Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962
1963-04-02 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1963:15, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
1
Nr 15
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr
270) om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning
av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län.
Genom en den 1 mars 1963 dagtecknad proposition nr 60, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 6 juni 1962 (nr 270) om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 6 juni 1962 om äganderättsutredning,
lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs
län skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att lagens
rubrik skall lyda som följer.
Lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning
av fastigheter i vissa fall.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §•
Beträffande sådant område inom
Kopparbergs län där äganderätten till
fastigheter är oviss må Konungen,
om det från allmän och enskild synpunkt
är av väsentlig betydelse att
ovissheten undanröjes samt åtgärder
härför lämpligen böra vidtagas i ett
sammanhang, förordna att äganderättsutredning
skall ske enligt bestämmelserna
i denna lag.
Förordnande om äganderättsutred
-
Beträffande område där äganderätten
till fastigheter är oviss må
Konungen, om det från allmän och enskild
synpunkt är av väsentlig betydelse
att ovissheten undanröjes samt
åtgärder härför lämpligen böra vidtagas
i ett sammanhang, förordna att
äganderättsutredning skall ske enligt
bestämmelserna i denna lag.
Förordnande om äganderättsutred
-
1 Dihang titt riksdagens protokoll 1963 . 9 samt. 3 avd. Nr 15
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
(Nuvarande lydelse)
ning må ock eljest meddelas beträffande
område inom lånet, där fastighetsägarna
i betydande omfattning
sakna lagfart.
(Föreslagen lydelse)
ning må ock eljest meddelas beträffande
område där fastighetsägarna i
betydande omfattning sakna lagfart.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1962 års lagstiftning om äganderättsutredning m. m. i Kopparbergs län
För att söka bemästra de orediga jordförhållandena inom den s. k. storskiftesbygden
i Kopparbergs län har där sedan länge särlagstiftning gällt
inom olika delar av fastighetsrätten. I samma syfte utfärdades förra året
lagen om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter
i vissa fall i Kopparbergs län. Innehållet i denna lag, som i förevarande proposition
föreslås skola tillämpas för hela riket, är i huvudsak följande:
Enligt 1 § i äganderättsutredningslagen må Kungl. Maj :t beträffande sådant
område inom Kopparbergs län, där äganderätten till fastigheter är
oviss, förordna att äganderättsutredning skall ske. Förutsättning för dylikt
förordnande är att det från allmän och enskild synpunkt är av väsentlig
betydelse alt ovissheten undanröjs samt att åtgärder härför lämpligen bör
vidtas i ett sammanhang. Förordnande om äganderättsutredning får ock
eljest meddelas beträffande område inom länet, där fastighetsägarna i betydande
omfattning saknar lagfart.
Äganderättsutredning sker vid förrättning. Till förrättningsman förordnar
lantmäteristyrelsen lantmätare eller annan som har erforderlig kunskap
och erfarenhet och som även i övrigt är lämplig för uppdraget. Förrättningsmannen
får anlita biträde av sakkunnig person, om vid förrättningen
uppkommer fråga för vars avgörande fordras särskild fackkum
skap (2 §).
Förrättningsmannen skall införskaffa utdrag ur fastighetsregister rörande
förrättningsområdet samt upprätta sammanställning över lagfarts- och
inteckningsförhållanden som kan ha betydelse för äganderättsutredningen
(3 §).
Om förrättningsmannen så finner lämpligt äger han utbryta visst hemman
eller annan del av förrättningsområdet till behandling vid särskild
förrättning (4 §).
Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse om tid och ställe för första
sammanträdet. Kungörelsen skall minst fjorton dagar före sammanträdet
anslås på kommunens anslagstavla samt införas i tidningarna. Härjämte
skall utfärdas personliga kallelser enligt vissa bestämmelser i 3 kap. jorddelningslagen.
I kungörelsen och kallelserna skall anges vilken egendom
som berörs av förrättningen och vad sakägarna bör iaktta för att beva
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
ka sin rätt. Vidare skall lämnas upplysning om äganderättsutredningens
rättsverkningar. — Uteblir sakägare från lagligen kungjord förrättning,
skall detta inte hindra förrättningens företagande (5 §).
