Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 194-6
1963-04-25 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1963:21, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 194-6
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen
den 28 juni 194-6 (nr 469),
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 8 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 83, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning om ändrad lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469)
Härigenom förordnas, att 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni
1946 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
48 §.
Vid mantalsskrivningsförrättning
skola i den utsträckning som för förrättningens
behöriga verkställande erfordras,
tillstädesvara pastor eller,
om han har förfall, annan inom församlingen
tjänstgörande präst eller,
därest sådan icke finnes, annan lämplig
person som av pastor därtill förordnas.
Vidare skall närvara, på landet
vederbörande fjärdingsman eller
polisman och i stöd, om det av förrättning
smannen påfordras, polisman.
Angående skyldighet---5 §
1 mom.
Envar, vilkens---vid förrätt
ningen.
(Föreslagen lydelse)
48 §.
Vid mantalsskrivningsförrättning
skola i den utsträckning som för förrättningens
behöriga verkställande erfordras,
tillstädesvara pastor eller,
om han har förfall, annan inom församlingen
tjänstgörande präst eller,
därest sådan icke finnes, annan lämplig
person som av pastor därtill förordnas.
Angående skyldighet---- 5 §
1 mom.
Envar, vilkens---vid förrätt
ningen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1963.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt 3 avd. Nr 21
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
I samband med propositionen har utskottet behandlat de i anledning av
propositionen väckta motionerna nr 606 i första kammaren av herr Schött
m. fl. och nr 749 i andra kammaren av herr Ekström i Iggesund m. fl.
I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta
avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 83 med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 48 § folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)».
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att nu gällande skyldighet för polisman att närvara
vid mantalsskrivningsförrättning skall slopas.
Gällande bestämmelser
Mantalsskrivningen är en årligen återkommande registrering av bl. a. befolkningen
i riket. Den förrättas mellan den 15 oktober och den 20 december,
särskilt för varje mantalsskrivningsdistrikt (i regel kommun). Förrättare
är i allmänhet den lokala skattemyndigheten (häradsskrivare, kronokamrerare).
I vissa fall förordnas dock landsfiskal eller annan lämplig person
att verkställa förrättningen.
Mantalsskrivningen förberedes vid s. k. för-skrivning, som verkställes
av pastor för att undersöka huruvida kyrkobokföringen överensstämmer
med verkliga förhållandet. Vid för-skrivningen skall roteombudet vara närvarande.
Roteombudet är en kommunal befattningshavare, som skall tillhandagå
pastor och mantalsskrivningsförrättare med upplysningar i folkbokföringsärenden
och i samråd med dessa myndigheter vaka över att allmänheten
följer föreskrifterna om folkbokföringen. Inom varje församling skall finnas
minst ett roteombud. Beträffande stad eller köping och, om särskilda
skäl föreligger, även annat samhälle kan länsstyrelsen förordna, att roteombud
tills vidare inte skall utses.
Vid mantalsskrivningen skall närvara roteombudet och pastor eller ersättare
för dem. Vidare skall enligt bestämmelse i 48 § folkbokföringsförordningen
vederbörande fjärdingsman eller polisman vara närvarande,
i stad dock blott om det av förrättningsmannen påfordras. Därjämte äger
envar, vilkens rätt beror av mantalsskrivningen, närvara vid förrättningen.
Mantalsskrivningen verkställes vid förrättningen så att förrättningsmannen
med ledning av mantalsuppgifter, kyrkoböcker och övriga tillgängliga handlingar
samt de upplysningar som de närvarande kan lämna undersöker vilka
personer som bör mantalsskrivas i distriktet. I anslutning härtill upprättas
mantalslängden.
Bestämmelsen om polismans medverkan vid mantalsskrivningsförrättning
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
är av gammalt datum. Sålunda innehöll redan 1894 års mantalsskrivningsförordning
(§ 7 Mom. 1) åläggande för »vederbörande stadsfiskal eller länsman
och fjärdingsman» att vara tillstädes vid förrättningen.
