Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till föräldrar för vård av handikappade barn i hemmet.
1963-11-12 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1963:65, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till föräldrar för vård av handikappade barn i hemmet.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
1
Nr 65
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till föräldrar
för vård av handikappade barn i hemmet.
I de likalydande motionerna nr 348 i första kammaren av herr Lundström
m. fl. och nr 406 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. har framställts
yrkanden om ökat stöd till handikappade. Motionerna har, såvitt de
avser frågor rörande invaliditetsförmånerna enligt lagen om allmän försäkring
— utom vad gäller medelsanvisningen — samt ersättning till föräldrar
för vård av handikappade barn i hemmet, hänvisats till lagutskott
och i övrigt till statsutskottet. I den mån motionerna hänvisats till lagutskott
har de tilldelats andra lagutskottet. Utskottet har tidigare (L2U 45/
1963) behandlat frågorna rörande invaliditetsförmånerna enligt lagen om
allmän försäkring. I förevarande utlåtande behandlas motionerna i vad
gäller ersättning för vård av handikappade barn.
I motionerna, såvitt nu är i fråga, har hemställts, att riksdagen måtte
»i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande ersättning till
föräldrar för vården av handikappade barn i hemmet».
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft även motionen
nr 55 i första kammaren av fru Hamrin-Thorell, vilken motion i sin
helhet hänvisats till lagutskott. I motionen har hemställts »att riksdagen
måtte besluta att ersättning skall utgå till föräldrar för vården av vissa
fosterskadade barn enligt i motionen angivna riktlinjer och således antaga
följande
Förslag
till
Lag om ersättning till föräldrar för vården av vissa fosterskadade barn
§ I
Föräldrar
äga i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning för vård
av sådant eget barn under 16 år som under fosterstadiet ådragit sig skada,
vilken föranlett särskilt vårdbehov, under förutsättning att det kan antagas
att skadan uppkommit under inverkan av läkemedel, som är underkastat
statlig läkemedelskontroll.
Ersättning enligt denna lag tillkommer ej föräldrar till barn, som stadigvarande
vårdas å anstalt tillhörande staten eller kommun eller å enskild
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 65
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
anstalt till vars drift statsbidrag utgår eller ock genom anstaltens försorg
utom densamma.
Ersättning utgår med 3 000 kronor om året för varje barn.
§ 2.
Skulle, sedan ersättning beviljats enligt denna lag, sådana omständigheter
inträffa, att förutsättningarna för ersättning enligt 1 §, 1 och 2 stycket,
ej längre äro för handen, skall frågan om ersättning ånyo upptagas till
prövning.
§ 3.
Fråga om ersättning enligt denna lag prövas av riksförsäkringsverket.
Framställning om ersättning skall vara riksförsäkringsverket till handa
senast 3 år efter barnets födelse eller 6 månader efter det skada som ovan
i 1 § sägs blivit av föräldrarna känd. Utan hinder av vad här stadgas skall
framställning anses hava inkommit i rätt tid därest den kommit riksförsäkringsverket
till handa senast den 30 juni 1964.
§ 4.
Det åligger föräldrar, som ingivit framställning om ersättning enligt
denna lag, att i enlighet med de föreskrifter som meddelas av Konungen,
eller, efter Konungens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de
uppgifter, som äro av betydelse för tillämpningen av lagen.
§ 5.
Ha föräldrar genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra
dem åvilande uppgiftsskyldighet eller annorledes förorsakat att ersättning
utgått obehörigen, eller ha föräldrar eljest obehörigen uppburit
ersättning och ha de skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av
utgivet belopp, där ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis
eftergiva återbetalningsskyldighet.
§ 6.
Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra året
efter det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara förverkad.
§ 7.
Fordran å ersättning enligt denna lag, som innestår hos riksförsäkringsverket,
må ej tagas i mät för gäld.
Ej heller må rätt till ersättning överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig
för lyftning.
§ 8.
Föräldrar likställas i denna lag med fader eller moder, som ensam handhar
vården av barnet.
Adoptivbarn likställes i denna lag med eget barn.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
§ 9.
Mot riksförsäkringsverkets beslut, varom i 2 eller 4 § förmäles, föres talan
genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Besvär skola ingivas eller insändas till riksförsäkringsverket. Den omständigheten
att besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen
utgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit
före besvärstidens utgång.
Beträffande tid för anförande av besvär skall tillämpas vad som är föreskrivet
i lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut.
§ 10.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
riksförsäkringsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.»
