Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 19i3

1963-11-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1963:76, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 19i3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963

1

Nr 76

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare

tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen

den 11 juni 19i3 (nr 3V7) om vissa ersättningar

vid införandet av statsmonopol å importen av

tobaksvaror.

Genom en den 18 september 1963 dagtecknad proposition, nr 173, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t

att med Svenska Tobaks Aktiebolaget träffa avtal om bestridande från bolagets

medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses i förordningen

den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol

å importen av tobaksvaror i enlighet med av mig i det föregående

angivna grunder.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid

införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror (prop. 1943: 200,

Bev LHJ: 2, rskr 266) skall under vissa förutsättningar ersättning i form

av livränta utgå till de tidigare enskilda tobaksimportörerna och deras

anställda samt tobaksagenterna.

I 9 § stadgas sålunda, att grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan

den 1 januari 1937 och som personligen handhaft den omedelbara ledningen

av rörelsen, äger erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet i

form av livränta. Till grund för beräkningen därav skall läggas en på visst

sätt beräknad årslön till affärsledaren dock högst 10 000 kronor. Livränta

skall till den som under minst 20 år bedrivit importverksamhet utgå med

sex tiondelar av sålunda fastställd ledarlön samt till den som icke uppnått

20 verksamhetsår med ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt

belopp.

Hos tobaksimportör stadigvarande anställd person, som till följd av importmonopolets

införande mist sin anställning, äger jämlikt 11 § erhålla

ersättning under följande villkor, nämligen

1 Dihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 2 avd. Nr 76

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963

a) att han vid monopolets ikraftträdande var svensk medborgare samt

uppnått 21 års ålder,

b) att hans inkomst av arbetet under de fem närmaste kalenderåren före

monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av

anställning hos tobaksimportör, samt

c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i

statens tjänst eller hos monopolets utövare. — Ersättningen skall till den

som vid importmonopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder utgå

i form av livränta och till övriga anställda i form av inkomstersättning. Livräntan

respektive inkomstersättningen är fastställd på grundval av ersättningstagarens

medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen

styrkta årsinkomst som åtnjutits i den mistade anställningen åren

1938 och 1939, dock att, därest sagda medeltal överstiger 10 000 kronor,

överskjutande belopp icke medräknats. Livränta skall till den som under

minst 20 år innehaft anställning hos tobaksimportör utgå med sex tiondelar

av medelårsinkomsten samt till den som icke uppnått 20 anställningsår

med ett i förhållande till anställningstidens längd nedsatt belopp. Om

ersättningstagare på grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan

minskas med pensionens belopp.

Enligt 13 § äger tobaksagent, varmed förstås envar, som yrkesmässigt för

utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade

tobaksvaror och som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari

1937 och i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari

1940 fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel

av sin hela inkomst av förvärvsverksamhet, uppbära livränta, om han vid

importmonopolets ikraftträdande nedlagt sin verksamhet som tobaksagent.

Till grund för beräkningen av livräntan skall läggas medelårsinkomsten

av tobaksagenturen under de verksamhetsår som nyss nämnts, dock att,

därest medelårsinkomsten överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp

ej medräknas. Livräntan skall till den som under minst 20 år bedrivit verksamhet

som tobaksagent utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda

medelårsinkomsten samt till den som icke uppnått 20 verksamhetsår med

ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Bestämmandet av de ersättningar som enligt förordningen skall utgå anförtroddes

åt en för riket gemensam kommission (tobakskommissionen)

med viss i förordningen angiven sammansättning. Kommissionens verksamhet

har numera upphört.

Den 22 juni 1943 träffades mellan svenska staten, å ena, samt dåvarande

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, å andra sidan, ett avtal, varigenom

tobaksmonopolet bland annat förband sig att till de inom tobaksbranschen

sysselsatta personer som avses i förordningen utgiva de ersättningar som

fastställts av kommissionen.

Motiven till de nu berörda ersättningsreglerna återfinns främst i det be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963

tänkande rörande reglering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror

(SOU 1940:34) som den 16 december 1940 avgavs av tillkallade sakkunniga

(1938 års tobakshandelsutredning). Utredningsmännen har i ersättningsfrågan

uttalat bland annat, att ersättningarna med hänsyn till vad som

upplysts rörande de anställdas i allmänhet anmärkningsvärt låga lönenivå

borde tillmätas efter jämförelsevis generösa grunder, då risk eljest i åtskilliga

fall syntes föreligga att existensminimum underskredes, samt understrukit,

att några direkta jämförelser med gängse grunder för pensionering

icke borde anställas. Det syntes utredningsmännen nämligen vara en klar

principiell skillnad mellan det fall, att en person vid fastställd avgångsalder,

eller på grund av sjukdom dessförinnan, pensionerades enligt de med anställningen

förbundna pensionsvillkoren eller därmed jämförliga grunder,

och det fall, att staten förbjöde en förut lovlig näring och därmed på en

gång berövade en hel kår dess levebröd.

