Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående införande av grupplivförsäkring för i tjänst varande värnpliktiga».
1963-11-19 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1963:72, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående införande av grupplivförsäkring för i tjänst varande värnpliktiga».
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1963
1
Nr 72
Utlåtande i anledning av väckta motioner om grupplivförsäkring
för värnpliktiga, m. m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft åtta inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1. de likalydande motionerna nr 19 i första kammaren av herrar Holmberg
och Isacson samt nr 25 i andra kammaren av herrar Turesson och Östlund,
2. de likalydande motionerna nr 20 i första kammaren av herr Larsson,
Lars, m. fl. samt nr 19 i andra kammaren av herr Carlstein m. fl.,
3. de likalydande motionerna nr 33 i första kammaren av herr Carlsson,
Eric, m. fl. samt nr 39 i andra kammaren av herr Fälldin m. fl., samt
4. de likalydande motionerna nr 541 i första kammaren av herr Hilding
och nr 663 i andra kammaren av herr Westberg.
Över motionerna har på utskottets begäran yttranden avgivits av Arbetsmarknadens
försäkringsaktiebolag (AFA), Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO).
Motionsyrkandena
I motionerna 1: 19 och 11: 25 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående införande av grupplivförsäkring
för i tjänst varande värnpliktiga».
I motionerna 1: 20 och 11: 19 har yrkats, »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om skyndsam utredning och förslag i frågan om eftcrlevandeskyddet
för de värnpliktiga, varvid man bör eftersträva jämställdhet
med de förmåner som gäller inom grupplivförsäkringen på arbetsmarknaden».
I motionerna I: 33 och II: 39 har yrkats, »att riksdagen måtte besluta att
värnpliktiga som fullgör militärtjänstgöring fr. o. in. den 1 juli 1963 skall
omfattas av grupplivförsäkring, som till tillämplig del motsvarar grupplivförsäkringen
för statsanställda, samt att uppdraga åt Kungl. Maj :t att vidtaga
för beslutets fullföljande erforderliga åtgärder».
I motionerna 1: 5M och 11: 663 har yrkats, »att riksdagen måtte i skriBihang
till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 2 avd. Nr 72
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1963
velse till Kungl. Maj :t hemställa om att förslag till grupplivförsäkring åt
värnpliktiga förelägges riksdagen».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna II: 25,1: 20,1: 33 och II: 663.
Frågans tidigare behandling m.m.
Den gällande värnpliktsavlöningskungörelsen (SFS nr 242/1963) stadgar
i 25 §, att begravningshjälp med 2 000 kronor skall utgå till dödsbo efter
värnpliktig, som avlider under militärtjänstgöring eller vid färd för inryckning
till eller utryckning från dylik tjänstgöring eller under in- eller utryckningsdag.
Av nämnda belopp må dock upp till 600 kronor disponeras för täckande
av begravningskostnader, som i förekommande fall bestritts av militär
myndighet för den avlidnes begravning. Utöver begravningshjälp kan av
statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till hans hemort.
När det gäller värnpliktig, som avlider till följd av olycksfall under militärtjänstgöring,
stadgas vidare i 7 § militärersättningsförordningen (SFS
nr 261/1950) bl. a. att begravningshjälp med 600 kronor skall utgivas, varjämte
för år beräknade livräntor till de efterlevande skall utgå med följande
belopp: till änka efter den avlidne eller med honom under äktenskapsliknande
förhållanden sammanboende kvinna eller trolovad, med vilken han har eller
haft barn, en tredjedel av hans beräknade årliga arbetsförtjänst (efter 67
års ålder en fjärdedel), till vart och ett av den avlidnes barn eller adoptivbarn
under 16 års ålder en sjättedel av arbetsförtjänsten samt till fader eller
moder, som till följd av dödsfallet kommer att sakna erforderligt underhåll,
högst en sjättedel av arbetsförtjänsten. Livräntorna får dock sammanlagt
icke överstiga fem sjättedelar av arbetsförtjänsten, vilken enligt
9 § förordningen icke må beräknas till lägre belopp än 5 000 kronor.
