Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag beträffande en effektiv kontroll av saluförda charkuterivaror i enlighet med vad i motionen anförts».

1963-11-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:73, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag beträffande en effektiv kontroll av saluförda charkuterivaror i enlighet med vad i motionen anförts».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1961

1

Nr 73

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kontrollen av

charkuterivaror och om varudeklarations plikt i fråga

om livsmedel.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1. de likalydande motionerna nr 380 i första kammaren av herr Pettersson,

Harald, m. fl. och nr 451 i andra kammaren av herr Larsson i Norderön

m. fl. angående kontrollen av charkuterivaror, samt

2. de likalydande motionerna nr 552 i första kammaren av herr Jonasson

m. fl. och nr 669 i andra kammaren av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

om varudeklarationsplikt i fråga om livsmedel.

I motionerna I: 380 och II: 451 hemställes »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag beträffande en effektiv

kontroll av saluförda charkuterivaror i enlighet med vad i motionen anförts».

I motionerna 1: 552 och II: 669 yrkas »att riksdagen måtte besluta hemställa

hos Kungl. Maj :t om skyndsam utredning och förslag till riksdagen

rörande allmän varudeklarationsplikt i fråga om framför allt livsmedel och

i varje fall i fråga om sådana livsmedel, som framträder bredvid varandra

men där varans sammansättning är helt fri för den ena varan, exempelvis

smör—margarin samt gräddglass—glass».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 451 och II: 669.

Över motionerna 1: 380 och II: 451 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttranden från statens jordbruksnämnd,

statens institut för folkhälsan och statens institut för konsumentfrågor. Yttranden

över samma motioner har därjämte på utskottets begäran avgivits

av Kooperativa förbundet, Köttbranschens riksförbund och Sveriges slakteriförbund.

Vidare har utskottet enligt 46 § riksdagsordningen inhämtat yttranden

över motionerna 1: 552 och II: 669 från medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen,

statens jordbruksnämnd, statens institut för folkhälsan och statens

institut för konsumentfrågor. Varudeklarationsnämnden har beretts tillfälle

att avgiva yttrande men icke låtit sig avhöra.

Redogörelse för remissyttrandena lämnas i det följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 73

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

Gällande bestämmelser

Livsmedelsstadgan av år 1951 innehåller de huvudsakliga bestämmelserna

rörande livsmedels sammansättning, beskaffenhet och hantering samt andra

frågor som berör framställning av och handel med livsmedel. Livsmedelsstadgans

regler kompletteras i olika avseenden med föreskrifter i lokala livsmedelsordningar

efter mönster av en av Kungl. Maj :t fastställd normallivsmedelsordning.

De inledande bestämmelserna i 1 kap. livsmedelsstadgan innehåller vissa

begreppsbestämningar. Som livsmedel anses varje till förtäring av människor

avsedd vara, som tillför kroppen näringsämne samt inte är att hänföra till

läkemedel, dock inte vissa vegetabila livsmedelsråvaror. Stadgandena om

livsmedel skall även gälla bl. a. tillsatser till livsmedel, varmed förstås vara

eller ämne som är avsedd att tillföras livsmedel för att påverka dess färg,

smak, konsistens, hållbarhet eller liknande och som finns kvar i det färdiga

livsmedlet.

I stadgans 2 kap. har sammanförts en del allmänna bestämmelser om

livsmedels beskaffenhet. Där ges bl. a. generella regler om vilka råvaror och

tillsatser som får användas vid framställning och beredning av livsmedel

samt ett allmänt stadgande om vilka varor som får saluhållas som livsmedel.

Dessa för alla livsmedel giltiga föreskrifter kompletteras beträffande speciella

slag av livsmedel genom detalj bestämmelser i 8 kap. Bestämmelserna

avser livsmedlens beskaffenhet och sammansättning. Bland de livsmedel för

vilka detaljerade regler givits må nämnas mjölk och mjölkprodukter, margarinvaror,

glass och köttvaror. Sålunda stadgas t. ex. att smör som saluhålles

skall innehålla minst 82 gram mjölkfett per 100 gram och att vattenhalten

i dylikt smör ej får överstiga 16 gram per 100 gram. Med margarin

förstås varje till människoföda avsedd smörliknande vara, i vilken ingår

annat fett än mjölkfett. Vad angår fetthalt och vattenhalt finns liknande

bestämmelser som beträffande smör. Vidare må nämnas föreskriften att

gräddglass skall innehålla minst 12 gram mjölkfett per 100 gram och att

annat fettämne ej får användas som råvara i gräddglass. Såsom tillsats till

livsmedel för avsalu — varvid med tillsats i huvudsak förstås vara eller

ämne som är avsett att tillföras livsmedel för att påverka dess färg, smak,

konsistens eller hållbarhet eller för annat liknande ändamål, utan att ingå

i detsamma som råvara — får med vissa undantag användas allenast vara

eller ämne som efter prövning av kommerskollegium godkänts såsom tillsats

för livsmedlet i fråga. Förteckning över godkända tillsatser publiceras årligen

av kollegium. Vad angår vatten eller andra ej skadliga ämnen, som kan

tillsättas livsmedel för att öka dess vikt anges i livsmedelsstadgan beträffande

vissa livsmedel den högsta vattenhalt som får förekomma. Liknande

bestämmelser finns beträffande halten av mjölk, mjölkpulver och potatismjöl

i korv.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år J963

Beträffande de i 8 kap. angivna livsmedlen gäller även särskilda regler om

märkning. Allmänna föreskrifter i detta hänseende meddelas i 7 kap. Föreskrifterna

gäller med vissa undantag alla livsmedel i förpackat skick. Förpackning

skall ha uppgift om innehållets benämning, tillverkarens, förpackarens

eller säljarens namn eller firma samt innehållets totala vikt vid förpackningstillfället.

