Utlåtande i anledning av dels Iiiingl. Maj.ts proposition angående säkerhet sinspektion av motorfordon, m.m., dels ock i ämnet väckta motioner.
1963-04-25 · 31 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 27 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1963:22, Utlåtande i anledning av dels Iiiingl. Maj.ts proposition angående säkerhet sinspektion av motorfordon, m.m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
t
Nr 22
Utlåtande i anledning av dels Iiiingl. Maj.ts proposition angående
säkerhet sinspektion av motorfordon, m.m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
Genom eu ilen 1 mars 19(53 dagtecknad proposition, nr 91, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden, föreslagit riksdagen
1. att för sin del besluta om införande av säkerhetsinspeklion av motorfordon
och släpvagnar, in. in., från och med den 1 januari 1965 i huvudsaklig
överensstämmelse med föredragande departementschefens förslag;
2. alt bemyndiga Kungl. Maj:l att vidtaga erforderliga åtgärder för bildandet
av ett aktiebolag för handhavandet av inspektionsverksamheten,
in. in.;
3. afl till Aktieteckning i det bolag som skall handhuva säkerhetsinspektion
av motorfordon och släpvagnar, m.m., för budgetåret 1963/64 å kapilalbudgeten
under fonden lör statens aktier anvisa ett investeringsanslag
av 520 000 kr.; samt
4. att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontorei alt ikläda staten gaianli
intill ett belopp av högst 12 000 000 kr. för krediter till det bolag som
skall handhava säkerhetsinspeklion av motorfordon och släpvagnar, m. m.
Propositionen har i vad den avser punkten I i propositionens hemställan
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet samt i övrigt
hänvisats till statsutskottet.
Motioner
1 samband med propositionen har utskollel behandlat täljande i anledning
av densamma väckta motioner, såvitt de enligt ovan angivna grunder
hänvisats till lagutskott, nämligen
dels i andra kammaren nr 753 av herr l.undberg;
dels i förslå kammaren nr 619 av herr Elof sson, Guslaf, och herr Nilsson,
Ferdinand, samt i andra kammaren nr 802 av herr Börjesson i t1 alköping
in. fl.;
dels i första kammaren nr 673 av herrar Lundström och Edström samt
i andra kammaren nr 828 av herr Carlsson i Stockholm;
dels i första kammaren nr 674 av herrar Palm och Augustsson samt i
andra kammaren nr 829 av herr Hugnell in. fl.;
och dels i första kammaren nr 675 av herr Sveningsson.
1—4711 tia Bihuny till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 3 avd. Nr 22
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
I motionen II: 753 hemställes »att riksdagen måtte besluta att avslå
Ivungl. Maj:Is proposition nr 91 med förslag angående säkerhetsinspektion
av motorfordon in.in., samt att hemställa hos Kungl. Maj:t att inom ramen
för nuvarande organisationer för motprlrafiken vidtaga eu förstärkning av
trafikpolisen, införa krav på intyg från Verkstad vid försäljning och hyte
av hd, vilket skall uppvisas vid omregistrering, samt i övrigt genom ökad
leknisk och annan utrustning stärka de nuvarande kontrollorganisationernas
kapacitet».
I motionerna I: 1549 och II: 892, som är likalydande, hemställes »alt riksdagen
med avslag på propositionen nr 91 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om skyndsam prövning och förslag angående eu effektiv kontroll
av motorfordonen ur trafiksäkerhetssynpunkl dels genom eu väsentlig utbyggnad
av polisens trafikövervakning, dels ock genom särskild besiktning
i samband med överlåtelse av fordon, allt i enlighet med vad i motionen har
anförts».
I motionerna 1: 073 och It: 828, som är likalydande, hemslälles »afl riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj ds proposition nr 91 måtte uttala att
synnerlig uppmärksamhet bör ägnas sådana åtgärder, varigenom utgifter
tor säkerhelsinspektionen kan minskas och att därvid hl. a. de åtgärder
som föreslås i motionen hör beaktas».
I motionerna 1:074 och 11:829, som är likalydande, hemställes »att
riksdagen i anslutning till behandlingen av proposition nr 91 måtte uttala
sig lör att den föreslagna säkerhelsinspektionen utformas som eu försöksorganisation
vars verksamhet skall vara avhängig av de resultat som åstadkommes
med avseende på ökad trafiksäkerhet».
Slutligen hemställes i motionen 1:075 »att riksdagen med avslag ä
Kungl. Maj ds proposition nr 91 i skrivelse till Kungl. Maj d måtte anhålla
alt Kungl. Majd till innevarande års höslriksdag målte framlägga förslag
om att införa säkerhetsinspektion av motorfordon, släpvagnar in. in. samt
all utse statens bilinspektion till iuspektionsmyndighel».
Inledning
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att allmän periodisk fordonskontroll, säkerhetsinspektion,
skall införas från och med den 1 januari 1965. Kontrollen skall
vara årlig och i princip avse samtliga registrerade motorfordon och släpvagnar
äldre än tre år. Verksamheten skall byggas ut successivt och till
eu början endast omfatta fordon som är minst fem år gamla. Inspektionen
töiutsättes ske vid särskilda för ändamålet inrättade inspektionsanstalter.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
Inspektionsverksamheten skall ombesörjas av ett lör ändamålet särskilt
bildat aktiebolag, vari staten äger huvudinflytandet. Som intressenter i bolaget
avses vidare ingå Kungl. aulomobil klubben, Motormännens likslöibund,
Motorförarnas helnykterhetsförbund, Svenska droskbilägareförbundet,
Svenska lasltrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet,
Näringslivets trafikdelegation, bilförsäkringstöretagen och Motorbi anschens
riksförbund. Aktiekapitalet föreslås utgöra 1 mkr. Bolaget skall äga upptaga
avgifter för förrättningarna. Avgifterna skall baseras på bolagets självkostnader
och fastställas av Kungl. Maj:t.
Statens bilinspektions verksamhet i vad avser registrerings-, kontroll- och
kopplingsbesiktningar föreslås övertörd till bolaget.
Frågans tidigare behandling
Frågan om införande av någon i orm av periodisk kontroll av fordon i
allmänhet har sedan lång tid tillbaka varit föremål för överväganden. Sålunda
framhöll /.‘Mö års trafiksukerhetskomnntté (SOU 1948:20) bl. a.,
alt kommittén var övertygad om alt en periodisk ellerbesiktning av samtliga
bilar skulle medföra eu icke oväsentlig höjning av fordonsparkens standard,
■[''rots detta ville kommittén icke för det dåvarande föreslå, att en sådan
etterbesiktning gjordes obligatorisk. Anledningen härtill var framför allt,
atl kommittén ansåg sig kunna hysa förhoppningar om att en förbättrad tordonskontroll
stod all uppnå på frivillighetens väg. De stora motorsammanslutningarna
skulle kunna verka härför både genom intensiv propaganda
bland sina egna medlemmar och genom att ställa personal och apparatur till
förfogande för allmänheten pa lätt åtkomliga platser runt om i landet. Arbetet
borde enligt kommittén givetvis bedrivas i intim samverkan med bilinspektörerna
och statspolisen. För den händelse olycksfallsslatistiken likväl
skulle visa, att antalet olyckor som hade sin grund i delekta fordon icke
sjönk, syntes det nödvändigt alt utbygga kontrollsystemet ytterligare. I en
sådan situation syntes det kommittén bliva nödvändigt atl införa eu obligatorisk
efterbesiktning exempelvis eu gång ärligen.
11)53 års Irafiksäkerhehutredniny (SOU 1907:18) anförde, atl det ur
ti-aIiksäkerhetssynpunkt vore berättigat alt låta samtliga motorfordon med
vissa regelbundna mellanrum bli löremal bär kontrollbesiktning. Då besiktningsorganisationen
icke pa långt när hade vare sig de personella ellei de
materiella resurserna för eu sä vidlyftig lordonskontroll, ansåg sig utredningen
icke böra framlägga ett sä långtgående förslag. Då det gällde att fä
till stånd eu förbättrad lordonskontroll, som med minsta möjliga arbetsökning
för besiktningsorganisationen skulle kunna ge största möjliga utbyte
ur trafiksäkerhetssynpunkt, framstod för utredningen såsom ändamålsenligt,
att kontrollen anknöts till den tidpunkt, då ett fordon bytte ägare. Utredningen
föreslog, att reglerna i 17 och 18 §§ vägtrafikförordningen rörande
lordonsregislrering skulle kompletteras med etl stadgande av innehåll,
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1903
att därest motorfordon bytt ägare till följd av köp, hyte eller gåva, till den
anmälan eller den ansökan, som ingavs med anledning därav, skulle fogas
ett inom tre månader före förvärvet utfärdat intyg alt fordonet vid kontrollbesiktning
befunnits vara i föreskrivet skick. Denna skyldighet skulle dock
gälla endast i Iråga om fordon som bytte ägare sedan fem år förflutit efter
utgången av del år, som på besiktningsinstrumentel antecknats såsom fordonets
modellår.
1 anslutning till trafiksäkerhetsutredningens förslag anförde departementschefen
i propositionen nr 1958:69 bl. a., att det utan tvekan var en
brist i trafiklagstiftningen, att någon allmän föreskrift icke fanns om skyldighet
att låta äldre motorfordon undergå periodisk kontrollbesiktning. Utredningens
förslag alt sådan skyldighet skulle föreskrivas beträffande äldre
loidon, som blev föremal lör överlåtelse, var ur denna synpunkt välbetänkt.
Bl. a. dä del icke syntes vara möjligt alt med bibehållande av lämpliga kompetenskrav
lå till stånd eu personalökning inom besiktningsmannaorganisationen
av den omfattning som erfordrades för att hålla befattningshavarnas
göromål på eu rimlig nivå och samtidigt genomföra den av utredningen förordade
reformen, ansåg departementschefen att denna tyvärr måste få anstå
tdls vidare. — Andra lagutskottet anförde i sitt av 1958 års A-riksdag godkända
utlåtande nr 20, att utskottet delade departementschefens uppfattning.
Utskottet fann det emellertid angeläget framhålla nödvändigheten av
att kraftiga åtgärder vidtogs för en förstärkning av bilinspektionens resurser,
så att genoinlörandet av välbetänkta reformer i stil med de föreslagna
icke onödigtvis sköts på framtiden.
I iägan om obligatorisk periodisk fordonskontroll aktualiserades återigen
genom motionerna nr B 1: U9 och Bil: 2U nid 1958 års B-riksdag, vari hemställdes
att riksdagen måtte begära att Kungl. Maj:t i samråd med Sveriges
bilprovningsnämnd och statens bilinspektion skulle utreda frågan om införande
av återkommande säkerhetsbesiktning av bilar enligt i motionerna
framförda riktlinjer. Enär bilinspektionens resurser visat sig otillräckliga
för en utvidgad kontrollbesiktning, tänkte sig motionärerna möjligheten av
att kontrollbesiktning utfördes utanför bilinspektionen. Besiktningen skulle
därvid under tillsyn av Sveriges bilprovningsnämnd, efter riktlinjer som
fastställts i samråd mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och nämnden,
ombesörjas av på privat initiativ upprättade testanstalter och av bilverkstäder.
1 yttrande över motionerna framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bl. a. följande.
Antalet testanstalter är för närvarande ringa. Så vitt styrelsen erfarit
finns tyra anstalter i Stockholm, en i Göteborg och en i Hälsingborg. Detta
antal är givetvis helt otillräckligt för den ifrågasatta kontrollen. Ej heller
toide tillräckligt antal verkstäder vara rustade därför. Eu väsentlig utbyggnad
av resurserna blir således erforderlig även i detta fall. Därtill kommer
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 dr 1963
5
åt! även den personal, som skall oinhänderha kontrollen, inåsle specialutbildas.