Vid första sammanträdet skall förrättningsmannen redogöra för förrättningens
omfattning och ändamål samt låta sakägarna fa ta del av de i 3 §
angivna handlingarna. Förrättningsmannen skall därefter förelägga sakägarna
att inom viss tid, minst en månad, hos honom muntligen eller skriftligen
anmäla sina äganderättsanspråk samt förete sådana handlingar och
meddela sådana upplysningar angående hävdeförhållanden m. in., som kan
vara av betydelse för äganderättsutredningen. Föreläggandet skall uppläsas
för sakägarna och så snart kan ske anslås på kommunens anslagstavla
(6 §).
Förrättningsmannen skall tillse, att innebörden av anmälda äganderättsanspråk
blir klarlagd, samt upprätta sammanställning över anspråken och
vad eljest är för honom känt rörande förhållanden av betydelse för äganderättsutredningen.
Härefter skall hållas nytt sammanträde. Vid detta skall
sakägarna få tillfälle att ta del av sammanställningen. Vidare skall förrättningsmannen,
i den mån så föranleds av att två eller flera anmält anspråk
beträffande samma egendom eller förhållandena eljest ge anledning därtill,
vid sammanträdet redogöra för den förebragta utredningen. Sakägarna skall
därjämte få tillfälle att slutföra sin talan (7 §).
Sedan erforderliga sammanträden hållits, skall förrättningsmannen på
grundval av den förebragta utredningen och vad i övrigt är för honom känt
om föreliggande fång och hävdeförhållanden pröva vem som bör anses vara
ägare till varje särskild fastighet eller mark inom sådan eller mark som
är samfälld för flera fastigheter samt upprätta förteckning i enlighet härmed
(äganderättsförteckning). Fång, vartill erfordras tillstånd av myndighet,
får inte beaktas förrän tillstånd erhållits. — Är fastighet eller för fastigheter
samfälld mark delad genom sämjedelning, arealöverlåtelse eller
liknande åtgärd som kommit till stånd före den 1 juli 1962, skall varje del
upptas såsom särskild ägolott i förteckningen. Denna bestämmelse skall
dock inte tillämpas i den mån fastighetsbildning i överensstämmelse med
delningen länder till skada för innehavare av fordran eller rättighet, för vilken
fastighet eller del därav häftar, eller hinder eljest föreligger på grund
av inteclcningsförhållandena. — Ägolotterna skall redovisas på karta över
förrättningsområdet (8 §).
Kostnaderna för förrättningen skall, i den män de icke gäldas av statsmedel,
fördelas mellan sakägarna efter vad som prövas skäligt. Vid förrättningens
avslutande skall förrättningsmannen meddela besked rörande
fördelningen (10 §).
Talan mot förrättningen förs hos ägodelningsrätten genom besvär. Besvär,
vari yrkas att klaganden i stället för annan skall i äganderättsförteckning
upptas såsom ägare till viss egendom, skall anses innefatta yrkande
om bättre rätt till egendomen (11 §).
Om äganderättsförtcckningen utvisar att delning som sägs i 8 § föranlett
Ij- Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 saml. 3 and. Nr 15
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
att mark enligt vad där stadgas upptagits såsom särskild ägolott, skall, sedan
äganderättsutredningen härutinnan blivit slutligen gällande, delningen
anses verkställd genom lagligen gällande lantmäteriförrättning.
Om lagfart efter äganderättsutredning innehåller lagen följande bestämmelser.
För envar, som i äganderättsförteckning upptas som ägare till fast
egendom, skall, där ej annat följer av 14 §, på grund av förteckningen meddelas
lagfart å egendomen. Ny lagfart erfordras dock inte för den som redan
har lagfart på samma egendom. Sedan äganderättsutredningen avslutats och
innan tiden för fullföljd av talan gått till ända, skall förrättningsmannen
för det nyss angivna ändamålet inge ett exemplar av äganderättsförteckningen
till inskrivningsdomaren. Lagfart skall anses sökt å andra inskrivningsdagen
efter det förrättningen blivit slutligen gällande i vad den avser vederbörande
egendom (13 §).
Lagfart får inte meddelas pa annan egendom än sådan som är i fastighetsregister
upptagen såsom särskild fastighet eller utgör kvotdel av dylik
fastighet. Möter sådant hinder mot lagfart på del av fastighet, får inte heller
meddelas lagfart på återstoden. Lagfart får inte heller meddelas, om den
i äganderättsförteckningen angivne ägarens rätt till egendomen finns vara
tvistig med hänsyn till att anteckning förekommer, som avses i 13 § lagtartstörordningen,
eller till att annan erhållit eller söker lagfart å fång som
skett efter det äganderättsutredningen avslutades. Möter mot lagfart sådant
hinder som nu sagts skall ärendet förklaras vilande i avbidan på hindrets
undanröjande (14 §).
