Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1955

1963-02-13 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,1 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1955

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen

den 3 juni 1955 (nr 272) om inskränkning i rätten att

förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen) jämte

i anledning av propositionen väckta motioner, dels

ock motioner om åtgärder till befrämjande av jordbrukets

rationalisering.

Genom en den 28 december 1962 dagtecknad proposition, nr 10 år 1963,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet hållna protokoll, jämlikt 87 § regeringsformen föreslagit riksdagen

att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1955 (nr 272) om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen)

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1955 om inskränkning i rätten

att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen), vilken enligt lag

den 13 april 1962 (nr 123) gäller till och med den 30 juni 1963, skall aga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1965.

I samband med propositionen har utskottet behandlat dels de i anledning

av propositionen väckta motionerna nr 287 i första kammaren av hen

Osvald och nr 331 i andra kammaren av herr Antby m. fl. och dels de till

lagutskott hänvisade motionerna nr 289 i första kammaren av herr Sveningsson

m. fl. och nr 332 i andra kammaren av herr Hseggblom m. fl.

I motionerna I: 287 och II: 331, som är likalydande, hemställes

»afl riksdagen med ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 10 måtte besluta

att jordförvärvslagen skall äga giltighet till och med den 30 juni 1964.»

Beträffande motionernas innehåll får utskottet, i den mån redogörelse icke

lämnas nedan, hänvisa till motionen II: 331.

I motionerna I: 289 och II: 332, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen ville besluta för sin del godkänna sådan ändring av

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 3 avd. Nr 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

Lag den 3 juni 1955 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet
att

denna lags 1 § får följande lydelse:

1 §. Fast egendom----lantbruksnämnd. Sådant förvärvstillstånd er
fordras

dock ej:

3.--— sistnämnda andel.

9. där förvärvaren är fysisk person, som äger och brukar jordbruksfastighet.

Förvärvstillstånd---avvisas.»

Beträffande motionernas innehåll hänvisas, i den mån redogörelse icke

lämnas nedan, till motionen II: 332.

A. Propositionen och de i anledning därav väckta motionerna

1:287 och II: 331

Departementschefen

I propositionen anför föredragande departementschefen följande.

På förslag av Kungl. Maj:t (prop. nr 165) antog 1955 års riksdag (tredje

lagutskottets uti. nr 24, riksdagens skrivelse nr 345) en lag om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen). Lagen, som

utfärdades den 3 juni 1955 (SFS nr 272), har sedermera ändrats 1958 (SFS

nr 212) och 1960 (SFS nr 194). Syftet med lagen är att hindra vissa såsom

olämpliga ansedda förvärv av jord och skog samt att främja jordbrukets

yttre rationalisering.

Jordförvärvslagen var ursprungligen bestämd att gälla t. o. m. den 30 juni

1962. Hösten 1961 inkom och utremitterades ett av 1958 års jordlagsutredning

avgivet betänkande med förslag till ny jordförvärvslag m. m. (SOU

1961:49). I avvaktan på resultatet av den omfattande remissbehandlingen

blev giltighetstiden för 1955 års lag våren 1962 förlängd t. o. m. den 30 juni

1963 (SFS nr 123). Remissyttrandena har numera inkommit. Nära nog genomgående

ges i dem uttryck för den meningen, att tiden inte är mogen

för ett avgörande om jordförvärvslagstiftningens framtida utformning. I

synnerhet understryker man frågans beroende av de resultat vartill 1960 års

jordbruksutredning kan komma. Men även andra pågående utredningar och

inte minst rådande oklarhet om vårt tillträde till den europeiska ekonomiska

gemenskapen anses motivera ett uppskov. Här må också erinras om

den i år tillsatta etableringsutredningens uppdrag att mot bakgrunden av

sistnämnda spörsmål verkställa en allmän översyn av de frågor som sammanhänger

med rätt att här i riket förvärva egendom. Det synes mig som

om i rådande läge övervägande skäl talar för ett anstånd med reformeringen

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

av jordförvärvslagstiftningen. Jag föreslår därför att giltighetstiden för den

nuvarande lagen förlängs t. o. ra. den 30 juni 1965.