Inte minst mäsle stor vikt läggas vid att denna personal har personlig
lämplighet och goda kunskaper i författningarna och de närmare bestämmelser
om fordons beskaffenhet och utrustning som utfärdats av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen sä att effektiv kontroll av fordonens utrustning
m. in. kan utövas.
Styrelsen hyser —--starka betänkligheter mot att överlåta kontroll
av ifrågavarande slag till de privata verkstäderna. Även om objektiviteten
hos det föreslagna kontrollorganet ej hör ifrågasättas, torde det dock i praktiken
bliva omöjligt att förebygga att kontrollen påverkas av det ömtåliga
förhållandet mellan kontrollorganel-verkstaden och fordonsägaren-kunden.
Den noggranna verkstaden kan riskera beskyllningar för kitslighet och strävan
alt skaffa arbete till verkstaden genom opåkallade underkännanden,
medan den verkstad som ser genom fingrarna med felen kan påräkna flera
kunder. Det kan enligt styrelsens mening ej vara en riklig princip att överlåta
kontrollen till organ, som ej är fristående från vinstintresset.
Ytterligare en omständighet talar emot förslaget. De verkstäder, som kan
komma i fråga för kontroll, ägs ofta av bilfirmor med viss märkesrepresentation
och de åtager sig ej reparationer av fordon av andra fabrikat. Att sådana
verkstäder skulle besiktiga fordon av andra fabrikat än det som firman
representerar och som säljes av konkurrenter måste medföra uppenbara
nackdelar. -----
Styrelsen har därför kommit till den bestämda uppfattningen att konti-ollbesiktningar
av det slag motionärerna avsett och vilka är av stor betydelse
för trafiksäkerheten bör utföras av statens bilinspektion, som således bör
utbyggas för ändamålet.
I andra lagutskottets utlåtande nr 15 1958: 18 anfördes bl. a., att utskottet
alltjämt var av den meningen, att man i första hand borde sträva efter en
sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser, att inspektionen kunde
klara de ökade uppgifter, som följde av att ytterligare besiktningsskyldighet
infördes. Svårigheterna när det gällde att successivt bygga ut bilinspektionen
i erforderlig omfattning syntes heller icke vara oöverstigliga. Att i
dagens läge överväga alt överföra en del av ansvaret för besiktningarna till
Sveriges hilprovningsnämnd fann utskottet — som i sammanhanget framhöll
alt nämnden ännu befann sig i organisationssladiet — däremot föga
realistiskt redan med hänsyn därtill, all erfarenhet av nämndens verksamhet
ännu saknades.
Härutöver anfördes, alt utskottet fann de betänkligheter, som väg- och
valtenbyggnadsstyrelsen i sill berörda remissyttrande röst mot att i enlighe
med i motionerna angivna riktlinjer överföra besiktningsverksamheten
till enskilda organ, beaktansvärda och vägande. Utskottet, vars utlåtande
godkändes av riksdagen, ansåg sig således icke kunna tillstyrka en utredning
av del slag motionärerna förordat.
I motionerna nr 1: 32ti och It: 39K till 1999 års riksdag anhöll motionärerna
om utredning angående skyldighet vid försäljning av begagnad bil
1''redjr lagutskottets utlatantle nr 22 är
6
att förete protokoll över testning rörande bilens beskaffenhet. Motionärerna
åsyftade härmed dels ekonomiskt skydd för mindre erfarna köpare av begagnade
bilar, dels ökad trafiksäkerhet genom alt handeln med icke trafiksäkra
bilar försvårades.
1 utlåtande nr 5 anförde andra lagutskottet bl. a„ atl del enligt utskottets
mening icke borde komma i fråga atl införa särskilda bestämmelser med
syfte alt skapa sådant ekonomiskt skydd för bilköpare som motionärerna
avsåg. Däremot ansåg utskottet kontrollbesiktning av begagnade bilar från
Irafiksäkerhetssynpunkt utan tvivel vara av stort värde. 1 anslutning härtill
anförde utskottet bl. a., att utskottet fortfarande var av den meningen atl
man i första hand borde sträva eller eu sådan förstärkning av statens bilinspektions
resurser, atl inspektionen kunde klara de ökade uppgifter, som
skulle följa av att ytterligare besiktningsskyldighet infördes. Atl överlåta
säkerhetsbesiktningar till privata lestanstallcr och bilverkstäder, vilkas
objektivitet kunde komma atl sättas i fråga, ansågs vara förenat med bestämda
olägenheter. Utskottet kunde sålunda instämma i de betänkligheter,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört till utskottet vid 1958 års Ilriksdag.
Utskottet erinrade om att både föredragande departementschefen
och utskottet vid behandlingen av förslag till vissa ändringar i vägtrafiklagstiftningen
vid 1958 års A-riksdag uttalat sig för obligatorisk återkommande
kontrollbesiktning av begagnade bilar. Med hänsyn därtill kunde antagas,
att Kungl. Maj:t skulle förelägga riksdagen förslag i ämnet så snart omständigheterna
medgav.
Utskottet hemställde, alt motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid 1959 års riksdag väcktes vidare i motionerna nr I: 1 Sfi och 11:222
förslag om utredning av frågan om kontinuerlig säkerhetsbesiklning av
bilar. Andra lagutskottet anförde i utlåtande nr 44 bl. a. följande.
Med hänvisning till svårigheterna atl bygga ut bilinspektionens kapacitet
har motionärerna givit uttryck för uppfattningen, att säkerhelsbesiktningarna
skulle kunna anförtros åt enskilda kontrollanstalter och verkstäder.
Motionärerna har därvid tänkt på sådana anstalter och verkstäder, som utför
sina besiktningar i överensstämmelse med riktlinjer uppdragna av Sveriges
bilprovningsnämnd----. Även 1958 års besparingsutredning, som
i sitt betänkande behandlat bl. a. bilinspektionens organisation, har menat,
att vissa besiktningar skulle kunna överföras till icke-statliga organ.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sin framställning om anslag för
budgetåret 1960/61 anfört, att styrelsen avser all till Kungl. Maj:t ingiva
förslag till bestämmelser om skärpt fordonskontroll. Hur denna kontroll
skall kunna utformas har styrelsen berört i remissyttrande över besparingsutredningens
betänkande. Styrelsen har där uppgivit, att dess förslag är avsett
att utmynna i bestämmelser om obligatorisk kontrollbesiktning av vissa
äldre fordon och att styrelsen kommer att ta upp frågan i vad mån sådan
besiktning kan uföras av organ utanför bilinspektionen. De av motionärer
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 dr 1963 7
na framförda önskemålen om utredning torde härigenom i huvudsak vara
tillgodosedda.
Det torde vara ofrånkomligt, att frågan om finansiering av besiktningsförrättningarna
las upp till övervägande i detta sammanhang. Härvidlag
vill utskottet erinra om att dessa förrättningar sedan år 1947 inte är belagda
med särskilda avgifter utan att besiktningsverksamheten — av uppbördslekniska
skäl — finansieras med automobilskattemedel. I den mån denna
verksamhet i framtiden kan komma att överföras till icke-statliga organ,
torde man få räkna med att särskilda avgifter blir nödvändiga. Även eljest
bör emellertid enligt utskottets uppfattning tanken på sådana avgifter prövas.
Att särskilda avgifter nu inte las ut bar nämligen, enligt vad väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen uttalat i det nämnda remissyttrandet, lett till att
fordonsägarna i stor utsträckning underlåtit alt ba fordonen i föreskrivet
skick före besiktning, något som i sin tur lär ba föranlett ett väsentligt merarbete
för bilinspektionen. En annan omständighet, som talar för systemet
med särskilda avgifter för besiktningsförrätlningarna, är att hindren att
bygga ut bilinspektionen med personal och teknisk utrustning kan tänkas
minska, om besiktningsverksamheten blir självfinansierande.
Vad utskottet sålunda uttalat borde enligt utskottets mening bringas till
lvungl. Maj:ts kännedom. Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Propositionens tillkomst
I skrivelse den Öl augusti 1960 föreslog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
att årlig besiktning måtte föreskrivas beträffande i automobilregister upptagna
motorfordon och släpfordon. Styrelsens förslag var emellertid icke utformat
så att det kunde läggas till grund för en reform.
,Jämlikt bemyndigande den 9 december 1960 uppdrogs åt direktören
S. A. S. Tånneryd, tillika ordförande, överingenjören i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
K. G. Ekberg och ledamoten av riksdagens andra kammare,
metallarbetaren H. L. Gustafsson att såsom sakkunniga inom kominunikaIionsdepartementel
verkställa utredning angående periodisk kontrollbesiktning
av motorfordon och släpfordon. Genom beslut den 10 februari 1961
anbefallde Kungl. Maj:! de sakkunniga att skyndsami utreda frågan om de
föreskrifter som från trafiksäkerhelssynpunkt borde gälla med avseende å
beskaffenheten och kontrollen av kopplingsanordningar för släpfordon ävensom
de bestämmelser i övrigt rörande dylika kopplingsanordningar som
kunde påkallas ur nämnda synpunkt.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen l!)t>0 ars utredning angående
kontrollbesiktning av bilar in. in., bar i juni 1962 avgivit betänkandet
Säkcrheisinspektion av motorfordon och släpvagnar (SOU 1962:29). I betänkandet
föreslås, att i princip samtliga i bilregister upptagna motorfordon
och släpvagnar skall undergå ärlig teknisk kontroll, av utredningen benämnd
säkerhetsinspektion. I anslutning härtill bar utredningen lagt fram
erforderliga författningsförslag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
tf
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 nr 1263
Yttranden över betänkandei har efter remiss inkommit frän riksåklagarämbetet,
Svea hovrätt, armétygförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statspolisintendenten, civilförsvarsstyrelsen, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens biltrafiknämnd, statens
trafiksäkerhetsråd, statskontoret, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket,
kommerskollegium, statens pris- och kartellnämnd, överståthållarämbetet,
samtliga länsstyrelser, Sveriges advokatsamfund, Svenska teknologföreningen,
Svenska petroleum institutet, Svenska bilförsäkringsföreningen, Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande (NTF), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska
arbetsgivareföreningen, Automobilbesiktningsmännens förening, Folkrörelsernas
motorförbund (Fomo), Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen
Sveriges landsfiskaler, Föreningen Sveriges landsfogdar, Föreningen
Sveriges polismästare, Föreningen Sveriges sladsdomare, Föreningen Sveriges
stadsfiskaler, Försvarets motorklubb, Kungl. automobil klubben (KAK),
Motormännens riksförbund (M), Motorförarnas helnykterhetsförbund
(MHF), Motorbranschens riksförbund (MRF), Riksförbundet landsbygdens
folk (RLF), Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening, Svenska droskbilägareförbundel,
Svenska företagares riksförbund, Svenska lasttrafikbilägareförbundet,
Svenska lokaltrafikföreningen, Svenska inetallindustriarbetaretörbundet,
Sveriges motorcykelfabrikanters förening, Sveriges motorcykelhandlares
riksförbund, Sveriges oljekonsumenters riksförbund, Svenska
o in ni busäga re förbundet, Svenska polisförbundet, Trafikförsäkringsf öreni ngen,
Äkeriföretagarnas centralförening och 1953 års trafikutredning. Härjämte
har de i Näringslivets trafikdelegation ingående organisationerna
Handel skamrarnas nämnd, Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverksoch
industriorganisation, Sveriges industriförbund, Kooperativa förbundet,
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund avgivit gemensamt
yttrande. Vidare bar i ärendet inkommit vissa skrifter.