Om sammanläggning stadgas följande. Fastigheter, som enligt äganderättsförteckning
är i en ägares hand och som innehas med samma rätt, skall
sammanläggas till en fastighet, om därigenom vinns lämpligare fastighetsindelning.
Sammanläggning får dock inte ske, om ägaren bestrider åtgärden
och inte uppenbart saknar fog härför. Sammanläggning får vidare ske av
sådana i äganderättsförteckning upptagna fastigheter som tillhör makar var
för sig eller innehas med olika rätt i äktenskapet. Sammanläggning får inte
ske, om fastigheterna hör till skilda socknar eller andra förvaltningsområden
(16 §).
Innan äganderättsutredning avslutas, skall förrättningsmannen höra sakägarna
över frågan om sammanläggning och därvid redogöra för innebörden
och verkan av sådan åtgärd. Det åligger förrättningsmannen att i särskilt
förslag ange i vilka fall sammanläggning från fastighetsbildningssynpunkt
lämpligen bör äga rum och skälen härför. Förslaget skall insändas till
ägodelningsdomaren senast tre veckor efter det äganderättsutredningen blivit
slutligen gällande i vad den avser berörda fastigheter. Har förrättningsområde
uppdelats enligt 4 §, skall beträffande varje delförrättning frågan
om sammanläggning bedömas med avseende jämväl å områdena för delförrättningar
som avslutats tidigare (17 §).
Förslag som sägs i 17 § skall av ägodelningsdomaren upptas som ansökan
om sammanläggning. Bestämmelserna i 2, 8 och 12—21 §§ lagen om sammanläggning
av fastigheter å landet skall i tillämpliga delar gälla i fråga om
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963 5
dylikt ärende; dock skall prövningen alltid hänskjutas till ägodelningsrätten
(18 §).
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av lagen får meddelas av
Kungl. Maj :t eller, efter Ivungl. Maj :ts bemyndigande, av lantmäteristvrelsen
(19 §).
Den 21 december 1962 förordnade Kungl. Maj :t att äganderättsutredning
skall ske inom vissa områden i Gagnefs, Husby och Nås socknar. Samtidigt
utfärdades kungörelse (SFS nr 708) med vissa bestämmelser i anledning
av äganderättsutredningslagen. Syftet med flertalet av dessa bestämmelser
är att skapa garantier för effektiv samverkan mellan förrättningsmän,
domstolar och fastighetsregisterförare. Beträffande fastighetsregistreringen
ges ett par specialbestämmelser. Sålunda skall vid registrering av
ägolott, som i äganderättsförteckningen redovisas såsom från samfälld mark
överlåtet område, så anses som om området avstyckats för att utgöra en fastighet
för sig. Redovisas i äganderättsförteckningen för viss ägolott flera
ägare med andel efter olika förhållande i olika ägoområden (s. k. heterogent
andelsinnehav), skall varje andel eller grupp av sinsemellan ensartade andelar
registreras som en fastighet. Slutligen innehåller kungörelsen ett bemyndigande
för lantmäteristyrelsen att meddela förrättningsmän och fastighetsregisterförare
närmare föreskrifter rörande tillämpningen av äganderättsutredningslagen
och kungörelsen samt att i särskilda fall medge undantag
från eljest gällande registreringsbestämmelser.
Beträffande de bestämmelser som i allmänhet gälla i nu förevarande avseenden
får utskottet hänvisa till den i propositionen å sid. 4—6 intagna
redogörelsen härför.
Vid tredje lagutskottets behandling av proposition nr 159 år 1962 angående
äganderättsutredningslagen hemställde utskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 35 år 1962 att propositionen måtte bifallas. Beträffande
fastighetsförhållandena i Kopparbergs län uttalade utskottet att i vissa trakter
framträdde konsekvenserna av stark ägosplittring och oklarhet i äganderättsfrågor
genom oefterrättliga brukningsförhållanden och mer eller mindre
långt gående vanhävd. Utskottet ansåg att en primär förutsättning för att
en yttre rationalisering inom sådana områden skall kunna genomföras är
att man genom uppordnande av äganderätts- och fastighetsförhållanden kan
skapa ett klart utgångsläge härför. Utskottet konstaterade också att det i
jordbrukets och skogsbrukets intresse var i hög grad påkallat att klarhet
bringades i dessa förhållanden. Utskottet anslöt sig till den uppfattningen att
den föreslagna lagstiftningen borde komma till stånd.
