Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utbetalningen av sjukpenning och pension till vissa alkoholmissbrukare.

1963-11-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:70, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utbetalningen av sjukpenning och pension till vissa alkoholmissbrukare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1963

1

Nr 70

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utbetalningen av

sjukpenning och pension till vissa alkoholmissbrukare.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 68,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Wiklund yrkat »att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till sådan ändring

av 3 kap. 18 § och 16 kap. 12 § lagen om allmän försäkring, att dessa

lagrum kan tillämpas på samtliga kategorier alkoholmissbrukare, som åsyftas

i 15 § nykterhetsvårdslagen».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och

länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län. Yttrande har därjämte

på utskottets begäran avgivits av Försäkringskasseförbundet. Redogörelse

för remissyttrandena lämnas i det följande.

Gällande regler

För att en person skall kunna bli föremål för tvångsåtgärd enligt lagen

den 27 juli 1954 om nykterhetsvård — övervakning eller tvångsintagning

på allmän vårdanstalt — fordras dels att han är hemfallen åt alkoholmissbruk,

dels att i samband med missbruket kan konstateras någon av de i

15 § samma lag angivna skadeverkningarna, s. k. specialindikationer. Såsom

specialindikationer upptar 15 § första stycket att vederbörande befinnes

a) vara farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsliga

hälsa eller för eget liv, eller b) utsätta någon, som han är skyldig att

försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter

mot sådan person, eller c) ligga det allmänna, sin familj eller annan till

last, eller d) vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller e) föra ett för

närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Såsom ytterligare specialindikationer

anges i 15 § andra stycket att vederbörande under de två senast

förflutna åren blivit dömd för minst tre fylleribrott — däri inräknat

rattfylleri och rattonykterhet — eller att han utan att söka ärligen försörja

sig för ett kringflackande liv.

På framställning av nykterhetsnämnd äger jämlikt 3 kap. 18 § lagen om

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 70

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1963

allmän försäkring allmän försäkringskassa besluta, att sjukpenning jämte

barntillägg samt moderskapspenning i vissa fall helt eller delvis skall utbetalas

till kommunal myndighet eller den försäkrades make eller annan

person att användas till den försäkrades samt, vad angår sjukpenning jämte

barntillägg, hans familjs och, i fråga om moderskapspenning, barnets nytta.

Som förutsättning härför gäller, att den försäkrade är hemfallen åt alkoholmissbruk

och att i övrigt föreligger någon sådan omständighet som omtalas

i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård.

Motsvarande bestämmelser återfinnes, såvitt gäller pension, i 16 kap. 12 §

lagen om allmän försäkring samt såvitt gäller sjukpenning jämte barntillägg

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och militärersättningsförordningen

i 37 § resp. 10 § nämnda författningar. Sistnämnda båda lagrum

stadgar tillika, att den som är hemfallen åt dryckenskap eller allvarligt

läkemedelsmissbruk i stället för sjukpenning eller livränta må beredas ersättning

i naturaförmåner.

Historik

I 38 § 1946 års lag om folkpensionering infördes år 1947 en bestämmelse

av innebörd, att pensionsstyrelsen på framställning av nykterhetsnämnd

ägde förordna, att folkpension skulle utbetalas till annan än den pensionsberättigade,

då denne var eller nyligen varit hemfallen åt alkoholmissbruk.

Sedan riksförsäkringsanstalten erhållit uppdrag att efter utredning framlägga

förslag till sådan ändring i sjukförsäkringslagen, att sjukpenning

och barntillägg kunde utbetalas till annan än den försäkrade, då denne var

hemfallen åt alkoholmissbruk, avgav riksförsäkringsanstalten betänkande

i frågan.

Innan närmare erfarenhet vunnits, borde enligt riksförsäkringsanstalten

föreskriften i sjukförsäkringslagen utformas restriktivt, så att möjligheten

att för or dna om utgivande av sjukpenning till annan än den sjuke blev av

viss begränsad omfattning. Möjlighet som nyss sagts borde i alla händelser

ej föreligga i andra fall än då fråga var om alkoholmissbruk, som avses i 1 §

lagen om nykterhetsvård. Enligt sagda paragraf föreligger alkoholmissbruk

då någon, ej blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar

skada för sig eller annan. Är alkoholmissbruket så uttalat eller eljest av

sådan beskaffenhet, att vederbörande är att anse såsom hemfallen åt alkoholmissbruk,

kan han jämlikt 15 § nykterhetsvårdslagen ställas under övervakning,

därest han till följd av sitt missbruk befinnes uppfylla någon i

paragrafen särskilt angiven kvalifikation. Den tidigare lagstiftningen på området

— 1931 års alkoholistlag — omfattade endast sådana fall av alkoholmissbruk,

som angives i den nu gällande lagens 15 §.

