Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942

1963-05-09 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:26, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§

lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag,

m. m., dels i anledning av propositionen väckta motioner,

dels ock motion angående möjlighet till

hyreshöjning i samband med ombyggnad.

Genom en den 29 mars 1963 dagtecknad proposition, nr 138, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll jämlikt 87 § regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga förslag

till

1) lag angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

De i propositionen framlagda lagförslagen är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. in., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 213) gäller till och

med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31

december 1965.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Hyresvärden må-------finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har lägenhetens

värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

belopp, som därav föranledes. Betingade

lägenheten den 1 januari 1942

en hyra, som i avsevärd mån översteg

hyran för därmed jämförliga lägenheter,

eller har lägenhetens skick avsevärt

försämrats eller hyresgäst tillkommande

förmåner påtagligt inskränkts,

äger nämnden på framställning

av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till skäligt

belopp.

skäligt belopp.

Höjning av-------parterna avtalat.

Hyresvärden må — — —--— — är stadgat.

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller bär lägenhetens

värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

belopp, som därav föranledes. Har

ombyggnads- eller ändringsarbete eller

åtgärd av därmed jämförlig betydelse

bekostats av hyresgästen, må

grundhyran i anledning därav höjas

endast om särskilda skäl äro därtill.

Betingade lägenheten den 1 januari

1942 en hyra, som i avsevärd mån

översteg hyran för därmed jämförliga

lägenheter, eller har lägenhetens

skick avsevärt försämrats eller hyresgäst

tillkommande förmåner påtagligt

inskränkts, äger nämnden på

framställning av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till

4 §.

Utöver grundhyran må hyresvärden

träffa avtal om skälig ersättning

för lägenhetens uppvärmning och förseende

med varmvatten eller, om gottgörelse

därför ingår i grundhyran, för

den ökade kostnad, som för sådant

ändamål åsamkas hyresvärden. Vad

nu sagts skall ock, i ort som Konungen

bestämmer, gälla beträffande sådan

ökning av avgifter för vatten och

avlopp, som inträtt efter den 1 juli

1955.

Hyresnämnden äger------

Konungen eller — —----—

Utöver grundhyran må hyresvärden

träffa avtal om skälig ersättning

för lägenhetens uppvärmning och

förseende med varmvatten eller, om

gottgörelse därför ingår i grundhyran,

för den ökade kostnad, som för

sådant ändamål åsamkas hyresvärden.

Vad nu sagts skall ock gälla beträffande

sådan ökning av avgifter

för vatten och avlopp, som inträtt efter

den 1 juli 1955.

--dylik ersättning.

stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1963

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1963, må framställning

som sägs i 7 § göras senast den 15 juli 1963 eller, om hyresvärden

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1963 lämnat meddelande som sägs i 8 a §

femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december

1963, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juli 1963.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 2 juni 1961

(nr 214) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1965.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt

i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 215)

gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 december 1965.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 2 juni 1961

(nr 216) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1965.

■fl Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 uud. Nr 26

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

dels i första kammaren nr 744 av herr Hagberg m. fl. och i andra kammaren

nr 903 av herr Heckscher m. fl.;

dels i första kammaren nr 745 av herr Larsson, Thorsten, m. fl. och i andra

kammaren nr 905 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl.;

dels i första kamaren nr 748 av herr Jacobsson, Per, och i andra kammaren

nr 906 av herr Nyberg m. fl.;

och dels i första kammaren nr 749 av herrar Nordenson och Åkerlund och

i andra kammaren nr 904 av herrar Nordgren och Anners.

Därjämte har utskottet samtidigt behandlat en vid riksdagens början

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 666 i andra kammaren av herr

Bengtson i Solna angående möjlighet till hyreshöjning i samband med ombyggnad.

I motionerna I: 744 och II: 903, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen

måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad i motionen anförts rörande

en successiv avveckling av hyresregleringen;

2) antaga

a) det vid propositionen nr 138 fogade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, med den ändring att

ingressen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, dels att 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att samma lag, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 213) gäller till och med

den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1964.

b) följande

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 2 juni 1961

(nr 214) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1964.

c) följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963 5

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt

i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 215)

gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till

och med den 31 december 1964.

d) följande

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 2 juni 1961

(nr 216) gäller till och med den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1964.»

I motionerna I'' 745 och IIt 905, som är likalydande, hemställes »att riksdagen

vid sin behandling av proposition nr 138 i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla

a) att utredningsuppdraget rörande revidering av hyresregleringslagstiftningen

må innefatta även frågan om möjligheterna till avveckling av den

kvarstående hyresregleringen, samt

b) att övervägandena rörande hyreslagskommitténs förslag till hyreslag

särskilt må ha till syfte att tillskapa ett fullgott besittningsskydd för kommersiella

lokaler».

I motionerna I: 748 och II: 906, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen

vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 138 må

1. besluta att den förlängning av hyresregleringslagen och övriga författningar,

som föreslås i propositionen, skall avse endast ett år, d. v. s. till och

med den 31 december 1964, samt

2. besluta sådana lagändringar, att Kungl. Maj:t får möjlighet att förorda

att de regler, som för närvarande gäller beträffande hyressättning för

möblerade rum också för vissa skall kunna bli tillämpliga på sådana bostäder,

som är underkastade hyresreglering enligt 2—5 §§ i hyresregleringslagen,

i överensstämmelse med vad som anges i motionen.»

I motionerna I: 749 och II: 904, som är likalydande, hemställes, »att riks
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

dagen måtte antaga det vid proposition nr 138 fogade förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag med de ändringarna

att

dels ingressen erhåller följande lydelse:

Härigenom förordnas, dels att 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att samma lag, vilken enligt lag den 2 juni 1961 (nr 213) gäller till och med

den 31 december 1963, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december

1964,

dels ock första stycket av ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande

lydelse:

Denna lag träder i kraft vad angår 3 § den 1 juli 1963 och vad angår 4 §

den 1 januari 1964.»

I motionen II: 666 hemställes, »att riksdagen måtte besluta att § 2 i lagen

den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. får följande lydelse:

§ 2. För lägenhet som är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till

bostad och ej uthyres i möblerat skick, eller efter den 1 juli 1963 undergått

ombyggnad, varigenom dess värde väsentligt ökats, regleras hyran enligt

bestämmelserna i 3—5 §§. Samma lag---skilda tider.

[Denna lag träder i kraft den 1 juli 1963.]»

I den mån redogörelse för motionerna icke lämnas nedan får utskottet

hänvisa till motionerna II: 903, II: 905, II: 906, II: 904 och II: 666.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed

sammanhänger med ett par smärre jämkningar förlänges till och med

utgången av år 1965.

Gällande bestämmelser

Utskottet får i denna del hänvisa till den redogörelse som intagits i propositionen

å sid. 5—8.

I. Förlängning av hyresregleringen m. m.

Statens hyresråd

Hyresrådet har i skrivelse den 26 november 1962 hemställt, att hyresregleiingslagen

och bostadsrättskontrollagen måtte givas förlängd giltighet till

och med den 31 december 1965. I skrivelsen uttalar hyresrådet bland annat

att med hänsyn till de sedan hyresregleringslagens tillkomst avsevärt änd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

rade förhållandena och till önskvärdheten av att regleringen avvecklas snarast

möjligt själva lagens konstruktion torde böra tagas i övervägande. Hyresrådet

anser en möjlighet vara att tillämpa en reglering av det slag som

avses i 6 § hyresregleringslagen. Avtalsfrihet skulle sålunda i princip gälla

med möjlighet för hyresnämnden att efter ansökan eller ex officio nedsätta

oskälig hyra och eventuellt fastställa grundhyra, som icke utan myndighets

medgivande finge överskridas. Hyresrådet anför vidare att en utredning bör

tillsättas för att överväga en förenkling av hyreskontrollen efter de av hyresrådet

i skrivelsen förordade riktlinjerna. Beträffande det närmare innehållet

i skrivelsen får utskottet hänvisa till sid. 8—10 i propositionen.

