Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motion angående älgjakten. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 673 av herr Lundberg.

1963-04-17 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:20, Utlåtande i anledning av motion angående älgjakten. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 673 av herr Lundberg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

1

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963

*

Nr 20

Utlåtande i anledning av motion angående älgjakten.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt

och till lagutskott hänvisad motion, nr 673 av herr Lundberg.

I motionen hemställes »att riksdagen måtte besluta att älgjakt, allmän

eller med licens, endast får ske under högst en vecka pr år inom respektive

län, samt om ett län blir s. k. försökslän för licensjakt denna icke får

inskränka mindre jordägares eller arrendatorers rätt att deltaga i densamma

utan hänsyn till areal å markerna».

För motionens innehåll redogöres nedan.

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från domänstyrelsen. På begäran av utskottet

har yttranden därjämte avgivits av Jägarnas riksförbund — med överlämnande

av yttrande från Gävleborgs läns distrikt av förbundet och av

Svenska jägareförbundet.

Gällande rätt m. m.

Älg jagas i princip under dels allmän och dels särskild jakttid. Bestämmelser

om den allmänna jakttiden återfinnes i en av Kungl. Maj:t för varje

jaktår utfärdad kungörelse om fridlysning av vissa djurarter. För jaktåret

1962/63 gällde sålunda (se SFS 1962:250) att älg fick jagas

i Norrbottens och Västerbottens län den 10 och den 11 september;

i Jämtlands och Västernorrlands län från och med den 10 till och med

den 13 september;

i Älvdalens, Lima, Transtrands, Särna och Idre kommuner av Kopparbergs

län från och med den 10 till och med den 14 september;

i övriga delar av Kopparbergs län, i Södermanlands, Örebro och Västmanlands

län, i Stockholms stad, i städerna Södertälje och Nynäshamn samt i

öknebo, Svartlösa och Sotholms härad av Stockholms län från och med den

8 till och med den 12 oktober;

i Hihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 3 avd. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963

i öviiga delar av Stockholms län samt i Uppsala län från och med den 15

till och med den 19 oktober;

i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs

län från och med den 8 till och med den 10 oktober;

i Malmöhus län med undantag av Norra Rörums socken samt i Albo,

Järrestads och Ingelstads härad av Kristianstads län från och med den 8

till och med den 20 oktober;

i övriga delar av Kristianstads län samt i Norra Rörums socken av Malmöhus

län från och med den 8 till och med den 13 oktober;

i övriga delar av riket från och med den 8 till och med den 11 oktober.

Därjämte meddelas i kungörelsen särsbestämmelser för vissa kronoegendomar

ävensom beträffande jakt på årskalv efter älg.

Om särskild jakttid lämnas bestämmelser i 15 och 16 §§ jaktstadgan. I

15 § finnes till en början föreskrifter rörande den s. k. normala licensjakten,

där till grund för licensgivningen ligger främst jaktvårdsskäl. Förfogar

jakträttsinnehavare över mark av den storlek och beskaffenhet, att densamma

efter förhållandena i orten kan anses medgiva tillfredsställande vård

av älgbeståndet, eller utgöres jaktvårdsområde av sådan mark, kan tillstånd

meddelas de på marken jaktberättigade att utan hinder av eventuell fridlysning

under särskild jakttid där fälla det antal älgar, som med hänsyn

till stammens storlek och omständigheterna i övrigt finnes skäligt. Antalet

älgar kan emellertid också — om älg vållar omfattande skador på växande

skog — bestämmas med hänsyn till behovet från skogsvårdssynpunkt. Tillstånd

till jakt på älg under särskild jakttid får inte meddelas för längre

tid än en månad, där det ej är fråga om jakt till förebyggande av ytterligare

skadegörelse av älg på växande skog. I särskild jakttid skall ingå

den allmänna jakttiden. Särskild jakttid beträffande älg får i regel icke taga

sin början tidigare än på första dagen för den allmänna jakten. I 16 § finnes

vidare föreskrifter om en särskild form av licensjakt, den s. k. havreälgjakten.

Denna licensgivning syftar till att minska älgarnas skadegörelse

på odlad mark. Sådan jakt får företagas på annan tid av året — i praktiken

tidigare — än normal licensjakt och får ej igångsättas annorstädes än på

eller i omedelbar närhet av åker.

Tillstånd till jakt under särskild jakttid meddelas av vederbörande länsstyrelse

eller, då fråga är om mark varå gällande grunder för tillgodogörande

av kronans jakträtt äger tillämpning, av domänstyrelsen.