År livsmedel förpackat utom riket må i stället för tillverkarens,

förpackarens eller säljarens namn eller firma och hemvist å

förpackningen finnas angivna exportörens eller importörens namn eller

firma och hemvist. Saluhålles i förpackat skick sådant livsmedel, vid vars

framställning eller beredning använts sackarin eller annat konstgjort sötmedel

som har högre söthetsgrad än socker men icke sockrets näringsvärde,

skall, med vissa undantag, förpackningen vara märkt med orden »Innehåller

konstgjort sötmedel» eller »Innehåller sackarin». Då livsmedel saluhålles

i förpackat skick under angivande av att varan är särskilt lämpad för

barn eller för person, vilken på grund av sjukdom, svaghet eller av annan

orsak är i behov av speciell kost, skall förpackningen vara märkt med uppgift

om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser. Angives ej halten av

varje råvara och tillsats, skall härvid råvara eller tillsats, som med högre

viktsandel ingår i varan, sättas före råvara eller tillsats med lägre sådan

andel. Å förpackning, vari livsmedel saluhålles, eller i annons eller annan

reklam rörande varan får uttryck, som antyder att varan innehåller vitaminer,

mineralämnen eller andra näringsämnen, vilka icke nämnvärt bidrager

till kaloritillförseln, användas, endast om tillika arten och halten av dylika

ämnen närmare angives. Uppgift om halten behöver dock icke lämnas beträffande

mjölk, smör, ägg, oberedda eller djupfrysta kött- och fiskvaror

samt frukt, bär och grönsaker i oberett eller djupfryst tillstånd. Skyldighet

att å förpackning angiva vissa eller samtliga i varan ingående råvaror och

tillsatser föreligger också beträffande vissa särskilda livsmedel, t. ex. saft

och sylt.

Beträffande livsmedelskontrollen stadgas i 9 kap. livsmedelsstadgan att

medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen, med viss fördelning mellan dem,

utövar den centrala tillsynen utom i fråga om sammansättning av charkuterivaror,

i vilket hänseende statens jordbruksnämnd centralt handhar tillsynen.

Centralt undersökningsorgan på livsmedelsområdet är statens institut för

folkhälsan. Regionalt och lokalt svarar länsstyrelse respektive hälsovårdsnämnd

för kontrollen av livsmedelsstadgans efterlevnad. Veterinärstyrelsen

utövar också en direkt kontroll genom anställda veterinärer över offentliga

slakthus, kontrollslakterier och vissa andra livsmedelsanläggningar samt

köttbesiktningsbyråer. För livsmedelstillverkning, som inte omfattas av

denna direkta kontroll, måste man i första hand lita till den lokala, av hälsovårdsnämnderna

anordnade kontrollen. Denna är icke kontinuerlig utan

sker slickprovsvis. Även statens jordbruksnämnd utövar genom stickprovsvis

fortlöpande provtagning hos charkuteritillverkarna viss direkt kontroll.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

Vidare må i sammanhanget nämnas 1959 års lag om köttbesiktning. Enligt

denna lagstiftning råder i hela riket köftbesiktningstvång, vilket innebär

att till människoföda avsett kött, med vissa undantag, skall ha i färskt tillstånd

godkänts vid veterinärbesiktning. Därjämte kan länsstyrelse förordna

att för kommun eller del därav skall råda slakteritvång. Sådant förordnande

innebär att slakt av de djurslag förordnandet omfattar får ske endast

i offentligt slakthus eller kontrollslakteri, d. v. s. slakteri som av veterinärstyrelsen

ställts under offentlig kontroll.

En med statsmedel helt bekostad konsumentupplysning förekommer i

vårt land sedan 1957 vid sidan av den konsumentupplysning som sprides

genom olika privata kanaler. Den statliga konsumentupplysningen förfogar

f. n. över tre organ (statens pris- och kartellnämnd, statens konsumentråd,

statens institut för konsumentfrågor) och är delaktig i ett fjärde (varudeklarationsnämnden).

Vart och ett av dessa organ bedriver en upplysningsverksamhet

till allmänheten. Information om priser och konkurrensförhållanden

utgår från pris- och kartellnämndens upplysningssektion i form av

pressmeddelanden, en facktidskrift och mera populärt utformade informationsblad

ävensom genom föredragsverksamhet, informationsmöten m. in.

Varudeklarationsnämnden koncentrerar huvudsakligen sin verksamhet på

deklarationer, som åsättes varorna, och upplysning om dessa deklarationer.