Propositionens tillkomsthistoria
I samband med det utredningsarbete, som under senare år bedrivits i syfte
bl. a. att åstadkomma en högre effektivitet i polisverksamheten, har i olika
sammanhang framhållits, att polisen i betydande omfattning nödgas taga
befattning med uppgifter av skilda slag, som inte faller inom ramen för den
egentliga polisverksamheten och att detta i väsentlig grad begränsar polisens
möjligheter att fullgöra sin grundläggande uppgift, nämligen att upprätthålla
allmän ordning och säkerhet.
I anledning därav har uppdragits åt polisväsendets organisationsnämnd
att utreda möjligheterna att avlasta polisen arbetsuppgifter, som inte äger
samband med den egentliga polisverksamheten. Resultatet av denna utredning
har nämnden redovisat i en den 12 september 1960 dagtecknad promemoria.
Nämnden, som under sitt arbete bland annat hört rikets polischefer, anmärker
i promemorian beträffande polismans närvaro vid mantalsskrivningsförrättning
följande.
229 polischefer har redovisat denna arbetsuppgift. Tidåtgången är ofta
mycket betydande. 38 anser, att uppgiften bör ankomma på polisiara organ;
186 har annan uppfattning. Åtskilliga har uttalat, att uppgiften kan avskaffas.
En uppgiver, att »polisens närvaro är fullständigt obefogad sedan
roteombuden övertagit denna verksamhet». Numera finns i varje församling
i regel minst ett roteombud, som också skall närvara vid mantalsskrivningsförrättningar.
Roteombud har betydelsefulla arbetsuppgifter under hela aret
och torde ha stor orts- och personkännedom. Polisens närvaro föreskrevs
väl från början ur sistnämnda synpunkter; ordningshållning torde sällan ha
utgjort skäl för närvaron. Polisens närvaro synes nu icke längre erforderlig.
Remissyttrandena
över promemorian, som innehåller ett mycket stort antal förslag att på
skilda sätt avlasta polisen vissa arbetsuppgifter, har efter remiss yttranden
avgivits av riksåklagarämbetet, statskontoret, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,
kommerskollegium, statistiska centralbyrån, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, utredningen rörande vissa ändringar i lagstiftningen
om mått och vikt, m. in., Svenska landskommunernas förbund, Svenska
stadsförbundet, Föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges polismästare,
Sveriges landsfiskaler och Sveriges stadsfiskaler, Svenska polisförbundet och
Riksförbundet Sveriges polismän.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
Överståthållarämbetet har vid sitt remissvar fogat yttranden från polismästaren,
statsåklagaren, Stockholms stads rätts- och polisdirektion, ordningspolisintendenten,
kriminalpolisintendenten, kanslipolisintendenten och
Stockholms poliskommissariesällskap. Vid länsstyrelsernas utlåtanden har
i flera fall fogats yttranden från landsfogdar, poliskammare, stadsfiskaler,
landsfiskaler m. fl.
Remissinstanserna har i regel delat organisationsnämndens ståndpunkt
i fråga om polismans skyldighet att närvara vid mantalsskrivningsförrättning.
I tva yttranden röjes dock tvekan. Länsstyrelsen i Västmanlands län
anser sålunda, att polismans närvaro vid mantalsskrivningsförrättning har
visst värde, och föreslår att bestämmelsen om att polisman »skall» närvara
utbytes mot ett stadgande om att han »bör» närvara. Värmlands läns avdelning
av Föreningen Sveriges landsfiskaler gör gällande, att de polismän
som handhar indrivningsverksamhet har förklarat sig ha stor nytta av närvaron
vid mantalsskrivningen.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalar i propositionen:
»Bestämmelsen
i 48 § folkbokföringsförordningen om att vederbörande
fjärdingsman eller polisman skall närvara vid mantalsförrättning är gammal.
