Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om trafiksignaler som kan uppfattas av färgblinda. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Jansson, Paul, samt nr 335 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl.

1963-04-02 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:16, Utlåtande i anledning av motioner om trafiksignaler som kan uppfattas av färgblinda. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Jansson, Paul, samt nr 335 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1663

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av motioner om trafiksignaler som kan

uppfattas av färgblinda.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 284 i första kammaren av herr Jansson, Paul,

samt nr 335 i andra kammaren av fru Thunvall m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om ett effektivt signalsystem i trafiken,

som kan uppfattas även av färgblinda, tas upp till prövning».

Beträffande motionernas innehåll får utskottet, i den mån redogörelse ej

lämnas nedan, hänvisa till motionen II: 335.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens

trafiksäkerhetsråd och svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté.

På begäran av utskottet har därjämte yttranden avgivits av Nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Folkrörelsernas motorförbund

(Fomo) samt Motororganisationernas samarbetsdelegation (MSD).

Gällande rätt m. m.

Bestämmelser om s. k. ljussignaler återfinnes, såvitt nu närmast är av

intresse, dels i kungörelsen den 20 februari 1959 (nr 50) angående kryssmärken

och säkerhetsanordningar vid plankorsningar mellan järnväg och

väg, dels ock i kungörelsen den 7 december 1951 (nr 744) angående vägmärken

m. m. Enligt 6 § förstnämnda kungörelse skall säkerhetsanordningar

vid plankorsning utgöras av antingen helbommar jämte endera ljussignaler

eller ljus- och ljudsignaler (helbomsanläggning) eller halvbommar jämte endera

ljussignaler eller ljus- och ljudsignaler (halvbomsanläggning) eller enbart

ljus- och ljudsignaler eller enbart ljussignaler eller ock enbart ljudsignaler.

Helbomsanläggning skall jämlikt 7 § bestå av bommar, så inrättade att de

i fällt läge avstänger hela vägbanan. På bommarna samt på stolparna av vid

korsningen anbragta kryssmärken skall finnas lyktor, som visar fast eller

blinkande rött sken mot vägen, när denna är avstängd. Lyktas ljusöppning

skall vara cirkelrund med en diameter av minst 100 millimeter för lykta på

bom och minst 200 millimeter för lykta på stolpe. Ljusstyrkan skall vara sådan,

att skenet vid dagsljus och klart väder är tydligt synligt på 100 meters

avstånd. Lykta på bom skall anbringas så, att den befinner sig ungefär mitt

1 Bihang till riksdagens protokoll 1063. 9 samt. 3 avd. Nr JG

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963

över körbanan, när vägen är avstängd. Lykta på stolpe skall uppsättas så,

åt* ''ägtrafikant vid klart väder tydligt kan se skenet på 25 meters avstånd.

‘ Halvbomsanläggning skall enligt 8 § bestå av bommar, så inrättade att

de i fällt läge på vardera sidan av plankorsningen avstänger vänstra hälften

av vägbanan i körriklningen räknat. Till anläggningen skall bl. a. höra ljussignaler

som omförmäles i 9 §. Härutöver skall vid spetsen av varje bom finnas

en lykta, som kan visa blinkande rött sken mot vägen. Lyktan skall vara

av beskaffenhet som föreskrivits för helbomsanläggning och skall vara så

imättad, att den tändes samtidigt med att övriga ljussignaler vid plankorsningen

börjar visa rött sken. — I 9 § föreskrives att ljussignal, som uppsättes

annorstädes än i samband med helbomsanläggning, skall vara så inrättad,

att den kan avgiva dels blinkande rött och dels blinkande månvitt

sken. Signalen skall anbringas på kryssmärkesstolpen eller, där flera kryssmärken

finnes, på varje sådan stolpe; dock att ljussignaler vid högra vägkanten

ej behöver visa månvitt sken. Det röda skenet skall visas från två

lyktor, som är anbringade på samma höjd och som blinkar växelvis, och

det månvita skenet skall visas från en lykta, som är anbringad nedanför de

röda lyktorna. Lyktas ljusöppning skall vara cirkelrund med en diameter av

minst 200 millimeter. Ljussignalen skall vara försedd med svart bakgrundsskärm.