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 406 och I: 55.
Över motionen I: 55 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttranden från medicinalstyrelsen och riksförsäkringsverket.
Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits av Försäkringskasseförbundet,
Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet.
Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.
Gällande regler
Folkpension i form av förtidspension samt folkpensioneringens särskilda
förmåner (invaliditetstillägg och invaliditetsersättning) till personer med
avsevärda vårdbehov, till blinda och till förvärvsarbetande invalider med
svåra kroppsliga defekter utgår allenast till den som fyllt 16 år (7 kap.
och 9 kap. 2—4 §§ lagen om allmän försäkring). Invaliditetstillägg och invaliditetsersättning
utgör för år räknat i princip 30 respektive 50 procent
av basbeloppet. För tiden intill utgången av juni 1968 utgår jämlikt 12 §
lagen om införande av lagen om allmän försäkring dessa tillägg och ersättningar
med fasta belopp om 1 200 respektive 2 000 kronor om aret. Före
16 års ålder utgår för det invalidiserade barnet — liksom för det friska —
i allmänhet endast sedvanligt barnbidrag med 550 kronor om året.
I viss utsträckning lämnas av landsting och primärkommuner bidrag till
sjukvård i hemmen. Denna bidragsform synes ha vuxit fram till följd av
platsbristen vid vårdinstitutionerna. Från början torde landstingen ha läm
!■)■
Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt.2 avd. Nr 65
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
nät hemsjukvårdsbidrag endast till långvarigt sjuk som fyllt 16 år. Samtliga
landsting utger nu sådana bidrag, och bidragsverksamheten på detta
område är av betydande omfattning. Med få undantag utger landstingen
numera hemsjukvårdsbidrag även för barn under 16 år. I denna del har
verksamheten dock hittills varit av ringa omfattning och avsett högst något
hundratal barn.
Villkoren för bidragsgivning varierar starkt mellan olika landstingsområden.
Vissa landsting beviljar bidrag efter ekonomisk behovsprövning,
andra utan hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden. Några landsting
kräver att de bidragssökande skall ha ansökt om intagning på sjukhem
men inte kunnat beredas plats. Andra landsting nöjer sig med i viss
ordning utfärdade intyg om den sjukes sjukdomstillstånd, vårdbehov samt
vårdmöjligheter i det egna hemmet. Berättigade till hemsjukvårdsbidrag är
i regel endast kroppssjuka. Bidragen till barn torde i allmänhet avse barn
med cerebral pares. Styrelsen för Svenska landstingsförbundet har emellertid
rekommenderat landstingen att besluta sådana ändringar i anslagsbestämmelserna
att bidrag kan utgå även för neurosedynskadade barn, som
vårdas i hemmen och enligt intyg av läkare är i behov av dylikt bidrag.
Bidragens storlek är beroende av om den sjukes vårdare är anhörig
eller utomstående. Bidraget till anhörig varierar ofta mellan ett minimibelopp
och ett maximibelopp, vilka i flera landsting utgör 100 resp. 300 kr.
i månaden. Några landsting tillämpar enhetliga belopp. Flera landsting
beviljar högre bidrag än det regelmässigt högsta beloppet, om vårdaren
slutat eller avstått från anställning för att i stället vårda den sjuke. Om
den sjuke vårdas av annan än anhörig, t. ex. hemsamarit, brukar landstingen
beräkna bidraget efter en viss timpenning och ett visst antal vårdtimmar,
beroende på vårdbehovet.
Vid sidan av bidrag från landstingen kan långvarigt sjuka för vård i
hemmen på en del håll erhålla bistånd direkt från primärkommunerna.
Sådant bistånd kan utgå i den formen, att kommunen ställer hemsamarit
till den sjukes förfogande utan avgift eller mot en reducerad avgift.
Även kontanta bidrag lämnas stundom.
Här må vidare erinras om den verksamhet för vård i enskilda hem av
handikappade barn som landstingen bedriver inom ramen för lagen den
5 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna. Genom
de inom varje landstingsområde inrättade centralstyrelserna för undervisning
och vård av psykiskt efterblivna utger sålunda åtskilliga landsting
s. k. hemvårdsbidrag för psykiskt efterblivet barn som är inskrivet
vid särskola eller vårdanstalt men som vistas i sitt eget hem.
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
5
Historik
Statsutskottet yttrade i sitt utlåtande nr 175 år 1956 i anledning av väckta
motioner bl. a.
