Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i arbctarskyddslagen den 3 januari 1949

1963-05-04 · 48 sidor, varav 46 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 46 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:53, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i arbctarskyddslagen den 3 januari 1949

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om ändring i arbctarskyddslagen den 3

januari 1949 (nr 1), m. m., dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 22 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 126, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

tm

1) lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1) och

2) lag om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbete m. m. (skogsförläggningslag).

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 742 i första kammaren av herr Mårtensson

och nr 902 i andra kammaren av fru Skantz m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 743 i första kammaren av herrar Petersson,

Per, och Gustafsson, Nils-Eric, samt nr 900 i andra kammaren av herr

Larsson i Hedenäset m. fl., samt

3) motionen nr 901 i andra kammaren av fröken Sandell. 1

1 —Bihanq till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1)

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3, 16, 23, 27, 45, 51, 56, 57, 59, 61, 72 och

73 §§ arbetarskyddslagen den 3 januari 19491 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna lag äger, med de inskränkningar

nedan angivas, tillämpning

å varje rörelse, industriell eller icke,

vari arbetstagare användes till arbete

för arbetsgivares räkning, ävensom

å hus-, väg- eller vattenbyggnad, vattenavledning

eller annat dylikt särskilt

arbetsföretag, vari arbetstagare

användes på sådant sätt.

I denna

Denna lag äger, med de inskränkningar

nedan angivas, tillämpning å

varje verksamhet, vari arbetstagare

användes till arbete för arbetsgivares

räkning.

arbetets utförande.

Utöver vad i 1 § sägs skall denna

lag, där ej nedan annorlunda stadgas,

äga tillämpning å

1) arbete, som två eller flera personer

för gemensam räkning utföra

under sådana förhållanden, att om

arbetstagare funnits anställd i rörelsen

eller företaget lagen enligt 1 §

skulle ägt tillämpning därå;

2) arbete, som elev utför vid sådan

anstalt för yrkesutbildning eller avdelning

därav, beträffande vilken

Konungen förordnat att lagen skall

gälla; 1

§•

Utöver vad i 1 § sägs skall denna

lag, där ej nedan annorlunda stadgas,

äga tillämpning å

1) arbete, som två eller flera personer

för gemensam räkning utföra

under sådana förhållanden, att om

arbetstagare funnits anställd lagen

enligt 1 § skulle ägt tillämpning

därå;

2) arbete, som elev utför vid sådan

undervisnings- eller utbildningsanstalt

eller avdelning därav, beträffande

vilken Konungen förordnat att

lagen skall gälla;

1 Senaste lydelse av 73 § se SFS 1962:248.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

(Gällande lydelse)

3) arbete, som värnpliktig i denna

sin egenskap utför under sådana förhållanden,

att lagen enligt 1 § skulle

ägt tillämpning därå, om arbetet utförts

av arbetstagare för arbetsgivares

räkning; samt

4) arbete, som på fångvårds-,

tvångsarbets- eller fattigvårdsanstalt,

allmän alkoholistanstalt eller sinnessjukhus

eller annan anstalt för vård

av sinnessjuka intagen person efter

anvisning av anstaltsledningen utför

på anstalten.

I fall---------arb<

(Föreslagen lydelse)

3) arbete, som värnpliktig i denna

sin egenskap utför under sådana

förhållanden, att lagen enligt 1 §

skulle ägt tillämpning därå, om arbetet

utförts av arbetstagare för arbetsgivares

räkning; samt

4) arbete, som på fångvårds- eller

tvångsarbetsanstalt, arbetshem som

avses i lagen om socialhjälp, allmän

vårdanstalt för alkoholmissbrukare

eller sinnessjukhus eller annan anstalt

för vård av sinnessjuka intagen

person efter anvisning av anstaltsledningen

utför på anstalten.

it utföres.

3 §.

Från lagens tillämpning undantagas
a)

arbete, som utföres i arbetstagarens

hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande;

b) arbete, som utföres av medlem

av arbetsgivarens familj, såframt arbetet

är förlagt till arbetsgivarens

hem eller är att hänföra till jordbruk

eller någon dess binäring, vilken icke

bedrives såsom självständigt företag,

eller till byggnadsarbete för jordbruk

eller sådan dess binäring, som nyss

nämnts; samt

c) arbete, som är att hänföra till

skeppstjänst.

Från lagens tillämpning undantagas
a)

arbete, som utföres i arbetstagarens

hem eller eljest under sådana

förhållanden, att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande;

b) arbete, som utföres av medlem

av arbetsgivarens familj, såframt

arbetet är förlagt till arbetsgivarens

hem eller är att hänföra till jordbruk

eller någon dess binäring, vilken icke

bedrives såsom självständigt företag,

eller till byggnadsarbete för jordbruk

eller sådan dess binäring, som

nyss nämnts;

c) arbete, som utföres i arbetsgivarens

hushåll; samt

d) arbete, som är att hänföra till

skeppstjänst.

Från lagens tillämpning undantages

vidare övning inom krigsmakten

eller civilförsvaret eller eljest för totalförsvarets

ändamål, så ock annat

arbete inom krigsmakten eller civil
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16

Konungen må föreskriva särskilda

villkor för arbetstagares användande

till arbete, som finnes medföra synnerlig

fara för ohälsa eller olycksfall,

eller förordna att arbetstagare ej må

användas därtill.

23

Minderårig må icke användas till

arbete med mindre han fyllt eller

under kalenderåret fyller fjorton år

samt — där fråga ej är om arbete under

ferietid — inhämtat den för folkskolan

bestämda lärokursen eller

däremot svarande kunskaper och

färdigheter eller ock erhållit behörigt

tillstånd att lämna folkskolan.

Arbetarskyddsstyrelsen må---

27

Minderårig må---i arbetsbol

försvaret än sådant som utföres under

väsentligen samma förhållanden

som motsvarande arbete i annan

verksamhet.

§•

Konungen må föreskriva särskilda

villkor för arbetstagares användande

till arbete, som finnes medföra

särskild fara för ohälsa eller olycksfall.

Finnes arbete medföra synnerlig

fara för ohälsa eller olycksfall,

må Konungen förordna att arbetstagare

ej må användas därtill.

§■

Minderårig må icke användas till

arbete med mindre han fyllt eller

under kalenderåret fyller fjorton år

samt — där fråga ej är om arbete

under ferietid — fullgjort sin skolplikt

eller ock erhållit behörigt tillstånd

att avsluta sin skolgång.

sig skolundervisningen.

§•

45

Tillverkare eller försäljare av

maskin, redskap eller annan teknisk

anordning ävensom den, vilken upplåter

sådan anordning till begagnande,

skall tillse, att anordningen, då

den avlämnas för att tagas i bruk

inom riket eller här utställes till försäljning

eller i reklamsyfte, är försedd

med nödiga skyddsanordningar

Vad sålunda stadgats skall ej gälla

arbete, som fortgår under högst

tre dagar och medför ringa ansträngning.

§•

Tillverkare eller försäljare av

maskin, redskap eller annan teknisk

anordning ävensom den, vilken upplåter

sådan anordning till begagnande,

skall tillse, att anordningen, då

den avlämnas för att tagas i bruk

inom riket eller här utställes till försäljning

eller i reklamsyfte, är försedd

med nödiga skyddsanordningar

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

(Gällande lydelse)

och även i övrigt erbjuder betryggande

säkerhet mot ohälsa och

olycksfall, så ock tillhandahålla för

anordningens användning och skötsel

erforderliga föreskrifter.

Utför någon

(Föreslagen lydelse)

och även i övrigt erbjuder betryggande

säkerhet mot ohälsa och

olycksfall, så ock tillhandahålla för

anordningens montering, användning

och skötsel erforderliga föreskrifter.

När särskilda skäl äro därtill, må

arbetarskyddsstyrelsen föreskriva,

att anordningen därjämte skall vara

försedd med skylt eller annan märkning

upptagande tillverkarens namn

och annan uppgift som styrelsen finner

erforderlig.

Arbetarskyddsstyrelsen må ock,

när särskilda skäl äro därtill, beträffande

visst slag av anordning, som i

första stycket sägs, föreskriva att anordningen

skall vara godkänd av styrelsen,

innan den avlämnas för att

tagas i bruk inom riket eller här utställes

till försäljning eller i reklamsyfte.

- föreskrifter iakttagas.

51 §.

Den som

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om läkare,

som har eller haft att verkställa besiktning

eller undersökning enligt

denna lag eller med stöd av densamma

meddelad föreskrift.

honom kunnigt.

Vad nu sagts skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om ledamot

och ersättare i yrkesinspektionens

förtroenderåd ävensom i fråga om

läkare, som har eller haft att verkställa

besiktning eller undersökning

enligt denna lag eller med stöd av

densamma meddelad föreskrift.

56 §.

Där så prövas nödigt till förebyggande

av att tillverkare, försäljare

eller upplåtare av maskin, redskap

eller annan teknisk anordning, utan

att iakttaga vad i 45 § första stycket

är stadgat, avlämnar anordningen för

Där så prövas nödigt till förebyggande

av att tillverkare, försäljare

eller upplåtare av maskin, redskap

eller annan teknisk anordning, utan

att iakttaga vad som är stadgat i 45 §

första stycket eller föreskrivits med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

(Gällande lydelse)

att tagas i bruk inom riket eller här

utställer densamma till försäljning

eller i reklamsyfte, äger arbetarskyddsstyrelsen,

efter det tillfälle beretts

tillverkaren, försäljaren eller

upplåtaren att yttra sig i ärendet,

förbjuda denne att avlämna eller utställa

anordningen, med mindre de

åtgärder vidtagas, som styrelsen finner

erforderliga.

Om synnerliga

(Föreslagen lydelse)

stöd av andra eller tredje stycket

nämnda paragraf, avlämnar anordningen

för att tagas i bruk inom riket

eller här utställer densamma till

försäljning eller i reklamsyfte, äger

arbetarskyddsstyrelsen, efter det tillfälle

beretts tillverkaren, försäljaren

eller upplåtaren att yttra sig i ärendet,

förbjuda denne att avlämna eller

utställa anordningen, med mindre

de åtgärder vidtagas, som styrelsen

finner erforderliga,

idet upprätthålles.

57

Åsidosätter installatör, som avses

i 45 § andra stycket, vad där stadgas,

äger arbetarskyddsstyrelsen, om så

finnes påkallat, föreskriva villkor

att av honom iakttagas vid utförande

av installationsarbete eller förbjuda

honom att vidare utföra visst slag

av sådant arbete. Innan föreskrift

eller förbud meddelas, skall tillfälle

beredas installatören att yttra sig i

ärendet.

§•

Åsidosätter installatör, som avses

i 45 § fjärde stycket, vad där stadgas,

äger arbetarskyddsstyrelsen, om så

finnes påkallat, föreskriva villkor att

av honom iakttagas vid utförande av

installationsarbete eller förbjuda honom

att vidare utföra visst slag av

sådant arbete. Innan föreskrift eller

förbud meddelas, skall tillfälle beredas

installatören att yttra sig i ärendet.

59 §.

På anmodan------sådan undersökning.

Den som------sådan undersökning.

Underlåter någon------vidtaga åtgärden.

61

över föreläggande eller förbud

som meddelats av yrkesinspektör må

klagan föras hos arbetarskyddssty
-

Undersökning enligt denna paragraf

skall, där arbetarskyddsstyrelsen

så föreskriver, bekostas av arbetsgivaren

eller, i fall som avses i

andra stycket, tillverkaren, försäljaren

eller upplåtaren.

§•

Talan mot föreläggande eller förbud

som meddelats av yrkesinspektör

föres genom besvär hos arbetar
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

(Gällande lydelse)

relsen inom två veckor från den dag

klaganden erhöll del av detsamma.

Underrättelse härom skall lämnas då

föreläggandet eller förbudet meddelas.

Angående klagan--—----

72

Arbetarskyddsstyrelsen äger i den

utsträckning styrelsen finner lämpligt

överlämna åt yrkesinspeklör att

enligt de närmare föreskrifter styrelsen

utfärdar medgiva undantag,

varom stadgas i 23 eller 29 §.

73

över arbetarskyddsstyrelsens---

Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen

i annan fråga, som omförmäles

i denna lag, eller mot länsstyrelses

beslut i sådan fråga föres genom

besvär hos Konungen i den ordning,

som år bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och

ämbetsverks beslut.

(Föreslagen lydelse)

skyddsstyrelsen. 1 yrkesinspektörens

beslut skall givas till känna vad den

som vill fullfölja talan har att iakttaga.

---i 73 §.

§•

Arbetarskyddsstyrelsen äger i den

utsträckning styrelsen finner lämpligt

överlämna åt yrkesinspektör att

enligt de närmare föreskrifter styrelsen

utfärdar medgiva undantag, varom

stadgas i 23, 24 eller 29 §.

§•

- ej föras.

Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen

i annan fråga, som omför

mäles i denna lag, eller mot länssty

relses beslut i sådan fråga föres ge

nom besvär hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1964.

■:■ <;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Förslag

till

Lag

om tillfälliga bostäder vid skogs- och flottningsarbete m. m.

(skogsförläggningslag)

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna lag äger enligt vad nedan sägs tillämpning å arbete inom skogsbruket

ävensom å flottnings-, flottläggnings-, flottledsbyggnads- och vägarbete.

2 §.

Bedrives arbete, som avses i denna lag, på sådant avstånd från ställe,

där bostad finnes att tillgå, att det icke skäligen kan fordras att arbetstagarna

skola begiva sig dit för att erhålla inkvartering, skall arbetsgivaren

sörja för att arbetstagarna äga tillgång till bostad å eller i närheten

av arbetsstället. Användas hästar vid arbetet och finnes icke inom skäligt

avstånd från arbetsstället tillgång till erforderligt stallrum, skall genom

arbetsgivarens försorg å eller i närheten av arbetsstället jämväl tillhandahållas

stallrum.

Anvisar arbetsgivare, ändå att sådant fall som nu är sagt ej föreligger,

åt arbetstagare bostad i byggnad, som icke stadigvarande användes för bostadsändamål,

eller stallrum i byggnad, som icke stadigvarande nyttjas till

stall, är arbetsgivaren pliktig sörja för att bostaden eller stallet uppfyller

föreskrifterna i denna lag.

3 §.

I denna lag förstås med arbetstagare envar, som utför arbete för annans

räkning utan att i förhållande till denne vara att anse såsom självständig

företagare, och med arbetsgivare envar, för vilkens räkning arbete utföres

av sådan arbetstagare utan att mellan dem står någon tredje person,

vilken såsom självständig företagare åtagit sig att ombesörja arbetets utförande.

Vid flottningsarbete skall dock såsom arbetsgivare städse anses

flottningsförening, när flottning sker i allmän flottled, samt eljest den som

i flottleden innehar flottningsrätten.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Beskaffenheten av bostäder och stall m. m.

4 §•

Bostad, som avses i denna lag, skall motsvara de fordringar, som med

hänsyn till den tid och de förhållanden under vilka bostaden kan förväntas

bliva använd, skäligen kunna ställas på en tillfällig bostad. Därvid skall särskilt

iakttagas vad nedan stadgas.

Avståndet mellan golv och innertak må ej understiga 2,2 meter. Utrymmet

i bostaden skall vara minst 10 kubikmeter för varje inkvarterad person.

I avskilt sovrum skall utrymmet vara minst 8 kubikmeter för varje person.

