Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en enhetlig socialvårdslagstiftning, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen \äckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 277 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 326 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

1963-11-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:66, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en enhetlig socialvårdslagstiftning, m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen \äckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 277 i första kammaren av herr Bengtson m. fl. och nr 326 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

1

Nr 66

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en enhetlig socialvårdslagstiftning,

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen \äckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 277 i första kammaren av herr

Bengtson m. fl. och nr 326 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla a) att dels frågan rörande alternativt

nämndsystem inom den kommunala socialvården med möjlighet till stadsdelsorganisation,

samordning med institutioner på näraliggande områden

samt geografisk indelning som grund för det sociala nämndsystemet, vilket

bl. a. skulle främja den s. k. familjevårdsprincipens tillämpning inom socialvården,

samt dels frågan rörande sättet för tillsättande av sociala nämnder

och andra förtroendeorgan inom en sådan stadsdelsorganisation måtte

behandlas inom arbetsgruppen för överläggningar om frågor rörande den

kommunala demokratien, b) att en utredning matte tillsättas med uppgift

att framlägga förslag rörande en enhetlig socialvårdslagstiftning, lämpligen

benämnd socialvårdsbalk, varvid vad i ovanstående yrkande berörts rörande

det sociala nämndsystemet samt angelägenheten av den s. k. familj evårdsprincipens

tillämpning och av att den passiva ekonomiska stöd- och understödslinjen

ersättes av en aktiv rehabiliterings- och arbetsvårdslinje särskilt

bör beaktas».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 326.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från socialstyrelsen. Yttranden har därjämte på

utskottets begäran avgivits av Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund samt Svenska socialvårdsförbundet. Stockholms stads

socialnämnd har beretts tillfälle att avgiva yttrande men har avstått från

att yttra sig.

Kommunernas socialvårdsorgan m. in.

Uppdelningen på skilda specialorgan och tillgången på speciella lijälpformer

i kommunernas socialvård har en förklaring i socialvårdens och

socialförsäkringens successiva utveckling och sin motivering i behovet a\

hjälpformer och sakkunskap, specialiserade för de olikartade och skiftande

1 llihanrj till riksdagens protokoll 196!}. 9 saml. 2 avd. Nr 66

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

hjalpsituationerna i det moderna samhället. Den översikt av den kommunala

socialvården och dess organ som här lämnas gör inte anspråk på fullständighet.

Enligt 2 § lagen den t januari 1956 om socialhjälp skall i varje kommun

finnas en socialnämnd. Denna har att bestämma i vilka fall, i vilken

omfattning och under vilka former socialhjälp skall meddelas, att tillhandagå

allmänheten med råd och upplysningar i frågor som har samband med

nämndens verksamhet och att ombesörja alla de angelägenheter avseende

socialhjälpen, som är att hänföra till förvaltning och verkställighet. Under

socialnämnden sorterar även ålderdomshemsverksamheten." Angående

nämndens sammansättning finns ingen annan bestämmelse än att antalet

ledamöter inte får vara lägre än fem. Möjlighet föreligger att delegera den

beslutanderätt, som eljest tillkommer nämnden i dess helhet, till särskild

avdelning inom nämnden eller till ledamot av nämnden eller till befattningshavare

i kommunens tjänst (8 §). För att delegation skall få äga rum

erfordras samtycke av kommunens fullmäktige. Fullmäktiges medgivande

skall avse eu viss eller vissa grupper av ärenden, vilkas beskaffenhet skall

anges i beslutet. Huvudsyftet med delegationsinstitutet är emellertid att

från socialnämnden avlasta rutinärenden, och det har förutsatts, att kommunernas

fullmäktige kommer att iaktta försiktighet och inte medge delegation

i ärenden av större vikt. Då det gäller den rena understödsverksamheten

torde delegationsrättens utövande göras beroende av en viss kostnadsgräns.

Där så finnes påkallat för att åstadkomma en lämplig arbetsfördelning

mellan socialnämndens ledamöter, må kommunens fullmäktige eller,

efter bemyndigande av dem, socialnämnden indela kommunen i distrikt.

Har så skett, skall nämnden för varje distrikt utse en av sina ledamöter att

utova den narmaste uppsikten över socialhjälpsverksamheten inom distriktet

(9 §). Beträffande organisationen av socialhjälpsverksamheten i Stockholm

gäller särskilda bestämmelser, se kungl. brev den 14 december 1956

(nr 631).

