Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962

1963-04-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr

270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning

av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län.

Genom en den 1 mars 1963 dagtecknad proposition nr 60, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1962 om äganderättsutredning,

lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs

län skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagens

rubrik skall lyda som följer.

Lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning

av fastigheter i vissa fall.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Beträffande sådant område inom

Kopparbergs län där äganderätten till

fastigheter är oviss må Konungen,

om det från allmän och enskild synpunkt

är av väsentlig betydelse att

ovissheten undanröjes samt åtgärder

härför lämpligen böra vidtagas i ett

sammanhang, förordna att äganderättsutredning

skall ske enligt bestämmelserna

i denna lag.

Förordnande om äganderättsutred
-

Beträffande område där äganderätten

till fastigheter är oviss må

Konungen, om det från allmän och enskild

synpunkt är av väsentlig betydelse

att ovissheten undanröjes samt

åtgärder härför lämpligen böra vidtagas

i ett sammanhang, förordna att

äganderättsutredning skall ske enligt

bestämmelserna i denna lag.

Förordnande om äganderättsutred
-

1 Dihang titt riksdagens protokoll 1963 . 9 samt. 3 avd. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

(Nuvarande lydelse)

ning må ock eljest meddelas beträffande

område inom lånet, där fastighetsägarna

i betydande omfattning

sakna lagfart.

(Föreslagen lydelse)

ning må ock eljest meddelas beträffande

område där fastighetsägarna i

betydande omfattning sakna lagfart.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1962 års lagstiftning om äganderättsutredning m. m. i Kopparbergs län

För att söka bemästra de orediga jordförhållandena inom den s. k. storskiftesbygden

i Kopparbergs län har där sedan länge särlagstiftning gällt

inom olika delar av fastighetsrätten. I samma syfte utfärdades förra året

lagen om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter

i vissa fall i Kopparbergs län. Innehållet i denna lag, som i förevarande proposition

föreslås skola tillämpas för hela riket, är i huvudsak följande:

Enligt 1 § i äganderättsutredningslagen må Kungl. Maj :t beträffande sådant

område inom Kopparbergs län, där äganderätten till fastigheter är

oviss, förordna att äganderättsutredning skall ske. Förutsättning för dylikt

förordnande är att det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig

betydelse alt ovissheten undanröjs samt att åtgärder härför lämpligen bör

vidtas i ett sammanhang. Förordnande om äganderättsutredning får ock

eljest meddelas beträffande område inom länet, där fastighetsägarna i betydande

omfattning saknar lagfart.

Äganderättsutredning sker vid förrättning. Till förrättningsman förordnar

lantmäteristyrelsen lantmätare eller annan som har erforderlig kunskap

och erfarenhet och som även i övrigt är lämplig för uppdraget. Förrättningsmannen

får anlita biträde av sakkunnig person, om vid förrättningen

uppkommer fråga för vars avgörande fordras särskild fackkum

skap (2 §).

Förrättningsmannen skall införskaffa utdrag ur fastighetsregister rörande

förrättningsområdet samt upprätta sammanställning över lagfarts- och

inteckningsförhållanden som kan ha betydelse för äganderättsutredningen

(3 §).

Om förrättningsmannen så finner lämpligt äger han utbryta visst hemman

eller annan del av förrättningsområdet till behandling vid särskild

förrättning (4 §).

Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första

sammanträdet. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet

anslås på kommunens anslagstavla samt införas i tidningarna. Härjämte

skall utfärdas personliga kallelser enligt vissa bestämmelser i 3 kap. jorddelningslagen.

I kungörelsen och kallelserna skall anges vilken egendom

som berörs av förrättningen och vad sakägarna bör iaktta för att beva
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

ka sin rätt. Vidare skall lämnas upplysning om äganderättsutredningens

rättsverkningar. — Uteblir sakägare från lagligen kungjord förrättning,

skall detta inte hindra förrättningens företagande (5 §).

Vid första sammanträdet skall förrättningsmannen redogöra för förrättningens

omfattning och ändamål samt låta sakägarna fa ta del av de i 3 §

angivna handlingarna. Förrättningsmannen skall därefter förelägga sakägarna

att inom viss tid, minst en månad, hos honom muntligen eller skriftligen

anmäla sina äganderättsanspråk samt förete sådana handlingar och

meddela sådana upplysningar angående hävdeförhållanden m. in., som kan

vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall uppläsas

för sakägarna och så snart kan ske anslås på kommunens anslagstavla

(6 §).