Signalen skall ha sådan ljusstyrka, att skenet vid dagsljus och klart

väder är tydligt synligt på 100 meters avstånd. Signalen skall vara så anordnad,

att vägtrafikant vid klart väder kan se skenet på minst 25 meters avstånd

och till dess han befinner sig på 10 meters avstånd. Rött sken skall

vara synligt över vägens hela bredd. Det röda skenets blinkkaraktär skall

vara sådan, att från var och en av lyktorna erhålles omkring 80 väl avgränsade

blinkar i minuten, varje blink med minst 0,15 sekunders lystid! För

det månvita skenet skall antalet blinkar vara omkring 40 i minuten.

I 33 § kungörelsen angående vägmärken m. in. stadgas att trafiksignal,

som användes för reglering av fordonstrafik på annan plats än vid järnvägskorsning

i plan, vid färja eller vid rörlig bro, skall ha signalljus med fast

sken i färgerna rött, gult och grönt. Signalljusen skall anbringas ovanför

varandra, det röda överst och det gröna underst. Signalerna skall ha följande

innebörd: 1. Rött sken skall betyda »Stopp»; 2. Grönt sken skall betyda

»Kör»; 3. Gult sken, som visas jämte rött eller grönt sken, skall endast innebära

varsel om att växling från rött till grönt sken respektive från grönt till

rött sken är omedelbart förestående. Trafiksignal skall, där icke särskilda

förhållanden annat föranleder, anbringas med den gröna ljussignalens nedersta

del 2—3,5 meter över vägbanan. — Trafiksignal, som användes för

att hos fordonsförare påkalla försiktighet, skall enligt 34 § första stycket

visa gult blinkande sken. Vidare gäller enligt paragrafens andra stycke att

trafiksignal, som avses i 33 §, må visa gult blinkande sken under tid, då den

icke användes för reglering av fordonstrafik.

Enligt vägtrafikförordningen den 28 september 1951 och därmed sammanhägande

författningar uppställes i regel icke normalt färgsinne såsom förutsättning

för erhållande av körkort eller trafikkort. För trafikkort, avseende

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963

förande av omnibus i yrkesmässig trafik, fordras dock normalt färgsinne

(se 1 § fjärde stycket kungörelsen den 14 december 1951 angående läkarintyg

för erhållande av trafikkort).

På sätt närmare framgår av 1945 års trafiksäkerhetskommittés betänkande

med förslag till åtgärder för höjande av trafiksäkerheten (SOU 1948:

20 s. 295—311) har den av motionärerna väckta frågan tidigare varit föremål

för övervägande. Av betänkandet framgår sålunda bl. a. att de medicinska

experter, som ställdes till kommitténs förfogande meddelat, att cirka

8 procent av samtliga män och mindre än 1/2 procent av kvinnorna företedde

färgsinnesdefekter och att dessa defekter hos minst 4 procent av männen

var av sådan art, att vederhörandes deltagande i trafik var förenat med

särskilda risker. Färgkombinationen rött—gult—grönt som användes för

trafiksignalerna ansågs av experterna vara ägnad att vålla betydande svårigheter

även för de måttligt färgblinda. Trafiksäkerhetskommittén ansåg sig

därför böra i samråd med 1944 års trafikförfattningssakkunniga upptaga

frågorna, huruvida förekommande gatusignaler var tillfredsställande och

om färgblinda personer med dylika signaler borde tillåtas föra motorfordon.

Om dessa frågor besvarades nekande, borde ett system för trafiksignaler

konstrueras, som var lämpligt även för färgblinda. De båda kommittéerna

tillsatte en särskild expertdelegation för att utreda berörda frågor. Delegationen

fann verkställda undersökningar bestyrka den ofta gjorda erfarenheten,

att även »lätt» färgblinda ej kan avgöra om kombinationen rött och

gult eller gult och grönt visas i signalerna. Färgblinda förväxlade enligt delegationens

mening dessutom icke sällan rött och grönt. Delegationen utgick

från att i landet då (1947) fanns cirka 500 000 körkortsinnehavare, av

vilka — om alla var män — cirka 20 000 personer kunde antagas vara i

sådan grad färgblinda, att de icke säkert kunde tolka signalsystemet. Eftersom

det även fanns kvinnliga körkortsinnehavare, blev likväl antalet färgblinda

förare något lägre. Delegationen framhöll emellertid att färgblindheten

i förevarande hänseende var av betydelse icke blott för motorfordonsförare

utan även för cyklister och fotgängare. Mot denna bakgrund ansågs de

befintliga gatusignalerna otillfredsställande. Delegationen konstaterade att

till ledning för de färgblinda krävdes formkaraktär hos signalerna. Det

föreslogs därför att man skulle införa en kombinerad färg- och formsignal

med 5 ljusöppningar, vilka skulle sitta i en kvadrat med ena diagonalen

horisontell. Eu av ljusöppningarna skulle sitta i mitten och de andra

fyra ute vid hörnen. I denna signal skulle nuvarande signalfärger användas.