I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1955 (nr 272) om

inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen).

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Motionerna

Enligt motionerna, som är likalydande, bör jordförvärvslagen i likhet med

vad som skedde år 1962 endast förlängas på ett år, då det är av största betydelse

att den i sin helhet omprövas snarast möjligt.

1962 års riksdag

Propositionen till 1962 års riksdag angående fortsatt giltighet av jordförvärvslagen

behandlades av tredje lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 1 år 1962. Som skäl för förlängning åberopades i propositionen

endast att förslag till ny lagstiftning i anledning av jordlagsutredningens

betänkande ej hann föreläggas vårriksdagen. Utskottet yttrade,

såvitt nu är av intresse, att utskottet i sammanhanget ej ansett sig böra

ingå i saklig prövning av frågan om behovet av en jordförvärvslagstiftning.

Utskottet fann ej anledning till erinran emot att giltighetstiden på anfört

skäl förlängdes. Propositionen tillstyrktes därför.

B. Motionerna I: 289 och II: 332 om åtgärder till befrämjande

av jordbrukets rationalisering

Gällande rätt m. m.

Statliga åtgärder för jordbrukets rationalisering

Vid 1947 års riksdag fattades i anledning av en proposition angående riktlinjerna

för den framtida statliga jordbrukspolitiken m. m. vissa principbeslut

rörande statliga stödåtgärder för jordbruket. I det till grund för propositionen

liggande betänkandet av 1942 års jordbrukskommitté anges syftemålet

för statsmakternas stöd åt jordbruket vara att möjliggöra uppehållandet

av en produktion av den storlek, som ur det allmännas synpunkt

framstår såsom önskvärd, samt att åstadkomma, att den jordbruksbefolkning,

som behövs för att frambringa denna produktion, skall kunna vid rationell

drift uppnå en inkomstnivå, likvärdig med andra jämförliga befolkningsgruppers.

De medel som borde användas för att förverkliga detta syfte

1-j- Biliang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 and. Nr 1

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

vore främst dels vad som i betänkandet kallats yttre och inre rationalisering

av jordbruket, d. v. s. åtgärder, som avser att avhjälpa brister i fråga

om brukningsdelarnas storlek och form samt i fråga om jordbrukets fasta

anläggningar, dels ock prisstöd åt jordbruket. Målsättningen för den yttre

rationaliseringen angavs vara att göra brukningsdelarna sådana, att den arbetskraft

som erfordrades för frambringande av den ur allmän synpunkt

önskvärda produktionen finge effektiv sysselsättning, att jordbrukets produktionskostnader

nedbringades och därmed även behovet av stöd från det

allmänna minskades samt att en överproduktion skulle kunna förhindras

genom övergång till en mer extensiv drift. Kommittén fann, att jordbruk i

storleksgruppen 20—30 hektar motsvarade den jordbrukstyp, som ur dessa

och andra synpunkter vore mest önskvärd. Denna typ av jordbruk benämnes

av kommittén normjordbruk. Då jordbruk av denna storlek eller därutöver

emellertid utgjorde en ganska ringa del av landets samtliga brukningsdelar,

ansåg kommittén att man vid rationaliseringen måste stanna vid jordbruk

med en storlek av 10—20 hektar. Dessa jordbruk, som av kommittén

kallades basjordbruk, borde därför tagas till utgångspunkt för de statliga

stödåtgärderna.

Kungl. Maj :t framlade i propositionen till 1947 års riksdag sistnämnda

förslag, vilket riksdagen genom sitt principbeslut godtog. Efter dessa riktlinjer

utfärdades därefter under 1948 bestämmelser angående statligt stöd

till jordbrukets yttre och inre rationalisering genom lånegarantier och statsbidrag

ävensom angående producent- och kontantbidrag till vissa innehavare

av mindre jordbruk.

