Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension, dels ock i ämnet väckta motioner.
1963-05-09 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1963:57, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
1
Nr 57
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående procentsatsen för uttag av avgift
under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 29 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 123, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till
försäkringen för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
omförmälda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension
skall utgöra för år 1965 sju och en halv, år 1966 åtta, år 1967 åtta
och en halv, år 1968 nio och år 1969 nio och en halv.
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 761 i första kammaren av herr Jacobsson,
Gösta, m. fl., samt nr 923 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås
m. fl.,
2) de likalydande motionerna nr 762 i första kammaren av herr Larsson,
Thorsten, samt nr 921 i andra kammaren av herrar Boo och Larsson i Luttra,
samt
3) de likalydande motionerna nr 763 i första kammaren av herr Stcfanson
och herr Hanson, Per-Olof, samt nr 922 i andra kammaren av herr Jönsson i
Ingemarsgården m. fl.
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 57
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
I motionerna I: 761 och II: 923 har yrkats, att riksdagen med avslag å propositionen
måtte antaga följande
Förslag
till
Lag
angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen
för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
oinförmälda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension
skall för ettvart av åren 1965—1969 utgöra sju.
I motionerna I: 762 och II: 921 har yrkats,
»I. att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 123 måtte
besluta att avgiften till försäkringen för tilläggspension, räknat på den
pensionsgrundande inkomsten, må utgå med 7,5 procent för 1965 och 8 procent
för 1966; samt
avslå Kungl. Maj :ts förslag beträffande avgiftsuttaget 1967—1969; samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig
lagtext;
II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam
utredning angående ATP-systemets inverkan på näringslivets utveckling att
ligga till grund vid fastställande av avgiftsuttaget för tiden fr. o. m. 1967.»
I motionerna I: 763 och II: 922 har yrkats, »att riksdagen med anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr 123 måtte
a) för sin del besluta att avgiftsuttaget till försäkringen för allmän tilläggspension
nu fastställes för åren 1965 och 1966 och till de i propositionen
föreslagna procentsatserna för dessa år, 7,5 resp. 8 procent av pensionsgrundande
inkomst;
b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en klarläggande samhällsekonomisk
analys av pensionssparandet utföres, varvid särskilt AP-fondernas
verkan på det totala sparandets omfattning och ändrade struktur uppmärksammas,
samt att i samband härmed en översyn företages av de till pensionssystemet
knutna reglerna för fondkapitalets placering och administration
med utgångspunkt från ett ovillkorligt beaktande av ATP-systemets säkerhet».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna II: 923,1: 762 och I: 763.
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
3
Gällande bestämmelser
Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter på inkomster
av förvärvsarbete. De grundläggande bestämmelserna i ämnet återfinnes i
19 kap. 1, 3 och 5 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring (nr 381).
Avgift för inkomst av anställning erlägges av arbetsgivaren. Arbetsgivaravgift
beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren under året utbetalat
i lön till sina anställda. Med hänsyn till att lön, som en anställd uppbär
under ett kalenderår, blir pensionsgrundande endast i vad den ligger
mellan ett minimibelopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet
(i januari 1963 = 4 700 kronor) och ett maximibelopp som motsvarar
sju och en halv gånger sagda basbelopp (i januari 1963 = 35 250 kronor)
skall vid beräkning av avgiftsunderlaget från lönesumman avdragas
dels ett belopp, motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat
med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för
varje arbetstagare den del av lönen, som överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet. Från den totala lönesumman skall göras även vissa andra
avdrag.
Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete erlägges av den försäkrade
själv och beräknas på den pensionsgrundande inkomsten i den mån denna
härrör från sådant arbete.
Arbetsgivaravgift och avgift, som den försäkrade själv erlägger, skall
utgå med samma procentsats av avgiftsunderlaget. Procentsatsen, som
fastställes av Konungen med riksdagen, skall vara så avvägd att avgifterna
i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar,
förvaltningskostnader m. m. samt till den fondering som
finnes erforderlig. Avgifterna inflyter till allmänna pensionsfonden.
Beslut om den procentsats som skall tillämpas under ett kalenderår skall
fattas senast ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år
framlägga förslag till procentsatser för nästföljande sju år, i den mån uttaget
inte redan beslutats. Dylikt förslag skall enligt 37 § lagen den 25 maj 1962
angående införande av lagen om allmän försäkring (nr 382) framläggas
första gången år 1963 och andra gången år 1967.
Enligt lagen den 28 maj 1959 angående procentsatsen för avgiftsuttaget
under åren 1960—1964 enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension
(nr 292) utgör avgiftsuttaget för vart och ett av åren 1960—1964 respektive
3, 4, 5, 6 och 7 procent.