De statliga stödåtgärderna när det gäller psykiskt och fysiskt handikappade
barn har övervägande gått ut på att skapa vidgade möjligheter till
anstaltsvård av olika slag. Såsom motionärerna anfört torde det emellertid
finnas ett icke obetydligt antal föräldrar, som trots stora uppoffringar av
både personlig och ekonomisk natur, i det längsta söker vårda sina invalidiserade
barn i hemmen. Sannolikt finns det även bland de föräldrar,
som nu har handikappade barn på anstalt, åtskilliga vilka skulle föredra
att vårda dem i hemmen, om icke ekonomiska skäl hindrat därifrån. Att
skapa gynnsammare betingelser för en sådan utveckling synes utskottet stå
väl i överensstämmelse med den under senare år alltmer utbredda uppfattningen
att kollektiv vård bör i möjlig mån undvikas där sådan icke är
påkallad av medicinska eller andra hänsyn.
Utskottet anser därför i likhet med både medicinalstyrelsen och socialstyrelsen
att den av motionärerna väckta frågan om statliga stödåtgärder
för att underlätta vård i hemmen av invalidiserade barn bör närmare utredas.
Som motionärerna framhållit bör i första hand behovet härav undersökas.
Den undersökning, som enligt vad medicinalstyrelsen meddelat
utföres inom de båda nämnda styrelserna rörande antalet kroniskt sjuka
eller invalidiserade barn, vilka vårdas å sjukhus m. fl. vårdanstalter, torde
därvid kunna lämna viss ledning. Beträffande formen för eventuella stödåtgärder
har motionärerna framfört tanken på ett särskilt statsbidrag eller
ett bidrag i anslutning till någon redan existerande form. Utskottet vill
med anledning härav endast framhålla, att frågan i första hand synes
böra prövas antingen i anslutning till folkpensioneringen, vilken f. n. omfattar
invalidiserade barn från och med 16 års ålder, eller i anslutning till
de familjepolitiska åtgärderna.
Inom socialdepartementet pågår f. n. ett omfattande utredningsarbete
rörande såväl folkpensioneringen som familjepolitiken. Det synes utskottet
ligga nära till hands, att den av motionärerna aktualiserade frågan upptas
till prövning i samband med detta utredningsarbete eller eljest i den
ordning som Kungl. Maj :t må finna lämplig.
Statsutskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
giva till känna vad utskottet anfört.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.
Remissyttranden
Samtliga remissinstanser har förklarat att frågan om ersättning för
neurosedynskadade barn icke bör bli föremål för särreglering utan lösas
i samband med den större frågan om ersättning för vård i enskilda hem
av handikappade barn.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
Pågående utredningsarbete
Frågan om ekonomiskt stöd för vård i enskilda hem av handikappade
barn är en av de frågor som hänskjutits till socialpolitiska kommittén. I
ett den 19 april 1963 dagtecknat, till chefen för socialdepartementet överlämnat
stencilerat betänkande (1963: 3) har kommittén framlagt förslag
om vårdbidrag för svårt handikappade barn.
Kommitténs förslag innebär sammanfattningsvis, att i 9 kap. 3 § lagen
om allmän försäkring skall intagas regler om vårdbidrag för vård i enskilda
hem av svårt handikappade barn. Vårdbidrag bör enligt förslaget
utgå till i enskilda hem vårdade barn under 16 år, om barnet på grund
av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är varaktigt
och i avsevärd omfattning i behov av särskild tillsyn och vård. Bidrag
föreslås utgå utan inkomstprövning i form av invaliditetsersättning, d. v. s.
med för närvarande 2 000 kronor om året. Antalet bidragsberättigade
barn uppskattas till omkring 5 000. Kostnaderna, vilka skall bestridas av
staten, beräknas till omkring 10 milj. kr. Bestämmelserna föreslås träda
1 kraft den 1 juli 1964.
Kommitténs förslag är efter remissbehandling under bearbetning inom
socialdepartementet.
I ett interpellationssvar i andra kammaren den 16 maj 1963 anförde
chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, med hänvisning till socialpolitiska
kommitténs förslag bl. a., att han skulle verka för att sådana
åtgärder från samhällets sida, varom var fråga, blev vidtagna.
