Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion om fordons förseende med anordning för belysning av mötande fordons vägbana. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 674, av herr Nordgren. Motionären understryker vikten av att snabba åtgärder vidtages för att minska antalet olyckor i samband med möte mellan bilar under mörker.

1963-04-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:17, Utlåtande i anledning av motion om fordons förseende med anordning för belysning av mötande fordons vägbana. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 674, av herr Nordgren. Motionären understryker vikten av att snabba åtgärder vidtages för att minska antalet olyckor i samband med möte mellan bilar under mörker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 är 1963

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av motion om fordons förseende med anordning

för belysning av mötande fordons vägbana.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens andra kammare

väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 674, av herr Nordgren.

Motionären understryker vikten av att snabba åtgärder vidtages för att

minska antalet olyckor i samband med möte mellan bilar under mörker.

I detta syfte föreslås i motionen att bilar bör förses med en mindre strålkastare,

som riktas vinkelrätt ut från fordonets sida och belyser den mötandes

del av vägbanan. Enligt motionen lär sådan belysning kunna monteras

så att den automatiskt fungerar vid bländning. Kostnaderna för en

dylik belysningsanordning torde icke vara alltför stora.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa att Kungl. Maj :t måtte överväga föreskrifter om försök med fordons

förseende med anordning för belysning av mötande fordons vägbana i

mörker».

Över motionen har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver yttrande

inhämtats från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statens trafiksäkerhetsråd.

På begäran av utskottet har därjämte yttranden avgivits av

Folkrörelsernas motorförbund (Fomo), Motororganisationernas samarbetsdelegation

(MSD) och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

(NTF).

Gällande bestämmelser m. m.

I vägtrafikförordningen den 28 september 1951 återfinnes i 3 § 1 mom.

e) bestämmelser angående med vilken belysning bil framtill skall vara försedd.

Enligt stadgandet skall bil ha minst två på samma höjd, en på vardera

sidan av fordonet, anbragta lyktor, som kan visa gult eller vitt sken

av sådan sammanlagd ljusstyrka, att bilen under mörker kan föras på be
-

Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 17

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 19671

tryggande satt. Lyktor med bländande sken skall snabbt kunna avbländas

på tillfredsställande sätt. Enligt samma moment f) skall bil baktill vara

utrustad med bl. a. skyltlykta, baklyktor och stopplykta. I vägtrafikförordningen

51 § 1 mom. föreskrives att på bil nämnda lyktor skall vara tända

då fordonet föres på väg under mörker eller i tät dimma. På väg där till1

redsställande belysning är anordnad får parkeringslykta användas i stället

lör stadgad lykta för sken framåt. Vid möte med annat fordon får bländande

belysning icke begagnas utan avbländning skall ske i god tid.

I framställning till Kungl. Maj:t i oktober 1961 föreslog enskild person

att bilar obligatoriskt skulle utrustas med sådan i motionen angiven belysningsanordning.

över förslaget avgavs efter remiss yttrande av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen samt statens trafiksäkerhetsråd. I beslut den 1

lerbruari 1963 fann Kungl. Maj:t att framställningen icke borde föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Remissyttrandena

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Fomo och MSD intar en negativ ställning

till motionens hemställan. NTF förordar däremot att förslaget prövas

av vetenskaplig expertis. Trafiksäkerhetsrådet uppger att sådana försök

skall äga rum.

Flera remissinstanser har påpekat att belysningsanordning av det slag

motionären avser för omkring tio år sedan började saluföras i Sverige men

att försäljningen efter några år nedlades.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bär uppgivit, att vid prov i början på

1950-talet, som följdes av tjänstemän från styrelsen, kunde konstateras

att lyktans effekt var mycket ringa. Stundom kunde ej avgöras om strålkastare,

som kunde tändas och släckas separat, var påkopplad vid möte.

Sedan styrelsen påpekat att jämväl därefter förslag om lyktor av ifrågavarande

slag väckts, fortsätter styrelsen:

Styrelsen ställer sig givetvis positiv till varje åtgärd som kan öka trafiksäkerheten.

Styrelsen anser emellertid icke anordning av ifrågavarande

slag öka trafiksäkerheten i sådan omfattning att utfärdande av bestämmelse,

att alla fordon skall vara försedda med sådan lykta, kan anses motiverat

med hänsyn till kostnaderna för lyktans inbyggnad på fordonet.

Enligt styrelsens bedömande måste åtminstone på vissa bilar lyktan byggas

in i fordonets karosserisida. Kostnaden för sådan inbyggnad torde bliva

relativt hög. Även om inbyggnaden på många bilar kan göras billigare torde

dock totala kostnaden för sådan inbyggnad på samtliga bilar vara jämförbar

med kostnaden för övergång till högertrafik.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser styrelsen det icke vara påkallat

att den i motionen föreslagna åtgärden genomföres.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1963

3

Fomo understryker att den förordade belysningsanordningen har den

nackdelen att förarna i samma ögonblick bilarna passerar varandra möts

av ett kompakt mörker, som ur orienteringssynpunkt är synnerligen förrädiskt.

Detta kan neutraliseras om helljuset slås på samtidigt, men om ytterligare

en bil nalkas kan helljuset icke användas. Fomo avstyrker i sitt

yttrande bifall till motionen.

MSD åberopar som orsak till att försäljningen av sidostrålkastare upphörde

bl. a. att anordningen ställde sig relativt dyrbar. I samband härmed

framhåller MSD att en eventuell övergång till högertrafik .skulle medföra

vissa olägenheter om man nu mera allmänt försåge bilarna med en sådan

extra belysningsanordning för vår nuvarande vänstertrafik.

