Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension, dels ock i ämnet väckta motioner.

1963-05-09 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:57, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående procentsatsen för uttag av avgift

under åren 1965—1969 till försäkringen för tilläggspension,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 29 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 123, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till

försäkringen för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

omförmälda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension

skall utgöra för år 1965 sju och en halv, år 1966 åtta, år 1967 åtta

och en halv, år 1968 nio och år 1969 nio och en halv.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 761 i första kammaren av herr Jacobsson,

Gösta, m. fl., samt nr 923 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås

m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 762 i första kammaren av herr Larsson,

Thorsten, samt nr 921 i andra kammaren av herrar Boo och Larsson i Luttra,

samt

3) de likalydande motionerna nr 763 i första kammaren av herr Stcfanson

och herr Hanson, Per-Olof, samt nr 922 i andra kammaren av herr Jönsson i

Ingemarsgården m. fl.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

I motionerna I: 761 och II: 923 har yrkats, att riksdagen med avslag å propositionen

måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av avgift under åren 1965—1969 till försäkringen

för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i 19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

oinförmälda procentsatsen för uttag av avgift till försäkringen för tilläggspension

skall för ettvart av åren 1965—1969 utgöra sju.

I motionerna I: 762 och II: 921 har yrkats,

»I. att riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 123 måtte

besluta att avgiften till försäkringen för tilläggspension, räknat på den

pensionsgrundande inkomsten, må utgå med 7,5 procent för 1965 och 8 procent

för 1966; samt

avslå Kungl. Maj :ts förslag beträffande avgiftsuttaget 1967—1969; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till enligt ovan erforderlig

lagtext;

II. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam

utredning angående ATP-systemets inverkan på näringslivets utveckling att

ligga till grund vid fastställande av avgiftsuttaget för tiden fr. o. m. 1967.»

I motionerna I: 763 och II: 922 har yrkats, »att riksdagen med anledning

av Kungl. Maj :ts proposition nr 123 måtte

a) för sin del besluta att avgiftsuttaget till försäkringen för allmän tilläggspension

nu fastställes för åren 1965 och 1966 och till de i propositionen

föreslagna procentsatserna för dessa år, 7,5 resp. 8 procent av pensionsgrundande

inkomst;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en klarläggande samhällsekonomisk

analys av pensionssparandet utföres, varvid särskilt AP-fondernas

verkan på det totala sparandets omfattning och ändrade struktur uppmärksammas,

samt att i samband härmed en översyn företages av de till pensionssystemet

knutna reglerna för fondkapitalets placering och administration

med utgångspunkt från ett ovillkorligt beaktande av ATP-systemets säkerhet».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna II: 923,1: 762 och I: 763.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

3

Gällande bestämmelser

Försäkringen för tilläggspension finansieras genom avgifter på inkomster

av förvärvsarbete. De grundläggande bestämmelserna i ämnet återfinnes i

19 kap. 1, 3 och 5 §§ lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring (nr 381).

Avgift för inkomst av anställning erlägges av arbetsgivaren. Arbetsgivaravgift

beräknas kollektivt på summan av vad arbetsgivaren under året utbetalat

i lön till sina anställda. Med hänsyn till att lön, som en anställd uppbär

under ett kalenderår, blir pensionsgrundande endast i vad den ligger

mellan ett minimibelopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet

(i januari 1963 = 4 700 kronor) och ett maximibelopp som motsvarar

sju och en halv gånger sagda basbelopp (i januari 1963 = 35 250 kronor)

skall vid beräkning av avgiftsunderlaget från lönesumman avdragas

dels ett belopp, motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat

med det genomsnittliga antalet arbetstagare under året, dels för

varje arbetstagare den del av lönen, som överstiger sju och en halv gånger

basbeloppet. Från den totala lönesumman skall göras även vissa andra

avdrag.

Avgift för inkomst av annat förvärvsarbete erlägges av den försäkrade

själv och beräknas på den pensionsgrundande inkomsten i den mån denna

härrör från sådant arbete.

Arbetsgivaravgift och avgift, som den försäkrade själv erlägger, skall

utgå med samma procentsats av avgiftsunderlaget. Procentsatsen, som

fastställes av Konungen med riksdagen, skall vara så avvägd att avgifterna

i förening med andra tillgängliga medel förslår till bestridande av pensionsutbetalningar,

förvaltningskostnader m. m. samt till den fondering som

finnes erforderlig. Avgifterna inflyter till allmänna pensionsfonden.

Beslut om den procentsats som skall tillämpas under ett kalenderår skall

fattas senast ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket skall vart femte år

framlägga förslag till procentsatser för nästföljande sju år, i den mån uttaget

inte redan beslutats. Dylikt förslag skall enligt 37 § lagen den 25 maj 1962

angående införande av lagen om allmän försäkring (nr 382) framläggas

första gången år 1963 och andra gången år 1967.

Enligt lagen den 28 maj 1959 angående procentsatsen för avgiftsuttaget

under åren 1960—1964 enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension

(nr 292) utgör avgiftsuttaget för vart och ett av åren 1960—1964 respektive

3, 4, 5, 6 och 7 procent.

