Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 194-6

1963-04-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 194-6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen

den 28 juni 194-6 (nr 469),

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 83, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under

åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni

1946 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

48 §.

Vid mantalsskrivningsförrättning

skola i den utsträckning som för förrättningens

behöriga verkställande erfordras,

tillstädesvara pastor eller,

om han har förfall, annan inom församlingen

tjänstgörande präst eller,

därest sådan icke finnes, annan lämplig

person som av pastor därtill förordnas.

Vidare skall närvara, på landet

vederbörande fjärdingsman eller

polisman och i stöd, om det av förrättning

smannen påfordras, polisman.

Angående skyldighet---5 §

1 mom.

Envar, vilkens---vid förrätt
ningen.

(Föreslagen lydelse)

48 §.

Vid mantalsskrivningsförrättning

skola i den utsträckning som för förrättningens

behöriga verkställande erfordras,

tillstädesvara pastor eller,

om han har förfall, annan inom församlingen

tjänstgörande präst eller,

därest sådan icke finnes, annan lämplig

person som av pastor därtill förordnas.

Angående skyldighet---- 5 §

1 mom.

Envar, vilkens---vid förrätt
ningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt 3 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av

propositionen väckta motionerna nr 606 i första kammaren av herr Schött

m. fl. och nr 749 i andra kammaren av herr Ekström i Iggesund m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta

avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 83 med förslag till förordning om ändrad

lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)».

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nu gällande skyldighet för polisman att närvara

vid mantalsskrivningsförrättning skall slopas.

Gällande bestämmelser

Mantalsskrivningen är en årligen återkommande registrering av bl. a. befolkningen

i riket. Den förrättas mellan den 15 oktober och den 20 december,

särskilt för varje mantalsskrivningsdistrikt (i regel kommun). Förrättare

är i allmänhet den lokala skattemyndigheten (häradsskrivare, kronokamrerare).

I vissa fall förordnas dock landsfiskal eller annan lämplig person

att verkställa förrättningen.

Mantalsskrivningen förberedes vid s. k. för-skrivning, som verkställes

av pastor för att undersöka huruvida kyrkobokföringen överensstämmer

med verkliga förhållandet. Vid för-skrivningen skall roteombudet vara närvarande.

Roteombudet är en kommunal befattningshavare, som skall tillhandagå

pastor och mantalsskrivningsförrättare med upplysningar i folkbokföringsärenden

och i samråd med dessa myndigheter vaka över att allmänheten

följer föreskrifterna om folkbokföringen. Inom varje församling skall finnas

minst ett roteombud. Beträffande stad eller köping och, om särskilda

skäl föreligger, även annat samhälle kan länsstyrelsen förordna, att roteombud

tills vidare inte skall utses.

Vid mantalsskrivningen skall närvara roteombudet och pastor eller ersättare

för dem. Vidare skall enligt bestämmelse i 48 § folkbokföringsförordningen

vederbörande fjärdingsman eller polisman vara närvarande,

i stad dock blott om det av förrättningsmannen påfordras. Därjämte äger

envar, vilkens rätt beror av mantalsskrivningen, närvara vid förrättningen.

Mantalsskrivningen verkställes vid förrättningen så att förrättningsmannen

med ledning av mantalsuppgifter, kyrkoböcker och övriga tillgängliga handlingar

samt de upplysningar som de närvarande kan lämna undersöker vilka

personer som bör mantalsskrivas i distriktet. I anslutning härtill upprättas

mantalslängden.

Bestämmelsen om polismans medverkan vid mantalsskrivningsförrättning

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

är av gammalt datum. Sålunda innehöll redan 1894 års mantalsskrivningsförordning

(§ 7 Mom. 1) åläggande för »vederbörande stadsfiskal eller länsman

och fjärdingsman» att vara tillstädes vid förrättningen.

Propositionens tillkomsthistoria

I samband med det utredningsarbete, som under senare år bedrivits i syfte

bl. a. att åstadkomma en högre effektivitet i polisverksamheten, har i olika

sammanhang framhållits, att polisen i betydande omfattning nödgas taga

befattning med uppgifter av skilda slag, som inte faller inom ramen för den

egentliga polisverksamheten och att detta i väsentlig grad begränsar polisens

möjligheter att fullgöra sin grundläggande uppgift, nämligen att upprätthålla

allmän ordning och säkerhet.

I anledning därav har uppdragits åt polisväsendets organisationsnämnd

att utreda möjligheterna att avlasta polisen arbetsuppgifter, som inte äger

samband med den egentliga polisverksamheten. Resultatet av denna utredning

har nämnden redovisat i en den 12 september 1960 dagtecknad promemoria.

Nämnden, som under sitt arbete bland annat hört rikets polischefer, anmärker

i promemorian beträffande polismans närvaro vid mantalsskrivningsförrättning

följande.

229 polischefer har redovisat denna arbetsuppgift. Tidåtgången är ofta

mycket betydande. 38 anser, att uppgiften bör ankomma på polisiara organ;

186 har annan uppfattning. Åtskilliga har uttalat, att uppgiften kan avskaffas.