Riksförsäkringsanstalten anförde vidare, att i fråga om begreppet »hem
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1963 3

fallen åt alkoholmissbruk» i 38 § 3 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen

departementschefen under förarbetena till nämnda lag uttalade, att

vägledande för tolkningen av detta begrepp borde vara tillämpningen av

alkoholistlagen. Ifrågavarande föreskrift undergick ej någon ändring i

samband med nykterhetsvårdslagens ikraftträdande. Från socialstyrelsen

hade riksförsäkringsanstalten under hand inhämtat, att framställning till

pensionsstyrelsen från nykterhetsnämnds sida i praktiken förekommit huvudsakligen

i fall, som avses i 15 § nykterhetsvårdslagen. Av nykterhetsnämndernas

totalklientel för år 1958, omkring 46 000 personer, hade ca

19 000 utgjorts av personer, som avses i 15 §.

Riksförsäkringsanstalten föreslog, att möjligheten att förordna om utgivande

av sjukpenning till annan än den sjuke, liksom i folkpensioneringslagen,

skulle begränsas till fall, då den sjuke var eller nyligen varit hemfallen

åt alkoholmissbruk. Enligt anstaltens mening krävde en sålunda utformad

föreskrift för sin tillämpning icke ovillkorligen förhandenvaron av

sådan i 15 § nykterhetsvårdslagen särskilt angiven kvalifikation, som är

förutsättning för tvångsingripande från nykterhetsnämndens sida.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 137 år 1960 med förslag till ändringar i

sjukförsäkringslagen, yrkesskadeförsäkringslagen och militärersätiningsförordningen

anförde föredragande departementschefen bl. a.

Redan i samband med genomförandet av sjukförsäkringslagen var frågan

om möjlighet att i fall av alkoholmissbruk utbetala sjukpenning

till annan än den försäkrade aktuell och den har

även därefter varit föremål för uppmärksamhet.

Remissorganen har tillstyrkt att bestämmelser av detta slag införes. För

egen del finner jag det önskvärt att sjukkassorna får en möjlighet att utbetala

sjukpenning, som tillkommer en alkoholmissbrukare, till annan än den

försäkrade. Jag förordar därför att en dylik bestämmelse införes i sjukförsäkringslagen.

Regeln torde i huvudsak kunna ansluta till motsvarande

bestämmelse i 38 § 3 mom. tredje stycket folkpensioneringslagen. En bestämmelse,

som avser sjukpenning, kommer på grund av stadgandet i 25 §

sista stycket sjukförsäkringslagen att gälla även hempenning.

I likhet med riksförsäkringsanstalten anser jag, att den ifrågasatta bestämmelsen

i sjukförsäkringslagen inte bör tillämpas på de fall av alkoholmissbruk,

som avses i 1 § nykterhetsvårdslagen. Ett villkor bör alltså vara

att alkoholmissbruket är så uttalat, att personen i fråga enligt nykterhetsvårdslagens

terminologi kan betecknas såsom hemfallen åt alkoholmissbruk.

Därutöver vill jag emellertid föreslå, att för tillämpning av det nu föreslagna

stadgandet samma förutsättningar uppställes som gäller för tvångsingripande

enligt nykterhetsvårdslagen. Alkoholmissbruket skall alltså ha

tagit sig sådana uttryck, som anges i 15 § sistnämnda lag. Genom att denna

fordran uppställes skapas större klarhet angående området för det föreslagna

stadgandets tillämpning. Av samma anledning anser jag i likhet med

flera av remissorganen, alt man bör begränsa bestämmelsen till att avse

personer som är hemfallna åt alkoholmissbruk. Vad som skall avses med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1963

att någon »nyligen varit» hemfallen åt dylikt missbruk torde nämligen

kunna bli föremål för viss tveksamhet.

Sedan lagrådet uttalat att för tillämpning av det föreslagna stadgandet

torde böra förutsättas — utöver att vederbörande var hemfallen åt alkoholmissbruk

— att någon av de i 15 § nykterhetsvårdslagen under a)—e) i

första stycket angivna förutsättningarna var uppfylld, framlade Kungl.