Riksförsäkringsverkets förslag

Riksförsäkringsverket har utarbetat följande fem alternativa förslag till

avgiftsuttag för åren 1965—1970.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

Alternativ

Avgiftsuttag i procent

1965

1966

1967

1968

1969

1970

A

8

9

10

11

12

12

B

8

8

9

9

10

10

C

7,5

8

8,5

9

9,5

10

D

7

7

8

8

8

9

E

7

7

7

7

7

8

I anslutning till dessa förslag har verket gjort ett stort antal beräkningar

med utgångspunkt i olika antaganden rörande den framtida utvecklingen av

levnadskostnader, realinkomster, fondränta m. m. De beräkningar som här

skall redovisas har alla gjorts utifrån antagandena att levnadskostnaderna

årligen stiger med 2 procent, realinkomsterna med 3 procent (alltså en ökning

av de nominella inkomsterna med 5 procent) och att pensionsfondens

medel förräntas med 4 procent.

Beträffande befolkningsutvecklingen har riksförsäkringsverket följt en av

statistiska centralbyrån uppgjord prognos vilken verket för tiden efter år

1980 kompletterat med vissa egna kalkyler. Antalet personer i ålder 67 år

och däröver utgjorde år 1960 omkring 750 000 och kommer enligt angivna

beräkningar att uppgå till, år 1970 omkring 970 000, år 1980 omkring

1 240 000 samt år 1990 omkring 1 400 000. Senare väntas antalet åldringar

komma att sjunka under ett par årtionden för att därefter åter stiga.

Beräkningarna av antalet åldringar har kompletterats med vissa uppskattningar

av antalet förtids- och familj epensionärer vid olika tidpunkter.

Förhållandet mellan antalet personer, som är berättigade till folkpension

i någon form, och antalet yrkesverksamma personer antages av verket år

1990 komma att motsvara en folkpensionär på 2,3 eller möjligen 2,5 yrkesarbetande.

Riksförsäkringsverket har utgått från den lagstiftning angående tilläggspensioneringen

som gäller fr. o. m. den 1 januari 1963. Verket har inte ansett

sig kunna ta någon hänsyn till eventuella framtida lagändringar, som

kan påverka försäkringens ekonomi.

Utifrån angivna premisser skulle pensionsfonden, som vid utgången av

år 1962 uppskattningsvis uppgick till omkring 2,6 miljarder kronor, komma

att utvecklas på följande sätt. Hänsyn har därvid inte tagits till att vissa

avgifter inflyter upp till två år efter det år debiteringen avser.

Vid utgången av år

Fond i miljarder kronor vid avgifts- uttag enligt alternativ

A

B

C

D

E

1965

10,6

10,6

10,4

10,3

10,3

1966

14,1

13,7

13,6

12,9

12,9

1967

18,3

17,5

17,1

16,3

15,9

1968

23,1

21,4

21,0

19,7

18,9

1969

28,6

26,0

25,3

23,3

22,0

1970

34,6

30,9

30,1

27,6

25,7

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963 5

Då verket fört ut sina kalkyler rörande pensionsfondens utveckling för

tiden efter år 1970 har verket utgått från att avgifterna, intill dess ett uttag

av 12 procent uppnåtts, skulle stiga enligt alternativen B—E i samma takt

som tidigare eller för B med 1 procent vartannat år, för C med 0,5 procent

om året, för D med 1 procent vart tredje år och för E med 1 procent vart

femte år. Fonden skulle då, räknat i miljarder kronor, år 1980 komma att

uppgå för A till 108,6, för B till 101,7, för C till 100, för D till 87,1 och för E

till 70,5. Motsvarande siffror år 1990 är för A 189,1, för B 178,8, för C 176,2,

för D 157,3 och för E 116,5 samt år 2020 för A 264,2, för B 230,7, för C 222,3,

för D 160,5 och för E 28.

Riksförsäkringsverket har undersökt vad ett avgiftsuttag enligt de fem

olika alternativen skulle betyda i procent av den totala inkomsten. År 1970

skulle med verkets antaganden rörande utvecklingen av levnadskostnader

och realinkomster avgiftsuttaget ha följande innebörd.

Alternativ

Uttag 1970 i procent av

den pensionsgrun- dande inkomsten

den totala in- komsten

A

12

8,1

B

10

6,7

C

10

6,7

D

9

6,1

E

8

5,4

Sina egna överväganden i frågan om det lämpliga avgiftsuttaget inleder

riksförsäkringsverket med påpekandet att verket trämst maste beakta att

pensioneringens framtida bestånd underbygges i erforderlig mån. En betydande

investeringsverksamhet i samhället — vilket förutsätter ett däremot

svarande sparande — utgör enligt verkets mening den säkraste grunden för

att pensionsförpliktelserna skall kunna fullgöras, då de blir aktuella, utan

alltför stora uppoffringar av den förvärvsarbetande befolkningen. Storleken

av sparandet under en viss tidsperiod beror emellertid av många faktorer,

av vilka avgiftsuttaget till tilläggspensioneringen endast är en. Verket har

inte ansett sig kunna gå in på de olika samhällsekonomiska avvägningsfrågor

som anmäler sig i detta sammanhang.