Riksförsäkringsverkets förslag
Riksförsäkringsverket har utarbetat följande fem alternativa förslag till
avgiftsuttag för åren 1965—1970.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
Alternativ
Avgiftsuttag i procent
1965
1966
1967
1968
1969
1970
A
8
9
10
11
12
12
B
8
8
9
9
10
10
C
7,5
8
8,5
9
9,5
10
D
7
7
8
8
8
9
E
7
7
7
7
7
8
I anslutning till dessa förslag har verket gjort ett stort antal beräkningar
med utgångspunkt i olika antaganden rörande den framtida utvecklingen av
levnadskostnader, realinkomster, fondränta m. m. De beräkningar som här
skall redovisas har alla gjorts utifrån antagandena att levnadskostnaderna
årligen stiger med 2 procent, realinkomsterna med 3 procent (alltså en ökning
av de nominella inkomsterna med 5 procent) och att pensionsfondens
medel förräntas med 4 procent.
Beträffande befolkningsutvecklingen har riksförsäkringsverket följt en av
statistiska centralbyrån uppgjord prognos vilken verket för tiden efter år
1980 kompletterat med vissa egna kalkyler. Antalet personer i ålder 67 år
och däröver utgjorde år 1960 omkring 750 000 och kommer enligt angivna
beräkningar att uppgå till, år 1970 omkring 970 000, år 1980 omkring
1 240 000 samt år 1990 omkring 1 400 000. Senare väntas antalet åldringar
komma att sjunka under ett par årtionden för att därefter åter stiga.
Beräkningarna av antalet åldringar har kompletterats med vissa uppskattningar
av antalet förtids- och familj epensionärer vid olika tidpunkter.
Förhållandet mellan antalet personer, som är berättigade till folkpension
i någon form, och antalet yrkesverksamma personer antages av verket år
1990 komma att motsvara en folkpensionär på 2,3 eller möjligen 2,5 yrkesarbetande.
Riksförsäkringsverket har utgått från den lagstiftning angående tilläggspensioneringen
som gäller fr. o. m. den 1 januari 1963. Verket har inte ansett
sig kunna ta någon hänsyn till eventuella framtida lagändringar, som
kan påverka försäkringens ekonomi.
Utifrån angivna premisser skulle pensionsfonden, som vid utgången av
år 1962 uppskattningsvis uppgick till omkring 2,6 miljarder kronor, komma
att utvecklas på följande sätt. Hänsyn har därvid inte tagits till att vissa
avgifter inflyter upp till två år efter det år debiteringen avser.
Vid utgången av år
Fond i miljarder kronor vid avgifts- uttag enligt alternativ
A
B
C
D
E
1965
10,6
10,6
10,4
10,3
10,3
1966
14,1
13,7
13,6
12,9
12,9
1967
18,3
17,5
17,1
16,3
15,9
1968
23,1
21,4
21,0
19,7
18,9
1969
28,6
26,0
25,3
23,3
22,0
1970
34,6
30,9
30,1
27,6
25,7
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963 5
Då verket fört ut sina kalkyler rörande pensionsfondens utveckling för
tiden efter år 1970 har verket utgått från att avgifterna, intill dess ett uttag
av 12 procent uppnåtts, skulle stiga enligt alternativen B—E i samma takt
som tidigare eller för B med 1 procent vartannat år, för C med 0,5 procent
om året, för D med 1 procent vart tredje år och för E med 1 procent vart
femte år. Fonden skulle då, räknat i miljarder kronor, år 1980 komma att
uppgå för A till 108,6, för B till 101,7, för C till 100, för D till 87,1 och för E
till 70,5. Motsvarande siffror år 1990 är för A 189,1, för B 178,8, för C 176,2,
för D 157,3 och för E 116,5 samt år 2020 för A 264,2, för B 230,7, för C 222,3,
för D 160,5 och för E 28.
Riksförsäkringsverket har undersökt vad ett avgiftsuttag enligt de fem
olika alternativen skulle betyda i procent av den totala inkomsten. År 1970
skulle med verkets antaganden rörande utvecklingen av levnadskostnader
och realinkomster avgiftsuttaget ha följande innebörd.
Alternativ
Uttag 1970 i procent av
den pensionsgrun- dande inkomsten
den totala in- komsten
A
12
8,1
B
10
6,7
C
10
6,7
D
9
6,1
E
8
5,4
Sina egna överväganden i frågan om det lämpliga avgiftsuttaget inleder
riksförsäkringsverket med påpekandet att verket trämst maste beakta att
pensioneringens framtida bestånd underbygges i erforderlig mån. En betydande
investeringsverksamhet i samhället — vilket förutsätter ett däremot
svarande sparande — utgör enligt verkets mening den säkraste grunden för
att pensionsförpliktelserna skall kunna fullgöras, då de blir aktuella, utan
alltför stora uppoffringar av den förvärvsarbetande befolkningen. Storleken
av sparandet under en viss tidsperiod beror emellertid av många faktorer,
av vilka avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen endast är en. Verket har
inte ansett sig kunna gå in på de olika samhällsekonomiska avvägningsfrågor
som anmäler sig i detta sammanhang.