Med nuvarande organisation och form för mantalsskrivningen torde deras
närvaro vara utan betydelse för förrättningens behöriga gång. Jag kan därför
biträda det av polisväsendets organisationsnämnd framförda förslaget
om att bestämmelsen skall utgå. Den polisman, som anser sig vid mantalsförrättning
kunna inhämta upplysningar av värde för hans verksamhet t. ex.
som indrivningsman, torde frivilligt utan särskilt stadgande härom kunna
infinna sig vid förrättningen.
Jag vill därför förorda, att 48 § folkbokföringsförordningen ändras i angivna
hänseende. Förslag till sådan författningsändring har utarbetats inom
finansdepartementet. Författningsrummets nya lydelse bör lämpligen träda
i kraft den 1 juli 1963. Härigenom blir den nya ordningen tillämplig redan
vid nästkommande mantalsskrivning.»
Motionerna
Motionärerna anser att ett upphävande av nu gällande bestämmelser om
skyldighet för polisman att närvara vid mantalsskrivningsförrättning innebär
risk för en försämrad folkbokföring och hemställer därför om avslag å
propositionen.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
Till närmare utveckling av sin hemställan anför motionärerna:
»Propositionen bygger på den enligt vår mening felaktiga uppfattningen
att polisens närvaro vid mantalsskrivningen skulle vara utan betydelse.
I verkligheten är situationen tvärtom den att genom polismans närvaro
vid förrättningen klaras vid denna upp ett stort antal frågor, som eljest skulle
bli föremål för särskild skriftväxling och tidsödande polisutredning. Utan
överdrift kan sägas att polismännen som regel gör en värdefull insats vid
dessa förrättningar tack vare bland annat sin goda kännedom om just sådana
personer — vagabonder, restlängds- och kriminalfall — vilkas mantalsskrivning
ofta blir föremål för särskild diskussion.
Häradsskrivare och pastor torde därför nästan undantagslöst anse sig ha
en mycket god hjälp av polisen vid mantalsskrivningsförrättningarna.
Vi delar den i propositionen framförda tanken att man bör eftersträva en
högre effektivitet i polisverksamheten. Vi förmenar emellertid att denna
effektivitet ej minskas utan ökas genom polisens närvaro vid mantalsskrivningsförrättningarna.
Vid dessa kan han både lämna och få många värdefulla
person- och sakupplysningar. Vi vill också gärna framhålla värdet av
att han vid dessa förrättningar får en direkt personlig kontakt med pastor,
roteombud och häradsskrivare, vilket kan medverka till att förankringen
ute i kommunerna bevaras. Detta synes vara särskilt viktigt, när utvecklingen
går mot större polisdistrikt.»
Skrift från Sveriges häradsskrivarförening
I en till utskottet inkommen skrift har Sveriges häradsskrivarförening
anfört, att häradsskrivarna på de flesta håll har stor nytta av polismans
medverkan vid mantalsskrivning. Emellertid har samhällsutvecklingen medfört
att polismännen särskilt i tätorter inte längre har sådan personkännedom
att deras närvaro vid förrättningen är av större värde. Föreningen
hemställer därför, att — om utskottet icke har för avsikt att föreslå avslag
å propositionen — utskottet endast i så måtto vill tillstyrka bifall till propositionen,
att ändringen inskränker sig till att den för stad föreskrivna
ordningen även blir gällande för landet. Alternativt framlägger föreningen
förslaget att bestämmelserna om polismans medverkan utgår i folkbokföringsförordningen
men att i stället föreskrifter utfärdas på administrativ
väg och införes i mantalsskrivningskungörelsen.
