Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte att främja en effektiv kommunal markpolitik, m. m.

1963-10-31 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:32, Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av tomträttsinstitutet i syfte att främja en effektiv kommunal markpolitik, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av motioner om viss ändring av tomträttsinstitutet

i syfte att främja en effektiv kommunal

markpolitik, m. m.

I två likalydande motioner, nr 174 i första kammaren av herrar Eriksson,

Einar, och Svensson, Axel, samt nr 206 i andra kammaren av herr

Bengtsson i Halmstad m. fl., hemställes,

»att Kungl. Maj :t måtte tillsätta en utredning i syfte att åstadkomma en

sådan ändring av bestämmelserna för tomträtten att dessa också medgåve

rätt för kommun, som så önskar, att i tomträttsavtalet införa sådana bestämmelser

att kommunen snabbt kunde återfå investerat kapital i tomträttsjord,

under förutsättning att detta kapital återigen används för inköp

av mark avsedd att upplåtas mot tomträtt,

samt att Kungl. Maj :t måtte framlägga förslag till en kreditfond ur vilken

kommun, som önskar köpa mark avsedd för upplåtelse mot tomträtt,

kan få låna medel samt villkoren härför».

Första ledet av motionernas hemställan har hänvisats till lagutskott och

behandlats av tredje lagutskottet. I övrigt har motionerna hänvisats till

statsutskottet och behandlats i dess utlåtande nr 42 år 1963. Kortfattad

redogörelse härför lämnas nedan.

Över motionerna, såvitt nu är i fråga, har i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver yttrande inhämtats från Svea hovrätt, byggnadsstyrelsen,

bostadsstyrelsen och expropriationsutredningen. På tredje lagutskottets

begäran har därjämte Föreningen Sveriges stadsdomare, Hyresgästernas

riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska bankföreningen,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska riksbyggen, Svenska

sparbanksföreningen samt Svenska stadsförbundet beretts tillfälle avgiva

yttrande.

Gällande bestämmelser m. m.

Reglerna om tomträtt återfinnes i 4 kapitlet lagen den 14 juni 1907 om

nyttjanderätt till fast egendom. Kapitlet har erhållit sin nuvarande lydelse

år 1953. Innehållet är i huvudsak följande. Enligt 1 § må nyttjanderätt

till fastighet under obestämd tid för visst ändamål mot årlig avgäld i

penningar upplåtas såsom tomträtt. Upplåtelse av tomträtt får ske i fastighet,

som tillhör kronan eller kommun eller eljest är i allmän ägo, så ock

1 llihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. 1Vr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

i fastighet, som tillhör stiftelse, om Konungen för särskilt fall finner skäligt

medgiva det. Tomträtt får icke upplåtas i andel eller område av fastighet

eller i flera fastigheter gemensamt (2 §). Avtal om upplåtelse av

tomträtt skall upprättas skriftligen och med vittnen. Det skall i handlingen

uttryckligen angivas att upplåtelsen avser tomträtt. I fråga om avtal

varigenom tomträtt överlåtes äger vad i 1 kap. 2 § jordabalken är stadgat

motsvarande tillämpning (3 §). I upplåtelsehandling skall angivas det

ändamål för vilket upplåtelsen äger rum och det belopp varmed avgälden

till dess annat bestämmes skall utgå. Handlingen skall tillika innehålla de

närmare föreskrifter rörande fastighetens användning och bebyggelse samt

de bestämmelser i övrigt som skall gälla i fråga om tomträtten. År vid

tiden för upplåtelsen i stadsplan eller eljest särskilda byggnadsbestämmelser

meddelade rörande fastigheten skall de om ej annat avtalats anses

ingå i upplåtelsen (4 §). Tomträttsupplåtelse skall anses innefatta överlåtelse

å tomträttshavaren av byggnad och annan egendom, som vid upplåtelsen

enligt lag hör till fastigheten (5 §). Närmare regler om avgälden

lämnas i 10—12 §§. Avgälden skall sålunda utgå med oförändrat belopp

under vissa tidsperioder med rätt för såväl fastighetsägaren som tomträttshavaren