Yttrandena

Hyresrådets förslag tillstyrkes av remissorganen. Redogörelse för remisssvaren

återfinnes på sid. 10—13 i propositionen.

Departementschefen

Departementschefen uttalar härom.

Sedan år 1956 pågår en successiv avveckling av hyresregleringen. Sålunda

har en kategorimässig avveckling skett, innebärande att från lagens bestämmelser

om hyreskontroll undantagits dels upplåtelse av lägenhet i hyresvärden

tillhörigt hus, för vilket utgått sådant statligt lån som är förenat med

villkor om begränsning av rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter

den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning, dels upplåtelse i

första hand av lägenhet i hus, som förvaltas av landstingskommun, borgerlig

primärkommun eller municipalsamhälle eller av allmännyttigt bostadsföretag

eller av annat bostadsföretag, i vilket landstingskommun eller borgerlig

primärkommun äger ett bestämmande inflytande och som arbetar utan enskilt

vinstsyfte. Vidare har såsom framgått av det föregående genom beslut

av Kungl. Maj :t vid olika tillfällen såväl en regional som kategorimässig avveckling

av hyresregleringen skett. Senast har genom beslut den 30 november

1962 hyresregleringen från och med den 1 mars 1963 upphävts helt i 65 orter

och beträffande affärs- och kontorslokaler i 14 orter. Efter denna avveckling

omfattar hyresregleringen beträffande bostäder 241 orter. För garage

är regleringen helt upphävd och för möblerade rum gäller regleringen

endast i 23 av dessa orter. För andra lokaler än garage, d. v. s. huvudsakligen

butiks- och kontorslokaler, är regleringen kvar i blott 62 orter.

Folkmängden i de 241 orter, som efter den 1 mars 1963 fortfarande har

hyresreglering för bostäder, kan uppskattas till i runt tal 4,5 milj., d. v. s.

c:a 60 % av rikets hela folkmängd. Hyran för lägenheter i kommunägda

hus i dessa orter är såsom framgått undantagen från varje form av reglering

och lägenheter i de privata hus som tillkommit de senaste sex åren är

i det stora flertalet fall underkastade hyreskontroll av den lånebeviljande

myndigheten.

f2 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 26

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Erfarenheterna av den regionala och kategorimässiga avveckling som

skett har, såvitt hittills kunnat bedömas, i stort sett varit goda. Detta innebär

dock icke, att det är möjligt att — såsom förordats av bl. a. fastighetsägareförbundet

— nu fastställa en tidsplan för en slutlig avveckling av hyresregleringen,

utan avvecklingen bör fortsätta enligt samma principer som

hittills. Såsom hyresrådet med instämmande av hörda remissorgan anfört

synes emellertid tiden vara inne att överväga ändrade regler beträffande

hyressättningen. Jag avser att inom kort hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande

att tillkalla sakkunniga för att utreda härmed sammanhängande

frågor.

I avbidan på resultatet av denna utredning bör den gällande hyresregleringslagstiftningen

— med ett par smärre jämkningar — förlängas till och

med den 31 december 1965. Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde

till den lag, som innefattar bestämmelse om förlängningen, böra fogas

övergångsbestämmelser av innebörd att ansökan om förlängning av hyresförhållande

eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande

giltighetstid, må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen

blivit utfärdad.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att hyreslagskommittén under

senare delen av år 1961 avgivit ett betänkande med förslag till reviderad

hyreslag. Förslaget innefattar bl. a. regler om besittningsskydd och om

hyresvillkorens bestämmande. Betänkandet har varit föremål för en omfattande

remissbehandling, som nu är avslutad. Ärendet bereds för närvarande

inom justitiedepartementet. Om kommitténs förslag genomföres, bör

i samband därmed besittningsskyddslagen upphävas. Jag är emellertid ännu

icke beredd att taga slutlig ställning till detta förslag; det torde behöva ytterligare

prövas och få närmare övervägas i anslutning till och i belysning av

de direktiv, som kommer att utfärdas för den tidigare omnämnda utredningen.

Vid sådant törhållande torde även besittningsskyddslagens giltighet

få förlängas med två år, vilket givetvis icke hindrar att lagen dessförinnan

upphäves, om en revidering av hyreslagen kommer till stånd före den

1 januari 1966.

Även lagen med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad

bör få förlängd giltighet till och med utgången av år 1965.

Utredningsuppdraget

Kungl. Maj :t har efter propositionens avlämnande till riksdagen bemyndigat

chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga

för att utreda den fortsatta hyresregleringslagstiftningen.

I direktiven uttalar departementschefen bl. a.

Hyresrådet har anvisat utvägen att i likhet med vad som nu enligt 6 § hyresregleringslagen

gäller beträffande hyra för möblerat rum låta avtalsfrihet

i princip råda mellan hyresvärd och hyresgäst med möjlighet för hyresnämnd

att nedsätta oskälig hyra. Det bör ankomma på utredningen att un
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 ur 1663

9

dersöka och bedöma, vilka verkningar på hyresmarknaden en sådan förenklad

regel kan tänkas få i orter där påtaglig lägenhetsbrist föreligger. Av särskild

vikt är frågan om normer för den angivna skälighetsprövningen av

hyran. Kan det befaras att väsentliga olägenheter uppstår vid ett system som

det skisserade, bör undersökas vilka regler som eljest kan erfordras för att

åstadkomma ett ändamålsenligt utnyttjande av lägenhetsbeståndet utan att

oskäliga hyreshöjningar inträder. Därvid bör bl. a. övervägas, om icke vid

en mera marknadsmässig anpassning av hyrorna erforderlig jämförlighetsprövning

bör begränsas till hyror för lägenheter, som utnyttjas för väsentligen

samma ändamål. Särskilt bör därvid beaktas, vilken betydelse föreskrifter

i stadsplan m. m. kan ha i detta sammanhang. Det bör även undersökas,

om en friare hyressättning av det slag som förordats kan avse blott

viss del av en tätort eller vissa grupper av hus. Vidare bör övervägas, om en

hyreskontroll av det skisserade slaget kan tänkas ersätta den med statslånen

förbundna speciella hyreskontrollen.

Den sålunda förordade översynen syftar som framgått till en genomgripande

förenkling av det grundläggande element i hyresregleringen, som bestämmelserna

om hyressättningen utgör. En sådan förenkling synes kunna

verka i riktning mot en normalisering av hyresmarknaden.

Såvitt kan bedömas synes det av hyresrådet skisserade systemet för hyrans

bestämmande i praktiken giva liknande resultat som den regel beträffande

prövning av oskälig hyra som föreslagits av hyreslagskommittén. Även

om den av hyresrådet rekommenderade regeln kan behöva kompletteras med

bestämmelser som ger ytterligare garantier mot oskälig hyressättning, torde

en ändring i den riktning hyresrådet förordat — med hänsyn till den givna

utgångspunkten att även på bristorter söka bättre anpassa hyrorna till lägenheternas

verkliga bruksvärde — leda till att de rådande olikheterna mellan

principerna för hyressättningen på bristorter och icke bristorter kommer

att i betydande grad utjämnas.

I direktiven uttalas vidare att vid en översyn av reglerna om hyressättningen

på bristortema även utformningen av bestämmelserna om besittningsskydd

torde beröras. Därvid bör övervägas i vad mån olägenheter med

en friare hyressättning även i bristorter kan undanröjas genom lämpligt utformade

besittningsskyddsregler. Departementschefen uttalar, att när det

gäller reglerna för såväl hyressättning som besittningsskydd förutsättningar

synes finnas att i betydande avseenden skapa överensstämmelser mellan

orter med lägenhetsbrist och orter med en i huvudsak balanserad hyresmarknad.