Konsumentinstitutet arbetar genom en särskild upplysningsavdelning med

pressnotiser, publikationer, förlagsartiklar, utställningar, telefonservice

m. m., medan konsumentrådet ger anslag till både statlig och enskild konsumentvaruforskning,

till publicering av forskningsresultaten samt till upplysningsverksamhet

av bl. a. folkbildningsorganisationerna och Svenska

slöjdföreningen. Rådet uppträder även självt som utgivare.

Historik

Om livsmedelskontrollen anförde föredragande departementschefen vid

framläggandet av förslaget till livsmedelsstadgan (prop. nr 61 år 1951).

I likhet med livsmedelssakkunniga anser jag att livsmedelskontrollen i

stort sett liksom nu bör vara ansluten till den allmänna hälsovården, åtminstone

lokalt, d. v. s. handhas av hälsovårdsnämnderna under överinseende

av länsstyrelserna, varjämte även tjänsteläkare och tjänsteveterinärer

böra medverka. Jag kan även instämma i de sakkunnigas uttalande rörande

behovet av en centraliserad kontroll, då det gäller att utöva tillsyn över sammansättning

och beskaffenhet hos livsmedel som tillverkas samt över efterlevnaden

av de i livsmedelsstadgan meddelade märkningsföreskrifterna.

Självfallet kommer det, som bl. a. medicinalstyrelsen anmärkt, att i vissa

avseenden bli svårt för hälsovårdsnämnderna att effektivt sköta den viktiga

del av den lokala livsmedelskontrollen, som avser livsmedels sammansättning

och beskaffenhet. Nämnderna kunna icke annat än i undantagsfall

vara rustade för att på tillverkningsstadiet öva noggrann tillsyn ur kvalitetssynpunkt

över framställningen av t. ex. sådana livsmedel, som säljas i slutna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

förpackningar. Tillsynen kommer därför i stället att få formen av en stickprovskontroll

av den färdiga varan. Denna torde icke vara lika värdefull som

en övervakning ur angivna synpunkt av råvarubearbetning och förpackning.

En dylik övervakning skulle emellertid sannolikt kräva en speciell organisation

och möjligen även särskild lagstiftning. Frågan om en effektivisering

av eu del av livsmedelskontrollen i antydd riktning synes därför icke kunna

lösas utan ytterligare utredning. Medicinalstyrelsen, som i sitt yttrande behandlat

denna fråga, har också förordat att den skulle tagas upp till diskussion

mellan representanter för livsmedelsindustrien och statsmakterna. I

och för sig har jag sympatier för denna tanke. Med hänsyn till att utvecklingen

på livsmedelsområdet synes gå mot en ordning, där en mycket stor del

av varorna tillhandahållas fabriksförpackade, är det nämligen sannolikt att

eu effektiv kvalitetskontroll på tillverkningsstadiet så småningom kommer

att bli nödvändig. Enligt nu gällande ordning sker emellertid kvalitetskontroll

överhuvud i ganska liten utsträckning från myndigheternas sida. Redan den

föreslagna ordningen med stickprovskontroll av färdiga varor innebär ett

framsteg. Erfarenheterna av denna kontroll synes därför böra avvaktas innan

denna fråga tages upp till diskussion på sätt medicinalstyrelsen tänkt

sig.

I en i anledning av propositionen väckt motion riktades kritik mot livsmedelskontrollen

och dess utformning. Motionären påpekade som särskilt

betänkligt, att det skapades en lagstiftning, som gav sig ut för att bereda

den köpande allmänheten viss säkerhet, men att man icke samtidigt sörjde

för att den garanterade ordningen blev genomförd. Även om detta ej var

möjligt, skulle man åtminstone sörja för att vederbörande kontrollorgan

fick sådana resurser att de något så när kunde genomföra vad livsmedelsstadgan

fordrade av dem.

Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 34 år 1951) i anledning av

propositionen bl. a.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de riktlinjer för livsmedelskontrollen,

som föreslagits i propositionen. Vissa svagheter vidlåda

visserligen den föreslagna kontrollen, men dessa torde för närvarande vara

ofrånkomliga. Den i motionen framförda allmänna kritiken mot livsmedelskontrollen

förefaller utskottet överdriven.

Kontrollen måste i första hand åvila hälsovårdsnämnderna. Dessa erhålla

därigenom vissa nya uppgifter, som till en början kunna förefalla främmande

och medföra eu del svårigheter. Svårigheter skulle främst kunna

förväntas inom de mindre hälsovårdsnämnderna på landsbygden. Kommunindelningsreformen

kommer emellertid med all sannolikhet att medföra

förbättrade förhållanden därvidlag. Vidare kommer såväl medicinsk som

veterinär sakkunskap att i avsevärd utsträckning stå till hälsovårdsnämndernas

förfogande.

Uppenbarligen skulle en effektiv kontroll av exempelvis fabrikstillverkade

varor och förpackade varor förutsätta, att kontrollen utövades vid tillverkningen

eller förpackningen. Delta skulle emellertid, såsom departementschefen

framhållit, sannolikt kräva en speciell organisation och möjligen

även särskild lagstiftning. All redan nu från början genomföra en dylik

kontrollverksamhet kan ej komma i fråga. Men utvecklingen inom livsmedelshandeln

bl. a. till att i allt större utsträckning avse fabriksförpackade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

varor kommer sannolikt så småningom att påkalla effektivare kontrollåtgärder.