Frågans tidigare behandling

Frågan om formerna för älgjaktens utövande har vid flera tillfällen varit

föremål för riksdagens prövning. I motioner vid 1953 års riksdag yrkades

sålunda att bestämmelserna om licensjakt på älg måtte upphävas. Tredje

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963

lagutskottet fann sig i utlåtande, nr 22, icke kunna lämna sitt stöd åt motionärernas

yrkanden men ansåg av olika, i utlåtandet redovisade skäl, att

det skulle vara av värde att få till stånd en mera ingående undersökning av

hur lieensjakten i dittillsvarande former utfallit i praktiken. I anledning

av utskottets hemställan anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t om

en dylik undersökning. Skrivelsen överlämnades enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 5 juni 1953 till 1949 års jaktutredning för översyn rörande gällande ordning

för meddelande av tillstånd till jakt å älg.

Även vid 1955 års riksdag väcktes motion om upphävande av bestämmelserna

om licensjakt på älg. Tredje lagutskottet fann i utlåtande, nr 17, bl. a.

att även om 1953 års riksdag närmast hemställt om utredning angående

licensjakten, med hänsyn till avfattningen av Kungl. Maj:ts beslut det åt

jaktutredningen överlämnade utredningsuppdraget icke torde vara begränsat

härtill utan avse älgjakt i allmänhet. Utskottet anförde vidare att, enär

Kungl. Maj:t torde få fatta ståndpunkt till i olika sammanhang utarbetade

förslag rörande de framtida formerna för älgjaktens utövande, ytterligare

utredningar i saken icke för det dåvarande borde komma till stånd. Utskottet

kunde icke förorda att i avvaktan på resultatet av pågående undersökning

bestämmelserna om licensjakt på älg såsom i motionen föreslogs skulle

upphävas. Utskottets utlåtande godkändes såvitt nu är i fråga av riksdagen.

Slutligen hemställdes i motion vid 1956 års riksdag bl. a. om förbud mot

all licensjakt med undantag för jakt på s. k. havreälgar och liknande skadeälgar.

Tredje lagutskottet, som i utlåtande nr 7 avstyrkte motionen, yttrade

därvid bl. a. att när det gäller att begränsa skadegörelsen av älg, en

minskning av älgstammen genom ökad avskjutning framstod som det verksammaste

och viktigaste medlet. Utskottet fortsatte.

Frågan om jaktens framtida ordnande måste därför behandlas med hänsyn

såväl till de viltvårdande som de skadebegränsande synpunkterna. Uppdelningen

av jakten på allmän jakt och s. k. licensjakt är enligt utskottets

mening i och för sig av underordnad betydelse så som dessa begrepp för

närvarande är utformade. Utskottet utgår från att därest det i Svenska jägareförbundets

senaste betänkande föreslagna systemet, innebärande att

all jakt i fortsättningen skall utövas efter särskilt tillstånd, leder till förslag

om lagstiftning från Kungl. Maj :ts sida, bestämmelserna blir så utformade

att jaktmöjligheterna blir rättvist fördelade mellan alla berörda

ägarkategorier med nödigt tillgodoseende icke blott av jaktvårds- utan även

av skadebegränsningsintressena.

Riksdagen avslog motionen.

Enligt vad utskottet inhämtat överväges för närvarande inom 19\9 års

jaktutredning frågan om uteslutande reglerad älgjakt. Utredningen avser

1* Bihang till riksdagens protokoll 1063. 9 samt. 3 and. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963

att under hösten 1963 framlägga betänkande med förslag till försöksvis bedriven

sadan jakt inom de län, där länsjaktvårdsföreningarna förklarat sig

villiga att medverka.

Motionen

Motionären finner det angeläget att genom den ifrågasatta försöksverksamheten

med uteslutande reglerad älgjakt den enskildes möjligheter till

jakt på mindre arealer icke minskas till förmån för innehavare av större

jaktmarker. Det är likväl enligt motionären än mer angeläget att älgjakten

icke inskränker övriga medborgares möjligheter att vistas i markerna. Älgstudsarna,

ofta hanterade av s. k. söndagsskyttar, utgör enligt motionärens

mening en verklig fara för andra. Vidare har, sägs det, hittills bedriven

älgjakt vållat en stark nedgång i älgbeståndet. Motionären finner därför

anledning föreligga från såväl fritids- som jaktvårdssynpunkt att begränsa

älgjakten till en vecka.

Beträffande motionens fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till

motionen.