Nuvarande kontrollsystem
Gällande bestämmelser
Kontrollen trän det allmännas sida över atl fordonsbeståndet från teknisk
synpunkt är i tratiksäkerl skick sker dels och till övervägande del genom
registrerings- och tgpbesiktning, dels genom löpande fordonskonlrnll.
Regler om registrerings- och ^besiktning återfinnes i I t och 15 §§ vägtrafikförordningen
den 2S september 1951 — VTF — samt i 9—29 §§ vägtrafikkungörelsen
den 7 december 1951 — VTK. Mopeder är enligt förordningen
den 5 maj 1960 om mopeder ej underkastade registreringsplikt men
vissa föreskrifter lämnas i kungörelsen rörande besiktning av dylika fordon.
Den löpande fordonskontrollen sker genom dels kontrollbesiktning efter
beslut av länsstyrelse (22 § första stycket VTF), dels undersökning och
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
kontrollbesiktning vid s. k. flygande inspektion (2.‘5 § VTF) och dels periodisk
kontrollbesiktning beträffande bland annat utryckningsfordon och
körskolebilar (24 § VTF) samt bussar och bilar i yrkesmässig trafik ävensom
uthyrningsbilar (25 § 4 mom. och 32 § 5 mom. förordningen den 25 oktober
19M om yrkesmässig uutomobiltrafik — YTF). I eu med stöd av 24
a § VTF utfärdad kungörelse om särskild kopplingsbesiklning förordnas
därjämte om sådan besiktning i fråga om vissa tyngre släpvagnar.
Rörande de olika bestämmelsernas närmare innehåll hänvisar utskottet
till propositionen s. 3—6.
För kontroll av vissa staten tillhöriga fordon gäller särskilda bestämmelser.
Kontrollorganisation
Besiktningsverksamheten ankommer i huvudsak på statens bilinspektion.
Undantag gäller endast för den flygande inspektion, som utföres genom
polisen, och den kontroll i särskild ordning, vilken sker beträffande vissa
statens fordon. Närmare uppgifter i denna del återfinnes i propositionen
s. ti—7.
Frivillig kontroll
Förutom den obligatoriska fordonskontrollen utövas viss frivillig kontroll
av fordon vid s. k. bilprovningsanstalter. Härutinnan må hänvisas till
propositionen s. 7 X.
1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar m. m.
Till belysande särskilt av frågan om den förordade säkerhetsinspektionens
organisation vill utskottet något beröra vad i utredningens betänkande
(SOU 1962: 29 s. 30—36) anförts om periodisk fordonskontroll i vissa länder.
1 Finland gäller sålunda alt bil, som införts i bilregister, årligen skall inställas
till efterbesiktning på tid som bestämmes av besiktningsman. Landet
är indelat i 21 distrikt med sammanlagt 28 ordinarie och cirka 90 biträdande
besiktningsmän. För förrättande av efterbesiktning är besiktningsman
skyldig att vår och höst resa till varje socken inom sitt distrikt.
År 1952 infördes i Förbundsrepubliken t yskland bestämmelser om obligatorisk
periodisk fordonskontroll. Förbundsdagen i Bonn beslutar om för
hela förbund srepubliken gemensam lagstiftning rörande besiktningens omfattning
m. in. Delstaterna kan däremot själva bestämma i vissa frågor av
i huvudsak exekutiv natur. Med stöd härav har några delstater föreskrivit
att besiktningsverksamheten skall omhänderhas av enbart statliga organ.
I flertalet delstater utföres emellertid besiktningen i huvudsak av enskilda
2—471 1 03 liihang till riksdagens protokoll 1963. 9 suml. 3 avd. Nr 22
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1903
organisationer, vilka erhållit statlig auktorisation därtill. De periodiska
besiktningarna är av tre slag, nämligen luivudbesiklning, mellanbesiklning
och bilbesiktning. Huvudbesiktning av personbilar skali i regel ske minst
en gäng vartannat år och i fråga om övriga fordon eu gang om året. Vissa
undantag medges. Sålunda kan t. ex. en personbilsägare genom att låta eu
auktoriserad verkstad eu gång om året utföra eu mindre omfattande besiklmng
av lordonet fördubbla tidsperioden mellan huvudbesiklningarna från
Iva till fyra år. Normalt ut föres besiktningen av statligt godkända personel.
Vissa slag av fordon såsom bussar, utryckningsfordon och tyngre lastbilar
skall undergå mellanbesiklning en gång var tredje månad. Denna
besiktning utlöres i allmänhet av särskilt auktoriserade personer eller verkstäder.
1 fråga om bl. a. bussar och tyngre lastbilar gäller även att de skall
undergå bromsbesiktning senast tre månader löre huvudbesiktningen. Besiktningen
ultöres av särskilda statlig! godkända organ. Övervakningsorganisationer
utlör praktiskt taget samtliga besiktningar i de delstater, där besiktningsverksamheten
icke åvilar statlig myndighet. Vanligen finnes eu
organisation i varje delstat. 1 organisationerna, vilka är privata organ, ingår
representanter för bl. a. industri och de tekniska vetenskaperna. Genom avtal
mellan delstaterna och organisationerna bär till de senare delegerats
vissa i princip statliga funktioner. Detta är fallet med lika. uppgiften att besiktiga
motorfordon. För denna verksamhet har organisationerna uppfört
ett stort antal besiktningsanslalfer. Målet är att förlägga anstalter så tätt att
en fordonsägare icke skall behöva resa längre sträcka än ilo km för alt få
sill fordon besiktigat. Verksamheten vid anstalterna regleras ingående genom
lagstiftning och avtal med delstaterna. Stalen fastställer således kraven
på den vid anstalterna anställda personalen.
bor yrkesmässig personbefordran avsedda fordon samt tyngre lastfordon
är i Storbritannien sedan läng till tillbaka underkastade kontroll av transportministeriets
tekniska tjänstemän. Droskbil och buss skall vara utrustade
med intyg, utvisande att fordonet överensstämmer med gällande bestämmelser
rörande konstruktion och utrustning, innan tillstånd meddelas för
dess anvandande. De tjänstemän som utfärdar dessa intyg är 2S till antalet.
Lnder dessa tjänstemän, som är kvalificerade ingenjörer, lyder en besikt"ingsmannakär
om cirka tiöt) personer. Fordon som är avsedda för yrkesmässig
personbefordran kontrolleras minst eu gång om året. År 19(50 infördes
obligatorisk periodisk kontroll även för privata personbilar, lättare
lastbilar och motorcyklar. Ursprungligen omfattade kontrollen endast minst
tio år gamla fordon. Från och med 1962 har åldersgränsen sänkts till sju
äi. Ytterligare sänkning har ifrågasatts. Vid utformningen av besiktningssystemet
för den nya obligatoriska kontrollen beslöts bland annat att statligt
drivna besiktningsanstalter icke skulle inrättas, då ell sådant besiktningssystem
ansågs medföra höga investerings- och driftkostnader samt
oekonomiskt utnyttjande av skolad arbetskraft. I stället skulle man förlita
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
11
sig till redan befintliga resurser inom den privata bilverkstadsbranschen och
hos de lokala myndigheter som kunde och ville ställa sig till förfogande.
Besiktningarna skulle dock utföras eller för hela landet enhetliga normer
och avgifter. Med denna utgångspunkt utformades i nära samarbete med
bilverkstadsbranschen och motororganisationerna detaljerade bestämmelser
rörande besiktningsverksamheten. Enligl dessa bestämmelser utföres besiktningen
av auktoriserade bilverkstäder under transportministeriets kontroll.
Periodisk fordonskontroll är för närvarande obligatorisk i ett stort antal
delstater i Amerikas förenta stater. I tre av dessa delstater, bland dem New
Jersey, finnes statliga besiktningsanstalter. I övrigt utföres besiktningarna
av verkstäder och liknande, som utses och övervakas av statliga myndigheter.
1 New Jersey sker besiktning en gång om året under den månad, då
fordonsregistreringen förnyas. Besiktningsverksamheten inleddes år 1938,
då 28 statliga besiktningsanstalter öppnades. Avsikten var då att en anstalt
skulle finnas i varje grevskap inom staten. Med tanke på fordonsägarnas
bekvämlighet har emellertid senare inrättats ytterligare etl antal anstalter.
De! slutliga målet är att lokalisera anstalterna så att ingen behöver resa
längre än cirka 10 km för att komma till en anstalt. Besiktningsverksamhelen
administreras centralt av en särskild sektion inom departementet för
lag och allmän säkerhet. Ett besiktningssystem av annat slag tillämpas i
delstaten Pennsylvania. Där besiktigas privata personbilar under maj—
juli och november—januari, medan fordon i yrkesmässig trafik besiktigas
under februari—april och augusti—oktober. Bilhandlare och enskilda reparationsverkstäder
auktoriseras såsom officiella besiktningsanstalter. Det
åligger finansministern att auktorisera, övervaka och utfärda instruktioner
för anstalterna.
I Belgien föreskrives årlig besiktning i fråga om bland annat personbilar,
som är äldre än fem år. Besiktningsorganisationen har i princip uppbyggts
med förhållandena i New Jersey som förebild. Verksamheten har uppdragits
ål sammanlagt tio av transportministeriet godkända organisationer, vilka
förfogar över 17 besiktningsanstalter. Varje organisation förvaltar en till
sju anstalter. Eu särskild förordning reglerar rättigheter och skyldigheter
för den vid anstalterna tjänstgörande personalen.
Hörande utredningens överväganden får utskottet hänvisa till propositionen
s. 8—21. Här må endast i viss del återges utredningens uttalanden
rörande påföljd för underlåten säkerhetsinspektion (SOU 19(52:29 s. 65).
fordonsägare, som bryter mot bestämmelserna i VTF och YTF rörande
kontrollbesiktning, straffas med dagsböter. Orsaken till att straffet bestämts
till dagsböter torde vara att försummad besiktningsskyldighet bedömts utgöra
eu allvarlig förseelse i trafiksäkerhetshänseende. EU liknande betrak
-
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
telsesätt bor anläggas på bestämmelserna angående säkerhetsinspektion. Utredmngen
anser sålunda, alt fordonsägares underlåtenhet att inställa fordon
tor säkerhetsinspektion bör bestraffas med dagsböter. Bestämmelserna
bor dock utformas så att skyldigheten att fullgöra inspektion göres beroende
av om fordonet tages i bruk på väg. När ett under längre tid uppställt fordon
åter tages i bruk bör detsamma därför få framföras kortaste lämpliga
väg från uppställningsplatsen till inspektionsställe för säkerhetsinspektion.
Likaså bör lordonet få framföras till reparationsverkstad innan det inställes
Bil inspektion. Även för det fall fordonsägare, som icke haft sitt fordon uppställt,
försummat att låta utföra säkerhetsinspektion inom föreskriven tid
och sålunda ådragit sig straffansvar, bör fordonet, i likhet med vad nyss
sagts, få framföras till reparationsverkstad eller inspektionsställe. _— —
Straff bör även vara stadgat för det fall, att säkerhetsinspektion visserligen
ägt rum inen fordonet icke är försett med kontrollmärke. Straffet
bör härvid bestämmas till böter direkt i penningar. Dock bör givetvis påföljd
ej ifrågakomma om kontrollmärke förstörts eller förkommit och fordonsägaren
gjort vad på honom ankommer för att snarast möjligt låta förse
fordonet med nytt märke.
