Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av vissa ändringar i 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja m. m.

1963-05-14 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av vissa ändringar i 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom olja m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

godkännande av vissa ändringar i 1954 års internationella

konvention till förhindrande av havsvattnets

förorening genom olja m. m.

Genom en den 19 april 1963 dagtecknad proposition, nr 161, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll,

dels begärt riksdagens godkännande av vidtagna ändringar i 1954 års internationella

konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom

olja,

dels ock föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot

vattenförorening från fartyg

Härigenom förordnas, dels att 1, 2, 4—6 och 9 §§ lagen den 6 april 1956

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives, dels ock att till lagen skall fogas en ny paragraf, betecknad

10 §, av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

I vattenområde,--—---

Vidkommande annat vattenområde

äger Konungen bestämma att vad i

första stycket sägs skall gälla i fråga

om svenska fartyg med en bruttodräktigliet

av minst 500 registerton

eller beträffande vissa slag av sådana

fartyg.

— — möjligt förhindras.

Vidkommande annat vattenområde

äger Konungen bestämma att vad i

första stycket sägs skall gälla i fråga

om svenska tankfartyg med en bruttodråktighet

av minst 150 registerton

och andra svenska fartyg med en

bruttodräktighet av minst 500 registerton

eller beträffande vissa slag av

sådana fartyg,

nyss sagts.

Med olja

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Utan hinder av vad i 1 § stadgas Utan hinder av vad i 1 § stadgas

må uttömmas må uttömmas

a) oljehaltigt slagvatten, dock, så- a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt

avser fartyg med en bruttodräk- vitt avser tankfartyg med en bruttotighet

av minst 500 registerton, en- dräktighet av minst 150 registerton

dast därest vattnet icke innehåller och annat fartyg med en bruttodräk
tighet

av minst 500 registerton, endast

därest vattnet icke innehåller annan

olja än smörjolja, som runnit eller

läckt från fartygets maskinutrymmen;

sägs; samt

annan olja än smörjolja;

b) olja från

c) bottensats, som utgöres av res- c) bottensats, som utgöres av rester

från rening av brännolja eller ter från rening av brännolja eller

smörjolja eller som härrör från tank- smörjolja.

fartygs lasttank och är av så fast

beskaffenhet att den ej kan pumpas

ur tanken.

Uttömning, som-------omständigheterna medgiva.

Svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton må ej

nyttjas till sjöfart med mindre fartyget,

i enlighet med närmare föreskrifter

av Konungen eller myndighet

som Konungen utser, är utrustat

antingen med anordningar till förebyggande

av att beständig brännolja

utflödar i fartyget eller med inrättning,

varmed slagvattnet före uttömning

kan renas från olja.

Tillsyn å

§•

Svenskt tankfartyg med en bruttodräktighet

av minst 150 registerton

och annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton

må ej nyttjas till sjöfart med mindre

fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter

av Konungen eller myndighet

som Konungen utser, är utrustat

antingen med anordningar till förebyggande

av att beständig brännolja

utflödar i fartyget eller med inrättning,

som förhindrar vattenförorening

genom oljehaltigt slagvatten i

strid mot denna lag.

Förande av barlastvatten i fartygs

bränsletankar bör om möjligt undvivikas.

--å fartyg.

5

I allmän hamn som Konungen bestämmer

skall finnas anläggning för

mottagande av oljehaltig blandning

från fartyg, som ej är tankfartyg.

Närmare föreskrifter rörande sådan

anläggning meddelas av Konungen

eller myndighet som Konungen utser.

Underlåter hamnens-----

§•

I allmän hamn som Konungen bestämmer

skall finnas anläggning för

mottagande av oljehaltig blandning

från fartyg. Närmare föreskrifter rörande

sådan anläggning meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen

utser.

—- och drives.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6

Å svenskt tankfartyg, så ock å annat

svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton

skall av befälhavaren eller under hans

tillsyn av annan föras oljedagbok enligt

närmare föreskrifter av Konungen

eller myndighet som Konungen

bestämmer. Konungen äger förordna

att oljedagbok skall, i den omfattning

som finnes erforderlig, föras

även i andra fall.

Polismyndighet och

Vad i-----

§•

Å svenskt tankfartyg, så ock å annat

svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton

för vilket olja användes som bränsle

för framdrivningen skall av befälhavaren

eller under hans tillsyn av annan

föras oljedagbok enligt närmare

föreskrifter av Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer. Konungen

äger förordna att oljedagbok

skall, i den omfattning som finnes

erforderlig, föras även i andra fall.

Oljedagbok skall förvaras på sådant

satt att den är lätt tillgänglig för

granskning samt bevaras minst två

år efter dagen för senaste anteckning.

---— — utdrag därav.

------ svensk hamn.

9 §.

Denna lag äger endast i den mån Denna lag äger endast i den män

Konungen så förordnar tillämpning å Konungen så förordnar tillämpning å

fartyg, som åges av svenska staten svenskt örlogsfartyg.

och icke är avsett att nyttjas till handels

sjöfart eller för resandes fortskaffande.