Under förarbetena till 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension

framstod, anför riksförsäkringsverket, ett avgiftsuttag på omkring 12

procent som ett mera slulligt läge om man räknade med en viss kontinueilig

reallöneförbättring. Riksförsäkringsverket har utgått från att man vid den

nuvarande bedömningen av avgiftsfrågan bör ta sikte på 12-procentnivån.

Man bör enligt verket undvika att avgifterna måste höjas kraftigt i en framtid,

när antalet pensionärer ökar och pensionsbeloppen blir större, eller med

andra ord att den nuvarande generationen i mera avsevärd mån överskjuter

kostnaderna för sin pensionering på nästa generation. Om man redan under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

det närmaste årtiondet kommer upp i en avgiftsprocent, vilken kan anses

realistisk på längre sikt, minskas den s. k. överkompensation som enligt

vissa bestämmelser kan anses tillfalla en övergångsgeneration.

Riksförsäkringsverkets argumentering utmynnar i att verket förordar ett

avgiftsuttag enligt något av alternativen A, B eller C. På grund av uttalanden

i lagstiftningens förarbeten utgår verket från att avgiftsuttaget nu skall bestämmas

för en period av fem år, dvs. till och med år 1969.

En ledamot av riksförsäkringsverkets styrelse, hr Wahrolén, har i en

reservation för sin del givit företräde åt något av avgiftsalternativen D eller

E. Reservanten framhåller att man inte nu kan bedöma pensionssystemets

ekonomi för längre tid än högst några decennier. För denna tid kräver inte

pensionssystemet som sådant så kraftiga stegringar av avgifterna som följer

av alternativen A—C. Inte heller från andra synpunkter synes det reservanten

motiverat med den fonduppbyggnad verkets förslag innebär. Det

sparandebortfall som förutsattes bli en följd av tilläggspensioneringens införande

har, anför reservanten, blivit mindre än befarat. Reservanten anser

det önskvärt med några års paus i höjningarna av avgiftsprocenten efter år

1964, bl. a. med hänvisning till de återverkningar, som avgifterna får på

löner och konsumtion.

Yttrandena

Vid sin bedömning av frågan om det lämpliga avgiftsuttaget har remissorganen

genomgående skjutit de samhällsekonomiska synpunkterna i förgrunden.

Meningarna om vad samhällsekonomin och försäkringen kräver

är delade. Flera remissorgan beklagar att det inte såsom underlag för resonemangen

finns tillgång till en analys av pensionssystemets inverkan på

sparande, investeringar, kapitalmarknad osv.

De arbetstagarorganisationer som yttrat sig över riksförsäkringsverkets

förslag föreslår att avgifterna till tilläggspensioneringen i enlighet med alternativet

C ökas med 0,5 procent om året fr. o. m. 1965. Landsorganisationen

och Tjänstemännens centralorganisation anser att man bör nöja sig med att

fastställa avgiftsuttaget för treårsperioden 1965—1967, medan Sveriges akademikers

centralorganisation vill att ett beslut inte skall avse mer än åren

1965 och 1966.

Landsorganisationen erinrar om att frågan om avgiftsuttaget nära sammanhänger

med frågan om fondbildningen. Vid tilläggspensioneringens

tillkomst avsåg man att pensionsfonden skulle få främst två funktioner, att

ersätta det sparande, som väntades falla bort till följd av det nya pensionssystemet,

samt att underlätta ett ökat sparande, som kunde ge utrymme

för en större investeringskvot i samhället. Numera kan man, framhåller

organisationen, konstatera, att sparandebortfallet i samband med pensionssystemets

införande blivit mindre än befarat. Realinkomsterna har

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

stigit snabbare än beräknat, och pensionsfonden har därför hittills vuxit

jämförelsevis kraftigt. Man bör vidare enligt Landsorganisationen hålla i

minnet att tillskapandet av en fond endast är en av flera tänkbara åtgärder

för att främja en kapitalbildning av önskad storlek. Samma resultat kan

nås även genom en stram finanspolitik. Om man vid fastställande av procentsats

för beräkning av avgifter till tilläggspensioneringen stannar vid en

så pass måttlig höjning som 0,5 procent om året, får man enligt Landsorganisationens

uppfattning en rimlig avvägning mellan pensionsavgifter, konsumtionsutveckling

och standardförbättringar i form av ökad fritid. Beträffande

den tidsperiod för vilken avgiftsuttaget bör bestämmas anser

Landsorganisationen att det inte vore lämpligt att nu, utan stöd av en klarläggande

samhällsekonomisk analys av pensionssystemets verkningar i olika

hänseenden, fixera avgifterna för en så lång tid som sex år. I framtiden bör

det ankomma på det ekonomiska planeringsrådet och dess beredningsorgan,

utredningsrådet, att tillhandahålla erforderliga analyser inom ramen för

den rullande långtidsplaneringen. Ytterligare skäl för att man inte f. n. bör

låsa fast avgifterna för en längre period finner Landsorganisationen dels i

den omständigheten att placeringsreglerna för pensionsfonden inte kan

anses definitiva, dels i det förhållandet att allmänna skatteberedningen

inom något år kan väntas framlägga förslag rörande socialförsäkringens

finansiering vilka påverkar frågan om avgiftsuttaget för tilläggspensioneringen.