Den stickprovskontroll, som nu avses skola äga rum, kan dock icke

anses så betydelselös som göres gällande i ovannämnda motion. Även inom

andra områden äro myndigheterna i stor utsträckning hänvisade till stickprovskontroll.

Genom att endast sådan kontroll utövas kunna icke lagbestämmelserna

anses ha förlorat sin betydelse.

Livsmedelsstadgan innehöll ursprungligen föreskrift om fullständig varudeklaration

beträffande barnmat men ej i fråga om dietmat. Rörande märkning

av livsmedel anförde departementschefen i propositionen bl. a.

Med den senaste tidens utveckling av livsmedelshandeln till att i allt

större utsträckning avse fabriksförpackade varor finner jag det vara ett

oavvisligt behov ur konsumentsynpunkt, att allmänna bestämmelser om

märkning av Iivsmedelsförpackningar intagas i livsmedelsstadgan. Bestämmelserna

böra därvid icke — såsom i 1941 års förslag — inskränkas till

hermetiskt slutna förpackningar utan böra gälla förpackade varor överhuvudtaget,

oavsett förpackningens art, dock med vissa undantag, till vilka

jag återkommer i det följande. Däremot synes åtminstone de generella bestämmelserna

böra inskränkas till att avse varor, som saluhållas i detaljhandeln.

Den enskilde konsumenten bör, då han i en affär köper en förpackad

vara, kunna av förpackningen utläsa vad det är han köpt — hur långt

man där skall gå är en särskild fråga — vem som med sitt namn borgar för

varans kvalitet och slutligen hur mycket han köpt. Dessa synpunkter synas

böra vara grundläggande för de allmänna märkningsbestämmelserna.

Enligt 28 § (37 § sakkunnigförslaget) skall å förpackning för det första

angivas varans benämning. Detta har i allmänhet ansetts vara tillräckligt.

Att kräva, att innehållets beskaffenhet närmare angives torde vara att gå

för långt. Härav skulle strängt taget, åtminstone i fråga om vissa varor,

följa en allmän deklarationsplikt i fråga om varans sammansättning. Så

långt har jag icke ansett mig böra gå, åtminstone ej f. n. Det bör emellertid

betonas, att för goda varor en deklaration snarare kan betraktas som en

god reklam än som motsatsen. Det torde finnas anledning att hoppas, att

innehållsdeklaration kommer att upptagas å Iivsmedelsförpackningar i

större utsträckning än hittills.

I flera, i anledning av propositionen väckta motioner yrkades att de i 32 §

livsmedelsstadgan intagna bestämmelserna om varudeklaration angående

barnmat måtte utsträckas till att gälla alla förpackade livsmedel.

Andra lagutskottet anförde:

Att förpackningar äro försedda med innehållsdeklaration finner utskottet

visserligen i hög grad önskvärt, men ännu så länge synas tvingande bestämmelser

därom icke böra införas. Det skulle, som departementschefen anfört,

föra för långt. Anmärkas må i samband härmed, att Kemikontoret påtalat,

att motionärernas förslag beträffande vissa livsmedel måste anses omöjligt

att realisera och i andra fall icke skulle medföra några upplysningar av värde

för allmänheten.

Föreskrift om varudeklaration beträffande dietmat infördes i livsmedelsstadgan

år 1958. I propositionen (nr 105 år 1958) med bl. a. förslag till ändring

i stadgans 32 § anförde föredragande departementschefen:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

Såsom framgår av utredningen i ärendet liar livsmedelsindustrin under

senare år i allt större utsträckning framställt livsmedel vilka är avsedda för

personer som på grund av sjukdom, svaghet eller av annan orsak är i behov

av speciell kost, s. k. dietlivsmedel. Bortsett från de allmänna föreskrifter

som jag tidigare berört finnes för närvarande icke några bestämmelser som

direkt syftar till att reglera beskaffenheten av eller handeln med dessa

livsmedel. .

I likhet med vad som uttalats i medicinalstyrelsens skrivelse och vad som

framhållits av remissinstanserna finner jag det angeläget att vissa kontrollföreskrifter

utfärdas för dietlivsmedlen. För konsumenter av ifrågavarande

livsmedel är det uppenbarligen av största betydelse, att de saluförda varorna

verkligen är ägnade att tillgodose de kostbehov för vilka de angivits vara

lämpade. „ „ ...

En tillfredsställande kontroll synes mig kunna uppnäs om, sasom föreslagits

av medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan, viss deklarationsskyldighet

föreskrives beträffande de i dietlivsmedlen ingående

ingredienserna. Denna uppfattning delas också av remissinstanserna. Den

som är i behov av dietkost kan, om sådan skyldighet stadgas, själv förvissa

sig om varans lämplighet. Att föreskriva skyldighet att angiva de exakta

eller genomsnittliga värdena med vilka viktigare beståndsdelar ingåi i varan

anser jag vara att gå för långt. En följd därav skulle också med all sannolikhet

bli att livsmedlen fördyrades. Härtill kommer att det i många tall

torde vara svårt att hålla en så konstant sammansättning av de i varorna

ingående beståndsdelarna, att en procenthaltsdeklaration är genomförbar.