I proposition nr 148 till 1959 års riksdag framlades bl. a. förslag rörande

den framtida inriktningen och utformningen av den statliga verksamheten

lör jordbrukets rationalisering i syfte att ge denna verksamhet en mera

tidsenlig inriktning. Beträffande den yttre rationaliseringen förordades bl. a.

att de statliga rationaliseringsorganen hädanefter skulle verka för bildandet

av s. k. tvåfamilj sjordbruk. Förslaget godtogs av riksdagen. Rörande förslagets

närmare innehåll hänvisas till propositionen samt till jordbruksutskottets

utlåtande nr 30 år 1959.

Rationaliseringskungörelsen

De sålunda godtagna jordbrukspolitiska riktlinjerna återspeglas bl. a. i

kungörelsen den 11 juni 1948 (nr 342) angående statligt stöd till jordbrukets

yttre och inre rationalisering m. m„ i det följande kallad rationaliseringskungörelsen.

Enligt denna kungörelse åligger det lantbruksstyrelsen och

lantbruksnämnderna att genom stöd till yttre och inre rationaliseringsåtgarder

på jordbrukets område främja strävandena att höja jordbruksnäringens

effektivitet och skapa tillfredsställande försörjningsmöjligheter för dess

utövare (§1). Med yttre rationalisering förstås i kungörelsen fastighetsregleringsåtgärder,

som avser att skapa ökade möjligheter till rationell brukning

genom förändring av brukningsenhets storlek eller förbättring av dess

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963 5

ägosammansättning eller genom förbättring i övrigt av ägoanordningen

(§4). Lantbruksnämnderna skall genom råd och upplysningar verka för genomförande

av yttre rationaliseringsåtgärder och biträda vid planläggning a\

sådana åtgärder. Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna skall vidare

ha till uppgift att, där yttre rationalisering erfordras för att skapa tillfredsställande

försörjningsmöjligheter, underlätta bildandet av till storlek och

ägoanordning ändamålsenliga brukningsenheter genom sammanslagning eller

komplettering med jordbruksjord eller skogsmark ävensom att i övrigt

främja yttre rationalisering av brukningsenheter, som icke ar lampade for

sitt ändamål. För att tillgodose detta syfte skall styrelsen och namnderna

enligt kungörelsen verka för att sådana brukningsenheter bildas, som huvudsakligen

kan skötas av en eller två män utan anlitande av arbetskraft utanför

deras familjer och som också kan bereda samma arbetsinkomst som erbjudes

inom jämförbara näringsgrenar. Det åligger också styrelsen och

nämnderna att främja förbättrad ägoanordning på brukningsenheter som

nu sa«ts (§6). För rationaliseringsändamål äger lantbruksnämnd bl. a. inköpa

mark, inlösa mark enligt jordförvärvslagens bestämmelser och överlåta

av nämnden förvärvad mark. På sätt i rationaliseringskungorelsen narmare

föreskrives kan lantbruksnämnd för rationaliseringsåtgärder lamna

ekonomiskt stöd i form av lånegaranti eller statsbidrag.

Beträffande rationaliseringskungörelsens fullständiga innehall ma hanvisas

till SFS 1959: 246, 1961: 176 och 1962: 97.

Jordförvärvslagen

Enligt jordförvärvslagen får fast egendom, vilken taxerats som jordbruksfastighet,

inte förvärvas genom köp, byte eller gåva utan tillstand av lantbruksnämnd.

I princip behövs tillstånd även vid förvärv av del av eller

ideell andel i jordbruksfastighet. Undantag görs bl. a. för andel i fastighet,

vari förvärvaren redan är delägare. Lagen är inte tillämplig vid förvärv från

kronan, ej heller vid ett antal släktskapsförvärv (1 §).