Departementschefen fortsätter.

Vissa avvikelser rörande bristorter torde visserligen bli erforderliga men

det kan ifrågasättas, om dessa blir så omfattande, att det är nödvändigt att

bibehålla en särskild lagstiftning härom. På grund härav och då man med

hänsyn till samhällsutvecklingen torde under lång tid ha att räkna med eu

viss lägenhetsbrist i de större tätorterna, vilken kan kräva särskilda regler

till skydd för hyresgästernas berättigade intressen, bör det övervägas, om

inte lagstiftningen på dessa områden kan samordnas i eu reviderad permanent

hyreslag. Denna skulle i så fall innehålla dels grundläggande regler om

besittningsskydd samt prövning av hyrans storlek och andra villkor för nytt

hyresavtal, dels i vissa begränsade avseenden härifrån avvikande bestämmelser,

vilka efter särskilt förordnande kunde bringas i tillämpning i orter

med påtaglig lägenhetsbrist.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

I direktiven tages därefter upp frågan om ett enhetligt förfarande i tvister

av angivet slag och det val som i så fall skall ske mellan hyresnämnder

och hyresråd som specialdomstolar samt de allmänna domstolarna. Ställning

härtill tages icke i direktiven utan spörsmålet överlämnas till utredningens

bedömande. Departementschefen understryker att utredningen bör

bedrivas med all den skyndsamhet som omständigheterna medger. Slutligen

uttalas att på grundval av hyreslagskommitténs förslag till reviderad hyrcslag

och resultatet av utredningen bör utan något längre dröjsmål en samlad

bedömning kunna göras av frågorna om besittningsskydd och hyressättning

i såväl en balanserad som cn icke balanserad hyresmarknad.

Motionerna I: 744 och II: 903

I motionerna diskuteras ingående hyresregleringens allmänna verkningar.

Sålunda behandlas bland annat hyresspridningen, bostadsbristen, rörligheten

på arbetsmarknaden, återverkningarna för kommersiella lokaler, bostadsproduktion,

sanering och reparationer samt sociala verkningar. Angående

avvecklingen av hyresregleringen, i vilken del motionärerna hemställt att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte giva till känna vad i motionerna

anförts, uttalas följande.

Som framgått av det föregående har hyresregleringen så allvarliga nackdelar

att starka skäl talar för en avveckling som sker mycket snabbare än

hittills. I och för sig kunde man naturligtvis tänka sig att den slopas omgående

och i ett sammanhang. Men både här och i utlandet har avvecklingen

skett successivt. Mot denna bakgrund kan det vara befogat att som hittills

låta avveckla hyresregleringen kategorimässigt och regionalt. För att avvecklingen

emellertid skall kunna ske i väsentligt snabbare takt måste den grundas

på en i förhand bestämd tidsplan, som anger de exakta tidpunkterna för

avvecklingen inom olika orter, och inte minst det datum då regleringen slutgiltigt

skall vara avvecklad. En tidsplan gör det möjligt för kommunerna,

fastighetsägarna och andra att förutse när avvecklingen skall ske och rätta

sin planering därefter.

Det kan anföras skäl för att tidpunkten för en slutgiltig avveckling bör

fastläggas med utgångspunkt från förhållandena i Stockholms- och Göteborgsområdena.

Bostadsbristen är där av allt att döma störst och inflyttningen

i absoluta tal mest omfattande. Inom dessa regioner föreligger också

de största svårigheterna i fråga om stadsplanering och interkommunal samordning

och därmed svårigheter att åstadkomma en tillräckligt stor ökning

av bostadsbyggandet. Man kan därför räkna med att hyreshöjningarna i

samband med regleringens avveckling blir relativt sett störst i dessa områden

vid oförändrad relation mellan årlig nyproduktion av bostäder och det

totala lägenhetsbeståndet. Det kan därför ifrågasättas att låta övergången till

en fri marknad inom dessa områden ske först viss tid efter ett beslut om avveckling.

Vi föreslår, att hyresregleringen i dessa områden slutgiltigt upphör

att gälla från och med den 1 februari 1966.

Redan dessförinnan kan regleringen slopas på flertalet övriga orter. 1

många medelstora och mindre städer synes bostadsbristen vara relativt ringa,

och avvecklingen kommer redan i nuläget sannolikt ej att medföra genomsnittligt

särskilt stora hyreshöjningar utan blott en önskvärd förändring av

hyresstrukturen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Den från bostadssocial synpunkt viktigaste och med hänsyn till förändringar

i hyresnivån minst efterfrågekänsliga gruppen torde vara den i den

officiella bostadsköstatistiken redovisade gruppen gifta bostadssökande utan

egen lägenhet. Dess storlek utgör därför det i detta sammanhang mest användbara

måttet på bostadsbristens antalsmässiga omfattning. Att döma av

nämnda statistik är antalet gifta bostadssökande utan egen lägenhet i regel

obetydlig i städer och övriga tätorter med upp till 40 000 invånare. Även kön

i övrigt är här genomsnittligt sett betydligt mindre än i de större städerna.

Inte minst med hänsyn till dessa förhållanden synes det knappast behöva

medföra mera allvarliga olägenheter, om hyresregleringen för bostäder slopas

snarast möjligt i dessa orter. Vi förordar att så sker från den 1 februari

1964.

För de städer som har över 40 000 invånare synes det — med undantag tor

Stockholm och Göteborg och ev. Malmö — motiverat att avveckla regleringen

för bostäder något senare än i fråga om de mindre orterna men likväl snabbare

än beträffande nämnda storstadsområden. Avvecklingen i dessa orter

bör med hänsyn härtill kunna ske den 1 februari 1965.

Beslut om en avveckling av hyresregleringen i den ordning vi ovan förordat

kan måhända behöva kombineras med en bestämmelse att Kungl. Maj :t

efter framställning undantagsvis och efter restriktiv prövning skall kunna

undantaga viss ort från avveckling till senast den 1 februari 1966, dvs. avvecklingsperiodens

slutdatum, där de lokala myndigheterna kan visa, att bostadsmarknadssituationen

i orten är väsentligt allvarligare än i andra orter

av samma storleksordning. Avgörande för sådant undantag bör vara att orten

i fråga haft eller på säkra grunder kan antas få en stark expansion och

att dess bostadsbestånd har en storleks- och kvalitetsmässigt särskilt ogynnsam

sammansättning eller att projekteringsförhållanden etc. lägger starka

hinder i vägen för den ökning av bostadsbyggandet som anses nödvändig med

hänsyn till expansionen.

För möblerade rum bör hyresregleringen i resterande 23 orter kunna slopas

praktiskt taget omgående.

Hyresregleringen för lokaler har hittills avvecklats i snabbare takt än i

fråga om bostäder. Bristen på lokaler synes i flertalet städer och andra tätorter

vara mindre utpräglad än bostadsbristen. Vidare har lokalerna i regleringshänseende

hela tiden intagit en särställning i förhållande till bostäderna,

i det att avtal om engångsgottgörelse lagligen kan slutas mellan avträdande

och tillträdande hyresgäst. Det bör därför övervägas att successivt avveckla

hyresregleringen för lokaler något snabbare än när det gäller bostäder.

Samtidigt därmed bör emellertid parterna ges möjlighet att sluta långtidsavtal

beträffande hyresvillkoren, under förutsättning att dessa avtal

sträcker sig till den 1 februari 1966 eller senare tidpunkt. Sådana avtal skulle

medge hyresgästen större trygghet i fråga om den framtida hyresutvecklingen

och förbättrade förutsättningar att planera sin verksamhet på längre sikt.