För att undvika höjning av avgifterna i ett senare skede bör man enligt

Tjänstemännens centralorganisation akta sig för att under de närmaste åren

ta ut alltför låga avgifter. Å andra sidan framstår enligt organisationen en

årlig stegring av avgifterna med 1 procent enligt riksförsäkringsverkets alternativ

A som onödigt kraftig med hänsyn till de gångna årens erfarenheter

i fråga om pensioneringens inverkan på sparandet. En jämn årlig

stegring av avgiftsuttaget med 0,5 procent bör vara tillfyllest under den tid

av tre, fyra år som nu med någorlunda säkerhet kan överblickas.

Det av riksförsäkringsverket till stöd för något av alternativen A, B eller

C åberopade argumentet att man bör undvika att en generation övervältrar

kostnaderna för sin pensionering på nästa generation står enligt den uppfattning

Sveriges akademikers centralorganisation företräder inte i samklang

med de för ett fördelningssystem grundläggande värderingarna. Bortsett

härifrån finner organisationen svårt att göra en avvägning mellan de

skäl som talar för och mot en snabh stegring av avgifterna till tilläggspensioneringen.

I nuvarande läge, då man inte vet i vad mån arbetsgivarnas

socialförsäkringsavgifter kommer att påverkas av förslag från allmänna

skatteberedningen, anser organisationen att man bör begränsa sig till att

fastställa en höjning av avgiftsuttaget med 0,5 procent om året i två år,

dvs. för 1965 och 1966.

Samtliga remissorgan som företräder företagarintressen uttalar sig för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

ett avgiftsuttag i enlighet med något av riksförsäkringsverkets alternativ

D eller E. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges hantverks- och industriorganisation

vill liksom arbetstagarorganisationerna begränsa ett beslut

att avse endast en del av den period (1965—1970) som omfattas av riksförsäkringsverkets

förslag.

Inom ett pensionssystem som vilar på eu fördelningsmetod är enligt

Svenska arbetsgivareföreningens mening en fondbildning försvarlig endast

i den mån fondmedel behövs såsom en buffert mot tillfälliga påfrestningar

på pensionssystemets ekonomi till följd av exempelvis demografiska förändringar

eller konjunkturvariationer. I vilken takt pensionsfonden bör

uppbyggas är en fråga som bör avgöras från samhällsekonomiska synpunkter.

Med riksförsäkringsverkets alternativ A—C skulle enligt föreningens

uppfattning uppkomma ett fondkapital, som vore så stort att man inte

kunde vara säker på att det skulle kunna placeras produktivt och förräntas

med inkomster, bildade i produktionen. Det föreligger, anser föreningen,

också en risk att fondmedlen, även om de kunde finna placering, skulle

förorsaka en för produktionen mindre gynnsam fördelning av den totala

investeringsvolymen. Ytterligare måste i detta sammanhang beaktas att sparandet

i samhället inte minskat på grund av pensionsreformen på det sätt

man tidigare befarat. Denna omständighet försvagar motiveringen för en

kraftig fondering inom tilläggspensioneringen. Föreningen anser att det är

riktigare att med hjälp av den ekonomiska politiken stimulera till ökad

enskild förmögenhetsbildning än att inrikta sig på ytterligare ökning av

det kollektiva sparandet. Föreningen tror att det är för tidigt att nu uttala

sig om den nivå på vilken avgiftsuttaget bör ligga i pensionssystemets fullfunktionsstadium.

Dels saknas det för en sådan bedömning erforderliga

samhällsekonomiska utredningsmaterialet, dels kan frågan om avgiftsuttaget

komma att påverkas av olika i dag obekanta faktorer såsom t. ex.

resultatet av allmänna skatteberedningens arbete med socialförsäkringens

finansieringsfrågor. På anförda skäl vill arbetsgivareföreningen närmast

förorda alternativ E i riksförsäkringsverkets förslag med den reservationen

att avgiftsuttaget bör bestämmas endast för en del av den med förslaget

avsedda perioden.

Även Sveriges hantverks- och industriorganisation och Riksförbundet

landsbggdens folk anser en fondbildning av den storlek som följer av alternativen

A—C oförenlig med tilläggspensioneringens karaktär av fördelningssystem.

Båda dessa organisationer anför, till stöd för slutsatser som ligger

i linje med arbetsgivareföreningens, att ett högt avgiftsuttag kan försvaga

de enskilda företagens internationella konkurrenskraft i en tid då en europeisk

stormarknad håller på att bildas. Riksförbundet landsbygdens folk

anser att ett avgiftsuttag enligt något av alternativen A—C skulle innebära

en orimlig belastning på lantbrukarnas disponibla inkomster. Lantbrukarna

är redan förut, framhåller förbundet, underkastade ett reellt tvångssparan»

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

de genom amorteringar av lån, insatser i ekonomiska föreningar osv. I den

mån sparandet i samhället behöver ökas bör detta ske på annat sätt än genom

bildandet av stora fonder inom tilläggspensioneringen.