Avser fång, som enligt 1 § skulle kräva förvärvstillstånd, del av fastighet

och göres sist tre månader efter fånget skriftlig ansökan om avstyckning,

behövs inte förvärvstillstånd, om egendomen genom avstyckning avskiljes

för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk. Finnes i avstyckningsärendet

egendomen vara avsedd för jordbruk eller skogsbruk, får avstyckning pa

grund av fångeshandlingen ej tillåtas utan att frågan om förvärvstillstånd av

förrättningsmannen underställts lantbruksnämndens prövning. Sådan underställning

får dock underlåtas under förutsättning att egendomen skall sammanläggas

med jordbruk, varåt förvärvaren ägnar sig, samt anledning ej

finnes till antagande alt egendomen med större fördel kan läggas till annat

jordbruk. Om egendomen inte är av allenast obetydlig omfattning, gäller

som ytterligare förutsättning alt den uppkommande brukningsenheten inte

blir större än alt den huvudsakligen kan skötas av brukaren och hans familj

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

utan anlitande av främmande arbetskraft. Om underställning inte görs vid

avstyckningsförrättningen, behövs ej förvärvstillstånd (2 §).

Den materiella prövningen regleras av bestämmelserna i 3, 4 och 5 §§.

Enligt 3 § skall förvärvstillstånd vägras, om det finnes anledning till antagande

att egendomen skulle bli vanskött i förvärvarens ägo eller att förvärvaren

med fånget huvudsakligen åsyftar att utan nytta för visst jordbruk i

orten tillgodogöra sig skogstillgång, som behövs såsom stöd för ortens jordbruk,

eller att bereda sig vinst genom snar avyttring av egendomen, del av

densamma eller andel däri eller genom bortförande av byggnader eller annat

som behövs för egendomens brukande.

I vissa fall skall jämlikt 4 § förvärvstillstånd också vägras, om inte fånget

kan väntas medföra Övervägande nytta för jordbruket eller för näringslivet

i orten eller egendomen för förvärvaren har synnerligt värde utöver det

ekonomiska eller eljest särskilt skäl föreligger att godtaga fånget. Detta gäller

till en början, om det finns anledning till antagande att förvärvaren vill

atkomma egendomen huvudsakligen för kapitalplacering eller, vad angår

egendom med jordbruk, i annat syfte än att själv ägna sig åt detta. Samma

ar förhållandet om fanget avser sådan fastighet eller sämjelott, som jämte

annan tangesmannen tillhörig jord utgör en för sitt ändamål lämpad brukmngisenhet,

eller andel i sådan egendom samt brukningsenhetens bestånd

el^r audnmålsenH^iet skulle äventyras genom att egendomen frånskiljes.

. ”h''nder enl^ Jagrummet föreligger slutligen där fånget medför att

sk Ida bruknmgsenheter, som kan anses lämpade för sitt ändamål, eller andelar

i dylika bruknmgsenheter sammanföres i en ägo.

• Enhg.t. 5f.§ får förvärvstillstånd vägras, om egendomen finnes böra tagas

i ansprak för att underlätta bildandet av till storlek och ägoanordning ändan.

ä.sennga br„k„i„gse„heter. Undantag gäUer, om förvärvaren £ ZTn£.

. “ Jam!.lkt 2 kaP'' 57 § Ia§en om nyttjanderätt till fast egendom åtnju
r

orkopsratt tU! egendomen. Huvudregeln är inte heller tillämplig om

e0p b7 Snamnden tidigare på begäran av egendomens ägare förklarat att

egendomen ma överlåtas utan hinder av bestämmelserna i förevarande’lag
loMför^r

™Sländ SÖk0S ,i,‘ X .?*«

Nar till lantbruksnämnd inkommit ansökan om förvärvstillstånd åli«ger

mlTn, T SnaraSt mÖjUgt °ch’ °m * ^sldlt Kinder möter, senasUvI

rat förvärvstdlstånd®00^1 klbeSlU‘- (§ 13)'' Har lanthruksnämnd väg
bruksslvrelsen

T^’ T“ T''1'' bSSlUtet fÖraS genom besvär hos knt
besvärt

4) yrC,SenS bCSlUt fÖrCS h°S KungL Ma^ genom

Förvärvstillstånd för jordbrukare

Den ursprungliga föregångaren till nu gällande jordförvärvslag var lagen

den 2 december 1945 (nr 805) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet.

