Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954
1963-11-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1963:77, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1963
1
Nr 77
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i utlänningslagen den 30
april 1954 (nr 193).
Genom en den 18 oktober 1963 dagtecknad proposition, nr 185, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 (nr 193)
Härigenom förordnas, att 19, 20 och 57 §§ utlänningslagen den 30 april
19541 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
19 §.
Utlänning, som ankommer till riket,
må ock avvisas,
1) om han kan antagas komma
att sakna erforderliga medel för sin
vistelse här i riket eller, därest han
ämnar besöka Danmark, Finland eller
Norge, för sin vistelse därstädes
ävensom för sin hemresa;
2) om han ämnar söka sitt uppehälle
här i riket eller i Danmark,
Finland eller Norge och det skäligen
kan antagas att han icke kommer
att ärligen försörja sig;
3) om han, enligt vad känt är, under
de senast förflutna två åren yrkesmässigt
bedrivit otukt, yrkesmässigt
utnyttjat annans otuktiga lev
-
(Föreslagen lydelse)
Utlänning må ock avvisas,
1) om han kan antagas komma
att sakna erforderliga medel för
sin vistelse här i riket eller, därest
han ämnar besöka Danmark, Finland,
Island eller Norge, för sin vistelse
därstädes ävensom för sin
hemresa;
2) om han ämnar söka sitt uppehälle
här i riket eller i Danmark,
Finland, Island eller Norge och det
skäligen kan antagas att han icke
kommer att ärligen försörja sig;
3) om han, enligt vad känt är, under
de senast förflutna två åren yrkesmässigt
bedrivit otukt, yrkesmässigt
utnyttjat annans otuktiga lev
-
1 Senaste lydelse av 19 och 20 §§ se SFS 1957:697.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 2 avd. Nr 77
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1963
(Nuvarande lydelse)
nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;
4) om han tidigare inom eller
utom riket blivit dömd till frihetsstraff
och det skäligen kan befaras
att han kommer att här i riket eller
i Danmark, Finland eller Norge fortsätta
brottslig verksamhet; eller
5) om det med hänsyn till hans
föregående verksamhet eller eljest
skäligen kan befaras att han kommer
att här i riket eller i Danmark,
Finland eller Norge bedriva sabotage,
spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet.
Utlänning må jämväl, på begäran
av den centrala utlänningsmyndigheten
i Danmark, Finland eller Norge,
avvisas i annat fall, om det kan
antagas att han eljest begiver sig till
det land, som framställt sådan begäran.
Vad i
(Föreslagen lydelse)
nadssätt eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;
4) om han tidigare inom eller
utom riket blivit dömd till frihetsstraff
och det skäligen kan befaras
att han kommer att här i riket eller i
Danmark, Finland, Island eller Norge
fortsätta brottslig verksamhet; eller
5)
om det med hänsyn till hans
föregående verksamhet eller eljest
skäligen kan befaras att han kommer
att här i riket eller i Danmark,
Finland, Island eller Norge bedriva
sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverk
samhet.
Utlänning må jämväl, på begäran
av den centrala utlänningsmyndigheten
i Danmark, Finland, Island eller
Norge, avvisas i annat fall, om
det kan antagas att han eljest begiver
sig till det land, som framställt
sådan begäran.
eller bosättningstillstånd.
20 §.
Avvisning skall ske vid utlännings
ankomst till riket eller omedelbart
därefter; beslut om avvisning
meddelas av polismyndighet.
Finner polismyndigheten
Vad i--- --------—- bör avvisas.
Avvisning skall ske vid utlännings
ankomst till riket eller omedelbart
därefter; avvisning med
stöd av 19 § må dock ske intill tre
månader efter ankomsten. Beslut
om avvisning meddelas av polismyndighet.
icke föreligger.
57 §.
Beslut om avvisning, som medde- Beslut om avvisning, som medlats
av polismyndighet, skall gå i delats av polismyndighet vid utlänverkställighet
utan hinder av an- ningens ankomst till riket eller ome
-
förda besvär. delbart därefter, skall gå i verk
ställighet
utan hinder av anförda
besvär.
Dom eller — —----avgivit nöjdförklaring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964. Vad i 19 § sägs om Island
skall dock träda i tillämpning först den dag Konungen förordnar. Lagen den
1 december 1961 (nr 674) om ändring i utlänningslagen upphäves såvitt
avser nämnda paragraf.
Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1963
3
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att avvisning enligt 19 § utlänningslagen skall
kunna ske ej endast såsom för närvarande vid utlännings ankomst till riket
eller omedelbart därefter utan jämväl intill tre månader efter ankomsten.
Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen
anfört. Beträffande övriga delar av propositionen hänvisas
till denna.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Kling, har anfört:
»De nuvarande bestämmelserna om avlägsnande av utlänningar från vårt
land fick sin principiella utformning genom 1954 års utlänningslagstiftning.
Utlänning kan genom avvisning vid ankomsten till riket eller omedelbart
därefter förhindras att vistas i landet. Har utlänningen kommit in
i landet, kan han avlägsnas genom förpassning, förvisning eller utvisning
Skillnaden mellan avvisning och andra former för avlägsnande av utlänningar
går tillbaka till vår tidigaste lagstiftning i ämnet. Under arbetet med
den nya utlänningslagen väcktes frågan om icke avvisning borde kunna
ske även inom viss tid efter utlänningens ankomst till riket. Dåvarande
chefen för justitiedepartementet fann emellertid icke tillräckliga skäl att
ge avvisning en vidsträcktare tillämpning än som dittills gällt.
När utlänningslagen genomfördes uttalades, att förutsättningar icke funnes
för en på fritt folkutbyte grundad utlänningspolitik men att vårt land
borde fullfölja en så fri utlänningspolitik som vid varje tidpunkt visade
sig möjlig. Under årens lopp har samfärdseln inom Norden efter hand underlättats
genom en liberalisering av gränsformaliteterna. Det har manifesterats
i 1957 års överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland
och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.
Ytterligare lättnader har genomförts från den 1 juni i år, sedan de
nordiska länderna den 20 maj 1963 undertecknat tilläggsprotokoll till
1957 års överenskommelse. Strävandena att underlätta samfärdseln är
icke begränsad till de nordiska länderna. Den i år genomförda ordningen,
varigenom identitetskort godtages som pass för medborgare i vissa utomnordiska
länder vid inresa i riket, står i överensstämmelse med stadgande
i Europarådets konvention 1957 om persontrafik m. m.
De lättnader som sålunda genomförts har i viss utsträckning försvagat utlänningskontrollen.
Detta är en följd av själva målsättningen för det nor
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1963
diska samarbetet, som innebär att resandetrafiken skall underlättas för utlänningar.
Vissa olägenheter för det svenska samhället genom den försvagade
utlänningskontrollen har emellertid som expertgruppen påvisat kommit
att accentueras genom att möjligheterna att avlägsna icke önskvärda utlänningar
är olika i de skilda nordiska länderna. Bestämmelserna härom är snävare
i Sverige än i de andra nordiska länderna. Expertgruppen har även ut\ecklat
lättnaderna för resandetrafiken. Uttalanden av remissmyndigheterna bestyrker
detta.
Med hänsyn till vad sålunda förekommit synes det vara befogat att överväga
en vidgning av möjligheterna att avlägsna utlänning från riket. De vidgade
möjligheterna bör icke vinnas genom en ändring av den generella utlänningspolitiken,
som skulle innebära att kravet på uppehållstillstånd skärpes.
En sådan åtgärd skulle stå i direkt strid med strävandena att underlätta
den internationella samfärdseln. I stället torde man få inrikta sig på att
andra de bestämmelser som avser att inskränka utlännings vistelse här i
landet med hänsyn till hans individuella förhållanden.
Expertgruppen har föreslagit, att utlänningslagens regler om avvisning
ändras så, att avvisning skall kunna ske icke endast vid ankomsten till
riket eller omedelbart därefter utan även inom tre månader från inresan.
Tremånaderstiden bär valts för att täcka den period under vilken utlänning
får vistas i riket utan uppehållstillstånd. Genom ändringen skulle
de svenska reglerna närmare anpassas till motsvarande danska, finska
och norska bestämmelser. Förslaget står i överensstämmelse med art. 2 i
nyssnämnda tilläggsprotokoll, enligt vilken de riktlinjer som 1957 års överenskommelse
uppställer för avvisning vid nordisk yttergräns skall äga tilllämpning
också när det är fråga om att avlägsna en utlänning från nordiskt
land mom den tidsperiod under vilken uppehållstillstånd icke kräves.