Maj:t i propositionen förslag till sådan ändring av sjukförsäkringslagen

att sjukpenning jämte barntillägg skulle kunna utbetalas till annan än den

sjuke, då denne var hemfallen åt sådant alkoholmissbruk som avses i 15 §

första stycket nykterhetsvårdslagen. Motsvarande ändring föreslogs i yrkesskadeförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen.

Vad Kungl. Maj :t föreslagit godtogs av riksdagen.

Vid framläggande av propositionen nr 90 år 1962 med förslag till lag om

allmän försäkring uttalade föredragande departementschefen bl. a., att med

hänsyn till de stora ekonomiska värden det kunde bli fråga om, särskilt sedan

den allmänna pensioneringen kommit i full funktion, borde framdeles

undersökas vilka möjligheter som kunde finnas att inom förmynderskapslagstiftningens

ram lösa frågan om utbetalning av socialförsäkringsersättning

till annan än den berättigade själv. I avbidan härpå fick sjukförsäkringslagen

tjäna som förebild för 3 kap. 18 § och 16 kap. 12 § lagen om

allmän försäkring.

I propositionen nr 13 år 1963 med förslag till ändring i ngkterhetsvårdslagen

upptog föredragande departementschefen till behandling fråga om

ändring i 15 § samma lag. Departementschefen anförde därvid bl. a.

Förslaget att slopa fylleribrott som specialindikation för tvångsingripanden

har vid remissbehandlingen rönt motstånd från myndigheter som handhar

tillämpningen av nykterhetsvårdslagstiftningen. Vad därvid anförts

förtjänar enligt min mening beaktande. Det förhåller sig otvivelaktigt så

att, då den ifrågavarande specialindikationen föreligger, förutsättningar

ofta är för handen för tillämpning av någon annan specialindikation, som

dock kan vara svårare att leda i bevis. För sådana fall har fylleriindikationen

sin betydelse genom att den är klar och oomtvistlig och är lätt att konstatera

utan tidsutdräkt. Härigenom har man möjlighet till ett snabbt ingripande

och till ingripande på ett relativt tidigt stadium av alkoholmissbruket,

något som är av stor betydelse för ett gynnsamt resultat av samhällets

vårdåtgärder.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen samt länsnykterhetsnämnden i Göteborgs och Bohus län

tillstyrker motionen. Länsnykterhetsnämnden menar att det ofta finns ett

starkt behov att omhändertaga sjukpenning eller pension beträffande sådana

alkoholmissbrukare som avses i 15 § andra stycket nykterhetsvårdslagen.

Härvidlag framhålles att fylleriindikationen i många fall åberopas

som enda grund för ett omhändertagande även om någon eller några av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1963 5

i första stycket av nämnda lagrum angivna specialindikationerna skulle

föreligga.

Riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet å sin sida menar

att frågan om ändring i lagen om allmän försäkring i nu ifrågavarande avseende

bör upptagas till prövning först sedan man fått längre tids erfarenhet

av gällande regler.

Utskottet

För att en person skall kunna bli föremål för tvångsåtgärd enligt lagen

om nykterhetsvård — övervakning eller tvångsintagning på allmän vårdanstalt

— fordras dels att han är hemfallen åt alkoholmissbruk, dels att i

samband med missbruket kan konstateras någon av de i 15 § samma lag angivna

skadeverkningarna, s. k. specialindikationer. Såsom specialindikationer

upptar 15 § första stycket att vederbörande befinnes a) vara farlig

för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för

eget liv, eller b) utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd

eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan

person, eller c) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller d)

vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller e) föra ett för närboende eller

andra grovt störande levnadssätt. Såsom ytterligare specialindikationer

anges i 15 § andra stycket att vederbörande under de två senast förflutna

åren blivit dömd för minst tre fylleribrott eller att han utan att söka ärligen

försörja sig för ett kringflackande liv.

På framställning av nykterhetsnämnd äger allmän försäkringskassa jämlikt

3 kap. 18 § lagen om allmän försäkring besluta, att sjukpenning jämte

barntillägg samt moderskapspenning i vissa fall helt eller delvis skall utbetalas

till kommunal myndighet eller, den försäkrades make eller annan

person att användas till den försäkrades eller hans familjs nytta. Som förutsättning

härför gäller, att den försäkrade är hemfallen åt alkoholmissbruk

och att i övrigt föreligger någon sådan omständighet som omtalas i

15 § första stycket lagen om nykterhetsvård.

