbefolkningens behov, ett stort antal överfartsställen.
Bihang till riksdagens protokoll 1963. .9 samt. 2 avd. Nr 51
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963
Tidigare behandling m. m.
Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärdsel m. m. föreslog
i sitt slutbetänkande den 29 september 1956 (SOU 1956:45) bl. a., att
gällande bestämmelser beträffande pass-, tull- och valutakontroll måtte
ändras därhän, att resande, som endast medför tullfritt och införseltilllåtet
gods och tillåtna resevalutabelopp, må kunna överskrida de internordiska
landgränserna, där de själva må bedöma lämpligt, dock med sådana
undantag, som motiveras av militära skyddsområden.
Samma fråga har varit föremål för uppmärksamhet även inom Nordiska
samfärdselkommittén, över denna kommittés förslag i saken den
21 augusti 1962 avgav statens utlänningskommission den 13 november samma
år yttrande till chefen för inrikesdepartementet. I yttrandet anföres bl. a.
Då frågan om vilka bestämmelser, som bör gälla för överskridandet av
de internordiska gränserna, är gemensamma för de av passkontrollöverenskommelsen1
berörda staterna, har Nordiska Samfärdselkommitténs förevarande
förslag diskuterats i Nordiska utlänningsutskottet. Utskottet har därvid
vid dess möten i Oslo den 3—4 oktober 1961 och i Helsingfors den 23—25
oktober 1962 intagit den ståndpunkten, att det ur utlänningskontrollsynpunkt
är av betydelse att kunna företaga kontroll av utlänningar på bestämda
gränsövergångsställen och att utskottet icke kunde tillstyrka att utlänningar
medgåves rätt att överskrida gränserna där de själva önskade. Utskottet
förutsatte emellertid samtidigt, att utläningsmyndigheterna i de
nordiska staterna vore beredda att överväga frågan om utökande av antalet
gränsövergångsställen inom Norden.
Överskridandet av Sveriges gränser mot Norge och Finland äger erfarenhetsmässigt
rum med begagnande av befintliga vägar. I anslutning till
dessa finnes som ovan nämnts godkända gränsövergångsställen. Några olägenheter
av gällande ordning för gränspasserandet torde för den resande
allmänhetens del icke föreligga. Det torde nämligen höra till rena undantagsfallen
att en person, som har för avsikt att bege sig från Sverige till
Norge eller Finland, har anledning överskrida gränsen vid sidan av befintliga
vägar. Kommissionen är däremot medveten om att turister under
vistelse i gränstrakterna kan ha ett legitimt intresse av att till fots eller
på skidor göra tillfälliga besök i grannlandet.
Även om det för närvarande icke utövas någon passkontroll i egentlig
mening vid de internordiska landgränserna, sker dock en viss övervakning
av gränstrafiken. Möjlighet finnes även att vid befintliga gränsövergångsställen
lätt anordna passkontroll tillfälligt eller mera stadigvarande, därest
omständigheterna så skulle kräva. En skärpning av gränskontrollen kan bli
erforderlig i ett tillspetsat världspolitiskt läge. Den kan även påkallas av
polisiära skäl. Att för ovannämnda turisters skull rasera den nuvarande
ordningen, som dock innebär vissa möjligheter till kontroll av utlänningar,
vilka passerar de internordiska landgränserna, anser kommissionen icke tillrådligt.
På grund av vad ovan anförts och med hänsyn till de avstyrkande yttranden
som avgivits i ärendet, framför allt av länsstyrelsen och landsfogden
i Norrbottens län, får kommissionen avstyrka föreliggande förslag.
1 SFS 122/1958
Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1963
3
Som ovan nämnts har kommissionen redan inrättat ett antal gränsövergångsställen
för turister inom Norrbottens län. För att ytterligare underlätta
för sådana personer att vid turer i fjällregionerna eller andra turistcentra
i gränstrakterna legalt överskrida gränsen mot annan nordisk stat
är kommissionen beredd att med berörda myndigheter taga upp frågan om
ett utökande av antalet gränsövergångsställen i anslutning till lämpliga
turistleder.
Enligt vad utlänningskommissionen upplyst utskottet har inrikesdepartementet
meddelat att departementet, efter samråd med företrädare för
finska inrikesdepartementet och norska justis- og politidepartementet, förklarat
sig icke kunna biträda Nordiska samfärdselkommitténs ovannämnda
förslag. Departementet har däremot, i likhet med vad utlänningskommissionen
uttalat i sitt ovannämnda yttrande den 13 november 1962, icke något
att invända mot att nya gränsövergångsställen inrättas för att tillgodose
rese- och turistlivets intressen. Befintliga gränsövergångsställen borde därjämte
enligt departementets mening kunna utvidgas till att omfatta en
med hänsyn till de lokala förhållandena bestämd kortare eller längre sträcka
av gränsen.