Remissyttranden
I denna del tår utskottet hänvisa till propositionen s. 22_29.
Promemoria angående vissa trafiksäkerhetsåtgärder
1 en inom kommunikationsdepartementet upprättad promemoria har
sammanställts vissa uppgifter angående trafiksäkerhetsarbetet in. m. Redogörelse
lör promemorians innehåll lämnas i propositionen s. ,''iO ,‘i-l.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Skoglund, anför såvitt nu
är i fråga följande.
Som ett led i det under senare år intensifierade trafiksäkerhetsarbetet
bär inom kommunikationsdepartementet under år 1962 företagits en inventering
av de åtgärder som i första band bör övervägas vid planläggningen
av det fortsatta reformarbetet och de framtida insatserna i övrigt på
detta område.
1 det t Öl egående har lämnats en summarisk redogörelse för nämnda inventering.
Vid denna har ett sjutttiotal myndigheter och organisationer,
som av departementet kopplats in på inventeringsarbetet, framlagt en mångfald
förslag. Sammanfattningsvis kan dessa sägas vara i huvudsak inriktade
på att komma till rätta med de centrala olycksfallsfaktorerna — trafikanten,
vägen och fordonet.
En del av förslagen har blivit eller avses bli föremål för särskild bearbetning
inom departementet, medan andra tillställts vederbörande myndigheter
och organisationer för ytterligare undersökning och övervägande.
Helt allmänt kan framhållas, att de vid inventeringen framförda uppslagen
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ur 1963
13
utgör ett värdefullt underlag för arbetet inom departementet med uppgörandet
av ett aktivt handlingsprogram för förbättring av trafiksäkerheten och
att inventeringen bringat fram åtskilliga konstruktiva förslag i vad avser
möjligheterna och sättet att samordna, vidga och fördjupa trafiksäkerhetsarbetet.
De förslag, som hänför sig till trafikanten, bär särskilt beaktats vid utarbetandet
av direktiven för den 1962 tillsatta bilförarutredningen.
Vägen såsom olycksfaktor har uppmärksammats av många förslagsställare.
Som framgår av den förut lämnade redogörelsen har inventeringen
i denna del föranlett vissa åtgärder från min sida.
Vad slutligen gäller fordonet bör framhävas, att vissa på senare tid företagna
undersökningar ganska klart pekar på att en omvärdering måste ske
i fråga om den i trafiksäkerhetsdiskussionen länge hävdade uppfattningen
att fordonet som olycksfaktor spelar eu relativt begränsad roll. Enligt
vad man numera kommit fram till utgör nämligen bristfällighet hos fordonet
orsak eller bidragande orsak till ett väsentligt antal trafikolyckor.
Nämnda förhållande har föranlett mig ati ägna särskild uppmärksamhet
åt frågan om en bättre fordonskontroll. Jag har därvid funnit del
angeläget att närmare undersöka möjligheterna till en effektivare kontroll
såväl av nya fordonstyper, innan dessa släpps ut i marknaden, som av fordon,
vilka använts i trafik under viss tid.
Vad först angår frågan om nya fordonstyper bar jag uppdragit åt eu
särskild arbetsgrupp inom departementet att verkställa en omprövning av
nuvarande former för typbesiktning. Arbetet härmed har ännu inte slutförts.
Redan nu står det dock klart att starka trafiksäkerhetsskäl talar för
att eu effektivare typbesiktning bör åstadkommas.
Vad härefter gäller frågan om fordon, som redan tagits i bruk, är det min
övertygelse att en effektiv, periodiskt återkommande kontroll av att sådana
fordon i tekniskt hänseende hålles i föreskrivet skick utgör ett viktigt medel
i kampen mot trafikolyckorna. Den nuvarande löpande konlrolleh kan
i detta hänseende icke anses vara tillräcklig. I huvudsak endast bussar och
personbilar i yrkesmässig trafik, uthyrnings- och körskolebilar samt utryckningsfordon
är f. n. underkastade bestämmelser om återkommande kontrollbesiktning.
Övriga fordon kontrolleras — förutom i samband med ''registrerings
- eller typbesiktning i allmänhet endast i den mån de blir
föremål för flygande inspektion. I sitt tidigare refererade betänkande bär
1960 års utredning angående kontrollbesiktning av bilar in. m. förordat
införande av allmän periodisk fordonskontroll och lagt fram förslag om
hur eu sådan kontroll borde praktiskt anordnas och organiseras. Utredningen
har under hänvisning till i betänkandet redovisat utredningsmaterial
starkt understrukit behovet av att eu effektiv sådan kontroll säkerhclsinspektion
— snarast införes.
Bestämmelserna om säkerhetsinspektion bör enligt utredningen i princip
avse samtliga i bilregister upptagna motorfordon och släpvagnar. In
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 1 Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1!)63
spektionen förutsattes ske årJigen med början då fordonet är ett är
gammalt. Den föreslås äga rum under eu för fordonet med ledning av sista
siffran i registreringsnumret bestämd månad, inställelsemånad. Kontrollen
ovcr all fordonen inställes till inspektion avses ske genom polisens försorg
och med hjälp av på fordonen anbragta konlrollmärken.
Inspektionen skall enligt förslaget utföras vid särskilda anstalter, vilka
ståi under offentlig kontroll. Inspektionsverksamheten, som icke får dri''as
i vinstsyfte, törutsättes finansierad medelst av Kungl. Maj:t fastställda
avgifter, avpassade så att kostnadstäckning ernås.
Den offentliga kontrollen av anstalterna bör enligt utredningen åvila vägoch
vattenbyggnadsslyrelsen och statens bilinspektion. På styrelsen skall
bl. a. ankomma att fastställa kvalifikationer för inspektionspersonalen, att
bestämma utrustning vid anstalterna samt afl meddela anvisningar rörande
inspektionsverksamheten. 1 viktigare frågor, som rör inspektionsverksamheten,
skall styrelsen samråda med ett bilprovningsråd, vari ingår representanter
för närmast berörda intressegrupper. Bilinspektionen skall på
fältet kontrollera säkerhetsinspektionens utförande.
Enligt utredningen bör endast företag i aktiebolagsform meddelas auktorisation
att utföra säkerhetsinspektion. Företaget skall i princip utesluslutande
syssla med säkerhetsinspektion men det kan, efter tillstånd av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, få ägna sig åt även annan därmed likartad
verksamhet. Eventuell vinst skall disponeras på sätt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bestämmer. Kungl. Maj:t skall äga utse en styrelseledamot
och en revisor i företaget.
MRP hai för utredningen framlagt förslag rörande inspektionsverksamhelens
praktiska genomförande. Förbundets förslag innebär i stort, att förbundet
åtager sig att genom ed särskilt aktiebolag utföra all inspektionsverksamhet
i landet. Verksamheten skall bedrivas på 12ö platser och efter
de av utredningen förordade riktlinjerna. Med hänsyn till afl praktiskt
tagel hela motorfordonsbeståndet skall inspekteras årligen räknar förbundet
med att verksamheten far eu sådan omslutning alt inspektionsavgifterna
kan hållas relativt låga.
Utredningen förordar, att inspektionsverksamheten anförtros det av
MRF föreslagna bolaget. Härvid förutsätter utredningen, alt redan befintliga
hiIprovningsanläggningar i landet i någon form anslutes till bolaget i den
män de nuvarande ägarna anser detta önskvärt. Såsom alternativ till den
av MRF föreslagna organisationsformen anvisar utredningen möjligheten,
att verksamheten i stället uppdrages åt ett särskilt statligt aktiebolag.
Alla remissinstanser utom en delar utredningens uppfattning, afl behov
av säkerhetsinspektion föreligger. Den kritik, som i remissvaren riktats
mot betänkandet, avser i huvudsak den föreslagna åldersgränsen för
inspektionsskyldighetens inträde och utredningens förslag, att verksamheten
i första hand skall anförtros ett av MRF bildat bolag.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 är t''.103 15
Vad beträffar behovet av säkerhetsinspektion vill jag för egen del anföra
följande.
Såsom jag förut antytt liar i trafiksäkerhetsdiskussionen länge hävdats,
att fordonet som olycksfaktor spelar en relativt begränsad roll. Under senare
år har man emellertid på expert håll börjat tillmäta fordonets standard
i fråga om konstruktion och underhåll eu allt större betydelse för trafiksäkerheten.
De av utredningen åberopade undersökningarna inom trafiksäkerhetsrådet
har syftat till alt närmare bestämma fordonsfelens inverkan
på uppkomsten av trafikolyckor. Granskningen har därför omfattat ett antal
singleolyckor, vid vilka den tekniska taktorns roll enklast och tydligast
bör kunna fastställas. Undersökningarna avser olyckor inom Uppsala län,
men även ett antal i sammanhanget särskilt intressanta olyckor utanför
detta län har studerats. Enligt senast tillgängliga uppgifter har tekniska fel
helt förorsakat eller i väsentlig grad bidragit till uppkomsten av 28 % av de
undersökta olyckorna.
Vissa utländska bedömningar pekar i samma riktning. På många håll i
utlandet har därför behov ansetts föreligga av en allmän, återkommande
fordonsbesiklning. Sådan fordonskontroll har sålunda införts i bl. a. Finland,
Västtyskland, Belgien, Storbritannien och ett stort antal delstater i
USA. I andra länder överväger man motsvarande åtgärd.
Positiva resultat har i regel kunnat konstateras efter del alt periodisk
fordonskontroll införts. 1 USA var sålunda år 1959 antalet trafikdödade per
100 milj. fordonsmiles i stater med periodisk fordonskontroll 15 % lägre
•in genomsnittligt för hela landet. I delstater utan sådan kontroll var antalet
trafikdödade 13 % högre än genomsnittligt för samtliga delstater. T samband
med införandet av obligatorisk fordonskontroll i staten New Jersey
minskade trafikdödligheten med drygt 32 %. Denna mycket kraftiga sänkning
i antalet dödsolyckor uppnåddes trots eu stark ökning av antalet fordon
och cn ökad trafikintensilel. Vissa utomlands gjorda erfarenheter i
samband med införandet av allmän periodisk fordonskontroll ger också
vid handen, afl fordonsunderhållet starkt förbättrats, vilket i sin tur på
längre sikt anses leda till lägre driftkostnader. Då obligatorisk fordonshesiktning
i början av år 1952 infördes i Bayern, befanns ungefär 40 % av de
undersökta personbilarna och 50 % av lastbilarna vara behäftade med allvarligare
fel. Redan efter två år hade emellertid dessa siffror sjunkit til!
respektive 20 och 35 %.
Remissvaren över betänkandet ger i likhet med den trafiksäkerhetsinventering,
för vilken jag tidigare redogjort, ett klart belägg för att behov
föreligger av eu intensifierad fordonskontroll.
