Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tidpunkten för firande av Marie bebådelsedag.

1963-10-31 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:61, Utlåtande i anledning av väckt motion angående tidpunkten för firande av Marie bebådelsedag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963

1

Nr 61

Utlåtande i anledning av väckt motion angående tidpunkten

för firande av Marie bebådelsedag.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 21,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Eriksson i Bäckmora

hemställt »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

sådan ändring i helgdagsordningen, att Marie bebådelsedag firas som fristående

helgdag å den lördag som infaller under tiden 22—28 mars eller,

om denna lördag är påskafton, å lördagen före palmsöndagen».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från ärkebiskopen. Yttranden har därjämte

på utskottets begäran avgivits av Sveriges frikyrkoråd, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.

Vidare har Sveriges akademikers centralorganisation beretts

tillfälle avgiva yttrande men förklarat sig sakna anledning taga ställning

i frågan. Bedogörelse för remissyttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser m. m.

Sedan chefen för ecklesiastikdepartementet uppdragit åt särskilt tillkallade

sakkunniga (helgdagssakkunniga) att utreda huruvida en allmän högtidsdag

kunde inrättas under höstens lopp, avgav utredningen år 1947 betänkande

med förslag till ändrad ordning beträffande vissa helgdagar (SOU

1947:27). Förslaget behandlades av arbetslidsutredningen i dess betänkande

del IV om tre veckors semester (SOU 1950: 32). Förslag till lagstiftning

i frågan framlades genom Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1952, som

bifölls av riksdagen. Kungl. Maj :ts förslag hade dessförinnan i enlighet

med kyrkolagsutskottets betänkande nr 19 godkänts av 1951 års kyrkomöte.

Enligt den sålunda antagna lagen den 22 februari 1952 ang. tiden för firandet

av Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen firas

Marie bebådelsedag fr. o. m . år 1953 å den söndag som infaller under tiden

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 61

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963

den 22—den 28 mars eller, om denna söndag är palmsöndag eller påskdag,

ä söndagen före palmsöndagen.

Kyrkolagsutskottet anförde i sitt ovan angivna betänkande bl. a.

Föreliggande förslag att förlägga firandet av Marie bebådelsedag till söndag

är förenat med olägenheter. Den föreslagna ordningen innebär nämligen,

att femte söndagen i fastan, vilken måste anses vara särskilt värdefull,

skulle undanträngas mycket ofta, under en viss 28-årsperiod ej mindre

än 16 gånger. Denna olägenhet skulle undvikas enligt det i motionerna

nr 57 och 81 framförda förslaget att förlägga firandet av Marie bebådelsedag

till viss lördag. Med hänsyn härtill skulle detta förslag — även om det

medför eu ökning av antalet i och för sig icke önskvärda dubbelhelger

vara ur kyrklig synpunkt att föredraga. Denna lösning skulle emellertid

medföra att antalet helgdagar skulle ökas med en. Med hänsyn till den

bestämt avvisande hållning till en ökning av antalet helgdagar, som av

statsmakterna intagits efter genomförandet av eu lagstadgad semester om

tre veckor, synes en lösning efter denna linje ej vara framkomlig. Andra

möjligheter kunna dock tänkas.----Mot envar av dessa möjligheter

kunna emellertid så starka erinringar riktas att utskottet ej kan förorda

någon av dem.

Såsom av det anförda framgår anser utskottet att det framlagda förslaget

medför olägenheter ur kyrklig synpunkt och utskottet har ej funnit någon

framkomlig väg att undvika dem. Utskottet anser emellertid att olägenheterna

ej äro så allvarliga, att de böra utgöra hinder för kyrkomötet att godtaga

den föreslagna reformen, om vilkens lämplighet praktiskt taget enighet

råder mellan alla i ärendet hörda icke-kyrkliga instanser.