Under förarbetena till 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension
framstod, anför riksförsäkringsverket, ett avgiftsuttag på omkring 12
procent som ett mera slulligt läge om man räknade med en viss kontinueilig
reallöneförbättring. Riksförsäkringsverket har utgått från att man vid den
nuvarande bedömningen av avgiftsfrågan bör ta sikte på 12-procentnivån.
Man bör enligt verket undvika att avgifterna måste höjas kraftigt i en framtid,
när antalet pensionärer ökar och pensionsbeloppen blir större, eller med
andra ord att den nuvarande generationen i mera avsevärd mån överskjuter
kostnaderna för sin pensionering på nästa generation. Om man redan under
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
det närmaste årtiondet kommer upp i en avgiftsprocent, vilken kan anses
realistisk på längre sikt, minskas den s. k. överkompensation som enligt
vissa bestämmelser kan anses tillfalla en övergångsgeneration.
Riksförsäkringsverkets argumentering utmynnar i att verket förordar ett
avgiftsuttag enligt något av alternativen A, B eller C. På grund av uttalanden
i lagstiftningens förarbeten utgår verket från att avgiftsuttaget nu skall bestämmas
för en period av fem år, dvs. till och med år 1969.
En ledamot av riksförsäkringsverkets styrelse, hr Wahrolén, har i en
reservation för sin del givit företräde åt något av avgiftsalternativen D eller
E. Reservanten framhåller att man inte nu kan bedöma pensionssystemets
ekonomi för längre tid än högst några decennier. För denna tid kräver inte
pensionssystemet som sådant så kraftiga stegringar av avgifterna som följer
av alternativen A—C. Inte heller från andra synpunkter synes det reservanten
motiverat med den fonduppbyggnad verkets förslag innebär. Det
sparandebortfall som förutsattes bli en följd av tilläggspensioneringens införande
har, anför reservanten, blivit mindre än befarat. Reservanten anser
det önskvärt med några års paus i höjningarna av avgiftsprocenten efter år
1964, bl. a. med hänvisning till de återverkningar, som avgifterna får på
löner och konsumtion.
Yttrandena
Vid sin bedömning av frågan om det lämpliga avgiftsuttaget har remissorganen
genomgående skjutit de samhällsekonomiska synpunkterna i förgrunden.
Meningarna om vad samhällsekonomin och försäkringen kräver
är delade. Flera remissorgan beklagar att det inte såsom underlag för resonemangen
finns tillgång till en analys av pensionssystemets inverkan på
sparande, investeringar, kapitalmarknad osv.
De arbetstagarorganisationer som yttrat sig över riksförsäkringsverkets
förslag föreslår att avgifterna till tilläggspensioneringen i enlighet med alternativet
C ökas med 0,5 procent om året fr. o. m. 1965. Landsorganisationen
och Tjänstemännens centralorganisation anser att man bör nöja sig med att
fastställa avgiftsuttaget för treårsperioden 1965—1967, medan Sveriges akademikers
centralorganisation vill att ett beslut inte skall avse mer än åren
1965 och 1966.
Landsorganisationen erinrar om att frågan om avgiftsuttaget nära sammanhänger
med frågan om fondbildningen. Vid tilläggspensioneringens
tillkomst avsåg man att pensionsfonden skulle få främst två funktioner, att
ersätta det sparande, som väntades falla bort till följd av det nya pensionssystemet,
samt att underlätta ett ökat sparande, som kunde ge utrymme
för en större investeringskvot i samhället. Numera kan man, framhåller
organisationen, konstatera, att sparandebortfallet i samband med pensionssystemets
införande blivit mindre än befarat. Realinkomsterna har
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
stigit snabbare än beräknat, och pensionsfonden har därför hittills vuxit
jämförelsevis kraftigt. Man bör vidare enligt Landsorganisationen hålla i
minnet att tillskapandet av en fond endast är en av flera tänkbara åtgärder
för att främja en kapitalbildning av önskad storlek. Samma resultat kan
nås även genom en stram finanspolitik. Om man vid fastställande av procentsats
för beräkning av avgifter till tilläggspensioneringen stannar vid en
så pass måttlig höjning som 0,5 procent om året, får man enligt Landsorganisationens
uppfattning en rimlig avvägning mellan pensionsavgifter, konsumtionsutveckling
och standardförbättringar i form av ökad fritid. Beträffande
den tidsperiod för vilken avgiftsuttaget bör bestämmas anser
Landsorganisationen att det inte vore lämpligt att nu, utan stöd av en klarläggande
samhällsekonomisk analys av pensionssystemets verkningar i olika
hänseenden, fixera avgifterna för en så lång tid som sex år. I framtiden bör
det ankomma på det ekonomiska planeringsrådet och dess beredningsorgan,
utredningsrådet, att tillhandahålla erforderliga analyser inom ramen för
den rullande långtidsplaneringen. Ytterligare skäl för att man inte f. n. bör
låsa fast avgifterna för en längre period finner Landsorganisationen dels i
den omständigheten att placeringsreglerna för pensionsfonden inte kan
anses definitiva, dels i det förhållandet att allmänna skatteberedningen
inom något år kan väntas framlägga förslag rörande socialförsäkringens
finansiering vilka påverkar frågan om avgiftsuttaget för tilläggspensioneringen.