att under näst sista året av varje period väcka talan angående

omprövning av avgäldens belopp för nästföljande period. Sker det ej, skall

avgälden under den perioden utgå med samma belopp som förut, där ej

före den nyss angivna fristens utgång annat avtalats. Om ej längre tid

överenskommes, utgör varje period tjugo år. Upplåtes tomträtt väsentligen

för annat ändamål än bostadsbebyggelse, må därvid bestämmas kortare

tidsperioder, dock minst tio år. Vid omprövning skall avgälden fastställas

på grundval av det värde marken då äger. Under löpande period äger ock

fastighetsägaren och tomträttshavaren att överenskomma om sådan jämkning

i avgäldens belopp som påkallas av ändrade förhållanden rörande

tomträttens utövning. Enligt 13 § må tomträttsavtal ej uppsägas av tomträttshavaren.

Från fastighetsägarens sida kan avtalet endast bringas att

upphöra genom uppsägning vid utgången av vissa tidsperioder. Om icke

längre tid överenskommes, utgör den första perioden sextio år samt varje

följande period fyrtio år. Upplåtes tomträtt för väsentligen annat ändamål

än bostadsbebyggelse må kortare tidsperioder bestämmas, dock minst

tjugo år. Uppsägning får icke ske med mindre det är av vikt för ägaren,

att fastigheten användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat

sätt än tidigare (14 §). Uppsägning skall, därest icke längre tid överenskommits,

ske minst två år före periodens utgång. Uppsägning får emellertid

ej ske tidigare än fem år före periodens utgång (15 §). Tomträttshavaren

äger väcka talan om klander av uppsägningen (16 §). Skall tomträtt

upphöra är fastighetsägaren skyldig lösa byggnad eller annan egendom,

som utgör tillbehör till tomträtten (17 §). Då lösenskyldighet föreligger

skall inom viss tid talan om löseskillingens bestämmande väckas vid på
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 3

följd att uppsägningen eljest förfaller. Sedan genom lagakraftvunnen dom

löseskillingen bestämts skall den nedsättas hos länsstyrelsen (18 §). I 24

och 25 §§ lämnas vissa bestämmelser om rättegång. Mål angående omprövning

eller jämkning av avgäld, klander av uppsägning eller bestämmande

av löseskilling upptages av expropriationsdomstol. I den mån det är

tillämpligt gäller vad om expropriation i allmänhet är stadgat. Fastighetsägaren

svarar i princip för tomträttshavarens rättegångskostnader i mål

angående bestämmande av löseskilling.

I propositionen nr 177 år 1953, som låg till grund för tomträttsinstitutets

nuvarande utformning, anförde chefen för justitiedepartementet inledningsvis

på sid. 66 f.

Den särskilda art av nyttjanderätt som kallas tomträtt infördes i vår

lagstiftning år 1907. Lagstiftaren avsåg därmed att ställa till samhällets förfogande

en lämplig form för att tillhandahålla enskild tomtmark för bebyggande

utan att avstå från äganderätten till marken. Genom att äganderätten

förblev i samhällets hand ville man främst vinna, att eventuell

värdestegring å marken skulle stanna hos samhället och att för samhällsutvecklingen

önskvärda förändringar i fråga om markens användning lättare

skulle kunna genomföras. Tomträtten har visat sig vara ett livskraftigt institut

av stor betydelse för städernas markpolitik. Visserligen dröjde det —

om man bortser från Stockholm — ganska länge innan tomträtten fick

större användning, men på senare tid har de allra flesta av de större och

medelstora städerna liksom också en del mindre städer övergått till att

tillhandahålla tomtmark genom tomträttsupplåtelse i stället för att sälja

marken, åtminstone i fråga om bostadsbebyggelse. Ett uttryck för statsmakternas

uppskattning av tomträttens värde utgör den år 1949 genomförda

ändringen i expropriationslagen, enligt vilken expropriation kan beviljas

för att i kommunens ägo överföra icke tätbebyggd mark för upplåtelse

med tomträtt. Den ökade möjlighet som därigenom beretts kommunerna

att bevara den framtida markvärdestegringen är särskilt betydelsefull,

så länge icke en tillfredsställande lösning vunnits av den tekniskt

invecklade frågan att till samhället indraga oförtjänt värdestegring

å mark i enskild ägo.