Även särskild barnavårdsnä m n d är obligatorisk i varje kommun

(2 § barnavårdslagen den 29 april 1960). Det föreligger emellertid inte

nagot hinder mot att låta barnavårdsnämndens och socialnämndens sammansättning

bli helt eller delvis identisk, liksom det också är tillåtet att

i barnavårdsnämnden respektive socialnämnden invälja personer som är

ledamöter i andra nämnder eller styrelser. Barnavårdsnämnden handhar

enligt närmare bestämmelser i lagen barna- och ungdomsvården inom kommunen

och ombesörjer i princip alla angelägenheter på detta område som

hänför sig till förvaltning och verkställighet. Inte heller i fråga om barnavårdsnämnd

finns föreskrift om att vissa befattningshavare eller yrkesutövare

skall ingå som ledamöter. Däremot rekommenderas att, där så lämpligen

kan ske, juridisk sakkunskap bör vara företrädd inom nämnden. Antalet

ledamöter får inte vara under fem (7 §). Även enligt barnavårdslagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

föreligger delegationsrätt. Bestämmelserna härom finnes i 12 § och ansluter

nära till vad som gäller i fråga om socialnämnd. Främst av hänsyn till rättssäkerheten

har delegationsrätten begränsats tämligen snävt genom ett flertal

undantag. Från delegation har också undantagits de uppgifter som ankommer

på barnavårdsnämnden enligt föräldrabalken och enligt särskilt

angivna lagrum i lagarna om allmänna barnbidrag och om bidragsförskott.

I motsats till socialhjälpslagen innehåller barnavårdslagen inte några bestämmelser

om krets- eller distriktsindelning. Om det för att åstadkomma

önskvärd arbetsfördelning inom barnavårdsnämnden skulle befinnas lämpligt

att fördela olika arbetsuppgifter efter eu lokal indelning, möter detta

emellertid inte något hinder, förutsatt att avsteg inte göres från vad lagen

kräver. Även i fråga om barnavårdsverksamhetens organisation gäller särskilda

bestämmelser för Stockholm (kungl. kungörelse den 9 december

1960, SFS nr 721).

Kommunal nykter hetsnämnd skall utgöras av särskilt tillsatt

nämnd eller, därest kommunens ringa folkmängd eller liknande förhållande

gör sådan obehövlig, av kommunens socialnämnd (5 § lagen den 27

juli 1954 om ngkterhetsvård). Antalet ledamöter skall utgöra minst fem.

Om möjligt bör läkare vara ledamot av nämnden. I kommun, där nykter - hetsnämnden utgöres av socialnämnden, skall kommunen utse en av socialnämndens

ledamöter att för den tid han är vald till ledamot bereda och vara

föredragande i de ärenden som ankommer på nykterhetsnämnds prövning.

Nykterhetsnämnden äger uppdraga åt ordföranden, en eller flera ledamöter

eller viss befattningshavare hos nämnden att avge yttrande i körkortsfrågor.

Vidare äger Konungen för viss kommun förordna, att befattningen

med ärenden i övrigt må i den utsträckning Konungen bestämmer tillkomma

ett eller flera arbetsutskott, som utsetts inom nämnden. Närmare föreskrifter

om arbetsutskotts sammansättning och verksamhet meddelas av Konungen

(§ 8). I fråga om nykterhetsnämnd i Stockholm gäller särskilda

bestämmelser.

De lokala åtgärderna för hjälpverksamhet enligt kungl. kungörelsen den

27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid

arbetslöshet (nr 278) ombesörjes inom kommun av arbetslöshet snämnd.

Kommun må antingen inrätta särskild sådan nämnd eller uppdraga

i stad åt drätselkammare och på landet åt kommunalnämnd att vara

arbetslöshetsnämnd. Särskild arbetslöshetsnämnd består av ordförande

samt minst fyra och högst tio ledamöter.

Enligt 23 § familjebidrags förordningen den 29 mars 1946 (nr 99) .skall

kommun antingen inrätta särskild familj ebidragsnämnd eller

ock uppdraga åt annat kommunalt organ att vara familjebidiagsnämnd.

Antalet ledamöter i särskild sådan nämnd må icke vara under fem. Familjebidragsnämnden

handhar verksamheten med familjebidrag åt värnpliktiga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

De flesta kommuner, som bedriver hemhjälpsverksamhet, bär eu hemhjälpsnämnd.

Nämnden uppdrar åt någon av sina ledamöter, åt en

särskild tjänsteman eller en organisation att anställa hemvårdarinnor och

leda arbetet.

I allmän försäkringskassa prövas i den utsträckning varom stadgas i

särskild författning frågor rörande folkpension av f ö r s ä k ringsnämnder.

Nämnderna skall även tillhandagå kassans styrelse, pensionsdelegation

och lokalkontor med råd och upplysningar angående lokala

angelägenheter. Försäkringsnämnd skall finnas för varje kommun.