Rörande det i propositionen framlagda förslaget om två års förlängningstid

anför motionärerna.

Enligt vår uppfattning skulle detta kunna innebära ett uppskov med den

successiva avveckling av regleringen på hyresområdet som vi finner önskvärd

och motiverad. Varje sådant uppskov finner vi olyckligt från de synpunkter

vi ovan anfört. Vi föreslår, att förlängningen endast skall avse ett

år. Det bör vara möjligt att senast inom ett år färdigställa den utredning

som är avsedd att igångsättas rörande ändrade grunder för byressättningen.

Det torde då vara olämpligt att binda regleringen för så lång tid som avses

i propositionen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Motionerna I: 749 och II: 904

I dessa motioner föreslås — förutom annat — att hyresregleringen inte

bör givas längre giltighetstid än t. o. in. utgången av år 1964.

Motionerna I: 748 och II: 906

Motionärerna hemställer om förlängning av den aktuella lagstiftningen

med endast ett ar i sänder. Motionärerna finner att såväl principiella som

praktiska skäl talar härför. Bland annat vinnes att riksdagen varje år får

ta ställning till frågan om förlängning och ges tillfälle att vidta de ändringar

i lagstiftningen, som kan visa sig erforderliga.

Motionärerna tar vidare upp hyresrådets framställning om möjligheterna

att ändra reglerna beträffande hyressättning, vilket motionärerna finner väl

motiverat. I motionerna föreslås att en försöksvis tillämpning av det föreslagna

systemet omedelbart matte komma till stånd. Enligt motionärernas

mening bör därför hyresregleringslagen kompletteras med en bestämmelse,

som innebär att Kungl. Maj :t äger förordna, att beträffande viss ort 2—5 §§

1 hyresregleringslagen icke skall tillämpas. Samtidigt bör bestämmelserna i

2 samt 5—7 §§ övergångslagen i tillämpliga delar gälla.

Motionerna I: 745 och II: 905

Motionärerna förklarar sig icke ha någon erinran mot den av departementschefen

åsyftade utredningen men anser dock att dess uppdrag, såvitt

framgår av propositionen, synes bli alltför snävt. Motionärerna anför i denna

del.

Det finns inte anledning att föreskriva att utredningsarbetet skall gälla

enbart ny hyresregleringslagstiftning. I uppdraget bör även ingå en prövning

av frågan om den nu återstående hyresregleringen kan avvecklas inom så

nära framtid att det kan anses överflödigt att för återstående tid tillskapa

en väsenligt ändrad lag. För att utredningen skall gälla även hyresregleringens

avveckling talar även det skälet att utredningen vid prövningen av

de riktlinjer som hyresrådet förordat måste behandla de väsentligaste spörsmål

som gör sig gällande inför en avveckling.

Motionärerna vänder sig därefter mot att hyreslagskommitténs förslag

om besittningsskydd icke gäller kommersiella lokaler och motiverar på följande

sätt sin hemställan om att fullgott skydd för dessa lokaler bör tillskapas.

Näringsidkarna skulle således inte få samma besittningsskydd för de lokaler

som fordras för näringsverksamheten som t. ex. en annan hyresgäst

skulle få för sin bostad. Med hänsyn till att en förhyrd lokal beträffande

särskilt mindre företag ofta är avgörande för både företagsägarens och de

anställdas inkomst och trygghet kan inte hyreslagskommitténs förslag anses

tillfredsställande. Om den föreslagna lagen införes och nuvarande besittningsskyddslagstiftning

samtidigt slopas torde konsekvenserna bli besvär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

lisa för många av de berörda företagen. Ett bättre besittningsskydd för kommersiella

lokaler än som angivits av kommittén är nödvändigt. De överväganden

och prövningar av kommitténs förslag som skall förekomma, bör därför

ha till särskilt syfte att bereda ett sådant bättre besittningsskydd.

Beträffande hyreslagskommitténs uttalanden i denna del må här särskilt

hänvisas till s. 110 ff i Förslaget om reviderad hyreslag (SOU 1961:47).

Frågans behandling vid 1961 års riksdag

Frågan om förlängning av hyresregleringen behandlades av riksdagen senast

år 1961. Riksdagen godkände härvid tredje lagutskottets utlåtande nr

24 år 1961, vari utskottet anförde.

Liksom vid tidigare tillfällen, då utskottet haft att behandla frågan om

förlängning av hyresregleringen, utgår utskottet även nu

från att målet bör vara att avskaffa regleringen. Enligt utskottets mening

föreligger emellertid icke för närvarande sådana omständigheter att sa kan

ske. Såsom departementschefen funnit måste därför giltighetstiden for den

lagstiftning varom här är fråga nu förlängas.

I utlåtandet tog utskottet jämväl upp frågan om tiden för förlängningen.

Avgörandet av vilken tid förlängningen skall avse måste grundas på en

bedömning av utvecklingen på bostadsmarknaden. En sådan bedömning ar

synnerligen vansklig med hänsyn till de många osäkra faktorer som inverkar.

Enligt utskottets mening finnes dock ej grundad anledning antaga

att förhållandena skall undergå en sådan ändring under det närmaste aret

att förlängningen därför bör begränsas att avse allenast ett ar. Pa grund

härav och då varje förslag jämte beslut om förlängning är förenat med icke

ringa administrativt besvär bör förlängningen även denna gång avse tva ar.

II. Förbättringsarbeten som utförts av hyresgästen

Hyresregleringskommitténs förslag och yttrandena däröver

Hyresregleringskommittén föreslog i betänkande III Hyran för omöblerade

lägenheter (SOU 1954:34) s. 31 att 3 § hyresregleringslagen skulle ändras

så att ombyggnads- eller ändringsarbete skulle kunna föranleda hyreshöjning

endast om arbetet icke bekostats av hyresgästen. Vid remissbehandlingen

lämnades förslaget utan erinran av remissorganen med undantag för

hyresrådet och Sveriges fastighetsägareförbund. Utskottet får i dessa delar

hänvisa till framställningen å s. 14—16 i förevarande proposition.

I propositionen nr 168/1956 med förslag bl. a. till vissa ändringar i hyresregleringslagen

anmärktes (s. 15) att hyreslagskommittén i dess betänkande

rörande hyran för omöblerade lägenheter framlagt vissa förslag till ändringar

i hyresregleringslagstif t ningen. Härvid anfördes att, da en avveckling

av hyresregleringen borde påbörjas, anledning torde saknas alt vidtaga meia

omfattande ändringar i lagstiftningen. Något förslag till lagändring i det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

nu aktuella avseendet upptogs ej bland de ändringsförslag som framlades

i propositionen. Häremot framfördes ej någon invändning vid propositionens

behandling i riksdagen.

Frågans behandling vid 1962 års riksdag

I två vid 1962 års riksdag väckta motioner (I: 74 och II: 105) hemställdes,

att riksdagen måtte anhålla, att Kungl. Maj:t efter utredning för riksdagen

framlägger förslag till sådan ändring av hyresregleringslagen, att höjning av

grundhyra icke må beviljas på grund av förbättringsarbete som bekostas av

hyresgästen. Redogörelse för remissbehandlingen av motionerna återfinnes å

sid. 17 i propositionen.

Tredje lagutskottet anförde i sitt utlåtande nr 30 år 1962.

Ett beslut om höjning av grundhyra innebär inte i och för sig skyldighet

för hyresgästen att erlägga ett mot höjningen svarande förhöjt hyresbelopp.