Sovplats skall vara så anordnad och utrustad, att den erbjuder goda möjligheter

till vila. I samma rum må i regel ej inrymmas sovplatser för flera

än fyra personer. Bostaden skall kunna hållas tillfredsställande uppvärmd

samt vara försedd med lämpliga anordningar för luftväxling. Erforderlig utrustning

för belysning och renhållning skall finnas att tillgå.

Vidare skall bostaden vara försedd med erforderliga utrymmen för förvaring

av livsmedel samt kläder och övriga personliga tillhörigheter ävensom

med särskild tvättplats. Till bostaden skall höra avskilt utrymme för

torkning av kläder.

Inkvarteras sex eller flera arbetstagare, vilka avse att bilda matlag, skola

anordningar vidtagas för gemensam mathållning.

5 §•

Stall, som avses i denna lag, skall med hänsyn till den tid och de förhållanden,

under vilka stallet kan förväntas bliva använt, erbjuda tillräckligt

utrymme samt lämpliga temperatur- och fuktighetsförhållanden.

Därvid skall särskilt iakttagas, att avståndet mellan spiltgolv och innertak

ej må understiga 2,2 meter samt att till stallet skola höra lämpligt utrymme

för förvaring av foder ävensom särskilt utrymme för torkning av

seldon och hästtäcken.

6 §•

Arbetarskyddsstyrelsen äger, där det i visst fall finnes påkallat av särskilda

skäl, medgiva undantag från vad i 4 § andra—fjärde styckena samt

5 § andra stycket sägs.

Arbetarskyddsstyrelsen äger i den utsträckning styrelsen finner lämpligt

överlämna åt skogsyrkesinspektör att enligt de närmare föreskrifter

styrelsen utfärdar medgiva undantag som avses i denna paragraf.

7 §•

Dricks- och tvättvatten av lämplig beskaffenhet skall finnas att tillgå

inom skäligt avstånd från bostad och stall.

Vid bostad skola finnas avträde samt, där så erfordras, lämpligt utrymme

för förvaring av ved.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Där så skäligen kan påfordras, skall finnas från bostaden avskilt utrymme

för skötsel och förvaring av motorsågar och liknande redskap.

8 §•

Arbetstagare åligger att, i vad på honom ankommer, medverka till vården

av bostad och stall, som ställas till hans förfogande, samt till att ordning

och sundhet iakttagas.

Skyddsombud och skyddskommitté

9 §•

Skyddsombud, som utsetts enligt 40 § arbetarskyddslagen, skall företräda

arbetstagarna jämväl i frågor rörande bostäder och stall, som avses

i denna lag. Skyddskommitté, som tillsatts enligt 41 § arbetarskyddslagen,

skall verka för att bostäder och stall äro av god beskaffenhet samt för att

ordning och sundhet iakttagas.

Vad i arbetarskyddslagen och med stöd därav utfärdade föreskrifter

stadgas med avseende å skyddsombud och skyddskommitté skall i tillämpliga

delar gälla även i frågor rörande bostäder och stall som nu sagts.

Vissa skyldigheter för tillverkare och försäljare

10 §.

Den som tillverkar eller försäljer bostad eller stall för ändamål som angives

i denna lag skall tillse, att byggnaden, då den avlämnas för att tagas

i bruk inom riket eller här utställes till försäljning eller i reklamsyfte* uppfyller

de fordringar som gälla enligt denna lag.

Tillsyn å lagens efterlevnad

11 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas av arbetarskyddsstyrelsen

samt, under dess överinseende och ledning, av skogsyrkesinspektionens eller,

beträffande vägarbete utan samband med skogsbruk eller flottning, av

den allmänna yrkesinspektionens befattningshavare.

Vad i lagen stadgas om skogsyrkesinspektör skall i fråga om vägarbete

som nyss sagts äga motsvarande tillämpning å yrkesinspektör.

Närmare bestämmelser om tillsynens organisation meddelas av Konungen.

12 §.

Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag skall, närhelst

han så påfordrar, äga tillträde till bostad och stall, som äro under
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ii

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

kastade hans tillsyn, ävensom rätt att där företaga undersökning, vartill

hans tjänsteåligganden kunna giva anledning.

Arbetsgivare och den som å arbetsställe företräder honom samt tillverkare

och försäljare, som avses i 10 §, äro pliktiga att på anfordran lämna

tillsynsorgan de upplysningar, som erfordras för tillsynens behöriga utövande.

13 §.

Åsidosätter i annat fall än som avses i 16 § arbetsgivare något av vad i

2, 4, 5 eller 7 § stadgas, äger skogsyrkesinspektören, där så prövas nödigt,

skriftligen förelägga arbetsgivaren att inom utsatt skälig tid vidtaga sådan

åtgärd att det åsidosatta stadgandet iakttages eller ock skriftligen förbjuda

honom att efter utsatt skälig tid bedriva visst arbete eller använda

viss bostad eller visst stall utan att iakttaga visst vid förbudets meddelande

angivet villkor. Innan föreläggande eller förbud meddelas, skall tillfälle att

avgiva yttrande beredas arbetsgivaren och, där fråga är om åtgärd beträffande

bostad eller stall, som upplåtits till arbetsgivaren, jämväl upplåtaren.

Medför arbetsgivares underlåtenhet att iakttaga vad enligt 2, 4 eller 5 §

åligger honom synnerlig olägenhet, äger skogsyrkesinspektören utan att

avbida vederbörandes yttrande meddela förbud, som avses i första stycket,

att träda i kraft omedelbart och gälla tills vidare, intill dess annorlunda

förordnas, ävensom där så finnes påkallat låta genom polismyndighetens

försorg på arbetsgivarens bekostnad vidtaga nödiga åtgärder för att

säkerställa att förbudet upprätthålles.

År i fall, som avses i första eller andra stycket, fråga om åtgärd beträffande

bostad eller stall, som upplåtits till arbetsgivaren, äger skogsyrkesinspektören

meddela förbud mot upplåtelse av bostaden för inkvartering

av arbetstagare eller av stallet för inhysande av hästar, intill dess med bostaden

eller stallet vidtagits viss angiven åtgärd.

14 §.

Föreligga sannolika skäl till antagande att bostad eller stall, som icke

uppfyller fordringarna enligt 4, 5 eller 7 §, kommer att användas för ändamål

som angives i denna lag, äger skogsyrkesinspektör skriftligen förelägga

ägaren att innan byggnaden tages i bruk vidtaga sadan åtgärd, att nämnda

fordringar uppfyllas, eller ock skriftligen förbjuda honom att använda eller

upplåta byggnaden utan att iakttaga visst vid förbudets meddelande angivet

villkor. Innan föreläggande eller förbud meddelas, skall tillfälle att

avgiva yttrande beredas ägaren.

15 §.

Arbetarskyddsstyrelsen äger utan föregående beslut av skogsyrkesinspektör

förordna om åtgärd, som avses i 13 och 14 §§.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

16 §.

Underlåter flottningsförening att enligt vad i denna lag sägs uppföra

bostad för flottningsarbetare, skall skogsyrkesinspektören, där så prövas

nödigt, anmäla förhållandet till arbetarskyddsstyrelsen, som mot föreningen

äger föra talan vid vattendomstol. Om sådan talan skall gälla vad i 6 kap.

17 § vattenlagen är stadgat.

Försummar flottningsförening att underhålla bostad för flottningsarbetare,

har skogsyrkesinspektören att göra anmälan härom till länsstyrelsen;

och skall i fråga om länsstyrelsens behandling av sådan anmälan gälla

vad i lagen om allmän flottled stadgas om underhåll av skyddsbyggnader.

17 §.

Där så prövas nödigt till förebyggande av att tillverkare eller försäljare

av bostad eller stall, utan att iakttaga vad i 10 § är stadgat, avlämnar

byggnaden för att tagas i bruk inom riket eller här utställer densamma till

försäljning eller i reklamsyfte, äger arbetarskyddsstyrelsen, efter det tillfälle

beretts tillverkaren eller försäljaren att yttra sig i ärendet, förbjuda

denne att avlämna eller utställa byggnaden, med mindre de åtgärder vidtagas,

som styrelsen finner erforderliga.

18 §.

• I fall som avses i 13 § skall vad där stadgats icke äga tillämpning å verksamhet,

som bedrives av staten. Finner arbetarskyddsstyrelsen, i anledning

av anmälan från skogsyrkesinspektör eller eljest, i avseende å sådan

verksamhet missförhållande föreligga som i nämnda lagrum sägs, skall

styrelsen hos den myndighet, vilken har överinseende över verksamheten,

påkalla erforderlig åtgärd. Vidtages ej sådan åtgärd, må styrelsen underställa

ärendet Konungens prövning.

Föreläggande eller förbud, som avses i 14 §, må ej riktas mot staten.

19 §.

Talan mot föreläggande eller förbud som meddelats av skogsyrkesinspektör

föres genom besvär hos arbetarskyddsstyrelsen. I skogsyrkesinspektörens

beslut skall givas till känna vad den som vill fullfölja talan har att

iakttaga.

Angående talan mot arbetarskyddsstyrelsens beslut stadgas i 23 §.

Särskilda bestämmelser

20 §.

Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse förbud eller föreläggande,

som meddelats med stöd av 13, 14, 15 eller 17 §, dömes till dagsböter eller, där

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963 13

omständigheterna äro synnerligen försvårande, till fängelse i högst sex

månader.

21 §.

Där någon mot bättre vetande lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller skogsyrkesinspektör

oriktig uppgift angående vidtagande av åtgärd, varom anvisning

lämnats honom jämlikt denna lag, dömes till dagsböter.

Har någon för annans räkning mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,

som avses i denna paragraf, dömes ock till ansvar som nu sagts.

22 §.

Beträffande verksamhet, som bedrives av staten, skall vad i denna lag

är stadgat om arbetsgivare samt om tillverkare eller försäljare, som avses

i 10 §, gälla arbetsföreståndaren.

23 §.

Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen i ärende, som avses i denna

lag, föres genom besvär hos Konungen.

24 §.

Till ledning vid tillämpningen av denna lag äger arbetarskyddsstyrelsen

meddela råd och anvisningar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964. Fråga om undantag från

lagens bestämmelser må dock behandlas redan före nämnda dag.

Genom denna lag upphäves lagen den 25 maj 1951 (nr 305) om tillfälliga

bostäder vid skogs- och flottningsarbete m. m. (skogsförläggningslag).

Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts

genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen i stället

tillämpas.

Föreläggande eller förbud, som meddelats med stöd av 22 § lagen den

25 maj 1951 (nr 305), skall såvitt angår tid efter den nya lagens ikraftträdande

anses hava meddelats jämlikt motsvarande bestämmelse i den

nya lagen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att arbetarskyddslagen, vars tillämpningsområde

hittills varit begränsat i huvudsak till rörelse, skall bli i princip tillämplig

på all verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares

räkning. Vissa undantag föreskrives dock. Bl. a. göres undantag för arbete

i arbetsgivarens hushåll och för den egentliga militärtjänsten.

Vidare föreslås befogenhet för arbetarskyddsstyrelsen att utfärda föreskrift

om s. k. typgodkännande av maskiner, redskap o. dyl. till förhindrande

av att farliga sådana anordningar tages i bruk.

Propositionen innehåller också förslag till en ny skogsförläggningslag

med höjda standardkrav i fråga om skogsförläggningarna.

I propositionen behandlas därjämte vissa förslag som framlagts dels av

arbetsskyddsstyrelsen rörande minderårig arbetskraft, dels av Landsorganisationen

om arbetarskyddslagens tillämplighet i fråga om jordbruksarbete,

dels ock av arbetarskyddsverkets organisationsutredning beträffande lokala

skyddstjänstemän. Dessa förslag har emellertid icke godtagits av Kungl.

Maj :t.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen,

statsrådet Aspling, rörande propositionens förslag anfört i sin allmänna

motivering och special motivering. I övrigt hänvisas till propositionen.

Motionsyrkandena

I motionerna I: 742 och II: 902 har yrkats »att i arbetarskyddslagen införes

en sådan bestämmelse att åsyftade arbetstagare tillgodoses samma

skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete hos varumottagare som övriga arbetstagare

med stöd av arbetarskyddslagstiftningen kommer i åtnjutande

av samt att vederbörande utskott ges i uppdrag att utarbeta nödvändig lagtext».

I motionerna I: 743 och II: 900 har yrkats »att riksdagen vid behandling

av proposition nr 126 måtte besluta att i skogsförläggningslagen intaga en

bestämmelse om undantag från lagstiftningens tillämpning för arbete, som

utföres uteslutande av medlem av arbetsgivarens familj, såframt arbetet

bedrives på arbetsgivaren tillhörig mark eller eljest för hans egen räkning

enligt vad som föreslagits av Arbetarskyddsstyrelsen samt att vederbörande

utskott måtte utforma härför erforderliga författningstillägg samt i övrigt

beakta vad i motionen anförts».

I motionen II: 901 har yrkats »att även det husliga arbetsområdet föres

in under arbetarskyddslagen samt att utskottet måtte utarbeta härför erforderlig

lagtext».

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnats i det följande, hänvisa

till motionerna II: 902, I: 743 och II: 901.

Allmän motivering

Föredragande departementschefen har anfört:

»Arbetarskyddslagen

Utvidgning av arbetarskyddslagens tillämpningsområde

När en särskild lagstiftning med ändamål att förebygga olycksfall i arbetet

och ohälsa till följd av hälsovådliga förhållanden på arbetsplatsen

aktualiserades i vårt land i slutet av 1800-talet bedömde man området för

en sådan lagstiftning som förhållandevis begränsat. De missförhållanden

man på allvar börjat uppmärksamma var koncentrerade till industrien och

i första hand fabriksindustrien, där arbetarna inte åtnjöt det skydd till liv

och hälsa som de borde kunna göra anspråk på. Den första arbetarskyddslagen

i modern mening i vårt land, 1889 års lag om skydd mot yrkesfara,

blev med den utgångspunkt man sålunda hade i huvudsak tillämplig endast

på kroppsarbetare inom industrien.

I det kommittéförslag, som låg till grund för efterföljaren, 1912 års lag

om arbetarskydd, förordades att lagen skulle vara i princip tillämplig på

varje verksamhet, industriell eller ej, vari arbete utfördes för arbetsgivares

räkning. Därmed avsågs en utvidgning av tillämpningsområdet i två

avseenden, nämligen dels i fråga om de verksamhetsområden lagen hade

att reglera och dels i fråga om personkretsen. Man menade att det ur

skyddssynpunkt saknade betydelse vad ett arbete bestod i, vem som utförde

det och åt vem det utfördes. Risk för olycksfall eller ohälsa förelåg

inom de flesta verksamhetsgrenar. Därför borde en arbetarskyddslag i

princip äga tillämpning på all slags verksamhet, som grundade ett arbetsgivar-arbetstagarförhållande,

och gälla allt slags arbete. Det till lagrådet

remitterade lagförslaget anslöt sig till kommitténs förslag, men med anledning

av vad lagrådet anförde kom det slutliga förslaget och den av riksdagen

antagna lagen att i huvudsak begränsa tillämpningsområdet till rörelse.

Däremot spelade det ingen roll om rörelsen var industriell eller ej

och likaså var alla arbetstagare i en rörelse, såväl kroppsarbetare som

andra, skyddade. Som skäl mot att göra lagen tillämplig på varje verksamhet,

där någon utförde arbete för annans räkning, åberopades i främsta rummet

att det skulle vara att gå utanför gränsen för ett verkligt och påvisbart

behov. Den statliga och kommunala förvaltningen nämndes härvid

som exempel på verksamhet, vilken saknade behov av särskilda skyddsföreskrifter.