Med riksförsäkringsverkets medgivande må dock försäkringsnämnds verksamhetsområde

omfatta flera kommuner eller del av kommun. Bestämmelserna

om försäkringsnämnd återfinnes i 18 kap. 23 och 24 §§ lagen om

allmän försäkring. Nämnden skall bestå av minst fem och högst sju ledamöter.

Ledamöter och suppleanter i nu behandlade nämnder utses av kommunen,

dock att ordförande och suppleant för denne i särskild arbetslöshetsnämnd

förordnas av länsstyrelsen efter förslag av vederbörande kommunala

myndighet.

Utvecklingen har i många kommuner gått mot en centralisering av socialvårdens

organisation. I flertalet städer har inrättats en socialvårdsbyrå,

som betjänar två eller flera sociala nämnder. I landskommunerna

ingår en motsvarande byråorganisation ofta i kommunalkontoret.

Där kommunalkontor inrättats, betjänar detta nämligen i mindre

eller större omfattning även socialvårdens organ också med annat än kassa-

och bokföringsgöromål. Till dessa byråer eller kontor har knutits

tjänstemän med arbetsuppgifter inom två eller flera sociala nämnders

verksamhetsområden. För att skapa smidiga regler om tillsättande av sådana

befattningshavare tillkom lagen den 22 maj 1953 om tillsättning av

vissa befattningshavare inom socialvården (nr 228). I denna lag föreskrives

att, om kommun beslutat inrätta befattning som skall vara gemensam

för två eller flera av de sociala organen, sådan befattning må tillsättas i

den särskilda ordning kommunen bestämmer. En regel härom har även

införts i socialhjälpslagen och barnavårdslagen såvitt avser socialnämnd

respektive barnavårdsnämnd och andra kommunala förvaltnings- eller

verkställighetsorgan. I

I detta sammanhang bör även erinras om andra organ, vilkas uppgifter

ligger nära socialvårdens, såsom sjukvårds- och hälsovårdsorgan, bostadsförmedlingsorgan,

arbetsförmedling m. fl. samt organen för den allmänna

försäkringen och enskild hjälpverksamhet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

5

Socialvårdskommitténs förslag

Socialvårdskommittén föreslog i ett 1942 framlagt betänkande, att det

s. k. småkommunsproblemet skulle för social- och hälsovårdens del tillsvidare

lösas genom bildande av särskilda enheter, socialvårdskommuner.

I anslutning härtill framlades ett förslag till lag om socialnämnd m. in., genom

vilket en centralisering av socialvårdsorganisationen i varje kommun

skulle åvägabringas. Sedan småkommunsproblemet lösts genom en ändrad

kommunal indelning, vilken trädde i kraft den 1 januari 1952, företog

kommittén en översyn beträffande lagen om socialnämnd in. m. och

framlade i betänkandet SOU 1950: 11 nytt förslag till dylik lag. Förslaget

innebar att inom varje kommun skulle inrättas en socialnämnd med central

ställning inom kommunens socialvård men att kommunerna skulle i

hög grad få fria händer att ordna organisationen efter de lokala och personliga

förhållandena.

Endast socialnämnden skulle vara obligatorisk. Om inte särskilda förhållanden

föranledde till annat, borde emellertid kommunen tillsätta särskild

barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd och pensionsnämnd.1 Vid mera

omfattande arbetslöshet borde även särskild arbetslöshetsnämnd tillsättas.

Särskild familjebidragsnämnd och hemhjälpsnämnd kunde kommunen

tillsätta, när den så fann påkallat. Konungen kunde föreskriva, att

särskild barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd eller arbetslöshetsnämnd

skulle tillsättas i viss kommun. Särskild nämnd skulle ha att för sitt område

självständigt sköta förvaltning och verkställighet, i regel dock icke i

fråga om att företräda kommunen i ekonomiska angelägenheter. Där särskild

nämnd inte tillsatts skulle det ankomma på socialnämnden att sköta

förvaltning och verkställighet på ifrågavarande område. Länsstyrelsen

skulle utse en ledamot i socialnämnden.

Socialvårdskommitténs ifrågavarande förslag har inte lett till lagstiftning.

Motionerna

I motionerna framhålles inledningsvis alt bl. a. socialförsäkringarnas

utbyggnad medfört en förskjutning av den kommunala socialvårdens uppgifter

så att de ekonomiska bidragen minskat i omfattning och vård- och

tillsynsåtgärderna ökat. Motionärerna understryker vidare betydelsen av

att vård- och tillsynsuppgifterna så långt möjligt fullgöres på sådant sätt

att de orsaker, som föranlett hjälpbehovet, undanröjes. Denna målsättning

ställer nya krav på socialvården och dess organisation och metoder.