Propositionen syftade till att, med bibehållande av de grundtankar på

vilka tomträttsinstitutet vilade, råda bot på vissa bristfälligheter. Sålunda

föreslogs att tomträttshavarens rättsliga ställning skulle förstärkas och

tomträttens värde som kreditobjekt ökas. Markvärdestegringen avsågs

komma upplåtaren till godo dels genom att han medan tomträtten består

kan erhålla höjning av avgälden med hänsyn till markvärdestegringen

och dels genom att upplåtarens ersättningsskyldighet vid uppsägning i

intet fall omfattar markvärdet med därå inträdd värdestegring.

Propositionen, vilken byggde på ett av lagberedningen framlagt förslag,

tillstyrktes med en ändring, vilken i förevarande sammanhang icke har

betydelse, av tredje lagutskottet i dess utlåtande nr 26 år 1953. Riksdagen

beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

lf Bihang till riksdagens protokoll !) samt. 3 and. .Yr 32

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

Av särskilt intresse är vidare vad lagberedningen i sitt förslag uttalat

beträffande avgälden i specialmotiveringen till 1 § (SOU 1952: 28 s. 72 f).

Enligt gällande lag möter icke hinder mot att upplåta tomträtt utan

vederlag. I praxis sker emellertid upplåtelse av tomträtt nästan undantagslöst

mot vederlag, låt vara att detta ibland sättes så lågt, att det icke

bär någon egentlig ekonomisk betydelse. Enligt beredningens mening bör

det uppställas som en ovillkorlig förutsättning för att en upplåtelse skall

hänföras till tomträtt att upplåtelsen sker mot vederlag och att detta skall

utgå i form av årlig avgäld. När tomträtten konstrueras som en i princip

ständig nyttjanderätt, synes det nämligen vara av vikt, att tomträttshavaren

genom att erlägga avgäld med regelbundet återkommande mellanrum

erkänner fastighetsägaren äganderätt till marken. Föreskriften att

upplåtelse skall ske mot årlig avgäld innebär dels att avgäldens belopp

skall beräknas för år, dels att avgäld skall utgå under hela den tid tomträtten

består. Hinder möter naturligtvis icke att i upplåtelsen bestämma

att den på ett år belöpande avgälden skall uppdelas på flera betalningsterminer,

t. ex. erläggas kvartalsvis. Det har vidare ansetts böra föreskrivas,

att avgälden skall bestämmas i penningar.

Vid granskningen i lagrådet uttalade eu av lagrådets ledamöter, justitierådet

Karlgren, i denna del (se prop. 177/1953 s. 31).

Enligt förslaget gäller som ovillkorlig förutsättning för att en nyttjanderätt

skall hänföras till tomträtt, att upplåtelsen sker mot vederlag. Någon

reell innebörd behöver emellertid detta krav icke ha. Såsom i motiven

framhålles sättes vederlaget ibland i praxis så lågt, att det icke har någon

egentlig ekonomisk betydelse, och detta kan naturligen inträffa även i

framtiden. Det till stöd för bestämmelsen i betänkandet anförda argumentet,

att när tomträtten »konstrueras som en i princip ständig nyttjanderätt»

det vore av vikt, att tomträttshavaren genom att erlägga avgäld med

regelbundet återkommande mellanrum »erkänner» fastighetsägarens rätt

till marken, synes ej ha någon saklig tyngd. Orden »mot årlig avgäld i

penningar» torde förty böra utgå.

Uttalandet föranledde icke någon ändring av lagberedningens förslag beträffande

avgälden.

Här skall slutligen anmärkas att i lagberedningens år 1960 avlämnade

förslag till jordabalk tomträttsreglerna av år 1953 upptagits i huvudsak

utan ändringar.

