Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk dödsfallsförsäkring m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 281 i första kammaren av herr Jansson, Paul, m. fl. samt nr 324 i andra kammaren av herr Fagerlund m. fl.

1963-11-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:71, Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk dödsfallsförsäkring m. m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 281 i första kammaren av herr Jansson, Paul, m. fl. samt nr 324 i andra kammaren av herr Fagerlund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

1

Nr 71

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk dödsfallsförsäkring

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 281 i första kammaren av herr Jansson,

Paul, m. fl. samt nr 324 i andra kammaren av herr Fagerlund m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen hos

Kungl. Maj :t anhåller om att en utredning verkställes med syfte att ordna

en obligatorisk dödsfallsförsäkring omfattande alla medborgare över 16 år

och att en viss mindre del av försäkringen blir livsvarig, samt

att utreda om icke de allmänna försäkringskassornas verksamhet kan omfatta

även en obligatorisk livförsäkring».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 324.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket och statens pensionsanstalt.

Yttranden har därjämte på utskottets begäran avgivits av Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation och

Sveriges akademikers centralorganisation.

Frågans tidigare behandling m.m.

Frågan om införande av obligatorisk dödsfallsförsäkring har tidigare varit

föremål för överväganden. I 1942 års försäkringsutrednings år 1946 framlagda

betänkande med förslag till lag om försäkringsrörelse in. in. del II

(SOU 1946:3b) framfördes tanken på en obligatorisk dödsfallsförsäkring,

som närmast var avsedd att täcka begravningskostnaderna men till sin

storlek avvägdes så att den för de breda lagren även skulle bli till viss hjälp

att övervinna de närmaste anpassningssvårigheterna efter ett dödsfall inom

familjen, framför allt då familjeförsörjaren fallit ifrån. Härvid tänkte sig

1942 års utredning, att försäkringsbeloppet inte skulle anpassas till de varierande

individuella behoven i annan mån än att beloppet skulle differentieras

med hänsyn till åldern vid dödsfallet. Såsom exempel anfördes ett belopp

av 500 kr. vid dödsfall mellan 18 och 67 år samt 300 kr. vid dödsfall före

18 års eller efter 67 års ålder.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 71

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

Ett utarbetat förslag framlades sedermera i socialvårdskommitténs betänkande

XVIII med utredning och förslag angående begravningshjälpsförsäkring

(SOU 1951: 23). Enligt förslaget skulle alla i riket mantalsskrivna

svenska medborgare omfattas av en allmän begravningshjälpsförsäkring. Någon

differentiering av dödsfallsbeloppet avsågs ej annat än möjligen efter ålder

vid dödsfallet, och dödsfallsbeloppet borde enligt kommittén inte sättas

högre än som i varje enskilt fall alltid kunde anses behövligt för täckande av

skäliga utgifter i samband med dödsfallet. Kostnaderna för försäkringen skulle

enligt förslaget till en del bestridas genom särskilda avgifter från de försäkrade,

under det att återstoden skulle täckas av statsmedel. Försäkringen

skulle handhas av de allmänna sjukkassorna och tillsynsmyndigheten för

dessa. På grund av det vid förslagets framläggande rådande statsfinansiella

läget ansåg kommittén nödvändigt att uppskjuta förslagets förverkligande.

I första hand måste behovet av en obligatorisk och allmän sjukförsäkring

tillgodoses. Först när så skett borde en begravningshjälpsförsäkring aktualiseras.

Vid 1956 års riksdag väcktes motioner (I: 342 och II: 282 samt I: 343 och

11:261) med förslag om utredning angående införande av en obligatorisk

dödsfallsförsäkring. I anledning av motionerna anhöll riksdagen — på hemställan

av andra lagutskottet i utlåtande nr 57 — i skrivelse till Kungl.

Maj :t den 13 december 1956 att Kungl. Maj :t ville föranstalta om en förutsättningslös

utredning angående införandet av en allmän dödsfallsförsäkring

samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vartill

denna utredning kunde föranleda. Skrivelsen jämte andra lagutskottets utlåtande

har den 23 november 1962 överlämnats till yrkesskadeförsäkringsutredningen

att vara tillgänglig vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Som framhålles i de nu väckta motionerna bär under senaste tid grupplivförsäkring

trätt i kraft för stora grupper av svenska folket. Som ett komplement

till folkpensionen och den allmänna tilläggspensionen infördes sålunda

fr. o. in. år 1961 efter avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen

samt Svenska industritjänstemannaförbundet och Sveriges arbetsledareförbund

s. k. tjänstegrupplivförsäkring, överenskommelsen följdes av motsvarande

uppgörelser för andra tjänstemannagrupper inom det privata näringslivet.

Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa försäkringsbolag.

Efter avtal med Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

har fr. o. in. år 1963 tillkommit en grupplivförsäkring för arbetare, såväl organiserade

som oorganiserade. Försäkringen meddelas i ett för ändamålet

bildat bolag, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag. Liknande grupplivförsäkring

har efter avtal mellan Svenska landskommunernas förbund,

Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet, å ena sidan, samt

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Svenska kommunalarbetareförbundet

m. fl., å den andra, införts för de kommunalanställda med verkan

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

fr. o. m. år 1963. Även för denna försäkring har bildats ett särskilt bolag,

Kommunernas försäkringsaktiebolag. Gemensamt för försäkringarna är att

försäkringspremierna erlägges av arbetsgivaren. Vidare har efter överenskommelse

med statstjänstemännens huvudorganisationer och efter Kungl.

Maj :ts och riksdagens godkännande fr. o. m. år 1963 införts en statens grupplivförsäkring

för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst och i statsunderstödd

verksamhet. Denna försäkring meddelas av staten och premieinbetalning

anses ske genom arbete i anställningen.

I stort sett gäller samma villkor för dessa olika slag av grupplivförsäkringar.

Försäkringen utfaller med ett engångsbelopp vid dödsfall före fyllda

67 år. Engångsbeloppet utgör 24 000 kr. vid dödsfall före 55 års ålder och

sjunker därefter med 2 000 kr. för år. Härtill kommer vissa tillägg för barn

under 21 år. Tilläggsbeloppet utgör för barn, som ej fyllt 17 år, 7 000 kr.

och sjunker successivt med stigande ålder intill 21 år.

Remissyttrandena

Samtliga remissinstanser har avstyrkt motionärernas yrkande eller ställt

sig tveksamma till behovet av en sådan utredning som påyrkats i motionerna.

Riksförsäkringsverket redogör i sitt yttrande inledningsvis för frågans

tidigare behandling samt framhåller att behovet av en utsträckt dödsfallsförsäkring

samt en sådan försäkrings innehåll, finansiering och administration

svårligen låter sig bedömas utan särskild utredning. Det synes dock enligt

verkets uppfattning tveksamt om tiden ännu är inne för att verkställa en

sådan utredning, vilken bl. a. bör bygga på erfarenheter från grupplivförsäkringsverksamheten.

Statens pensionsanstalt finner icke skäl att tillstyrka motionerna. Anstalten

anför:

Enligt pensionsanstaltens uppfattning vore det i och för sig inte otänkbart

att komplettera vårt socialförsäkringssystem med någon annan form av

dödsfallsförsäkring än den som innefattas i den redan förefintliga efterlevandepensioneringen.

Frånsett att påfrestningen på de allmänna försäkringskassorna

redan under nuvarande förhållanden är stor, anser pensionsanstalten

likväl inte motiverat att nu verkställa en utredning i sådant syfte,

sedan överenskommelser nyligen träffats om ett dylikt försäkringsskydd i

andra former för det övervägande flertalet anställda och om dettas närmare

innebörd i olika avseenden. För dem som ej omfattas av den genom arbetsgivarnas

försorg ordnade grupplivförsäkringen torde vid anslutning i större utsträckning

till en försäkring kunna erhållas ett i huvudsak likartat försäkringsskydd

till ungefär samma kostnad. Vad beträffar det i motionerna

gjorda uttalandet att en viss del av försäkringen borde gälla oavsett åldern

vid frånfället, vill pensionsanstalten fästa uppmärksamheten på de konsekvenser

i kostnadshänseende en dylik utvidgning av försäkringsskyddet

måste få.

Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag har i silt yttrande framhållit,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

att den stora utbyggnaden av tjänstegrupplivförsäkringarna kommit till

stånd fr. o. in. ingången av innevarande år men ännu icke är fullbordad. Utvecklingen

på detta område går mycket snabbt. Det torde därför enligt bolagets

uppfattning vara skäl att avvakta och studera denna utveckling såväl

kostnads- som verkningsmässigt, innan slutsatser om behovet av kompletterande

eller ersättande försäkringsformer dragés. Bolaget anför bland annat:

Vad angår det i motionerna I: 281 och II: 324 framförda förslaget om en

obligatorisk dödsfallsförsäkring för alla medborgare i åldern över 16 år, kan

först konstateras att detta förslag innebär ett frångående av principerna

om behovet av efterlevandeskydd såsom exklusiv grund för obligatorisk

grupplivförsäkring. Ehuru givetvis behov av efterlevandeskydd i det övervägande

antalet försäkringsfall skulle föreligga, komme även ett stort antal

sådana fall att omfattas av försäkringen, i vilka dylikt behov skulle vara mera

svagt eller ej alls framträdande. Väsentligt torde i förevarande hänseende

vara att för dödsfallsförsäkring tillgängliga kapitalresurser främst koncentreras

på de sektorer av samhällslivet, där ett effektivt efterlevandeskydd

är angeläget. En annan sak är, att en allmän dödsfallsförsäkring till täckande

av begravningskostnader i och för sig kan te sig socialt önskvärd, men det

rör sig då om försäkringsbelopp av betydligt mindre storlek än dem som

betingas av efterlevandeskyddet. I motionerna beröres särskilt försäkringsfrågan

för vissa kategorier av medborgare — småföretagare, studerande,

hemmafruar, arbetstagare, anställda hos arbetsgivare, där icke kollektivavtal

gäller, samt pensionärer. För småföretagare och deras i rörelsen anställda

hustrur finnes redan försäkringsmöjligheter i föreningstjänstegrupplivförsäkringens

form. Kollektivavtal är vidare icke, såsom motionärerna

synes anse, en förutsättning för anslutning till AFA-försäkringen och övriga

tjänstegrupplivförsäkringar. Ett stort antal av de i AFA försäkrade arbetstagarna

åtnjuter icke sitt försäkringsskydd till följd av något för dem gällande

kollektivavtal (ca 18 procent av AF A-försäkringarna har tecknats

utan uppgiven förpliktelse härtill i kollektivavtal). Vad studerande och pensionärer

beträffar gäller givetvis de synpunkter, som nyss anförts rörande

behovet av en allmän dödsfallsförsäkring till täckande av begravningskostnader,

men också de synpunkter, som framförts rörande efterlevandeskyddet

såsoin grundläggande norm för försäkringsförmånernas utformning och

omfattning. I fråga om hemmafruarna är, såsom motionärerna framhåller,

hustruns frånfälle i en familj med minderåriga barn ofta en ekonomisk påfrestning,

och ett behov av efterlevandeskydd föreligger här otvivelaktigt i

många fall. På den ordinära grupplivförsäkringens område har också" ett

stort antal s. k. hustruförsäkringar tecknats — i själva verket torde omkring

en tredjedel av de ordinära grupplivförsäkringarna på tjänstemannaområdet

avse hustrur. Det råder på denna speciella sektor en stor aktivitet inom

försäkringsbranschen, och utvecklingen visar ett kraftigt växande antal frivilliga

hustruförsäkringar.

Arbetsgivareföreningen och LO har hänvisat till vad Arbetsmarknadens

försäkringsaktiebolag anfört.

TCO har anfört:

De grupplivförsäkringar som trätt i kraft 1961 och 1963 administreras

genom olika bolag eller genom självrisk. Först bör enligt organisationens

uppfattning avvaktas erfarenheter av hur dessa försäkringar fungerar, innan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963 5

andra åtgärder överväges. Försäkringen omfattar vidare stora grupper av

svenska folket. För att tillskapa ett gott efterlevandeskydd för de grupper

som ej omfattas av försäkringarna synes olika frivilliga kompletteringsanordningar

vara möjliga. Enligt TCO:s uppfattning saknas f. n. anledning

tillsätta en utredning med ovan angivet syfte, varför TCO avstyrker motionerna.

SACO har anfört:

Den grupplivförsäkring, som fr. o. in. den 1/1 1963 omfattar merparten av

de anställda på den svenska arbetsmarknaden, utesluter från skydd ett antal

medborgargrupper, varav motionerna nämner småföretagare, studerande

och hemmafruar. Motionärerna menar, att även dessa borde omfattas av en

motsvarande riskförsäkring.