1 Pensionsnämnderna har upphört med sin verksamhet med utgången av juni 1963. Handläggning

som enligt lag eller författning ankommer på pensionsnämnd ankommer numera på

allmän försäkringskassa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1<)63

Hänsyn måste tagas till den lijälpbehövandes hela situation, och i förekommande

fall måste socialvårdsinsatserna samordnas. För att undvika

onödigt och ineffektivt dubbelarbete bör vissa ändringar vidtagas inom

socialvårdsorganisationen. Motionärerna fortsätter:

Den s. k. funktionsprincipen inom socialvården, d. v. s. att nykterhetsärenden

handläggs för sig, barnavårdsärenden för sig o. s. v., bär främst

motiverats med att man på det sättet fått sakkunniga specialister på vart

och ett av socialvårdsområdena. Detta motiv förlorar emellertid i tyngd i

och med att helhetsbedömningen måste vara grundmetoden vid alla socialfall.

Funktionsprincipen kan emellertid inte någonstädes sägas vara helt

renodlad. Det bör dock uppmärksammas, att man på vissa håll gått längre

än till eu uppdelning efter ärendenas nämndtillhörighet i vissa fall, t. ex.

genom att en barnavårdstjänsteman handlägger ärenden rörande vissa åldersgrupper

och en annan ärenden rörande andra åldersgrupper.

Funktionsprincipens motsats, som något oegentligt kallas familjevårdsprincipen,

innebär främst att ärenden rörande en och samma familj oavsett

nämndtillhörighet handläggs av en och samme socialvårdstjänsteman som

därvid utgår irån familjen som helhet. Familjevårdsprincipen är således

en konsekvens av den ovannämnda helhetssynen.

Landets kommuner kan schematiskt indelas i tre olika grupper i fråga

om funktions- resp. familjevårdsprincipens tillämpning. I ett minskande

antal kommuner handläggs social vårdsärendena alltjämt av förtroendemän,

d. v. s. nämndordförandena. I dessa små kommuner tillämpas således

formellt funktionsprincipen men till följd av den lokal- och personkännedom

som där är möjlig torde förutsättningarna för helhetssynen ändå vara

goda. I något större kommuner handläggs samtliga socialvårdsärenden även

eller möjligen ett par socialvårdare utan åtskillnad på ärendekategori

och nämndtillhörighet. I dessa tillämpas således familj evårdsprincipen. I

större kommuner, från medelstora städer och uppåt, finns socialvårdstjänstemän

knutna till var och en av de olika nämnderna, en eller flera vid

varje nämnd. I dessa kommuner får således funktionsprincipen sägas vara

dominerande.

Ett markant undantag från denna schematiska indelning utgör Gävle

stad, där sedan år 1956 en successiv ännu ej helt slutförd övergång från

funktionsprincipen till familj evårdsprincipen ägt rum. I huvudsak innebär

den i Gävle tillämpade ordningen att staden geografiskt indelats i fyra social

vårdsdistrikt. Inom varje distrikt, med undantag för ett mindre som

sköts av 1 .e assistenterna, tinns en grupp om fyra socialvårdare, nämligen

en nykterhets-, en social- och en barnavårdsassistent samt en utredande

assistent på barnavårdens område. Inom varje grupp tillämpas familjevårdsprincipen,

dock ej in absurdum. Kontaktsvårigheter mellan en klient

och en assistent kan t. ex. tvinga till frångående. Utöver de nämnda tjänstemännen

finns i staden ytterligare socialpersonal, såsom ungdomskonsulent,

reliabiliteringskonsulent och familjerådgivare. Dessa är icke fördelade på

distrikten. De olika sociala nämnderna har självfallet bibehållits i enlighet

med gällande författningar. Tjänstemännen är ej underställda någon

speciell nämnd utan i princip samtliga nämnder. Detta medför ett speciellt

system i fråga om föredragningar. Även i några andra städer pågår

försök att införa familj evårdsprincipen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

Motionärerna berör därefter socialvårdskommitténs förslag 1942, att

en socialnämnd skulle ersätta de olika kommunala organen på området,

och fortsätter:

Enligt vår mening bör en sådan centralisering till ett kommunalt organ

inte komma i fråga. Det vore betänkligt med en sådan radikal nedskärning

av antalet förtroendevalda, som skulle bli följden av en sådan åtgärd. Härtill

kommer att det främst är de stora kommuner, där ärendebelastningen

i de nu befintliga nämnderna är mycket stor, som främst beröres av frågan

om familjevårdsprincipen. I Gävle har det visat sig möjligt att genomföra

familjevårdsprincipen med bibehållande av det nuvarande nämndsystemet,

dock gäller där att administrationen inte uppdelats på de olika distrikten

utan sker centralt på ett ställe där också nämnderna utövar sina funktioner.