Av förarbetena till förenämnda förordning framgår ej annat än att de

fastställda ersättningarna skulle vara slutgiltiga. Sedan emellertid frågan

om dyrtidstillägg å livräntorna väckts dels från enskilt håll genom framställningar

till Kungl. Maj:t, dels genom motion i riksdagen (se 1950:11:

58; LI 2U 24) hemställde Kungl. Maj:t (prop. 1952: 158) om riksdagens bemyndigande

att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffa avtal om

bestridande från bolagets medel av ett tillägg om 25 procent å de livräntor

som utgick från och med den 1 juli 1952. Riksdagen lämnade det begärda

bemyndigandet (L2U 32; rskr 184). Den 30 juni 1952 träffades avtal mellan

staten och bolaget om det föreslagna tillägget å livräntorna.

Med hänsyn till inträffad ytterligare stegring av levnadskostnaderna höjdes

tillägget till 50 procent från och den 1 juli 1957 (prop. 1957: 10; L2U

1; rskr 84). Genom avtal den 10 maj 1957 åtog sig bolaget att bestrida

kostnaderna även för detta tillägg.

För närvarande utgår livräntor till 42 personer med ett sammanlagt årligt

belopp inklusive dyrtidstillägg av cirka 163 600 kronor. Storleken av utgående

livräntors grundbelopp varierar mellan 100 och 6 000 kronor per år.

Av livräntetagarna är 34 födda före år 1897, tre år 1897, fyra år 1898 och

en år 1900.

I sitt utlåtande nr 38 till innevarande års riksdag i anledning av väckt

motion (11:22) om ytterligare tillägg å förevarande livräntor har andra

lagutskottet framhållit, att de stegringar i levnadskostnaderna som inträffat

sedan år 1957 motiverar en höjning av nu utgående tillägg. Utskottet

har inte varit berett taga ställning till vilken höjning av dessa som kan anses

skälig. Det har ansetts ankomma på Kungl. Maj:t att enligt samma

principer som vid tidigare höjningar föreslå det dyrtidstillägg som tills vidare

bör utgå. Emellertid har utskottet ansett, att grunderna för framtida

höjningar av livräntorna bör utredas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963

I skrivelse den 23 april 1963, nr 145, har riksdagen, under åberopande

av andra lagutskottets förenämnda utlåtande, som sin mening givit Kungl.

Maj :t till känna vad utskottet sålunda anfört.

Departementschefen

I förevarande proposition har föredragande departementschefen, statsrådet

Sträng, anfört.

»Enligt förordningen den 11 juni 1943, nr 347, utgår under vissa förutsättningar

ersättning i form av livräntor till de tidigare inom tobakshandeln

sysselsatta grossistimportörerna, deras anställda samt tobaksagenterna. Såsom

anförts i det föregående framgår av förarbetena till förordningen ej

annat än att de fastställda ersättningarna skulle vara slutgiltiga. Med hänsyn

till omständigheterna vid införandet av statsmonopol å importen av

tobaksvaror och till de stegrade levnadskostnaderna beslöt emellertid riksdagen

(prop. 1952: 158; L2U 32; rskr 184), att ett tillägg om 25 procent

till ifrågavarande ersättningar skulle utgå från och med den 1 juli 1952.

Sedermera fattade riksdagen beslut (prop. 1957: 10; L2U 1; rskr 84) om

en höjning av tillägget till 50 procent från och med den 1 juli 1957. Sedan

dess har levnadskostnaderna ytterligare stegrats. Såsom andra lagutskottet

framhållit i sitt utlåtande 1963: 38 motiverar detta en ytterligare

höjning av ifrågavarande tillägg. Jag förordar, att förslag nu framlägges

för riksdagen om en höjning till 90 procent från och med den 1

januari 1964. Tillägget skulle därigenom nära ansluta sig till ökningen av

konsumentprisindex efter år 1943, då grundlivräntorna fastställdes.

Kostnaderna för en sådan höjning kan beräknas till cirka 44 000 kronor

per år. I likhet med vad som gäller beträffande livräntorna och nuvarande

tillägg synes även gäldandet av det ytterligare tillägget böra åvila Svenska

Tobaks Aktiebolaget. Enligt vad jag under hand inhämtat är styrelsen för

bolaget beredd att ikläda detta kostnaderna härför.

Vad gäller frågan om grunderna för framtida höjningar av förevarande

livräntor vill jag erinra om att dessa från början synes ha avsetts att vara

definitiva. Med hänsyn härtill ävensom till den förbättring i villkoren,

som skulle erhållas vid bifall till mitt förslag i det föregående, vill jag förorda,

att någon mer automatiskt verkande regel för höjningar av livräntorna

inte nu konstrueras. Jag har för avsikt att i framtiden liksom hittills

för Kungl. Maj :t framlägga de förslag i fråga om livräntorna som må

befinnas påkallade.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 76 år 1963

5

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot propositionen och

får därför hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr

173, måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att med Svenska Tobaks

Aktiebolaget träffa avtal om bestridande från bolagets

medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses i förordningen

den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar

vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror

i enlighet med i propositionen angivna grunder.

Stockholm den 26 november 1963

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling liar närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,

fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman, Hiibinette och Erik

Filip Petersson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,

Rimmerfors, Odhe*, fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson

och Gomér.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631320

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:385 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 19!j3 a1 i texten