I motiven till denna lag förklarade sig 1940 års utredning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

7

om jordbrukets skuldsättning ha övervägt, huruvida icke undantag från

skyldighet att söka förvärvstillstånd borde göras i fråga om köp jordbrukare

emellan. Svårigheterna att klart avgränsa olika kategorier köpare från

varandra föranledde emellertid utredningen att låta lagförslaget omfatta köpare

i allmänhet. Vid remissbehandlingen av utredningens förslag yppades

delade meningar bl. a. i detta hänseende. Vissa remissinstanser förordade att

den jordbruksidkande befolkningens förvärv skulle vara undantagna från

tillståndsprövning. Föredragande departementschefen uttalade dock vid lagrådsremissen

som sin åsikt bl. a. att vid kontroll av förvärv alla kategorier

av köpare måste indragas under kontrollen. Det av riksdagen sedermera

antagna lagförslaget (se sammansatta andra lag- och jordbruksutskotts utlåtande

nr 1 år 1945) utformades såvitt nu är i fråga i enlighet med den av

departementschefen uttalade uppfattningen.

1945 års lag ersattes av lagen den 17 juni 1948 (nr 329). Den nya lagens

giltighetstid var från början begränsad till och med den 30 juni 1953 men

förlängdes genom lagstiftning år 1953 till och med den 30 juni 1955.

Frågan om den jordbrukande befolkningen borde undantagas från tillståndsprövningen

berördes jämväl i förarbetena till 1948 års lag. I särskilda

yttranden till det betänkande (SOU 1947:87), vari lagförslaget framlades,

anförde sålunda två av de tillkallade sakkunniga att ägare av jordbruksfastigheter,

som önskade tillköpa jord i rationaliseringssyfte, generellt borde

befrias från skyldighet att söka tillstånd därtill. Sedan förslaget genom propositionen

nr 194 år 1948 bringats under riksdagens prövning, yrkades i motioner

vid 1948 års riksdag att lagen icke skulle äga tillämpning för jordbrukare

som redan ägde jordbruksfastighet. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 34 år 1948 fann emellertid andra lagutskottet bärande skäl icke ha

anförts för en sådan undantagsbestämmelse.

Genom proposition nr 97 till 1953 års riksdag framlades förslag till lag

angående fortsatt giltighet av 1948 års jordförvärvslag. I anledning av propositionen

väcktes bl. a. två likalydande motioner, vari hemställdes om sådan

ändring i lagen att den ej skulle äga tillämpning på jordbrukare som redan

ägde jordbruksfastighet, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag

till härför erforderliga författningsändringar. Propositionen och motionerna

behandlades av tredje lagutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande

nr 16 år 1953. Utskottet, som avstyrkte motionerna, yttrade i hithörande

delar följande.

Förslaget anges vilja underlätta den frivilliga yttre rationalisering, som

jordbrukarna själva kunde åstadkomma genom sammanköp av egendomar.