Genom lagen------i hälsovårdsstadgan.

10 §.

Där det med hänsyn till fartygens

storlek och nyttjande samt det slag

av bränsle, som användes för att

framdriva fartygen, finnes skäligt,

äger Konungen meddela bestämmelser

enligt 1 § andra stycket jämväl

med avseende å fartyg med eu bruttodråktighet

understigande vad där

sägs samt förordna, att vad som i 2

och 4 §§ stadgas beträffande fartyg

med viss minsta bruttodräktighet även

skall gälla fartyg med en bruttodräktighet

understigande vad där sägs.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

I propositionen föreslås, att Sverige godkänner vissa under 1962 vidtagna

ändringar i 1954 års internationella konvention till förhindrande av havsvattnets

förorening genom olja. Genom ändringarna har bl. a. de s. k. förbjudna

zonerna avsevärt utvidgats. Enligt de reviderade konventionsbestämmelserna

räknas sålunda hela Östersjön och Nordsjön med anslutande vikar

till de havsområden, där uttömning av olja är förbjuden. Vidare föreslås

vissa av de nya konventionsbestämmelserna föranledda ändringar i lagen

om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

I propositionen uttalas att det är önskvärt att ärendet behandlas redan

under riksdagens vårsession.

Inledning

På inbjudan av brittiska regeringen hölls våren 1954 en internationell

oljeskyddskonferens i London. Vid konferensen antogs den 12 maj 1954 en

internationell konvention till förhindrande av havsvattnets förorening genom

olja samt åtta resolutioner med rekommendationer i samma ämne (Sveriges

överenskommelser med främmande makter 1956: 15). Konventionen undertecknades

med förbehåll om ratifikation av tjugu länder.

Konventionen skulle (art. XV: 1) träda i kraft tolv månader efter det den

ratificerats av minst tio stater, av vilka fem med envar ett tankfartygstonnage

av minst 500 000 registerton brutto. Emellertid dröjde det ända till den

26 juli 1957 innan detta antal ratifikationer förelåg, varför konventionen trädde

i kraft först den 26 juli 1958. Numera har den ratificerats av 19 stater.1

För Sveriges del godkändes konventionen av 1956 års riksdag (prop. 1956:

23; L3U 4; Rskr 96). Samtidigt vidtogs de lagstiftningsåtgärder, som föranleddes

av konventionen. Sålunda utfärdades den 6 april 1956 (nr 86) lag om

åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Lagen trädde — med visst undantag

— i kraft den 1 januari 1957, d. v. s. mer än ett och ett halvt år före konventionen.

Nu gällande tillämpningsföreskrifter till lagen utfärdades genom

kungörelse den 2 maj 1958 (nr 191), ändrad och kompletterad genom kungörelser

den 30 juni 1960 (nr 489), den 10 februari 1961 (nr 13) och den

30 juni 1961 (nr 411).

Genom en vid slutakten till 1954 års oljeskyddskonvention fogad resolution,

nr 1, om fullständigt undvikande så snart som möjligt av uttömning av

beständiga oljor i havet, uttalade 1954 års oljeskyddskonferens, att en ny

konferens borde hållas inom tre år med uppgift att på nytt granska frågan

i ljuset av vunna erfarenheter rörande verkningarna av de av 1954 års konferens

anbefallda åtgärderna. Någon ny konferens kom dock icke till stånd

1 Australien, Belgien, Canada, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland,

Ghana, Island, Irland, Kuwait, Liberia, Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Storbritannien,

Sverige och USA.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

inom den angivna tiden, men till våren 1962 sammankallade den mellanstatliga

rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO) en ny oljeskyddskonferens. I

överensstämmelse med oljeskyddskonventionen (art. XXI) liade IMCO år

1959 av brittiska regeringen övertagit de uppgifter vilka enligt konventionen

åvilar sekretariatet.

Samtliga IMCO:s medlemsstater och andra intresserade inbjöds till konferensen

och bereddes tillfälle alt före densamma framföra förslag till ändringar

av eller tillägg till 1954 års konvention. De inkomna förslagen sammanställdes

genom IMCO:s försorg och sammanställningen lades till grund

för konferensens arbete.

Samtidigt med IMCO-konferensen sammankallades en särskild konferens

mellan de stater, som ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention, den s. k.

OPCG (Oil Pollution Contracting Governments) -konferensen. Syftet härmed

var att påskynda genomförandet av de resultat, vartill IMCO-konferensen

kunde leda. IMCO-konferensen ägde nämligen icke befogenhet att besluta

om ändringar i oljeskyddskonventionen. En konferens mellan de stater,

som ratificerat 1954 års oljeskyddskonvention, kunde däremot enligt

särskild bestämmelse i konventionen (art. XVI: 3) besluta om ändringar i

denna.