Förrättningsmannen skall tillse, att innebörden av anmälda äganderättsanspråk

blir klarlagd, samt upprätta sammanställning över anspråken och

vad eljest är för honom känt rörande förhållanden av betydelse för äganderättsutredningen.

Härefter skall hållas nytt sammanträde. Vid detta skall

sakägarna få tillfälle att ta del av sammanställningen. Vidare skall förrättningsmannen,

i den mån så föranleds av att två eller flera anmält anspråk

beträffande samma egendom eller förhållandena eljest ge anledning därtill,

vid sammanträdet redogöra för den förebragta utredningen. Sakägarna skall

därjämte få tillfälle att slutföra sin talan (7 §).

Sedan erforderliga sammanträden hållits, skall förrättningsmannen på

grundval av den förebragta utredningen och vad i övrigt är för honom känt

om föreliggande fång och hävdeförhållanden pröva vem som bör anses vara

ägare till varje särskild fastighet eller mark inom sådan eller mark som

är samfälld för flera fastigheter samt upprätta förteckning i enlighet härmed

(äganderättsförteckning). Fång, vartill erfordras tillstånd av myndighet,

får inte beaktas förrän tillstånd erhållits. — Är fastighet eller för fastigheter

samfälld mark delad genom sämjedelning, arealöverlåtelse eller

liknande åtgärd som kommit till stånd före den 1 juli 1962, skall varje del

upptas såsom särskild ägolott i förteckningen. Denna bestämmelse skall

dock inte tillämpas i den mån fastighetsbildning i överensstämmelse med

delningen länder till skada för innehavare av fordran eller rättighet, för vilken

fastighet eller del därav häftar, eller hinder eljest föreligger på grund

av inteclcningsförhållandena. — Ägolotterna skall redovisas på karta över

förrättningsområdet (8 §).

Kostnaderna för förrättningen skall, i den män de icke gäldas av statsmedel,

fördelas mellan sakägarna efter vad som prövas skäligt. Vid förrättningens

avslutande skall förrättningsmannen meddela besked rörande

fördelningen (10 §).

Talan mot förrättningen förs hos ägodelningsrätten genom besvär. Besvär,

vari yrkas att klaganden i stället för annan skall i äganderättsförteckning

upptas såsom ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande

om bättre rätt till egendomen (11 §).

Om äganderättsförtcckningen utvisar att delning som sägs i 8 § föranlett

Ij- Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 3 and. Nr 15

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

att mark enligt vad där stadgas upptagits såsom särskild ägolott, skall, sedan

äganderättsutredningen härutinnan blivit slutligen gällande, delningen

anses verkställd genom lagligen gällande lantmäteriförrättning.

Om lagfart efter äganderättsutredning innehåller lagen följande bestämmelser.

För envar, som i äganderättsförteckning upptas som ägare till fast

egendom, skall, där ej annat följer av 14 §, på grund av förteckningen meddelas

lagfart å egendomen. Ny lagfart erfordras dock inte för den som redan

har lagfart på samma egendom. Sedan äganderättsutredningen avslutats och

innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, skall förrättningsmannen

för det nyss angivna ändamålet inge ett exemplar av äganderättsförteckningen

till inskrivningsdomaren. Lagfart skall anses sökt å andra inskrivningsdagen

efter det förrättningen blivit slutligen gällande i vad den avser vederbörande

egendom (13 §).

Lagfart får inte meddelas pa annan egendom än sådan som är i fastighetsregister

upptagen såsom särskild fastighet eller utgör kvotdel av dylik

fastighet. Möter sådant hinder mot lagfart på del av fastighet, får inte heller

meddelas lagfart på återstoden. Lagfart får inte heller meddelas, om den

i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt till egendomen finns vara

tvistig med hänsyn till att anteckning förekommer, som avses i 13 § lagtartstörordningen,

eller till att annan erhållit eller söker lagfart å fång som

skett efter det äganderättsutredningen avslutades. Möter mot lagfart sådant

hinder som nu sagts skall ärendet förklaras vilande i avbidan på hindrets

undanröjande (14 §).