Därest icke halten av i varan ingående råvaror och tillsatser angives i varudeklarationen,

bör dock, i likhet med vad som gäller för barnmat, råvara

eller tillsats som med högre viktsandel ingår i varan sättas före råvara eller

tillsats med lägre sådan andel.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen anslöt sig i sitt utlåtande

nr 22 år 1958 till vad departementschefen yttrat.

Såväl år 1958 som år 1960 väcktes motionsvis frågan om användning av

beteckningen glass i de fall produkten icke innehåller mjölkfett (tredje lagutskottets

utlåtanden nr B i år 1958 och nr 5 år 1960). Motionärernas yrkanden

om ändrade bestämmelser härvidlag vann emellertid icke riksdagens bifall.

I sitt utlåtande nr 1 år 1961 i anledning av väckta motioner föreslog tredje

lagutskottet införandet av föreskrifter om skyldighet att ange sammansättningen

av glass som säljs i portionsförpackningar skulle övervägas. Härom

hemställde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t.

Livsmedelskontrollen har uppmärksammats av 1961 års riksdagsrevisorer,

som förordade en översyn av organisationen av den statliga livsmedelskontrollen.

Frågan behandlas i statsutskottets utlåtande nr 11b år 1962,

s. 29, vartill här må hänvisas.

Som svar dels på fråga angående gällande bestämmelser om tillsatsämnen

i livsmedel, dels på interpellation angående livsmedelskontrollen beträffande

kött och charkuterivaror anförde chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Johansson, den 19 april 1963 bl. a.

Veterinärstyrelsen utövar också en direkt kontroll genom anställda veteri
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

närer över offentliga slakthus, kontrollslakterier och vissa andra livsmedelsanläggningar

samt köttbesiktningsbyraer. För dessa anläggningar, som producerar

större delen av de köttvaror som saluhålls i landet, torde kontrollen

få anses vara tillräckligt effektiv. Vidare kan jag nämna att veterinärstyrelsen

just i dagarna lagt fram ett förslag som syftar till att göra det möjligt att

ställa andra livsmedelsproducenter än de nyss nämnda under offentlig tillverkningskontroll.

För livsmedelstillverkning, som inte omfattas av veterinärstyrelsens direkta

kontroll, måste man i första hand lita till den lokala, av hälsovårdsnämnderna

anordnade kontrollen. Denna är inte kontinuerlig utan sker stickprovsvis.

På de flesta håll utför hälsovårdsnämnderna ett gott arbete, men

ofta är deras resurser både personellt och materiellt för små för att de skall

kunna vidmakthålla en effektiv livsmedelskontroll. Eu viss förbättring kan

visserligen väntas inträda efter hand som vi får större kommuner med större

möjligheter att tillgodose hälsovårdsnämndernas behov av ökade resurser.

En allmän omprövning av hur den lokala livsmedelskontrollen på längre

sikt bör vara anordnad torde emellertid bli ofrånkomlig. Utredning härav

bör ske i samband med en allmän översyn av livsmedelsstadgan.

Vad särskilt angår frågan om tillsättning av polyfosfat till livsmedel delar

jag herr Elmwalls uppfattning att det är angeläget att genom skärpt övervakning

försöka motverka sådant förfarande. För att kunna göra övervakningen

tillräckligt effektiv har veterinärstyrelsen i samråd med statens institut

för folkhälsan nyligen fastställt ett särskilt undersökningsförfarande,

som med hälsovårdsnämndernas medverkan medger systematisk kontroll i

detta avseende. Härigenom torde möjligheter skapas att uppdaga fortsatta

överträdelser i detta hänseende.

I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 april 1963 har tillkallats

sju sakkunniga för översyn av livsmedelslagstiftningen. Bland de

frågor som utredningen särskilt bör uppmärksamma nämnes i direktiven

spörsmålen om i vilken utsträckning märkning av livsmedel, såsom genom

datumstämpling och varudeklaration, bör föreskrivas samt om livsmedelskontrollen

och kontrollorganens befogenheter. I direktiven anför chefen för

inrikesdepartementet, statsrådet Johansson bl. a.

Som jag redan antytt tar nu gällande föreskrifter om märkning av livsmedel

framför allt sikte på att konsumenten skall få kännedom om tillverkaren

av varan samt varans sammansättning och vikt eller volym. Däremot

föreligger ingen skyldighet att på förpackning ange när varan tillverkats

eller hur länge den kan förvaras utan kvalitetsförsämring. I framställning

till Kungl. Maj :t den 21 november 1960 har stadsfullmäktige i Stockholm

anhållit om åtgärder för införande i livsmedelsstadgan av bestämmelser om

datumstämpling av färdigförpackade livsmedel. Sådan märkning sker redan

på frivillig väg i viss utsträckning, särskilt beträffande färdigförpackade livsmedel

med kort hållbarhet. Sättet för märkningen är emellertid varierande.

Framställningen syftar till att datumstämplingen skall bli generell och enhetlig.

Vid den tämligen omfattande remissbehandlingen av framställningen

har man i allmänhet tillstyrkt obligatorisk datumstämpling av en del livsmedel.