Två horisontellt placerade röda sken skulle betyda stopp och två vertikalt

placerade gröna sken skulle betyda klart. Växling skulle markeras av mittlampan,

som skulle visa gul färg.

Trafiksäkerhetskommittén, som godtog delegationens förslag, fann att den

föreslagna signalen på ett lyckligt sätt löst det uppställda problemet, nämligen

att konstruera en signal, som lika väl som de nuvarande gatusignalerna

passar den normalseende men som samtidigt icke kan misstolkas av den

Ij- Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963

tärgblinde. Kommittén föreslog i sitt betänkande att signaler, som uppsattes

efter förslagsvis den 1 januari 1949, skulle utformas i enlighet med delegationens

förslag.

Motionernas innehåll

Motionärerna anför i huvudsak följande.

Normalt färgsinne erfordras för erhållande av trafikkort, som berättigar

till förande av omnibus, däremot ej för annat trafikkort eller vanligt körkort.

Även färgblinda bör emellertid — utan att kravet på trafiksäkerhet

eftersättes berättigas att föra omnibus. Så kan ske, om ljussignaler som

kan uppfattas också av färgblinda inrättas och utformas på ett sådant sätt,

att de kan få internationellt godkännande. Lämplig typ av sådana ljussignaler

är exempelvis de nyare markeringarna vid järnvägskorsningar, där

det röda ljuset kommer från två skiftesvis blinkande lampor och det gula

ljuset endast från en lampa. Frågan om ett signalsystem i trafiken, vilket

kan uppfattas även av färgblinda, bör prövas av bilförarutredningen.

Remissyttrandena

Motionerna har vid remissbehandlingen fått ett ganska blandat mottagande.

Motionerna tillstyrkes sålunda av NTF, Fomo och MSD medan övriga

remissinstanser intar en mer eller mindre avvisande hållning till motionärernas

hemställan.

Rörande den fortsatta behandlingen av 1945 års trafiksäkerhetskommittés

förslag upplyser väg- och vattenbyggnadsstyrelsen följande.

I sitt betänkande den 12 februari 1949 med förslag till kungörelse angående

vägmärken m. m. (stencilerad) uttalade 1944 års trafikförfattningssakkunniga

att de fann en av trafiksäkerhetskommittén föreslagen kombinerad

färg- och formsignal vara väl ägnad att tillgodose sådana önskemål

i fråga om trafiksignaler, som framställts med hänsyn till färgblinda. Emellertid

överensstämde signalen icke med den typ av trafiksignal, som vore

vedertagen i andra länder. Såsom framgick av ett då föreliggande utkast

till internationell konvention — vilket sedermera resulterat i det även

av Sverige ratificerade protokollet rörande vägmärken, daterat Geneve den

19 september 1949 — skall signalljusen i trafiksignal vara placerade i rad

under varandra. Med hänsyn härtill fann sig de sakkunniga icke höra förorda

införande av eu kombinerad färg- och formsignal. I den män vid det

fortsatta konventionsarbetet möjlighet öppnas för användande av sådan

signal, ansåg författningssakkunniga emellertid att frågan borde tagas under

förnyat övervägande.

Trafiksäkerhetsrådet konstaterar att trafiksäkerhetskommitténs ifrågavarande

förslag därefter icke lett till annan åtgärd än att man bestämt sig

för att successivt vid alla järnvägskorsningar använda det i horisontalplanet

dubblerade röda ljuset som växelvis blinkar, då tåg nalkas eller passerar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 ur 1963 5

I fråga om det genom motionerna sålunda ånyo aktualiserade spörsmålet

om trafiksignalsystem, som kan uppfattas av färgblinda, anför väg- o^h

vattenbyggnadsstyrelsen bl. a. följande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill icke undervärdera de risker som

vitsordats bl. a. av 1945 års trafiksäkerhetskommitté och som ligger dan

att färgförväxling i trafiksignaler i vissa fall sker hos fargblmda. Å andra

sidan har icke såvitt styrelsen har sig bekant i något hanseende klarlagts i

vilken grad färgblindhet hos trafikanterna framkallat olyckor i tratiken

eller medverkat vid tillbud till olyckor. Innan det undersökts hur stor denna

risk är, syns det styrelsen nödvändigt att man beaktar de praktis a

aspekterna i fråga om möjligheten att övergå till annat signalsystem.