De mera försäkringsmässiga synpunkterna beröres av försäkringsinspektionen,

som instämmer i riksförsäkringsverkets uppfattning att man genom

en jämförelsevis snabb höjning av avgifterna bör förhindra en ytterligare

överkompensation av försäkrade, födda före år 1924, vilka redan genom

särskilda regler beretts förmåner utöver de vanliga. Ett starkt avgiftsalternativ

är enligt inspektionen motiverat även från den synpunkten att man

måste räkna med utvidgningar av pensionsförmånerna i framtiden. Om

realinkomsterna stiger på det sätt man allmänt synes räkna med, måste

enligt inspektionen maximigränsen för den pensionsgrundande inkomsten

förr eller senare höjas. Inspektionen förutser också att krav kommer att

resas på standardfölj samhet inom pensionssystemet åtminstone i vad gäller

förtidspensioner. Inspektionen erinrar i det sammanhanget om att en utredning

nyligen tillsatts med uppgift bl. a. att föreslå förbättrade pensionsförmåner

för dem som invalidiserats i unga år.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»Vid tillkomsten av försäkringen för tilläggspension bestämdes avgiftsuttaget

till försäkringen för de första fem åren, dvs. för perioden 1960—

1964. Uttaget fastställdes efter en skala, som började med 3 procent för

1960 och som därefter stiger med 1 procent om året till 7 procent för 1964.

Statsmakterna har att i år ta ställning till avgiftsuttagets storlek för tiden

närmast efter 1964. Riksförsäkringsverket har i enlighet med gällande bestämmelser

framlagt förslag rörande avgiftsuttaget för åren 1965 1970.

Fem alternativa förslag föreligger, betecknade A—E. För tiden t. o. m. 1969

innebär alternativ A en höjning av avgifterna med 1 procent om året, alternativ

B en höjning med 1 procent vartannat år, alternativ C en höjning

med 0,5 procent varje år, alternativ D en höjning med 1 procent vart tredje

år och alternativ E för liden t. o. m. 1969 ett i förhållande till 1964 oförändrat

avgiftsuttag. Verket förordar, efter en bedömning i första hand ur försäkringens

synpunkt, något av alternativen A—C.

Under remissbehandlingen av riksförsäkringsverkets förslag har alla

remissorgan utgått från att ställningstagandet till avgifternas storlek ytterst

måste bli beroende av hur man bedömer behovet av en fondcring. De åsiktsdivergenser,

som framkommit rörande det lämpliga avgiftsuttaget, förefaller

till viss del att gå tillbaka på olikheter i uppfattningen om pensionsfondens

syfte.

Detta ger mig anledning att erinra om att det under pensionsdebatten

i slutet av 1950-talet rådde enighet mellan anhängarna av en fördelnings
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 7963

metod och anhängarna av en premiereservmetod i fråga om behovet av en

stor fondering för pensionsändamål.

I den principproposition (nr 55) till 1958 års A-riksdag som sedermera —

efter riksdagsupplösning och nyval — kom att läggas till grund för lagstiftningen

om tilläggspensionering framhölls, att en betydande fondering

var motiverad av pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska

skäl. Fondmedlen skulle, med beaktande av bortfall av annat sparande,

medverka till en snabbare utbyggnad av produktionsapparaten och därmed

till en produktionsökning. Det framhölls också, att pensionsfonden skulle

m°jliggöra en utjämning av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att

avgifterna för utgående pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som

de måste bli om man inte avsatte några pengar till en fond. I det sammanhanget

erinrades om att antalet åldringar kunde beräknas stiga kraftigt under

en lång tid framåt.

Enligt min mening har det inte inträffat någonting som bör föranleda en

ändrad grundinställning till fondbildningen inom tilläggspensioneringen

eller till frågan om önskvärdheten att relativt snabbt nå den nivå som är

erforderlig på längre sikt. Valet står då mellan de av riksförsäkringsverket

förordade alternativen A, B eller C.

Från pensionssystemets utgångspunkter kan skäl anföras till förmån för

en fortsatt avgiftsstegring med 1 procent om året enligt alternativ A. Därvid

kan bl. a. pekas på behovet av att säkerställa utrymmet för sådana reformer

inom tilläggspensioneringen som kan bli aktuella. Jag vill erinra

om att en utredning pågår om förbättrade pensionsförmåner för olika

grupper, bl. a. för dem som invalidiserats i unga år.

Å andra sidan är det tydligt att man vid den samhällsekonomiska avvägning,

på vilken ett beslut om avgiftsuttaget också måste grundas, måste ta

hänsyn till sådana omständigheter som pensionsavgifternas återverkningar

på företagens produktionskostnader samt på utrymmet för löneökningar och

standardförbättringar i annan form.