Det är endast i fältarbetet som distriktsindelningen tillämpas. I de

största städerna skulle emellertid en sådan ordning vara orationell och

otymplig med hänsyn till de stora avstånd som där finns. Här talar starka

skäl för en geografisk distriktsindelning, såväl beträffande fältarbetet som

administration och nämnder. En tänkbar lösning vore således att i olika

geografiska områden ha en social nämnd för socialärenden av olika kategorier

med egen administration för dessa ärenden och med socialvårdspersonal

arbetsgruppvis såsom berörts ovan. Detta synes tala för att man beträffande

nämndsystemet liksom i Norge får tänka sig två olika möjligheter

inom lagstiftningens ram, dock med den skillnaden att man endera har ett

nämndsystem av nuvarande typ eller också ett på geografisk indelninggrundat

system. Det kan dock befinnas ändamålsenligt att även i det senare

systemet ha ett centralt organ med samordnings- och tillsynsuppgift samt

måhända handhavandet av vissa aktiviteter för hela kommunen. Dessa

spörsmål bör ingående prövas vid utredning.

En ändring av social vårdsorganisationen efter angivna riktlinjer skulle enligt

motionärerna tvivelsutan underlätta familj evårdsprincipens genomförande.

Motionärerna anser det önskvärt, att den geografiska indelningen eller

stadsdelsorganisationen kunde tillämpas även beträffande verksamheter, som

inte tillhör socialvården men har anknytning till denna. En reformering av

det kommunala nämndsystemet skulle medföra, att ett ökat antal medborgare

skulle medverka i ifrågavarande angelägenheter, vilket även från demokratiens

och självstyrelsens synpunkt är synnerligen angeläget. Beträffande

sättet för att utse förtroendeorganen anföres i motionerna följande:

De förtroendeorgan som skulle finnas i de olika stadsdelsenheterna kan

givetvis utses av fullmäktigeförsamlingar av nuvarande slag. En annan

möjlighet är att vid de allmänna valen utse speciella fullmäktigeförsamlingar

— stadsdelsfullmäktige — inom varje stadsdelsenhet. Dessa fullmäktige

skulle då ha till uppgift bl. a. att tillsätta de nämnder och organ som

kan erfordras inom enheten.

Motionärerna framhåller slutligen att nuvarande uppdelning av lagstiftningen

på socialvårdens område gör lagstiftningen svåröverskådlig och

hämmar samordning mellan olika grenar och uppgifter. Vidare måste social
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

vården som helhet få en mera enhetlig målsättning. Den passiva stöd- och

understödslinjen måste ersättas av en aktiv rehabiliterings- och arbetsvårdslinje.

En utveckling i den riktningen skulle underlättas av en genomgående

anpassning av socialvårdslagstiftningen. Enligt motionärernas mening bör

därför en utredning tillsättas med uppgift att utarbeta förslag till en enhetlig

socialvårdslagstiftning, lämpligen benämnd socialvårdsbalk.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen anför att frågan om samordning av de sociala uppgifterna

sedan länge varit föremål för uppmärksamhet. Enligt styrelsens mening föreligger

stora möjligheter för kommunerna att inom ramen för gällande lagstiftning

åstadkomma en ökad samverkan mellan de sociala organen. Under

det gångna decenniet har också inom kommunerna nya organisationsformer

prövats i sådant syfte. Styrelsen anser att det i första hand bör ankomma

på kommunerna själva att finna organisationsformer som medger en rationell

handläggning av hithörande frågor. Emellertid nödvändiggör kommunindelningsreformen

en lösning av hur socialadministrationen bör ordnas i

småkommuner, som kommer att uppgå i storkommuner med annan centralort.

Styrelsen tillstyrker därför motionärernas förslag att hithörande frågor

skall behandlas av arbetsgruppen för överläggningar om frågor rörande den

kommunala demokratien.

Beträffande ett i motionerna gjort uttalande, att sekretessbestämmelser

skulle hindra en tjänsteman inom en nämnd från att få del av en inom eu

annan nämnd gjord utredning, förklarar socialstyrelsen att den för sin del

inte kan ansluta sig till en sådan tolkning av gällande bestämmelser.

Socialstyrelsen framhåller vidare, att det redan i nuvarande läge på sina

håll möter stora svårigheter att förvärva erforderligt antal förtroendemän

med tillräckliga kvalifikationer för att i egenskap av beslutande ledamöter

deltaga i de ofta invecklade och för den enskilde betydelsefulla avgöranden

som ankommer på de sociala nämnderna och kanske framför allt på barnavårdsnämnderna.