I den proposition varigenom förslaget till 1952 års lag förelädes riksdagen

anförde föredragande departementschefen om helgdagssakkunnigas

förslag bl. a.

Detta förslag avser att tillgodose de nyss angivna önskemålen om att

åstadkomma en jämnare fördelning under året av helgdagarna samt att

undvika eu onödig splittring av arbetsveckorna. Men förslaget innebär därjämte,

att det totala antalet helgdagar under året i regel ökas med eu.

Starkt delade meningar om lämpligheten av en sådan ökning ha kommit

till uttryck i yttrandena över helgdagssakkunnigas förslag. Efter det att

detta förslag avgivits och remissbehandlats ha dessutom de skäl som kunna

anföras för en utökning av antalet helgdagar avtagit i styrka. Vid årets

riksdag har nämligen införts en lagstadgad semester om tre* veckor. Under

behandlingen av denna fråga rådde enighet om att ett genomförande av

tre veckors semester uteslöte möjligheten att nu företaga en kalenderreform

som skulle ytterligare minska antalet arbetsdagar. För egen del kan

jag ansluta mig till denna ståndpunkt. Jag anser alltså att åtminstone för

närvarande antalet helgdagar ej bör ökas. Å andra sidan finner jag ej

heller skäl föreligga att, på sätt ifrågasatts från några håll vid behandlingen

av frågan om förlängning av semestertiden, ''minska antalet helgdagar.

Med denna standpunkt förutsätter inrättandet av helgdagar under hösten

att motsvarande antal fristående helgdagar under det tidigare halvåret

indrages. Det kan självfallet vara tveksamt hur långt man skall gå i strävandet

att vinna en jämnare fördelning under året av helgdagarna. Jag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963

anser, att övervägande skäl tala för att åtminstone för närvarande begränsa

reformen i detta syfte till att avse indragande av en vårhelgdag och

inrättande i dess ställe av en hösthelgdag.

I likhet med helgdagssakkunniga finner jag, att den helgdag under våren,

som i första hand bär komma i fråga för indragning såsom fristående helgdag,

är Marie bebådelsedag. Den föreslagna överflyttningen av denna dag

till en söndag har också vunnit anslutning från remissinstanserna med

undantag egentligen endast för ett mindretal bland företrädarna för kyrkliga

intressen. Dessa sistnämnda, som förordat att Marie bebådelsedag förlägges

till en lördag, ha som huvudsakligt skäl för sin ståndpunkt anfört,

att enligt förslaget fastetidens söndagar regelbundet skulle genombrytas;

särskilt olägligt vore att just femte söndagen i fastan så ofta skulle komma

att undanträngas. Av vad jag förut anfört om önskvärdheten av att med

bibehållande av nuvarande antal helgdagar förlägga en högtidsdag till hösten

följer, att jag ej kan ansluta mig till detta förslag. Den av en remissinstans

framförda tanken att helt avskaffa Marie bebådelsedag såsom

helgdag — vilket självfallet ej skulle utgöra hinder att genom gudstjänst

högtidlighålla den — kan jag ej heller biträda; allmän enighet råder nämligen

mellan de kyrkliga remissinstanserna om att Marie bebådelsedag

fortfarande bör firas såsom helgdag. Med hänsyn till vad nu anförts har

jag stannat för att ansluta mig till helgdagssakkunnigas förslag.

Remissyttrandena

Ärkebiskopen anför bl. a.

Den omsorg om bevarandet av vår kyrkas gamla helgdagslradition, som

kommer till uttryck i motionen, är utan tvivel värd allt beaktande. Att

Marie Bebådelsedags upphörande såsom fristående helgdag inneburit en

försvagning av dess ställning och att dess förläggande till en söndag i

fastan medfört ett kännbart ingrepp i fastetidens söndagsfirning torde vara

omöjligt att bestrida. De skäl, som från kyrklig synpunkt anfördes mot

denna förändring under förarbetet för 1952 års reform, behåller sålunda

sin giltighet. Men frågan är, om motionärens förslag att åter göra Marie

Bebådelsedag till en särskild helgdag men förlagd till en lördag skulle innebära

någon väsentlig förbättring. Såsom förarbetet till 1952 års reform

utvisar, är värdet av en sådan dubbelhelg diskutabel från kyrklig synpunkt.