Praktiskt löstes samordningen mellan de båda konferenserna så, att samtliga

förslag om ändring eller tillägg till 1954 års oljeskyddskonvention sakbehandlades

av IMCO-konferensen. De därvid nådda resultaten upptogs vid

OPCG-konferensen såsom gemensamma medlemsförslag och antogs enhälligt

utan diskussion av OPCG-konferensen. Härom underrättades IMCO-konferensen,

som därefter beslöt uppmana alla IMCO:s medlemsstater och andra

sjöfartsnationer att ansluta sig till 1954 års oljeskyddskonvention i dess

gällande eller reviderade form. OPCG-konferensens slutakt undertecknades av

14 stater och IMCO-konferensens slutakt av representanter för 41 stater.

Sverige var representerat vid båda konferenserna.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har i en den 5 december 1962 till

handelsdepartementet inkommen skrivelse hemställt, att de av OPCG-konferensen

antagna ändringarna i 1954 års oljeskyddskonvention måtte godkännas

samt att härav föranledda i skrivelsen framlagda förslag till ändringar

i lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och dess tilllämpningsföreskrifter

måtte genomföras.

Över skrivelsen med därvid fogade författningsförslag har, efter icmiss,

yttranden avgivits av utrikesdepartementets rättsavdelning, chefen för marinen,

generaltullstyrelsen, fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, statens

vatteninspektion, länsstyrelserna i Stockholms, Gotlands, Malmöhus samt

Göteborgs och Bohus län, Sveriges djurskyddsföreningars riksförbund, Svenska

naturskyddsföreningen, Sveriges liskares riksförbund, Svenska hamnförbundet,

Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska

petroleuminstitutet och Sveriges varvsindustriförening.

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

Konventionsfrågan

I fråga om innehållet i 1954 års oljeskyddskonvention, som i engelsk text

och svensk översättning fogats som bilaga till propositionen 1956: 23, samt i

de år 1962 vidtagna ändringarna i konventionen ävensom beträffande uttalandena

i sjöfartsstyrelsens och oljeskyddsrådets skrivelse och remissyttrandena

däröver får utskottet hänvisa till förevarande proposition s. 7—14.

Rörande det med skrivelsen framlagda författningsförslaget och remissvarens

innehåll därvidlag må jämväl hänvisas till propositionen s. 17—22.

Konventionen har i reviderade delar i engelsk text och svensk översättning

jämte vissa antagna resolutioner i svensk översättning bilagts propositionen

(s. 24—46).

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, anför i denna del

följande.

Ett nationellt och internationellt alltmer uppmärksammat problem är

havsvattnets förorening genom oljeutsläpp från fartyg. Oljeuttömning från

fartyg medför i flera olika hänseenden betydande skador och olägenheter.

Särskilt uppmärksammade är skadeverkningarna på sjöfågelsbeståndet, men

stora olägenheter åsamkas även fisket genom nedsmutsning av redskap och

båtar. Oljebälten som driver in mot kusterna gör vidare stränderna otjänliga

för bad och annat friluftsliv. Det står klart att effektiva åtgärder mot denna

förorening av olja kan åstadkommas endast i samverkan på det internationella

planet. Sverige har också deltagit i det internationella samarbete på

detta område som resulterade i den år 1954 antagna konventionen till förhindrande

av havsvattnets förorening genom olja. Konventionen ratificerades

av vårt land den 26 maj 1956.

Grundtanken i 1954 års konvention är att varje fördragsslutande stat

skall tillse att dess fartyg, oavsett var i världen de uppehåller sig, iakttager

vissa i konventionen angivna regler med syfte att motverka olj ef örorening.

Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar ett förbud mot utsläpp av

olja av mera beständig art inom vissa s. k. förbjudna zoner av havet, vilka

i regel sträcker sig 50 sjömil från land. Förbudet omfattar fartyg om 500

bruttoton och däröver. Konventionen föreskriver att fartygen skall vara

försedda med anordningar som hindrar brännolja eller tjock dieselolja att

rinna ut i rännsten, varifrån slagvattnet länsas ut i havet utan att först

separeras. Vidare skall enligt konventionen i vissa större hamnar, som vederbörande

stats regering har att själv bestämma, finnas anläggningar för

mottagande från fartyg av rester av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten.

De ändringar som under år 1962 beslutats i 1954 års konvention innebär

icke någon rubbning av de principer efter vilka konventionen är uppbyggd.

1 vissa fall har de nya bestämmelserna likväl stor praktisk betydelse. Sålunda

har de förbjudna zonerna i vissa fall avsevärt vidgats. För vårt lands

vidkommande är därvid särskilt betydelsefullt att hela Östersjön och hela

Nordsjön med anslutande vikar gjorts till förbjuden zon. En annan bety
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

delsefull ändring är att konventionens tillämpningsområde utökats genom

att tongränsen för tankfartyg sänkts från 500 till 150 registerton brutto;

för andra fartyg än tankfartyg har gränsen bibehållits vid 500 ton. Därjämte

har i konventionen utsagts att medlemsstat bör göra konventionens

regler tillämpliga även på fartyg under de angivna tongränserna i den utsträckning

det är rimligt och möjligt med hänsyn till fartygens storlek och

nyttjande samt det slag av bränsle som användes. En principiell nyhet är en

särskild regel för större fartyg om förbud mot oljeutsläpp icke endast inom

de förbjudna zonerna utan i alla hav, dock med vissa modifikationer. Detta

förbud avser fartyg med en bruttodräktighet av 20 000 ton eller mer, för vilket

byggnadskontrakt tecknas efter det att konventionsändringarna trätt i

kraft.