Om sammanläggning stadgas följande. Fastigheter, som enligt äganderättsförteckning

är i en ägares hand och som innehas med samma rätt, skall

sammanläggas till en fastighet, om därigenom vinns lämpligare fastighetsindelning.

Sammanläggning får dock inte ske, om ägaren bestrider åtgärden

och inte uppenbart saknar fog härför. Sammanläggning får vidare ske av

sådana i äganderättsförteckning upptagna fastigheter som tillhör makar var

för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet. Sammanläggning får inte

ske, om fastigheterna hör till skilda socknar eller andra förvaltningsområden

(16 §).

Innan äganderättsutredning avslutas, skall förrättningsmannen höra sakägarna

över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden

och verkan av sådan åtgärd. Det åligger förrättningsmannen att i särskilt

förslag ange i vilka fall sammanläggning från fastighetsbildningssynpunkt

lämpligen bör äga rum och skälen härför. Förslaget skall insändas till

ägodelningsdomaren senast tre veckor efter det äganderättsutredningen blivit

slutligen gällande i vad den avser berörda fastigheter. Har förrättningsområde

uppdelats enligt 4 §, skall beträffande varje delförrättning frågan

om sammanläggning bedömas med avseende jämväl å områdena för delförrättningar

som avslutats tidigare (17 §).

Förslag som sägs i 17 § skall av ägodelningsdomaren upptas som ansökan

om sammanläggning. Bestämmelserna i 2, 8 och 12—21 §§ lagen om sammanläggning

av fastigheter å landet skall i tillämpliga delar gälla i fråga om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963 5

dylikt ärende; dock skall prövningen alltid hänskjutas till ägodelningsrätten

(18 §).

Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen får meddelas av

Kungl. Maj :t eller, efter Ivungl. Maj :ts bemyndigande, av lantmäteristvrelsen

(19 §).

Den 21 december 1962 förordnade Kungl. Maj :t att äganderättsutredning

skall ske inom vissa områden i Gagnefs, Husby och Nås socknar. Samtidigt

utfärdades kungörelse (SFS nr 708) med vissa bestämmelser i anledning

av äganderättsutredningslagen. Syftet med flertalet av dessa bestämmelser

är att skapa garantier för effektiv samverkan mellan förrättningsmän,

domstolar och fastighetsregisterförare. Beträffande fastighetsregistreringen

ges ett par specialbestämmelser. Sålunda skall vid registrering av

ägolott, som i äganderättsförteckningen redovisas såsom från samfälld mark

överlåtet område, så anses som om området avstyckats för att utgöra en fastighet

för sig. Redovisas i äganderättsförteckningen för viss ägolott flera

ägare med andel efter olika förhållande i olika ägoområden (s. k. heterogent

andelsinnehav), skall varje andel eller grupp av sinsemellan ensartade andelar

registreras som en fastighet. Slutligen innehåller kungörelsen ett bemyndigande

för lantmäteristyrelsen att meddela förrättningsmän och fastighetsregisterförare

närmare föreskrifter rörande tillämpningen av äganderättsutredningslagen

och kungörelsen samt att i särskilda fall medge undantag

från eljest gällande registreringsbestämmelser.

Beträffande de bestämmelser som i allmänhet gälla i nu förevarande avseenden

får utskottet hänvisa till den i propositionen å sid. 4—6 intagna

redogörelsen härför.

Vid tredje lagutskottets behandling av proposition nr 159 år 1962 angående

äganderättsutredningslagen hemställde utskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 35 år 1962 att propositionen måtte bifallas. Beträffande

fastighetsförhållandena i Kopparbergs län uttalade utskottet att i vissa trakter

framträdde konsekvenserna av stark ägosplittring och oklarhet i äganderättsfrågor

genom oefterrättliga brukningsförhållanden och mer eller mindre

långt gående vanhävd. Utskottet ansåg att en primär förutsättning för att

en yttre rationalisering inom sådana områden skall kunna genomföras är

att man genom uppordnande av äganderätts- och fastighetsförhållanden kan

skapa ett klart utgångsläge härför. Utskottet konstaterade också att det i

jordbrukets och skogsbrukets intresse var i hög grad påkallat att klarhet

bringades i dessa förhållanden. Utskottet anslöt sig till den uppfattningen att

den föreslagna lagstiftningen borde komma till stånd.

Angående äganderättsutredningsinstitutets uppbyggnad anförde utskottet

i utlåtandet bl. a.:

Den föreslagna lagstiftningen måste i vissa avseenden betecknas som extraordinär.