Under fjolåret anordnades prov med ett utvidgat gränstullsamarbete
mellan Sverige och Norge. Sedan provet slutförts har generaltullstyrelsen
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 25 januari 1963 utfärdat bestämmelser
om behandlingen i tullhänseende av viss trafik mellan Sverige
och Norge. Dessa bestämmelser innebär, att resande i fall då han medför
endast varor, som han (enligt särskild förteckning) äger fritt medföra
över landgränsen mellan Sverige och Norge, är befriad från eljest stadgad
skyldighet att anmäla sig för tullklarering. Resanden är dock skyldig att
hålla sig till allmän farväg. Den som färdas till fots, på skidor eller med
fortskaffningsmedel, som framdrives av den resande själv, må överskrida
gränsen jämväl å annan väg under förutsättning att vid denna finnes anordnat
gränsövergångsställe.
Remissyttrandena
Statens utlänningskommission avstyrker motionen med hänvisning till
sitt ovannämnda yttrande av den 31 november 1962. Emellertid upplyser
kommissionen att den, därest den nuvarande ordningen för gränspassering
kommer att bestå, avser att med berörda myndigheter taga upp frågan
om en utökning av befintliga gränsövergångsställen vid de svenska landgränserna,
varigenom syftet med motionen skulle kunna uppnås inom
ramen för gällande bestämmelser i utlänningskungörelsen och den nordiska
passkontrollöverenskommelsen.
I sitt yttrande till utskottet anför generaltullstyrelsen med hänvisning till
ovannämnda i år utfärdade bestämmelser om behandlingen i tullhänseende
av viss trafik mellan Sverige och Norge:
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963
Gränsövergångsställena äro emellertid, bortsett från den nordligaste
delen av svensk-norska gränsen, anordnade i stort sett endast vid allmänna
tarvagar. De av generaltullstyrelsen föreskrivna lättnaderna för vandrare
skulakare och cyklister m. fl. äro med hänsyn härtill i dagens läge av föga
varde. Generaltullstyrelsen har emellertid under hand överenskommit med
utlänningskommissionen, att denna skall i samråd med styrelsen och vederbörande
norska myndigheter föranstalta om inrättande av nya gränsövergangsställen,
där så erfordras för tillgodoseende av främst turisttrafikens
intressen. Vid turisstationer synas gränsövergångsställena lämpligen böra
omfatta en med hänsyn till de lokala förhållandena bestämd kortare eller
längre sträcka av gränsen.
Under förutsättning att utlänningskommissionen, efter samråd med generaltullstyrelsen
och vederbörande norska myndigheter, vid svensk-norska
gransen inrattar nya gränsövergångsställen i enlighet med vad ovan anförts,
torde motionens syfte bli i huvudsak tillgodosett. På längre sikt synes
man dock böra eftersträva att, ifråga om rätten att passera svensk-norska
gränsen, i båda länderna helt likställa svenska och norska medborgare.
Vad angår rätten att överskrida den svensk-finska gränsen synes, såvitt
avser landtrafiken såväl gränsbefolkningens som turisternas behov av gränspasseringsmöjligheter
för närvarande vara fullt tillgodosett.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför i sitt yttrande:
övervakningen av gränsen mot Norge sker för närvarande i detta län
stickprovsvis genom polispatruller, som färdas till fots eller i luften Någon
kontinuerlig övervakning av gränsen sker alltså icke här. För närvarande
torde turisterna i allmänhet icke heller ha vetskap om var de får passera
gränsen.
För bifall till motionen talar att turisttrafiken därigenom skulle kunna
opa fritt mellan de två länderna. Emot bifall talar däremot angelägenheten
av att vid ett skärpt läge kunna utan författningsändringar öka gränskontrollen.
En möjlighet att tillgodose båda dessa intressen vore att utöka antalet
gränsövergångsställen så, att turisttrafiken underlättas så långt det
ar möjligt. Givetvis bör det då förutsättas att motsvarande bestämmelser
genomföres i Norge.
Länsstyrelsen föreslår att en sådan lösning av frågan tages under övervägande.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anser anledning ej längre föreligga att
beträffande de i motionen åsyftade resandena kräva, att gränspassering
endast får ske med iakttagande av bestämmelserna om gränsövergångsställe,
och har därför ej något att erinra mot bifall till motionen.