De beslutade ändringarna träder i kraft tolv månader efter det att ändringarna

godkänts av två tredjedelar av medlemsstaterna. Ändringarna blir

därmed gällande även i förhållande till övriga medlemsstater, därest sådan

stat icke gör uttryckligt förbehåll häremot.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har i sitt förslag förordat att de beslutade

ändringarna i 1954 års konvention godkännes av Sverige samt att

Sverige, så snart ske kan, genom positivt godkännande av ändringarna aktivt

medverkar till genomförandet av dessa.

Det framlagda förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet

remissorgan. Avvikande mening har allenast framförts från Sveriges

redareförening och Sveriges varvsindustriförening, vilka ansett att ett godkännande

bör göras beroende av att konventionen i dess reviderade lydelse

ratificeras av andra med Sverige konkurrerande sjöfartsländer.

Genom ratifikation av 1954 års konvention har Sverige gett sin anslutning

till principen att ett land, som utnyttjar fördelarna av oljeförbrukningen,

också bör deltaga i åtgärderna mot de skador och olägenheter som är förbundna

därmed. Sjöfartens internationella karaktär kräver självfallet ett

vittutgrenat samarbete mellan berörda stater för att åtgärderna mot vattenförorening

från fartyg skall få önskvärd effekt. Det stora deltagarantalet vid

frågans förnyade behandling under 1962 i IMCO:s regi är ett glädjande

tecken på ett ökande intresse för internationell samverkan på detta område.

De härvid beslutade ändringarna i 1954 års konvention ligger helt i

linje med de principer efter vilka den svenska lagstiftningen i ämnet är utformad.

Den utvidgning i skärpande riktning som vissa av konventionsändringarna

innefattar medför otvivelaktigt en något ökad belastning för

sjöfarten, hamnarna och andra berörda intressenter. Enligt sjöfartsstyrelsens

och oljeskyddsrådcts bedömning torde ikraftträdandet av ändringarna dock

icke i och för sig behöva medföra någon utökning av antalet hamnar, där

anordningar för mottagande av oljerester från fartyg skall finnas. De åtgärder

som kan komma att påkallas är i varje fall av förhållandevis så ringa

omfattning att de uppenbarligen icke bör utgöra något hinder för godkännande

av ändringarna. Vid remissbehandlingen av förslaget bär ej heller

framförts någon invändning av denna natur. Beträffande det framförda öns
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

kemålet rörande de allmänna förutsättningarna för svenskt godkännande av

konventionsändringarna vill jag understryka, att jag anser det betydelsefullt

att konventionen i sin skärpta lydelse vinner så stor anslutning som möjligt.

Först om detta blir fallet kan en avgörande förbättring påräknas, när det

gäller oljeföroreningen till havs. Självfallet är härvid av vikt att de stora

och med oss konkurrerande sjöfartsnationerna ansluter sig till den reviderade

konventionen. Det är enligt min mening av betydelse att vårt land

icke dröjer med att godkänna konventionsändringarna. Det är icke praktiskt

möjligt att godkänna ändringarna med reservation för att övriga större sjöfartsnationer

ansluter sig. Det är nämligen att beakta, att ett godkännande

med sådant förbehåll icke torde komma att godtagas såsom ett godkännande

i konventionens mening utan såsom ett förbehåll beträffande ikraftträdandet

av ändringarna för Sveriges del. Förbehållet skulle därmed komma att

strida mot önskemålet om en aktiv svensk medverkan till ändringarnas genomförande.

Under hänvisning till det anförda förordar jag att Sverige godkänner

vidtagna ändringar utan förbehåll.

Lagförslaget

Rörande det framlagda lagförslaget anföres i propositionen bl. a. följande.

Sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet har som nämnts utarbetat förslag

till de ändringar i lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening

från fartyg, som föranledes av de beslutade ändringarna i 1954

års oljeskyddskonvention. Förslaget har vid remissbehandlingen tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I fråga om vissa enskildheter har dock anmärkningar

gjorts. Det framlagda förslaget har överarbetats inom handelsdepartementet

och därvid underkastats vissa jämkningar av huvudsakligen redaktionell

art.

1 §•

Gällande lydelse av denna paragraf upptager ett stadgande därom att i

vattenområde, som utgör svenskt territorium, olja icke må uttömmas från

fartyg samt att i sådant vattenområde utflöde av olja från fartyg skall förhindras

i den mån så är möjligt. Vidkommande annat vattenområde har

Kungl. Maj :t givits bemyndigande att bestämma alt motsvarande skall gälla

i fråga om svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 500 registerton

eller beträffande vissa slag av sådana fartyg.