Det är synnerligen långtgående. Gällande regler innebär, som bekant, att en

person, som redan äger jordbruksfastighet, endast under vissa förutsättningar

kan medges förvärva ytterligare jordbruksfastighet. Det relativa förvärvshinder,

tidigare innehav av jordbruksfastighet sålunda utgör, skulle enligt

förslaget utgå. Men icke nog härmed. Det tidigare fastighetsinnehavet skulle

föranleda att man jämväl bortsåge från de övriga relativa förvärvshinder,

som kunde föreligga, liksom från eventuella absoluta förvärvshinder. Huruvida

sistnämnda konsekvenser skulle vara berättigade har ej alls berörts av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

motionärerna. För utskottet framstår det som uppenbart, att denna fråga

måste besvaras nekande. Anser man det erforderligt att genom lagstiftning

förhindra vissa icke önskvärda jordförvärv, kan det icke vara rimligt, att sådana

förvärv skulle godtagas bara därför att förvärvaren tillhör en viss

befolkningskategori. Förslaget skulle ge dem som förut äger jord en så markerad

förmånsställning i konkurrensen om salubjudna jordbruk, att man

med fog skulle kunna kalla jordförvärvslagen en skrålagstiftning.

Den i utlåtandet omnämnda inskränkningen i förvärvsrätten för den, som

redan ägde jordbruksfastighet, har i 1955 års lag ersatts av reglerna till förebyggande

av att ändamålsenliga brukningsenheter sammanföres i en hand

eller att sådan enhet uppdelas på olika händer.

Vid 1959 års vårriksdag yrkades i två likalydande motioner, nr I: 500 och

11:600, bl. a. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om förslag till höstriksdagen rörande upphävande av jordförvärvslagens

bestämmelser i fråga om jordbrukares rätt att inköpa jord för komplettering

av brukningsenheternas areal. Motionerna behandlades av jordbruksutskottet

i dess av riksdagen härutinnan godkända utlåtande nr 30 år 1959.

Utskottet yttrade därvid (s. 79).

I motionerna I: 500 och II: 600 har framförts ett förslag av innebörd, att

jordförvärvslagens bestämmelser i fråga om jordbrukares rätt att inköpa

jord för komplettering av brukningsenheternas areal skall upphävas. Jordtörvärvslagen

är jämte uppsiktslagen och den s. k. bolagsförbudslagen föremål

för översyn av 1958 års jordlagsutredning. Motionärerna yrkar trots

detta att förslag i förenämnda syfte skall föreläggas årets höstriksdag utan

att utredningens betänkande avvaktas.

Jordbrukares rätt att inköpa jord för kompletteringsändamål regleras i

3, 4 och 5 §§ jordförvärvslagen. Den motions vis förordade lagändringen

skulle sålunda bli av mycket omfattande och genomgripande natur och beröra

grunderna för ifrågavarande lagstiftning. Utskottet förutsätter att

Kungl. Maj:t kommer att tillse att överensstämmelse uppnås mellan å ena

sidan tillämpningen av vad som enligt jordförvärvslagen är att anse som

ändamålsenliga brukningsenheter och å andra sidan den vidgade målsättning

för den statsunderstödda rationaliseringsverksamheten som kommer

till uttryck i den nya rationaliseringskungörelsen. Med hänsyn till det sagda

avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Icke heller i jordlagsutredningens förslag till ny jordförvärvslag har jordbrukare

undantagits från skyldigheten att söka förvärvstillstånd. I förslaget

har emellertid intagits bestämmelser som möjliggör för aktiva jordbrukare

att tillköpa mark, även om detta skulle innebära att var för sig bärkraftiga

fastigheter sammanfördes till en enhet. Det vid åtskilliga tillfällen framförda

kravet på att förvärvslagstiftningen icke borde hindra jordbrukarnas

egen frivilliga rationalisering borde nämligen enligt utredningens mening tillmötesgås

(SOU 1961:49 s. 102).