Motionerna

I motionerna konstateras inledningsvis att riksdagen då tomträttsinstitutet

infördes år 1907 ansåg, att detta skulle kunna bli ett verksamt medel

mot tomtjobberiet men att så icke blivit fallet utan att tvärtom eu

oroande ökning härav skett på sista tiden. Motionärerna betvivlar möjligheten

av att beskattningsvägen komma till rätta med den oförtjänta

markvärdestegringen. Däremot anser motionärerna att tomträttsinstitutet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 5

om det kom till större användning, skulle vara ett effektivt instrument för

ändamålet. I motionerna anges att det nuvarande systemet kräver alltför

stora kapitalinsatser från kommunernas sida, och motionärerna föreslår

därför, att möjlighet tillskapas för kommunerna att relativt snabbt få

tillbaka kapital, som nedlagts i tomträttsjord. Detta skulle ske om man

vid sidan av systemet med årlig tomträttsavgäld införde en metod, som

i princip byggde på kontantinbetalning. Tomträttshavaren skulle vid

tecknandet av tomträttskontrakt betala en engångsavgift motsvarande

tomtvärdet, eller samma belopp som tomträttsavgälden nu baseras på. Som

motprestation skulle tomträttshavaren, oavsett hur lång tid han än förfogar

över tomträtten, vara befriad från att betala någon tomträttsavgäld.

Motionärerna lämnar följande exempel.

Då en person i dag förvärvar tomträtt till en tomt med ett åsatt värde av

10 000 kr. betalar han 4,25 procent i tomträttsavgäld eller 425 kr. om året;

en avgäld som dock kan höjas eller sänkas. Enligt vårt förslag erlägger

vederbörande kontant 10 000 kr. och inte någonting därutöver oavsett hur

lång tid han förfogar över tomten. (En nackdel finns naturligtvis i detta,

och det är att hela tomtvärdesumman omedelbart skall erläggas. Man

skulle dock kunna tänka sig att vederbörande kommun tecknar en överenskommelse

med tomträttshavaren så att denne får dela upp inbetalningen

av summan jämte upplupen ränta på en kortare tidrymd. Denna

tidrymd får helt naturligt vara ganska kort: högst 5 år om man skall nå

åsyftat resultat och vidmakthålla tanken på att det i princip skall vara en

kontantinbetalning.) I händelse av att tomträtten skulle upphöra skall

tomträttshavaren ha tillbaka det av honom erlagda engångsbeloppet,

10 000 kronor. Genom att han under tomträttstiden ställt 10 000 kronor

till fastighetsägarens förfogande har han ju indirekt betalat sin tomträttsavgäld

på så sätt att fastighetsägaren fått uppbära ränteinkomsten på beloppet,

eller fastighetsägaren har med engångsavgiften betalat tomten och

har följaktligen inga kostnader för den. Tomträttshavaren skall förutom

det nominella beloppet också ha ersättning för penningvärdets fall, och

vice versa skall gälla för kommunen om penningvärdet till äventyrs skulle

ha stigit i förhållande till det penningvärde som var rådande då engångsavgiften

inbetalades.

Motionärerna hävdar att de båda metoderna principiellt är likvärdiga.

Skillnaden är enligt motionerna blott att enligt nuvarande system betalar

tomträttshavaren eu viss räntesats på ett visst bestämt tomtvärde medan

enligt motionärernas förslag fastighetsägaren kontant får det belopp, som

motsvarar det bestämda tomtvärdet, och räntan på detta inbetalade belopp

utgör indirekt tomträttsavgälden.

Beträffande följderna av det i motionerna framlagda förslaget uttalas

följande.

Fördelarna med det av oss föreslagna systemet är för kommunernas

del uppenbara. De skulle relativt snabbt få tillbaka kapital som nedlagts

för inköp av tomträttsjord, och följaktligen skulle de kunna föra eu

effektiv markpolitik med en relativt liten kapitalinsats. Vad som skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

erfordras vore ett visst rörelsekapital vars storlek av naturliga skäl måste

växla från kommun till kommun.

För tomträttshavaren innebär systemet både för- och nackdelar. Den

största nackdelen är att han måste göra en större kontant insats. Men å

andra sidan är hans mellanhavanden med fastighetsägaren klara och koncisa.