Utskottet
Genom mantalsskrivningen sker en årligen återkommande registrering
av bl. a. befolkningen. Förrättningen verkställes i regel av vederbörande
häradsskrivare eller kronokamrerare. Härvid skall roteombud och pastor
eller ersättare för dem vara tillstädes. Därjämte skall enligt gällande rätt
polisman närvara, i stad dock endast om förrättningsmannen så påfordrar.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963
Såsom ett led i arbetet med att åstadkomma högre effektivitet i polisverksamheten
uppdrog Kungl. Maj:t år 1957 åt polisväsendets organisationsnämnd
att utreda möjligheterna att avlasta polisen uppgifter, som faller
utanför de rent polisiära. I den tidigare nämnda promemorian har nämnden
bl. a. uttalat, att polisens närvaro vid mantalsskrivningsförrättning icke
synes erforderlig. Helt övervägande antalet hörda remissinstanser har biträtt
denna uppfattning. I förevarande proposition uttalar departementschefen
att med nuvarande organisation och form för mantalsskrivning polisens
inställelse är utan betydelse för förrättningens behöriga gång. Departementschefen
ansluter sig därför till nämndens förslag och förordar att
bestämmelsen om polismans skyldighet att komma tillstädes skall utgå.
I de likalydande motionerna I: 606 och II: 749 yrkas emellertid avslag å
propositionen, enär den avsedda ändringen enligt motionärerna innebär risk
för en försämrad folkbokföring. Det framhålles sålunda i motionerna, att
polismännen som regel gör en värdefull insats vid mantalsskrivningsförrättningarna
tack vare bl. a. sin goda kännedom om sådana personer — exempelvis
vagabonder, restlängds- och kriminalfall — vars mantalsskrivning
ofta blir föremål för särskild diskussion.
Enligt utskottet är det självfallet angeläget, att polisen för att få möjlighet
fullgöra sin grundläggande uppgift att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet befrias från sådana arbetsuppgifter, som ligger vid sidan av den
egentliga polisverksamheten. Till dessa göromål måste räknas skyldigheten
att närvara vid mantalsskrivningsförrättning. Stadgandet härom lär såsom
nämnden uttalat närmast vara betingat av att polisens orts- och personkännedom
kan vara till gagn vid förrättningen. Redan med nuvarande polisorganisation
torde emellertid behovet av sådan kunskap bäst tillgodoses
genom roteombuden. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att roteombuden
enligt folkbokföringsförordningen bl. a. har till uppgift att uppmärksamt
följa ändringarna i befolkningen inom sitt verksamhetsområde.
På grund av vad sålunda anförts finner utskottet i likhet med departementschefen
att bestämmelsen om polismans närvaro kan utgå ur förordningen.
Utskottet ansluter sig jämväl till departementschefens uppfattning att
polisman utan särskilt stadgande kan infinna sig till förrättningen, när
detta är av värde för hans verksamhet. Såsom motionärerna understrukit
förekommer det emellertid också fall, då polisen i samband med mantalsskrivningsförrättning
kan lämna upplysningar av vikt för förrättningsmannen.
Utskottet förutsätter att polisman utan uttrycklig föreskrift i sådana
fall kommer att ge mantalsskrivningsförrättaren det biträde denne anser påkallat
exempelvis genom att inställa sig vid förrättningen. Det torde eljest
få övervägas, att, såsom Sveriges häradsskrivarförening i skrift till utskottet
föreslagit, i administrativ ordning utfärda bestämmelser i ämnet.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1963 7
Utskottet får således hemställa,
att riksdagen med avslag å motionerna I: 606 och II: 749
måtte bifalla förevarande proposition, nr 83.
Stockholm den 25 april 1963
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Lindahl*, Göran Karlsson, Kristiansson,
Knut Johansson, Georg Carlsson, Åkesson, Gunnar Pettersson* och Schött;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Persson i Tandö, Bengtson i Solna
och Mattsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Gunnar Pettersson, Schött, Nyberg, Johansson i öckerö och
Bengtson i Solna.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630508
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:183 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts -proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av Jf8 § folkbokföringsförordningen den 28 a1 i texten