En uppgiver, att »polisens närvaro är fullständigt obefogad sedan

roteombuden övertagit denna verksamhet». Numera finns i varje församling

i regel minst ett roteombud, som också skall närvara vid mantalsskrivningsförrättningar.

Roteombud har betydelsefulla arbetsuppgifter under hela aret

och torde ha stor orts- och personkännedom. Polisens närvaro föreskrevs

väl från början ur sistnämnda synpunkter; ordningshållning torde sällan ha

utgjort skäl för närvaron. Polisens närvaro synes nu icke längre erforderlig.

Remissyttrandena

över promemorian, som innehåller ett mycket stort antal förslag att på

skilda sätt avlasta polisen vissa arbetsuppgifter, har efter remiss yttranden

avgivits av riksåklagarämbetet, statskontoret, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,

kommerskollegium, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, utredningen rörande vissa ändringar i lagstiftningen

om mått och vikt, m. in., Svenska landskommunernas förbund, Svenska

stadsförbundet, Föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges polismästare,

Sveriges landsfiskaler och Sveriges stadsfiskaler, Svenska polisförbundet och

Riksförbundet Sveriges polismän.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Överståthållarämbetet har vid sitt remissvar fogat yttranden från polismästaren,

statsåklagaren, Stockholms stads rätts- och polisdirektion, ordningspolisintendenten,

kriminalpolisintendenten, kanslipolisintendenten och

Stockholms poliskommissariesällskap. Vid länsstyrelsernas utlåtanden har

i flera fall fogats yttranden från landsfogdar, poliskammare, stadsfiskaler,

landsfiskaler m. fl.

Remissinstanserna har i regel delat organisationsnämndens ståndpunkt

i fråga om polismans skyldighet att närvara vid mantalsskrivningsförrättning.

I tva yttranden röjes dock tvekan. Länsstyrelsen i Västmanlands län

anser sålunda, att polismans närvaro vid mantalsskrivningsförrättning har

visst värde, och föreslår att bestämmelsen om att polisman »skall» närvara

utbytes mot ett stadgande om att han »bör» närvara. Värmlands läns avdelning

av Föreningen Sveriges landsfiskaler gör gällande, att de polismän

som handhar indrivningsverksamhet har förklarat sig ha stor nytta av närvaron

vid mantalsskrivningen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalar i propositionen:
»Bestämmelsen

i 48 § folkbokföringsförordningen om att vederbörande

fjärdingsman eller polisman skall närvara vid mantalsförrättning är gammal.

Med nuvarande organisation och form för mantalsskrivningen torde deras

närvaro vara utan betydelse för förrättningens behöriga gång. Jag kan därför

biträda det av polisväsendets organisationsnämnd framförda förslaget

om att bestämmelsen skall utgå. Den polisman, som anser sig vid mantalsförrättning

kunna inhämta upplysningar av värde för hans verksamhet t. ex.

som indrivningsman, torde frivilligt utan särskilt stadgande härom kunna

infinna sig vid förrättningen.

Jag vill därför förorda, att 48 § folkbokföringsförordningen ändras i angivna

hänseende. Förslag till sådan författningsändring har utarbetats inom

finansdepartementet. Författningsrummets nya lydelse bör lämpligen träda

i kraft den 1 juli 1963. Härigenom blir den nya ordningen tillämplig redan

vid nästkommande mantalsskrivning.»

Motionerna

Motionärerna anser att ett upphävande av nu gällande bestämmelser om

skyldighet för polisman att närvara vid mantalsskrivningsförrättning innebär

risk för en försämrad folkbokföring och hemställer därför om avslag å

propositionen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Till närmare utveckling av sin hemställan anför motionärerna:

»Propositionen bygger på den enligt vår mening felaktiga uppfattningen

att polisens närvaro vid mantalsskrivningen skulle vara utan betydelse.

I verkligheten är situationen tvärtom den att genom polismans närvaro

vid förrättningen klaras vid denna upp ett stort antal frågor, som eljest skulle

bli föremål för särskild skriftväxling och tidsödande polisutredning. Utan

överdrift kan sägas att polismännen som regel gör en värdefull insats vid

dessa förrättningar tack vare bland annat sin goda kännedom om just sådana

personer — vagabonder, restlängds- och kriminalfall — vilkas mantalsskrivning

ofta blir föremål för särskild diskussion.

Häradsskrivare och pastor torde därför nästan undantagslöst anse sig ha

en mycket god hjälp av polisen vid mantalsskrivningsförrättningarna.

Vi delar den i propositionen framförda tanken att man bör eftersträva en

högre effektivitet i polisverksamheten. Vi förmenar emellertid att denna

effektivitet ej minskas utan ökas genom polisens närvaro vid mantalsskrivningsförrättningarna.

Vid dessa kan han både lämna och få många värdefulla

person- och sakupplysningar. Vi vill också gärna framhålla värdet av

att han vid dessa förrättningar får en direkt personlig kontakt med pastor,

roteombud och häradsskrivare, vilket kan medverka till att förankringen

ute i kommunerna bevaras. Detta synes vara särskilt viktigt, när utvecklingen

går mot större polisdistrikt.»