Styrelsen vill härvid erinra om vad som redan framförts i det ovan redovisade

avsnittet av 1944 års trafikförfattningssakkunnigas uttalande ined

hänsyn på gällande internationella överenskommelser och rekommenda
ll°Under

en lång följd av år sedan 1949 års internationella vägmärkesprotokoll

undertecknades har inom olika organ under Ekonomiska kommissionen

för Europa diskuterats förslag till förtydliganden och skärpningar

i fråga om protokollets bestämmelser med — såvitt nu ar i fråga

avseende på trafiksignaler. ..

Därvid har bl. a. rekommenderats att regeringarna skall tillåta användning

av blinkande rött sken i andra fall än för signalering vid plankorsningar

med järnväg endast för att förbjuda fordons passage, då ett flygplan

närmar sig på en kurs, som korsar väg på låg höjd, för att förbjuda tilltart

till färjeläge eller för att ange för vägtrafikanterna att en rörlig bro öppnas

eller att brandfordon rycker ut från en brandstation.

Mot bakgrunden av den redovisade rekommendationen anser vag- och

vattenbyggnadsstyrelsen det knappast realistiskt att ens diskutera användning

av den typ av ljussignaler som i Sverige förekommer vid järnvägskorsningar

i plan, med två växelvis blinkande röda sken, sasom signal för reglering

av fordonstrafik i andra än ovannämnda fall.

Inom Ekonomiska kommissionen för Europa har också föreslagits att i

trefärgstrafiksignaler det röda skenet alltid skall avges från lykta som

placeras överst och det gröna nederst, med andra ord så som fallet f. n.

är i Sverige. Även i fråga om signalföljden finns internationella rekommendationer,

liksom ock i fråga om utformningen av särskilda signaler för

gående, vilka skall vara tvåfärgs med rött och grönt sken, placerade pa

motsvarande sätt.

Väg- och vattenbvggnadsstyrelsen har i en framställning till honungen

den 18 mars 1961 med förslag till ändring av vägtrafikförordningen samt

PM med förslag om ny kungörelse angående vägmärken m. m. jämte viss

utredning m. in. även upptagit vissa trafiksignalspörsmål. Efter remissbehandling

har styrelsens framställning jämte yttranden ovcrlamnats till

Nordisk vägtrafikkommitté (NVK) för att tagas under övervägande vid

fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.

Styrelsen har sig bekant att inom NVK pågår arbete att åstadkomma enhetliga

regler inom Norden också för trafiksignaler; styrelsen äi genom

tjänsteman hos styrelsen representerad i detta arbete.

Mot bakgrunden av vad styrelsen ovan anfört angående osannolikneten ioi

att kunna på det internationella planet åstadkomma några nämnvärda ändringar

i fråga om det hittills använda systemet med trafiksignaler får styrelsen

avstyrka bifall till motionärernas förslag om att frågan las upp tdl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1063

Provning, men vill förorda alt ärendet överlämnas till Nordisk väglrafikkommitté

att tas under beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag.

Trafiksäkerhetsrådet, som finner att motionerna icke bör föranleda någon

riksdagens åtgärd, anför bl. a. följande.

Efter det trafiksäkerhetskommittén framlade sitt förslag bär antalet körkortsinnehavare

ökat mycket starkt. Antalet färgsinnesdefekta körkortsinnehavare

har därför också stigit. I detta sammanhang må jämväl nämnas

targblinda mopedforare och övriga icke körkortspliktiga fordonsförare. Vidare

skall noteras färgblinda fotgängares svårigheter vid väg- och gatukors

med särskilda fotgängarsignaler.

S°m •,f,Iramgår.av det föregående kan de befintliga trafiksignalerna icke

anses tillfredsställande för de färgblinda. De flesta signalerna är emellertid

sa konstruerade, att de signalljus, som kan avges, kommer från skilda ljusöppningar

i signalställen. Detta underlättar väsentligt för den färgblinde att

avgöra vilken signal som visas. Dessa trafiksignaler med skilda ljusöppningur

förekommer mest i tätorter, där trafiken icke är så snabb och där

duhg sikt genom dimma, regn och snöyra icke hindrar den färgblinde fordonsforaren

att med ledning av signalens läge i signalstället avgöra vilken

signal som visas, eftersom denna förare (på grund av den låga farten) behover

registrera den signal som visas först i ganska omedelbar närhet av

signalanordningen.