De flesta remissinstanserna, bland dem medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen,

Kooperativa förbundet och Sveriges köpmannaförbund, förordar

dock att frågan förutsättningslöst utredes, innan föreskrifter meddelas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

I första hand anses själva behovet av datumstämpling böra övervägas. Stämplingen

säges nämligen inte i och för sig utgöra någon garanti för kvalitet.

Denna påverkas inte bara av förvaringstiden utan i högre grad av hur varan

hanterats och förvarats. Vidare anses vid utredningen böra övervägas vilken

dag som skall anges på förpackningen: tillverkningsdagen, förpackningsdagen,

sista försälj ningsdagen eller sista dagen för konsumtion av varan.

Särskilt har framhållits att sista försäljnings- eller konsumtionsdag kan

anges endast om man inte bara känner den normala hållbarheten hos en

vara under vissa betingelser utan även har garantier för att varan förvaras

under sådana betingelser. Detta gäller speciellt frysbehandlade varor.

Spörsmålet om datumstämpling har även tagits upp av 1954 års mjölkkommitté,

som i sitt betänkande (SOU 1960:29) rörande frågan om åtgärder

för att förbättra konsumtionsmjölkens beskaffenhet föreslagit, att

mjölkförpackning skall märkas med sista försäljningsdag efter ett enhetligt

system för hela riket. Märkningen skall innebära att mejeriet garanterar

mjölkens hållbarhet — under förutsättning att den i butiken förvarats vid

en temperatur under 10° C — ett dygn vid 18° C eller tre dygn vid kylskåpstemperatur

efter den angivna dagen. Förslaget i denna del får ses mot bakgrunden

av vissa andra av kommittén framförda förslag i syfte att hålla

mjölkens temperatur nere vid transport från mejerier till försäljningslokaler

och vid förvaring i lokalerna. Kommitténs förslag om datumstämpling

har vid remissbehandlingen av betänkandet godtagits på de flesta håll.

På några håll har understrukits, att frågan om datumstämpling av mjölkförpackningar

bör övervägas i samband med den av stadsfullmäktige i

Stockholm väckta frågan om generell skyldighet att datumstämpla livsmedelsförpackningar.

Som framgår av del anförda innehåller spörsmålet om datnmmärkning

av livsmedel en rad problem som kräver ingående överväganden. Jag delar

den uppfattning, som kommit till synes i remissyttrandena över stadsfullmäktiges

i Stockholm framställning och mjölkkommitténs förslag, att dessa

överväganden hör ske i ett sammanhang, så att de bestämmelser i ämnet,

som kan finnas påkallade, erhåller en så enhetlig utformning som möjligt.

Angelägenheten härav gör sig speciellt gällande om märkningen skall tylla

en funktion som konsumentupplysning. Den märkning som redan nu frivilligt

genomförts av åtskilliga producenter i fråga om ett flertal skilda

varor företer i detta hänseende betydande variationer beträffande såväl

formerna för märkningen som betydelsen av den angivna tidpunkten.

Eu annan form av konsumentupplysning är uppgift om eu varas sammansättning.

Som jag nämnt inledningsvis finns detaljbestämmclscr härom i

8 kap. livsmedelsstadgan rörande etl flertal skilda grupper av livsmedel.

Också dessa bestämmelser bör ses över, varvid särskilt hör undersökas om

skyldighet bör införas att i större utsträckning än nu deklarera varans beståndsdelar.

Sådan skyldighet bör givetvis i första hand kunna komma

i fråga när det gäller färdigförpackade livsmedel och livsmedel, beträffande

vilka konsumenternas möjligheter att göra ett medvetet val är begränsade.

Härvid bör bl. a. observeras vad 1961 års riksdag på förslag av tredje lagutskottet

uttalade i skrivelse till Kungl. Maj:t (1961: 68) med anledning av

motionerna I: 4 och II: 8, vari begärdes föreskrifter om skyldighet att ange

sammansättningen av glass som säljs i portionsförpackningar. Vidare hör

beaktas de förslag Sveriges biodlares riksförbund framlagt i skrivelse till

Kungl. Maj :t den 2 augusti 1962 i syfte alt bl. a. göra det möjligt för konsumenterna

all skilja äkta bihonung från s. k. konsthonung.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

Som framgår av vad jag anfört i det föregående är det stora delar av livsmedelsstadgan

som behöver anpassas till nu rådande förhållanden på livsmedelsområdet.

Översynen bör omfatta inte bara de materiella reglerna

utan även livsmedelskontrollen. Jag tänker då närmast på formerna för

kontrollen och kontrollorganens befogenheter.

Vad gäller mjölk och mjölkprodukter har 1954 års mjölkkommitté i sitt

förut nämnda betänkande föreslagit olika åtgärder, främst införande av

offentlig kvalitetskontroll, i syfte att inom ramen för den övriga livsmedelskontrollen

skapa tillräckliga garantier för att konsumtionsmjölkprodukterna

fyller rimliga kvalitetskrav. Vid remissbehandlingen har förslagen

utsatts för kritik i skilda hänseenden. De bör därför lämpligen i förevarande

sammanhang omprövas med beaktande av den framförda kritiken.

I anslutning härtill vill jag erinra om att Kungl. Maj :t tidigare denna dag

på föredragning av chefen för jordbruksdepartementet beslutat uppdra åt

statens jordbruksnämnd att utarbeta förslag rörande de författningsmässiga

åtgärder, som må påkallas för att genomföra mjölkkommitténs förslag

om kvalitetsbetalning av mjölk och om intern mjölkkontroll vid mejerierna.