För att undvika höjning av avgifterna i ett senare skede bör man enligt
Tjänstemännens centralorganisation akta sig för att under de närmaste åren
ta ut alltför låga avgifter. Å andra sidan framstår enligt organisationen en
årlig stegring av avgifterna med 1 procent enligt riksförsäkringsverkets alternativ
A som onödigt kraftig med hänsyn till de gångna årens erfarenheter
i fråga om pensioneringens inverkan på sparandet. En jämn årlig
stegring av avgiftsuttaget med 0,5 procent bör vara tillfyllest under den tid
av tre, fyra år som nu med någorlunda säkerhet kan överblickas.
Det av riksförsäkringsverket till stöd för något av alternativen A, B eller
C åberopade argumentet att man bör undvika att en generation övervältrar
kostnaderna för sin pensionering på nästa generation står enligt den uppfattning
Sveriges akademikers centralorganisation företräder inte i samklang
med de för ett fördelningssystem grundläggande värderingarna. Bortsett
härifrån finner organisationen svårt att göra en avvägning mellan de
skäl som talar för och mot en snabh stegring av avgifterna till tilläggspensioneringen.
I nuvarande läge, då man inte vet i vad mån arbetsgivarnas
socialförsäkringsavgifter kommer att påverkas av förslag från allmänna
skatteberedningen, anser organisationen att man bör begränsa sig till att
fastställa en höjning av avgiftsuttaget med 0,5 procent om året i två år,
dvs. för 1965 och 1966.
Samtliga remissorgan som företräder företagarintressen uttalar sig för
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
ett avgiftsuttag i enlighet med något av riksförsäkringsverkets alternativ
D eller E. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges hantverks- och industriorganisation
vill liksom arbetstagarorganisationerna begränsa ett beslut
att avse endast en del av den period (1965—1970) som omfattas av riksförsäkringsverkets
förslag.
Inom ett pensionssystem som vilar på eu fördelningsmetod är enligt
Svenska arbetsgivareföreningens mening en fondbildning försvarlig endast
i den mån fondmedel behövs såsom en buffert mot tillfälliga påfrestningar
på pensionssystemets ekonomi till följd av exempelvis demografiska förändringar
eller konjunkturvariationer. I vilken takt pensionsfonden bör
uppbyggas är en fråga som bör avgöras från samhällsekonomiska synpunkter.
Med riksförsäkringsverkets alternativ A—C skulle enligt föreningens
uppfattning uppkomma ett fondkapital, som vore så stort att man inte
kunde vara säker på att det skulle kunna placeras produktivt och förräntas
med inkomster, bildade i produktionen. Det föreligger, anser föreningen,
också en risk att fondmedlen, även om de kunde finna placering, skulle
förorsaka en för produktionen mindre gynnsam fördelning av den totala
investeringsvolymen. Ytterligare måste i detta sammanhang beaktas att sparandet
i samhället inte minskat på grund av pensionsreformen på det sätt
man tidigare befarat. Denna omständighet försvagar motiveringen för en
kraftig fondering inom tilläggspensioneringen. Föreningen anser att det är
riktigare att med hjälp av den ekonomiska politiken stimulera till ökad
enskild förmögenhetsbildning än att inrikta sig på ytterligare ökning av
det kollektiva sparandet. Föreningen tror att det är för tidigt att nu uttala
sig om den nivå på vilken avgiftsuttaget bör ligga i pensionssystemets fullfunktionsstadium.
Dels saknas det för en sådan bedömning erforderliga
samhällsekonomiska utredningsmaterialet, dels kan frågan om avgiftsuttaget
komma att påverkas av olika i dag obekanta faktorer såsom t. ex.
resultatet av allmänna skatteberedningens arbete med socialförsäkringens
finansieringsfrågor. På anförda skäl vill arbetsgivareföreningen närmast
förorda alternativ E i riksförsäkringsverkets förslag med den reservationen
att avgiftsuttaget bör bestämmas endast för en del av den med förslaget
avsedda perioden.
Även Sveriges hantverks- och industriorganisation och Riksförbundet
landsbggdens folk anser en fondbildning av den storlek som följer av alternativen
A—C oförenlig med tilläggspensioneringens karaktär av fördelningssystem.
Båda dessa organisationer anför, till stöd för slutsatser som ligger
i linje med arbetsgivareföreningens, att ett högt avgiftsuttag kan försvaga
de enskilda företagens internationella konkurrenskraft i en tid då en europeisk
stormarknad håller på att bildas. Riksförbundet landsbygdens folk
anser att ett avgiftsuttag enligt något av alternativen A—C skulle innebära
en orimlig belastning på lantbrukarnas disponibla inkomster. Lantbrukarna
är redan förut, framhåller förbundet, underkastade ett reellt tvångssparan»
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
de genom amorteringar av lån, insatser i ekonomiska föreningar osv. I den
mån sparandet i samhället behöver ökas bör detta ske på annat sätt än genom
bildandet av stora fonder inom tilläggspensioneringen.