Statens vatteninspektion ifrågasätter om utredning icke borde ske om möjligheterna

att inordna de bestämmelser som rör svenskt vattenområde under

vattenlagen. Vid en samordning skulle enhetliga rättsregler kunna tilllämpas

för allt slag av vattenförorening och enhetliga normer för utsläpp

av exempelvis olja kunna fastställas. Vidare torde erforderlig övervakning

och tillsyn kunna samordnas. Till belysande av olikheter i de skilda bestämmelser

som gäller, anföres följande.

Kloakvatten som innehåller avloppsvatten från vattenklosett och som ej

undergått behandling varigenom avsättningsbar förorening frånskilts må

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963 9

enligt vattenlagens bestämmelser (8 kap. 23 §) ej avledas till vattenområde

med mindre det uppenbarligen kan ske utan olägenhet. Däremot kan utan

hinder av gällande bestämmelser sådana utsläpp ske från exempelvis stora

passagerarfartyg, som ankras upp i vattenområden, där stora investeringar

gjorts för att undvika sådan förorening. De hygieniska kraven på fartyg i

nämnt avseende synes uppvisa en eftersläpning i förhållande till andra områden.

I lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg stadgas att olja

och oljehaltigt vatten, där oljehalten överstiger 100 mg/l ej får utsläppas

på svenskt vatten (1 §). För vissa anläggningar såsom oljeliamn, oljedepåer

och oljeraffinaderier har vattendomstol föreskrivit vissa maximala halter

av olja, 10—15 mg/l. Det är uppenbart olämpligt att lossade tankfartyg tilllåtes

utsläpp, som icke överensstämmer med vad vattendomstol fastställt

för ifrågavarande vattenområde. Inspektionen vill i detta sammanhang vidare

framhålla att inånga missförstånd uppstått beträffande tillåtligheten

av utsläpp från landbaserade anläggningar, främst oljedepåer, till följd av

ovannämnda bestämmelser och den definition på begreppet olja, som ovannämnda

§ 1 innehåller. Ett generellt förbud mot utsläpp av olja med annan

utformning borde därför övervägas.

Departementschefen. Ändringen av konventionens artikel II innebär bland

annat, att gränsen för de fartyg, å vilka konventionen direkt skall äga tilllämpning,

såvitt avser tankfartyg sänkes till 150 ton brutto. Därjämte har

emellertid i konventionen (artikel II: la)) förutsatts, att fördragsslutande

regering skall vidtaga de åtgärder, som är nödvändiga för att tillämpa konventionens

krav även på tankfartyg under 150 ton och andra fartyg under

500 ton i den utsträckning delta är rimligt och möjligt med hänsyn till deras

storlek, användning och den typ av bränsle, som nyttjas för att driva

fartygen.

Den ändrade tongränsen för tankfartyg medför att konventionen skall

tillämpas på tankfartyg om minst 150 ton och andra fartyg om minst 500

ton. Kungl. Maj :ts i paragrafen upptagna bemyndigande att i fråga om annat

vattenområde än svenskt territorium förordna om lagens tillämplighet

å svenska fartyg har ändrats i enlighet härmed.

Om och i vad mån det är rimligt och praktiskt möjligt att göra konventionens

krav gällande även i vad avser tankfartyg med mindre bruttodräktighet

än 150 registerton och annat fartyg med mindre bruttodräktighet än

500 registerton kan ej för närvarande bedömas utan bör göras beroende av

särskild undersökning, därvid de i konventionen angivna bedömningsgrunderna

bör vara vägledande. Det synes lämpligt att uppdraga åt sjöfartsstyrelsen

och oljeskyddsrådet att verkställa en sådan undersökning. Därest

en utsträckning av konventionens krav till att gälla även mindre fartyg

härigenom aktualiseras, synes det lämpligt att Kungl. Maj :t äger befogenhet

att meddela bestämmelser enligt 1 § jämväl med avseende å fartyg med

mindre bruttodräktighet än vad i 1 § angives. Möjlighet bör då också föreligga

för Kungl. Maj:t alt förordna om en liknande jämkning av motsvarande

tongränser i 2 och 4 §§. I överensstämmelse härmed har i lagen i en

ny paragraf, 10 §, Kungl. Maj:t tillagts befogenhet att i nu angivna fall förordna

om nedsättning av tongränsen, där det finnes skäligt med hänsyn till

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

fartygens storlek, nyttjande och det slag av bränsle som användes för fartygens

framdrivning.

I konventionens artikel I har vid 1962 års revision införts definitioner av

begreppen fartyg och tankfartyg. Konventionens definitioner överensstämmer

med vad som redan gäller. Det torde icke vara påkallat att i lagen införa

några definitioner av begreppen fartyg och tankfartyg, utan denna gränsdragningsfråga

torde såsom hittills få överlämnas till rättspraxis. I tveksamma

fall torde konventionens definitioner kunna ge tillräcklig vägledning

för praxis.