Remissyttrandena

Motionen tillstyrkes av Jägarnas riksförbund och dess distrikt för Gävleborgs

län. Domänstyrelsen avstyrker bifall till motionen och även Svenska

jägareförbundet har en i princip negativ inställning till densamma.

Vad först gäller den förordade inskränkningen av jakttiden

anför domänstyrelsen följande.

Den svenska älgjakten bedrivs enligt styrelsens uppfattning i många fall

på ett sätt som knappast är godtagbart ur viltvårdssynpunkt. En av orsakerna

härtill synes vara den press som jägarna utsätts för under den korta

allmänna jakttiden, då det gäller att på några få dagar nedlägga största

möjliga antal älgar, vilket resulterar i slarvig och hänsynslös jakt. Att, såsom

i föreliggande motion föreslås, förkorta även den särskilda jakttiden

så, att den måste utövas under samma ogynnsamma omständigheter, skulle

omöjliggöra den omdömesgilla avskjutning som eftersträvas. Vidare får

styrelsen framhålla att hård avskjutning i många fall måste företas med

hänsyn till lokal skadegörelse på skog eller gröda, vilket under en stark

förkortad jakttid närmast vore omöjligt. Den av motionären föreslagna förkortningen

av licensjakttiden får styrelsen därför bestämt avstyrka.

Svenska jägareförbundet tar till närmare granskning upp motionärens

uttalanden om licensjaktens från jaktvårdssynpunkt negativa verkningar.

Härom anföres följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963 5

I motionen påstås all älgbeståndet undergått en stark nedgång till följd

av licensjakten. Detta påstående är oriktigt i två avseenden. Den oerhört

snabba och stora ökning av älgbeståndet, vilken pågått särskilt under åren

1945—1961, har visserligen upphört men har icke förbytts i någon nedgång.

Beståndet som helhet får numera anses ha tämligen konstant stoilek,

ehuru lokala variationer förekomma. Pa sina hall masle man minska

älgstammen för att begränsa älgens skadegörelse, irämst på skog. På andra

håll ökar stammen alltjämt. Allmänt sett kan alltså ingen, än mindre någon

stark nedgång i älgbeståndet, påvisas. ..

Motionären synes vidare vilja göra gällande att licensjakten skulle saiskilt

påverka älgbeståndets storlek i negativ riktning. Domänstyrelsens statistik

visar emellertid att antalet älgar, fällda under allmän jakttid, äi

större än antalet under särskild jakttid fällda. Verkställda utredningar i

vissa län få vidare anses visa att älgavskjutningen per 1 000 ha är större

under allmän jakttid än under särskild. Detta sistnämnda förhållande far

anses ligga i sakens natur, eftersom licenssystemet innebär reglerad jakt.

Länsstyrelsen bestämmer före den särskilda jakttidens början det antal

älgar som med hänsyn till licensområdets storlek och arrondering samt

till älgstammens storlek må fällas. För att söka skapa lämplig åldersföidelning

inom beståndet bestämmes icke blott det maximala antalet älgar

utan även det största antalet vuxna djur som får fällas.

Då älgens skadegörelse på skog inom Jämtlands län blev så stor, att det

bedömdes som nödvändigt att radikalt minska älgbeståndet i länet, förlängdes

den allmänna jakttiden från fyra dagar, som gällde till och med

jaktåret 1958/59, till åtta dagar, varav fem i september och tre i oktober,

under 1959/60. Denna förlängning fick omedelbart avsedd effekt. Jaktåret

1960/61 kunde jakttiden förkortas till sex dagar, varav två i oktober. Samma

antal dagar ehuru samtliga i september gällde hösten 1961. Genom de

tre årens intensiva allmänna jakt blev älgstammen så minskad att manjaktåret

1962/63 kunde återgå till fyra dagars jakttid. Exemplet från Jämtlands

län är det mest extrema, men all erfarenhet visar att den effektivaste metoden

för att mycket snabbt men samtidigt urskillningslöst minska älgbeståndet

inom ett visst område är att förlänga tiden för den allmänna jakten.

Av liknande skäl utgör den allmänna jakttiden i största delen av Malmöhus

län 13 dagar, d. v. s. den är för närvarande dubbelt så lång som i något

annat län och den enda som omfattar en söndag. Man vill, såvitt möjligt

hålla älgen helt borta från länet. Det torde knappast vara oriktigt påstå

att därest älgjakten i vårt land uteslutande bedrivits under allmän jakttid,

så skulle älgbeståndet aldrig ha nått nuvarande nivå. Licensjakten tai

in. a . o. anses ha inneburit ett skydd för älgen.