De mera försäkringsmässiga synpunkterna beröres av försäkringsinspektionen,
som instämmer i riksförsäkringsverkets uppfattning att man genom
en jämförelsevis snabb höjning av avgifterna bör förhindra en ytterligare
överkompensation av försäkrade, födda före år 1924, vilka redan genom
särskilda regler beretts förmåner utöver de vanliga. Ett starkt avgiftsalternativ
är enligt inspektionen motiverat även från den synpunkten att man
måste räkna med utvidgningar av pensionsförmånerna i framtiden. Om
realinkomsterna stiger på det sätt man allmänt synes räkna med, måste
enligt inspektionen maximigränsen för den pensionsgrundande inkomsten
förr eller senare höjas. Inspektionen förutser också att krav kommer att
resas på standardfölj samhet inom pensionssystemet åtminstone i vad gäller
förtidspensioner. Inspektionen erinrar i det sammanhanget om att en utredning
nyligen tillsatts med uppgift bl. a. att föreslå förbättrade pensionsförmåner
för dem som invalidiserats i unga år.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:
»Vid tillkomsten av försäkringen för tilläggspension bestämdes avgiftsuttaget
till försäkringen för de första fem åren, dvs. för perioden 1960—
1964. Uttaget fastställdes efter en skala, som började med 3 procent för
1960 och som därefter stiger med 1 procent om året till 7 procent för 1964.
Statsmakterna har att i år ta ställning till avgiftsuttagets storlek för tiden
närmast efter 1964. Riksförsäkringsverket har i enlighet med gällande bestämmelser
framlagt förslag rörande avgiftsuttaget för åren 1965 1970.
Fem alternativa förslag föreligger, betecknade A—E. För tiden t. o. m. 1969
innebär alternativ A en höjning av avgifterna med 1 procent om året, alternativ
B en höjning med 1 procent vartannat år, alternativ C en höjning
med 0,5 procent varje år, alternativ D en höjning med 1 procent vart tredje
år och alternativ E för liden t. o. m. 1969 ett i förhållande till 1964 oförändrat
avgiftsuttag. Verket förordar, efter en bedömning i första hand ur försäkringens
synpunkt, något av alternativen A—C.
Under remissbehandlingen av riksförsäkringsverkets förslag har alla
remissorgan utgått från att ställningstagandet till avgifternas storlek ytterst
måste bli beroende av hur man bedömer behovet av en fondcring. De åsiktsdivergenser,
som framkommit rörande det lämpliga avgiftsuttaget, förefaller
till viss del att gå tillbaka på olikheter i uppfattningen om pensionsfondens
syfte.
Detta ger mig anledning att erinra om att det under pensionsdebatten
i slutet av 1950-talet rådde enighet mellan anhängarna av en fördelnings
-
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 7963
metod och anhängarna av en premiereservmetod i fråga om behovet av en
stor fondering för pensionsändamål.
I den principproposition (nr 55) till 1958 års A-riksdag som sedermera —
efter riksdagsupplösning och nyval — kom att läggas till grund för lagstiftningen
om tilläggspensionering framhölls, att en betydande fondering
var motiverad av pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska
skäl. Fondmedlen skulle, med beaktande av bortfall av annat sparande,
medverka till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och därmed
till en produktionsökning. Det framhölls också, att pensionsfonden skulle
m°jliggöra en utjämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att
avgifterna för utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som
de måste bli om man inte avsatte några pengar till en fond. I det sammanhanget
erinrades om att antalet åldringar kunde beräknas stiga kraftigt under
en lång tid framåt.
Enligt min mening har det inte inträffat någonting som bör föranleda en
ändrad grundinställning till fondbildningen inom tilläggspensioneringen
eller till frågan om önskvärdheten att relativt snabbt nå den nivå som är
erforderlig på längre sikt. Valet står då mellan de av riksförsäkringsverket
förordade alternativen A, B eller C.
Från pensionssystemets utgångspunkter kan skäl anföras till förmån för
en fortsatt avgiftsstegring med 1 procent om året enligt alternativ A. Därvid
kan bl. a. pekas på behovet av att säkerställa utrymmet för sådana reformer
inom tilläggspensioneringen som kan bli aktuella. Jag vill erinra
om att en utredning pågår om förbättrade pensionsförmåner för olika
grupper, bl. a. för dem som invalidiserats i unga år.
Å andra sidan är det tydligt att man vid den samhällsekonomiska avvägning,
på vilken ett beslut om avgiftsuttaget också måste grundas, måste ta
hänsyn till sådana omständigheter som pensionsavgifternas återverkningar
på företagens produktionskostnader samt på utrymmet för löneökningar och
standardförbättringar i annan form.