Styrelsen erinrar i anslutning till uttalandena i motionerna

om en aktiv rehabiliterings- och arbetsvårdslinje om att den nya socialhjälpslagen

genomgående utgår från en dylik målsättning och att, såvitt styrelsens

erfarenheter ger vid handen, lagstiftningen härvidlag i görligaste

mån följts av kommunerna. Kommunernas strävanden strandar emellertid

ej sällan på den bristfälliga utbyggnaden av de medicinska rehabiliteringsorganen

och annan arbetsvärd.

Avslutningsvis heter det i socialstyrelsens yttrande:

Motionärernas ovan berörda förslag om en utredning som syftar till en

mer enhetlig sociallagstiftning tillstyrkes av socialstyrelsen. Sedan de tre

stora lagverken på det sociala området nu prövats ett antal år och i vissa

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr GG år 19G3

avseenden varit föremål för smärre justeringar, kan det enligt styrelsens

mening vara lämpligt att verkställa en generell översyn som i första hand

siktar till en större samordning av bestämmelserna på de olika vårdområdena.

Härvid bör givetvis de ovan berörda samordningsfrågorna uppmärksammas

men knappast — med hänsyn till vad som anförts i det föregående —

komma i främsta rummet. Samordningen av lagstiftningen synes i första

hand böra sikta till dels en lagteknisk samordning som skapar större överskådlighet

vid lagverkens utnyttjande och dels till möjligheten av en större

samordning av vissa processuella och materiellträttsliga bestämmelser av

likartad innebörd.

Även Svenska stadsförbundet erinrar om att frågorna om en samordning

och enhetlighet på det socialpolitiska området sedan länge varit föremål

för utredning i samma syfte som motionernas, nämligen att åstadkomma eu

helhetssyn på vårdfallen och att anpassa åtgärderna därefter med anlitande

av hjälpresurser från socialvårdsorganisationen i dess helhet. Tanken på ett

gemensamt organ för den kommunala socialvården har hittills avvisats av

statsmakterna, och vid revisionen av de viktigaste socialvårdsförfattningarna

har den tidigare gällande nämndorganisationen bibehållits. Enligt Stadsförbundets

förmenande har emellertid inom vissa gränser givits rum för en

samordning på nämndplanet därigenom att lagstiftningen befriats från kvalificerande

bestämmelser rörande olika nämnders sammansättning, vilket

medfört möjlighet att göra sammansättningen av flera nämnder helt identisk.

Förbundet påpekar också att en koncentration av nämndarbetet beträffande

den sociala hemhjälpen, familjebidragen, barntillsynen, ungdomsvården

och arbetslöshetsåtgärderna kommit till stånd i ett flertal städer. Trots

de skäl motionärerna framlagt finner Stadsförbundet inte att frågan om alternativa

nämndsystem bör göras till föremål för eu separat utredning. I

stället bör frågan prövas i samband med en utredning om eu enhetlig socialvårdslagstiftning.

Stadsförbundet förklarar vidare, att det inte hyser några

betänkligheter i fråga om familjevårdsprincipens ändamålsenlighet, och

framhåller, att förbundet även verkat för dess spridning. Förbundet anser

dock att kommunerna bör ges så stor frihet som möjligt att själva ordna sin

socialvårdsförvaltning och motsätter sig alla förslag som syftar till att påtvinga

kommunerna vissa bestämda organisationstyper.

Beträffande den ifrågasatta samordningen mellan eu stadsdelsorganisation

av socialvården och andra institutioner anser Stadsförbundet, att en

sådan samordning endast kan avse lokalerna. En samordning på beslutsplanet

skulle nämligen medföra att arbetsfördelningen inom stora delar av den

kommunala förvaltningen måste helt omprövas. Förbundet framhåller att

det här gäller även landstingskommunala och statliga verksamhetsgrenar,

beträffande vilkas handhavande eu utredning inte synes styrelsen befogad.

Stadsförbundet anför avslutningsvis:

Det kan synas som om reformarbetet på socialvårdsområdet bör ha varit

avslutat i och med det nyligen antagna lagsystemet. Då emellertid lagtill
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

lämpningen på verkställighetsplanet går mot en total samordning och då

detta enligt styrelsens mening är en önskvärd utveckling, vill styrelsen icke

motsätta sig att frågan om eu enhetlig sociallagstiftning utredes.'' Därvid bör

förutsättningarna för att ge kommunerna frihet att tillsätta ett gemensamt

beslutsorgan för skilda vårdområden även prövas. Det rationaliseringsarbete

som för närvarande pågår inom de kommunala socialvårdsförvaltningarna

över hela linjen möter obestridligen, trots den relativa friheten, för närvarande

vissa lagliga hinder. Vid utredningens avgränsning torde det vara av

vikt att beakta att socialvården i dess vidaste bemärkelse bestämmes av ett

stort antal föreskrifter som meddelats i andra sammanhang, exempelvis i

familjerätten, för kriminalvården och hälsovården, på områdena för bostadsförsörjning

och arbetsmarknadspolitik etc.

