Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående rätt för markägare att anhängiggöra talan vid expropriationsdomstol i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare av herrar Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 670.

1963-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:10, Utlåtande i anledning av motion angående rätt för markägare att anhängiggöra talan vid expropriationsdomstol i vissa fall. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare av herrar Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 670.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1963

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av motion angående rätt för markägare att

anhängiggöra talan vid expropriationsdomstol i vissa

fall.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare av herrar

Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora väckt och till lagutskott

hänvisad motion, nr 670.

I samband med expropriation av mark för elektriska kraftledningar upprättas

enligt motionärerna ofta servitutskontrakt av innehåll bl. a. att ledningens

ägare berättigas att omedelbart taga marken i anspråk samt att ersättningsfrågan

i händelse av tvist skall avgöras i den ordning expropriationslagen

föreskriver. Motionärerna framhåller, att om ledningsägarens

expropriationsrätt skulle upphöra, innan överenskommelse nåtts i ersättningsfrågan,

markägaren saknar möjlighet att själv anhängiggöra talan vid

expropriationsdomstolen. Motionärerna anser att sådan möjlighet — vars

motsvarighet finnes i lagen om allmänna vägar — bör beredas markägarna

genom ändrad lagstiftning. I motionen hemställes därför »att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla att den i motionen berörda frågan

måtte bli föremål för översyn».

Gällande rätt m. m.

Expropriationsförfarandet regleras i lagen den 12 maj 1917 om expropriation.

Rätten till expropriation och omfattningen därav bestämmes av Kungl.

Maj :t i statsrådet (1—5 §§). Härvid fastställes även en tid, inom vilken

sökanden har att fullfölja frågan genom att väcka talan mot fastighetens

ägare eller annan sakägare genom stämning vid expropriationsdomstolen.

Försittes fristen, upphör expropriationsrätten (5 § sista stycket). Enligt

praxis möter ej hinder att fristen förlänges genom nytt beslut av Kungl.

Maj :t. Under domstolsförfarandet fastställdes expropriationsersättningen

(7—-11 §§). Vid expropriationsdomstolen och — vid fullföljd — inför hovrätten

och högsta domstolen följer förfarandet i stort sett samma regler som

gäller för allmän domstol (13 §). I sammanhanget må erinras om att expropriationslagens

bestämmelser om rättegångskostnader är förmånliga

för sakägaren (67 §). Fastställd expropriationsersättning erlägges och fördelas

vid förfarande inför länsstyrelsen. Först härefter har enligt huvudre
Bihang

till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

geln expropriationen fullbordats och sökanden fått rätt att tillträda vad

som exproprierats (48—58 §§).

Expropriationslagen erbjuder emellertid jämväl sökanden möjlighet att

på vissa villkor utverka rätt att tillträda marken före expropriationens fullbordande.

Om det är av synnerlig vikt för sökanden att dessförinnan taga

marken i besittning, kan nämligen domstolen förordna om s. k. förhandstillträde,

sedan stämning i målet utfärdats. Som villkor för tillträdet skall därvid

föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer pant eller borgen för

expropriationsersättningen jämte sex procent ränta från tillträdesdagen

(37 §). På yrkande av sakägaren skall domstolen — om det inte är uppenbart

att ersättningen blir obetydlig — vidare föreskriva att sökanden hos

länsstyrelsen skall nedsätta det belopp som domstolen bestämmer. Detta

belopp får icke vara lägre än tre fjärdedelar av den summa, vartill expropriationsersättningen

förberedelsevis uppskattas av domstolen. Beloppet

får inte heller sättas lägre än vad sökanden medgivit eller vad denne har

att erlägga på grund av dom i målet, som vunnit laga kraft mot honom

(38 §).

Har mark tagits i anspråk med vägrätt och kan överenskommelse ej träffas

om ersättningen, äger enligt 23 § lagen den 30 juni 1943 om allmänna

vägar den som vill framställa ersättningsanspråk att instämma sin talan

mot väghållaren vid vederbörande ägodelningsrätt.

Frågans tidigare behandling

Vid 1958 års A-riksdag aktualiserades genom väckta motioner ett spörsmål

med anknytning till den nu förevarande frågan. I motionerna påtalades det

förhållandet att enligt gällande rätt expropriationsersättningen bestämdes

med hänsyn till fastighetens värde den dag, då tillträdet skedde, och i då

gällande penningvärde. Eftersom ofta avsevärd tid hann förflyta mellan tillträdet

och ersättningens bestämmande, fick nämligen i tider av inflation

fastighetsägaren vidkännas förluster medan sökanden gjorde en däremot

svarande vinst. På i huvudsak de skälen ansåg motionärerna att expropriationslagen

borde ändras på ett sådant sätt, att uppskattningen av marken

med utgångspunkt från värdet vid tillträdet alltid skulle ske i ett till värderingsdagens

läge omräknat penningvärde. Sveriges advokatsamfund berörde

i remissyttrande över motionerna bl. a. den nu aktuella frågan och yttrade

därvid följande.