Vid översynen av livsmedelsstadgans kontrollföreskrifter bör vidare uppmärksammas

de önskemål om enhetlig ledning av livsmedelskontrollen som

framförts till 1962 års riksdag av riksdagens revisorer. Däremot bör det inte

nu komma i fråga att inrätta nya organ för kontrollen.

Vidare må nämnas att statsrådet Lindström i enlighet med bemyndigande

den 31 maj 1963 tillkallat fyra sakkunniga för att verkställa utredning angående

vissa principiella frågor rörande konsumentupplysning.

Remissyttrandena

Motionerna 1: 380 och II: 451 tillstyrkes av samtliga över dessa motioner

hörda remissinstanser. Förutom de av motionärerna understrukna behoven

—• ökade resurser för kontrollorganen, deklarationsplikt beträffande tillsatser

och bindemedel, effektivare kontroll av importerade charkuterivaror

— beröres i remissyttrandena vissa andra spörsmål.

Statens institut för konsumentfrågor och statens jordbruksnämnd förmenar

att namnskydd för vissa charkuterivaror, såsom de vanligaste korvsorterna,

skulle vara av värde. Med ett sådant namnskydd bör enligt jordbruksnämnden

förenas varudeklarationsplikt. Därvid framhåller emellertid

jordbruksnämnden vikten av att icke andra föreskrifter utfärdas än

sådana, vilkas efterlevnad verkligen kan kontrolleras.

Även Sveriges slakteriförbund anser att införandet av varudeklarationsplikt

beträffande charkuterivaror skulle vara värdefull men framhåller också

vikten av att föreskrifternas efterlevnad kan kontrolleras. Även införandet

av kontrollcharkuterier skulle enligt förbundets mening främja det

av motionärerna åsyftade resultatet.

Kooperativa förbundet och Köttbranschens riksförbund, som även dessa

helt ansluter sig till de i motionerna framförda synpunkterna, vill särskilt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963 11

framhålla vikten av snabba reaktioner från samhället i sådana fall då livsmedelslagstiftningen

ej efterleves.

Även motionerna 1: 552 och II: 669 tillstyrkes i huvudsak av de remissorgan

som yttrat sig över dessa motioner. Endast statens institut för konsumentfrågor

förmenar att en intensifiering av varudeklarationsnämndens

verksamhet, som bygger på frivillig medverkan från producenternas sida,

skulle vara att föredra framför en allmän varudeklarationsplikt beträffande

livsmedel. Institutet framhåller de stora svårigheter som är förenade med

denna form av varudeklaration, inte bara när det gäller deklarationens;

innehåll utan även i fråga om kontrollmöjligheterna. Vidare framhåller

institutet värdet av konsumentupplysningen som en stimulans för producenterna

att lämna varudeklaration.

Det betydelsefulla arbete som utförts av varudeklarationsnämnden i fråga

om varudeklaration av livsmedel vitsordas också i de yttranden som avgivits

av veterinärstgrelsen, statens jordbruksnämnd och statens institut för

folkhälsan. Dessa remissinstanser menar emellertid att en varudeklaration

som bygger på frivillig anslutning icke längre kan anses till fyllest. Veterinärstyrelsen

pekar på det värde en allmän varudeklarationsplikt beträffande

livsmedel skulle ha ur kontrollsynpunkt.

Erfarenheterna från de år som gått efter livsmedelsstadgans ikraftträdande

talar enligt medicinalstyrelsen för införande av en vidgad varudeklaration,

som för ömtåliga varor även bör genom datummärkning i klartext ange sista

försäljningsdag, helst också tillverkningsdatum. Härigenom skulle, menar

medicinalstyrelsen, ökad garanti kunna vinnas för att endast fullgoda livsmedel

saluföres, särskilt om varudeklarationskravet förenas med en utökad

objektiv upplysning till allmänheten om livsmedels ursprung, framställning,

sammansättning, förvaring och hållbarhet.

Utskottet

Livsmedelsstadgan innehåller de huvudsakliga bestämmelserna om livsmedels

sammansättning, beskaffenhet och hantering samt andra frågor som

rör framställning av och handel med livsmedel. Stadgans regler kompletteras

i olika avseenden med föreskrifter i lokala livsmedelsordningar efter mönster

av en av Kungl. Maj :t fastställd normallivsmedelsordning.

I stadgans 2 kap. har sammanförts en del allmänna bestämmelser om livsmedels

beskaffenhet. Där ges bl. a. generella regler om vilka råvaror och tillsatser

som får användas vid framställning och beredning av livsmedel samt

ett allmänt stadgande om vilka varor som får saluhållas som livsmedel. Dessa

för alla livsmedel giltiga föreskrifter kompletteras beträffande speciella slag

av livsmedel genom detalj bestämmelser i 8 kap. Bestämmelserna avser livsmedlens

beskaffenhet och sammansättning. Bland de livsmedel för vilka detaljerade

regler givits må nämnas mjölk och mjölkprodukter, margarinvaror,

glass och köttvaror. Såsom tillsats till livsmedel för avsalu får med vissa

undantag användas endast vara eller ämne som efter prövning av kommers
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

kollegium godkänts såsom tillsats för livsmedlet i fråga. Förteckning över

godkända tillsatser publiceras årligen av kollegium. Vad angår vatten eller

andra ej skadliga ämnen, som kan tillsättas livsmedel för att öka dess vikt,

anges i livsmedelsstadgan beträffande vissa livsmedel den högsta vattenhalt

som får förekomma. Liknande bestämmelser finns beträffande halten av

mjölk, mjölkpulver och potatismjöl i korv.