Någon remissinstans har — utan att i och för sig ifrågasätta behovet av
eu periodisk fordonskontroll ansett det alternativet böra övervägas alt
utbygga polisens kontrollverksamhet. 1 anledning härav vill jag erinra om
att polisen f. n. per år kan kontrollera maximalt 8 å 10 % av det totala
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ur 1963
antalet fordon. Den ökning av fordonsbeståndet, som kan förutses under
det närmaste decenniet, gör det orealistiskt att räkna med att eu relativt
sett storre andel av beståndet skulle kunna kontrolleras på detta sätt även
om eu mycket krattig förstärkning av polisens trafikövervakande resurser
kom till stånd. Under sådana förhållanden skulle betydande delar av fordonsbeståndet
undgå kontroll genom polisen. Vidare bör framhävas, alt polisens
kontrollverksamhet, som måste ske med anlitande av mobil utrustning
och äga rum även vid otjänlig väderlek, aldrig kan bedrivas så rationellt och
effektivt som fordonstestning, vilken utföres i för ändamålet särskilt anordnade
lokaler och med stationär instrumentutrustning. För att polisens kontroll
i de avseenden, där detta överhuvudtaget är praktiskt möjligt, skall nå
standardmässig paritet med den ifrågasatta säkerhetsinspektionen erfordras
vidare en del helt ny specialutrustning, som kan medföras vid flygande
inspektion. Anskaffning av sådan specialutrustning är utomordentligt
kostnadskrävande. Utövande av fordonskontroll genom flygande besiktning
i avsevärt större omfattning än f. n. skulle dessutom kunna bli ytterligt
besvärande för bilisterna, eftersom dessa kunde bli uppehållna med
fordonskontroll vid tillfällen, då detta för dem var olägligt. Härtill kommer
att en mera omfattande kontrollverksamhet från polisens sida skulle medföra
svårigheter i fråga om efterkontrollen av underkända fordon, vilken
då måste ske hos statens bilinspektion. Då bilinspektionen i dag saknar
härför erforderlig kapacitet, skulle följden bli all också dess resurser måste
byggas i väsentlig utsträckning. Eu utbyggnad av polisens trafikövervakande
resurser i syfte att ersätta den föreslagna säkerhetsinspektionen
med polisiär trafikövervakning skulle således bl. a. medföra avsevärda kostnader
utan att innebära garanti för en effektiv fordonskontroll. Med hänsyn
härtill kan jag icke finna, att eu utbyggnad av polisens trafikövervakande
resurser utgör ett realistiskt alternativ till en allmän periodisk
fordonskontroll.
I några yttranden har vidare itrågasatts om icke de belopp, som erfordras
för en obligatorisk säkerhetsinspektion, skulle ge ett bättre resultat om
de användes på andra områden inom trafiksäkerlictsarbetel. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att samhället redan nu satsar avsevärda belopp
inom samtliga verksamhetsgrenar på trafiksäkerhetsområdet, såsom vägbyggande,
trafikövervakning, trafiksäkerhetsforskning och trafiksäkerhetspropaganda.
Det är enligt min mening emellertid mycket svårt att göra ekonomiska
kalkyler inom ett område, där vinsten av insatserna väsentligen är
a\ humanitär art. Beträffande vissa kalkyler, som åberopats i ett par yttranden,
bör dessutom sägas, att de bygger på premisser som inte kan godtagas.
Ur ekonomisk synpunkt synes mig varje åtgärd vara försvarlig, som utan
extrema insatser kan antagas bidraga till eu minskning av antalet i trafiken
dödade och skadade människor. 1 förevarande fall anser jag insatsen
icke vara orimligt hög i förhållande till det resultat man har anledning att
räkna med.
17
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ur 196:1
Enligt min mening är de skäl utredningen anfört för införande av allmän
periodisk fordonskontroll övertygande. Erfarenheterna från ländei,
i vilka sådan kontroll införts, styrker uppfattningen, alt obligatorisk fordonskontroll
är ett så viktigt medel i kampen mot trafikolyckorna alt det
icke är försvarligt att avstå från införande av sådan kontroll. Jag föieslåi
därför, att beslut nu fattas om införande av allmän periodisk fordonskontroll
i vårt land. Denna kontroll bör i enlighet med utredningens förslag
benämnas säkerhetsinspektion.
1 anslutning härtill vill jag något beröra frågan om införande av kontroll
vid handeln med begagnade bilar i syfte att förbättra tratiksäkeiheten.
Genom en allmän periodisk fordonsinspektion med den närmare utformning,
som jag avser att föreslå i del följande, erhålles eu årlig kontroll av
bl. a. det äldre fordonsbeståndet. Denna kontroll kommer säkerligen all
leda till att bristfälliga, trafikfarliga bilar i betydande omfattning utrangeras
ur fordonsbeståndet. Ytterligare rätt ingripande åtgärder erfordras
emellertid för att undanröja de speciella trafiksäkerhetsproblem, som kan
ledas tillbaka till den mindre ansvarsmedvetna företagsamhet, som förekommer
på vissa håll inom handeln med begagnade bilar. Med hänsyn härtill
har jag tillsatt en särskild arbetsgrupp inom kommunikationsdepartementet
med uppgift att undersöka och överväga bär avsedda spörsmål. Så
snart undersökningen hunnit slutföras, kommer jag att ånyo för Kungl.
Maj.t anmäla här berörda fråga.
Beträffande säkerhetsinspektionens omfattning har utredningen ansett,
att huvudregeln bör vara att samtliga registrerade motor- och släpfordon
skall inspekteras. Förslaget berör ej mopeder. Undantag förordas för sådana
fordon, som redan nu är underkastade periodisk kontrollbesiktning, fordon
upptagna i det militära fordonsregistret ävensom släpslädar. Enligt utredningen
bör inspektion företagas årligen med början i princip när fordonet
är ett år gammalt.
Endast några remissinstanser bär haft avvikande mening i fråga om de
fordonskategorier, som föreslagits undantagna från säkerhetsinspektionen.
För egen del anser jag, att utredningen anfört vägande skäl till stöd för sitt
förslag, vilket jag därför biträder. Till de av generalpoststyrelsen och järnvägsstyrelsen
upptagna frågorna om undantag för fordon tillhöriga postverket
och SJ torde del få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera taga
stiillning.
I fråga om den föreslagna åldersgränsen för inspektionsskyldighetens
inträde har i åtskilliga remissyttranden hävdats, att inspektionsskyldigliotcn
icke bör omfatta nyare fordon. En klart övervägande majoritet av
remissinstanserna är vidare av den uppfattningen, att kontrollen i allt fall
bör begränsas under verksamhetens uppbyggnadsskede. Huvuddelen av
dessa instanser föreslår, att inspektionen till eu början skall omfatta endast
fordon som är tre år gamla eller äldre.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ar 1063
18
Jag finner det ytterst angeläget, att inspektionsskyldigheten utformas
på sådant sätt, att fordonsägarna icke åsamkas större kostnader och besvär
än nödvändigt. Ä andra sidan anser jag, att omfattningen av inspektionen
icke får begränsas så att syftet med densamma förfelas. Jag finner mig
därför böra förorda, alt skyldighet att inställa fordon till säkerhetsinspeklion
i princip skall föreligga första gången, när tre år förflutit från första
registreringen. För att inspektionsorganet skall kunna genomföra sin uppgift
på smidigast möjliga sätt och utan störningar är det emellertid nödvändig!,
att verksamheten utvidgas successivt. Jag vill därför förorda följande
tillvägagångssätt för verksamhetens igångsättande. Under första
verksamhetsåret begränsas inspektionen till alt omfatta endast fordon, som
är fem år eller äldre. Under det därpå följande verksamhetsåret utsträckes
inspektionsskyldigheten till att omfatta jämväl fordon, som är endast fyra
år gamla. Först under det tredje verksamhetsåret uppnås åldersgränsen tre
år. Kungl. Maj:t bör emellertid äga befogenhet att, om erfarenheterna skulle
ge anledning därtill, begränsa takten i säkerhetsinspektionens successiva utbyggnad.
De av utredningen föreslagna bestämmelserna för inställelse till säkerhet
sinspektion har i remissbehandlingen icke mött någon gensaga.
Enstaka förslag föreligger emellertid om såväl längre som kortare inställelsetermin.
Den principiella utformningen av utredningens förslag i förevarande avseende
finner jag väl underbyggd. Detaljutformningen av desamma torde
böra övervägas ytterligare. Därvid bör de speciella spörsmål få beaktas,
som kan uppstå i fråga om bl. a. inspektion av bil och därtill använd släpvagn
i de fall fordonen icke enligt huvudregeln skall inställas samtidigt.
I fråga om säkerhetsinspektionens utförande, har i remissyttrandena
framförts endast smärre invändningar. För egen del bär jag funnit mig
kunna i allt väsentligt biträda utredningens förslag i detta avseende. I anslutning
härtill vill jag understryka angelägenheten av alt under uppbyggnadstiden
avkall på inspektionskraven icke göres i annat fall än då synnerligen
vägande skäl kan anföras härför. Jag vill vidare påpeka, att besiktningsinstrument
regelmässigt bör företes vid inspektionstillfället för att eu
säker fordonsidentifiering skall uppnås. Besiktningsprotokoll bör tillhandahållas
fordonsägaren vare sig fordonet godkänts eller icke. Den närmare
utformningen av bestämmelserna rörande inspektionens tekniska utförande
synes mig böra ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Jag förutsätter
härvid, att styrelsen kommer att successivt anpassa inspektionsoch
utrustningskraven efter den tekniska utvecklingen.
Beträffande Kungl. Maj.ts uppdrag till utredningen att behandla frågan
om kopplingsanordningar för släpfordon — vilket spörsmål icke tagits
upp av remissinstanserna till närmare övervägande — har utredningen
19
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 nr 1963
hänvisat till att eu inom Sveriges mekanförlmnds slandardcenlral utsedd
kommitté har till uppgift alt utarbeta normer för kopplingsanordningar.
Vissa resultat har redan uppnåtts, och andra kan väntas inom eu nära
framtid. Även inom den svenska bilindustrien undersökes möjligheterna
att framställa bättre kopplingsanordningar. Dragbalkar av bilfabrikernas
egna konstruktioner är under ntprovning, varför man kan räkna med afl
halkar av bättre kvalitet snart kominer att finnas i marknaden. Enligt vad
jag inhämtat har också den år 1901 av Knngl. Maj:t föreskrivna särskilda
kopplingsbesiktningen lett till en upprustning av kopplingsanordningarna.
Med hänsyn till vad jag bär anfört rörande vidtagna och väntade åtgärder
för att höja standarden och säkerheten i fråga om släpvagnskopplingar
och den kontroll över dem, som tillkommer genom säkerhetsinspektionen,
finner jag ytterligare åtgärder på luthörande område f. n. ej påkallade.
Utredningens förslag, att kontrollen över inspektions skyld ig het ens fullgörande
skall ske genom polisens försorg och med hjälp av särskilda på
fordonen anuragla kontrollmärken, har av flertalet remissinstanser tillstyrkts
eller lämnats utan erinran. I några fall har dock förslag om kompletterande
kontroll genom bilregistren eller centrala bilregistret framförts.
Enligt utredningen skulle även nya fordon lörses med kontrollmärke
med uppgift om första inspektionstillfälle. 1 princip skulle därför, redan
ett år efter det att bestämmelserna om säkerhetsinspektion trätt i kraft,
samtliga fordon vara försedda med märken. Vid införande av säkerhetsinspektion
i den mindre omfattning jag nu föreslagit kommer emellertid,
även om nyregistrerade fordon förses med märken, ett betydande antal
fordon utan märken att finnas i trafiken under ett längre skede än vad
utredningen förutsatt. Trots detta finner jag en kontroll med hjälp av
särskilda märken enligt de principer utredningen förordat tills vidare vara
den enda lösning som bör ifrågakonuna. I likhet med utredningen anser
jag, att även fordon, som godkänts vid periodisk kontrollbesiktning, bör
förses med särskilt kontrollmärke. Detta märke bör utformas så alt det
lätt kan skiljas från märke, som avser säkerhetsinspektion.