Jägarnas riksförbund finner all någon märkbar skillnad mellan jakt under

allmän och särskild jakttid ej kan påvisas, varken i fråga om skadeskjutning

av villebråd eller urval av bytesdjur.

Vad gäller de med älgjakt förenade farorna för annan konstaterar Svenska

jägareförbundet att det naturligtvis är riktigt att jakten innebär en latent

fara för den som vistas i mark, där jakt pågår. Förbundet erinrar

emellertid om att enligt Kungl. Maj ds anvisningar till vapenförordningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963

fr. o. in. den 1 januari 1962 i princip gäller att ingen kan fä tillstånd alt

förvärva eller låna ett för älgjakt avsett vapen med mindre han styrker

sig ha avlagt prov for förbundets älgskyttemärke i hrons. Förbundet fortsätter.

Dettaprov ar uPPdelat i två delar: den praktiska, som omfattar skjutning

mot både stillastående och rörlig älgfigur, och den teoretiska, som utgörés

av ett forhor infor särskilt utsedd kontrollant. För att bli godkänd måste

provtagaren redovisa tillräckliga kunskaper både om jaktlagstiftning och

om djurskyddsbestämmelser med särskild hänsyn till älgen och älgjakten

Genom dessa obligatoriska prov torde antalet s. k. söndagsskvttar minska

mycket snabbt.

Emellertid finner jägareförbundet att riskerna för vådaskjutning torde

\ara små t. o. in. under älgjakten, vilket bland annat framgår av jaktutredningens

betänkande av år 1953 och promemoria av år 1962 rörande

obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare. I denna slutsats instämmer

Gävleborgs läns distrikt av Jägarnas riksförbund.

Jägarnas riksförbund anför i detta sammanhang följande.

Förslagsställarna till den månadslånga licensjakten på älg, 1949 års jaktu.

tl!cd",ng 0med f.lera’ har anfört att licensjakten medför väsentligt minskad

risk för vådaskjutningar. Detta påstående synes mera vara ett önsketänkande

an en realitet, då förslagsställarna ej kunnat framlägga något konkret

bevis som stöder detta antagande. Det har under de senaste åren

mtraffat flera uppmärksammade vådaskjutningar under licensjakt, varför

denna jaktform i fråga om säkerhet för människor och husdjur ej kan

anses vara den allmänna jakten överlägsen. Här bör påpekas att en märknar

förbättring i detta avseende under de senaste åren skett, med nedgån^

av antalet vådaskjutningar som följd.

Svenska jägareförbundet anför vidare.

Det är även riktigt att intressekonflikter uppkomma mellan jägarna och

»fnluftsfolket» i övrigt. Under tiden för den allmänna älgjakten är detta

förhållande särskilt markerat. Licensjakten torde som regel vara betydligt

bättre organiserad än den allmänna, varför riskerna för övriga människor

då elimineras i betydande utsträckning. I fråga om organiserad friluftsveiksamhet,

t. ex. skolornas friluftsdagar, militärövningar och orienteringstävlingar,

torde överenskommelse vanligen kunna träffas med jakträttsoch

licensinnehavare. Det får även med hänsyn till friluftsfolket betraktas

som en fördel att den särskilda jakttiden omfattar en månad, ehuru skälen

för den långa tiden i och för sig äro de som antytts här ovan.

Domänstyrelsen säger sig hysa förståelse för motionärens synpunkter beträffande

älgjaktens från fritidssynpunkt störande inverkan, när det gäller

områden inom de mera tättbebyggda delarna av landet. Denna fråga torde

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1!)C>3

emellertid enligt styrelsens uppfattning komma att behandlas av jaktutredningen

i samband med andra förslag till reglering av förhållandena kring

älgjakten.

Jägarnas riksförbund yttrar sammanfattningsvis med instämmande i huvudsak

av förbundets distrikt för Gävleborgs lön.

En veckas jakt räcker mer än väl till för att alla jakträttsinnehavare

skall hinna med att beskatta sin älgstam. Därför innebär en generell maximering

av jakttidens längd till högst en vecka ingen inskränkning av jakträttsinnehavarens

jaktutövningsrätt. Däremot är stora fördelar att vinna

härmed. Älgjakten blir koncentrerad till en vecka på hösten, varigenom

svamp- och bärmarkerna med undantag för älgjaktsveckan kan göras tillgängliga

för vårt alltmer natur- och friluftsälskande folk. Jakttiden på älg

blir lika lång för alla jakträttsinnehavare vilket är ett naturligt och länge

påyrkat rättvisekrav.