Missförhållanden inom den offentliga verksamheten, t. ex. till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

följd av osunda arbetslokaler, ansågs böra avhjälpas i helt andra former

än genom kontrollföreskrifter i en författning av allmän civillags natur.

Vid tillkomsten av den nu gällande arbetarskyddslagen av år 1949 var

frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet till att i princip omfatta

varje verksamhet, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares

räkning, ånyo aktuell men ett förslag härom tillbakavisades med i stort

sett samma motivering som år 1912.

Arbetarskyddslagen äger alltså tillämpning på industriella och andra

rörelser, vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning.

Vidare är lagen tillämplig på hus-, väg- och vattenbyggnad samt andra sådana

arbetsföretag, vari arbetstagare användes. Med ett på detta sätt bestämt

tillämpningsområde faller den offentliga förvaltningen i egentlig mening

och viss privat verksamhet, som inte drivs i vinstsyfte, utanför lagens

tillämpningsområde. Å andra sidan har åtskillig statlig och kommunal

verksamhet, som står den egentliga förvaltningsverksamheten nära, ansetts

uppfylla betingelserna för att rörelse skall anses föreligga. När det

gäller verksamhet, som utövas till allmänhetens tjänst, har avgörande betydelse

tillmätts den omständigheten, att vederlag utgår för de tillhandahållna

tjänsterna, och detta även om vederlaget långt ifrån medger något

överskott på rörelsen eller ens motsvarar samhällets självkostnad. Några

exempel kan belysa det nu anförda.

I statens civila verksamhet har lagen ansetts äga tillämpning på affärsverkens

lokala och regionala enheter, på visst arbete vid andra verk, exempelvis

arbete utfört av tullpackhuskarlar och arbete vid sjöfartsverkets förråd

och byggnadsföretag, på arbetet vid vissa av universitetens institutioner,

t. ex. sådana vilkas verksamhet förutom forskning omfattar utförande

av undersökningar åt allmänheten mot betalning, på arbetet vid sjukhus

och apotek ävensom på läkares och veterinärers verksamhet. Däremot är

lagen inte tillämplig i fråga om ämbetsverken, däri inbegripet affärsverksstyrelserna,

undervisningsväsendet, rättsväsendet, polis- och åklagarväsendet,

fångvården och verksamheten vid arkiv, bibliotek och museer. När det

gäller försvaret har lagen bl. a. ansetts tillämplig på civilanställda arbetare

vid örlogsvarv, industrier och verkstäder samt vid militärförbanden. Även

arbete som utföres av militär eller civilmilitär personal blir underkastat

lagen, om det är sådant som eljest skötes av civilanställda, dock under förutsättning

att arbetet inte som militär övning ingår i den egentliga militärtjänsten

eller står i direkt samband med sådan tjänst. Den egentliga militärtjänsten

omfattas nämligen inte av lagen och inte heller annan militär

tjänst, som står i direkt samband med militär övning.

Beträffande arbetarskyddslagens tillämplighet på kommunernas verksamhet

gäller i stort sett detsamma som för den statliga civila verksamhetens

del. Bland speciellt kommunala verksamhetsgrenar har lagen ansetts

tillämplig på barnhem, pensionärshem, ålderdomshem, badinrättning
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 511 år 1963 17

ar samt sport- och friluftsanläggningar, men däremot inte på skatte- och

uppbördsväsendet och ej heller på brandförsvaret.

På kyrkans verksamhet har lagen inte ansetts tillämplig.

Den privata verksamheten är i största utsträckning sådan, som grundar

ett arbetsgivar-arbetstagarförhållande och som helt eller delvis utövas i

förvärvssyfte. Den bildar därmed huvuddelen av arbetarskyddslagens tilllämpningsområde.

Däremot faller verksamhet utövad exempelvis av stiftelser,

ideella och politiska sammanslutningar samt välgörenhetsorganisationer

utanför tillämpningsområdet. Detsamma är förhållandet med husligt

arbete i arbetsgivarens hem.

Utmärkande för gränsdragningen kring arbetarskyddslagens tillämpningsområde

är att alla arbetstagare inom en viss verksamhet, oavsett sysselsättning,

omfattas av lagens bestämmelser, om lagen bedömes vara tilllämplig

på verksamheten. I de fall lagen inte är tillämplig gäller undantaget

samtliga arbetstagare inom verksamheten i fråga. Så är exempelvis

vaktmästare och städerskor i ämbetsverk och skolor undantagna medan

motsatsen gäller för samma arbetstagarkategorier vid t. ex. sjukhus.

Enligt den för arbetarskyddslagens skyddsfunktion grundläggande bestämmelsen

i 7 § första stycket har arbetsgivaren skyldighet att iaktta allt

som med hänsyn till arbetets natur och de förhållanden, under vilka det

bedrives, samt arbetstagarens ålder, yrkesvana och övriga förutsättningar

för arbetet skäligen kan erfordras för att förebygga att arbetstagaren ådrager

sig ohälsa eller drabbas av olycksfall i arbetet. Till utfyllnad av denna

allmänna bestämmelse innehåller lagen ett stort antal mer specificerade

stadganden, bl. a. om direkta åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall,

om arbetstid, om minderårigas användande i arbete och om samverkan

mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Det framstår som självklart att de principer, som fått sitt uttryck i

arbetarskyddslagen och avser att garantera den anställde sundhet och säkerhet

i arbetet, bör äga allmän tillämpning. Hittills har dock den omständigheten

att behovet av ett i lag reglerat arbetarskydd bedömts vara påtagligt

mindre inom vissa verksamhetsformer än inom andra ansetts motivera

att lagen fått ett tillämpningsområde, vilket i huvudsak är begränsat

till verksamhet som har karaktär av rörelse. Härigenom har framför allt

den statliga och kommunala förvaltningen ställts utanför lagens tillämpningsområde.

De skäl som åberopats till stöd för en sådan gränsdragning,

kan enligt min mening numera inte anses tala med samma styrka som

tidigare. Inom ett flertal av de verksamhetsgrenar, som blivit undantagna

från lagtillämpningen, finns arbetstagare vilkas sysslor inte på något sätt

skiljer sig från dem som utövas av arbetstagare, vilka åtnjuter lagens

skydd. Genom en gränsdragning, vars huvudändamål varit att frånskilja

den statliga och kommunala tjänstemannaverksamheten, har man alltså

inte bara gjort ett avsteg från principen om skyddsintressets allmängillig2

— Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 53

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

het utan också åstadkommit en uppdelning av arbetstagargrupper, inom

vilka ett och samma behov av skyddsföreskrifter föreligger.

När nu arbetarskyddsstyrelsen föreslagit, att arbetarskyddslagen skall

bli i princip tillämplig på all verksamhet, vari arbetstagare användes till

arbete för arbetsgivares räkning, har förslaget vunnit enhällig anslutning

bland remissorganen och för egen del tillstyrker jag att det genomföres.

Förslaget innebär att arbetarskyddslagen — med de särskilda undantag som

redan gäller eller som föreslås i det följande — blir tillämplig så snarti

någon anlitar en annan persons arbetskraft under sådana omständigheter

att ett arbetstagarförhållande uppkommer. Föreligger ett arbetstagarförhållande,

bör enligt min mening lagen äga tillämpning även om arbetet är

av tillfällig karaktär. Härav följer inte, att samtliga skyddsbestämmelser

skulle komma till användning i sådana fall. En stor del av bestämmelserna

är så utformade att de endast får betydelse för arbete, soin är av mer stadigvarande

natur. I ett avseende torde ett undantag för arbete av helt

tillfällig natur vara behövligt. Jag syftar på bestämmelsen i 27 § om att

en minderårig inte får användas till arbete utan att arbetsbok avlämnas

till arbetsgivaren. Härtill återkommer jag vid behandlingen av arbetarskyddsstyrelsens

övriga lagändringsförslag, som bl. a. berör detta stadgande.

Utsträckningen av arbetarskyddslagens tillämpningsområde till all verksamhet,

vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning,

bör inte utesluta att undantag, om så skulle visa sig nödvändigt, helt eller

delvis göres för vissa verksamhetsformer. För statlig civil verksamhet

innebär utvidgningen i huvudsak att lagen blir tillämplig på

arbetet inom Kungl. Maj :ts kansli, centrala ämbetsverk, länsstyrelser och

lokal förvaltning, rättsväsendet, polis- och åklagarväsendet, fångvården,

tullväsendet, undervisningsväsendet samt arkiv, bibliotek och museer. Arbetarskyddsstyrelsen

har vid en genomgång av lagens bestämmelser inte

funnit skäl att göra undantag för ifrågavarande verksamhetsområden i något

avseende, och de berörda remissorganen har heller inte påfordrat några

undantagsbestämmelser. Jag ansluter mig till arbetarskyddsstyrelsens uppfattning

och vill påpeka, att några speciella undantag inte finns för den

statliga verksamhet inom t. ex. affärsverken, som redan nu faller under

lagen.

Endast i ett avseende torde det i detta sammanhang finnas anledning att

gå in på de särskilda skyddsbestämmelserna. Jag syftar på reglerna om

nattvila och veckovila, vilka bl. a. får betydelse för verksamhet som pågår

kontinuerligt såsom fallet är t. ex. inom fångvården. Enligt 19 § arbetarskyddslagen

gäller ett principiellt nattarbetsförbud, från vilket avvikelse får

ske där visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens behov eller

annan särskild omständighet måste fortgå även nattetid. För sådan avvikelse

behövs inget dispensförfarande utan arbetsgivaren träffar själv av
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 är 1063

görandet. Där omständigheter som nu sagts inte föreligger, kan arbetarskyddsstyrelsen

medge dispens, om det föreligger särskilda skäl eller om

det av uttalanden av arbetstagarnas sammanslutning eller sammanslutningar

framgår, att det stora flertalet arbetare som beröres är med på att

arbeta nattetid och några olägenheter för hälsan inte behöver befaras. Beträffande

regeln om 24 timmars veckovila i 21 § stadgas, att undantag utan

dispens kan göras där särskilt förhållande tillfälligt påkallar det. Annat

undantag kan medges av arbetarskyddsstyrelsen efter hörande av vederbörande

sammanslutningar av arbetsgivare och arbetstagare. De nu nämnda

bestämmelserna torde såsom arbetarskyddsstyrelsen funnit tillgodose det

behov av avvikelser, som kan föreligga inom den statliga civila verksamheten.

Arbetarskyddslagens bestämmelser om samverkan mellan arbetsgivare

och arbetstagare innebär att på arbetsställe, där det regelbundet sysselsättes

minst fem arbetstagare, skall utses ett skyddsombud, som skall

företräda arbetarna i frågor rörande sundhet och säkerhet i arbetet. Sysselsättes

minst femtio arbetstagare på arbetsstället, skall det finnas en av

skyddsombud och företrädare för arbetsgivaren sammansatt skyddskommitté,

som skall verka för sundhet och säkerhet i arbetet. I ett av Kungl.

Maj :t utfärdat cirkulär till statsmyndigheterna angående företagsnämnder

m. m. inom statsförvaltningen föreskrives bl. a., att vid verk med i regel

minst 50 anställda skall inrättas företagsnämnd, om myndigheten eller

personalorganisationen begär det. Även eljest skall sådan nämnd inrättas,

om överenskommelse träffas mellan myndigheten och personalorganisationen.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens mening bör företagsnämnderna kunna

fungera som skyddskommittéer under förutsättning att skyddsombud ingår

som ledamöter. Denna uppfattning har inte mött någon gensaga bland

remissorganen och jag finner förslaget lämpligt.

Eu ytterligare fråga, som arbetarskyddsstyrelsen särskilt diskuterat, gäller

tillsynen över arbetarskyddslagens efterlevnad. Sådan tillsyn utövas

förutom av yrkesinspektionen av kommunala tillsynsmän, utsedda av hälsovårdsnämnden.

Kommunal tillsyn skall enligt instruktionen för yrkesinspektionen

ske hos företag, som har mindre än tio anställda och som saknar

maskinell utrustning. Vissa lokala statliga organ skulle enligt denna

regel kunna falla under den kommunala tillsynen. Detta torde vara mindre

lämpligt. Det torde böra ankomma på arbetarskyddsstyrelsen att med stöd

av den befogenhet, som tillkommer styrelsen enligt nyssnämnda instruktion,

vidta sådan jämkning av tillsynens fördelning att statliga organ inspekteras

av yrkesinspektionens befattningshavare.

Enligt 70 § arbetarskyddslagen skall beträffande verksamhet, som bedrives

av staten, vad som är stadgat om arbetsgivare i stället avse arbetsföreståndarcn.

Denne är bl. a. straffrättsligt ansvarig för efterlevnaden av

de lagbestämmelser som är straffsanktioncrade. Justitiekanslersämbetet

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

ifrågasätter huruvida man inte, åtminstone för vissa enheter inom förvaltningsverksamheten,

borde i administrativ form fastställa vem som skall

vara alt anse såsom arbetsföreståndare. Frågan härom torde senare få övervägas

av Kungl. Maj :t.

Den kommunala förvaltningen uppvisar i stort sett samma

huvuddrag som den statliga civila verksamheten och undantagsbestämmelser

torde lika litet erfordras för det kommunala området som för det statliga.

Enligt 1912 års arbetarskyddslag skulle kommunen såsom arbetsgivare

alltid företrädas av en arbetsföreståndare. I den nu gällande arbetarskyddslagen

gjordes en inskränkning i arbetsföreståndarens uppgifter.

Förelägganden till avhjälpande av missförhållanden och förbud för avvärjande

av fara m. in. skall enligt gällande bestämmelser riktas mot kommunens

styrelse. Ingripanden av detta slag kan nämligen innebära krav

på åtgärder med ekonomiska konsekvenser och ansågs därför böra riktas

mot kommunens beslutande organ. Mot staten kan föreläggande och förbud

som nu sagts inte riktas. I stället sker anmälan till vederbörande myndighet

eller i sista hand till Kungl. Maj :t. Ett remissorgan förordar nu,

att man för kommunernas del återgår till bestämmelserna i 1912 års lag,

så att arbetsföreståndaren i alla avseenden träder i arbetsgivarens ställe.

Som skäl anföres, att man skulle undgå flera av de tolkningsfrågor, som

är förenade med den nuvarande uppdelningen av det kommunala ansvaret

på organ sammansatta av förtroendemän och på anställda arbetsföreståndare.

För min del finner jag skälen för den nuvarande ansvarsfördelningen

bärande och jag anser att regeln härom bör bibehållas oförändrad.

Ett verksamhetsområde, beträffande vilket stor tveksamhet yppats om

lämpligheten att låta arbetarskyddslagens bestämmelser bli gällande, är

polisväsendet. Det är sant att skaderiskerna inom den utåt synliga

polisverksamheten i första hand hänför sig till direkta angrepp på person,

som polispersonalen blir utsatt för, och att detta är skaderisker som det

inte står i arbetarskyddslagstiftningens förmåga att hindra. I likhet med

de flesta arbetstagare utsättes emellertid även polismannen för yrkesrisker

av det slag arbetarskyddet normalt vill förebygga. Något skäl till undantag

från lagens bestämmelser i vad avser polistjänsten föreligger enligt min

mening inte. Enligt den grundläggande bestämmelsen i 7 § skall vid bedömande

av vad som kan krävas i fråga om sundhet och säkerhet i arbetet

tagas hänsyn till arbetets natur och de förhållanden under vilka det

bedrives. Vad jag för den statliga förvaltningsverksamhetens del anfört

om de möjligheter, som lagen ger till avvikelser från de generella reglerna

om nattvila och veckovila, torde äga giltighet även för polisväsendets vidkommande.