I anledning av vad vatteninspektionen anfört må först erinras om att när

1956 års lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg infördes allmän

enighet förelåg om det lämpliga i att samla alla regler mot vattenförorening

från fartyg i en särskild lag. Vissa stadganden i vattenlagens föroreningskapitel,

vilka berörde fartyg, överfördes i enlighet härmed till 3 § i 1956 års

lag. Med stöd av denna bestämmelse har länsstyrelserna bemyndigats att

utfärda lokala föreskrifter mot vattenförorening från fartyg. I den mån lokalt

behov föreligger, finnes alltså möjlighet att skärpa sådana föreskrifter.

Den av inspektionen avsedda samordningen skulle strida mot grundtanken

i 1956 års reform. Mot en sådan samordning talar också det förhållandet

att problemen ter sig väsentligt olika när det gäller utsläpp från fasta anläggningar

på land och uttömning från fartyg. Någon ändring av 1956 års

lags tillämpningsområde synes mig därför ej påkallad. Det synes emellertid

lämpligt att utfärdandet av lokala föreskrifter mot vattenförorening från

fartyg sker efter samråd med vatteninspektionen. Erforderlig föreskrift

härom torde kunna utfärdas i administrativ ordning.

2 §•

I gällande lydelse upptager denna paragraf vissa undantag från det allmänna

förbudet enligt 1 § mot uttömning eller utsläpp av olja. Undantagen

avser bl. a. under a) oljehaltigt slagvatten, dock, såvitt avser fartyg med en

bruttodräktighet av minst 500 registerton, endast därest vattnet icke innehåller

annan olja än smörjolja; och under c) bottensats, som utgöres av

rester från rening av brännolja eller smörjolja eller som härrör från tankfartygs

lasttank och är av så fast beskaffenhet att den ej kan pumpas ur

tanken.

De vid 1962 års konferens beslutade ändringarna av artikel V i 1954 års

konvention, vilken artikel motsvaras av undantaget under a), innebär viss

inskränkning i vad hittills medgivits. Sålunda begränsas rätten att utsläppa

oljehaltigt slagvatten till att avse sådant slagvatten, vilket icke innehåller

annan olja än smörjolja som runnit eller läckt från fartygets maskinutrymmen.

Motsvarande begränsning bör införas i lagen. Sänkningen av

tongränsen för vissa av de fartyg å vilka konventionen skall vara tillämplig

påkallar vidare en jämkning av denna undantagsbestämmelse. Den för fartyg

om minst 500 ton stadgade inskränkningen såvitt gäller uttömning av

oljehaltigt slagvatten, som innehåller annan olja än smörjolja, bör ändras

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963 11

till att avse tankfartyg om minst 150 ton och andra fartyg om minst 500

ton.

Genom ändring av konventionens artikel IV: 1 c) omfattar undantagen

från uttömningsförbudet icke längre bottensats som härrör från tankfartygs

lasttank och är av så fast beskaffenhet att den ej kan pumpas ur

tanken. Ändringen har motiverats av att dessa fasta föroreningar ansetts

påtagligt skadliga och att fartygen utan nämnvärd olägenhet kan förvara

dem ombord till dess de kan föras i land. Undantagsbestämmelsen under

c) i denna paragraf har ändrats i enlighet med konventionsändringen.

4 §.

I förevarande paragraf föreskrives, att svenskt fartyg med en bruttodräktighet

av minst 500 registerton ej må nyttjas till sjöfart med mindre

fartyget, i enlighet med närmare föreskrifter av Kungl. Maj :t eller myndighet

som Kungl. Maj :t utser, är utrustat antingen med anordningar till förebyggande

av att beständig brännolja utflödar i fartyget eller med inrättning,

varmed slagvattnet före uttömning kan renas från olja.

I enlighet med den i konventionens artikel II vidtagna utsträckningen av

konventionens tillämpningsområde bör den i paragrafen angivna tongränsen

jämkas. Utrustningsföreskriften bör gälla svenskt tankfartyg om

minst 150 ton och annat svenskt fartyg om minst 500 ton.

I stadgandet bör jämväl göras en redaktionell ändring i överensstämmelse

med en ändring av motsvarande föreskrift i konventionens artikel

VII: 1 i syfte att undvika en direkt hänvisning till separatorer, om vars

effektivitet tvekan ansetts kunna råda. Den i samma artikel under 2 införda

bestämmelsen att förande av barlastvatten i bränsletankar såvitt möjligt

skall undvikas torde likaledes böra införas under förevarande paragraf.

5 §•

I enlighet med nuvarande lydelse av artikel VIII i 1954 års oljeskyddskonvention

gäller enligt denna paragraf, att i allmän hamn som Konungen

bestämmer skall finnas anläggning för mottagande av oljehaltig blandning

från fartyg, som ej är tankfartyg.

Departementschefen. Såsom framgått av vad tidigare anförts har någon

utökning av de sex hamnar, där mottagningsanläggning för närvarande

skall finnas, icke ansetts påkallad. Konventionsändringen motiverar dock

viss utvidgning av det Kungl. Maj :t i paragrafen lämnade bemyndigandet.