Vid min granskning av det material som föreligger har jag kommit till
slutsatsen att en stegring av avgiftsuttaget under de närmaste åren med 0,5
procent om året enligt riksförsäkringsverkets alternativ C är godtagbar såväl
från pensionssystemets synpunkt som från allmänna samhällsekonomiska
synpunkter. Jag har då särskilt beaktat att tilläggspensioneringen
hittills inte fått sådana negativa återverkningar på annat sparande som man
på många håll räknade med vid pensionssystemets start.
Avgifterna till försäkringen för tilläggspension utgår på pensionsgrundande
inkomst. Räknat på totalinkomst kan det för 1964 fastställda uttaget
7 procent beräknas motsvara ett uttag av 4,6 procent. Vid antagande
av en årlig realinkomstökning på 3 procent och en levnadskostnadsstegring
på 2 procent blir avgiften på totalinkomst enligt alternativet C för 1965 4,9,
för 1966 5,3, för 1967 5,6, för 1968 6,0 och för 1969 6,4 procent. Den årliga
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
11
höjningen med 0,5 procent på pensionsgrundande inkomst motsvarar alltså
0,3—0,4 procent på totalinkomsten.
Det fondkapital som kan väntas uppkomma med ett avgiftsuttag enligt
alternativ G är mycket betydande. Med utgångspunkt från antagandena att
levnadskostnaderna årligen stiger med 2 procent och realinkomsterna med
3 procent samt att pensionsfondens medel förräntas med 4 procent har pensionsfonden,
om alternativ C tillämpas, schematiskt beräknats komma att
stiga från 10,4 miljarder kronor år 1965 till 25,3 miljarder kronor år 1969.
Mer upplysande än de absoluta talen är emellertid de relativa. Om den under
gångna år tämligen konstanta relationen mellan bruttoinvesteringar och
bruttonationalprodukt står sig även i framtiden skulle ett avgiftsuttag enligt
alternativ C, under de nyss angivna antagandena, medföra att fondökningens
andel i bruttoinvesteringarna stiger från drygt 9 procent år 1965 till inte
fullt 12 procent år 1969. En fondbildning inom tilläggspensioneringen av
denna storleksordning synes vara väl förenlig med de mera långsiktiga kapitalmarknadssynpunkter
som bör beaktas i detta sammanhang.
Det torde ha varit förutsatt vid tilläggspensioneringens införande, att
avgiftsuttaget under det nya pensionssystemets uppbyggnadsskede skulle
omprövas med vissa tidsintervaller, som inte borde vara alltför korta. Såsom
nämnts fastställdes avgiftsuttaget första gången för en femårsperiod.
Då det nu från skilda håll begärts att avgiftsuttaget denna gång skall beslutas
endast för två eller tre år har hänvisning gjorts bl. a. till att förslag
är att vänta från allmänna skatteberedningen, vilka kan påverka avgiftsuttaget
inom tilläggspensioneringen. De förslag rörande socialförsäkringens
finansiering, som kan bli ett resultat av övervägandena inom allmänna skatteberedningen,
torde dock inte kullkasta den bedömning av den lämpliga avgiftsnivån
med avseende på tilläggspensioneringen som här gjorts. Det inger
betänkligheter att nu frångå den vid pensionsreformens genomförande förutsatta
metoden att vid varje tillfälle fastställa avgiftsuttaget för en längre
följd av år. Jag anser att avgiftsuttaget nu bör kunna bestämmas för en ny
femårsperiod, åren 1965—1969.
Procentsatsen för avgiftsuttaget på pensionsgrundande inkomst inom
tilläggspensioneringen bör alltså bestämmas för år 1965 till 7,5 procent,
för år 1966 till 8 procent, för år 1967 till 8,5 procent, för år 1968 till 9 procent
samt för år 1969 till 9,5 procent. Ett lagförslag av detta innehåll har utarbetats
inom socialdepartementet.»
Utskottet
I förevarandc proposition föreslås, att avgiften till försäkringen för tillläggspension,
räknat på den pensionsgrundande inkomsten, skall utgå med
7,5 procent för 1965, 8 procent för 1966, 8,5 procent för 1967, 9 procent för
1968 och 9,5 procent för 1 DÖD.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1063
I motionerna I: 761 och II: 923 har yrkats, att procentsatsen för avgiftsuttaget
skall fastställas till 7 för ett vart av åren 1965—1969. Motionerna
I: 762 och II: 921 samt motionerna I: 763 och II: 922 innehåller yrkande om
att avgiftsuttaget skall fastställas endast för åren 1965 och 1966 och utgöra
7,5 procent för år 1965 och 8 procent för 1966. I de sistnämnda båda motionsparen
framställes också yrkande om att pensionsfondernas inverkan
på samhällsekonomiens och näringslivets utveckling måtte utredas.
I den principproposition som ligger till grund för lagstiftningen om tilläggspensionering
framhölls, att en betydande fondering var motiverad av
pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen
skulle, med beaktande av bortfall av annat sparande, medverka till en snabbare
utbyggnad av produktionsapparaten och därmed till en produktionsökning.
Det framhölls också, att pensionsfonden skulle möjliggöra en utjämning
av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för utgående
pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste bli om
man inte avsatte några medel till en fond. I det sammanhanget erinrades
om att antalet åldringar kunde beräknas stiga kraftigt under en lång tid
framåt.