1 detta sammanhang vill jag framhålla, atl direktiv för eu särskild sakkunnigutredning
rörande fordonsregistreringens organisation in. in. är
under utarbetande inom kommunikationsdepartementet. I samband med
eu sådan utredning bör även undersökas, huruvida kontrollen över säkerhetsinspeklionens
fullgörande sedermera kan och bör överföras på länsstyrelsernas
bilregister eller centrala bilregistret.
Utredningen har föreslagit dagsböter såsom påföljd för underlåten säkerhet
sinspektion samt böter omedelbart i penningar för försummelse i
fråga om fordonens förseende med kontrollmärkc. Vid remissbehandlingen
bär i huvudsak icke framställts några principiella invändningar mot för
-
20
Tredje lagutskottets uttalande nr 22 ur 1963
slaget i denna del. Enligt min mening bör utredningens ifrågavarande förslag
läggas till grund för bestämmelserna i ämnet.
Beträffande säkerhetsinspektionens organisation har i remissyttrandena
stort avseende fästs vid att betryggande garantier skapas för objektiviteten
i inspektionsverksamheten. Detta har icke ansetts bli fallet vid ett realiserande
av föreliggande huvudalternativ, enligt vilket säkerhetsinspektionen
skall ombesörjas av ett helt privatägt aktiebolag. Vidare har bl. a. anförts,
att ett genomförande av förslaget om särskilda inspektionsanstalter i praktiken
skulle innebära, alt fordonskontrollen i landet splittrades mellan anstalterna
och statens bilinspektion, vilket icke ansetts utgöra eu rationell
lösning.
Enligt min mening måste uppställas som ett grundläggande krav alt
kontrollverksamheten organiseras så, att sakkunskapen och objektiviteten
i säkerhetsinspektionen icke kan ifrågasättas. Då säkerhetsinspektionen
bör byggas upp icke enbart för att kunna utöva föreskriven kontroll från
det allmännas sida utan även för att kunna uppfylla rimliga anspråk på
.service från den enskilde fordonsägarens sida, bör vidare organisationen
vara så flexibel, att resurserna snabbt kan anpassas efter verksamhetens
växlande behov.
Kravet på erforderlig objektivitet synes mig icke kunna ifrågasättas om
verksamheten anförtros ål en statlig myndighet eller ett aktiebolag, vari
staten äger hela eller den huvudsakliga bestämmanderätten.
När det gäller valet av organisationsform bör stor vikt fästas vid det
förhållandet, att den verksamhet, som det här är fråga om, måste läggas
upp såsom en industriellt betonad produktion, om en rationell och ekonomisk
drift skall kunna uppnås. Strävandena måste fortlöpande inriktas på
att genom nya och förbättrade hjälpmedel mekanisera och förenkla de olika
provningsmomenten. Härigenom ökas tillförlitligheten och likformigheten
vid provningen och likaså förkortas arbets- och tidsåtgången, vilket är angeläget
ur kostnadssynpunkt. Från här antydda aspekter företer säkerhetsinspektionens
verksamhet principiellt sett rätt stor likhet med sådan
statlig och kommunal företagsamhet, vars målsättning är att genom en
rationell och effektiv drift tillhandahålla allmänheten olika slag av service
till lägsta möjliga kostnad.
Enligt min mening är del av avgörande betydelse för säkerhetsinspektionens
funktion, att en sådan organisationsform väljes som medger goda
förutsättningar för afl verksamheten kan läggas upp efter här angivna riktlinjer.
Organisationsformen bör vidare kunna medge en smidig anpassning
av kapaciteten till de växlande behoven. Man får nämligen räkna med
möjligheten av vissa säsongmässiga variationer i sysselsättningsvolymen.
Tillfällig arbetskraft måste därför vid behov snabbt kunna anställas.
Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande och även i många
21
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ur 1963
andra sammanhang har bilismens olika organisationer uttalat ett staikl
positivt intresse att medverka till lösande av sådana trafiksäkerhetsproblem,
som det här närmast gäller. Vägande skäl talar vidare för att man vid uppläggningen
och driften av säkerhetsinspektionen utnyttjar ilen samlade
fackkunskapen och erfarenheten inom den sektor av det enskilda näringslivet,
som sysslar med likartad verksamhet och som kan sammanfattas under
benämningen bilverkstadsbransclien.
Från här anförda synpunkter synes mig den lämpligaste organisationsformen
för säkerhetsinspelctionens verksamhet vara ett aktiebolag, där staten
äger det avgörande inflytandet och bilismens organisationer och bilverksladsbranschen
ingår såsom medintressenler.
Med hänsyn härtill har jag tagit kontakt med KAK, M, MHi, Svenska
droskbilägareförbundet, Svenska lasttrafikbilägareförbundet, Svenska omnibusägareförbundet,
Näringslivets trafikdelegation, billörsäkringsföretagen
och MRF. Därvid har alla dessa sammanslutningar förklarat sig villiga
att ingå som delägare i del skisserade bolaget.
Ett bibehållande i oförändrad omfattning av statens bilinspektions nuvarande
arbetsuppgifter skulle innebära, att den tekniska fordonskontrollen
i landet uppdelades på två helt skilda organisationer, nämligen dels bilinspektionen,
dels det nya aktiebolaget för säkerhetsinspektionen. Detta innebär
självfallet en föga rationell dubbelorganisation. För att undvika denna
bör till aktiebolaget i största möjliga utsträckning överföras bilinspektionens
nuvarande uppgifter inom fordonskontrollen, d. v. s. i huvudsak registrerings-,
kontroll- och kopplingsbesiktningar. Det årliga antalet sådana
besiktningar är avsevärt mindre än det beräknade antalet säkerhetsinspektioner.
Bilinspektionens vikigaste uppgifter torde därefter tills vidare komma
att avse typbesiktning, förurprov, prov med körskolepersonal samt kontroll
över körskolor. Vidare torde bilinspektionen även fortsättningsvis få utgöra
remissinstans i vissa frågor samt dessutom erhålla en del nya uppgifter
i samband med kontrollen över verksamheten vid bolagets inspektionsanstalter.
Med hänvisning till vad här anförts föreslår jag, att ett särskilt aktiebolag
bildas med huvudsaklig uppgift alt ombesörja sådana säkerhetsinspektioner
samt registrerings-, kontroll- och kopplingsbesiktningar som angivits i
det föregående. I delta bolag bör lämpligen staten äga 52 % av aktiekapitalet
och återstående 48 % lika fördelas på var och en av de fyra enskilda intressentgrupperna,
d. v. s. motororganisationerna, yrkesbilismens sammanslutningar
(inklusive Näringslivets trafikdelegation), bilförsäkringsföretagen
och MRF. Endast ifrågavarande bolag bör erhålla rätt att utföra här angivna
säkerhetsinspektioner och besiktningar.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:l alt godkänna bolagsordning lör
företaget. Bolagets verksamhet bör organiseras på i huvudsak följande sätt.
Antalet inspektionsanslalter och dessas förläggning bör i stora drag mot
-
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 är 1963
svara utredningens förslag. Det kan dock visa sig erforderligt att inrätta
ett något större antal anstalter än vad utredningen tänkt sig.Bolaget bör tillse
att anstalterna tår en lämplig lokalisering. Vidare bör i glesbygdsområdena
särskilda anordningar vidtagas som underlättar för fordonsägarna att fä
säkerbetsinspektion utförd. Bl. a. bör övervägas, att på avlägsna orter anordna
mottagning vissa dagar under bestämd tidsperiod, därvid inspektion
lörrättas av personal, som tjänstgör på flera platser.
Bolaget bör även kunna utföra annan, med säkerhetsinspektion samt
kontroll- och registreringsbesiktning likartad verksamhet, såsom tekniska
undersökningar för polisens räkning och frivillig fordonskontroll (bl. a. konditionstester).
Kostnader och intäkter i anledning av olika slag av förrättningar
skall särredovisas för att möjliggöra eu fortlöpande kontroll av de
skilda förrättningsavgifternas skälighet.
Inom bolaget beräknas ca 550 tekniker bli sysselsatta. Av dessa torde
ca 200 komma att tjänstgöra som anstaltsföreståndare eller biträdande anstaltsföreståndare.
Med hänsyn till de arbetsuppgifter som kommer att åligga
töreståndare och biträdande föreståndare hör de ha kvalifikationer motsvarande
bilinspektörs eller biträdande bilinspektörs. De förutsättes således
ha avlagt examen vid teknisk läroanstalt eller genom sysslande med
tillverkning eller reparation av motorfordon eller eljest förvärvat ingående
kännedom om motorfordons konstruktion, skötsel och manövrering. Nämnda
föreståndarpersonal bör således i stor utsträckning kunna rekryteras med
verkmästare, som kan åberopa väl vitsordad tjänstgöring vid bilverkstad.
Övriga tekniker bör ha flerårig praktisk erfarenhet som bilmekaniker. Utbildningen
av föreståndargruppen förutsättes under uppbyggnadsskedet äga
rum inom statens bilinspektion och under ledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
.lag räknar med att bolaget i regel skall övertaga bilinspektionens besiktningsballar
och de bilprovningsanläggningar, som drives av MRF, KAK och
MHF.
1 flera remissyttranden har hävdats, alt de personer som skall utföra
säkerhetsinspektion hör omfattas av ämbetsansvar. Vidare har man på
många håll funnit det nödvändigt alt omedelbart körförbud skall kunna
meddelas i de fall då vid inspektion konstateras, att fordon ej är i trafiksäkert
skick.
Även enligt min mening är den tilltänkta verksamheten av sådan art, att
den bör kontrolleras och övervakas av befattningshavare med ställning som
offentlig tjänsteman. Jag anser därför, alt föreståndare och biträdande föreståndare
vid inspektionsanstalt bör givas sådan ställning. Detta blir nödvändigt
också från den synpunkten, att hl. a. registreringsbesiklningarna
skall överflyttas på det nybildade bolaget. Nämnda befattningshavare bör
också tilläggas befogenhet att meddela körförbud. Behörighetsbevis för
föreståndare och biträdande föreståndare torde böra utfärdas av väg- och
23
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
vattenbyggnadsstyrelsen. Såsom föreslagits vid remissbehandlingen bör tordonsägare,
som ej åtnöjes med beslut av föreståndare eller biträdande föreståndare,
äga rätt alt överklaga beslutet bos väg- och vattenbyggnadsslyrelsen.
Den obligatoriska säkerhetsinspektionen torde böra träda i kraft den t
januari 1965. Vid samma tidpunkt bör bilinspektionens nuvarande arbetsuppgifter
i fråga om registrerings-, kontroll- och kopplingsbesiktning överföras
till bolaget från bilinspektionen. Bolaget bör emellertid successivt påbörja
verksamheten redan under senare hälften av år 1964 för att utarbeta
erforderliga rutiner etc. Den kapacitet, som härigenom kommer att tinnas
under andra halvåret 1964, bör lagas i anspråk för inspektion på frivillig
grund. Genom sådan frivillig inspektion bär om fordonet godkännes, säkerlietsinspektion
för närmast följande inställelsemånad anses fullgjord.
Jag har i del föregående framlagt mina synpunkter på frågan hur fordonskontrollen
i huvudsak bör utformas. Eu rad spörsmål av i törsta hand
praktisk natur återstår emellertid att lösa, innan det föreslagna bolaget
kan träda i verksamhet. Det är min avsikt att tillsätta en särskild arbetsgrupp
inom kommunikationsdepartementet med uppgift all närmare undersöka
och överväga dessa frågor.
Förslag till de författningsändringar, som erfordras för säkerhetsinspektionens
genomförande, in. in., och som kräver riksdagens medverkan, torde
vid senare tidpunkt få framläggas för riksdagen.