Vid min granskning av det material som föreligger har jag kommit till

slutsatsen att en stegring av avgiftsuttaget under de närmaste åren med 0,5

procent om året enligt riksförsäkringsverkets alternativ C är godtagbar såväl

från pensionssystemets synpunkt som från allmänna samhällsekonomiska

synpunkter. Jag har då särskilt beaktat att tilläggspensioneringen

hittills inte fått sådana negativa återverkningar på annat sparande som man

på många håll räknade med vid pensionssystemets start.

Avgifterna till försäkringen för tilläggspension utgår på pensionsgrundande

inkomst. Räknat på totalinkomst kan det för 1964 fastställda uttaget

7 procent beräknas motsvara ett uttag av 4,6 procent. Vid antagande

av en årlig realinkomstökning på 3 procent och en levnadskostnadsstegring

på 2 procent blir avgiften på totalinkomst enligt alternativet C för 1965 4,9,

för 1966 5,3, för 1967 5,6, för 1968 6,0 och för 1969 6,4 procent. Den årliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

11

höjningen med 0,5 procent på pensionsgrundande inkomst motsvarar alltså

0,3—0,4 procent på totalinkomsten.

Det fondkapital som kan väntas uppkomma med ett avgiftsuttag enligt

alternativ G är mycket betydande. Med utgångspunkt från antagandena att

levnadskostnaderna årligen stiger med 2 procent och realinkomsterna med

3 procent samt att pensionsfondens medel förräntas med 4 procent har pensionsfonden,

om alternativ C tillämpas, schematiskt beräknats komma att

stiga från 10,4 miljarder kronor år 1965 till 25,3 miljarder kronor år 1969.

Mer upplysande än de absoluta talen är emellertid de relativa. Om den under

gångna år tämligen konstanta relationen mellan bruttoinvesteringar och

bruttonationalprodukt står sig även i framtiden skulle ett avgiftsuttag enligt

alternativ C, under de nyss angivna antagandena, medföra att fondökningens

andel i bruttoinvesteringarna stiger från drygt 9 procent år 1965 till inte

fullt 12 procent år 1969. En fondbildning inom tilläggspensioneringen av

denna storleksordning synes vara väl förenlig med de mera långsiktiga kapitalmarknadssynpunkter

som bör beaktas i detta sammanhang.

Det torde ha varit förutsatt vid tilläggspensioneringens införande, att

avgiftsuttaget under det nya pensionssystemets uppbyggnadsskede skulle

omprövas med vissa tidsintervaller, som inte borde vara alltför korta. Såsom

nämnts fastställdes avgiftsuttaget första gången för en femårsperiod.

Då det nu från skilda håll begärts att avgiftsuttaget denna gång skall beslutas

endast för två eller tre år har hänvisning gjorts bl. a. till att förslag

är att vänta från allmänna skatteberedningen, vilka kan påverka avgiftsuttaget

inom tilläggspensioneringen. De förslag rörande socialförsäkringens

finansiering, som kan bli ett resultat av övervägandena inom allmänna skatteberedningen,

torde dock inte kullkasta den bedömning av den lämpliga avgiftsnivån

med avseende på tilläggspensioneringen som här gjorts. Det inger

betänkligheter att nu frångå den vid pensionsreformens genomförande förutsatta

metoden att vid varje tillfälle fastställa avgiftsuttaget för en längre

följd av år. Jag anser att avgiftsuttaget nu bör kunna bestämmas för en ny

femårsperiod, åren 1965—1969.

Procentsatsen för avgiftsuttaget på pensionsgrundande inkomst inom

tilläggspensioneringen bör alltså bestämmas för år 1965 till 7,5 procent,

för år 1966 till 8 procent, för år 1967 till 8,5 procent, för år 1968 till 9 procent

samt för år 1969 till 9,5 procent. Ett lagförslag av detta innehåll har utarbetats

inom socialdepartementet.»

Utskottet

I förevarandc proposition föreslås, att avgiften till försäkringen för tillläggspension,

räknat på den pensionsgrundande inkomsten, skall utgå med

7,5 procent för 1965, 8 procent för 1966, 8,5 procent för 1967, 9 procent för

1968 och 9,5 procent för 1 DÖD.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1063

I motionerna I: 761 och II: 923 har yrkats, att procentsatsen för avgiftsuttaget

skall fastställas till 7 för ett vart av åren 1965—1969. Motionerna

I: 762 och II: 921 samt motionerna I: 763 och II: 922 innehåller yrkande om

att avgiftsuttaget skall fastställas endast för åren 1965 och 1966 och utgöra

7,5 procent för år 1965 och 8 procent för 1966. I de sistnämnda båda motionsparen

framställes också yrkande om att pensionsfondernas inverkan

på samhällsekonomiens och näringslivets utveckling måtte utredas.

I den principproposition som ligger till grund för lagstiftningen om tilläggspensionering

framhölls, att en betydande fondering var motiverad av

pensioneringens eget intresse och av samhällsekonomiska skäl. Fondmedlen

skulle, med beaktande av bortfall av annat sparande, medverka till en snabbare

utbyggnad av produktionsapparaten och därmed till en produktionsökning.