Det sannolika resultatet av eu reform enligt motionen skulle bli, att

Marie bebådelsedags ställning i det allmänna medvetandet skulle stärkas,

men att den efterföljande söndagen skulle komma i skymundan. Såsom

en nackdel måste det också betecknas, att den föreslagna nya dubbelhelgen

ej sällan skulle komma att infalla alltför nära påskhögtiden.

Även Frikyrkorådet avstyrker motionen och anför därvidlag i huvudsak

samma skäl som ärkebiskopen.

Motionen avstyrkes jämväl av Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

och Tjänstemännens centralorganisation. Dessa organisationer menar,

att vad som inträffat sedan år 1953 icke motiverar att Marie bebådelsedag

förlägges till eu lördag. Frågan härom bör, framhålles i remiss
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963

yttrandena, prövas i ett större sammanhang, såsom i samband med en

allmän kalenderreform eller — enligt Landsorganisationens uppfattning

— inom en utredning angående generell förkortning av arbetstiden.

Utskottet

I syfte att dels erhålla en jämnare och lämpligare fördelning under året

av helgdagarna och dels minska den splittring av arbetsveckorna, som vissa

av de fristående helgdagarna förorsakar, genomfördes år 1952 en partiell

kalenderreform. Därvid inrättades en särskild hösthelgdag genom att

firandet av allhelgonadagen flyttades från den söndag, då den förut firades,

till närmast föregående lördag. Samtidigt upphörde Marie bebådelsedag

att vara en fristående helgdag och firas numera i stället å den söndag som

infaller under tiden den 22—den 28 mars eller, om denna söndag är palmsöndag

eller påskdag, å söndagen före palmsöndagen. I den proposition,

varigenom kalenderreformen förelädes riksdagen, uttalade föredragande

departementschefen, att en ökning av det totala antalet helgdagar borde undvikas,

särskilt som den lagstadgade semestern föregående år utökats till

tre veckor och ytterligare inskränkning i arbetsdagarnas antal ej var möjlig.

I förevarande motion göres gällande att den allt vidare tillämpningen

inom näringslivet av fria lördagar skulle möjliggöra att Marie bebådelsedag

flyttas från den söndag, då den nu firas, till den lördag som infaller under

tiden den 22—den 28 mars eller, om denna lördag är påskafton, till lördagen

före palmsöndagen. En sådan reform skulle, menar motionären, ur

kyrklig och religiös synpunkt vara välkommen.

Arbetsmarknadens organisationer avstyrker i sina remissyttranden motionen

med den motiveringen att utvecklingen inom näringslivet icke ger

anledning att återföra Marie bebådelsedag som fristående helgdag. Frågan

om en sådan reform bör enligt dessa remissinstansers mening lösas i ett

större sammanhang. Även de kyrkliga remissorganen avstyrker motionen.

Från detta håll anföres att värdet av en sådan dubbelhelg, som genom den

av motionären föreslagna reformen skulle tillskapas, är diskutabelt från

kyrklig synpunkt.

De i samband med 1952 års kalenderreform anförda skälen mot att fira

Marie bebådelsedag som fristående helgdag äger enligt utskottets mening

alltjämt giltighet. Med hänsyn härtill och då ej heller ur kyrklig synpunkt

synes vara något att vinna genom den reform som föreslagits i motionen

får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 21, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 oktober 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 61 år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elotvsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman och

Hiibinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors,

fröken Wetterström, herr Odhe*, fru Ekendahl, fröken Sandell, herrar Johansson

i Södertälje och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Gomér.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631131

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.