För brandväsendets del gäller i stort sett samma synpunkter

som i fråga om polistjänsten. Brandmännen bör liksom polismännen i den

utsträckning det är möjligt tillförsäkras samma skydd som övriga arbets
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963 21

tagare. Något undantag finner jag inte heller för brandväsendets del nödvändigt.

Vad beträffar kyrkans verksamhet har några speciella problem

i fråga om arbetarskyddslagens tillämpning inte framkommit. Något

undantag för denna verksamhet är inte aktuellt.

Angående försvarets verksamhet gäller för närvarande att

verksamhet inom krigsmakten, som bedrives på väsentligen samma sätt

som civil verksamhet av motsvarande slag och som inte står i samband

med militär övning, betraktas som rörelse och därmed är underkastad lagens

bestämmelser. Om arbetet inom dessa verksamhetsgrenar utföres av

civil, civilmilitär eller militär personal saknar därvid betydelse. Den egentliga

militärtjänsten faller däremot inte under arbetarskyddslagen.

Arbetarskyddsstyrelsens förslag innebär, att arbetarskyddslagens tillämpningsområde

inte utvidgas när det gäller krigsmaktens verksamhet. Undantag

föreslås sålunda för militär övning och för annan verksamhet inom

krigsmakten, som inte bedrives på väsentligen samma sätt som civilt arbete

av motsvarande slag. Detta förslag, som allmänt godtagits under remissbehandlingen,

bör följas. Såsom arbetarskyddsstyrelsen anfört bör det

vara möjligt att i särskilda föreskrifter, avpassade efter militärtjänstens

speciella villkor, tillgodose önskemålet om sunda och säkra arbetsförhållanden

för krigsmaktens anställda.

Emellertid torde det inte vara lämpligt att begränsa det ifrågavarande

undantaget till krigsmakten. Vid den utbildnings- och övningsverksamhet,

som förekommer inom civilförsvaret, synes arbetarskyddslagens föreskrifter

kunna iakttagas lika litet som vid militär verksamhet av motsvarande

slag. För myndigheterna i övrigt förekommer inom totalförsvarets ram

vissa övningar, t. ex. stabstjänstövningar, vid vilka förhållandena, både vad

avser arbetslokaler och arbetstider, måste avvika från vad arbetarskyddslagen

stadgar. Undantaget bör därför avse övning, vilken bedrives såväl inom

krigsmakten och civilförsvaret som eljest för totalförsvarets ändamal, samt

arbete inom krigsmakten och civilförsvaret, som saknar motsvarighet inom

annan verksamhet. Härigenom torde bl. a. sådana med tanke på krigsförhållanden

anordnade övningar för polispersonal, som statspolisintendenten berört,

bli undantagna.

Den föreslagna utvidgningen av arbetarskyddslagens tillämpningsområde

innebär, att anställda i privat verksamhet, som inte bedrives i

förvärvssyfte, kommer att omfattas av lagen. Detta gäller exempelvis arbetstagarna

inom ideella, fackliga och politiska organisationer. Häremot

synes intet vara att erinra och någon invändning har hellei inte gjorts under

remissbehandlingen.

Arbetarskyddslagens hittillsvarande begränsning till rörelse medför, att

husligt arbete i arbetsgivarens hem inte omfattas av lagen. Arbetarskyddsstyrelsen

föreslår att sådant arbete alltjämt skall falla utanför la
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottet!; utlåtande nr 53 år 1063

gens tillämpningsområde. Vägledande för styrelsens ställningstagande har

varit att privatlivet bör vara skyddat mot insyn. Tillsynen å lagens efterlevnad

skulle enligt styrelsen stöta på åtskilliga svårigheter och för den inspekterande

själv framstå som en föga eftertraktansvärd sysselsättning.

De av arbetarskyddsstyrelsen åberopade skälen har godtagits av nästan alla

remissorgan. Socialstyrelsen har emellertid hemställt om ytterligare utredning

i sytte att i lämpliga delar låta arbetarskyddslagen omfatta även husligt

arbete. Socialstyrelsen anser, att det föreligger ett klart behov av förstärkt

skydd framförallt för minderåriga hembiträden, men framhåller att

generella inspektioner inte bör komma i fråga i hemmen. Vad som framförallt

erfordras är att de anställda i husligt arbete får en myndighet dit de

kan vända sig. Göres arbetarskyddslagen tillämplig i fråga om husligt arbete

i arbetsgivarens hem fordras, framhåller socialstyrelsen, ändringar i

hembiträdeslagen, vilken innehåller vissa skyddsbestämmelser av samma

karaktär som arbetarskyddslagen.

Jag finner det i och för sig önskvärt att principen om arbetarskyddslagens

generella giltighet kunde beaktas även för arbetstagare, som utför husligt

arbete i arbetsgivarens hem. På grund av de speciella problem, som

skulle vara förknippade med tillsynen över lagens efterlevnad på detta

verksamhetsområde, och med hänsyn också till den särskilda hembiträdeslagstiftningen,

vilken för närvarande är föremål för utredning, finner jag

mig dock böra förorda, att arbete i arbetsgivarens hushåll undantages från

arbetarskyddslagens tillämpningsområde.

Arbetarskyddsstyrelsens övriga förslag till ändringar i arbetarskyddslagen

Som nämnts är arbetarskyddslagen i princip tillämplig endast då det

föreligger ett arbetsgivar-arbetstagarförhållande. Utöver arbetstagarna kan

yrkesutbildningselever i viss utsträckning bli omfattade av lagens

bestämmelser. Härom stadgas att lagen skall äga tillämpning på arbete,

som elev utför vid sådan anstalt för yrkesutbildning eller avdelning därav,

beträffande vilken Kungl. Maj:t förordnat att lagen skall gälla. Med stöd

härav har utfärdats en särskild kungörelse med förteckning över dylika

yrkesutbildningsanstalter (SFS 1949:351). Vad man väsentligen velat

vinna med att föra in yrkesutbildningseleverna under lagen är att huvudstadgandena

om sundhet och säkerhet i arbetet blir tillämpliga. Enligt ett

undantagsstadgande i arbetarskyddslagen gäller däremot inte beträffande

dessa elever bestämmelserna om arbetstiden och dess förläggning, om minimiålder,

arbetsbok, läkarbesiktning m. m. och ej heller de särskilda bestämmelserna

om kvinnlig arbetskraft eller bestämmelserna om samverkan mellan

arbetsgivare och arbetstagare.

Arbetarskyddsstyrelsen föreslår, att vad som gäller för dessa yrkesutbildningselever

även skall bli tillämpligt på elever i grundskolan eller motsvarande

skolform, som erhåller praktisk yrkesförberedande utbildning inom

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

skolans lokaler. Förslaget härom har godtagits av samtliga remissorgan och

jag tillstyrker detsamma.

De särskilda bestämmelserna för den minderåriga arbetskraften innebar

också, att en skolelev som är under 18 år inte får användas till arbete

utan att arbetsbok för honom avlämnats till arbetsgivaren. Denna

arbetsbok skall, utöver uppgifter om den minderåriges ålder och skolforhållanden,

innehålla läkarintyg. Från kravet på arbetsbok finns ingen dispensmöjlighet.

Skolläkarna utfärdar nu arbetsböcker for samtliga skolelever,

som erhåller i skolundervisningen ingående yrkespraktik eller som

arbetar extra under terminer eller skollov.

Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit, att kravet på arbetsbok slopas för

alla elever i skolor med statsunderstödd skolhälsovård, när det gäller den

yrkespraktik som är ett led i skolundervisningen. Arbetarskyddsstyrelsen

finner vidare, att kravet på arbetsbok bör kunna slopas för elever i skolor

med statsunderstödd skolhälsovård även då det gäller extraarbete under terminer

eller skollov. Styrelsen anför därvid, att det i lagen stadgade kravet

på fullgjord skolplikt medför att eleverna inte kan ta extraarbete under termin

utan att begära tillstånd av arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektor.

Innan tillstånd beviljas, inhämtas yttrande från skolan, som i sm tur i alla

tveksamma fall hör skolläkaren. Beträffande feriearbete gäller visserligen

inte kravet på fullgjord skolplikt, utan den medicinska rådgivningen sker

där enbart i samband med utfärdandet av arbetsboken. I fråga om så kortvarigt

arbete som under jul- och påsklov torde enligt styrelsens mening hälsorisken

för den minderårige vara obetydlig. Från denna synpunkt skulle det

alltså inte vara nödvändigt med arbetsbok. Slopas kravet helt, bortfaller

emellertid möjligheten för arbetsgivaren att kontrollera den minderåriges

ålder. Styrelsen har trots detta stannat för att föreslå att kravet på arbetsbok

avskaffas i dessa fall. Vid så långvarigt arbete som kan förekomma under

sommarlovet bör enligt arbetarskyddsstyrelsens mening finnas någon

form av medicinsk rådgivning, så att den minderårige inte användes till

arbete som kan skada hans hälsa. För arbete under sommarlovet föreslår

styrelsen att arbetsboken ersättes med ett arbetstillstånd innehållande

förutom uppgifter om den minderåriges namn, ålder och skola — de föreskrifter

angående hans användande i arbete, som skolläkaren finner skäl

att meddela.

Som jag förut nämnt är yrkespraktik i näringslivet numera inte aktuell

som ett led i skolundervisningen. Beträffande extraarbetet under terminerna

har styrelsen som ett skäl för arbetsbokens avskaffande åberopat den medicinska

kontroll som sker i samband med ansökan om dispens från kravet på

fullgjord skolplikt för minderårigas arbete. Sådan dispens erfordras emellertid

inte för elever i skolformer avsedda för barn över skolplikt^ ålder,

t. ex. gymnasiet. För dessa elevers del skulle ett slopande av arbetsboken

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

innebära, att de kunde ta arbete under terminerna utan garanti för att erforderlig

medicinsk prövning skett. Detta torde inte vara lämpligt. Jag delar

arbetarskyddsstyrelsens uppfattning att någon form av medicinsk kontroll

av de minderåriga är nödvändig för att de skall få ta arbete under sommarferien.

Däremot finner jag det i likhet med några remissorgan tvivelaktigt

om någonting står att vinna på att arbetsboken ersättes med ett annat dokument,

kallat arbetstillstånd. De administrativa fördelarna av ett slopande

av kiavet på arbetsbok vid arbete under julferie och påsklov torde inte

överväga de nackdelar, som från kontrollsynpunkt vidlåder detta förslag.

Man får i detta sammanhang inte bortse från att arbetsgivarens skyldigheter

i fråga om den minderåriga arbetskraften kvarstår och att det för honom

torde innebära en fördel att kunna på det enkla sätt som arbetsboken möjliggör

kontrollera ålder och hälsotillstånd hos den minderårige. Trots att

remissorganen i princip inte haft något att invända mot arbetarskyddsstyrelsens

förslag finner jag, med hänsyn till det anförda och då lämpligen enhetliga

regler i största möjliga utsträckning bör gälla, alt arbetsbok alltjämt

bor fordras för minderårigs arbete i samma omfattning som för närvarande.

Utsträckningen av arbetarskyddslagens tillämpningsområde till att avse i

princip varje verksamhet, vari arbetstagare användes för arbetsgivares räkning,

medför att tillfällig verksamhet, vilken inte kan betecknas såsom

rörelse och som därför hittills fallit utanför lagens tillämpningsområde, i

fortsättningen kommer att omfattas av lagen. Anlitande av minderåriga i tillfällig

verksamhet torde oftast få karaktär av uppdrag så att ett arbetstagarförhållande

inte uppkommer. Verkliga anställningsförhållanden av tillfällig

natur ar dock inte uteslutna. Det synes otillfredsställande att för mycket

kortvariga anställningar i verksamhet, där hälsorisken är obetydlig, uppställa

ett krav på avlämnande av arbetsbok, vilket det i praktiken förmodligen

skulle vara svårt att upprätthålla. Jag förordar därför, att arbetsbok

inte skall behövas för arbete, som fortgår under mycket kort tid och

medför synnerligen ringa ansträngning. Med arbete under mycket kort tid

bör förstås arbete, som sträcker sig över högst en eller annan dag.

Enligt 45 § arbetarskyddslagen åligger det tillverkare, försäljare eller

upplåtare av maskiner, redskap och andra tekniska anordningar

att tillse att sådan anordning, då den avlämnas för att tagas

i bruk här i riket eller här utställes till försäljning eller i reklamsyfte, är

försedd med nödvändiga skyddsanordningar och även i övrigt erbjuder betryggande

säkerhet mot ohälsa och olycksfall. I samma lagrum stadgas

skyldighet att tillhandahålla erforderliga föreskrifter för anordningens

användning och skötsel.

Arbetarskyddsstyrelsen föreslår, att dessa bestämmelser kompletteras i

tre avseenden. När det gäller vissa särskilt farliga maskiner och redskap har

det visat sig vara en brist att styrelsen inte kunnat med bindande verkan

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

föreskriva, att maskinen eller redskapet skall ha skylt eller annan märkning,

som anger tillverkarens namn samt innehåller uppgift om exempelvis

högsta tillåtna tryck, belastning eller varvantal. Styrelsen finner det angeläget

med ett stadgande om att styrelsen, när särskilda skäl föreligger, skall

kunna föreskriva att maskin, redskap eller annan teknisk anordning, då den

levereras eller utställes, skall vara försedd med skylt eller annan märkning,

angivande tillverkarens namn samt annan uppgift som styrelsen finner

erforderlig. Vidare har i fråga om sådana farliga maskiner och anordningar

visat sig önskvärt, att styrelsen kan föreskriva att maskinen eller anordningen

skall vara godkänd av styrelsen, innan den levereras eller utställes,

s. k. typgodkännande. Styrelsen föreslår en bestämmelse av denna innebörd.

Slutligen förordar styrelsen ett stadgande om skyldighet för tillverkare,

försäljare och upplåtare att tillhandahålla föreskrifter för montering av

teknisk anordning.

Arbetarskyddsstyrelsens förslag finner jag välgrundat, och jag förordar

i likhet med de flesta remissorgan att kompletteringarna av 45 § arbetarskyddslagen

kommer till stånd. Kommerskollegium har ställt sig avvisande

till förslagen om såväl märkning som typgodkännande och har uttryckt

farhågor för att bestämmelser i sistnämnda avseende kan komma att verka

hämmande på den tekniska utvecklingen, begränsa konkurrensen och leda

till onödigt krångel. Kollegiet befarar att det skulle kunna inträffa att en

anordning som är fullgod inte får användas, därför att den ej hunnit godkännas.

Med anledning härav vill jag understryka, att föreskrift om skyldighet

att inhämta typgodkännande skall kunna meddelas endast när särskilda

skäl föreligger och att arbetarskyddsstyrelsen alltså inte torde kunna

tillämpa bestämmelsen annat än när det anses nödvändigt till förebyggande

av ohälsa eller olycksfall. I detta sammanhang vill jag påpeka att i årets

statsverksproposition föreslagits en förstärkning av arbetarskyddsstyrelsens

tekniska personal med tanke bl. a. på arbete med typgodkännande.