Hyresgästens åliggande härvidlag är helt beroende av det avtal han träffat

eller träffar med hyresvärden. Därest hyran i kontraktet har bestämts till

visst belopp, fordras således nytt avtal mellan parterna för att den förhöjda

grundhyran skall få uttagas. Som hyresrådet påpekat i sitt yttrande över

motionerna torde det emellertid ej vara ovanligt att hyresavtalen innehåller

bestämmelse om skyldighet för hyresgästen att erlägga sådan hyreshöjning

som medges av vederbörande myndighet. För sådana fall kan hyresgasten

visserligen gardera sig mot risken att få »dubbelbetala» ett förbättringsarbete

genom att som förutsättning för åtagande att bekosta arbetet

betinga sig en förbindelse av hyresvärden att ej uttaga en mot förbättringen

svarande hyreshöjning. Denna möjlighet torde emellertid, som anförts i

remissyttrandet från Göta hovrätt, ofta förbises av hyresgästerna och är

val heller inte alltid i de fall varom nu är fråga ägnad att praktiskt lösa

hyresgästens situation.

Ehuru i allmänhet hyresvärdarna ej torde utnyttja möjligheterna att

uttaga förhöjd hyra på grund av förbättringsarbete, som hyresgästen bekostat,

då detta^ måste framstå som obilligt, får utredningen i ärendet anses

visa att den påtalade bestämmelsen i tillämpningen i vissa fall leder till

för rattskänslan stötande resultat. De utvägar till motverkande härav som

tidigare sagda och i övrigt kan stå till buds synes ej praktiskt

.Utskottet delar därför den av de flesta remissinstanserna

uttalade uppfattningen om behovet av en laglig reglering i frågan. Den pågående

avvecklingen av hyresregleringen torde, med nu kända förhållanden,

ej kunna förväntas ske sa snabbt att med hänsvn därtill en lösning av förevarande

spörsmål bör anstå.

Den genom motionerna aktualiserade bestämmelsen i hyresregleringslagen

bör på grund av det anförda enligt utskottets mening göras till föremål

för översyn i den ordning Kungl. Maj :t kan finna lämplig. Vid översynen

bor givetvis övervägas, huruvida ett skydd mot sådan hyreshöjning

''arom nu är fråga bör begränsas till att gälla för den hyresgäst som bekostat

standardförbättringen, samt beaktas de synpunkter hyresrådet antort

i dess tidigare återgivna yttrande över hyresregleringskommitténs förslag

i amnet.

Utskottet hemställde, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte såsom

sin mening ge till känna vad utskottet anfört. Riksdagen beslöt i enlighet

med utskottets hemställan.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

15

Departementschefen

Departementchefen uttalar i propositionen.

Stadgandet i 3 § andra stycket hyresregleringslagen om grundhyreshöjning

i anledning av ombyggnads- eller ändringsarbeten eller åtgärd av därmed

jämförlig betydelse tar givetvis sikte på arbeten eller åtgärder, som bekostats

av hyresvärden. Stadgandets nuvarande lydelse synes emellertid icke utesluta,

att grundhyran höjes till följd av arbeten eller åtgärder, som bekostats av hyresgästen.

Om hyresgästen tillfört fastigheten egendom, torde dock för stadgandets

tillämplighet förutsättas att fråga är om egendom, som skall vara

kvar för framtiden och därför får anses ha överlåtits av hyresgästen till hyresvärden.

Däremot lärer hyreshöjning ej kunna medges, om egendom som

hyresgästen låtit anskaffa förblir i hans ägo.

Av det sagda framgår, att stadgandet såsom det utformats kan medföra

icke avsedda konsekvenser för hyresgästen. Det förhållandet, att hyresgästen

har möjlighet att undvika de påtalade följderna av stadgandet genom

avtal med hyresvärden, utgör icke skäl att bibehålla stadgandet oförändrat.

På grund härav och då hyresgästen för närvarande kan drabbas av hyreshöjning

på grund av förbättringsarbeten eller jämförliga åtgärder, som bekostats

av honom själv, inte bara vid hyrestidens utgång utan också — i

de ofta förekommande fall, då avtalad hyra anknutits till den vid varje tidpunkt

gällande grundhyran — under löpande avtalstid, anser jag i likhet

med tredje lagutskottet, att stadgandet bör ändras så att de påtalade olämpliga

konsekvenserna därav undanröjes.

Detta synes lämpligen kunna ske på det sättet, att till 3 § andra stycket

fogas en bestämmelse av innebörd, att höjning av grundhyran i princip icke

får ske på grund av förbättringsarbeten eller andra jämförliga åtgärder,

som bekostats av hyresgästen. Såsom hyresrådet framhållit bör emellertid

denna princip ej upprätthållas undantagslöst, utan bestämmelsen bör utformas

så, att möjlighet föreligger att taga hänsyn till omständigheterna i

det enskilda fallet.

Som framgått av det föregående gäller bestämmelsen icke, då av hyresgästen

bekostad egendom förblivit i hyresgästens ägo, och därför icke heller,

då tillträdande hyresgäst inlöser sådan egendom. Någon särskild regel

för sistnämnda fall synes därför icke erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att i 3 § andra stycket intages

en bestämmelse av innehåll, att höjning av grundhyran på grund av

ombyggnads- eller ändringsarbete eller åtgärd av därmed jämförlig betydelse,

som bekostats av hyresgästen, må ske endast om särskilda skäl är

därtill.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

III. Ersättning för vatten- och avloppsavgifter

Gällande ordning

Utskottet får i denna del hänvisa till s. 19 och 20 i propositionen.

Departementspromemorian

Inom socialdepartementet har undersökts möjligheterna att förenkla metoden

för generell hyreshöjning enligt hyresregleringslagen. Resultatet härav

har redovisats i en promemoria den 4 oktober 1962.

I promemorian har anförts, att en viss förenkling av den generella hyreshöjningen

kan åstadkommas, om man nedbringar antalet grupper, för vilka

skilda procenttal medgives. I fråga om kompensation för ökade avgifter för

vatten och avlopp har enligt vad som framhålles i promemorian förordnande

om avtalsfrihet enligt 4 § hyresregleringslagen numera meddelats beträffande

det övervägande antalet hyresreglerade orter, däribland åtskilliga

större städer. Vidare anföres.

Principen lärer ha varit att medge avtalsfrihet å sådana orter, där avgifterna

ökat mer än 50 procent. Det torde kunna förväntas, att avgifterna

inom en snar framtid komma att öka betydligt i ytterligare ett antal orter.

Med hänsyn härtill synes tiden nu vara inne att generellt medge sådan avtalsfrihet

utan att avvakta att utgiftsökningen stiger över en viss gräns.

Om så sker, bortfaller uppdelningen av den generella hyreshöjningen på

orter, där avtal jämlikt 4 § hyresregleringslagen får träffas om ersättning

för ökade vatten- och avloppsavgifter, och andra orter. Fördelen av den förenkling

av den generella hyreshöjningen, som därigenom skulle vinnas, synes

överväga de olägenheter, som skulle åsamkas hyresvärdarna i ett mindre

antal orter med ringa utgiftsökningar i form av besvär med att själva

uträkna den ersättning, vartill de kunna vara berättigade.

Departementschefen

Departementschefen har i denna del anfört:

Jag instämmer i vad som anförts i departementspromemorian. Den föreslagna

ordningen kan i och för sig genomföras på administrativ väg. I klarhetens

intresse anser jag emellertid, att i stället 4 § första stycket andra

punkten hyresregleringslagen bör ändras så, att det åt Kungl. Maj :t givna

bemyndigandet att förordna om avtalsfrihet slopas och bestämmelsen sålunda

får generell giltighet.