Utskottet vill som sin allmänna uppfattning i delta avseende uttala

att de bakomliggande förhållandenas svårbemästrade art och angelägenheten

av frågornas lösning här kan motivera åtgärder som ej låter sig förena med

eljest vedertagna principer på fastighetslagstiftningens område.

Förslagets utformning innebär i skilda hänseenden att stora krav på kun
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

nighet och bedömningsförmåga måste ställas på den som anförtros uppdraget

att företaga förrättningen. Det kan förutses att denne kommer att ställas

inför en rad komplicerade och viktiga avvägningsfrågor, för vilkas lösning

förslaget endast ger mer allmänna riktlinjer.---Utskottet är

emellertid ej främmande för tanken att den praktiska tillämpningen av de

nya bestämmelserna kan komma att adagalägga behov av ändringar i lagstiftningen

och förutsätter att dess verkningar kommer att följas med uppmärksamhet.

— Behovet av ett förfarande som det föreslagna torde

vara framträdande inom områden, där exploatering för bebyggelse är aktuell

och åtgärderna skulle tjäna syftet att skapa underlag för fastighetskrediten.

Det måste emellertid antagas att lagstiftningen, om den genomföres,

främst kommer att tillämpas i fall, där den huvudsakliga avsikten

med förfarandet är att bana väg för en rationalisering i form av laga skifte.

Rörande detaljutformningen av 1962 års lag skall här i anledning av lagrådets

uttalande i propositionen nr 60 år 1963 beröras några spörsmål som

hänför sig till stadgandena i 13 och 14 §§ om lagfart. Vid den närmare behandlingen

härav i propositionen nr 159 år 1962 uttalade departementschefen

inledningsvis:

I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag alt lagfart skall meddelas för

de i äganderättsförteckningen upptagna personerna oberoende av ansökan

från deras sida. Beträffande dem, som redan har lagfart på sin ägolott, bör

dock inskrivningsdomaren få fria händer att bedöma om ny lagfart lämpligen

skall meddelas. I de fall, där någon sålunda skall erhålla lagfart, hör

så anses, som om denne själv gjort ansökan härom. Ansökningen bör vidare

fingeras vara gjord å andra inskrivningsdagen efter det äganderättsutredningen

blivit slutligen gällande i vad den avser vederbörande egendom.

Med hänsyn till tidsåtgången för erforderliga registreringsåtgärder synes det

nämligen inte möjligt att härvidlag välja redan den första inskrivningsdagen

efter nämnda tidpunkt.

Förutsättning för lagfart bör vara att egendomen är upptagen i fastighetsregister

som särskild fastighet. Lagfart bör dock kunna meddelas också på

kvotdel av dylik fastighet. Brister dessa förutsättningar, skall ärendet förklaras

vilande i avbidan på hindrets undanröjande.

Vid granskningen av bestämmelserna om lagfart anförde utskottet hi. a.:

Uppläggningen av lagfartsförfarandet har även i ett annat hänseende särskilt

tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. Utskottet håller för troligt att

vederbörliga registreringsåtgärder i anledning av förrättningar enligt den nya

lagen i mycket ringa utsträckning kommer att företagas i sådan tid att resultatet

därav kan föreligga redan å den inskrivningsdag, då enligt 13 § sista

stycket lagfart skall anses sökt. Följden härav måste på grund av bestämmelserna

i 14 § bli ett stort antal vilande lagfartsärenden. Då, enligt propositionen,

sakägarna själva skall fingeras ha gjort ansökan i fall då ny lagfart

befunnits erforderlig, måste, såvitt utskottet kan bedöma, initiativet till fullföljd

av lagfart särendena, sedan registreringen genomförts, komma från sakägarna

själva. Detta synes från arbetsteknisk synpunkt och med hänsyn

till önskvärdheten av att förrättningarna så långt möjligt skall resultera i

lagfarter för sakägarna vara eu mindre lycklig konsekvens av förslagets utformning.

Till motverkande av de således befarade olägenheterna vill utskottet

förorda att förrättningsmannen, därest så låter sig göra, verkar för

att vilande lagfartsärenden i fall som de nämnda vederbörligen fullföljes. I

allt fall bör förrättningsmannen under den pågående förrättningen för sak
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

■ägarna klargöra bestämmelsernas närmare innebörd i förevarande avseende

och framhålla vikten av sakägarnas medverkan för uppnående av det önskade

syftet med förrättningen.