Mot den i frågasatta försöksverksamheten med uteslutande

reglerad älgjakt riktas kritik från Jägarnas riksförbund

och dess distrikt för Gävleborgs län.

Enligt vad i distriktets yttrande uppgives har Gävleborgs län av länets

jaktvårdsförenings årsmöte år 1962 föreslagits som försökslän. Beslutet

härom kom enligt yttrandet som en chock för berörda jaktvårdsområden

och lokala jaktvårdsföreningar. Distriktet anser sig kunna på grundval av

gjorda undersökningar konstatera att i länets södra delar finnes en kompakt

majoritet mot förslaget.

Jägarnas riksförbund protesterar bestämt mot försöksverksamheten och

finner att ett avskaffande av den allmänna älgjakten tveklöst kommer att

beröva många markägare deras fäderneärvda rättigheter att få jaga på egen

mark. Förbundet forsätter.

överhuvudtaget kommer ett borttagande av den allmänna älgjakten att

medföra stora orättvisor för 10 000-tals jägare och markägare och därtill

utan någon som helst nytta. Ett kaotiskt förhållande kommer att upstå

kring älgjakten, vilket skulle vara till obotlig skada för alla parter. Älgjakten

som den bedrives i dag visar en glädjande förbättring i alla avseenden,

varför en ändring till enbart licensjakt är både obefogad och ur alla synpunkter

olämplig.

Svenska jägareförbundet finner att motionären tagit upp ett centralt

spörsmål genom att beröra ställningen för innehavarna av jakträtten på

små marker. Enligt vad förbundet under hand erfarit lägger jaktutredningen

särskild vikt vid att söka lösa problemet med småmarkerna på ett

för jakträttsinnehavarna tillfredsställande sätt. Ehuru förbundet anser motionens

argumentering svag och delvis oriktig, finner förbundet det med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1963

hänsyn till nu berörda spörsmål likväl befogat att motionen överlämnas

till jaktutredningen för att övervägas vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

Domänstyrelsen finner att några kategoriska direktiv i ämnet icke bör

meddelas den utredning som för närvarande allsidigt behandlar försöksverksamheten

och dess inverkan på mindre jordägares och jakträttsinnehavares

jakträtt.

Utskottet

På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen utövas älgjakt

under dels allmän och dels särskild jakttid. Reglerna härom återfinnes i den

av Kungl. Maj:t utfärdade jaktstadgan och i anslutning därtill utfärdade

kungörelser. Den allmänna jakttidens längd varierar vanligen inom de olika

länen mellan två och 13 dagar. Den särskilda jakttiden omfattar i regel

högst en månad, räknat från den allmänna jakttidens början. För jakt under

särskild jakttid fordras särskilt tillstånd (licens), vilken beviljas för

större sammanhängande områden och avser visst angivet antal djur. På

hemställan av 1953 års riksdag har åt 1949 års jaktutredning uppdragits att

överse gällande ordning för meddelande av tillstånd till älgjakt. Som ett led

i utredningsarbetet avser jaktutredningen att under hösten 1963 framlägga

betänkande med förslag av innebörd att inom vissa län älgjakt försöksvis

skall få utövas endast efter särskilt tillstånd.

I motionen yrkas under åberopande av fritids- och jaktvårdssynpunkter

att såväl allmän som särskild jakttid skall begränsas till högst en vecka per

år. Därjämte yrkas att den ifrågasatta enbart på tillstånd grundade älgjakten

icke skall få inskränka möjligheterna till jakt på smärre arealer.

Med hänsyn till det pågående arbetet inom 1949 års jaktutredning anser

sig utskottet icke i detta sammanhang böra taga närmare ställning till de i

motionen berörda frågorna. I likhet med Svenska jägareförbundet finner

emellertid utskottet att motionären genom sitt senare yrkande tagit upp ett

väsentligt problem. Motionen synes därför, såsom jägareförbundet föreslagit,

böra överlämnas till jaktutredningen för att övervägas vid fullgörandet

av utredningens uppdrag.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 673, icke måtte föranleda annan

riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t hemställer att motionen jämte detta utlåtande

överlämnas till 1949 års jaktutredning.

Stockholm den 17 april 1963

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 dr 1963

9

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson,

Ebhe Ohlsson* Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson och Åkesson;
från

andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Persson

i Tandö*, Grebäck, Hammarberg, Tobé och Wennerfors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:154 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående älgjakten. a1 i texten