Beträffande de i 8 kap. angivna livsmedlen gäller även särskilda regler om

märkning. Allmänna föreskrifter i detta hänseende meddelas i 7 kap. Föreskrifterna

gäller med vissa undantag alla livsmedel i förpackat skick. Förpackning

skall ha uppgift om innehållets benämning, tillverkarens, förpackarens

eller säljarens namn samt innehållets totala vikt vid förpackningstillfället.

Saluhålles i förpackat sldck sådant livsmedel, vid vars framställning

eller beredning använts sackarin eller liknande sötningsmedel skall, med

vissa undantag, förpackningen vara märkt med orden »Innehåller konstgjort

sötmedel» eller »Innehåller sackarin». Då dietlivsmedel saluhålles i förpackat

skick skall förpackningen vara märkt med uppgift om samtliga i varan

ingående råvaror och tillsatser. Skyldighet att å förpackning angiva vissa

eller samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser föreligger också beträffande

vissa särskilda livsmedel, t. ex. saft och sylt.

I fråga om livsmedelskontrollen stadgas i 9 kap. livsmedelsstadgan att medicinalstyrelsen

och veterinärstyrelsen, med viss fördelning mellan dem, utövar

den centrala tillsynen utom beträffande sammansättning av charkuterivaror,

i vilket hänseende statens jordbruksnämnd centralt handhar tillsynen.

Centralt undersökningsorgan på livsmedelsområdet är statens institut för

folkhälsan. Regionalt och lokalt svarar länsstyrelse respektive hälsovårdsnämnd

för kontrollen av livsmedelsstadgans efterlevnad. Veterinärstyrelsen

utövar också en direkt kontroll över offentliga slakthus, kontrollslakterier

och vissa andra livsmedelsanläggningar samt köttbesilctningsbyråer. Livsmedelstillverkning,

som inte omfattas av denna direkta kontroll, övervakas i

första hand av hälsovårdsnämnderna. Denna kontroll är icke kontinuerlig

utan sker stickprovsvis. Även statens jordbruksnämnd utövar genom stickprovsvis

fortlöpande provtagning hos charkuteritillverkarna viss direkt kontroll.

I motionerna I: 380 och II: 451 begäres åtgärder för effektivisering av kontrollen

beträffande charkuterivaror. Motionärerna framhåller vikten av att

en effektiv övervakning möjliggöres och att påföljder snabbt drabbar företag

som överträder gällande bestämmelser. Bland de åtgärder som skulle

underlätta kontrollorganens arbete nämner motionärerna införandet av en

varudeklarationsplikt beträffande tillsatser och bindemedel för charkuterivaror.

Motionerna tillstyrkes av samtliga remissinstanser. Några av de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna påpekar i sammanhanget att varudeklarationsplikt

beträffande charkuterivaror eller i allt fall vissa namnskyddade

sorter skulle vara av värde.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1963

Spörsmålet om en allmän varudeklarationsplikt beträffande livsmedel behandlas

i motionerna 1: 552 och II: 669. Motionärerna menar att en varudeklaration

som bygger på frivillig anslutning icke längre är till fyllest. Särskilt

framträdande är bristen, anser motionärerna, i sådana fall då likartade

livsmedel saluföres bredvid varandra men sammansättningen är helt

fri för den ena varan. Motionerna utmynnar i ett yrkande om skyndsam utredning

och förslag till lagstiftning rörande allmän varudeklarationsplikt beträffande

livsmedel.

Även de sistnämnda motionerna tillstyrkes i princip av remissinstanserna.

Endast statens institut för konsumentfrågor intar en avvisande hållning och

menar att en intensifiering av varudeklarationsnämndens verksamhet, som

bygger på frivillig anslutning från producenternas sida, är att föredra framför

en allmän varudeklarationsplikt.

De i förevarande båda motionspar behandlade problemen, som gäller väsentliga

frågor inom livsmedelslagstiftningen, ligger inom ramen för det

uppdrag som tillagts de för översyn av livsmedelslagstiftningen tillkallade

sakkunniga. Utskottet finner därför att motionerna bör överlämnas till utredningen.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen
1)

motionerna 1: 380 och II: 451 samt

2) motionerna I: 552 och II: 669,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna

överlämnas till de för översyn av livsmedelslagstiftningen

tillkallade sakkunniga, samt

B. att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 november 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman, Hiibinette och Erik Filip

Petersson;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors, Odhe, Wiklund i Stockholm*,

fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Gustavsson i Alvesta*, fru

Svensson i Kungsör och herr Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM SS

813282

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:367 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående kontrollen av charkuterivaror och varudeklarationsplikt i fråga om livsmedel. a1 i texten