Skogsförläggningslagen

Nu gällande skogsförläggningslag av år 1951 äger tillämpning på arbete

med skogsavverkning och försågning av virke i direkt samband därmed samt

på skogsvårds-, kolnings-, flottnings-, flottläggnings-, flottledsbyggnads-,

väg- och vattenavledningsarbete. Lagen stadgar skyldighet för arbetsgivarna

inom nämnda verksamhetsområden att tillhandahålla tillfälliga bostäder åt

arbetstagarna och stall åt de hästar som användes i arbetet. I lagen föreskrives

viss minimistandard på dessa bostäder och stall. Vidare föreskriver

lagen skyldighet för arbetsgivarna att tillhandahålla raststugor.

Arbetarskyddsstyrelsen har, i samråd med vederbörande arbetsmarknadsparter,

framlagt förslag till ny skogsförläggningslag med höjda standardkrav

för bostäder och stall.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

I fråga om behovet av lagstiftning angående skogsforläggningar

framhåller arbetarskyddsstyrelsen att det fasta bilvägnätet i skogarna

kraftigt utbyggts under senare år och att det dessutom ofta anläggs tillfälliga

s. k. bilbasvägar i samband med vinterdrivningarna. Härigenom har

numera skapats förutsättningar för skogsarbetarna vid flertalet arbetsplatser

att dagligen färdas mellan hemmet och arbetsplatsen med bil. Dessa

förhållanden har minskat behovet av förläggningar. Ett visst behov av tillfälliga

bostäder och stall kommer dock enligt styrelsens uppfattning med

största sannolikhet att kvarstå under överskådlig lid för arbetstagare med

så långt avstånd till hemmet, att daglig färd är utesluten, och för hästskötare,

som ej har möjlighet att utnyttja daglig hästtransport och som på

grund av att de måste ta vård om hästen i skogsstall inte kan fara hem dagligen.

Då de arbetare som alltjämt under vissa perioder måste bo i skogsförläggningar

jämför sina bostadsförhållanden med de arbetstagares, vilka har

förmånen att kunna bo i sina hem eller i förläggningar av den bättre standard

som erbjudes vid t. ex. vissa anläggningsarbeten, uppstår naturligt

nog, framhåller arbetarskyddsstyrelsen, önskemål om bättre förläggningar.

Även om en betydande förbättring av skogsförläggningarna ägt rum, anser

sig styrelsen kunna konstatera en viss eftersläpning i standardutvecklingen

på flera håll. Gällande lag ger dock inte stöd för åtgärder, som kan leda till

väsentliga förbättringar, varför en revision av lagen nu synes nödvändig.

Den sannolika minskningen i fråga om behovet av förläggningar bör enligt

styrelsen även innebära att bostäder med betydligt högre standard än den,

som konstaterats i flertalet förläggningar, bör kunna tillhandahållas.

Arbetarskyddsstyrelsen har prövat möjligheten att införa bestämmelser

motsvarande skogsförläggningslagen i arbetarskyddslagen och lagen om

djurskydd men har funnit denna utväg mindre lämplig. Styrelsen förordar

därför, att en särskild skogsförläggningslag alltjämt skall finnas.

Arbetarskyddsstyrelsens förslag har vunnit allmän anslutning bland remissorganen,

som godtagit vad styrelsen anfört om behovet av lagstittning

på området. Härvid har från arbetsgivarhåll framhållits att skogsförläggningarna

efter tillkomsten av 1951 års lag förbättrats så väsentligt, att förläggningsstandarden

hos flertalet större arbetsgivare regelmässigt torde vara

högre än nuvarande lag föreskriver.

För egen del finner jag mig helt kunna dela styrelsens synpunkter i fråga

om behovet av lagstiftning. Inte minst det förhållandet att antalet särskilda

skogsförläggningar minskar bör kunna möjliggöra en hög standard på de

kvarvarande förläggningarna. Styrelsen har anfört bärande skäl för att bestämmelserna

om skogsförläggningar och skogsstall bibehålies i en särskild

lag.

Det lagförslag, som styrelsen framlagt, har i huvudsak tillstyrkts

eller lämnats utan erinran och är enligt min uppfattning lämpligt utformat.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

På vissa punkter är lagförslaget liksom gällande lag förhållandevis detaljerat.

Jag anser dock inte att någon fördel står att vinna med en uppdelning av

bestämmelserna på lagen och en tillämpningsförfattning, så som ifrågasatts

i några remissyttranden. Till enskildheterna i förslaget torde jag få

återkomma i specialmotiveringen.

Enligt förslaget skall, liksom enligt nu gällande lag, arbetarskyddsstyrelsen

kunna medge undantag från bestämmelserna om bostädernas och

stallens beskaffenhet, om det av särskilda skäl finnes påkallat. Arbetsgivarorganisationerna

har under remissbehandlingen framhållit, att de väsentliga

skärpningar av standardkraven, som förslaget innebär, kan få besvärande

ekonomiska och praktiska konsekvenser vid en alltför snabbt och

rigoröst genomförd anpassning av nuvarande förläggningsbestånd till den

nya standarden. Det framhålles därför som nödvändigt att erforderlig anpassning

får ske under en tillräckligt lång övergångstid samt att arbetarskyddsstyrelsen

inte är alltför restriktiv vid meddelande av dispenser. I

vissa yttranden reses krav på särskilda övergångsbestämmelser, som skulle

medge en successiv övergång till den nya lagens bestämmelser under en relativt

lång period så att ett ekonomiskt utnyttjande av redan anskaffad utrustning

blir möjligt. Från arbetstagarhåll har å andra sidan framförts

farhågor för en alltför liberal tillämpning av dispensmöjligheten. Speciellt

betonas, att driftsekonomiska skäl inte bör kunna motivera undantag från

standardkraven.

Enligt min uppfattning är det angeläget att den nya lagstiftningen utan

alltför långt dröjsmål blir omsatt i praktiken. Jag är inte beredd att generellt

förorda någon övergångstid av bestämd längd för anpassning av det

nuvarande förläggningsbeståndet till de skärpta standardkrav som den nya

lagen innebär. Dispens för enskilda fall kan medges där särskilda skäl till

avvikelser från lagens standard kan anses föreligga.

I ett avseende har arbetarskyddsstyrelsen funnit att bestämmelserna i den

nuvarande skogsförläggningslagen kan ersättas med arbetarskyddslagens

föreskrifter, nämligen i fråga om skyldighet för arbetsgivaren att hålla

raststugor. Styrelsens förslag att bestämmelserna härom skall utgå

ur skogsförläggningslagen har tillstyrkts av samtliga remissorgan. Skyldigheten

att tillhandahålla raststugor torde, såsom styrelsen anför, följa av

bestämmelserna om personalutrymmen i 9 § arbetarskyddslagen även såvitt

avser sådant arbete, som omfattas av skogsförläggningslagen. Då arbetarskyddslagens

och arbetarskyddskungörelsens föreskrifter dessutom synes garantera

bättre standard på raststugorna än som följer av skogsförläggningslagen,

bör skogsförläggningslagens särskilda bestämmelser i ämnet utgå.»

Specialmotivering

Föredragande departementschefen har anfört:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

»I överensstämmelse med de riktlinjer som angivits i det föregående har

på grundval av författningsförslag, som utarbetats av arbetarskyddsstyrelsen,

inom socialdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1) samt förslag till lag om tillfälliga

bostäder vid skogs- och flottningsarbete m. m. (skogsförläggningslag).

Förstnämnda förslag innehåller vissa ändringar, som inte tidigare

berörts.

Utöver vad som angivits i det föregående torde följande böra anföras rörande

förslagen.

Arbetarskyddslagen

1 §•

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

2 §•

Bestämmelsen under punkten 2) har fått en mera allmän formulering

än arbetarslcyddsstyrelsen föreslagit. Därmed avses inte att under lagens

tillämpningsområde skall föras annat arbete än sådant, som är förenat med

fara av den art att anlitande av yrkesinspektionens speciella sakkunskap

kan anses påkallat för tryggande av sundhet och säkerhet i arbetet.

Ändringarna under punkten 4) är av redaktionell art.

3 §•

Den föreslagna formuleringen av undantaget för husligt arbete har valts

med hänsyn till, å ena sidan, att husligt arbete, som utföres i pensionatseller

liknande rörelse bedriven i arbetsgivarens hem, liksom hittills skall

falla inom lagens tillämpningsområde, och, å andra sidan, att undantaget

skall avse inte endast arbete, som utföres inom hemmets väggar, utan även

arbetsuppgifter, som fullgöres utanför hemmet, exempelvis i en kollektiv

tvättstuga eller i samband med barnpassning.

Undantagsbestämmelserna för övningar inom totalförsvaret och arbete

inom krigsmakten och civilförsvaret har behandlats i den allmänna motiveringen.

16 §.

I denna paragraf stadgas i dess nu gällande lydelse, att Kungl. Maj :t må

föreskriva särskilda villkor för arbetstagares användande till arbete, som

finnes medföra synnerlig fara för ohälsa eller olycksfall, eller förordna att

arbetstagare ej må användas därtill. Med stöd härav har utfärdats dels en

kungörelse om läkarundersökning och läkarbesiktning till förebyggande av

vissa yrkessjukdomar (SFS 1949:211), dels en kungörelse om förbud att

använda arbetstagare till målningsarbete med blyfärg (SFS 1949:210).

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Arbetarskyddsstyrelsen anför, att lagstiftaren genom uttrycket »synnerlig

fara» velat begränsa antalet fall, där läkarundersökningar och besiktningar

borde påbjudas, så att sådana föreskrives endast vid risk för yrkessjukdom

av allvarligare art. Kritik har emellertid, säger styrelsen, riktats

mot bestämmelsen, vilken ansetts alltför snävt begränsa möjligheten att föreskriva

läkarundersökning som villkor för användande till visst arbete. Styrelsen

föreslår därför, att uttrycket »synnerlig fara» utbytes mot »särskild

risk» för att möjliggöra att bestämmelserna i förenämnda kungörelse

om läkarundersökning och lälcarbesiktning till förekommande av vissa yrkessjukdomar

i sin tur kan göras något vidsträcktare. När det gäller förbudsfallen

har styrelsen däremot inte ansett det nödvändigt att någon ändring

göres.

Arbetarskyddsstyrelsens förslag har vunnit allmän anslutning under

remissbehandlingen. Paragrafen bör ändras så att särskilda villkor kan föreskrivas

för arbetstagares användande till arbete, som medför särskild

fara för ohälsa eller olycksfall.

23 §.

Ändringen är av formell art och sammanhänger med skollagens terminologi.

27 §.

Denna ändring har behandlats i den allmänna motiveringen.

45 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till den allmänna motiveringen.

51 §.

Inom den allmänna yrkesinspektionens distrikt finns rådgivande organ,

kallade yrkesinspektionens förtroenderåd, i vilka bl. a. ingår företrädare

för arbetsgivare och arbetstagare.

I 6 § instruktionen för yrkesinspektionen (SFS 1957:646) stadgas, att

ledamot i förtroenderåd ej må röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet,

som blivit känd för honom i förtroenderådet, och ej heller, där det ej kan

anses påkallat i rådets intresse, yppa yrkesförfarande eller affärsförhållande,

vilket sålunda blivit honom kunnigt. Någon särskild straffbestämmelse

upptages inte i instruktionen.

Såsom arbetarskyddsstyrelsen föreslagit bör tystnadsplikten in. in. för

ledamöter i yrkesinspektionens förtroenderåd liksom för övriga i tillsynen

av arbetarskyddet verksamma personer regleras i förevarande paragraf.

Åsidosättande straffas enligt 68 §.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

56 §.

Paragrafen har kompletterats med hänsyn till de nytillkomna stadgandena

i 45 §.

57 §.

Ändringen i denna paragraf är av redaktionell karaktär.

59 §.

Till utrönande av huruvida ämne eller material, som arbetsgivare använ

der eller framställer i sin verksamhet, innebär fara för att hos honom sysselsatt

arbetstagare ådrager sig ohälsa eller drabbas av olycksfall, är arbetsgivaren

enligt denna paragraf skyldig att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen

eller yrkesinspektör föranstalta om undersökning av ämnet eller

materialet eller tillhandahålla erforderliga prov för sådan undersökning.

Motsvarande stadgas beträffande tillverkare, försäljare eller upplålare av

teknisk anordning.

Något stadgande om vem som skall bekosta undersökningen finns inte.

Enligt motivuttalanden vid tillkomsten av arbetarskyddslagen skulle kostnaden

bestridas av arbetsgivaren, särskilt i de fall då den avsåg att klarlägga

orsaken till visst olycks- eller sjukdomsfall vid arbetsstället. I de fall

undersökningen var av allmänt intresse och kunde sägas vara av betydelse

för det förebyggande arbetet i allmänhet eller det eljest kunde finnas skäligt,

borde kostnaden kunna bestridas av allmänna medel. Någon författningsföreskrift

härom ansågs dock inte behövlig.

Arbetarskyddsstyrelsen påpekar att, eftersom en arbetsgivare enligt förevarande

stadgande kan välja mellan att själv göra undersökningen eller att

tillhandahålla erforderliga prov, han kan tänkas välja det sistnämnda alternativet,

om undersökningen är förenad med större kostnader. I sådana

fall kan det, säger styrelsen, vara förenat med svårigheter att av arbetsgivaren

få ut kostnaden för undersökningen. Styrelsen anser detta otillfredsställande

och föreslår därför en uttrycklig bestämmelse i 59 § om att undersökningen

skall ske på arbetsgivarens bekostnad, såvida inte styrelsen på

grund av ett föreliggande allmänt intresse anser det skäligt, att undersökningen

bekostas av statsmedel. Motsvarande bör gälla undersökning, som

göres för tillverkares, försäljares eller upplåtares räkning.

Förslaget har föranlett erinran endast från Svenska arbetsgivareföreningen,

som anser att frågan om vem som ytterst skall svara för kostnaderna

liksom hittills bör bestämmas från fall till fall och inte regleras i lag. Något

godtagbart skäl för att kostnaderna alltid skall åvila arbetsgivaren har inte

förebragts, säger föreningen.

Med anledning av vad arbetarskyddsstyrelsen anfört bör i denna paragraf

införas en bestämmelse om att styrelsen kan ålägga arbetsgivare, tillverkare,

försäljare eller upplåtare betalningsskyldighet för undersökning som avses

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

i paragrafen. I vilken utsträckning betalningsskyldighet skall åläggas bör

avgöras med utgångspunkt från nuvarande praxis. Styrelsens beslut kan givetvis

överklagas i vanlig ordning.

61 §.

Bestämmelserna om besvär över yrkesinspektörs beslut föreslås ändrade

så att de i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande

myndighets beslut stadgade besvärstiderna blir tillämpliga.

72 §.

Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om att arbetarskyddsstyrelsen

kan delegera sin beslutanderätt till yrkesinspektör, när

det gäller att medge dispens enligt 23 § från kravet på en minimiålder av

14 år för användande till arbete samt enligt 29 § från regeln om läkarbesiktning

av minderårig arbetstagare. Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit

att styrelsen skall kunna till yrkesinspektör delegera jämväl rätten att

medge undantag från det i 24 § stadgade kravet på en minimiålder av 15

år för användande till industriellt och liknande arbete. Förslaget, som godtagits

av samtliga remissorgan, bör genomföras.

73 §.

Ändringen är redaktionell.

Skogsförläggningslagen

1 §•

Paragrafen anger skogsförläggningslagens tillämpningsområde och motsvarar

1 § gällande lag.