Angående äganderättsutredningsinstitutets uppbyggnad anförde utskottet
i utlåtandet bl. a.:
Den föreslagna lagstiftningen måste i vissa avseenden betecknas som extraordinär.
Utskottet vill som sin allmänna uppfattning i delta avseende uttala
att de bakomliggande förhållandenas svårbemästrade art och angelägenheten
av frågornas lösning här kan motivera åtgärder som ej låter sig förena med
eljest vedertagna principer på fastighetslagstiftningens område.
Förslagets utformning innebär i skilda hänseenden att stora krav på kun
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
nighet och bedömningsförmåga måste ställas på den som anförtros uppdraget
att företaga förrättningen. Det kan förutses att denne kommer att ställas
inför en rad komplicerade och viktiga avvägningsfrågor, för vilkas lösning
förslaget endast ger mer allmänna riktlinjer.---Utskottet är
emellertid ej främmande för tanken att den praktiska tillämpningen av de
nya bestämmelserna kan komma att adagalägga behov av ändringar i lagstiftningen
och förutsätter att dess verkningar kommer att följas med uppmärksamhet.
— Behovet av ett förfarande som det föreslagna torde
vara framträdande inom områden, där exploatering för bebyggelse är aktuell
och åtgärderna skulle tjäna syftet att skapa underlag för fastighetskrediten.
Det måste emellertid antagas att lagstiftningen, om den genomföres,
främst kommer att tillämpas i fall, där den huvudsakliga avsikten
med förfarandet är att bana väg för en rationalisering i form av laga skifte.
Rörande detaljutformningen av 1962 års lag skall här i anledning av lagrådets
uttalande i propositionen nr 60 år 1963 beröras några spörsmål som
hänför sig till stadgandena i 13 och 14 §§ om lagfart. Vid den närmare behandlingen
härav i propositionen nr 159 år 1962 uttalade departementschefen
inledningsvis:
I likhet med lantmäteristyrelsen anser jag alt lagfart skall meddelas för
de i äganderättsförteckningen upptagna personerna oberoende av ansökan
från deras sida. Beträffande dem, som redan har lagfart på sin ägolott, bör
dock inskrivningsdomaren få fria händer att bedöma om ny lagfart lämpligen
skall meddelas. I de fall, där någon sålunda skall erhålla lagfart, hör
så anses, som om denne själv gjort ansökan härom. Ansökningen bör vidare
fingeras vara gjord å andra inskrivningsdagen efter det äganderättsutredningen
blivit slutligen gällande i vad den avser vederbörande egendom.
Med hänsyn till tidsåtgången för erforderliga registreringsåtgärder synes det
nämligen inte möjligt att härvidlag välja redan den första inskrivningsdagen
efter nämnda tidpunkt.
Förutsättning för lagfart bör vara att egendomen är upptagen i fastighetsregister
som särskild fastighet. Lagfart bör dock kunna meddelas också på
kvotdel av dylik fastighet. Brister dessa förutsättningar, skall ärendet förklaras
vilande i avbidan på hindrets undanröjande.
Vid granskningen av bestämmelserna om lagfart anförde utskottet hi. a.:
Uppläggningen av lagfartsförfarandet har även i ett annat hänseende särskilt
tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. Utskottet håller för troligt att
vederbörliga registreringsåtgärder i anledning av förrättningar enligt den nya
lagen i mycket ringa utsträckning kommer att företagas i sådan tid att resultatet
därav kan föreligga redan å den inskrivningsdag, då enligt 13 § sista
stycket lagfart skall anses sökt. Följden härav måste på grund av bestämmelserna
i 14 § bli ett stort antal vilande lagfartsärenden. Då, enligt propositionen,
sakägarna själva skall fingeras ha gjort ansökan i fall då ny lagfart
befunnits erforderlig, måste, såvitt utskottet kan bedöma, initiativet till fullföljd
av lagfart särendena, sedan registreringen genomförts, komma från sakägarna
själva. Detta synes från arbetsteknisk synpunkt och med hänsyn
till önskvärdheten av att förrättningarna så långt möjligt skall resultera i
lagfarter för sakägarna vara eu mindre lycklig konsekvens av förslagets utformning.