I det övervägande flertalet mål kan exproprianten åberopa goda skäl för

förhandstillträde, och lagens huvudregel om tillträde efter fullbordad expropriation

torde därför komma i tillämpning relativt sällan. I praktiken

förekommer emellertid även förhandstillträde på grund av avtal mellan parterna

eller på grund av ensidiga medgivanden från sakägarnas sida. Sådant

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

tillträde kan förekomma både före och efter det stämning uttagits. Representanter

för exproprianten besöker ej sällan sakägarna och begär att de

på ett tryckt formulär skall lämna medgivande till förhandstillträde, och

sakägarna förstår ofta nog icke att de kan behöva skydda sig genom särskilda

avtalsvillkor. Det förekommer fall. då det efter ett sådant medgivande

dröjer flera år innan stämning uttages av exproprianten och sakägaren kan

få ersättningsfrågan prövad.---Sakägarna har enligt expropriations
lagen

icke någon möjlighet att själva hänskjuta ersättningsfrågan till expropriationsdomstolens

prövning. Detta förhållande finner styrelsen i hög

grad otillfredsställande, och styrelsen skulle därför vilja förorda sådan

ändring i lagen, att en sakägare, som medgivit förhandstillträde, får möjlighet

att själv väcka talan vid expropriationsdomstolen, därest ansökan om

stämning i vanlig ordning icke ingivits inom viss kortare tid.

Motionerna behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 16 år 1958.

Utskottet erinrade därvid om reglerna i 37 och 38 §§ expropriationslagen om

förhandstillträde och möjligheten att redan i ett tidigt skede utfå del av den

blivande ersättningen. Genom att placera denna del i värdebeständig valuta

kunde fastighetsägaren enligt utskottets mening i viss utsträckning undgå

inflationsförlust. Utskottet fann det påkallat att den, som genom en frivillig

förtida upplåtelse utan särskilt vederlag eller andra förmåner lät sökanden

ta erforderlig mark i besittning, icke skulle försättas i sämre läge

än den som — kanske genom tredska och processlystnad — tillförsäkrade

sig i 38 § omförmälda förmåner. Utskottet fann därför övervägande skäl

tala för att de av motionärerna påtalade spörsmålen ej lämnades obeaktade.

Frågan om den lämpliga lösningen av det väckta spörsmålet ansågs böra

tagas under fortsatt utredning genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet utvecklade

dock vissa synpunkter i detta hänseende. Sålunda ifrågasattes bl. a.

om icke det i 38 § omförmälda förfarandet skulle kunna komma till användning

även i fall av frivilligt förtida tillträde. Ett sätt att vidga metodens användbarhet

skulle vara att låta nedsättningen omfatta något mera än de tre

fjärdedelar, som lagen nu föreskriver. Enligt utskottet kunde det vidare

övervägas, om det inte skulle vara ändamålsenligt att såsom advokatsamfundet

förordat införa möjlighet för fastighetsägaren och annan sakägare

att, sedan tillträde skett, instämma expropriationssökanden till expropriationsdomstolen

för att därigenom erhålla en preliminär värdering med åtföljande

nedsättning. Utskottet yttrade i anslutning härtill.

Häremot kan invändas att det bör ligga i sökandens hand att avgöra om

expropriationen skall fullföljas eller ej, men i de fall där tillträde skett synes

det icke orimligt, att sökanden får finna sig i att fastighetsägaren tillerkännes

sådan rätt. Även ur synpunkten av parternas likaberättigande synes det

böra ingående undersökas, huruvida och i vilken utsträckning rätt att väcka

talan vid expropriationsdomstol bör tillerkännas även sökandens motpart.

Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle

såsom sill mening giva till känna vad utskottet anfört. Denna hemställan

bifölls av riksdagen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1963

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1960 har vederbörande

departementschef tillkallat sakkunniga, vilka antagit benämningen

expropriationsutredningen, för att verkställa översyn av expropriationslagstiftningen.

De sakkunniga borde enligt direktiven vid fullgörandet av sitt

uppdrag beakta bl. a. de önskemål om lagändringar som framförts av 1958

års A-riksdag. Departementschefen angav att utredningen borde vara oförhindrad

att, i den mån så befanns lämpligt, framlägga delförslag utan avvaktan

på slutförandet av uppdraget i övrigt (riksdagsberättelsen år 1961 s 60

ff.).