Det må slutligen understrykas att de kommunala rationaliseringssträvandena

syftar till en ur klientelets synpunkt effektiv socialvård. Styrelsen vill

här bestämt vederlägga motionärernas antydan om att kommunernas sociala

organ i strid mot gällande lagstiftning skulle arbeta efter en passiv ekonomisk

understödslinje.

Svenska landskommunernas förbund avstyrker motionerna. Förbundet

kan inte uttala sig om huruvida behov föreligger av en geografisk indelning

som grund för det sociala nämndsystemet i större städer. Som nackdelar

med en sådan indelning anför förbundet, att bedömningen av socialvårdsärendena

inte blir enhetlig inom kommunen och att administrationen kan

bli tungrodd och mindre effektiv genom ökningen av antalet nämnder. Förbundet

ser emellertid gärna att dessa frågor blir föremål för utredning men

förutsätter att den inom inrikesdepartementet verksamma arbetsgruppen

självmant ägnar frågorna sitt intresse.

Även Landskommunernas förbund vänder sig mot uttalandet i motionerna

om att sekretessbestämmelser skulle lägga hinder i vägen för samarbetet

mellan nämnderna. Förbundet hänvisar till förarbetena till tryckfrihetsförordningen,

enligt vilka föreskrifterna om allmänna handlingars utlämnande

och hemlighållande inte reglerar i vad mån myndigheter inbördes skall

äga tillgång till varandras handlingar. Om alltså en kommunal myndighet

vill ta del av en hos annan myndighet förvarad handling, bör tillgång till

handlingen ej vägras, även om handlingen enligt särskilda bestämmelser är

sekretessbelagd, förutsatt att myndigheten är beroende av tillgång till handlingen

för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Beträffande motionärernas förslag om enhetlig socialvårdslagstiftning

uttalar Landskommunernas förbund följande:

Tanken att genom en enhetlig lagstiftning på socialvårdsområdet — en

s. k. socialbalk — skapa bättre förutsättningar för familjevårdsprincipens

tillämpning samt underlätta övergången till en aktiv rehabiliterings- och

arbetsvårdslinje kan styrelsen i princip ansluta sig till. Meningarna torde

dock vara delade i kommunerna i fråga om innehållet i en sådan lagstiftning,

särskilt vad gäller nämndsorganisationen. Motionärerna motsätter sig

en centralisering av socialvårdsuppgifterna till en nämnd i varje kommun

emedan antalet förtroendevalda härigenom skulle komma att radikalt ned
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

skäras. Huruvida ett sådant skäl för bibehållande av det nuvarande mångnämndsystemet

är godtagbart kan diskuteras. Det vill dock synas som om

tanken på att genomföra en centralisering av kommunernas socialvårdsuppgifter

till en nämnd, ungefär som socialvårdskommittén föreslog i sitt betänkande

år 1942, numera vinner allt fler förespråkare efter hand som familjevårdsprincipen

blir erkänd i kommunerna. Beträffande övergången till

en aktiv rehabiliterings- och arbets vårdslinje vill styrelsen framhålla att en

utveckling i denna riktning pågår sedan lång tid tillbaka men givetvis kunde

denna utveckling främjas genom ett enhetligande av lagstiftningen på socialvårdsområdet.

Styrelsen, som inte motsätter sig att dessa frågor utredes,

ifrågasätter dock starkt om frågorna är av den storleksordningen att en särskild

utredning behöver tillsättas.

Svenska socialvårdsförbundet anför i sitt yttrande:

Den s. k. familjevårdsprincipen inom socialvården har hittills i huvudsak

avsett fördelningen av tjänstemännens arbetsuppgifter. Bortser man därvid

från de kommuner som endast har en tjänsteman, som ombesörjer kommunens

hela socialvård, torde en renodlad familjevårdsprincip ännu inte helt

ha genomförts i någon kommun. Organisationsförslag, bl. a. från Svenska

stadsförbundets rationaliseringsavdelning, har emellertid framlagts och syftar

till en sådan gruppering av tjänstemännen att en övergång från funktionsprincipen

till familj evårdsprincipen så småningom blir möjlig. Lagliga

förutsättningar för en sådan fördelning av tjänstemännens arbetsuppgifter

föreligger.