Departementschefen har i propositionen framhållit att det inte inträffat
någonting som bör föranleda en ändrad grundinställning till fondbildningen
inom tilläggspensioneringen eller till frågan om önskvärdheten att relativt
snabbt nå den nivå som är erforderlig på längre sikt. Från pensionssystemets
utgångspunkter kan därför enligt departementschefens mening skäl
anföras till förmån för en fortsatt avgiftsstegring med 1 procent om året. Å
andra sidan måste man, enligt vad departementschefen framhållit, vid den
samhällsekonomiska avvägning, på vilken ett beslut om avgiftsuttaget också
måste grundas, ta hänsyn till sådana omständigheter som pensionsavgifternas
återverkningar på företagens produktionskostnader samt på utrymmet
för löneökningar och standardförbättringar i annan form. Vid granskning
av det material som föreligger har departementschefen kommit till
slutsatsen att en stegring av avgiftsuttaget under de närmaste åren med
0,5 procent om året är godtagbar såväl från pensionssystemets synpunkt som
från allmänna samhällsekonomiska synpunkter. Departementschefen har
då särskilt beaktat att tilläggspensioneringen hittills inte fått sådana negativa
återverkningar på annat sparande som man på många håll räknade med
vid pensionssystemets start.
Utskottet är icke berett att frångå den avvägning i fråga om avgiftsuttaget
som departementschefen sålunda gjort och kan alltså icke biträda motionerna
I: 761 och II: 923.
Vid tilläggspensioneringens införande förutsattes att avgiftsuttaget under
pensionssystemets uppbyggnadsskede skulle omprövas med vissa tidsintervaller,
som inte borde vara alltför korta. Första gången fastställdes avgiftsuttaget
för en femårsperiod. Enligt utskottets mening finnes icke skäl
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
att nu fastställa avgiftsuttaget för en kortare period. Utskottet kan därför
icke biträda yrkandena i motionerna I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922
om fastställande av kortare avgiftsperiod.
Enligt vad som framgår av de i propositionen redovisade beräkningarna
kommer pensionsfonderna att redan under den femårsperiod, för vilken avgiftsuttaget
nu fastställes, att uppgå till betydande belopp. Det skulle därför
enligt utskottets mening vara värdefullt om de samhällsekonomiska
verkningarna i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål för utredning.
En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets
införande, bör också behandla frågor om fondbildningens inverkan på näringslivet,
fondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning.
Vad utskottet anfört i fråga om en sådan utredning synes böra
bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å följande motioner, nämligen
1)
motionerna I: 761 och II: 923,
2) motionerna I: 762 och II: 921, såvitt däri yrkats fastställande
av kortare tid än fem år för avgiftsuttaget, samt
3) motionerna I: 763 och 11:922, såvitt däri yrkats fastställande
av kortare tid än fem år för avgiftsuttaget,
måtte bifalla förevarande proposition, nr 123;
B. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)
motionerna 1:762 och 11:921, såvitt däri yrkats utredning
av tilläggspensionssystemets verkningar, samt
2) motionerna 1:763 och 11:922, såvitt däri yrkats utredning
av tilläggspensionssystemets verkningar,
i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening måtte giva
Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört i fråga om behovet
av utredning av tilläggspensionssystemets verkningar.
Stockholm den 9 maj 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell*, herr Kaijser, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström
och herr Lars Larsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,
Bengtsson i Varberg*, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson,
Björkman och Gustavsson i Alvesta.
Ej närvarande vid utlåtandets justering.
14 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
Reservationer
vid utskottets hemställan under A.
I. av herrar Kaijser och Björkman, vilka ansett
a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 12 som börjar med orden
»Utskottet är» och slutar med orden »kortare avgiftsperiod» bort ersättas
med text av följande lydelse:
»Utskottet vill för sin del framhålla, att pensionsutbetalningarna inom
ATP under den kommande femårsperioden är obetydliga. Frågan om avgiftens
storlek blir därför en fråga om i vilken takt fondbildning skall ske.
Ett av motiven för en fonduppbyggnad var att ersätta det sparandebortfall
som kunde bli en följd av ATP:s införande. Som framhålles i propositionen
bär tilläggspensioneringen inte fått sådana negativa återverkningar på
annat sparande som man kunde befara. Härigenom har ett av motiven för en
höjning av avgifterna under den närmaste tiden fallit bort.
Utskottet vill med denna utgångspunkt instämma i den uppfattning som
kommit till uttryck i motionerna I: 761 och II: 923 att det måste vara riktigare
att genom en lämplig utformning av den ekonomiska politiken och
genom olika sparfrämjande åtgärder stimulera till en ökning av det enskilda
sparandet än att öka det kollektiva sparandet genom höga ATP-avgifter.