Det framhölls också, att pensionsfonden skulle möjliggöra en utjämning

av kostnaderna för tilläggspensioneringen så att avgifterna för utgående

pensioner inte behövde bli så stora i framtiden som de måste bli om

man inte avsatte några medel till en fond. I det sammanhanget erinrades

om att antalet åldringar kunde beräknas stiga kraftigt under en lång tid

framåt.

Departementschefen har i propositionen framhållit att det inte inträffat

någonting som bör föranleda en ändrad grundinställning till fondbildningen

inom tilläggspensioneringen eller till frågan om önskvärdheten att relativt

snabbt nå den nivå som är erforderlig på längre sikt. Från pensionssystemets

utgångspunkter kan därför enligt departementschefens mening skäl

anföras till förmån för en fortsatt avgiftsstegring med 1 procent om året. Å

andra sidan måste man, enligt vad departementschefen framhållit, vid den

samhällsekonomiska avvägning, på vilken ett beslut om avgiftsuttaget också

måste grundas, ta hänsyn till sådana omständigheter som pensionsavgifternas

återverkningar på företagens produktionskostnader samt på utrymmet

för löneökningar och standardförbättringar i annan form. Vid granskning

av det material som föreligger har departementschefen kommit till

slutsatsen att en stegring av avgiftsuttaget under de närmaste åren med

0,5 procent om året är godtagbar såväl från pensionssystemets synpunkt som

från allmänna samhällsekonomiska synpunkter. Departementschefen har

då särskilt beaktat att tilläggspensioneringen hittills inte fått sådana negativa

återverkningar på annat sparande som man på många håll räknade med

vid pensionssystemets start.

Utskottet är icke berett att frångå den avvägning i fråga om avgiftsuttaget

som departementschefen sålunda gjort och kan alltså icke biträda motionerna

I: 761 och II: 923.

Vid tilläggspensioneringens införande förutsattes att avgiftsuttaget under

pensionssystemets uppbyggnadsskede skulle omprövas med vissa tidsintervaller,

som inte borde vara alltför korta. Första gången fastställdes avgiftsuttaget

för en femårsperiod. Enligt utskottets mening finnes icke skäl

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

att nu fastställa avgiftsuttaget för en kortare period. Utskottet kan därför

icke biträda yrkandena i motionerna I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922

om fastställande av kortare avgiftsperiod.

Enligt vad som framgår av de i propositionen redovisade beräkningarna

kommer pensionsfonderna att redan under den femårsperiod, för vilken avgiftsuttaget

nu fastställes, att uppgå till betydande belopp. Det skulle därför

enligt utskottets mening vara värdefullt om de samhällsekonomiska

verkningarna i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål för utredning.

En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets

införande, bör också behandla frågor om fondbildningens inverkan på näringslivet,

fondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning.

Vad utskottet anfört i fråga om en sådan utredning synes böra

bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med avslag å följande motioner, nämligen
1)

motionerna I: 761 och II: 923,

2) motionerna I: 762 och II: 921, såvitt däri yrkats fastställande

av kortare tid än fem år för avgiftsuttaget, samt

3) motionerna I: 763 och 11:922, såvitt däri yrkats fastställande

av kortare tid än fem år för avgiftsuttaget,

måtte bifalla förevarande proposition, nr 123;

B. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen
1)

motionerna 1:762 och 11:921, såvitt däri yrkats utredning

av tilläggspensionssystemets verkningar, samt

2) motionerna 1:763 och 11:922, såvitt däri yrkats utredning

av tilläggspensionssystemets verkningar,

i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening måtte giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört i fråga om behovet

av utredning av tilläggspensionssystemets verkningar.

Stockholm den 9 maj 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell*, herr Kaijser, fru Gärda Svenson*, fröken Nordström

och herr Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

Bengtsson i Varberg*, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson,

Björkman och Gustavsson i Alvesta.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

Reservationer

vid utskottets hemställan under A.

I. av herrar Kaijser och Björkman, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 12 som börjar med orden

»Utskottet är» och slutar med orden »kortare avgiftsperiod» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet vill för sin del framhålla, att pensionsutbetalningarna inom

ATP under den kommande femårsperioden är obetydliga. Frågan om avgiftens

storlek blir därför en fråga om i vilken takt fondbildning skall ske.

Ett av motiven för en fonduppbyggnad var att ersätta det sparandebortfall

som kunde bli en följd av ATP:s införande. Som framhålles i propositionen

bär tilläggspensioneringen inte fått sådana negativa återverkningar på

annat sparande som man kunde befara. Härigenom har ett av motiven för en

höjning av avgifterna under den närmaste tiden fallit bort.

Utskottet vill med denna utgångspunkt instämma i den uppfattning som

kommit till uttryck i motionerna I: 761 och II: 923 att det måste vara riktigare

att genom en lämplig utformning av den ekonomiska politiken och

genom olika sparfrämjande åtgärder stimulera till en ökning av det enskilda

sparandet än att öka det kollektiva sparandet genom höga ATP-avgifter.