Den nuvarande uppräkningen av de arbeten inom skogsbruket, på vilka

lagen äger tillämpning, omfattar praktiskt taget alla arbeten inom skogsbruket,

vid vilka tillfällig bostad kan vara erforderlig. Någon anledning

att från lagens tillämpningsområde utesluta andra inom skogsbruket förekommande

arbeten synes inte föreligga. Med hänsyn härtill anges i förslaget

lagen vara tillämplig på arbete inom skogsbruket.

På flottnings-, flottläggnings- och flottledsbyggnadsarbete samt vägarbete

bör skogsförläggningslagen alltjämt vara tillämplig. Däremot har vattenavledningsarbete,

som särskilt nämnes i gällande lag, inte medtagits i

förslaget av den anledningen, att skogsdikning faller under begreppet arbete

inom skogsbruket medan vattenavledningsarbete för annat ändamål —

företrädesvis nyodling — numera inte är aktuellt.

2 §•

Paragrafen föreslås få samma utformning som 2 § gällande lag.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

3 §•

Denna paragraf motsvarar 4 § gällande lag.

Arbetarskyddsstyrelsen har som 3 § föreslagit en bestämmelse om undantag

från lagstiftningens tillämpning för arbete, som utföres uteslutande av

medlem av arbetsgivarens familj, såframt arbetet bedrives på arbetsgivaren

tillhörig mark eller eljest för hans egen räkning. De förutsättningar under

vilka undantaget skall gälla synes något oklara. Med hänsyn härtill och

då avsaknaden i nuvarande lag av ett motsvarande undantag inte medfört

nämnvärda olägenheter, synes det föreslagna stadgandet inte böra medtagas.

4 §•

Första stycket motsvarar 5 § gällande lag och innehåller de grundläggande

principerna för anordnandet av de bostäder, som skall tillhandahållas

enligt lagen. Förläggning i tält, som enligt 5 § andra stycket i den nuvarande

lagen är medgiven under vissa omständigheter, skall i fortsättningen

kunna förekomma endast med stöd av dispens enligt 6 § i den föreslagna

lagen.

Det föreslagna andra stycket ersätter 6, 7, 8, 9 och 10 §§ i den nuvarande

lagen. Härvid har de bestämmelser om fönsters och dörrars beskaffenhet,

som nu finns i 7 §, ansetts kunna undvaras för att i stället ingå i anvisningar

till lagen.

De särskilda standardkrav, som uppställes i 6 och 7 §§ i nuvarande lag, gäller

enligt 6 § bostad som användes under någon längre tid och enligt 7 §

bostad som användes under den kallare årstiden. Svårigheter har stundom

förelegat att avgöra huruvida den tidrymd, under vilken en bostad varit

avsedd att användas, skall betraktas som »någon längre tid». Många gånger

kan ett arbete, som varit avsett att slutföras på relativt kort tid, av olika

anledningar komma att pågå längre tid än beräknat. Det bör också beaktas,

att för en enskild skogsarbetare, som arbetar vid kortvarigt arbete, den totala

tid han under en säsong nödgas bo i förläggning kan vara lika lång, som

den tid andra skogsarbetare tillbringar i en och samma förläggning. Enligt

skogsyrkesinspektionens erfarenhet anordnas förläggningar numera endast

i undantagsfall för något speciellt, kortvarigt arbete. Utbyggandet av

ett nät av fasta skogsbilvägar har medfört att transportabla bostäder utan

större svårigheter kan ställas upp på eller i närheten av praktiskt taget varje

arbetsplats, även om den är av tillfällig natur. Samma bostäder användes

numera i stor utsträckning vid vinterdrivningarna och under förekommande

sommararbeten. Av det anförda torde framgå, att något motiv knappast

föreligger att i skogsförläggningslagen låta de speciella standardkraven

avse endast bostad som användes under någon längre tid och bostad

som användes under den kallare årstiden. Dessa begränsningar har därför

fått utgå ur förslaget.

De särskilda stadgandena i andra stycket innebär i allmänhet en skärpning

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

i förhållande till motsvarande bestämmelser i gällande lag. Undantag därvidlag

utgör bestämmelserna angående anordningar för gemensam mathållning.

I gällande lag är minimum för avståndet mellan golv och innertak 2 meter

eller, om under- och översängar användes, 2,35 meter. I förslaget angives

som minsta rumshöjd 2,2 meter. Det högre måttet 2,35 meter har inte bibehållits

med hänsyn till att det förutsättes, att sovplats inte anordnas som

översäng. En rumshöjd av 2,2 meter möjliggör en önskvärd standardisering

av tillverkningen av transportabla bostäder och stall. Enligt gällande lag får

nämligen avståndet mellan spiltgolv och innertak i skogsstall inte understiga

2,2 meter, ett mått som föreslås bibehållet i förslaget. Det förtjänar

framhållas, att fasta skogsstugor numera knappast uppföres och att transportabla

byggnader med enkelsängar mera sällan tillverkas med lägre rumshöjd

än 2,2 meter.

I fråga om utrymmet i bostaden har utvecklingen under senare år snabbt

gått mot värden, vilka väsentligt överstiger de 7 kubikmeter, som enligt 6 §

gällande lag under normala förhållanden skall komma på varje inkvarterad

person. Det synes därför vara motiverat att bringa lagbestämmelserna i

detta avseende i nivå med standardutvecklingen. Enligt förslaget skall utrymmet

per inkvarterad person vara minst 10 kubikmeter. I avskilt sovrum

skall utrymmet motsvara minst 8 kubikmeter per person.

Ett allmänt önskemål bland skogsarbetarna är att inte behöva ligga i

översäng. Ett sådant förläggningssätt innebär utan tvivel nackdelar, främst

med hänsyn till svårigheten att hålla lämplig temperatur. Detta gäller särskilt

mindre bostäder, som snabbt kyler ut, när elden slocknar i eldstaden.

I bostäder med kontinuerlig värmetillförsel blir det vid lämplig rumstemperatur

i allmänhet för varmt för dem som ligger i översängarna. Under normala

förhållanden bör sovplats därför icke anordnas som översäng. För

att en sovplats skall erbjuda goda möjligheter till vila erfordras därjämte

att den är tillräckligt stor samt har lämplig sängutrustning. Då behovet av

sängutrustning kan variera föreslås inte några specificerade regler i detta

hänseende. De anspråk, som ställes på sovplatserna, har i lagförslaget uttryckts

på det sättet att sovplats skall vara så anordnad och utrustad att

den erbjuder goda möjligheter till vila. Den närmare innebörden av detta

stadgande får klarläggas i anvisningar till lagen.

Vid ny- eller ombyggnad av fasta bostäder torde det enligt skogsyrkesinspektionens

erfarenhet under senare år ej annat än i undantagsfall ha

förekommit, att flera än fyra sovplatser anordnats i ett och samma rum.

I de transportabla bostäder, som numera helt dominerar vid nyanskaffning,

förekommer i intet fall flera än fyra sovplatser. Det kan därför numera

knappast anses rimligt, att arbetare som nödgas ta inkvartering i tillfällig

bostad skall bo flera än fyra i varje rum. Lagtexten är avfattad i enlighet

härmed.

3 — llihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 and. Nr 53

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Det föreslagna stadgandet i 4 § andra stycket, att bostaden skall kunna

hållas tillfredsställande uppvärmd, ersätter föreskrifterna i 7 § gällande

lag om åtgärder för varmboning av bostaden och anordningar för dess uppvärmning.

Från sistnämnda lagrum har överförts bestämmelsen om att

bostaden skall vara försedd med tillfredsställande anordningar för luftväxling.

Enligt arbetarskyddsstyrelsens anvisningar bör i skogsförläggning tillhandahållas

lampor för tillfredsställande belysning ävensom städredskap.

Det har i allmänhet visat sig svårt att få arbetsgivarna att ta på sig ansvaret

för att sådan utrustning finnes tillgänglig. Då det synes önskvärt att

utrustning av detta slag tillhör bostaden och följer densamma vid flyttningar,

föreslås att bestämmelse härom intages i lagen.

Stadgandet i 4 § tredje stycket i förslaget angående utrymme för förvaring

av livsmedel samt kläder och övriga personliga tillhörigheter är i stort

sett likalydande med motsvarande i 6 § gällande lag. I anvisningar till lagen

bör liksom nu är fallet närmare angivas vad bestämmelsen i olika avseenden

skall innebära. Stadgandet angående särskild tvättplats har ingen

direkt motsvarighet i gällande lag, men i arbetarskyddsstyrelsens anvisningar

anges att i bostad bör finnas särskild tvättplats, om möjligt förlagd till

avskilt utrymme. Skogsyrkesinspektionen har tidigare ansett det lämpligt

att förlägga tvättplatsen till torkrummet. Det har emellertid visat sig, att

fristående torkrum blivit allt vanligare och i sådant fall lämpar det sig

ej att ha tvättplatsen i torkrummet. Skogsarbetarna har då i de flesta fall

fått tvätta sig med handfatet på en stol i förläggningsrummet eller på diskbänken.

Detta kan inte anses ändamålsenligt. Förläggningarna bör framdeles

planläggas så, att särskild tvättplats finns. Dess storlek, placering och

utformning måste avgöras med hänsyn till antalet sovplatser samt den tid

och de förhållanden, under vilka bostaden är avsedd att användas. Närmare

bestämmelser härom bör intagas i anvisningar till lagen.

Enligt nuvarande lag kräves torkrum endast i bostad, som användes under

den kallare årstiden och som är avsedd för fyra eller flera arbetstagare,

samt för bostad vid skiljeställe eller flottläggningsplats. Nybyggda bostäder

för två eller tre man — företrädesvis transportabla — har under senare

år i flertalet fall utrustats med torkrum eller vid uppsättningen på

användningsplatsen kompletterats med fristående torkrum. Det synes numera

knappast föreligga något skäl att begränsa skyldigheten att tillhandahålla

torkrum vid förläggningarna till att gälla endast under den kallare

årstiden. Inom skogsbruket användes samma förläggningar såväl vinter som

sommar, och vid långvarig regnig väderlek är torkrummet lika nödvändigt

sommartid. Vad angår flottningen gäller enahanda motiv för tillhandahållande

av torkrum.

Enligt gällande lag skall torkrum vara varmbonat. I praktiken har det

dock visat sig mycket svårt att få fristående torkrum att motsvara detta krav.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Viktigare är att torkrummet är tillräckligt stort samt försett med kraftig

värmekälla och tillräckligt stora och rätt placerade ventilationsanordningar.

Kravet på att torkrum skall vara varmbonat har icke medtagits i förslaget.

I fråga om anordningar för gemensam mathållning innebär det i 4 § fjärde

stycket föreslagna stadgandet en uppmjukning jämfört med gällande lag.

Denna stadgar i 9 §, att varje bostad som är avsedd för 8 eller flera arbetstagare

vid vissa arbeten skall vara anordnad för gemensam mathållning.

Med bostad har härvid av skogsyrkesinspektionen jämställts samling av

mindre bostäder, som tillsammans innehåller 8 eller flera sovplatser. Om

man bortser från skogsstationerna, där gemensam mathållning i regel anordnas

genom arbetsgivarens försorg, förekommer sådan mathållning numera

endast sporadiskt. Orsaken härtill torde i första hand vara, att antalet

inkvarterade per bostad och förläggning kraftigt minskat under senare

år. Vidare har utbyggnaden av vägnätet i skogarna gjort det möjligt för

de inkvarterade att oftare besöka hemmet och medföra färdiglagad mat

därifrån. Slutligen är tillgången på personer, som vill åtaga sig det krävande

uppdraget som kock eller kocka, numera mycket begränsad. Lönerna

för dessa har under senare år stigit så starkt, att skogsarbetarna i allmänhet

inte anser det ekonomiskt med gemensam mathållning. En bestämmelse

om att anordningar för gemensam mathållning skall vidtagas i det fall de

arbetstagare, som är inkvarterade i en förläggning, avser att bilda gemensamt

matlag bör dock finnas i lagen.

5 §•

Paragrafen motsvarar 13 § i den nuvarande skogsförläggningslagen.

Regeln i första stycket 13 § gällande lag att stall, som avses i lagen,

skall erbjuda tillfredsställande skydd mot köld och fukt har här ersatts med

en föreskrift att stallet skall erbjuda lämpliga temperatur- och fuktighetsförhållanden.

Bestämmelserna i 13 § andra stycket gällande lag att fönster

skall vara anordnat med dubbla rutor samt att stall skall ha tillfredsställande

anordningar för luftväxling har uteslutits. Föreskrifter om stallstorlek,

varmboning samt ventilations- och uppvärmningsanordningar bör införas

i anvisningar till lagen.

Stadgandet i gällande lag att stall avsett för flera än tre hästar skall vara

uppdelat på två eller flera rum har uteslutits såsom ej erforderligt. Av huvudregeln

i första stycket följer, att ett stallutrymme ej bör vara större än

att hästen eller hästarna kan hålla det vid lämplig temperatur även då så

kraftig luftväxling sker, att stallet hålles tillfredsställande torrt. Om ett

stall inte motsvarar detta krav, måste stallet avdelas eller förses med uppvärmningsanordning.

Bestämmelsen i andra stycket om att avståndet mellan spiltgolv och innertak

ej får understiga 2,2 meter är oförändrad i förhållande till nuvarande

lag.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

I stället för gällande lags föreskrift att foderbod skall finnas innehåller

förslaget en bestämmelse att utrymme för förvaring av foder skall liöra till

stallet. I många fall användes endast ett av två stallrum i en stallbyggnad

eller ett av två stall för sitt ändamål, varvid det andra stallrummet eller stallet

lämpar sig väl för förvaring av foder.

I arbetarskyddsstyrelsens anvisningar föreskrives, att vid förläggningar

med större antal hästar särskilt torkrum för seldon bör finnas. Skogsyrkesinspektionen

anser sig emellertid icke med stöd av denna anvisning

kunna annat än i undantagsfall kräva särskilt torkrum för selar och hästtäcken.

Skyldigheten att tillhandahålla sådant torkrum föreslås nu bli inskriven

i lagen. Närmare föreskrifter bör lämnas i anvisningar.

6 §•

Paragrafen motsvarar 12 och 14 §§ i nuvarande skogsförläggningslag.

7 §•

Det i första stycket uppställda kravet att icke blott dricks- utan även

tvättvatten av lämplig beskaffenhet skall finnas att tillgå inom skäligt avstånd

från bostad och stall innebär en skärpning i förhållande till 11 § gällande

lag, som endast stadgar skyldighet för arbetsgivare att tillhandahålla

dricksvatten. Arbetsgivaren bör vara ansvarig för att tvättvatten av lämplig

beskaffenhet finns tillgängligt. Härigenom erhålles samstämmighet med

motsvarande stadgande i 9 § arbetarskyddslagen. I anvisningar till skogsförläggningslagen

bör angivas normalt största avstånd från bostad och

stall till vattentäkt.

I andra stycket ingår bestämmelsen i 11 § andra stycket gällande lag om

att avträde skall finnas.

Enligt tidigare praxis hade skogsarbetarna rätt till ved på rot för sitt behov

av bränsle till förläggningarna. Lämplig torrskog för detta ändamål

blir emellertid alltmer sällsynt, varför arbetsgivarna i gällande kollektivavtal

åtagit sig att tillhandahålla torr ved vid förläggningen. Det måste under

sådana förhållanden anses naturligt, att lämpligt utrymme för förvaring

av ved finnes vid förläggningen, så att den upphuggna veden kan bevaras

torr. Skyldighet att hålla sådant utrymme har stadgats i andra stycket. Med

hänsyn till att annat bränsle än ved ej sällan användes för uppvärmning

och matlagning föreslås att utrymme för vedförvaring skall finnas där så

erfordras.