Motionerna

I motionerna erinras om att jordbrukets rationalisering räknats som ett

viktigt medel att förverkliga de riktlinjer för den svenska jordbrukspolitiken

som godkändes av 1947 års riksdag. I fråga om den yttre rationalise
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963 9

ringen är emellertid enligt motionärerna resultatet av den statligt understödda

rationaliseringsverksamheten i hög grad otillfredsställande. Som en

av orsakerna härtill anger motionärerna att verksamheten i enlighet med

1947 års beslut syftade till att skapa basjordbruk. Visserligen har detta misstag

rättats till genom 1959 års riksdagsbeslut men alltjämt kvarstår, sägs

det, jordförvärvslagens utvecklingshämmande bestämmelser. Med all sannolikhet

skulle, anser motionärerna, rationaliseringen ske i snabbare takt, om

utvägar öppnades till en friare handel utan de restriktioner och tidsödande

avgöranden vid prövning av egendomsförvärv som den nuvarande jordförvärvslagen

medför. Enligt motionerna har jordbrukarna ett stort intresse

av att utöka sina jordarealer, bl. a. för att därigenom trygga sina jordbruks

bestånd. Motionärerna anser att en rätt för jordbrukarna att fritt förvärva,

vad de för sin närings utvidgning behöver, ej kan missbrukas. Den föreslagna

bestämmelsen skulle nämligen blott innebära ett bortfall av sådana hinder

för en fri expansionsrätt, som näringsfriheten undanröjt för andra företagare.

Utskottet

Jordförvärvslagen var ursprungligen bestämd att gälla t. o. m. den 30 juni

1962. Våren 1962 förlängdes emellertid lagens giltighetstid t. o. m. den 30

juni 1963 på grund av då pågående remissbehandling av jordlagsutredningens

betänkande med förslag till ny jordförvärvslag m. m. Enligt propositionen

ges i de nu föreliggande remissyttrandena nära nog genomgående

uttryck för den meningen, att tiden ännu inte är mogen för att avgöra frågan

om jordförvärvslagens framtida utformning. Härvid hänvisas bl. a. till

frågans samband med resultatet av 1960 års jordbruksutredning och till rådande

oklarhet om rikets tillträde till den europeiska ekonomiska gemenskapen.

Departementschefen erinrar jämväl om etableringsutredningens uppdrag

att mot bakgrunden av sistnämnda spörsmål verkställa en allmän översyn

av de frågor som sammanhänger med rätt att här i riket förvärva egendom.

Departementschefen har i detta läge funnit övervägande skäl tala för

ett anstånd med reformeringen av jordförvärvslagstiftningen. I propositionen

föreslås därför att jordförvärvslagen skall äga fortsatt giltighet till och

med den 30 juni 1965.

Enligt de likalydande motionerna 1:287 och 11:331 är de av departementschefen

anförda skälen inte av den styrka att de motiverar en tvåårig

förlängning. Motionärerna anser det vara av största betydelse att en omprövning

av jordförvärvslagen i dess helhet sker så snart som möjligt. De

yrkar därför att lagens giltighetstid skall förlängas endast t. o. m. den 30

juni 1964. _ .

Jordförvärvslagen utgör endast en del av den jordpolitiska lagstiftning,

med vars hjälp samhället söker förhindra och reglera vissa jordförvärv. Till

delta rättsområde hör jämväl bl. a. lagen angående förbud i vissa fall för

bolag, förening och stiftelse att förvärva fast egendom (bolagsförbudslagen)

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

och lagen om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m. m.

(utlannmgsförbudslagen). Som framgår av departementschefens uttalande

är hela frågan om rätten att här i riket förvärva egendom under omprövning

i samband med pågående utredningar. Det är därför enligt utskottets mening

naturligt och lämpligt att en samtidig lösning av hithörande komplicerade

problem såvitt möjligt eftersträvas, vilket dock uppenbarligen kan bli

tidskrävande. Detta far likväl icke innebära att frågan om en reformering

av jordförvärvslagen fördröjes. Utskottet vill därför understryka vikten av

att nämnda fråga snarast bringas till sin lösning. Med hänsyn till vad departementschefen

anfört kan man enligt utskottets bedömande dock icke

räkna med att förslag till ny jordförvärvslag skall kunna föreläggas nästa

års riksdag. Utskottet vill erinra om att såväl jordbruksutredningens som

etableringsutredningens arbete enligt årets riksdagsberättelse beräknas påga

hela 1963. Det måste i ett sådant läge anses befogat att nu gällande jordförvärvslag

förlänges på föreslaget sätt. På grund av det anförda avstyrker

utskottet ifrågavarande motioner och biträder departementschefens förslag.