Vad galler trafiksignaler vid de för vägtrafikanter mycket farliga korsningarna

mellan järnväg och väg, kommer de, som ovan sagts, att utbytas

mot en signaltyp som icke kan misstolkas av färgblinda.

Trafiksäkerhetsrådet har bestämt, att verksamheten inom dess haveri:tol^Jnfss*on

utvidgas att omfatta även medicinsk undersökning av i

trafikolyckor inblandade personer. Rådet förväntar att genom sådana studier

bl. a. få en säkrare uppfattning än man har för närvarande om färgblindhetens

betydelse i olyckssammanhang.

Innan detta spörsmål om färgblindheten som olycksmedverkande faktor

bhr utrett torde en ombyggnad av de nuvarande trafiksignalerna icke böra

ske. En sadan är mycket tidskrävande och den skulle under ombyggnadstiden

medföra betydande svårigheter för trafikens behöriga avveckling. Vidare

skulle en sådan åtgärd avsevärt försvåra samarbetet länderna emellan

for astadkommande av enhetliga trafikanordningar och trafikregler.

Svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté yttrar.

I med m°tionärerna anser vi det i och för sig önskvärt att ljussigna
lerna

för trafiken på vägar och gator om möjligt inrättas så, att de på bästa

s„ ka/11 yPPfattas även av färgblinda. I det uppdrag som anförtrotts Nordisk

vagtratikkommitté ingår att föreslå gemensamma nordiska trafikregler, däri

inbegripna även bestämmelser om vägmärken, trafiksignaler och liknande.

a . yilken har att taga hänsyn till det koordinationsarbete som

pagar bl. a. mom europeiska transportministerkonferensen, Europarådet och

ekonomiska kommissionen för Europa — har ännu inte tagit ställning till

huru signaler av ifrågavarande slag bör vara inrättade. Man arbetar emellertid

från den utgångspunkten, att det inte torde vara möjligt att på det vidare

internationella planet genomföra ett annat ljussignalsystem än det som Sverige

och åtskilliga andra länder nu har.

NTF och Fomo tillstyrker bifall till motionärernas hemställan under hänvisning

i huvudsak till att ett sådant signalsystem, som avses med motio
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1663

7

nerna, skulle bidraga till ökad trafiksäkerhet.

MSD anför bl. a. följande.

Det är inte MSD bekant vilken roll färgblindheten spelar vid trafikolyckor.

MSD är emellertid av den uppfattningen att färgblindhet inte är någon

av de mera framträdande orsakerna vid uppkomsten av trafikolyckor, om

man över huvud kan påvisa skillnad i olycksfrekvensen mellan personer med

defekt färgsinne och normalt sådant.

MSD vill understryka att det är angeläget att man uppmärksammar alla

faktorer som kan vara av betydelse för trafiksäkerheten. Även om färgblindheten

ur trafiksäkerhetssynpunkt inte synes vara något större problem är

det dock önskvärt att frågan ägnas uppmärksamhet, förslagsvis inom statens

trafiksäkerhetsråd.

Vad slutligen angår möjligheterna för färgblinda att erhålla trafikkort för

förande av omnibus förklarar sig MSD inte ha något att erinra mot att bestämmelserna

härom omprövas, såvitt de avser kravet på normalt färgsinne.

Svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté anmärker att denna

fråga torde falla inom ramen för bilförarutredningens uppdrag.

Utskottet

Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen påtalades bland

annat av 1945 års trafiksäkerhetskommitté att den för vägtrafikens signalsystem

gängse färgkombinationen rött—gult—grönt icke alltid med betryggande

säkerhet kunde tolkas av personer med defekt färgsinne. Kommittén

förordade därför att en kombinerad färg- och formsignal skulle införas. Kommitténs

förslag kom likväl ej till utförande, då detta skulle ha inneburit avsteg

från de internationella överenskommelser och rekommendationer, till

vilka Sverige anslutit sig.

Genom motionerna aktualiseras ånyo den sålunda berörda frågan. Motionärerna

vänder sig mot att gällande bestämmelser rörande körkort och trafikkort

fordrar normalt färgsinne endast i fråga om trafikkort för förande

av omnibus i yrkesmässig trafik. Det anses angeläget att även detta verksamhetsområde

öppnas för färgblinda. Motionärerna finner alt så kan ske

utan eftersättande av trafiksäkerhetens krav, om trafiksignalsystemet utformas

så att det kan uppfattas även av färgblinda. En sådan reform synes motionärerna

även ägnad att öka trafiksäkerheten med hänsyn till förekomsten

av färgblinda trafikanter. I motionerna hemställes om utredning i ämnet.