Han slipper frukta att tomträttsavgälden under kontraktstiden skall

stiga. Ser man frågan i ett vidare perspektiv är vi övertygade om att det

mest angelägna är att snabbt skapa ett tomträttssystem som ger kommunerna

ökade möjligheter att föra en effektiv markpolitik.

Remissyttrandena

Motionerna har vid remissbehandlingen fått ett blandat mottagande.

Byggnadsstyrelsen, Svenska bankföreningen, Svenska landskommunernas

förbund och Svenska riksbyggen tillstyrker eller har intet att erinra mot

den begärda utredningen. Svea hovrätt och Svenska stadsförbundet är

tveksamma om lämpligheten av den i motionerna föreslagna lösningen,

Svenska sparbanksföreningen avstyrker nya regler för tomträttsupplåtelse

och ifrågasätter även behovet av en utredning. Hyresgästernas riksförbund

instämmer visserligen i motionärernas syfte men kan ej tillstyrka utredning.

Bostadsstyrelsen finner att en utredning med det begränsade syfte

som föreslagits icke är ägnad klarlägga hela den problematik motionerna

berör men finner att uppslaget förtjänar övervägas i en utredning där

markfrågorna tas upp till en mer allsidig prövning. Svenska fastighetsägareförbundet

hemställer att motionerna måtte avslås. Expropriationsutredningen

och Föreningen Sveriges stadsdomare slutligen har funnit

sig icke böra avgiva yttrande.

Byggnadsstyrelsen anför i sitt remissvar till en början följande.

En första förutsättning för det moderna samhällsbyggandet är att den

kommunala planläggningsverksamheten bedrives med kraft och konsekvens

och ständigt anpassas efter den fortgående utvecklingen. Kommunerna

måste emellertid även i stor utsträckning svara för genomförandet

av planerna. Icke minst viktigt är det att de tillser att mark, som erfordras

för tätbebyggelse och därmed sammanhängande anordningar, blir tillgänglig

härför. Detta betyder i sin tur att en aktiv markpolitik blir ett

viktigt led i det kommunala handlandet.

Byggnadsstyrelsen pekar sedan på de goda rättsliga möjligheter som

byggnadslagen och expropriationslagen ger kommunerna att förvärva

mark för samhällsmässig bebyggelse och understryker att även tomträttsinstitutet

är ett viktigt instrument för att befrämja sådan bebyggelse.

Beträffande därefter motionernas förslag uttalar byggnadsstyrelsen:

Ur de synpunkter byggnadsstyrelsen har att företräda framstår det som

ett stort önskemål att kommunernas möjligheter att föra en aktiv markpolitik

på allt sätt underlättas. Det synes vara föga rationellt att kommu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 11)63

nerna förvärvar mark i syfte att kunna upplåta marken med tomträtt

eller där i varje fall en tillämpning av tomträttsinstitntet skulle ha framstått

såsom en nära till hands liggande och ur allmänna synpunkter onskvård

form för markexploatering — om de sedan av finansiella skäl tvingas

avhända sig äganderätten till marken. Detta kan nämligen i sin tur innebära

att kommunernas möjligheter att verka för en god samhällsplanering

och planernas genomförande spolieras eller i varje fall i avsevard

omfattning minskas. Hithörande frågor är enligt styrelsens mening av

den angelägenhetsgrad, att det i motionerna framförda uppslaget bör narmare

övervägas.

Svenska bankföreningen uppger att det ur kreditgivarsynpunkt icke

synes vara något att erinra mot införandet av anordningen med engångsavgift

för tomträtt i överensstämmelse med de riktlinjer, som uppdragits

i motionerna. Vid denna bedömning har bankföreningen utgått från att

övriga bestämmelser rörande tomträttsinstitutet lämnas oförändrade.

Svenska landskommunernas förbund yttrar i sitt remissvar.