Syftet med uppbyggandet av en fond är bl. a. att möjliggöra ett jämnt
och planmässigt avgiftsuttag. Även vid ett oförändrat avgiftsuttag under
den kommande femårsperioden kommer emellertid fonden enligt riksförsäkringsverkets
beräkningar att stiga till mycket betydande belopp, nämligen
22 miljarder år 1969. Utskottet anser därför att avgiften nu inte behöver
höjas för att tillgodose fondens nämnda syfte. Utskottet kan inte
dela den uppfattning, som kommit till uttryck i riksförsäkringsverkets skrivelse,
att uppbyggandet av en stor fond skulle vara behövligt för att trygga
pensioneringen, då detta innebär att man bortser från ATP:s karaktär av
fördelningssystem och grundar sina ställningstaganden och värderingar på
en felaktig analogi med ett premiereservsystem.
Utskottet vill även framhålla att allmänna skatteberedningen är sysselsatt
med frågan om socialförsäkringens finansiering, därvid bl. a. frågan
om ATP-avgifterna torde komma att tas upp.
Utskottet biträder med hänsyn härtill det i motionerna I: 761 och II: 923
framförda förslaget att någon avgiftshöjning inte skall äga rum under åren
1965—1969. Utskottet kan följaktligen inte biträda yrkandena i motionerna
I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922 om höjning av avgiften ehuru för
kortare avgiftsperiod.»
b) att utskottet under A. bort hemställa,
»att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen
framlagda lagförslaget samt med bifall till motionerna
15
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
I: 761 och II: 923 — måtte för sin del antaga förslaget i nedannämnda,
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
(Kungl. Maj:ts förslag)
Förslag
till
Lag
angående procentsatsen för uttag av
avgift under åren 1965—1969 till för - säkringen för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i
19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
omförmälda procentsatsen
för uttag av avgift till försäkringen
för tilläggspension skall utgöra för
år 1965 sju och en halv, år 1966 åtta,
år 1967 åtta och en halv, år 1968 nio
och år 1969 nio och en halv.
(Utskottets förslag)
Förslag
till
Lag
angående procentsatsen för uttag av
avgift under åren 1965—1969 till försäkringen
för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i
19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
omförmälda procentsatsen för
uttag av avgift till försäkringen för
tilläggspension skall för ett vart av
åren 1965—1969 utgöra sju.»
II. av fru Hamrin-Thorell, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar
Anderson i Sundsvall, Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett
a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 12 som börjar med orden »Vid
tilläggspensioneringens» och slutar med orden »Kungl. Maj :ts kännedom»
bort ha följande lydelse:
»Vid tilläggspensioneringens införande förutsattes att avgiftsuttaget under
pensionssystemets uppbyggnad skulle omprövas med vissa tidsintervaller.
Första gången fastställdes avgiftsuttaget för en femårsperiod. Departementschefen
föreslår i förevarande proposition att avgiftsuttaget fastställes
för ytterligare en femårsperiod. Flera remissinstanser -— bland dem
LO, TCO och SACO — ävensom motionärerna i motionerna I: 762 och II: 921
samt I: 763 och II: 922 har emellertid förordat en kortare avgiftsperiod.
Enligt vad som framgår av de i propositionen redovisade beräkningarna
kommer pensionsfonderna att redan under den period, för vilken avgiftsuttaget
nu fastställes, att uppgå till betydande belopp. Det skulle därför
enligt utskottets mening vara värdefullt om de samhällsekonomiska verkningarna
i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål för utredning.
En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets införande,
bör också behandla frågor om fondbildningens inverkan på näringslivet,
fondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning.
Vad utskottet anfört i fråga om en sådan utredning synes böra bringas
till Kungl. Maj :ts kännedom.
I avvaktan på resultaten av den av utskottet föreslagna utredningen bör
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963
avgiftsuttaget fastställas för endast en tvåårsperiod. Utskottet tillstyrker
således motionerna I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922 jämväl i denna
del.»
b) att utskottet under A. bort hemställa,
»att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen
framlagda lagförslaget samt med bifall till yrkandena i motionerna
I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922 att avgiftsuttaget
skall fastställas för två år med 7,5 procent för
1965 och 8 procent för 1966 — måtte för sin del antaga förslaget
i nedannämnda såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
(Kungl. Maj.ts förslag)
Förslag
till
Lag
angående procentsatsen för uttag av
avgift under åren 1965—1969 till försäkringen
för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i
19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
omförmälda procentsatsen för
uttag av avgift till försäkringen för
tilläggspension skall utgöra för år
1965 sju och en halv, år 1966 åtta, år
1967 åtta och en halv, år 1968 nio och
år 1969 nio och en halv.
(Utskottets förslag)
Förslag
till
Lag
angående procentsatsen för uttag av
avgift under åren 1965—1966 till försäkringen
för tilläggspension
Härigenom förordnas, att den i
19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring
omförmälda procentsatsen för
uttag av avgift till försäkringen för
tilläggspension skall utgöra för år
1965 sju och en halv och år 1966
åtta.»
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 63
312626
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning rörande anslag till Befrämjande av husdjursaveln m. m. a1 i texten