Jämväl vid 1962 års riksdag väcktes en motion med anknytning till nu

förfarande fråga. I motionen, som gällde tidpunkten för utbetalande aversättning

vid expropriation av vägmark, påtalades att sakägare i vissa fall i

samband med sådan expropriation kan få vänta på ersättning lång tid efter

det marken tagits i anspråk. Motionärerna hemställde att riksdagen för sin

del måtte besluta att väghållare, i de fall då mark tages i anspråk genom

expropriation, skulle få rätt att utge ersättning innan slutligt avtal kommit

till stånd eller lagakraftvunnen dom föreligger. Motionen behandlades av

tredje lagutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande nr 37 år 1962.

Utskottet konstaterade att den väckta frågan till viss del hade nära samband

med de spörsmål som dryftats i utlåtandet nr 16 år 1958. Utskottet

fann det vidare från såväl allmän som enskild synpunkt angeläget att frågan

bringades till en tillfredsställande lösning. Det var därför enligt utskottets

mening önskvärt att expropriationsutredningen upptog och såvitt

möjligt framlade förslag i saken utan att avvakta slutförandet av sitt uppdrag

i övrigt. I enlighet med riksdagens beslut har detta utlåtande jämte

motionen överlämnats till bl. a. expropriationsutredningen.

Enligt uppgift i årets riksdagsberättelse (s. 47) pågår inom utredningen

för närvarande en översyn av bl. a. reglerna om förhandstillträde, i vilken

del utredningsresultatet torde kunna redovisas före utgången av år 1963.

Utskottet

__ Rätten till expropriation och omfattningen därav fastställes i regel av

Kungl. Maj :t. Härvid bestämmes även en tid, inom vilken expropriationssokanden

har att fullfölja frågan genom att väcka talan mot vederbörande

sakägare vid expropriationsdomstol. Försittes fristen, upphör expropriationsrätten.

Initiativ till domstolsförfarandet, vid vilket expropriationsersättningen

skall bestämmas, kan endast tagas av sökanden.

Motionärerna framhåller, att i samband med expropriation av mark för

elektriska kraftledningar ofta upprättas servitutskontrakt av innehåll bl. a.

att sökanden berättigas att omedelbart taga marken i anspråk samt att ersättningsfrågan

i händelse av tvist skall avgöras i den ordning expropriationslagen

föreskriver. Under hänvisning i huvudsak till det läge som kan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1963

5

uppstå, om sökandens expropriationsrätt förfaller innan överenskommelse

nåtts i ersättningsfrågan, anser motionärerna att jämväl sakägare bör tillläggas

rätt att inleda förfarandet vid expropriationsdomstolen. I motionen

hemställes att frågan måtte bli föremål för översyn.

Motionen avser närmast de fall, då expropriationsrätten upphört och förhållandet

mellan kraftföretaget och markägaren endast baseras på ett avtal

om tillträde till marken för ledningens framdragande. Problemet rörande

markägarens möjligheter att i sådant fall utfå ersättning torde väl lämpligast

lösas genom ändrad avfattning av avtalen om förhandstillträde. Problemet

sammanhänger emellertid med det av riksdagen — såsom framgår

av den föregående redogörelsen — tidigare behandlade spörsmålet om

sakägares rätt att få ersättning enligt expropriationslagen fastställd, när förhandstillträde

frivilligt medgivits. Därvid har 1958 års A-riksdag ansett att

till förbättrande av sakägares ställning i sådant fall borde bl. a. ingående

undersökas frågan om sakägares rätt att till expropriationsdomstol instämma

expropriationssökande. Vidare har 1962 års riksdag understrukit vikten

av att ifrågavarande spörsmål bringades till en tillfredsställande lösning.

Såsom jämväl framgår av den tidigare redogörelsen har Kungl. Maj :t

uppdragit åt särskilt tillkallade sakkunniga — expropriationsutredningen —

att överse expropriationslagstiftningen under beaktande bl. a. av de önskemål

om lagändringar som framförts av 1958 års A-riksdag. Enligt uppgift

i årets riksdagsberättelse pågår inom utredningen f. n. översyn av de med

förevarande fråga nära sammanhängande reglerna om förhandstillträde, i

vilken del utredningsresultatet väntas kunna redovisas före utgången av år

1963. Då den nu åter aktualiserade frågan bör bedömas mot bakgrunden av

den utredning, som sålunda inom kort bör föreligga, anser utskottet att

något uttalande från riksdagens sida i anledning av motionen icke är påkallat.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:670, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEX AND ERSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år 1963

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson*,

Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson, Åkesson och Erik Jansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Grebäck*, Hammarberg och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

630194

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.