Motsvarande bestämmelser återfinnes, såvitt gäller pension i 16 kap. 12 §

lagen om allmän försäkring samt såvitt gäller sjukpenning jämte barntilllägg

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring och militärersättningsförordningen

i 37 § resp. 10 § nämnda författningar.

I förevarande motion yrkas att möjlighet att pa sätt lagen anger omhändertaga

sjukpenning och pension skall finnas icke endast i de fall som

avses i 15 § första stycket lagen om nykterhetsvård utan även beträffande

sådana alkoholmissbrukare som omnämnes i andra stycket samma lagrum.

De i andra stycket angivna indikationerna åberopas enligt motionärens

erfarenhet ofta som grund för en tvångsåtgärd även i sådana fall då någon

av de i första stycket upptagna indikationerna föreligger. Det kan nämligen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1963

fortsätter motionären, ofta på grund av psykologiska eller andra skäl vara

olämpligt att föra sådan bevisning som erfordras för att styrka någon i första

stycket angiven indikation. Skillnaden mellan de i första och andra

styckena intagna indikationerna är enligt motionärens mening icke sådan

att endast första stycket bör få åberopas för att sjukpenning och pension

skall få utbetalas till annan än den försäkrade.

Motionen tillstyrkes av socialstyrelsen och länsnykterhetsnämnden i Göteborgs

och Bohus län, som därvid anför i huvudsak samma skäl som dem

motionären åberopat. Enligt riksförsäkringsverket och Försäkringskasseförbundet

bör frågan om ändring i lagen om allmän försäkring i nu ifrågavarande

avseende upptagas till prövning först sedan man fått längre tids

erfarenhet av gällande regler.

Motionärens uppgift att 15 § andra stycket lagen om nykterhetsvård ofta

åberopas vid tvångsåtgärd även i fall då någon av de i första stycket angivna

indikationerna föreligger torde vara riktig. Att så är fallet har exempelvis

framhållits av chefen för socialdepartementet i ett uttalande i den vid årets

riksdag framlagda propositionen med förslag till ändringar i nylcterhetsvårdslagen.

Vidare talar för bifall till motionen vikten av att sjukpenning

och pension även mot alkoholmissbrukarens bestridande kan användas till

hans eller familjens nytta i stället för till spritinköp.

Ä andra sidan har i olika sammanhang framhållits att möjligheten att

till den försäkrades eller hans familjs nytta omhändertaga sjukpenning och

pension beträffande den som är hemfallen åt alkoholmissbruk måste användas

med försiktighet. Däri instämmer utskottet. Det rör sig nämligen i dessa

fall om ett icke oväsentligt ingrepp i den enskilde medborgarens integritet.

Vidare vill utskottet framhålla att de i 15 § andra stycket lagen om nykterhetsvård

angivna specialindikationerna i en del fall kan vara tillräckliga

skäl för tvångsåtgärd mot den som är hemfallen åt alkoholmissbruk men

att indikationerna inte kan motivera ett förordnande att den försäkrade ej

själv skall få lyfta sjukpenning och pension. För sådan åtgärd torde väl

oftast därutöver fordras att alkoholmissbrukaren eftersätter underhållet

av sin familj eller ligger socialvården till last. Det rör sig alltså här om förhållanden

som angives i 15 § första stycket.

Enligt utskottets mening är det på grundval av det nu föreliggande materialet

ej möjligt att bedöma huruvida de gällande reglerna är till fyllest.

Skulle så ej vara fallet är en översyn av bestämmelserna nödvändig. För

att kunna rätt bedöma behovet synes man behöva dröja ännu någon tid

så att större erfarenhet kan vinnas beträffande reglernas tillämpning. En

prövning av frågan skulle således kunna ske i samband med en översyn

av andra bestämmelser i lagen om allmän försäkring. De ändringar i nu

ifrågavarande avseende som kan komma att erfordras bör även avse motsvarande

bestämmelser i lagen om yrkesskadeförsäkring och i militärersättningsförordningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 70 år 1963 7

Utskottets uttalanden i ämnet synes böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 68,

i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening måtte giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört, samt

B. att motionen, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 november 1963

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel Svensson, fru

Hamrin-Thorell, fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, fröken Nordström, herrar

Lars Larsson och Hiibinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg,

Odhe, Wiklund, Wahrendorff*, Svensson i Kungälv, Hamilton* och

Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:357 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående livsmedelsstadgans bestämmelser om försäljning av färsk fisk, m. m. a1 i texten