Utskottet
Folkpension i form av förtidspension samt folkpensioneringens särskilda
förmåner (invaliditetstillägg och invaliditetsersättning) till personer
med avsevärda vårdbehov, till blinda och till förvärvsarbetande invalider
med svåra kroppsliga defekter utgår allenast till den som fyllt 16 år. Invaliditetstillägg
och invaliditetsersättning utgör för år i princip 30 respektive
50 procent av basbeloppet. För tiden intill utgången av juni 1968 utgår dessa
tillägg och ersättningar emellertid med fasta belopp om 1 200 respektive
2 000 kronor för år. Före 16 års ålder utgives för invalidiserade barn —
liksom för friska — i allmänhet endast sedvanligt barnbidrag med 550
kronor om året.
I viss utsträckning lämnar landsting och primärkommuner bidrag till
sjukvård i hemmet. Från början torde landstingen ha lämnat hemsjukvårdsbidrag
endast till långvarigt sjuk som fyllt 16 år. Samtliga landsting
utger nu sådana bidrag, och bidragsverksamheten på detta område är av
betydande omfattning. Med få undantag utger landstingen numera hemsjukvårdsbidrag
även för barn under 16 år. Villkoren för bidragsgivning
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
en varierar starkt mellan olika landstingsområden. Vissa landsting beviljar
bidrag efter ekonomisk behovsprövning, andra utan hänsyn till sökandens
ekonomiska förhållanden. Några landsting kräver att de bidragssökande
skall ha ansökt om intagning på sjukhem men inte kunnat beredas
plats. Andra landsting nöjer sig med i viss ordning utfärdade intyg om
den sjukes sjukdomstillstånd, vårdbehov samt vårdmöjligheter i det egna
hemmet. Bidragens storlek är beroende av om den sjukes vårdare är anhörig
eller utomstående. Bidraget till anhörig varierar ofta mellan ett minimibelopp
och ett maximibelopp, vilka i flera landsting utgör 100 respektive
300 kronor i månaden. Några landsting tillämpar enhetliga belopp.
Flera landsting beviljar högre bidrag än det regelmässigt högsta beloppet,
om vårdaren slutat eller avstått från anställning för att i stället vårda den
sjuke. Vid sidan av bidrag från landstingen kan långvarigt sjuka för vård
i hemmen på en del håll erhålla bistånd direkt från primärkommunerna.
Sådant bistånd kan utgå i den formen, att kommunen ställer hemsamarit
till den sjukes förfogande utan avgift eller mot en reducerad avgift. Även
kontanta bidrag lämnas stundom.
I motionerna I: 348 och II: 406, såvitt nu är i fråga, yrkas utredning rörande
ersättning till föräldrar för vård av handikappade barn i hemmet.
En sådan vårdersättning bör enligt motionärernas mening vara första etappen
i strävandena att låta samhället övertaga merkostnaderna för vården
av handikappade barn. I avbidan på införandet av ett allmänt bidrag för
hemsjukvård av sådana barn yrkas i motionen I: 55 att frågan löses särskilt
för de barn som under fosterstadiet orsakats invalidiserande skador
under inverkan av läkemedel, som är underkastat statlig läkemedelskontroll.
Motionären föreslår att bidrag skall utgå med 3 000 kronor om året.
Över motionen I: 55 har utskottet inhämtat yttranden från olika myndigheter
och sammanslutningar. Samtliga remissinstanser har förklarat
att frågan om bidrag för sådana barn som avses i motionen icke bör bli
föremål för särreglering utan lösas i samband med det större problemet
om ersättning för vård i enskilda hem av handikappade barn över huvud.
Socialpolitiska kommittén har i ett den 19 april 1963 dagtecknat betänkande
framlagt förslag om vårdbidrag för svårt handikappade barn. Kommitténs
förslag innebär sammanfattningsvis, att i lagen om allmän försäkring
skall intagas regler om vårdbidrag för vård i enskilda hem av svårt
handikappade barn. Vårdbidrag bör enligt förslaget utgå till i enskilda hem
vårdade barn under 16 år, om barnet på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,
vanförhet eller annat lyte är varaktigt och i avsevärd omfattning
i behov av särskild tillsyn och vård. Bidrag föreslås utgå utan inkomstprövning
i form av invaliditetsersättning, d. v. s. med för närvarande 2 000 kronor
om året. Kommitténs förslag är efter remissbehandling under bearbetning
inom socialdepartementet.
I ett interpellationssvar i andra kammaren den 16 maj 1963 anförde chefen
för socialdepartementet med hänvisning till socialpolitiska kommitténs
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
förslag bl. a., att han skulle verka för att sådana åtgärder från samhällets
sida, varom var fråga, blev vidtagna.