Till motverkande av de således befarade olägenheterna vill utskottet
förorda att förrättningsmannen, därest så låter sig göra, verkar för
att vilande lagfartsärenden i fall som de nämnda vederbörligen fullföljes. I
allt fall bör förrättningsmannen under den pågående förrättningen för sak
-
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
■ägarna klargöra bestämmelsernas närmare innebörd i förevarande avseende
och framhålla vikten av sakägarnas medverkan för uppnående av det önskade
syftet med förrättningen.
Pro positionens tillkomsthistoria
Under förberedelsearbetet till 1962 års lag gjordes en hemställan, att lagen
skulle gälla även för Gävleborgs län. Lantmäteristyrelsen yttrade sig
över framställningen i juli 1962 samt föreslog därvid att lagen skulle göras
tillämplig inom hela riket. Till grund härför låg vad som anförts i av lantmäteristyrelsen
infordrade yttranden från överlantmätarna i samtliga län
utom i Kopparbergs och Gävleborgs län. Enligt överlantmätarnas undersökningar
förelåg nämligen behov av äganderättsutredningslagen i Kalmar,
Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Skaraborgs, Örebro och Västerbottens
län varjämte behov kunde tänkas uppkomma i Värmlands län. Angående
det närmare innehållet av yttrandena från överlantmätarna i nu nämnda
län får utskottet hänvisa till den i propositionen å sid. 11—16 intagna redogörelsen.
Lantmäteristyrelsens förslag har remissbehandlats. Det helt övervägande
antalet remissorgan har tillstyrkt att lagen får gälla i hela riket eller lämnat
förslaget härom utan erinran. En sammanfattning av remissyttrandena
återfinnes å sid. 17 och 18 i propositionen.
De par tementschefen
Efter att ha lämnat en redogörelse för innebörden av 1962 års lag samt
slagit fast att lantmäteristyrelsens förslag om utvidgning av lagens tilllämpningsområde
vunnit praktiskt taget allmän anslutning bland remissorganen
uttalar föredragande departementschefen, statsrådet Holmquist:
I ett par remissyttranden har sagts att det skulle varit önskvärt att kunna
bvgga på någon tids erfarenhet rörande lagens tillämpning. Jag delar
denna uppfattning men vill också framhålla, att erfarenheter av egentligt
värde på detta område torde kunna samlas endast efter jämförelsevis långvarig
tillämpning av lagen. Så som omständigheterna nu utvecklar sig
med allt akutare behov av fastighetsrationalisering — är det inte möjligt
att dröja så länge. Fastmera framgår av utredningen att det på sina håll
kan bli aktuellt med äganderättsutredning mycket snart. Här må också erinras
om huru bankoutskottet i ett nyligen avgivet utlåtande (1962:34) antytt
att äganderättsutredningslagen kunde tänkas finna användning i Tornedalen,
där rationaliseringsverksamheten försvåras av stark ägosplittring.
Det mest trängande behovet av äganderättsutredning finns dock i Järvsö,
där en påbörjad fastighetsreglering, som är synnerligen angelägen och omfattas
med stort intresse av markägarna i det berörda skifteslaget, för sin
forisatta framgång förutsätter en genomgripande äganderättssanering. Jag
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
vill därför tillstyrka att äganderättsutredningslagen snarast ändras så, att
dess giltighet inte längre blir begränsad till Kopparbergs län. Lagens blivande
verkningar kommer givetvis att fortlöpande uppmärksammas av myndigheterna,
och i avbidan på betryggande erfarenhetsmaterial torde förordnanden
om äganderättsutredning meddelas endast i överhängande fall eller
där försöksverksamhet finns motiverad.
Lagrådet
Lagrådet har i sitt utlåtande över det i propositionen framlagda förslaget
först angivit:
Bestämmelserna i 1962 års lag om äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning
av fastigheter i vissa fall i Kopparbergs län innefatta på åtskilliga
punkter avvikelser från de regler som i allmänhet gälla. Dessa avvikelser
ha ansetts motiverade av de orediga fastighetsförhållanden som råda
i stora delar av Dalarna. När 1962 års lag nu föreslås skola erhålla principiell
giltighet för hela landet, bör det understrykas att bestämmelserna
förutsättas skola tillämpas endast inom områden, där fastighetsförhållandena
ha liknande karaktär som i Dalarna.