Det torde icke vara realistiskt att antaga, att tomträttsinstitutets användning

skulle kunna lösa de komplex av svåra problem, som brukar benamnas

»oförtjänt markvärdestegring». I vissa fall kan dock ett utnyttjande

av denna form för markupplåtelse förväntas verksamt bidraga till att forhindra

en icke önskvärd stegring av markvärdet. Även av skal, som sammanhänger

med byggnadsplaneringens långsiktiga perspektiv, kan understundom

tomträttsinstitutet utgöra en lämplig form för upplåtande av

mark till tätortsbebvggelse. Med den utformning reglerna om tomtrattsavgälds

erläggande ‘nu har, utgör emellertid finansieringsproblemet ett

närmast oöverstigligt hinder för den kommun, som for namnda syften vill

använda tomträttsinstitutet. Ett förverkligande av motionärernas tanke,

om öppnande av möjlighet till erläggande av avgald i form av engångsbelopp,

skulle sannolikt kunna vara ägnat att väsentligt förbättra institutets

användbarhet. För uppnående av den avsedda effekten torde dock erfordras

att tomträttshavare ges möjlighet att belåna värdet av tomt, för

vilken engångsavgäld erlagts. Styrelsen, som icke har något att erinra mot

att den av motionärerna påyrkade utredningen kommer till stånd, förutsätter

därför att även tomträttshavares möjlighet att lånefinansiera avgälden

behandlas i utredningen. Måhända kunde det även vara av varde

att överväga möjligheterna att vid upplåtande av mark mot tomträtt lata

avgälden utgöra ersättning för enbart råmarkens värde, medan ersättning

för stadsbyggnadskostnader uttages i sådan form att den kan ingå i belånad

byggnadskostnad.

Även Svenska riksbyggen understryker att alltför många kommuner

saknar ekonomiska resurser för markköp, varför tomträttsförfarandet fått

begränsad betydelse. Svenska riksbyggen finner därför motionärernas förslag

att öka kommunernas förutsättningar att införa tomträttsinstitutet

vara av intresse och ur kommunernas synpunkt förmånligt. Svenska riksbyggen

tar därefter liksom i det senast återgivna remissvaret upp frågan

om tomträttshavarens belåningsmöjligheter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år J963

Den som köper eu tomt och betalar den vid kontraktsskrivningen får

hlSnalPi? °Samma Utglf1t’ men får omedelbart en realtillgång som kan

rättskontSkPn ar °m- iai!, iar/amma möjlighet att låna på ett tomtrattskontrakt.

Denna väsentliga detalj måste klarläggas.

Skulle en dylik belåning ej vara möjlig, synes en modifiering av motio
narmnas

förslag angående kontantlikvid vara att föredraga. Beträffande

tomtiattsavgiften for egna hem skulle sålunda en förskjutning av av
ga!^e,

ls erläggande till mellan 5:e och 10 :e året vara önskvärd.

Detta tillvagagangssatt skulle visserligen innebära en långsammare åter
bfrdam-ri

TmUIienSiUtiånade mCde1’ men utlåningstiden skulle dock

relativt kort gentemot den metod som nu tillämpas. För tomträtts
hav

ai en skulle det betyda en väsentlig förmån att under byggnadstiden

b k vi den11 innebär. ^ ^ frä“ de P^estningar s2 kontant

Nar det däremot gäller flerfamiljshus kommer byressättning baserad

pa kapitalkostnaden in i bilden på ett annorlunda sätt.

Svensk riksbyggen anför avslutningsvis att starka skäl talar för att finna

former for okat utnyttjande av tomträttsinstitutet, varför en utredning

i fragan är välbefogad.

Jvea hovrätt berör jämväl svårigheten särskilt vid egnahemsbebyggelse

or tomtrattshavaren att anskaffa erforderligt kapital. Hovrätten uttalar

vidare att den föreslagna ändringen även i ett annat hänseende skulle

medföra olägenheter.

sio1,19°? årslagstiftning bar fastighetsägarens intresse av att tillgodogöra

Till heKksVardeSm§nnfn lll,g°d0Setts genom att av§älden kan omregleras.