Motionerna I: 749 och II: 904

I motionerna föreslås att ändringen icke skall träda i kraft förrän den 1

januari 1964. Motionärerna upplyser att hyresrådet i yttrande över promemorian

tillstyrkt den föreslagna ändringen men att hyresrådet dock tillagt

följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

17

Emellertid torde det numera i stor utsträckning vara känt bland fastighetsägarna,

att för förordnande enligt 4 § hyresregleringslagen beträffande

viss ort krävs, att avgiftsökningarna uppgår till minst 50 procent. Då beslut

om sådana avgiftsökningar meddelats, lär fastighetsägarna därför ofta, eventuellt

efter uppsägning, ha träffat överenskommelse med hyresgästerna om

ersättning för ökade vatten- och avloppsavgifter från och med den dag förordnande

enligt 4 § hyresregleringslagen träder i kraft i orten. Härigenom

har fastighetsägarna kunnat undvika ekonomisk förlust till följd av att avtalen

förhindrat uttagande av ersättningen från dag, då det lagligen kunnat

ske. Därest generellt medgivande om avtalsfrihet skulle ges med verkan från

och med den 1 januari 1963, kan befaras, att fastighetsägarna i de orter, där

avgifterna icke ökat minst 50 procent, skulle lida rättsförlust. Då de icke

haft anledning antaga att förordnande enligt 4 § hyresregleringslagen skulle

ges för orten, har de ej heller haft anledning försäkra sig om att ersättningen

skulle kunna uttagas från och med den 1 januari 1963. Det oaktat

blir de bundna av den sänkning av den generella hyreshöjningen som föranledes

av dylikt förordnande.

Hyresrådet anser därför att generell avtalsfrihet beträffande ersättning för

ökade vatten- och avloppsavgifter i vart fall icke bör vinna tillämpning förrän

från och med den 1 januari 1964.

Därest med hänsyn till motiven till ifrågavarande bestämmelse och hittills

meddelade beslut i ämnet en ändring av 4 § hyresregleringslagen skulle

anses erforderlig för generellt medgivande till avtalsfrihet i nämnda hänseende,

bör ändringen komma till stånd i sådan tid, att medgivandet kan ske

med verkan från och med den 1 januari 1964.

Motionärerna anför därefter för egen del.

I propositionen föreslås, att ändringarna i lagen skall träda i kraft den 1

juli 1963. Detta innebär, att fastighetsägarna i ett avsevärt antal orter kommer

att göra rättsförluster, eftersom gällande avtal i allmänhet inte berättigar

dem att uttaga den ökade vattenavgiften. Rättsförlusten torde för övervägande

antalet fall röra sig om avgifter för ett kvartal. Det synes onödigt att

genom en olämplig övergångsbestämmelse åstadkomma en sådan effekt. Lagändringen

i detta avseende bör därför icke träda i kraft förrän den 1 januari

1964 i enlighet med hyresrådets förslag.

IV. Lagrådet

Lagrådet har lämnat de i propositionen framlagda lagförslagen utan erinran.

V. Motionen II: 666 om hyreshöjning vid ombyggnad

I motionen bcröres möjligheten till hyreshöjning i samband med ombyggnad.

Motionären föreslår såsom ovan angivits en lagändring av innebörd att

3—5 §§ hyresregleringslagen icke skall tillämpas å lägenhet, som efter den

1 juli 1963 undergått ombyggnad varigenom dess värde väsentligt ökats.

I motionen betonas angelägenheten av att moderniseringsarbeten kontinuerligt

kommer till stånd i äldre fastigheter, bland annat med hänsyn till att

investeringar i ombyggnadsverksamhet merendels är nationalekonomiskt

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

mer lönsamma än i nybyggnader. Sådana arbeten kan vidare bevara uppskattade

stadsbilder och värdefulla miljöer. Motionären understryker även

att en vidgad moderniseringsverksamhet kommer att avgörande förbättra

sysselsättningsmöjligheterna för de äldre byggnadsarbetarna. I motionen anföres

vidare.

Med hänsyn till de uppenbara fördelar som en vidgad ombyggnadsverksamhet

vid sidan av nyproduktionen erbjuder är den hittillsvarande negativa

inställningen härtill svårbegriplig. Först under 1962 borttogs den uppenbara

diskrimineringen av ombyggnadsinvesteringar beträffande möjligheterna

att erhålla statliga lån. Man kan förutsätta att de förbättrade lånemöjligheterna

kommer att leda till en viss ökning av moderniseringsarbetena.

Emellertid kommer säkerligen allt framgent en betydande del av ombyggnadsverksamheten

inte att uppfylla kraven för statliga lån, varför finansiering

i andra former blir nödvändig. Fastighetsägarnas möjlighet att erhålla

en skälig förräntning av ombyggnadskapitalet blir härvid avgörande

för om någon modernisering kommer till stånd.

Enligt hyresregleringslagstiftningen äger fastighetsägaren erhålla en höjning

av grundhyran för utförda förbättringsarbeten, men däremot inte för

reparations- och underhållsarbeten. Det är emellertid ofta svårt att bedöma

vilka åtgärder som skall räknas till den ena eller andra kategorien, varför

fastighetsägaren inte i förväg med säkerhet kan kalkylera, om en viss åtgärd

är ekonomiskt motiverad eller ej. Än värre är måhända, att mer genomgripande

moderniseringsarbeten drar med sig en rad underhållsarbeten,

som utan moderniseringen inte på länge skulle ha aktualiserats men

som fastighetsägaren trots att de äger intimt samband med moderniseringen

inte kan erhålla hyreshöjning för. Härigenom blir många planerade moderniseringsarbeten

direkt olönsamma och kommer således inte till stånd.

Ifrågavarande hinder för en angelägen ökning av ombyggnadsverksamheten

torde endast kunna undanröjas genom att hyresvärd och hyresgäst ges möjlighet

att i samband med väsentligare ombyggnadsarbeten överenskomma

om ny hyra.

I detta sammanhang må erinras om att tredje lagutskottet 1961 hade att

ta ställning till ett i viss mån liknande yrkande. Det hemställdes då i motioner

bland annat att 3—5 §§ hyresregleringslagen skulle upphävas vad angick

fall där hyresvärd vidtagit väsentlig standardförbättrande åtgärd i lägenhet,

dock med rätt för hyresgäst att påkalla hyresnämnds medverkan därest enighet

om hyran icke kunde uppnås. I sitt utlåtande nr 2i år 1961 hemställde

utskottet att yrkandena icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottets

hemställan blev av riksdagen godkänd. Från utlåtandet må här följande

återgivas.

Ett genomförande av förslaget skulle nämligen enligt utskottets mening

medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar. Trots möjligheten att

påkalla hyresnämnds prövning skulle hyresgästen komma att intaga en mera

utsatt ställning än för närvarande. Svårigheter skulle vidare uppkomma att

verkställa gränsdragning mellan »väsentlig standardförbättrande åtgärd» och

reparationer hänförliga till normalt underhåll. I många fall skulle ovisshet

komma att råda om vilken grundhyra som är gällande, vilket skulle medföra

tvister vid procentuella höjningar av grundhyran. Slutligen är att märka att

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

den prövning som för närvarande sker inför hyresnämnden i ärenden av här

ifrågavarande slag icke kan anses särskilt betungande vare sig för parterna

eller för hyresnämnderna.

VI. Utskottet

I propositionen föreslås att lagstiftningen om hyresreglering och vad därmed

sammanhänger med ett par smärre jämkningar förlänges i två år eller

således till och med utgången av 1965.

Vad först gäller giltighetstiden har departementschefen i propositionen understrukit,

att erfarenheterna i stort synes vara goda av den regionala och

kategorimässiga avvecklingen av hyresregleringen och att denna bör fortsätta

enligt samma principer som hittills. Departementschefen har därjämte

upplyst, att efter förslag från statens hyresråd en utredning skall tillsättas

för att överväga ändrade regler beträffande hyressättningen och därmed förknippade

spörsmål. I avbidan på utredningens resultat har i propositionen

förordats att gällande hyresregleringslagstiftning får förlängd giltighet till

och med den 31 december 1965. Departementschefen föreslår dessutom motsvarande

förlängning av besittningsskyddslagen samt lagen med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad.