Då enligt konventionen mottagningsanordningar i oljelastningshamn och i

förekommande fall även i reparationshamn skall kunna betjäna tankfartyg,

bör bemyndigandet inrymma även sådana fartyg. Bestämmelsen har ändrats

i enlighet härmed.

Beträffande taxefrågan må erinras om det uttalande som gjordes i samband

med tillkomsten av 1956 års lag (prop. 1956: 23 s. 33), nämligen att

hamnarna skall äga täcka sina kostnader för anläggningarnas inrättande och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

drivande genom att av vederbörande fartyg uttaga skäliga avgifter för anläggningarnas

nyttjande. Vidare anfördes att avgifterna är av den art att

hamnägarna kan utan särskild föreskrift i lagen uttaga dem och att fastställelse

av taxa rörande avgifterna icke erfordras.

6 §•

I överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 1954 års konvention

(art. IX) föreskrives i förevarande paragraf att oljedagbok skall föras å

svenskt tankfartyg och å annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av

minst 500 registerton, av befälhavaren eller av annan under hans tillsyn,

enligt närmare föreskrifter av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl.

Maj:t bestämmer. Kungl. Maj :t äger jämväl förordna att oljedagbok skall, i

den omfattning som finnes erforderlig, föras även i andra fall.

Vid 1962 års revision i artikel IX företagen ändring har införts den i och

för sig naturliga begränsningen av skyldigheten att föra oljedagbok på annat

fartyg än tankfartyg till att endast avse fartyg, som använder olja som

bränsle. Denna begränsning torde böra angivas i lagen.

Vidare infördes i konventionen (art. IX: 4) ett stadgande därom att oljedagbok

skall hållas lätt tillgänglig för granskning samt bevaras minst två

år efter dagen för senaste anteckning. Även detta tillägg synes böra givas

motsvarighet i den svenska lagstiftningen.

9 §.

1954 års konvention äger i gällande lydelse med vissa i artikel II angivna

undantag tillämpning allenast å sjögående fartyg, som är registrerat i ett

territorium som hör under en fördragsslutande regering. Konventionen är

sålunda icke tillämplig å oregistrerade fartyg, t. ex. örlogsfartyg. I saklig

överensstämmelse härmed stadgas i lagens 9 §, att lagen endast i den mån

Kungl. Maj :t så förordnar äger tillämpning å fartyg, som äges av svenska

staten och icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller för resandes fortskaffande.

I tillämpningskungörelsen till lagen har Kungl. Maj :t förordnat,

att lagen skall äga tillämpning å samtliga svenska staten tillhöriga fartyg

utom marinens stridsfartyg.

Den vid 1962 års konferens beslutade ändringen av konventionens artikel

II innebär, att konventionen med vissa särskilt angivna undantag skall äga

tillämpning å alla fartyg med en fördragsslutande parts nationalitet. Bland

de särskilda undantagen har upptagits örlogsfartyg ävensom andra fartyg

när de användes såsom marina hjälpfartyg. I artikeln (II: 2) har emellertid

införts en bestämmelse därom att varje fördragsslutande regering åtager

sig att vidtaga lämpliga åtgärder för att konventionens föreskrifter, såvitt

det är rimligt och möjligt, tillämpas även å örlogsfartyg och marina

hjälpfartyg.

Den ändrade konstruktionen av konventionens artikel II påkallar viss

ändring av förevarande paragraf. Lagen bör sålunda i enlighet med kon\ entionens

ändrade lydelse direkt vara tillämplig å alla svenska fartyg med un
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

dantag av sådana fartyg som i konventionen betecknas som örlogsfartyg och

fartyg, som nyttjas såsom marint hjälpfartyg. Såsom örlogsfartyg anses

enligt hävdvunnen svensk terminologi flottans och kustartilleriets fartyg,

statens isbrytarfartyg och sjömätningsfartyg men även förhyrt eller jämlikt

särskilda bestämmelser marinen eljest tillhandahållet fartyg under den tid

detsamma står till marinens förfogande (marint hjälpfartyg). I förevarande

paragraf synes därför böra föreskrivas att lagen endast i den mån Kungl.

Maj :t så förordnar äger tillämpning å svenskt örlogsfartyg. Gällande förordnande

undantager såsom nämnts endast marinens stridsfartyg; trängfartyg

och övningsfartyg faller sålunda under lagen. I vad mån lagen helt

eller delvis bör göras tillämplig å marinens stridsfartyg kan ej bedömas

utan en närmare undersökning. Det torde få ankomma på sjöfartsstyrelsen

att i samråd med chefen för marinen föranstalta därom.

10 §.

Paragrafen har behandlats under 1 §.

Ikraftträdandebestämmelse

Departementschefen. Det kan för närvarande icke med någon säkerhet

bedömas när de vidtagna konventionsändringarna kan komma att träda i

kraft. Jag vill därför förorda, att det lägges i Kungl. Maj :ts hand att avgöra

när de föreslagna lagändringarna skall träda i kraft. Ikraftträdandebestämmelsen

i departementsförslaget har avfattats i enlighet härmed.