Skrift från Sveriges häradsskrivarförening

I en till utskottet inkommen skrift har Sveriges häradsskrivarförening

anfört, att häradsskrivarna på de flesta håll har stor nytta av polismans

medverkan vid mantalsskrivning. Emellertid har samhällsutvecklingen medfört

att polismännen särskilt i tätorter inte längre har sådan personkännedom

att deras närvaro vid förrättningen är av större värde. Föreningen

hemställer därför, att — om utskottet icke har för avsikt att föreslå avslag

å propositionen — utskottet endast i så måtto vill tillstyrka bifall till propositionen,

att ändringen inskränker sig till att den för stad föreskrivna

ordningen även blir gällande för landet. Alternativt framlägger föreningen

förslaget att bestämmelserna om polismans medverkan utgår i folkbokföringsförordningen

men att i stället föreskrifter utfärdas på administrativ

väg och införes i mantalsskrivningskungörelsen.

Utskottet

Genom mantalsskrivningen sker en årligen återkommande registrering

av bl. a. befolkningen. Förrättningen verkställes i regel av vederbörande

häradsskrivare eller kronokamrerare. Härvid skall roteombud och pastor

eller ersättare för dem vara tillstädes. Därjämte skall enligt gällande rätt

polisman närvara, i stad dock endast om förrättningsmannen så påfordrar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963

Såsom ett led i arbetet med att åstadkomma högre effektivitet i polisverksamheten

uppdrog Kungl. Maj:t år 1957 åt polisväsendets organisationsnämnd

att utreda möjligheterna att avlasta polisen uppgifter, som faller

utanför de rent polisiära. I den tidigare nämnda promemorian har nämnden

bl. a. uttalat, att polisens närvaro vid mantalsskrivningsförrättning icke

synes erforderlig. Helt övervägande antalet hörda remissinstanser har biträtt

denna uppfattning. I förevarande proposition uttalar departementschefen

att med nuvarande organisation och form för mantalsskrivning polisens

inställelse är utan betydelse för förrättningens behöriga gång. Departementschefen

ansluter sig därför till nämndens förslag och förordar att

bestämmelsen om polismans skyldighet att komma tillstädes skall utgå.

I de likalydande motionerna I: 606 och II: 749 yrkas emellertid avslag å

propositionen, enär den avsedda ändringen enligt motionärerna innebär risk

för en försämrad folkbokföring. Det framhålles sålunda i motionerna, att

polismännen som regel gör en värdefull insats vid mantalsskrivningsförrättningarna

tack vare bl. a. sin goda kännedom om sådana personer — exempelvis

vagabonder, restlängds- och kriminalfall — vars mantalsskrivning

ofta blir föremål för särskild diskussion.

Enligt utskottet är det självfallet angeläget, att polisen för att få möjlighet

fullgöra sin grundläggande uppgift att upprätthålla allmän ordning och

säkerhet befrias från sådana arbetsuppgifter, som ligger vid sidan av den

egentliga polisverksamheten. Till dessa göromål måste räknas skyldigheten

att närvara vid mantalsskrivningsförrättning. Stadgandet härom lär såsom

nämnden uttalat närmast vara betingat av att polisens orts- och personkännedom

kan vara till gagn vid förrättningen. Redan med nuvarande polisorganisation

torde emellertid behovet av sådan kunskap bäst tillgodoses

genom roteombuden. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att roteombuden

enligt folkbokföringsförordningen bl. a. har till uppgift att uppmärksamt

följa ändringarna i befolkningen inom sitt verksamhetsområde.

På grund av vad sålunda anförts finner utskottet i likhet med departementschefen

att bestämmelsen om polismans närvaro kan utgå ur förordningen.

Utskottet ansluter sig jämväl till departementschefens uppfattning att

polisman utan särskilt stadgande kan infinna sig till förrättningen, när

detta är av värde för hans verksamhet. Såsom motionärerna understrukit

förekommer det emellertid också fall, då polisen i samband med mantalsskrivningsförrättning

kan lämna upplysningar av vikt för förrättningsmannen.

Utskottet förutsätter att polisman utan uttrycklig föreskrift i sådana

fall kommer att ge mantalsskrivningsförrättaren det biträde denne anser påkallat

exempelvis genom att inställa sig vid förrättningen. Det torde eljest

få övervägas, att, såsom Sveriges häradsskrivarförening i skrift till utskottet

föreslagit, i administrativ ordning utfärda bestämmelser i ämnet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963 7

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna I: 606 och II: 749

måtte bifalla förevarande proposition, nr 83.

Stockholm den 25 april 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lindahl*, Göran Karlsson, Kristiansson,

Knut Johansson, Georg Carlsson, Åkesson, Gunnar Pettersson* och Schött;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Persson i Tandö, Bengtson i Solna

och Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Gunnar Pettersson, Schött, Nyberg, Johansson i öckerö och

Bengtson i Solna.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630508

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:183 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts -proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av Jf8 § folkbokföringsförordningen den 28 a1 i texten