Under senaste tid har grupplivförsäkring trätt i kraft för stora grupper av
svenska folket. Som ett komplement till folkpensionen och den allmänna tillläggspensionen
infördes sålunda fr. o. m. år 1961 efter avtal mellan Svenska
arbetsgivareföreningen samt Svenska industritjänstemannaförbundet och
Sveriges arbetsledareförbund s. k. tjänstegrupplivförsäkring, överenskommelsen
följdes av motsvarande uppgörelser för andra tjänstemannagrupper
inom det privata näringslivet. Tjänstegrupplivförsäkring meddelas av vissa
försäkringsbolag. Efter avtal med Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen har fr. o. m. år 1963 tillkommit en grupplivförsäkring
för arbetare, såväl organiserade som oorganiserade. Försäkringen meddelas
i ett för ändamålet bildat bolag, Arbetsmarknadens försäkringsaktiebolag.
Liknande grupplivförsäkring har efter avtal mellan Svenska landskommu
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1963
nernas förbund, Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet,
å ena sidan, samt Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers
centralorganisation, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, Svenska
kommunalarbetareförbundet in. fl., å andra, införts för de kommunalanställda
med verkan fr. o. m. år 1963. Även för denna försäkring har bildats
ett särskilt bolag, Kommunernas försäkringsaktiebolag. Gemensamt för försäkringarna
är att försäkringspremierna erlägges av arbetsgivaren. Vidare
har efter överenskommelse med statstjänstemännens huvudorganisationer
och efter Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande fr. o. m. år 1963 införts
en statens grupplivförsäkring för dödsfall åt arbetstagare i statens tjänst
och i statsunderstödd verksamhet. Denna försäkring meddelas av staten och
premieinbetalning anses ske genom arbete i anställningen.
I stort sett gäller samma villkor för dessa olika slag av grupplivförsäkringar.
Försäkringen utfaller med ett engångsbelopp vid dödsfall före fyllda
67 år. Engångsbeloppet utgör 24 000 kr. vid dödsfall före 55 års ålder och
sjunker därefter med 2 000 kr. för år. Härtill kommer vissa tillägg för barn
under 21 år. Tilläggsbeloppet utgör för barn, som ej fyllt 17 år, 7 000 kr.
och sjunker successivt med stigande ålder intill 21 år.
I proposition nr 110 till 1963 års riksdag föreslogs införandet av grupplivförsäkring
för värnpliktiga. Propositionen, som behandlades av statsutskottet
i dess utlåtande nr 1U år 1963, bifölls av riksdagen. Bestämmelser
om försäkringen har utfärdats i kungörelsen den 5 juni 1963 om grupplivförsäkring
åt värnpliktiga m. fl. (SFS nr 243/1963), som trätt i kraft den 1
juli 1963. Förmånerna från försäkringen överensstämmer i huvudsak med
de förmåner som utgår från de grupplivförsäkringar för vilka ovan redogjorts.
Försäkringsförmånerna minskas med belopp som utgått såsom
begravningshjälp jämlikt värnpliktsavlöningskungörelsens bestämmelser.
Remissyttrandena
SAF och LO hänvisar i sina yttranden till remissyttrandet av AFA, vari
bland annat anföres:
Den stora utbyggnaden av tjänstegrupplivförsäkringarna har kommit till
stånd fr. o. in. ingången av innevarande år men är ännu icke fullbordad. Utvecklingen
på detta område går, såsom nämnts, mycket snabbt. Det torde
därför vara skäl att avvakta och studera denna utveckling såväl kostnadssom
verkningsmässigt, innan slutsatser om behovet av kompletterande eller
ersättande försäkringsformer dragés. Värnpliktsavlöningskungörelsens bestämmelser
om begravningshjälp till avliden värnpliktigs dödsbo torde dock
oberoende härav böra överses i syfte att tillskapa en pa allmänna skäliglietssynpunkter
grundad ersättningsrätt vid värnpliktigs frånfälle under
militärtjänstgöring.