Pro positionens tillkomsthistoria

Under förberedelsearbetet till 1962 års lag gjordes en hemställan, att lagen

skulle gälla även för Gävleborgs län. Lantmäteristyrelsen yttrade sig

över framställningen i juli 1962 samt föreslog därvid att lagen skulle göras

tillämplig inom hela riket. Till grund härför låg vad som anförts i av lantmäteristyrelsen

infordrade yttranden från överlantmätarna i samtliga län

utom i Kopparbergs och Gävleborgs län. Enligt överlantmätarnas undersökningar

förelåg nämligen behov av äganderättsutredningslagen i Kalmar,

Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro och Västerbottens

län varjämte behov kunde tänkas uppkomma i Värmlands län. Angående

det närmare innehållet av yttrandena från överlantmätarna i nu nämnda

län får utskottet hänvisa till den i propositionen å sid. 11—16 intagna redogörelsen.

Lantmäteristyrelsens förslag har remissbehandlats. Det helt övervägande

antalet remissorgan har tillstyrkt att lagen får gälla i hela riket eller lämnat

förslaget härom utan erinran. En sammanfattning av remissyttrandena

återfinnes å sid. 17 och 18 i propositionen.

De par tementschefen

Efter att ha lämnat en redogörelse för innebörden av 1962 års lag samt

slagit fast att lantmäteristyrelsens förslag om utvidgning av lagens tilllämpningsområde

vunnit praktiskt taget allmän anslutning bland remissorganen

uttalar föredragande departementschefen, statsrådet Holmquist:

I ett par remissyttranden har sagts att det skulle varit önskvärt att kunna

bvgga på någon tids erfarenhet rörande lagens tillämpning. Jag delar

denna uppfattning men vill också framhålla, att erfarenheter av egentligt

värde på detta område torde kunna samlas endast efter jämförelsevis långvarig

tillämpning av lagen. Så som omständigheterna nu utvecklar sig

med allt akutare behov av fastighetsrationalisering — är det inte möjligt

att dröja så länge. Fastmera framgår av utredningen att det på sina håll

kan bli aktuellt med äganderättsutredning mycket snart. Här må också erinras

om huru bankoutskottet i ett nyligen avgivet utlåtande (1962:34) antytt

att äganderättsutredningslagen kunde tänkas finna användning i Tornedalen,

där rationaliseringsverksamheten försvåras av stark ägosplittring.

Det mest trängande behovet av äganderättsutredning finns dock i Järvsö,

där en påbörjad fastighetsreglering, som är synnerligen angelägen och omfattas

med stort intresse av markägarna i det berörda skifteslaget, för sin

forisatta framgång förutsätter en genomgripande äganderättssanering. Jag

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

vill därför tillstyrka att äganderättsutredningslagen snarast ändras så, att

dess giltighet inte längre blir begränsad till Kopparbergs län. Lagens blivande

verkningar kommer givetvis att fortlöpande uppmärksammas av myndigheterna,

och i avbidan på betryggande erfarenhetsmaterial torde förordnanden

om äganderättsutredning meddelas endast i överhängande fall eller

där försöksverksamhet finns motiverad.

Lagrådet

Lagrådet har i sitt utlåtande över det i propositionen framlagda förslaget

först angivit:

Bestämmelserna i 1962 års lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning

av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län innefatta på åtskilliga

punkter avvikelser från de regler som i allmänhet gälla. Dessa avvikelser

ha ansetts motiverade av de orediga fastighetsförhållanden som råda

i stora delar av Dalarna. När 1962 års lag nu föreslås skola erhålla principiell

giltighet för hela landet, bör det understrykas att bestämmelserna

förutsättas skola tillämpas endast inom områden, där fastighetsförhållandena

ha liknande karaktär som i Dalarna.