De båda länsstyrelserna har i sin tur inhämtat yttranden från vissa,
dem underställda befattningshavare. Av dessa har landsfogden i Norrbottens
län samt landsfiskalerna i Karesuando, Gällivare och Arjeplogs distrikt avstyrkt
motionen, medan landsfogden i Jämtlands län samt landsfiskalerna
i Kiruna och Jokkmokks distrikt tillstyrkt densamma.
Vidare har utlänningskommissionen till utskottet översänt de yttranden
över Nordiska samfärdselkommitténs ovannämnda förslag som avgivits till
kommissionen. I dessa yttranden avstyrkes förslaget.
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963 5
Utskottet
Enligt utlänningskungörelsens bestämmelser får utlännings inresa till riket
från Danmark, Finland eller Norge eller utresa till något av dessa länder
ske endast vid passkontrollort eller gränsövergångsställe. För gränsbefolkningen
gäller vissa förmånligare regler. Gränsövergångsställen, vilka
bestämmes av utlänningskommissionen, finns längs gränsen mot Norge anordnade
vid samtliga vägar, där svensk eller norsk tullanstalt är inrättad,
samt vid ett mindre antal smärre vägar och vid några vandringsleder. Vid
finska gränsen är sex gränsövergångsställen anordnade.
I förevarande motion hemställes om sådan ändring i utlänningskungörelsen
att resande, som ej medför tullpliktigt gods, äger överskrida landgränsen
på plats, där vederbörande själv bedömer lämpligt. Motionärerna framhåller
vikten av att samfärdseln mellan de nordiska länderna underlättas. I sammanhanget
påpekas att turister i fjälltrakterna ofta passerar riksgränsen
på andra platser än vid gränsövergångsställen. Motionärerna menar att dessa
formellt brottsliga gränsöverskridanden bör legaliseras.
Förslag av samma innebörd som i förevarande motioner har i annat sammanhang
framlagts av Nordiska samfärdselkommittén. Förslaget har genom
inrikesdepartementets försorg blivit föremål för remissbehandling, därvid
det genomgående avstyrkts. Som skäl för avstyrkandena har i allmänhet
åberopats behovet av att i ett skärpt världspolitiskt läge kunna genomföra
kontrollåtgärder utan att författningsändring erfordras. I sitt yttrande över
förslaget har statens utlänningskommission dock förklarat sig beredd ta
upp frågan om en utökning av antalet gränsövergångsställen i anslutning
till lämpliga turistleder. Ej heller inrikesdepartementet har ansett sig kunna
biträda förslaget. Departementet har emellertid för utlänningskommissionen
förklarat, att intet finns att invända mot inrättandet av nya gränsövergångsställen
för tillgodoseende av rese- och turistlivets intressen. Vidare har
departementet menat att övergångsställen bör kunna utvidgas till att omfatta
en med hänsyn till de lokala förhållandena kortare eller längre sträcka
av gränsen.
Utskottet har inhämtat yttranden från utlänningskommissionen, generaltullstvrelsen
samt länsstyrelserna i Norrbottens och Jämtlands län. De tre
förstnämnda remissinstanserna har avstyrkt motionen på i huvudsak samma
skäl som anförts mot Nordiska samfärdselkommitténs förslag. Länsstyrelsen
i Jämtlands län däremot har ej haft något att erinra mot bifall till
motionen.
Vad motionärerna anfört om att passerandet av rikets landgränser bör
underlättas synes utskottet i och för sig riktigt. Man kan emellertid icke
bortse från de säkerhetssynpunkter som av ansvariga myndigheter framförts
i olika sammanhang. Det resultat motionärerna åsyftar torde kunna
uppnås genom sådana åtgärder som inrikesdepartementet föreslagit. Efter
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1963
vad som framgår av yttrandena till utskottet synes utlänningskommissionen
och generaltullstyrelsen beredda att fullfölja dessa intentioner. Utskottet
förutsätter att så sker och att sådan ändring i utlänningskungörelsen
som motionärerna ansett önskvärd alltså ej erfordras. Vad utskottet anfört
synes emellertid böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom. Utskottet får
således hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motion, II:
652, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening
giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört, samt
2) att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1963
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Edström
och Enarsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,
Rimmerfors, fru Ekendahl*, fröken Sandell, fru Gunne, herrar Johansson
i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
680420
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:205 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till reseersättning och sjukpenning för personer med rörelseinvaliditet. a1 i texten