De anställdas grupplivförsäkring är ett förhandlingsresultat, till vilket

man nått fram med den ambitionen, att förmånssystemet skall passa den försäkrade

i hans egenskap av anställd och till en kostnad, som bedömts rimlig

i förhållande till det totala utrymmet för förbättringar av anställningsvillkoren.

Det är osannolikt, att denna försäkringsform vore den optimala även

för de i motionerna nämnda grupperna. Dessa torde i stället genom sina samarbetsorganisationer

— om intresse finns — skaffa sig grupplivförsäkringar,

avpassade efter de speciella behoven inom varje särskild grupp. För övrigt

har den enskilde alltid möjlighet att privat försäkra sig mot dödsfallsrisk.

Denna senare form torde vara den enda, som passar de högst skiftande behov

av riskskydd, som föreligger vid bortfall av hemmafruars arbetsinsats.

Det kan i detta sammanhang framhållas, att utredningsarbete för närvarande

pågår i syfte att lösa frågan om de studerandes studieskuldsättning.

Om låneformen som studiefinansiering i fortsättningen i någon mån skall

förekomma, torde den böra kompletteras med sådana amorteringsvillkor, att

dödsbo efter avliden skuldsatt inte blir skyldigt att gälda skulden.

SACO finner det sålunda omotiverat, att av det skälet, att det på den

svenska arbetsmarknaden finns överenskommelser om visst slag av dödsriskskydd,

utreda frågan om lagstiftningsåtgärder i syfte att just detta skydd

även skall gälla alla icke anställda.

Utskottet

I förevarande motioner framhålles inledningsvis, att stora grupper av svenska

folket genom tillkomsten av de på arbetsmarknaden numera gällande

grupplivförsäkringarna erhållit ett gott efterlevandeskydd. Emellertid står

stora grupper utanför dessa försäkringar. Motionärerna nämner särskilt småföretagare,

studerande, hemmafruar samt vissa arbetstagare. Det framhålles,

att behovet av efterlevandeskydd hos dessa kategorier är lika stort som för

dem som omfattas av någon av de nu gällande försäkringarna. Vidare påpekar

motionärerna, att dessa försäkringar upphör när den försäkrade fyllt

67 år. Även för tiden därefter är enligt motionärernas mening försäkringsskydd

motiverat. Som eu ytterligare olägenhet med den nuvarande ordningen

framhålles, att de nu gällande försäkringarna administreras på olika sätt,

nämligen genom för ändamålet bildade bolag samt, såvitt avser statens an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 71 år 1963

ställda, genom arbetsgivaren som står självrisk. Enligt motionärernas mening

vore det mera rationellt om en försäkringsinrättning administrerade försäkringen

för samtliga försäkrade. Motionerna utmynnar i ett yrkande att frågan

om en obligatorisk dödsfallsförsäkring för alla medborgare över 16 års

ålder måtte utredas. I sammanhanget bör undersökas om icke en mindre del

av försäkringen kan göras livsvarig samt om icke försäkringen kan administreras

av de allmänna försäkringskassorna.

Samtliga remissinstanser har avstyrkt motionärernas yrkande eller ställt

sig tveksamma till behovet av en sådan utredning som påyrkats i motionerna.

De grupplivförsäkringar, som fr. o. m. ingången av år 1963 gäller på arbetsmarknaden,

har tillkommit såsom ett resultat av förhandlingar mellan

berörda parter. Försäkringarna har hittills varit i kraft under mycket begränsad

tid, men omfattar detta till trots mer än två miljoner försäkrade. Hur

utvecklingen på området kommer att gestalta sig är ännu för tidigt att förutsäga.

Enligt utskottets mening bör erfarenheter av denna försäkringsform

avvaktas och studeras innan överväganden av frågan om att införa obligatorisk

försäkring för att ersätta eller komplettera de redan befintliga grupplivförsäkringarna

sker. På grund härav kan utskottet icke biträda motionsyrkandet.

Med hänsyn till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:281 och 11:324, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 november 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman, Hubinette och Erik Filip

Petersson;

från andra kammaren, herrar Rimmerfors, Odhe, Wiklund i Stockholm*,

fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Gustavsson i Alvesta*, fru

Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUN TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS

313284

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.