Bestämmelsen i tredje stycket av denna paragraf har tillkommit med

hänsyn till att motorsågen nu praktiskt taget helt ersatt timmersvansen

och att även vid röjningar och hyggesrensningar motorredskap användes.

Detta har medfört vissa problem vid skötsel och förvaring av redskapen.

Vid justeringar och reparationer behövs vintertid ett uppvärmt utrymme.

Arbetarna har hittills oftast nödgats ta in redskapen i förläggningen, vilket

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

medfört obehag genom nedsmutsning och oljelukt. Vidare tillkommer den

brandrisk, som är förenad med att bensingas kan strömma ut ur redskapens

bränsletankar. Sedan några år tillverkas fristående, mindre lokaler, speciellt

inredda för nu ifrågavarande ändamål. Det synes önskvärt att dylika utrymmen

tillhandahålles där så skäligen kan påfordras.

8 §.

Gällande skogsförläggningslag lägger inget ansvar på arbetstagarna för

bostädernas och stallens vård eller för att ordning och sundhet iakttages.

Den standard, som den föreslagna lagen avser att ge skogsförläggningar och

skogsstall, synes emellertid kräva, att ett visst ansvar lägges jämväl på arbetstagarna.

Arbetarskyddsstyrelsens förslag till ett särskilt stadgande härom

har vunnit allmän anslutning från både arbetsgivarna och arbetstagarna.

Med införandet av ett sådant stadgande ernås överensstämmelse med

7 § andra stycket arbetarskyddslagen.

9 §•

En jämförelse mellan bestämmelserna angående skyddsombud i arbetarskydds-

och skogsförläggningslagarna ger vid handen, att dessa är i huvudsak

lika och att de i vissa fall har exakt samma lydelse.

Vissa avvikelser föreligger dock. Enligt 40 § första stycket arbetarskyddslagen

föreligger sålunda i regel skyldighet att utse skyddsombud å arbetsställe,

där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsättes, under det att

skogsförläggningslagen endast innehåller en allmän rekommendation att

utse skyddsombud.

Arbetarskyddslagen har vidare i 41 § ett stadgande om skyddskommitté,

medan motsvarande bestämmelse saknas i skogsförläggningslagen.

Slutligen saknas i skogsförläggningslagen en motsvarighet till 63 § arbetarskyddskungörelsen

med bestämmelser om kompetenskrav för skyddsombud,

om antalet skyddsombud vid visst arbetsställe samt om skyddsombud

för olika grupper av arbetstagare.

De numera rådande arbetsförhållandena inom skogsbruket samt de nya

formerna för skyddsombudsinstitutionens organisation med företagsanknutna

skyddsombud inom storskogsbruket har medfört, att samma bestämmelser

om skyddsombud och skyddskommitté bör kunna gälla likaväl i

frågor rörande skogsförläggningslagens tillämpning som beträffande själva

arbetet. Något motiv synes ej längre föreligga för särskilda, fullständiga bestämmelser

om skyddsombud i skogsförläggningslagen. Däremot bör i sistnämnda

lag intagas bestämmelser om skyddsombuds och skyddskommittés

skyldigheter med avseende på skogsförläggningar.

10 §.

Fabrikstillverkade, transportabla byggnader utgör det övervägande flertalet

av de skogsförläggningar och skogsstall, som numera nyanskaffas.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

Betydelsen av att ett ansvar ålägges tillverkare och försäljare för sådana

byggnader, då dessa avlämnas för att tagas i bruk vid arbeten, å vilka skogsförläggningslagen

äger tillämpning, synes därför nu vara väsentligt större

än vid tiden för tillkomsten av gällande lag. Skogsyrkesinspektionen säger

sig visserligen ha ett gott samarbete med de större företagen på området,

men inspektionen finner då och då fabrikstillverkade bostäder och

stall, som inte i alla avseenden motsvarar stadgandena i gällande lag. Vid

en ny lagstiftning på området med väsentligt skärpta krav torde det bli

nödvändigt, att vissa skyldigheter ålägges även tillverkare och försäljare.

Med hänsyn härtill föreslås i denna paragraf en bestämmelse om skyldighet

för tillverkare och försäljare av bostad och stall att tillse att byggnaden,

då den avlämnas för att tagas i bruk inom riket eller här utställes

till försäljning eller i reklamsyfte, uppfyller lagens fordringar. En tillverkare

eller försäljare kan få överlåta en färdigtill verkad byggnad, som ej

uppfyller lagens fordringar, därest förvärvaren i det enskilda fallet utverkat

dispens enligt 6 §.

Beträffande upplåtelse av bostad eller stall torde bestämmelserna i 13 och

14 §§ i förslaget vara tillfyllest.

11 §•

Denna paragraf motsvarar 20 § gällande lag men avviker från nämnda

stadgande däri, att tillsynen å lagens efterlevnad beträffande vägarbete

utan samband med skogsbruk eller flottning föreslås bli utövad av den allmänna

yrkesinspektionens befattningshavare.

Beträffande vägarbete råder nu det förhållandet, att tillsynen å efterlevnaden

av arbetarskyddslagen utövas av den allmänna yrkesinspektionen,

under det att tillsyn å efterlevnaden av skogsförläggningslagen utövas av

skogsyrkesinspektionen. Detta föranleder ett slags dubbelinspektion. Vägarbetarnas

förläggningar vid arbeten å allmänna vägar blir dock mera sällan

föremål för tillsyn av skogsyrkesinspektionen. Det synes därför mera

ändamålsenligt, att den allmänna yrkesinspektionens befattningshavare vid

besöken på arbetsställena förrättar inspektion även av förläggningarna.

12 §.

Första stycket är likalydande med 21 § första stycket gällande skogsförläggningslag.

Med hänsyn till bestämmelserna i 10 § har i andra stycket tillverkare och

försäljare ålagts samma skyldighet som arbetsgivare att lämna upplysningar

till tillsynsorgan.

13 §.

Denna paragraf överensstämmer med 22 § första—tredje styckena gällande

skogsförläggningslag. Med upplåtelse avses både upplåtelse av fast

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 ar 1963

förläggning till begagnande och upplåtelse av monteringsbar eller transportabel

byggnad.

14 §.

Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande lag.

Arbetarskyddsstyrelsen anför, att vid de inspektioner, som förrättas innan

vinterdrivningarna tagit sin början, inspektionsförrättaren inte alltid

kan få kännedom om, huruvida en förläggning kommer att tagas i bruk eller

ej. Förläggningarna utnyttjas ej heller alltid av ägaren utan upplåtes kanske

till en annan arbetsgivare. Det kan då vara svårt att få besked om, vem

som under kommande säsong skall använda en förläggning. Även om inspektionsförrättaren

i det enskilda fallet känner till att förläggningen skall användas

och även vilken arbetsgivare det gäller, har han dock ingen möjlighet

att med stöd av nuvarande bestämmelser ingripa med föreläggande

eller förbud, förrän förläggningen redan tagits i bruk. Då proceduren i dylika

ärenden kan dra långt ut på tiden, händer det ibland, att arbetet på

platsen hunnit slutföras, innan meddelat föreläggande eller förbud vunnit

laga kraft. Styrelsen föreslår därför, att skogsyrkesinspektionen får möjlighet

att under vissa omständigheter ingripa med föreläggande eller förbud

redan innan en skogsförläggning tages i bruk.

Förslaget har vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen, och

det synes lämpligt att ett stadgande av denna innebörd införes i den nya

skogsförläggningslagen. Föreläggandet eller förbudet torde, såsom styrelsen

föreslagit, böra riktas mot byggnadens ägare.

15 §.

Denna paragraf motsvarar 22 § fjärde stycket i nuvarande lag.

16 §.

Paragrafen är likalydande med 23 § gällande skogsförläggningslag.

17 §.

Stadgandet i denna paragraf är nytt och sammanhänger med bestämmelserna

i 10 § angående skyldighet för försäljare och tillverkare av bostad och

stall att tillse att dessa uppfyller lagens fordringar. Det motsvarar 56 §

första stycket arbetarskyddslagen.

18 §.

Första stycket överensstämmer med 24 § i den nuvarande lagen.

I andra stycket sägs, att föreläggande och förbud enligt den föreslagna

14 § inte skall kunna riktas mot staten.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

19 g.

Denna paragraf motsvarar 25 § gällande lag med den ändringen att besvärstiderna

i 1954 års lag om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets

beslut blir tillämpliga.

20—24 §§.

Bestämmelserna i dessa paragrafer överensstämmer med 26—30 §§ gällande

lag med de tillägg i fråga om straffansvaret, som föranledes av de nytillkomna

stadgandena i 10, 14 och 17 §§.*

Lagrådet

Lagrådets yttrande har inhämtats beträffande författningsförslagen. Vad

lagrådet därvid haft att erinra mot förslaget till ändring i 27 § arbetarskyddslagen

har beaktats av Kungl. Maj :t. Författningsförslagen har i övrigt

lämnats utan erinran. Beträffande ändringen i 45 § arbetarskyddslagen

har lagrådet emellertid anfört:

»I anslutning till den i det nya tredje stycket intagna bestämmelsen om

forhandsgodkännande av tekniska anordningar må erinras om att för vissa

slag av sådana anordningar särskilda föreskrifter om typgodkännande eller

annat forhandsgodkännande meddelats i andra författningar, såsom i

kungörelsen den 26 april 1935 (nr 138) angående kontroll av viss elektrisk

materiel, i förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor

samt beträffande motorfordon och viss utrustning å sådana fordon i vägtrafikförordningen.

Uppenbart är att för anordningar, beträffande vilka

dylika speciella föreskrifter om forhandsgodkännande gälla, arbetarskyddsstyrelsen

icke bor föreskriva typgodkännande jämväl enligt förevarande

stadgande för att tillgodose sådana säkerhetssynpunkter som föranlett de

särskilda kontrollbestämmelserna. Någon undantagsbestämmelse för dessa

fall synes icke vara erforderlig; jämför prop. nr 298/1948 s. 253.»

Mot vad lagrådet sålunda anfört har departementschefen förklarat sig ej

ha något att erinra.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås att arbetarskyddslagen, som hittills

gällt endast beträffande rörelse, skall i princip äga tillämpning på all verksamhet,

vari arbetstagare användes till arbete för arbetsgivares räkning.

Vissa undantag göres dock, bl. a. för arbete i arbetsgivarens hushåll och för

den egentliga militärtjänsten. Vidare föreslås att lagen efter förordnande av

Kungl. Maj :t skall kunna i viss utsträckning omfatta, förutom såsom hittills

yrkesutbildningselever, även elever i grundskolan eller motsvarande skolform,

som erhåller praktisk yrkesförberedande utbildning inom skolans lo
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

kaler. Kravet på att arbetsbok skall avlämnas till arbetsgivaren beträffande

minderårig arbetstagare föreslås slopat såvitt gäller arbete, som fortgår

under högst tre dagar och medför ringa ansträngning. Vidare innehåller

propositionen förslag om befogenhet för arbetarskyddsstyrelsen att utfärda

föreskrift om s. k. typgodkännande av maskiner, redskap o. dyl. till förhindrande

av att farliga sådana anordningar tages i bruk. Propositionen

innehåller också förslag till eu ny skogsförläggningslag med höjda standardkrav

i fråga om skogsförläggningarna och med vissa nya regler, som syftar

till att effektivisera tillsynsorganens arbete.

I motionen 11: 901 yrkas att även det husliga arbetsområdet skall föras

in under arbetarskyddslagen. Enligt motionären är bostads- och anställningsförhållandena

inom detta område sådana att ett inordnande under arbetarskyddslagstiftningen

är befogat. Bostaden i anslutning till arbetsplatsen

kan, anför motionären, vara undermålig och den alltmer utvidgade användningen

av teknisk utrustning i hemmen motiverar en ökad insyn även på

detta arbetsområde. Tillskapandet av en tillsynsmyndighet skulle också

medföra att hembiträdeslagen skulle tillämpas i större utsträckning än som

nu är fallet.

Frågan om arbetarskyddslagens tillämpning på husligt arbete har övervägts

av arbetarskyddsstyrelsen, vars förslag ligger till grund för propositionen.

Styrelsen har ansett att privatlivet bör vara skyddat mot insyn. Styrelsen

har också påpekat att tillsynen å lagens efterlevnad inom detta område

skulle stöta på åtskilliga svårigheter. De av arbetarskyddsstyrelsen

åberopade skälen har godtagits av nästan alla remissorgan. Socialstyrelsen

har emellertid förklarat, att det föreligger ett klart behov av förstärkt skydd

för framför allt minderåriga hembiträden. Styrelsen har dock samtidigt

framhållit, att generella inspektioner ej bör ifrågakomma i hemmen. Vad

som i synnerhet erfordras är enligt socialstyrelsens mening att de i husligt

arbete anställda får en instans att vända sig till som kan ta kontakt med

arbetsgivaren.

Departementschefen har funnit det i och för sig önskvärt att principen om

arbetarskyddslagens generella giltighet kan beaktas även för arbetstagare,

som utför husligt arbete i arbetsgivarens hem. På grund av de speciella

problem som skulle vara förknippade med tillsynen över lagens efterlevnad

på detta verksamhetsområde har departementschefen dock funnit sig böra

godtaga det av arbetarskyddsstyrelsen förordade undantaget. I sammanhanget

har departementschefen också påpekat, att den särskilda hembiträdeslagstiftningen

för närvarande är föremål för utredning.

Även utskottet anser det i och för sig önskvärt att hembiträdena beredes

samma skydd som andra arbetstagargrupper. Emellertid delar utskottet

departementschefens uppfattning att svårigheterna att tillskapa en effektiv

tillsyn är betydande. Alt under sådana förhållanden söka uppnå förbättrade

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

arbetsvillkor genom en utvidgning av arbetarskyddslagens tillämpningsområde

torde vara till föga gagn för arbetstagarna. Det förtjänar också påpekas

att arbetarskyddslagen har avseende å förhållandena på arbetsplatsen och

sålunda icke kan betyda något för hembiträdenas bostadsförhållanden. De

av motionären påtalade problemen torde i stället böra lösas inom den särskilda

hembiträdeslagstiftningen. Av det sagda följer att utskottet icke kan

biträda motionsyrkandet.

I motionerna I: 742 och II: 902 behandlas de särskilda problem som ur

arbetarskyddssynpunkt gäller beträffande arbetstagare, som sysselsättes

med distributionsarbete. Motionärerna påpekar att dessa arbetstagare i stor

utsträckning — såsom vid avlämnande av varor i butiker, varuhus och

restauranger — är verksamma på arbetsplatser, varöver deras arbetsgivare

saknar rådighet, och att arbetarskyddslagens regler härigenom sättes ur

spel, eftersom varumottagaren icke enligt denna lag har några skyldigheter

gentemot distributionsarbetaren. Den skadeståndsskyldighet som vid olycksfall

enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler kan drabba en varumottagare

är, menar motionärerna, ej till fyllest för att skapa ur arbetarskyddssynpunkt

tillfredsställande arbetsförhållanden. Motionerna utmynnar i ett

yrkande om att i arbetarskyddslagen skall införas sådana bestämmelser att

dessa arbetstagare erhåller samma skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete

hos varumottagare som andra arbetstagare enligt arbetarskyddslagen kommer

i åtnjutande av.