Slutligen vill jag framhålla, att den föreslagna överflyttningen av arbetsuppgifter
från statens bilinspektion till bolaget givetvis aktualiserar vissa
personalproblem för bilinspeklionens del. Helt allmänt kan emellertid sägas,
att det torde föreligga relativt goda möjligheter för övertalig personal
vid bilinspektionen att erhålla anställning hos bolaget. Från personalhåll
har framhållits önskvärdheten av att här avsedda anställningsfrågor snarast
överväges. Dessa och hithörande frågor synes mig utan lidsutdräkl
höra tagas upp till behandling vid överläggningar mellan företrädare för
slaten och det blivande bolaget samt vederbörande personalorganisationer.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga över
gångsanordningar beträffande statens bilinspektion.
Motionernas huvudsakliga innehåll
Motionen II: 753
Den förordade säkerhetsinspeklionens betydelse som olyckshämmande
faktor kan enligt motionären inte väntas bli sä stor all (ten slår i rimligt förhållande
till de omfattande resurser i fråga om medel och personal som
lages i anspråk av organisationen. Del kan enligt motionären ifrågasättas.
24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ur 1963
om inte en del av dessa resurser med större fördel kunde användas inom
exempelvis sjuk- och hälsovården. Motionären, som anser den föreslagna
organisationen olämplig för sill ändamål, finner vidare att inspektionsskyldigheten
särskilt i glesbygderna och på landet kan väntas bli orimligt betungande
för fordonsägarna, med hänsyn till hland annat reskostnader,
förlorad arbetsförtjänst och stor risk för trafikolyckor. Motionären anser
det möjligt att ulan omorganisation införa en önskvärd besiktningsskyldighet
i samband med överlåtelse av begagnade fordon. De syften som den
förordade säkerhetsinspektionen avser att tillgodose kan enligt motionären
vinnas genom förstärkning av bilinspektionen, trafikpolisen och statspolisen.
Motionerna I: 649 och 11:^802
Motionärerna finner den förordade inspektionsskyldigheten i vissa fall
onödigt långtgående och alltför kostsam. I förstnämnda hänseende vänder
sig motionärerna mot att skyldigheten gäller oberoende av den omfattning,
i vilken fordonet använts. Motionärerna anser atl en effektivare fordonskontroll
lämpligast kan uppnås genom en väsentlig utbyggnad ov polisens
kontrollverksamhet i förening med särskild besiktning i samband med
överlåtelse av fordon.
Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till
motionen II: 802.
Motionerna I: 673 och 11: 323
Motionärerna framhåller atl säkerhetsinspektionen medför en ytterligare
kostnad för den av skatter och försäkringsavgifter tyngde fordonsägaren.
Det synes enligt vad i motionerna anföres nödvändigt att alla möjligheter
tages till vara att sänka självkostnadspriset och därmed avgifterna för bilkontrollen.
I detta syfte anser motionärerna det höra undersökas, om möjligheter
finnes alt utan åsidosättande av säkerhetskraven rationalisera kontrollverksamheten.
Vidare bör i samma syfte andrahandsverksamheten för
konditionstestning in. in. på inspektionsanstalterna utbyggas och populariseras.
Beträffande motionernas fullständiga lydelse hänvisas till motionen
I: ti73.
Motionerna 1:674 och 11:829
Motionärerna finner på anförda skäl del kunna antagas att den förordade
fordonskontrollen icke kommer att undanröja mer än en del av de bristfälligheter
hos fordonen, som orsakar trafikolyckor. Mot denna bakgrund
anser motionärerna det angeläget att inventeringen av åtgärder för det fortsatta
trafiksäkerhetsarbetet fullföljes med all kraft. Enligt vad i motionerna
25
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ar t''Jtio
anföres k;in i avsaknad pa fullständig redogörelse för vad som framkommit
vid inventeringen risk anses föreligga alt trafiksäkerhelsarbetet inriktas pa
sädana detalj förslag som icke ger det från Iraliksäkerhetssynpunkt mest
tillfredsställande resultatet. Den förordade säkerhetsinspektionens verkningar
härvidlag kan enligt motionärerna icke helt klarläggas, förrän inspektionen
trätt i funktion. Om resultatet skulle visa sig mindre tillfredsställande,
bör möjlighet föreligga all omdisponera de resurser, som no sätts
in, till de områden där de ger bästa resultat. Motionärerna finner det därför
lämpligt, alt säkerhelsinspektionen lär temporär karaktär och prövas under
förslagsvis lem är. Om tillfredsställande resultat uppnäs, kan inspektionen
därefter ges en mera permanent ställning.
Beträffande motionernas fullständiga innehall hänvisar ulskollcl till
motionen II: 829.
Motionen I: ö75
Motionären anser ätskilliga skäl tala för ad inspektionsverksamheten
förlägges till statens bilinspeklion. Härom anföres följande.
Bilinspektionen har ju bl. a. till uppgift all verkställa besiktningar som
till sin natur ej nämnvärt skiljer sig från eu kontrollverksamhet av det slag
som föreslås i propositionen. Pålägges bilinspektionen uppgiften ad även
verkställa den föreslagna kontrollbesiktningen innebär det ej några till arten
nya arbetsuppgifter. Då inspektionens resurser under senare år undergåd
en högst väsentlig förstärkning i fråga om såväl personal som inspektionshallar
och tekniska hjälpmedel av olika slag sand utbyggnaden alltjämt
pågår, torde inspektionen ej blott ha fullgoda resurser all fullgöra sina nuvarande
åligganden i fråga om besiktning av fordon utan ha en viss överkapacitet.
Detta gör del möjligt ad med en relativt måttlig förstärkning av
personalen i högst betydande grad öka besiklningskapaciteten. Inspektionens
personal och lokaler skulle då kunna utnyttjas rationellt och redan
utbildade rutiner skulle medföra ad inspektionsverksamheten redan från
början kunde läggas upp såsom eu industriellt betonad produktion som departementschefen
ansett önskvärt. Utbildningen av erforderlig personal
skulle också ordnas på ed smidigt sätt.
Den inspektionsverksamhet som det här är fråga om är enligt milt förmenande
en typisk statlig funktion, nämligen att kontrollera efterlevnaden
av lagar och författningar. Man kan jämföra den med den verksamhet som
hedrives av t. ex. tullverket och luflfartsstyrelsen. Genom ad ge föreståndare
och biträdande föreståndare vid inspektionsanslall ställning som offentlig
tjänsteman anser sig departementschefen ha löst delta problem. Därest bilinspektionen
utsågs till besiktningsmyndighet skulle enligt mitl förmenande
frågan om ämbetsansvaret få en mera tillfredsställande lösning.
Enligt departementschefen skall bilinspektionen erhålla en del nya uppgifter
i samband med kontrollen över verksamheten vid bolagets inspektionsa
ost al ler. Därest bilinspeklionen linge ansvarel för inspektionerna skulle
man undvika detta dyrbara och improduktiva kontrollsystem.
Som tidigare påpekats skall den obligatoriska säkerhetsinspektionen träda
i kraft den 1 januari 1965. Det av mig förordade förslaget att statens bil
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år l''J63
inspektion skall vara kontrollmyndighet förutsätter vissa utredningar. Då
dessa torde kunna genomföras inom kommunikationsdepartementet torde
förslag kunna föreläggas innevarande års höstriksdag. Något dröjsmål beträffande
ikraftträdandet behöver sålunda inte uppkomma.
Utskottet
Vägtrafikförordningen innehåller bestämmelser om kontroll från bl. a.
trafiksäkerhetssynpunkl av såväl motordrivna fordon som släpfordon. Sålunda
fordras för alt dylika fordon skall kunna registreras och få tagas i
bruk att fordonet undergått registreringshesiklning eller upptagits i typintyg,
grundat på instrument över verkställd typbesiktning.
Den kontroll som på detta sätt kommer till stånd är av engångskaraktär.
Gällande rätt erbjuder emellertid också vissa möjligheter till löpande kontroll
av fordonsbeståndel genom dels kontrollbesiktning efter beslut av länsstyrelse,
dels flygande inspektion och dels periodisk kontrollbesiktning av
bl. a. utryckningsfordon, körskolebilar och fordon som utnyttjas för yrkesmässig
personbefordran eller i ulhyrningsrörelse. I sammanhanget må jämväl
erinras om föreskrifterna rörande särskild kopplingsbesiktning av tyngre
släpvagnar. Besiktningsverksamheten ankommer huvudsakligen på statens
bilinspektion men till viss del också på ordningsstatspolisen och den
kommunala polisen. För kontroll av vissa staten tillhöriga fordon gäller
särskilda bestämmelser.
På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har i olika
sammanhang uppkommit fråga, huruvida av trafiksäkerhetsskäl regelbunden
kontrollbesiktning borde föreskrivas beträffande alla eller åtminstone
flertalet kategorier av motordrivna fordon och släpfordon. År 1962 framlades
betänkande med förslag i ämnet av 1960 års utredning angående kontrollbesiktning
av bilar in. in. I propositionen, som väsentligen grundats på
utredningens betänkande, föreslås såvitt nu är i fråga all riksdagen för sin
del måtte besluta om införande från och med den 1 januari 1965 av periodisk
fordonskontroll säkerhelsinspektion — av motorfordon och släpvagnar
in. in. i huvudsaklig överensstämmelse med föredragande departementschefens
förslag. Förslaget innebär i korthet eu årlig kontroll av i
princip alla registrerade motor- och släpfordon äldre än tre år. Verksamheten
skall byggas ut successivt och till en början endast omfatta fordon
som är minst fem år gamla. Inspektionen skall verkställas vid särskilda
för ändamålet inrättade inspektionsanstalter. Fordon skall inställas till säkerhetsinspektion
under viss inställelscmånad eller under de två närmast
föregående eller efterföljande månaderna. Kontroll över inspektionsskyldigbetens
fullgörande skall utövas av polisen med hjälp av särskilda på fordonen
anbragta kontrollmärken. Underlåten säkerhetsinspektion skall kunna
straffas med dagsböter och försummelse i fråga om anbringande av kontrollmärke
på fordon med penningböter. Säkerhetsinspektionen skall ut
-
27
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 ar 1963
föras på ett sådant sätt att därigenom erhälles kontroll av att tordonen tiån
trafiksäkerhetssynpunkt är i fullgott skick. Inspektionen skall ombesöijas
av ett särskilt aktiebolag, vari staten får huvudinflytandet. Som delägare i
bolaget avses vidare ingå olika berörda bransch- och intresseorganisationer.
Föreståndare och biträdande töreslåndare vid inspektionsanstalt låt ställning
som offentlig tjänsteman. Fordonsägare, som ej atuöjes med sådan
befattningshavares beslut, skall äga rätt att överklaga beslutet hos vägoch
vatlenbyggnadsstyrelsen. Bolaget skall för lörrättningarna äga uppbära
avgifter baserade på bolagets självkostnader och lastslällda av Kungl. Maj.t.
Bolaget skall övertaga bilinspektionens uppgifter inom fordonskontrollen
såvitt avser registrerings-, kontroll- och kopi)lingsbesiktningar. Bilinspektionens
arbetsuppgifter kommer all omfatta huvudsakligen typbesiktning,
förarprov och kontroll över körskolor ävensom i viss omfattning kontroll
över verksamheten vid bolagets inspektionsanstalter.