I de numera utfärdade direktiven för utredningen av den fortsatta hyresregleringslagstiftningen

har uttalats att översynen skall syfta till en genomgripande

förenkling av reglerna om hyressättningen. Enligt direktiven föreligger

när det gäller bestämmelserna såväl om hyressättning som om besittningsskydd

förutsättningar att i betydande avseenden skapa överensstämmelse

mellan orter med lägenhetsbrist och orter med en i huvudsak balanserad

hyresmarknad. Utredningen bör därför överväga om inte lagstiftningen

på dessa områden kan samordnas i en reviderad permanent hyreslag.

Denna skulle enligt direktiven i så fall innehålla dels grundläggande regler

om besittningsskydd samt prövning av hyrans storlek och andra villkor för

nytt hyresavtal, dels i vissa begränsade avseenden härifrån avvikande bestämmelser,

vilka efter särskilt förordnande kunde bringas i tillämpning i

orter med påtaglig lägenhetsbrist.

I de tre motionsparen I: 744 och II: 903, I: 748 och II: 906 samt I: 749 och

II: 904 hemställes att nu ifrågavarande lagar måtte förlängas med endast ett

år. I motionerna I: 744 och II: 903 åberopas att det bör vara möjligt att inom

denna tid färdigställa utredningen. Vidare skulle en förlängning på två år

motverka den successiva avveckling av hyresregleringen, som enligt i motionerna

väckt förslag avses helt genomförd den 1 februari 1966. I motionerna

I: 748 och II: 906 anföres att såväl principiella som praktiska skäl talar

för att lagstiftningen förlänges med ett år i sänder. Härigenom skulle

hland annat vinnas att riksdagen varje år gavs tillfälle att vidtaga de lagändringar,

som kan erfordras.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Såsom utskottet tidigare vid åtskilliga tillfällen uttalat bör målsättningen

vara alt avskaffa hyresregleringen i dess nuvarande form. Tankegången har

därvid varit, att även sedan den egentliga regleringen av hyresnivån upphört

vissa regler till skydd för hyresgästernas kvarboenderätt skulle gälla och infogas

i en reviderad permanent hyreslag. En fortsatt avveckling enligt nu

gällande principer skulle uppenbarligen icke kunna slutföras förrän avsevärd

tid förflutit. Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse den nu tillsatta

utredningen. Enligt utskottet är det självfallet angeläget att, såsom angivits

i direktiven, utredningen bedrives med all den skyndsamhet som omständigheterna

medger för att utan längre dröjsmål en samlad bedömning

skall kunna ske av frågorna om besittningsskydd och hyressättning. Med

hänsyn till det betydelsefulla och förhållandevis omfattande uppdrag, som

anförtrotts utredningen, anser utskottet det emellertid uteslutet att ny lagstiftning

i ämnet kan framläggas redan för nästa års riksdag. På grund härav

och då hinder icke föreligger att utan samband med frågan om lagstiftningens

giltighetstid besluta om sådana lagändringar, som kan anses påkallade,

biträder utskottet departementschefens förslag om en tvåårig förlängning.

Av det ovan anförda framgår att utskottet i likhet med departementschefen

finner att någon tidsplan för hyresregleringens avveckling, vilket förordats

i motionerna I: 744 och II: 903, icke nu är möjligt att fastställa. Utskottet

kan ej heller biträda hemställan i motionerna I: 748 och II: 906 om lagändring

för att omedelbart få till stånd viss försöksvis tillämpning av det av

hyresrådet förordade systemet med principiell avtalsfrihet såsom nu gäller

bland annat för möblerade lägenheter. Enligt utskottets mening bör detta

spörsmål avgöras mot bakgrund av utredningens blivande betänkande. I detta

sammanhang må jämväl beröras de likalydande motionerna I: 745 och

II: 905, vari hemställes dels att utredningens uppdrag må innefatta även frågan

om möjligheterna till avveckling av den kvarstående hyresregleringen

och dels att övervägandena rörande hyreslagskommitténs förslag särskilt

må ha till syfte att tillskapa ett fullgott besittningsskydd för kommersiella

lokaler. Första ledet av motionärernas hemställan får anses i viss mån tillgodosett

genom de för utredningen givna direktiven. Hyreslagskommitténs

betänkande, i vilket ståndpunkt tagits till frågan om besittningsskydd för

kommersiella lokaler, är såsom angivits i propositionen efter remissbehandling

nu föremål för prövning inom Kungl. Maj :ts kansli. Med hänsyn härtill

torde motionerna i denna del för närvarande icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

I propositionen framlägges dessutom förslag till två mindre jämkningar i

hyresregleringslagen. Sålunda föreslås i överensstämmelse med vad riksdagen

förra året uttalade att höjning av grundhyra på grund av ombyggnadsoch

ändringsarbeten eller därmed liknande åtgärder, som bekostats av hyresgästen,

endast må ske om särskilda skäl är därtill. Den föreslagna bestämmelsen

har till syfte att undanröja vissa olämpliga följder av hyreshöjning

vid arbeten som utförts genom hyresgästens försorg. Utskottet har ej

någon erinran mot den utformning bestämmelsen fått i propositionen. Ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963 21

skottet tillstyrker jämväl förslaget att slopa det åt Kungl. Maj :t givna bemyndigandet

att för viss ort förordna om avtalsfrihet rörande ersättning för

ökade avgifter beträffande vatten och avlopp, så att bestämmelsen härom i

stället får generell giltighet. Ändringen lär nämligen såsom departementschefen

angivit medföra en viss förenkling av metoden för den generella hyreshöjningen.

I motionerna I: 749 och II: 904 hemställes att stadgandet skall

träda i kraft icke såsom föreslagits i propositionen den 1 juli 1963 utan först

den 1 januari 1964. Härigenom skulle enligt motionärerna i stor utsträckning

undvikas att rättsförluster åsamkas de fastighetsägare, vilka enligt gällande

hyresavtal ej har rätt uttaga ökade avgifter. Enligt utskottet måste

emellertid med hänsyn till förekomsten av långtidskontrakt förluster för

enskilda hyresvärdar uppstå nära nog vilken tidpunkt som än väljes för

ikraftträdandet. I den generella hyreshöjning, som nu får uttagas på s. k.

icke va-orter, ingår nämligen viss kompensation för ökade vatten- och avloppsavgifter.

Å andra sidan skulle ett uppskov med bestämmelsens tilllämplighet

vara till nackdel för åtskilliga fastighetsägare, vilkas avtal möjliggör

för dem att uttaga gottgörelse för ifrågavarande utgifter t. ex. från den

1 oktober i år. På grund av vad sålunda anförts och då vad i propositionen

föreslagits står i överensstämmelse med tidigare förfarande då motsvarande

avtalsfrihet medgivits, finner utskottet icke skäl frångå den i propositionen

angivna tiden från vilken bestämmelsen skall gälla.