Otvivelaktigt är det en brist i den nuvarande skyddslagstiftningen att man

icke i allo kan framtvinga tillfredsställande arbetsförhållanden för sådana

arbetstagare som helt eller delvis sysselsättes på arbetsplatser, varöver deras

arbetsgivare icke råder. Så är fallet icke endast beträffande de arbetstagare

motionärerna åsyftar, utan även inom andra områden. Problemet

har alltså en betydande räckvidd, och utskottet är ej berett att i detta sammanhang

göra några uttalanden om vilka vägar som kan leda till en lösning,

Utskottet anser det emellertid lämpligt att frågan blir föremål för utredning

genom Kungl. Maj :ts försorg. Denna utskottets mening synes böra bringas

till Kungl. Maj :ts kännedom. Utskottet finner sig icke kunna därutöver biträda

motionerna.

Vad i 53 och 54 §§ arbetarskyddslagen stadgas angående möjligheterna

att meddela arbetsgivare förbud och föreläggande äger enligt 60 § samma

lag icke tillämplighet beträffande verksamhet som bedrives av staten. För

den händelse vederbörande myndighet icke vidtager erforderliga åtgärder

till avhjälpande av missförhållande, äger arbetarskyddsstyrelsen enligt

sistnämnda lagrum i stället underställa ärendet Konungens prövning.

Arbetarskyddslagen är i sin nuvarande lydelse tillämplig även å rörelse

som drives av riksdagen. Också annan riksdagens verksamhet kommer en
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

ligt föreliggande proposition att falla under lagens tillämplighetsområde.

Det förfaringssätt som beträffande statlig verksamhet stadgas i 60 § arbetarskyddslagen

för det fall arbetarskyddsstyrelsens anvisningar icke efterkommes

synes utskottet av konstitutionella skäl icke kunna tillämpas beträffande

verksamhet som bedrives av riksdagen eller riksdagen underställda organ.

Ifrågavarande reglering har funnits i arbetarskyddslagstiftningen sedan

år 1895 och veterligen icke i praktiken medfört olägenhet. Emellertid

synes stadgandet böra ändras så att en ur konstitutionell synpunkt tillfredsställande

reglering kommer till stånd. Så kan lämpligen ske om den av

författningsutredningen föreslagna förvaltningsdelegationen för riksdagen

inrättas. Den befattning med arbetarskyddsfrågor som enligt 60 § arbetarskyddslagen

åvilar Kungl. Maj :t skulle därvid kunna överföras å riksdagens

förvaltningsdelegation såvitt gäller verksamhet, som bedrives av riksdagen

eller riksdagen underställda organ. Därest genomförandet av författningsutredningens

förslag skulle dröja, torde eu annan lösning för tiden dessförinnan

böra övervägas. Utskottets mening synes böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

I motionerna I: 743 och II: 900 yrkas bl. a. att från skogsförläggningslagens

tillämpningsområde skall undantagas skogsarbete, som utföres uteslutande

av medlem av arbetsgivarens familj, såframt arbetet bedrives på

arbetsgivaren tillhörig mark eller eljest för hans räkning. Motionärerna påpekar

att bondeskogsbruket arbetar under andra betingelser än storskogsbruket

och att alltför skärpta krav på förläggningsstandarden skulle medföra

en ekonomisk belastning för brukningsdelen. Detta förhållande liksom

den omständigheten att skogsförläggningarna inom bondeskogsbruket användes

endast under kortare perioder motiverar enligt motionärernas mening

ett sådant undantag som föreslagits i motionerna.

Den av motionärerna önskade särbestämmelsen finnes upptagen i arbetarskyddsstyrelsens

utredning med förslag till skogsförläggningslag, vilken

utredning ligger till grund för propositionen i denna del. I motiveringen till

stadgandet upplyser styrelsen att skogsyrkesinspektionens verksamhet, i

enlighet med vissa tidigare departementschefsuttalanden, varit av rådgivande

karaktär i fråga om det mindre, enskilda skogsbruket, såvida icke omständigheterna

gjort ett ingripande oundgängligen nödvändigt. Inspektionen

har ej heller, fortsätter styrelsen, ansett det lämpligt att inspektera och

lämna anvisningar för förläggning, som genom att den bebotts uteslutande

av arbetsgivaren själv och hans familjemedlemmar i viss mån varit att jämföra

med deras hem. Så snart personer utanför familjekretsen varit anställda

och inkvarterade i den tillfälliga bostaden, har däremot inspektion i vanlig

ordning företagits och anvisningar lämnats om erforderliga åtgärder för

förläggningens försättande i lagenligt och tillfredsställande skick. Likaså

har anvisningar lämnats angående använda stall. Denna praxis motiverar.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

menar arbetarskyddsstyrelsen, ett undantag från lagens tillämpningsområde

för arbete, som utföres uteslutande av medlem i arbetsgivarens familj.

Med begränsningen av undantaget har styrelsen velat förhindra, att skogsägare

genom att försälja virke på rot och i försäljningskontraktet förbehålla

sig rätten att återköpa avverkat virke, eller att den som inköper virke på rot

men genom avtal med säljaren låter denne ombesörja avverkningen, skall

kunna undandraga sig skyldigheten att tillhandahålla skogsförläggning.

Departementschefen har i propositionen anfört, att de förutsättningar,

under vilka undantaget skulle gälla, synes något oklara. Med hänsyn härtill

och då avsaknaden i nuvarande lag av ett motsvarande undantag inte mediört

nämnvärda olägenheter, har departementschefen icke ansett det föreslagna

stadgandet böra medtagas i den nya lagen.

En strikt tillämpning av skogsförläggningslagen — såväl i dess nuvarande

som i dess föreslagna lydelse — skulle utan tvivel kunna medföra betydande

problem för många mindre bondeskogsbruk. Emellertid torde det

föreligga svårigheter att utforma ett stadgande som från lagens tillämpningsområde

undantar de skogsbruk, för vilka skyddsbestämmelser kan

undvaras, men som samtidigt ej ger utrymme för missbruk. Arbetarskyddsstyrelsens

och motionärernas förslag uppfyller enligt utskottets mening ej

de krav man i sådant hänseende kan ställa. Skogsyrkesinspektionen har

hittills, såsom framgår av redogörelsen ovan, undvikit att företaga inspektion

och lämna anvisningar rörande sådana skogsförläggningar som bebos

uteslutande av arbetsgivaren och hans familj. Därest inspektionen på samma

sätt som hittills även i framtiden tillämpar lagen med försiktighet beträffande

nu ifrågavarande förläggningar, vilket utskottet anser sig kunna förutsätta

bli fallet, torde behovet av ett undantagsstadgande icke vara särskilt

framträdande. Med hänsyn till de angivna skälen finner sig utskottet icke

böra biträda motionerna i denna del.

I samma motioner yrkas därjämte att skogsförläggningslagen skall kompletteras

med sådana övergångsbestämmelser att skälig tid ges för anpassning

till de nya kraven. Som skäl härför anför motionärerna, att möjlighet

till en ekonomiskt rimlig förbättringstakt måste ges även inom områden

med låga rotvärden å skogen.

De i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna innehåller icke

något stadgande i förevarande avseende. Emellertid äger arbetarskyddsstyrelsen

enligt 6 § i lagförslaget att, där det i visst fall finnes påkallat av särskilda

skäl, medgiva undantag från flertalet av de i förslaget upptagna

standardkraven. Frågor om sådan dispens får behandlas redan innan lagen

trätt i kraft.

Det av motionärerna berörda spörsmålet har varit föremål för uppmärksamhet

under remissbehandlingen. Sålunda framhåller flera remissorgan

att en anpassning till den nya lagens skärpta bestämmelser måste få ske

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

under en tillräckligt lång övergångstid, bl. a. med hänsyn till att krav på en

omedelbar övergång skulle kunna förorsaka arbetsgivaren oskäliga kostnader.

Landsorganisationen däremot förutsätter som självfallet att driftekonomiska

skäl inte skall kunna motivera dispens från de skärpta kraven.

Departementschefen har i propositionen framhållit det angelägna i att den

nya lagstiftningen utan alltför långt dröjsmål blir omsatt i praktiken. Han

bar icke ansett sig kunna generellt förorda någon övergångstid av bestämd

längd för anpassningen av det nuvarande förläggningsbeståndet till de skärpta

standardkraven. Dispens för enskilda fall kan, menar departementschefen,

medges där särskilda skäl till avvikelser kan anses föreligga.

Även enligt utskottets mening måste det anses vara ett allmänt intresse

att den högre standard å skogsförläggningarna som förslaget upptar snarast

förverkligas. Fall torde dock förekomma där krav på en viss anpassningstid

måste anses skäliga. Utskottet anser sig emellertid ej kunna ange några

riktlinjer för denna bedömning. Det torde få ankomma på i första hand

arbetarskyddsstyrelsen att från fall till fall bedöma huruvida dispens bör

lämnas. För sådan prövning torde 6 § i den föreslagna lagen vara till fyllest.

Av det sagda följer att utskottet icke kan biträda förevarande motionsyrkande.

Enligt 10 § i förslaget till skogsförläggningslag är den som tillverkar eller

försäljer bostad eller stall, som avses för skogsförläggning, skyldig tillse att

byggnaden uppfyller lagens fordringar. Finnes skäl till antagande att bostad

eller stall, som icke uppfyller lagens standardkrav, kommer att användas

till skogsförläggning, äger skogsyrkesinspektör enligt 14 § i förslaget förelägga

ägaren att innan byggnaden tages i bruk avhjälpa bristen eller ock

förbjuda honom att använda eller upplåta byggnaden, därest den ej blir

iståndsatt. Vidare stadgas i förslagets 12 § att arbetsgivare ävensom tillverkare

och försäljare, som avses i 10 §, är skyldiga att på anfordran lämna

tillsynsorgan de upplysningar som erfordras för tillsynens behöriga utövande.

I sitt remissyttrande över förslaget till skogsförläggningslag ifrågasätter

Landsorganisationen, huruvida inte arbetsgivare bör åläggas att i skälig

tid innan skogsförläggning tages i bruk anmäla dess placering och byggnadstyp.

Härigenom skulle skogsyrkesinspektionen erhålla kännedom om

vilka förläggningar som avses tagas i bruk samt vid förekommande brister

hinna lämna erforderliga anvisningar i så god tid att rättelse kan vinnas

innan vinterdrivningarna tagit sin början.

Enligt utskottets mening torde det kunna förväntas att arbetsgivarna

kommer att lämna skogsyrkesinspektionen de upplysningar som erfordras

för att inspektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter. De ovan refererade

stadgandena synes i övrigt ge inspektionen möjlighet tillse att nytillkommande

förläggningar uppfyller lagens krav. Utskottet vill här peka på att för
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

läggningarna i allt större utsträckning torde komma att utgöras av fabrikstillverkade

byggnader och att den föreslagna 10 § lämnar möjlighet att utöva

kontroll redan i tillverkningsledet.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen och

de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena icke givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionen II: 901 måtte bifalla

förevarande proposition, nr 126, såvitt gäller förslaget

till ändring i 3 § arbetarskyddslagen;

B. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, såvitt

gäller övriga förslag till ändring i arbetarskyddslagen;

C. att riksdagen med avslag å motionerna 1: 743 och II: 900

måtte bifalla förevarande proposition, såvitt gäller förslaget

till skogsförläggningslag;

D. att riksdagen i anledning av motionerna I: 742 och

II: 902 i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening måtte

giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört beträffande

dessa motioner;

E. att sistnämnda båda motioner, i den mån de icke kan

anses besvarade genom vad utskottet under D. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

F. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin

mening måtte giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört

om behovet av ändring i 60 § arbetarskyddslagen.

Stockholm den 4 maj 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar Enarsson

och Dahlberg*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Bengtsson i Varberg,

fröken Sandell, fru Gunne*, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson,

Gustavsson i Alvesta och Carlsson i Huskvarna.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963 47

Reservation

vid utskottets hemställan under A. av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström,

herr Dahlberg och fröken Sandell, vilka ansett

a) att det stycke å s. 41 i utskottets utlåtande som börjar med orden

»Även utskottet anser» och slutar med orden »kan biträda motionsyrkandet»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet kan icke ansluta sig till de i propositionen redovisade skälen

mot ett införande av det husliga arbetsområdet under arbetarskyddslagens

tillämpningsområde. Även om departementschefens farhågor att vissa speciella

problem skulle vara förknippade med tillsynen av lagens efterlevnad

på detta verksamhetsområde har visst fog för sig, kan dessa svårigheter

icke bli så betydande att ett undantag från lagstiftningen på den grunden

är försvarbart. Arbetarskyddsstyrelsens uttalande om att en inspektion i

hemmen skulle för den inspekterande själv framstå som en föga eftertraktansvärd

sysselsättning kan utskottet icke godtaga såsom skäl för undantag.

En sådan inspektion kan inte vara förenad med större besvärligheter

än på många andra områden eller i jämförelse med inspektioner som

på andra grunder nu företas i hemmen. Ur skyddssynpunkt har hemmet

som arbetsplats antagit karaktären av en bl. a. genom teknisk utrustning

riskfylld arbetsplats, där en kontroll av maskiner och arbetsmateriel bör

bli av stor betydelse inte blott för arbetstagaren utan även för husmodern.

Det ökade intresset för biotekniken talar likaså för att det husliga arbetsområdet

bör inordnas under arbetarskyddslagstiftningen. Det förtjänar

också att påpekas att arbetarskyddet varken i Finland eller Norge har någon

undantagsbestämmelse för detta arbetsområde.

Med hänsyn till de anförda skälen samt till att enbart förekomsten av en

lagstiftning kan komma att innebära större respekt för hemmet som arbetsplats

och därtill skulle komma att ställa det husliga arbetet i paritet med

andra yrken, finner utskottet att motionen bör bifallas.»

b) att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen i anledning av motionen II: 901 måtte med

avslag å förevarande proposition, nr 126, såvitt gäller förslaget

till ändring i 3 § arbetarskyddslagen, för sin del antaga

paragrafen i följande, såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

3 §

(Kungl. Maj.ts förslag)

Från lagens tillämpning undantagas
a)

arbete, som utföres i arbetstagarens

hem eller eljest under sådana

(Utskottets förslag)

Från lagens tillämpning undantagas
a)

arbete, som utföres i arbetstagarens

hem eller eljest under sådana

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1963

(Kungl. Maj.ts förslag)

förhållanden, att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande;

b) arbete, som utföres av medlem

av arbetsgivarens familj, såframt

arbetet är förlagt till arbetsgivarens

hem eller är att hänföra till jordbruk

eller någon dess binäring, vilken icke

bedrives såsom självständigt företag,

eller till byggnadsarbete för jordbruk

eller sådan dess binäring, som

nyss nämnts;

c) arbete, som utföres i arbetsgivarens

hushåll; samt

d) arbete, som är att hänföra till

skeppstjänst.

Från lagens

(Utskottets förslag)

förhållanden, att det ej kan anses

tillkomma arbetsgivaren att vaka

över arbetets anordnande;

b) arbete, som utföres av medlem

av arbetsgivarens familj, såframt arbetet

är förlagt till arbetsgivarens

hem eller är att hänföra till jordbruk

eller någon dess binäring, vilken icke

bedrives såsom självständigt företag,

eller till byggnadsarbete för jordbruk

eller sådan dess binäring, som nyss

nämnts; samt

c) arbete, som är att hänföra till

skeppstjänst.

annan verksamhet.»

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 63

312560

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:276 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 191f9 a1 i texten