En ändring av avvisningsreglerna på sätt expertgruppen föreslagit medför
att avvisning får en annan innebörd än hittills. Det kunde därför ifrågasättas
att i stället överväga en ändring av utvisningsreglerna, vilka nu
avser utlänningar som befinner sig i riket. En sådan ändring möter emellertid
betänkligheter från andra synpunkter. Utvisningsreglerna tar sikte
på utlänningar som på grund av asocialitet eller kriminalitet icke är önskvärda
här, och beslut om utvisning är alltid förenat med förbud för utlänningen
att återvända hit. Trots vissa principiella betänkligheter är jag
därför beredd att förorda expertgruppens förslag, vilket också accepterats
av samtliga remissmyndigheter.
Förslaget innebär ändring i 19 och 20 §§ utlänningslagen. I enlighet med
detta torde 19 § få ändras så, att den icke endast har avseende på den som
ankommer till riket. Det blir härmed tydligt, att frågan om avvisning skall
avgöras med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för prövningen. Den
Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1963 5
som vid inresan saknat medel för sin vistelse här men sedermera — genom
arbete eller eljest — erhållit medel skall sålunda icke kunna avvisas med
stöd av 19 § 1). Den tid, inom vilken avvisning jämlikt 19 § skall kunna ske,
torde böra täcka den period under vilken utlänning får vistas i riket utan
uppehållstillstånd. Eftersom avvisningsreglernas innehåll icke lämpligen
bör göras beroende av Kungl. Maj :ts prövning av i vilken omfattning utlänning
skall vara skyldig att inneha uppehållstillstånd, torde emellertid den
tid, inom vilken avvisning skall kunna ske, icke böra anknytas till den uppehållstillståndsfria
tiden utan uttryckligen anges utgöra tre månader efter
inresan i riket. Bestämmelse härom föreslås intagen i 20 §. Sålunda bestämd
kan den tidrymd inom vilken avvisning må ske i vissa fall bli längre än den
uppehållstillståndsfria tiden eftersom, såvitt gäller skyldighet att söka uppehållstillstånd,
dag för inresa i det övriga nordiska passkontrollområdet
jämställes med dag för inresa i vårt land. Några olägenheter torde dock
icke vara att befara av att möjligheter till avvisning föreligger även efter
det att skyldighet att ha uppehållstillstånd inträtt.
I de fall då utlännings reselegitimation icke förses med anteckning om
dagen för utlänningens ankomst till riket eller till nordisk yttergräns, får
myndigheterna när åtgärd överväges mot utlänningen väsentligen lita till
utlänningens egna uppgifter om dagen för inresan. Den nu förordade ändringen
av awisningsbestämmelserna torde emellertid medföra, att utlänning
som saknar uppehållstillstånd knappast har anledning att lämna
oriktig uppgift om inresedagen. Om han uppger att inresan ägt rum under
de senaste tre månaderna, blir awisningsreglerna tillämpliga, och om
han uppger att inresan skett tidigare än tre månader tillbaka, kan förpassning
äga rum.
Prövningen av ärende rörande avvisning torde få ankomma på polismyndighet
även i de fall då utlänningen vistas i riket. I fråga om verkställighet
av polismyndighets avvisningsbeslut synes dock nu gällande
regler i 57 § om omedelbar verkställighet böra begränsas till att avse endast
de beslut som för närvarande går i omedelbar verkställighet, nämligen
beslut om avvisning vid utlänningens ankomst till riket eller omedelbart
därefter.
De förordade ändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1964.
Genom lag den 1 december 1961 (nr 674) har 19 § ändrats. Denna ändring,
som avsåg att infoga Island i kretsen av övriga nordiska länder, träder i
kraft den dag Kungl. Maj :t förordnar. Sådant förordnande har hittills icke
meddelats och torde icke komma alt meddelas före den 1 januari 1964. övergångsbestämmelserna
till de nu föreslagna ändringarna bör därför avfattas
så att, såvitt gäller tillämpningen i förhållande till Island, ikraftträdandet
alltjämt blir beroende på Kungl. Maj :ts förordnande.»
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1963
Lagrådet
Lagrådet lämnade — under erinran att, då i 20 § anges inom vilken tid
avvisning skall ske, därmed avses beslutet om avvisning — förslaget utan
anmärkning.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr
185.
Stockholm den 26 november 1963
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand*, Nils Elowsson, Axel Svensson,
fru Carlqvist, fru Gärda Svenson, herrar Nyman, Hiibinette och Erik Filip
Petersson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Nilsson i Göteborg*,
Rimmerfors, Odhe*, fru Gunne, herrar Johansson i Södertälje, Fredriksson
och Gomér*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631351
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:386 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 19!j3 a1 i texten