Den som framför omnibus i yrkesmässig trafik bär ofta ansvaret för ett

stort antal människors liv och säkerhet. Utskottet finner det därför icke anmärkningsvärt

att särskilda krav, bland annat på normalt färgsinne i likhet

med vad som exempelvis gäller för vissa befattningshavare i järn vägstjänst,

uppställes för denna kategori av motorfordonsförare. Såsom remissinstanserna

vitsordat är det emellertid självfallet av stor betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt

att signalsystemet på ett betryggande sätt kan tolkas av alla

trafikanter. De remissinstanser som tillstyrkt motionerna har också i huvud
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963

sak grundat sitt ställningstagande på antagandet att de förordade signalerna

skulle öka trafiksäkerheten. Med hänsyn särskilt till att den stigande trafikintensiteten

måste befaras medföra ökade risker för trafikolyckor finner

även utskottet det angeläget att alla åtgärder vidtages för att minska

dessa risker. Utskottet finner därför motionernas syfte i detta hänseende

värt beaktande. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vill utskottet

dock framhålla att det såvitt upplysts icke närmare klarlagts, i vilken grad

färgblindhet bidrager till trafikolyckor. Det föreligger emellertid icke några

uppgifter som visar att defekt färgsinne härvidlag spelar någon mera betydelsefull

roll. Utskottet vill även framhålla att — såsom särskilt trafiksäkerhetsrådet

påpekat — det moderna signalsystemet vid plankorsning med järnväg

ej kan misstolkas av färgblinda samt att den färgblinde vanligen med så

låg hastighet nalkas trafiksignalerna i tätorternas gatukorsningar att han

med ledning av signalens läge i signalstället kan tyda densamma. Det bör

emellertid hälsas med tillfredsställelse att verksamheten inom trafiksäkerhetsrådets

haverikommission enligt vad rådet uppgivit skall utvidgas att omfatta

även medicinsk undersökning av personer som inblandats i trafikolyckor

så att härigenom ökad klarhet kan vinnas om färgblindhetens betydelse

i olyckssammanhang. Utskottet delar trafiksäkerhetsrådets uppfattning att

en ombyggnad av signalsystemet icke bör ifrågakomma, förrän berörda undersökningar

slutförts.

Det framstår emellertid för utskottet som tveksamt, huruvida en sådan

ombyggnad över huvud taget kan genomföras. Härvid må till en början hänvisas

till de betydande kostnaderna. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhållit har vidare det nuvarande signalsystemet inrättats i enlighet med

rekommendationer som utfärdats inom ramen för det europeiska samarbetet.

Svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté har ytterligare upplyst

att kommittén, som har att under beaktande av detta samarbete föreslå

gemensamma nordiska trafikregler bland annat rörande trafiksignaler, ännu

icke tagit ställning till frågan om signalsystemets utformning. Enligt vad

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört har en av styrelsen gjord framställning,

vari bland annat beröres vissa spörsmål om trafiksignaler, av Kungl.

Maj :t överlämnats till Nordisk vägtrafikkommitté för att övervägas vid fullgörandet

av kommitténs uppdrag. Kommittén arbetar enligt de svenska ledamöterna

från den utgångspunkten att det icke är möjligt att på det vidare

internationella planet genomföra ett annat ljussignalsystem än som nu tilllämpas.

Såsom NTF påvisat synes möjlighet emellertid kunna föreligga att

genom exempelvis olika utformning av ljuskällorna göra detta system lättare

att uppfatta. I den mån sådana åtgärder visar sig medföra tillfredsställande

möjligheter för de färgblinda att uppfatta trafiksignalernas innebörd

skulle jämväl — sedan åtgärderna blivit allmänt genomförda — möjlighet

kunna öppnas för en ändring i motionernas syfte av de bestämmelser som

reglerar förutsättningarna för erhållande av trafikkort. Med hänsyn härtill

finner utskottet att motionerna, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit,

bör överlämnas till Nordisk vägtrafikkommitté.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1963 9

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 284 och II: 335, icke måtte

föranleda annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer, att motionerna jämte detta

utlåtande måtte överlämnas till Nordisk vägtrafikkommitté.

Stockholm den 2 april 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson,

Kristiansson, Georg Carlsson, Åkesson, Wirmark och Paul Jansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink*,

fröken Anderson i Lerum, herrar Mattsson, Hammarberg, Tobé och Anners.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630453

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:140 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om trafiksignaler som kan uppfattas av färgblinda. a1 i texten