En konsekvent genomförd familjevårdsprincip synes också beröra beslutsorganisationen.

Frågan om en koncentration också av beslutanderätten har

emellertid inte varit så allmänt aktuell som frågan om organisationen av

tjänstemännens arbete men har dock på sina håll lett till att man inom ramen

för gällande lagstiftning sökt koncentrera beslutanderätten till ett relativt

begränsat antal förtroendemän. Sålunda har man nyligen i Västerås genom

överenskommelser sökt nedbringa antalet förtroendevalda och sökt få

dessa samtidigt engagerade i mer än en social nämnd.

Huruvida eu kodifiering av den sociala lagstiftningen kan antagas befrämja

de syften, motionärerna företräder, är svårbedömbart, och förbundet är

icke berett att på föreliggande material taga ställning till frågan.

De av motionärerna berörda spörsmålen är emellertid av stor vikt för den

kommunala socialvården, och förbundet tillstyrker, att frågorna närmare

utredes av socialpolitiska kommittén.

Utskottet

1 förevarande motioner behandlas vissa problem beträffande socialvårdens

organisation och arbetsformer. Motionärerna framhåller inledningsvis

betydelsen av att vård- och tillsynsuppgifterna så långt möjligt fullgöres

på sådant sätt att de förhållanden, som föranlett hjälpbehovet, undanröjes.

Denna målsättning ställer nya krav på socialvården samt dess organisation

och metoder. Hänsyn måste tagas till den hjälpbehövandes hela situation

och i förekommande fall måste sociialvårdsinsatserna samordnas. För att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

undvika dubbelarbete bör enligt motionärernas mening vissa ändringar vidtagas

inom socialvårdsorganisationen. Den princip för ärendenas handläggning,

som enligt motionärernas mening bör eftersträvas, benämnes familjevårdsprincipen

och innebär att ärenden rörande en och samma familj handlägges

av samme socialvårdstjänsteman oavsett till vilken social nämnd

ärendet hör. En tänkbar lösning av de organisatoriska problemen för att

förverkliga principen vore att i olika geografiska områden ha en social

nämnd för socialärenden av olika kategorier med egen administration och

personal. Den geografiska indelningen skulle kunna tillämpas även beträffande

verksamheter, som inte tillhör socialvården men har anknytning till

denna. Motionärerna framhåller slutligen att den nuvarande uppdelningen

av lagstiftningen på socialvårdens område gör lagstiftningen svåröverskådlig

och hämmar samordning mellan olika grenar och uppgifter. Motionerna

utmynnar i yrkanden om att frågan om de sociala nämndernas organisation

måtte behandlas inom arbetsgruppen för överläggningar rörande den kommunala

demokratien samt att de med en enhetlig socialvårdslagstiftning

och familjevårdsprincipens tillämpning förbundna problemen måtte utredas.

Enligt vad som upplysts har arbetsgruppen för överläggningar rörande

den kommunala demokratien nyligen till behandling föreliaft frågor om den

kommunala nämndsorganisationen. Inom arbetsgruppen har övervägts, vilka

åtgärder som kan vidtagas för att med bibehållande i princip av den

koncentrerade förvaltningsformen inom kommunen som en odelad förvaltningsenhet

motverka de konsekvenser, som stora kommunala förvaltningsenheter

för med sig. En vidgad möjlighet att delegera avgörandet av vissa

ärenden har ansetts vara en lämplig väg. Arbetsgruppens överväganden har

resulterat i tilläggsdirektiv till kommunalrättskommittén att utreda de

nämnda frågorna. Med hänsyn härtill finnes enligt utskottets mening nu

icke skäl för riksdagen att taga något initiativ i detta avseende.

De problem i övrigt som behandlas i motionerna, d. v. s. frågan om en

enhetlig socialvårdslagstiftning samt familjevårdsprincipens tillämpning,

äger nära samband med de uppgifter som socialpolitiska kommittén har

att lösa. Det synes utskottet därför lämpligt att motionerna i dessa delar

överlämnas till kommittén att beaktas vid dess fortsatta arbete.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,

1:277 och 11:326, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

att motionerna, såvitt de avser frågorna om en enhetlig

socialvårdslagstiftning och familjevårdsprincipens

tillämpning, måtte överlämnas till socialpolitiska kommittén

att beaktas vid dess fortsatta arbete; samt

B. att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 66 år 1963

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 november 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Hamrin-Thorell, fröken Nordström, herrar Lars Larsson, Hiibinette och

Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Rimmerfors, fröken Wetterström, fru Ekendahl*, fröken Sandell,

herrar Johansson i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631136

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:353 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om iribetalning^en av kommunernas andelar i folkpensionskostnaderna. a1 i texten