Såsom departementschefen inledningsvis framhållit, har jordförvärvslagen

det dubbla syftet att dels hindra vissa olämpliga förvärv av jord och

skog och dels främja jordbrukets yttre rationalisering. Enligt de likalydande

motionerna I: 289 och II: 332 har jordförvärvslagen emellertid icke haft avsedd

verkan i sistnämnda hänseende. Motionärerna anser att den yttre rationaliseringen

bäst skulle främjas, om jordbrukarna undantogs från lagens

bestämmelser om förvärvstillstand. I motionerna hemställes därför om

sådan ändring i jordförvärvslagen att den ej blir tillämplig på fysisk person

som äger och brukar jordbruksfastighet.

Som framgår av den föregående redogörelsen har den genom motionerna

aktualiserade frågan tidigare prövats av riksdagen. Sålunda har bl. a. tredje

lagutskottet år 1953 och jordbruksutskottet år 1959 i av riksdagen godkända

utlåtanden i princip ställt sig avvisande till liknande yrkanden. Därvid

har bl. a. påpekats att en ändring av nu föreslagen art är mycket genomgripande

och berör lagstiftningens grunder. Utskottet vill ytterligare anmärka,

att den föreslagna undantagsbestämmelsen möjliggör förvärv av jordoch

skogsegendomar jämväl för annat ändamål än rationalisering. Tillräckliga

motiv för godkännande av sådana förvärv har i motionerna icke anförts.

Enligt utskottets bedömande erbjuder den förordade bestämmelsen dessutom

stora möjligheter att kringgå jordförvärvslagstiftningen. Jämväl detta

förhållande synes betänkligt i en tid då intresset såväl inom som utom landet

för förvärv i Sverige av fast egendom befinner sig i starkt stigande. Av

det nu anförda framgår enligt utskottets mening att den av motionärerna förordade

ändringen i jordförvärvslagen icke blott är av genomgripande natur

utan även till sina verkningar svåröverskådlig. Såsom framgår av det föregående

övervägs f. n. inom Kungl. Maj:ts kansli ett nytt förslag till jordförvärvslag.

Vid angivna förhållanden finner utskottet det uppenbart att motionerna,

som avser en omedelbar lagändring, icke kan tillstyrkas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1963

Motionernas syfte att underlätta den frivilliga rationaliseringen av jordbruket

är emellertid enligt utskottets mening förtjänt av beaktande. Otvivelaktigt

är såväl jordbrukets som skogsbrukets lönsamhet flerstädes mycket

beroende av egendomarnas areal och arrondering. De farhågor som i motionerna

yppats om jordförvärvslagens utvecklingshämmande verkan föranleder

därför utskottet att understryka behovet av att lagens utformning omprövas.

Härvid bör, såsom jordlagsutredningen uttalat, det vid åtskilliga tillfällen

framförda kravet på att förvärvslagstiftningen icke bör försvåra jordbrukarnas

egen frivilliga rationalisering beaktas. Med hänsyn till utredningens

uttalande förutsätter utskottet att de av motionärerna i nämnda hänseende

framförda synpunkterna kommer att övervägas vid den blivande lagstiftningen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna 1:287 och II:

331 måtte bifalla förevarande proposition;

B. att motionerna I: 289 och II: 332 i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Ebbe

Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson, Åkesson och Erik

Jansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Svenning,

Hamrin i Kalmar, Turesson*, Sundelin, Mattsson och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag G30176

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:54 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1955 a1 i texten