Sedan lagrådet därefter redogjort för de gällande bestämmelserna i 13 och
14 §§ och utskottets här ovan återgivna uttalanden i anslutning till dessa
stadganden anför lagrådet:
I anledning av dessa uttalanden vill lagrådet framhålla att, för den händelse
risk anses föreligga att lagfartsärenden skulle i någon större utsträckning
förklaras vilande på grund av att vederbörliga registreringsåtgärder ej
medhunnits, den i 13 § sista stycket angivna tidpunkten, då lagfart skall anses
sökt, rimligen borde framflyttas. Enligt de uppgifter som lämnats lagrådet
bör emellertid registreringen av äganderättsutredning som regel kunna
ske inom den angivna tiden. För de undantagsfall, då registreringen likväl
icke medhunnits utan lagfartsärendet måst förklaras vilande, bör skyldighet
anses åvila inskrivningsdomaren att så snart han erhållit meddelande att
hindret undanröjts självmant fullfölja ärendet och meddela lagfart. Varken
avfattningen av 1962 års lags förevarande stadgande eller vad som förekommit
vid lagens förarbeten kan anses innefatta hinder mot en dylik tolkning.
Med hänsyn till vad nu anförts saknas enligt lagrådets mening anledning att
nu ifrågasätta någon ändring i de här berörda bestämmelserna i 1962 års
lag.
Avslutningsvis uttalar lagrådet att lagförslaget ej heller i övrigt föranleder
någon erinran från lagrådets sida.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
9
Utskottet
Såsom ett led i strävandena att bemästra de orediga jordförhållandena
inom den s. k. storskiftesbygden i Dalarna infördes förra året lagen om
äganderättsutredning, lagfart och sammanläggning av fastigheter i vissa fall
i Kopparbergs län. Lagen innehåller i huvudsak följande. Förordnande om
äganderättsutredning kan under särskilda förutsättningar meddelas av
Kungl. Maj :t. Vid den verkställda förrättningen upprättas efter en jämförelsevis
fri prövning av föreliggande fång och hävdeförhållanden en äganderättsförteckning.
De härvid träffade avgörandena i äganderättsfrågor får
fastighetsbildande verkan, då därigenom sker viss legalisering av sämjedelningar
och liknande privata åtgärder. Förteckningen skall vidare i regel ligga
till grund för meddelande av lagfart utan ansökan från ägaren. Slutligen
kan för lämpligare fastighetsindelning sammanläggning ske oberoende av
sakägares initiativ.
Lagens bestämmelser innebär således i skilda avseenden väsentliga avvikelser
från vad som eljest är stadgat. Svårigheterna att komma till rätta
med de säregna jordförhållandena, som förekommer på åtskilliga håll inom
länet, har emellertid nödvändiggjort denna speciallagstiftning.
I propositionen föreslås att lagen skall få allmän giltighet och kunna tilllämpas
överallt inom riket, där behov av lagens särbestämmelser föreligger.
Det har därvid angivits vara särskilt angeläget att lagen skall kunna användas
vid en påbörjad fastighetsreglering i Järvsö socken i Gävleborgs län. Av
en genom lantmäteristyrelsens försorg gjord undersökning framgår vidare,
alt behov av lagen därjämte finnes i ytterligare sju län. I likhet med departementschefen
och helt övervägande antalet remissinstanser anser utskottet,
att de skäl som härvid framförts är av sådan beskaffenhet, att den tillämnade
utvidgningen av lagens tillämpningsområde bör genomföras. Utskottet
förutsätter att såsom lagrådet uttalat förordnande om äganderättsutredning
endast kommer att meddelas inom områden, där fastighetsförhållandena har
liknande karaktär som i Dalarna.
I anledning av utskottets vid behandlingen av förslaget till 1962 års lag
gjorda, förut återgivna uttalande om bestämmelserna angående lagfart har
lagrådet vid granskningen av förevarande proposition anfört, att enligt till
lagrådet lämnade uppgifter erforderliga registreringsåtgärder som regel bör
kunna vidtagas inom avsedd tid. Lagrådet har vidare framhållit att, därest
lagfartsärende dock måste vilandeförklaras enär fastighetsregistreringen fördröjts,
inskrivningsdomaren sedan hindret undanröjts självmant bör fullfölja
ärendet och meddela lagfart. Med den av lagrådet sålunda förordade
tolkningen får de av utskottet befarade olägenheterna av vilandeförklarade
lagfarter anses undanröjda.
Utskottets granskning av propositionen i övrigt har icke givit anledning
till erinran.
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1963
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 60.
Stockholm den 2 april 1963
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson,
Kristiansson, Georg Carlsson, Åkesson, Wirmark och Paul Jansson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink*, herrar Persson i Tandö*, Grebäck, Tobé och Anners.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630445-
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:99 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. a1 i texten