Avslutningsvis anförde MSD:

Belysningsproblemen är föremål för ett omfattande forskningsarbete såväl

i Sverige som utomlands, varför förbättringar efter hand är att förvänta.

Att separat utreda frågan om fordons förseende med anordning för belysning

av mötande fordons vägbana synes därför knappast vara motiverat,

varför MSD icke anser sig kunna förorda sådana försök. Däremot är det

önskvärt att de olika frågorna som sammanhänger med mörkerkörning ägnas

uppmärksamhet, förslagsvis genom Statens trafiksäkerhetsråd.

Statens trafiksäkerhetsråd nämner i sitt yttrande att på trafiksäkerhetsrådets

uppdrag man vid psykologiska institutionen vid Uppsala universitet

i en större undersökning rörande mörkertrafikens problem .studerat siktsträckor

vid denna trafik. Därvid har man funnit, att en bilförare, som vid

möte i mörker bär bilens strålkastare på halvljus, icke bör hålla högre

hastighet än 25 kilometer i timmen, om han skall kunna stanna inom överskådlig

del av vägbanan. Halvljuset är sålunda otillräckligt vid de hastigheter,

som gängse tillämpas vid möte i mörker. Sedan trafiksäkerhetsrådet

konstaterat att den i motionen angivna stödstrålkastaren diskuterats åtskilliga

gånger men att den ej undergått någon reell bedömning, uttalar

trafiksäkerhetsrådet:

Det förefaller som om ljuset från stödstrålkastaren skulle kunna öka

sannolikheten för silhuettseende hos bilföraren, vilket seende i icke oväsentlig

grad ökar möjligheterna — åtminstone för den erfarne och uppmärksamme

— att uptäcka uppdykande hinder på vägbanan. Det är emellertid

mindre troligt att en direkt belysning av ett hinder från denna strålkastare

skulle vara avgörande för om hindret upptäckes eller ej.

Trafiksäkerhetsrådet kommer att i samband med mörkertrafikstudierna

i Uppsala diskutera tekniska åtgärder i fråga om bilen för ökande av säkerheten

vid mörkerkörning. Därvid ämnar rådet också närmare studera

effekten av en hjälpstrålkastare sådan som den i motionen angivna.

Med åberopande av vad nu anförts anser trafiksäkerhetsrådet, att den

väckta motionen icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1963

NT T uppgiver, att den ifrågasatta belysningsanordningen, som tidigare

försalts i landet, enligt vittnesbörd var effektiv och underlättade för mötande

bilar att i tid upptäcka hinder på vägbanan. Belysningen var emellertid

relativt dyr. Enär den dessutom icke var till nytta för den egna bilen

utan endast för mötande trafik, var den svårsåld. I sitt yttrande anknyter

NTF så till den nyssnämnda undersökningen rörande mörkertrafiken:

Då fordonsbelysningens konstruktion och användning, vägbelysningen och

trafikantens möjlighet att se och synas i mörkret för närvarande är föremål

för vetenskapligt studium på skilda håll i landet finner NTF lämpligt,

att frågan om fordons förseende med den av motionärerna föreslagna belysningsanordningen,

som vinkelrätt ut från fordonets sida belyser den mötandes

del av vägbanan, såsom utgörande endast en dellösning av mörkertrafikens

belysningsproblem, överlämnas till Statens trafiksäkerhetsråd såsom

centralorgan för trafiksäkerhetsforskning i landet för att genom rådets

försorg tillställas vetenskaplig expertis för prövning och ställningstagande.

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen skall bil framtill vara försedd med minst

två på samma höjd, en på vardera sidan av bilen, anbragta lyktor. Dessa skall

kunna visa vitt eller gult sken av sådan sammanlagd ljusstyrka, att bilen

under mörker kan föras på betryggande sätt. Vid möte med fordon skall avbländning

ske i god tid.

Motionären föreslår i avsikt att minska riskerna för olyckor vid möte mellan

fordon i mörker, att Kungl. Maj :t måtte överväga föreskrifter om försök

med att jämväl förse fordon med anordning för belysning av mötande fordons

vägbana. Den av motionären åsyftade anordningen skulle bestå av en

mindre strålkastare riktad vinkelrätt ut från bilens sida.

Några remissinstanser har avstyrkt bifall till motionen med hänsyn till

den föreslagna strålkastarens bristande effektivitet och de dryga kostnader,

som skulle uppstå, därest bilar obligatoriskt utrustades med sådan belysningsanordning.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande har

däremot förordat att förslaget prövas av vetenskaplig expertis. Enligt statens

trafiksäkerhetsråd skall sådana prov utföras. Rådet har sålunda i sitt

yttrande framhållit, att rådet -—- i samband med de mörkertrafikstudier

som på rådets uppdrag pågår vid Uppsala universitet — kommer att närmare

studera effekten av den i motionen avsedda hjälpstrålkastaren. Genom

den undersökning som således skall företagas får motionärernas hemställan

anses bli tillgodosedd. Med hänsyn härtill finner utskottet, som i detta sammanhang

icke tager ställning till lämpligheten av den ifrågavarande belys
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 17 år 1963

5

ningsanordningen, att någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av

motionen ej är påkallad.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 674, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 april 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från f ör s t a kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson,

Ebbe Ohlsson*, Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson och Åkesson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Sundelin*,

Bengtson i Solna, Svanberg, Mattsson, Hammarberg och Tobé.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.