Utskottet har slutligen behandlat den fristående motionen 11:666. I avsikt

att stimulera moderniseringsarbeten i det äldre fastighetsbeståndet hemställer

motionären, att beträffande lägenhet, som efter den 1 juli 1963 undergått

ombyggnad varigenom dess värde väsentligt ökats, ny hyra skall bestämmas

efter överenskommelse mellan hyresvärd och hyresgäst. Det är enligt

utskottet givetvis önskvärt att såsom i motionen åsyftats underhållet av

äldre hus icke eftersättes utan att i stället åtgärder vidtages för att underlätta

en upprustning av detta byggnadsbestånd. Såsom utskottet uttalade i

ett av riksdagen år 1961 godkänt utlåtande över ett liknande motionsyrkande

skulle emellertid ett genomförande av förslaget medföra stora olägenheter

men blott ringa fördelar. Sålunda skulle hyresgästens ställning försvagas

och ovisshet i många fall uppstå om gällande grundhyra. Utskottet får

således avstyrka bifall till motionen. Utskottet vill dock erinra om att en hyresreglering

enligt de principer, som angivits i direktiven för den nytillsatta

utredningen, i huvudsak skulle tillgodose de synpunkter, som framförts i

motionen.

Utskottet får således hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna

1) I: 744 och II: 903,

2) I: 748 och II: 906 samt

3) I: 749 och II: 904

såvitt därigenom yrkats ändring i de framlagda lagförslagen

måtte bifalla förevarande proposition, nr 138;

B. att motionerna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

1) I: 744 och II: 903 i övrigt,

2) I: 745 och 11:905,

3) I: 748 och II: 906 i övrigt samt

4) 11:666

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Kristiansson,

Åkesson, Erik Jansson*, Holmberg, Lennart Geijer och Ernst Olsson*

;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Svenning,

Carlsson i Stockholm, Bengtson i Solna, Svanberg, Mattsson och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1. beträffande punkt A 1 och 2 i utskottets hemställan av herrar Alexanderson,

Åkesson, Holmberg, Nyberg, Carlsson i Stockholm och Bengtson i Solna,

vilka

a) ansett att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 20 med

»Med hänsyn till det betydelsefulla» och slutar med »tvåårig förlängning»

bort ha följande lydelse:

»Det synes osäkert huruvida utredningen kan företagas så snabbt att ny

lagstiftning i ämnet kan framläggas redan för nästa års riksdag. Anledning

synes dock inte finnas att nu förlänga gällande lagstiftning med mer än

ett år. Utskottet får således hemställa om bifall till motionerna I: 744 och

II: 903 samt I: 748 och II: 906 i den del de avser en ettårig förlängning av

lagstiftningen.»

b) ansett att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till de i motionerna I: 744 och

11:903 samt 1:748 och 11:906 framställda yrkandena om

en ettårig förlängning måtte antaga de i propositionen framlagda

förslagen till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt

i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal; samt

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad;

med den ändringen att lagarna skall gälla endast till och med den 31 december

1964».

II. beträffande punkt Bli utskottets hemställan av herrar Holmberg och

Bengtson i Solna, vilka

a) ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på sid. 20, som börjar med

»Av det ovan anförda framgår att» och slutar med »icke nu är möjligt att

fastställa» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Såsom framhålles i motionerna I: 744 och II: 903 har hyresregleringen

så allvarliga nackdelar att starka skäl talar för en snabbare avveckling än

hittills. Utskottet vill särskilt peka på att en fri hyresmarknad medför: större

rörlighet på arbetsmarknaden; möjlighet för yngre och nytillkommande

hushåll att skaffa sig en egen lägenhet, en bättre lägenhet eller en billigare

lägenhet på samma villkor som den äldre generationen som det nuvarande

systemet favoriserar; möjlighet och intresse för barnfamiljerna att skaffa

sig större bostäder och därigenom förutsättningar för en aktiv, familjevänlig

bostadspolitik; möjlighet att utnyttja bostadsbeståndet mera effektivt. Utskottet

anser att avvecklingen även i fortsättningen bör ske kategorimässigt

och regionalt men i snabbare takt än hittills och grundas på en i förhand

bestämd tidsplan. En sådan tidsplan gör det möjligt för kommuner,

hyresgäster och fastighetsägare och andra berörda parter att förutse när avvecklingen

skall ske och rätta sin planering därefter.»

b) ansett att utskottet bort hemställa,

»att med bifall till motionerna 1:744 och 11:903 riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad

i motionerna anförts rörande en successiv avveckling av

hyresregleringen».

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

III. beträffande punkt B 3 i utskottets hemställan av herrar Alexanderson,

Åkesson, Holmberg, Nyberg, Carlsson i Stockholm och Bengtson i Solna,

vilka

a) ansett att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 20 med

»Utskottet kan ej heller» och slutar med »utredningens blivande betänkande»

bort ha följande lydelse:

»Beträffande yrkandet i motionerna 1:748 och 11:906 om lagändring i

syfte att omedelbart få till stånd viss försöksvis tillämpning av det av hyresrådet

förordade systemet med principiell avtalsfrihet såsom nu gäller

bland annat för möblerade lägenheter får utskottet anföra följande.

Enligt de nu utfärdade direktiven för den nya hyreslagsutredningen skall

det av hyresrådet framförda, av remissinstanserna i huvudsak förordade

uppslaget om en förenklad metod för hyresreglering med sikte på en mera

enhetlig hyressättning närmare utredas. Med hänsyn till att i direktiven

tämligen omfattande problem dras upp kan det emellertid ej uteslutas, att

det kan dröja några år innan utredningsresultatet kan genomföras i praktiken.

Särskilt med hänsyn till att hyresregleringen i sin nuvarande form

är en påtagligt krisbetonad reglering, som tillerkänner vissa hyresgäster en

förmånsställning, som i många fall inte är motiverad av sociala skäl, finner

utskottet det vara angeläget att avvecklingen av hyresregleringen —

särskilt den del som är anknuten till 1942 års hyresnivå — i möjligaste

mån påskyndas. Detta synes möjligt om såsom förordats i motionerna i lagen

införes en möjlighet för Kungl. Maj :t att förordna, att för viss ort eller

för visst slag av lägenheter på dylik ort 2 § hyresregleringen icke skall tilllämpas.

Härigenom kommer principiellt avtalsfrihet att råda beträffande

hyrans storlek, men ingripande kan ske av hyresnämnden på samma sätt

som nu gäller bl. a. beträffande möblerade lägenheter. Som riktpunkt för

den skälighetsbedömning, som i så fall skall äga rum, bör gälla att hyran

i varje fall ej bör sättas lägre än som befinnes rimligt vid en jämförelse med

lägenheter i senast färdigställda statsbelånade fastigheter då hänsyn tages

till föreliggande skillnader beträffande bekvämligheter, underhåll, läge och

andra dylika omständigheter. Beträffande nyare fastigheter bör hyran ej

heller sättas lägre än vad som kan anses skäligt med hänsyn till produktions-

och driftkostnader.

Om en sådan lagändring nu genomföres synes den även öppna möjlighet

till att inhämta värdefulla erfarenheter till gagn för den nu tillsatta utredningen.

I motionen har ifrågasatts, att ändring skulle erfordras jämväl i lagen

den 7 december 1956 med vissa bestämmelser, som skall iakttagas sedan

hyresregleringen upphört. Då denna lag enligt sin lydelse är tillämplig även

där hyresregleringslagen endast till vissa delar upphör att gälla beträffande

visst hyresavtal synes dock någon ändring i avvecklingslagen icke vara erforderlig.

»

b) ansett att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till yrkandet i motionerna I:

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1963

748 och II: 906 om viss försöksvis tillämpning av det av hyresrådet

förordade systemet med principiell avtalsfrihet såsom

nu gäller bland annat för möblerade lägenheter, måtte

för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m.

Härigenom förordnas, att 26 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. in. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26 §.

Vad i------myndighets tillstånd.

Stadgandena i----Konungen bestämmer.

Konungen äger ock förordna, att

för viss ort eller visst slag av lägenheter

hyresreglering enligt 2 § ej

skall tillämpas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1963.»

IV. beträffande punkt B 4 i utskottets hemställan av herr Bengtson i Solna.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630620

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:311 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och lf §§ lagen den 19 juni 19^2 a1 i texten