Sedan lagrådet därefter redogjort för de gällande bestämmelserna i 13 och

14 §§ och utskottets här ovan återgivna uttalanden i anslutning till dessa

stadganden anför lagrådet:

I anledning av dessa uttalanden vill lagrådet framhålla att, för den händelse

risk anses föreligga att lagfartsärenden skulle i någon större utsträckning

förklaras vilande på grund av att vederbörliga registreringsåtgärder ej

medhunnits, den i 13 § sista stycket angivna tidpunkten, då lagfart skall anses

sökt, rimligen borde framflyttas. Enligt de uppgifter som lämnats lagrådet

bör emellertid registreringen av äganderättsutredning som regel kunna

ske inom den angivna tiden. För de undantagsfall, då registreringen likväl

icke medhunnits utan lagfartsärendet måst förklaras vilande, bör skyldighet

anses åvila inskrivningsdomaren att så snart han erhållit meddelande att

hindret undanröjts självmant fullfölja ärendet och meddela lagfart. Varken

avfattningen av 1962 års lags förevarande stadgande eller vad som förekommit

vid lagens förarbeten kan anses innefatta hinder mot en dylik tolkning.

Med hänsyn till vad nu anförts saknas enligt lagrådets mening anledning att

nu ifrågasätta någon ändring i de här berörda bestämmelserna i 1962 års

lag.

Avslutningsvis uttalar lagrådet att lagförslaget ej heller i övrigt föranleder

någon erinran från lagrådets sida.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

9

Utskottet

Såsom ett led i strävandena att bemästra de orediga jordförhållandena

inom den s. k. storskiftesbygden i Dalarna infördes förra året lagen om

äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall

i Kopparbergs län. Lagen innehåller i huvudsak följande. Förordnande om

äganderättsutredning kan under särskilda förutsättningar meddelas av

Kungl. Maj :t. Vid den verkställda förrättningen upprättas efter en jämförelsevis

fri prövning av föreliggande fång och hävdeförhållanden en äganderättsförteckning.

De härvid träffade avgörandena i äganderättsfrågor får

fastighetsbildande verkan, då därigenom sker viss legalisering av sämjedelningar

och liknande privata åtgärder. Förteckningen skall vidare i regel ligga

till grund för meddelande av lagfart utan ansökan från ägaren. Slutligen

kan för lämpligare fastighetsindelning sammanläggning ske oberoende av

sakägares initiativ.

Lagens bestämmelser innebär således i skilda avseenden väsentliga avvikelser

från vad som eljest är stadgat. Svårigheterna att komma till rätta

med de säregna jordförhållandena, som förekommer på åtskilliga håll inom

länet, har emellertid nödvändiggjort denna speciallagstiftning.

I propositionen föreslås att lagen skall få allmän giltighet och kunna tilllämpas

överallt inom riket, där behov av lagens särbestämmelser föreligger.

Det har därvid angivits vara särskilt angeläget att lagen skall kunna användas

vid en påbörjad fastighetsreglering i Järvsö socken i Gävleborgs län. Av

en genom lantmäteristyrelsens försorg gjord undersökning framgår vidare,

alt behov av lagen därjämte finnes i ytterligare sju län. I likhet med departementschefen

och helt övervägande antalet remissinstanser anser utskottet,

att de skäl som härvid framförts är av sådan beskaffenhet, att den tillämnade

utvidgningen av lagens tillämpningsområde bör genomföras. Utskottet

förutsätter att såsom lagrådet uttalat förordnande om äganderättsutredning

endast kommer att meddelas inom områden, där fastighetsförhållandena har

liknande karaktär som i Dalarna.

I anledning av utskottets vid behandlingen av förslaget till 1962 års lag

gjorda, förut återgivna uttalande om bestämmelserna angående lagfart har

lagrådet vid granskningen av förevarande proposition anfört, att enligt till

lagrådet lämnade uppgifter erforderliga registreringsåtgärder som regel bör

kunna vidtagas inom avsedd tid. Lagrådet har vidare framhållit att, därest

lagfartsärende dock måste vilandeförklaras enär fastighetsregistreringen fördröjts,

inskrivningsdomaren sedan hindret undanröjts självmant bör fullfölja

ärendet och meddela lagfart. Med den av lagrådet sålunda förordade

tolkningen får de av utskottet befarade olägenheterna av vilandeförklarade

lagfarter anses undanröjda.

Utskottets granskning av propositionen i övrigt har icke givit anledning

till erinran.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 60.

Stockholm den 2 april 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson,

Kristiansson, Georg Carlsson, Åkesson, Wirmark och Paul Jansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink*, herrar Persson i Tandö*, Grebäck, Tobé och Anners.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630445-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. a1 i texten