Det förslag som framlagts av socialpolitiska kommittén torde efter vad
som nu kan bedömas i stort sett motsvara de önskemål som framförts av
motionärerna. Frågorna om bidragets utformning i detalj och om bidragsbeloppets
storlek kommer under riksdagens bedömande i samband med att
proposition med förslag till lagstiftning i frågan framlägges. Sådan proposition
synes med hänsyn till chefens för socialdepartementet nyss återgivna
uttalande kunna förväntas inom en nära framtid. Enligt utskottets mening
erfordras därför icke nu något ställningstagande av riksdagen i ämnet.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att motionen I: 55 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd, samt
B. att motionerna I: 348 och 11:406, i vad de avser ersättning
för vård av handikappade barn i hemmet, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 november 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Hubinette
och Thorsten Larsson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,
Rimmerfors, fröken Wetterström, fru Ekendahl*, fröken Sandell,
herrar Johansson i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
I. av fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström och herr Anderson i Sundsvall,
vilka ansett
dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 7 med orden
»Över motionen I: 55» och slutar med orden »riksdagen i ämnet» bort ersättas
med text av följande lydelse:
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
»Vården i hemmet av svårt handikappade barn är en kvalificerad uppgift
som förutom stora personliga uppoffringar av föräldrarna kräver avsevärda
ekonomiska insatser. Föräldrar kan tvingas att helt eller delvis avstå från
förvärvsarbete. Det är i många fall önskvärt att specialutbildad personal
hjälper föräldrar med träning och vård av ett handikappat barn i hemmet,
där det över huvud taget är möjligt att uppbringa kunnig arbetskraft. Merkostnaden
för barnets skötsel blir i nämnda fall betydande.
Målsättningen för samhällets åtgärder bör — i likhet med vad som framhålles
i motionerna 1: 348 och II: 406 — vara, att merkostnaderna för vården
av handikappade barn i jämförelse med kostnaderna för vården av friska
barn övertages av samhället.
Samhällets hjälpinsatser är för närvarande klart otillräckliga. Utskottets
beskrivning ovan av den mycket skiftande praxis vid utgivande av bidrag
som råder mellan skilda landsting och kommuner ger klart belägg för behovet
av enhetliga statliga bidrag.
I motionen I: 55 föreslås att, i avvaktan på en mera generell lösning, en
särskild vårdersättning på 3 000 kr. årligen skall beslutas för den grupp av
barn, som gravt skadats såsom foster på grund av att modern använt sig av
läkemedelspreparat, vilket varit underkastat statlig läkemedelskontroll.
Främst avses de neurosedynskadade barnen.
Utskottet finner det angeläget att framhålla att omständigheterna för de
fosterskadade barn, som avses i motionen 1: 55, och deras föräldrar är sådana,
att de motiverar ett omedelbart beslut. Föräldrarna till dessa barn anser
med rätta att samhället bär en del av ansvaret för dessa barns handikapp, eftersom
ifrågavarande läkemedel varit underkastat statlig läkemedelskontroll.
Mödrarna till barnen har haft anledning att förlita sig på den garanti mot
skadeverkningar som denna kontroll innebär.
Vårdbehovet för dessa barn är i flera fall brådskande och ytterligt omfattande.
Den intensiva träning som behövs för att ge gravt neurosedynskadade
barn en möjlighet till ett mera normalt liv måste sättas in på ett mycket tidigt
stadium. Neurosedynbarnen torde nu ha en medelålder av 1 1/2—2 år.
Förslaget i motionen I: 55 uppfyller kravet på en snabb och relativt omfattande
hjälpinsats. Ett bidrag på 3 000 kronor om året kan under inga omständigheter
anses vara för högt. Även om man på formella grunder skulle
finna skäl mot en särreglering, vore det enligt utskottets mening föga ansvarsmedvetet
att fördröja hjälpinsatserna. Ett beslut om bidrag till neurosedynbarnen
bör ses som ett första steg, vilket snarast möjligt bör följas av
beslut om generellt stöd till handikappade barn i allmänhet. Utskottet tillstyrker
således motionen.
Socialpolitiska kommittén har i ett i april i år lämnat betänkande föreslagit
en särskild vårdersättning för handikappade barn i allmänhet. Chefen för
socialdepartementet har i ett interpellationssvar i maj i år lovat att verka i
förslagets riktning.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
Utskottet anser att ett kommande beslut om generella statliga bidrag för
vården av handikappade barn i hemmet snarast bör komma till stånd. Utskottet
föreslår alltså, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär förslag
till 1964 års vårriksdag, så att beslut kan fattas som träder i kraft
fr. o. m. nästa budgetår.