TCO har tillstyrkt motionerna samt anfört:
Samtliga motioner har samma syfte, nämligen att förbättra efterlevande
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1963
skyddet för värnpliktiga som tas i anspråk för tjänstgöring inom krigsmakten.
Som motionärerna framhåller är det ekonomiska skyddet för efterlevande
till värnpliktiga, som under tjänstgöring förolyckas eller på annat sätt
avlider, i många fall otillfredsställande. Speciellt gäller detta värnpliktiga som
är gifta eller eljest har försörjningsplikt. Genom de avtal som träffats om
grupplivförsäkring på det offentliga och privata området har eu del av de
värnpliktiga erhållit försäkringsskydd. I samtliga avtal gäller dock att vederbörande
måste ha uppnått 21 års ålder för att omfattas av försäkringen.
Inom det privata området gäller heller inte försäkringen under första värnpliktstjänstgöring.
Den speciella form av efterlevandeskydd som de avtalsmässiga
grupplivförsäkringarna utgör utfaller således olika, beroende bl. a.
på den ålder som den värnpliktige uppnått vid dödsfallet. Olikheter i förmånerna
kan även noteras beroende på om vederbörande varit anställd i offentlig
eller privat tjänst. Med hänsyn till de värnpliktigas ålder vid första tjänstgöring
är familjeskyddet från ATP och eventuell kompletteringspension i
regel mycket blygsamt. Härtill kommer att de värnpliktiga som på grund av
studier eller annars inte haft sådana inkomster för vilka ATP-avgifter erlagts
inte heller kan erhålla familjepension från ATP-systemet.
TCO vill för närvarande inte ta ställning till vilken form eller omfattning
efterlevandeskyddet för de värnpliktiga bör ha, men finner det berättigat
att frågan löses, varför centralorganisationen vill tillstyrka motionerna."
SACO har anfört:
Arbetsmarknadens parter inom olika sektorer har under åren 1962 och
1963 träffat avtal om grupplivskydd för de anställda, gällande fr. o. m. den
1 januari 1963. Detta grupplivskydd är knutet till anställningen och därigenom
ställs naturligtvis stora grupper av befolkningen utanför systemet. Gemensamt
för ovan uppräknade motioner är, att de tar upp efterlevandeskyddet
för en sådan större grupp — de värnpliktiga. I motionerna hävdas
att nuvarande begravningshjälp och efterlevandeskydd enligt värnpliktsavlöningskungörelsen
är otillräcklig. SACO delar motionärernas uppfattning.
Det kan emellertid ifrågasättas om inte efterlevandeskyddet för de värnpliktiga
bör lösas genom förbättringar i nu gällande värnpliktsavlöningskungörelse.
Det kan ställa sig svårt att tillämpa försäkringsmässiga former för
en värnpliktskontingent. SACO har emellertid ingen invändning emot att
de värnpliktigas efterlevandeskydd blir föremål för översyn.
Utskottet
I förevarande motioner framställes yrkanden om införandet av grupplivförsäkring
för värnpliktiga. Enligt motionärernas mening bör en sådan försäkring
utformas i huvudsaklig överensstämmelse med de på arbetsmarknaden
gällande försäkringarna.
Vid innevarande års vårriksdag har beslut fattats om grupplivförsäkring
för värnpliktiga, som trätt i kraft den 1 juli 1963. Förmånerna överensstämmer
i allt väsentlig med de förmåner som utgår från de på arbetsmarknaden
gällande försäkringarna. Eftersom motionärernas önskemål således numera
är tillgodosett, erfordras icke något riksdagens initiativ i frågan. Utskottet
får därför hemställa,
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 72 år 1963
att förevarande motioner, nämligen
1. motionerna I: 19 och II: 25,
2. motionerna I: 20 och II: 19,
3. motionerna 1: 33 och II: 39 samt
4. motionerna I: 541 och II: 663,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 november 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman, Hiibinette och Erik Filip
Petersson;
från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Odhe, Wiklund i Stockholm*,
fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Gustavsson i Alvesta*, fru
Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.