Syftet med uppbyggandet av en fond är bl. a. att möjliggöra ett jämnt

och planmässigt avgiftsuttag. Även vid ett oförändrat avgiftsuttag under

den kommande femårsperioden kommer emellertid fonden enligt riksförsäkringsverkets

beräkningar att stiga till mycket betydande belopp, nämligen

22 miljarder år 1969. Utskottet anser därför att avgiften nu inte behöver

höjas för att tillgodose fondens nämnda syfte. Utskottet kan inte

dela den uppfattning, som kommit till uttryck i riksförsäkringsverkets skrivelse,

att uppbyggandet av en stor fond skulle vara behövligt för att trygga

pensioneringen, då detta innebär att man bortser från ATP:s karaktär av

fördelningssystem och grundar sina ställningstaganden och värderingar på

en felaktig analogi med ett premiereservsystem.

Utskottet vill även framhålla att allmänna skatteberedningen är sysselsatt

med frågan om socialförsäkringens finansiering, därvid bl. a. frågan

om ATP-avgifterna torde komma att tas upp.

Utskottet biträder med hänsyn härtill det i motionerna I: 761 och II: 923

framförda förslaget att någon avgiftshöjning inte skall äga rum under åren

1965—1969. Utskottet kan följaktligen inte biträda yrkandena i motionerna

I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922 om höjning av avgiften ehuru för

kortare avgiftsperiod.»

b) att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen

framlagda lagförslaget samt med bifall till motionerna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

I: 761 och II: 923 — måtte för sin del antaga förslaget i nedannämnda,

såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av

avgift under åren 1965—1969 till för - säkringen för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i

19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

omförmälda procentsatsen

för uttag av avgift till försäkringen

för tilläggspension skall utgöra för

år 1965 sju och en halv, år 1966 åtta,

år 1967 åtta och en halv, år 1968 nio

och år 1969 nio och en halv.

(Utskottets förslag)

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av

avgift under åren 1965—1969 till försäkringen

för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i

19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

omförmälda procentsatsen för

uttag av avgift till försäkringen för

tilläggspension skall för ett vart av

åren 1965—1969 utgöra sju.»

II. av fru Hamrin-Thorell, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar

Anderson i Sundsvall, Rimmerfors och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 12 som börjar med orden »Vid

tilläggspensioneringens» och slutar med orden »Kungl. Maj :ts kännedom»

bort ha följande lydelse:

»Vid tilläggspensioneringens införande förutsattes att avgiftsuttaget under

pensionssystemets uppbyggnad skulle omprövas med vissa tidsintervaller.

Första gången fastställdes avgiftsuttaget för en femårsperiod. Departementschefen

föreslår i förevarande proposition att avgiftsuttaget fastställes

för ytterligare en femårsperiod. Flera remissinstanser -— bland dem

LO, TCO och SACO — ävensom motionärerna i motionerna I: 762 och II: 921

samt I: 763 och II: 922 har emellertid förordat en kortare avgiftsperiod.

Enligt vad som framgår av de i propositionen redovisade beräkningarna

kommer pensionsfonderna att redan under den period, för vilken avgiftsuttaget

nu fastställes, att uppgå till betydande belopp. Det skulle därför

enligt utskottets mening vara värdefullt om de samhällsekonomiska verkningarna

i olika avseenden av pensionssystemet blev föremål för utredning.

En sådan utredning, som torde ha förutsatts vid pensionssystemets införande,

bör också behandla frågor om fondbildningens inverkan på näringslivet,

fondbildningens omfattning och fondförvaltningens framtida utformning.

Vad utskottet anfört i fråga om en sådan utredning synes böra bringas

till Kungl. Maj :ts kännedom.

I avvaktan på resultaten av den av utskottet föreslagna utredningen bör

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1963

avgiftsuttaget fastställas för endast en tvåårsperiod. Utskottet tillstyrker

således motionerna I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922 jämväl i denna

del.»

b) att utskottet under A. bort hemställa,

»att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen

framlagda lagförslaget samt med bifall till yrkandena i motionerna

I: 762 och II: 921 samt I: 763 och II: 922 att avgiftsuttaget

skall fastställas för två år med 7,5 procent för

1965 och 8 procent för 1966 — måtte för sin del antaga förslaget

i nedannämnda såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag)

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av

avgift under åren 1965—1969 till försäkringen

för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i

19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

omförmälda procentsatsen för

uttag av avgift till försäkringen för

tilläggspension skall utgöra för år

1965 sju och en halv, år 1966 åtta, år

1967 åtta och en halv, år 1968 nio och

år 1969 nio och en halv.

(Utskottets förslag)

Förslag

till

Lag

angående procentsatsen för uttag av

avgift under åren 1965—1966 till försäkringen

för tilläggspension

Härigenom förordnas, att den i

19 kap. 5 § lagen om allmän försäkring

omförmälda procentsatsen för

uttag av avgift till försäkringen för

tilläggspension skall utgöra för år

1965 sju och en halv och år 1966

åtta.»

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 63

312626

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning rörande anslag till Befrämjande av husdjursaveln m. m. a1 i texten