Det statliga bidraget till vården av handikappade barn i hemmet bör omfatta
dels en generell, dels en behovsprövad bidragsform. Den behovsprövade
bidragsformen kan antingen göras helt statlig eller landstingskommunal.
Statligt stöd till en landstingskommunal bidragsform kan övervägas.»
dels ock att utskottet bort hemställa
»A. att riksdagen i anledning av motionen I: 55 måtte för
sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om ersättning till föräldrar för vården av vissa fosterskadade barn
1 §•
Föräldrar äga i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning för vård
av sådant eget barn under 16 år som under fosterstadiet ådragit sig skada,
vilken föranlett särskilt vårdbehov, under förutsättning att det kan antagas
att skadan uppkommit under inverkan av läkemedel, som är underkastat
statlig läkemedelskontroll.
Ersättning enligt denna lag tillkommer ej föräldrar till barn, som stadigvarande
vårdas å anstalt tillhörande staten eller kommun eller å enskild
anstalt till vars drift statsbidrag utgår eller ock genom anstaltens försorg
utom densamma.
Ersättning utgår med 3 000 kronor om året för varje barn.
2 §.
Skulle, sedan ersättning beviljats enligt denna lag, sådana omständigheter
inträffa, att förutsättningarna för ersättning enligt 1 §, första och andra
styckena, ej längre äro för handen, skall frågan om ersättning ånyo upptagas
till prövning.
3 §•
Fråga om ersättning enligt denna lag prövas av riksförsäkringsverket.
Framställning om ersättning skall vara riksförsäkringsverket till handa
senast 3 år efter barnets födelse eller 6 månader efter det skada som ovan
i 1 § sägs blivit av föräldrarna känd. Utan hinder av vad här stadgas skall
framställning anses hava inkommit i rätt tid därest den kommit riksförsäkringsverket
till handa senast den 30 juni 1964.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
4 §•
Det åligger föräldrar, som ingivit framställning om ersättning enligt denna
lag, att i enlighet med de föreskrifter som meddelas av Konungen, eller,
efter Konungens bestämmande, av riksförsäkringsverket, lämna de uppgifter,
som äro av betydelse för tillämpningen av lagen.
5 §•
Ha föräldrar genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet att fullgöra
dem åvilande uppgiftsskyldighet eller annorledes förorsakat att ersättning
utgått obehörigen, eller ha föräldrar eljest obehörigen uppburit
ersättning och ha de skäligen bort inse detta, skall återbetalning ske av
utgivet belopp, där ej i särskilt fall anledning föreligger att helt eller delvis
eftergiva återbetalningsskyldighet.
6 §•
Ersättning enligt denna lag, som ej lyfts före utgången av andra året efter
det varunder beloppet förfallit till betalning, skall vara förverkad.
7 §•
Fordran å ersättning enligt denna lag, som innestår hos riksförsäkringsverket,
må ej tagas i mät för gäld.
Ej heller må rätt till ersättning överlåtas, innan ersättningen är tillgänglig
för lyftning.
8 §•
Föräldrar likställas i denna lag med fader eller moder, som ensam handhar
vården av barnet.
Adoptivbarn likställes i denna lag med eget barn.
9 §.
Mot riksförsäkringsverkets beslut, varom i 2 eller 4 §§ förmäles, föres talan
genom besvär hos försäkringsdomstolen.
Besvär skola ingivas eller insändas till riksförsäkringsverket. Den omständigheten
att besvären ingivits eller insänts direkt till försäkringsdomstolen
ntgör ej hinder för besvärens upptagande till prövning, därest de inkommit
före besvärstidens utgång.
Beträffande tid för anförande av besvär skall tillämpas vad som är föreskrivet
i lagen om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets beslut.
10 §.
De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av
denna lag, meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
riksförsäkringsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964.
B. att riksdagen i anledning av motionerna 1: 348 och
II: 406, i vad de avser ersättning för vård av handikappade
barn i hemmet, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 65 år 1963
förslag till 1964 års vårriksdag om dels ett generellt statligt
bidrag till vården av handikappade barn i hemmet, dels ett
behovsprövat bidrag för sådan vård, samt
C. att förevarande motioner, nämligen
1) motionen I: 55 och
2) motionerna I: 348 och II: 406, i vad de avser ersättning
för vård av handikappade barn,
i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
under A. och B. hemställt, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.»
II av herr Rimmerfors.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631135
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.