I motionen 11:753 samt i likalydande motionerna I: t>49 och 11:802 yrkas
avslag på propositionen. Härvid bär i huvudsak åberopats att propositionens
syfte kan tillgodoses med mindre kostnad genom införande av kontrollbesiktning
i samband med överlåtelse av begagnade fordon och genom
utbyggnad av nuvarande kontrollsystem samt att inspektionsskyldigheten i
olika avseenden blir alltför betungande för den enskilde fordonsägaren.
Vad först angår behovet av säkerhetsinspektion har departementschefen
framhållit att man under senare år såväl inom som utom landet börjat
tillmäta fordonets standard i fråga om konstruktion och underhåll eu allt
större betydelse för trafiksäkerheten. Som eu följd härav har i bl. a. Finland,
Västtyskland, Belgien, Storbritannien och ett stort antal delstater i
USA införts allmän periodisk fordonsbesiktning. Enligt vad i propositionen
uppgives har efter införandet av sådan kontroll positiva resultat i regel
kunnat konstateras i form av minskad olycksfrekvens och förbättrat iordonsunderhåll.
Såsom departementschefen funnit ger remissvaren över utredningens
betänkande liksom den inom kommunikationsdepartementet
företagna inventeringen av tänkbara Iraliksäkcrhetsåtgärder klart belägg
för alt behov föreligger också i Sverige av eu periodisk fordonskontroll. Utskottet
anser för sin del säkerhetsinspektion utgöra ett viktigt led i de samlade
åtgärder som kräves för alt lika trafiksäkerheten. I likhet med departementschefen
finner utskottet under hänvisning till det växande fordonsbeståndet
att en utbyggnad inom ramen av nuvarande kontrollorganisation
icke. skapar ett realistiskt alternativ till den föreslagna säkerhetsinspekIjonen.
Utskottet biträder därför departementschefens förslag att säkerhetsinspeklion
skall införas och avstyrker bifall till ovannämnda motioner.
Enligl departementschefen skall inspektionen i princip omfatta samtliga
registrerade motorfordon och släpvagnar. Undantag förordas bl. a. beträffande
sådana fordon, som redan nu är underkastade periodisk kontrollbesiktning,
och fordon upptagna i del militära fordonsregistret. Utskottet
28
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 är 1963
tillstyrker vad sålunda föreslagits. Av utredningens betänkande framgår att
vid ingången av år 1901 drygt 40 (/v av det totala bilbeståndet — 1,8 miljoner
fordon —- var äldre än fem år och cirka åtta procent äldre än tio år.
Den kraftiga ökningen av bilbeståndet under senare år kan enligt betänkandet
väntas leda till eu ökning av fordonsbeståndets genomsnittsålder.
Med den av departementschefen förordade åldersgränsen — tre år — för
inspektionsskyldighetens inträdande kommer säkerhetsinspektionens omfattning
följaktligen all bli mycket stor. 1 enlighet med vad i flera remisssvar
samt i vissa motioner uttalats vill utskottet betona vikten av att verksamheten
från början löper smidigt, så att köbildning och väntetider med
därav följande kostnader och olägenheter för allmänheten såvitt möjligt
undvikes. Den av departementschefen förordade successiva utbyggnaden
synes i och för sig väl ägnad alt främja delta syfte. Såsom departementschefen
funnit hör emellertid Kungl. Maj:t äga befogenhet att, om erfarenheterna
skulle ge anledning därtill, begränsa utbyggnadstakten. Inom utskottet
bni i sådant avseende diskuterats — förutom den i propositionen
angivna utvägen även att antingen beträffande fordon i de yngre årsklasserna
införa eu tvåårsintcrvall mellan besiktningarna eller alt i övergångsskedet
ytterligare begränsa de årsklasser, som skall omfattas av säkerhetsinspektionen.
Avgörandet av hur dessa frågor i samband med verksamhetens
igångsättande skall lösas bör, såsom i propositionen förutsatts,
ankomma på Kungl. Maj:t.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att säkerhetsinspektionen
kan förväntas medföra en minskning av antalet trafikfarliga bilar. Härtill
kommer att inspektionen enligt utskottets mening även här i landet kan
väntas få den utomlands iakttagna verkan att fordonsägarna göres uppmärksamma
på betydelsen av en effektiv och fortlöpande fordonsvård. Såsom
utredningen framhållit är det ogörligt att enbart med ledning av ett
fordons ålder avgöra frågan, huruvida fordonet är trafiksäkert eller ej. Sålunda
kan tillverkningsfel, krockskador eller onormalt slitage på vitala delar
till följd av fordonsägarens försummelse medföra alt praktiskt tagel
helt nya fordon ej är i trafiksäkert skick. Uppenbarligen måste såsom påpekats
i motionsparen 1:641) och 11:802 samt 1:674 och 11:829 jämväl körsträckans
längd inverka härvidlag. Mot bakgrund bl. a. av det sagda framstår
det för utskottet som angeläget all den i motionen II: 758 samt i motionerna
1:649 och 11:802 ifrågasatta kontrollen i samband med överlåtelse
av begagnade fordon kommer till stånd. Härvid skulle även vinnas eu ytterligare
kontroll av det äldre fordonsbeståndet. Som framgår av den tidigare
redogörelsen har bl. a. 1958 års A-riksdag och 1959 års riksdag uttalat sig
positivt rörande eu sådan kontrollform. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse
departementschefens uttalande att inom kommunikationsdepai
lementet för närvarande överväges frågan om vilka åtgärder som erfordras
för att undanröja de speciella och enligt utskottets mening allvarliga
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 är 19113
29
trafiksäkerhelsproblem, som hänger samman med vissa mindre ansvarsmedvetna
former av handel med begagnade bilar. Utskottet vill understryka
viklen av att dessa problem ägnas all omsorg och förutsätter att den inom
departementet pågående utredriingen snarast möjligt slutföres och därav
föranledda åtgärder vidtages.
Beträffande säkerhetsinspektionens organisation bör i enlighet med departementschefens
uttalande följande krav kunna uppställas. Sakkunskapen
och objektiviteten i säkerhetsinspektionen hör ej kunna ifrågasättas.
Inspektionen skall uppfylla rimliga anspråk på service från den enskilde
fordonsägarens sida. Resurserna skall således snabbt kunna anpassas eller
verksamhetens växlande behov. Såsom framhållits i motionerna 1:673 och
II: 828 är det vidare angeläget alt synnerlig uppmärksamhet ägnas sådana
åtgärder, varigenom utgifterna för säkerhetsinspektionen minskas. I detta
hänseende har förutsatts att verksamheten skall syfta till eu rationell och
ekonomisk drift. Strävandena måste fortlöpande inriktas på mekanisering
och förenkling av de olika provningsmomenlen i syfte — förutom alt öka
tillförlitligheten och likformigheten vid prövningen — att förkorta arbetsoch
tidsåtgången. Vidare har departementschefen funnit att med den obligatoriska
kontrollen bör kunna förenas likartad verksamhet, t. ex. tekniska
undersökningar för polisens räkning och frivillig fordonskontroll. Som framgår
av propositionen skall kostnader och intäkter i anledning av olika slag
av förrättningar särredovisas för att möjliggöra eu fortlöpande kontroll av
de skilda lörrättningsavgifternas skälighet. Mot bakgrund av det nu sagda
torde det kunna förutsättas alt de obligatoriska avgifterna i görlig män
hålles nere.
Såsom framhållits i motionen 11: 753 samt i motionerna 1: 674 och II: 829
kommer de enskilda fordonsägarna ofta att utöver de direkta kostnaderna
få vidkännas betydande indirekta kostnader för exempelvis resor till och
från inspektionsanstalt samt för tidsspillan i samband med sådana resor.
Det är därför av vikt att inspektionsanstalterna förlägges på lämpligt sätt.
1 likhet med departementschefen finner utskottet att i glesbygdsområdena
särskilda anordningar bör vidtagas som underlättar inställelse till säkerbetsinspektion.
Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande, vari förordades alt
säkerhetsinspektionen skulle handhavas av ett aktiebolag i Motorbranschens
riksförbunds regi, uttalade ett trettiotal remissinstanser den uppfattningen
att statens bilinspektion i stället borde utbyggas för ändamålet. I motionen
1:675 hemställes nu alt riksdagen med avslag på propositionen mätte anhålla
om förslag till innevarande riksdags höstsession rörande säkerhetsinspektion,
som skulle ombesörjas av bilinspektionen.
Såsom framhållits redan i utredningens direktiv skulle för tillmötesgående
av motionärens yrkande erfordras eu väsentlig utbyggnad av bilinspektionen
utan all därmed garanterats, att verksamheten skulle fungera med
30
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
den smidighet och effektivitet som i det föregående befunnits önskvärd. Vid
bedömande av formen för inspektionsverksamhetens bedrivande anser utskottet
i likhet med departementschefen del jämväl böra beaktas alt bilismens
olika organisationer uttalat ett starkt positivt intresse att medverka
vid lösandet av hithörande trafiksäkerhetsproblem samt att den samlade
fackkunskapen och erfarenheten inom bilverkstadsbranschen bör utnyttjas
vid säkerhetsinspektionens planering och drift. Vid angivna förhållanden
finner utskottet att det förordade aktiebolaget utgör den lämpligaste organisationsformen
för säkerhetsinspektionens verksamhet. Utskottet avstyrker
därför bifall till motionen 1:675.
Vad departementschefen i övrigt föreslagit föranleder icke någon erinran
från utskottets sida.
1 motionerna 1: 674 och It: 829 har anförts bl. a. alt verkningarna av den
sålunda förordade säkerhetsinspektionen bör följas under det inledande
skedet genom undersökningar av olika slag. Därest resultatet visar sig mindre
tillfredsställande, bör enligt motionärerna möjligheten hållas öppen att
omdisponera de betydande resurser, som nu sätts in på säkerhetsinspektionen,
till sådana åtgärder som från trafiksäkerhetssynpunkt kan ge bättre
resultat. Motionärerna hemställer därför att säkerhetsinspektionen utformas
som eu försöksorganisation. Enligt utskottets mening låter det sig bl. a.
från rekryteringssynpunkl ej gärna göra all giva det blivande aktiebolaget
annat än permanent karaktär. Utskottet förutsätter atl vid den förordade
successiva utbyggnaden vunna erfarenheter efter hand tages till vara. Såsom
framgår av propositionen hemslälles däri om riksdagens beslut om införande
av säkerhetsinspektion i huvudsaklig överensstämmelse med departementschefens
förslag. Inom ramen för de av utskottet nu tillstyrkta riktlinjerna
finnes således utrymme för ytterligare jämkningar. Motionärernas
syfte får härigenom enligl utskottets mening anses ha i viss mån tillgodosetts.
Utskottet vill avslutningsvis erinra om att riksdagen kommer att få
taga ställning till olika detaljfrågor i ämnet i samband med att förslag om
erforderliga författningsändringar framlägges för riksdagens prövning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, såvitt nu är
i fråga,
A. alt riksdagen måtte med avslag å följande motioner,
nämligen
1. It: 753,
2. I: 649 och It: 802 samt
3. I: 675
med bifall till förevarande proposition, nr 91, för sin del besluta
om införande av säkerhetsinspektion av motorfordon och
släpvagnar in. in. från och med den 1 januari 1965 i huvudsaklig
överensstämmelse med föredragande departementschefens
förslag;
31
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1963
B. att motionerna I: 673 och II: 828 samt I: 674 och II: 829,
i den mån de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 april 1963
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl,* Göran Karlsson,
Ebbe Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson och Åkesson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Johansson
i öckerö, Bengtson i Solna, Maltsson, fru Ekrotli och herr Hammarberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:184 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts -proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av Jf8 § folkbokföringsförordningen den 28 s. 13 i texten