Lagrådsgranskningen. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet

Såsom framgår av den föregående redogörelsen godkände 1956 års riksdag

en internationell konvention av den 12 maj 1954 till förhindrande av

havsvattnets förorening genom olja. Konventionen innebär i huvudsak följande.

Varje fördragsslutande stat skall tillse att dess fartyg oavsett uppehållsort

iakttager i konventionen angivna regler i syfte att motverka oljeförorening.

Konventionens viktigaste bestämmelse innefattar förbud mot

utsläpp av s. k. beständiga oljor inom vissa förbjudna zoner. Bestämmelsen

har fått sådan utformning att vissa områden i Östersjön och Nordsjön

faller utanför zonerna, ett förhållande som av riksdagen ansågs otillfredsställande.

Förbudet omfattar fartyg om 500 bruttoregisterton och däröver.

Konventionen föreskriver att fartygen skall vara försedda med anordningar

som hindrar brännolja eller tjock dieselolja att rinna ut i rännsten, vaiifrån

slagvattnet länsas ut i havet, utan att först separeras. Enligt konventionen

skall i vissa större hamnar, som vederbörande stats regering har alt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

själv bestämma, finnas anläggningar för mottagande från fartyg av rester

av oljehaltigt barlast- och tankspolvatten.

På sätt närmare framgår av propositionen har under år 1962 beslutats

vissa ändringar i 1954 års konvention. Härvid har bl. a. de förbjudna zonerna

på en del håll avsevärt vidgats. Vidare har tongränsen för tankfartyg

sänkts från 500 till 150 bruttoregisterton medan gränsen för andra fartyg

än tankfartyg bibehållits vid 500 ton. Därjämte har i konventionen uttalats

att medlemsstat bör göra konventionens regler tillämpliga även på fartyg

under de angivna tongränserna i den utsträckning det är rimligt och

möjligt med hänsyn till fartygens storlek och nyttjande samt till det slag

av bränsle som användes. Som en principiell nyhet — innebärande ett första

steg på vägen mot totalförbud — betecknas en särskild regel för vissa större

fartyg om förbud mot oljeutsläpp icke endast inom de förbjudna zonerna

utan även med vissa modifikationer i alla hav. I propositionen föreslås att

riksdagen godkänner de sålunda vidtagna ändringarna.

Syftet med 1954 års konvention är att så snart som möjligt åstadkomma

ett fullständigt undvikande av att beständiga oljor uttömmes i havet. Enligt

utskottets mening utgör de år 1962 antagna konventionsändringarna ett

viktigt steg i denna riktning. Utskottet finner det tillfredsställande att hela

Östersjön och hela Nordsjön genom ändringarna gjorts till förbjuden zon.

Utskottet vill för sin del liksom flertalet remissinstanser och departementschefen

förorda att konventionsändringarna godkännes. I likhet med departementschefen

understryker utskottet det betydelsefulla i att konventionen

i sin skärpta lydelse vinner så stor anslutning som möjligt och utskottet

förutsätter att Kungl. Maj :t i görlig mån medverkar härtill. Såsom

antytts i några remissyttranden är det därvid självfallet från svensk synpunkt

särskilt angeläget att den reviderade konventionen godkännes också

av övriga östersjöstater.

Enligt vad som framgår av propositionen har de beslutade ändringarna

i konventionen icke ansetts påkalla någon utökning av de sex hamnar —- Göteborg, Hälsingborg, Luleå, Malmö, Norrköping och Stockholm — i vilka

nu skall finnas anläggning för mottagande av olj erester från fartyg. Utskottet

betonar vikten av alt sjöfartsstyrelsen och oljeskyddsrådet såsom

förutskickats noga följer utvecklingen beträffande behovet av ytterligare

sådana anordningar.

I samband med godkännandet av 1954 års konvention antog 1956 års riksdag

förslag till lag om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, innefattande

bl. a. den lagstiftning som erfordrades för konventionens ratificering.

Genom förevarande proposition framlägges jämväl förslag till vissa av de

nya konventionsbestämmelserna föranledda ändringar i nämnda lag. Utskottet

har i likhet med de flesta remissinstanserna och lagrådet icke funnit

anledning till erinran mot vad sålunda föreslagits. Utskottet vill emellertid

anmärka att lagens tillämpningsområde omfattar örlogsfartyg endast

om Konungen så förordnar. Då konventionen förutsätter att dess be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1963

15

stämmelser i rimlig och möjlig utsträckning skall vara tillämpliga även på

sådana fartyg, utgår utskottet från att den i propositionen omförmälda undersökningen

i frågan snarast möjligt verkställes och därav föranledda åtgärder

i konventionens syfte vidtages.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

161.

Stockholm den 14 maj 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson*,

Ebbe Ohlsson*, Kristiansson, Georg Carlsson, Åkesson och Erik Jansson*

;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Wachtmeister,

Johansson i öckerö, Svenning, Hamrin i Kalmar, Grebäck* och Hammarberg.

* Ej närvararde vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630654

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:296 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris ''proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 s. 5 i texten