TrfnrbfynSiharaV„kan resonemanget anknytas till ett av motionärerna

anfört exempel, i vilket man utgått från ett markvärde vid tomträttsavtalets

ingående av 10 000 kronor och en årlig avgäld av 4^5 procent av

markvärdet Om markvärdet etter 40 är stigit mfd 100 Tomrac -

ngaldenatt hojas till 4,25 procent å 20 000 kronor och om markvärdet

fo™ lill 4a2T f°ljai!df 4°narnea stigit med 100 Procent å sistnämnda be
itt

oi ié.alern1!! U 40 °°9 kronor- De löjligheter som sålunda finnas

att omreglera avgalden aro agnade att förhindra spekulationsvinst från

föreslå mark H Vld f°rsäljn!ng av tomträtt. Skall, såsom motionärerna

oresla, markvardesumman vid tomträttsavtalets ingående erläggas kontant

kan markagaren tillgodogöra sig eu inträdd värdestegring av tomtnmrken

allenast i de fall då tomträttsavtalet uppsäges. Såsom tidigare berorts

aro emellertid möjligheterna till uppsägning enligt gällande lagstiftnmg

begränsade, och tomtratten torde i stor utsträckning — särskilt

i fråga om tomträtt som upplåtits för bebyggelse av hyreshus — i praktidanVf

n i S1 reST. Stand,g besittningsrätt. Fastighetsägaren skulle i sårätt

sli vp?6 re1 -re markvardestegringen, utan i stället skulle tomt
rattshavaren

vid försäljning av tomträtten kunna tillgodogöra sig den

vinst, som med nuvarande system tillgodoföres det allmänna. I det nyss

antorda exemplet, vari markvärdet efter 80 år stigit från 10 000 till 40 Ö00

kronor, skulle således - förutsatt att icke under denna tidsperiod förtalet

T "t a \,S°m medfÖrt rätt för ä§aren att uppsäga tomträttsavshi/ki.

tonltyattshayarcn vui försäljning av tomträtten efter periodens

slut kunna tillgodogora sig i varje fall större delen av markvärdesteg
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1933

ringen. Ett dylikt resultat sknlle visserligen kunna motverkas genom bestämmelser

av innehåll att, då väsentlig värdestegring ägt rum, tillagg till

markvärdesumman skulle kunna utgå. En sådan anordning skulle emellertid

innebära en icke oväsentlig försvagning av tomträttshavarens ställning

och tomträttens kreditvärde. .

Det kan anmärkas, att problemet om kommunernas kapitalanskaffning

för markförvärv har diskuterats i markvärdeutredningens betänkande om

indragning av oförtjänt jordvärdestegring (SOU 1957:42). Någon lösning

härav efter de av motionärerna angivna riktlinjerna har dock icke varit pa

tal i något av de tre olika förslag, betänkandet innehåller.

Hovrätten konstaterar att i fråga om inskrivning och inteckning av

tomträtt det föreslagna systemet icke torde medföra olägenheter. Sammanfattningsvis

vill hovrätten med hänsyn till de i yttrandet berörda

mindre tillfredsställande resultaten av den föreslagna ändringen ifrågasätta

lämpligheten av motionärernas lösning.

Svenska stadsförbundet ställer sig mycket tveksamt till den i motionerna

skisserade ändringen i tomträttsinstitutets konstruktion. Enligt stadsförbundet

är systemet fördelaktigt för kommunerna endast ur finansieringssynpunkt

men tjänar inte syftemålet att förbehålla kommunerna

markvärdestegringar.

Några städer, Gävle, Enköping och Södertälje, har på senare tid börjat

tillämpa ett avgäldssystem vid upplåtelse med tomträtt som innebar att

viss kontantinsats, i regel ungefärligen motsvarande exploateringskostnaderna,

avkräves tomträttshavaren. Däremot torde man ännu sa lange icke

ha låtit tomträttshavaren genom detta engångsbidrag jämväl betala ramarksvärdet.

Om även själva råmarksvärdet uttogs genom ett engangsbidrag

skulle kvarstå en närmast symbolisk tomträttsavgäld. Enligt

illande lagregler måste någon tomträttsavgäld i penningar alltid utga.

Man har således i vissa städer sökt minska olägenheterna av att betydande

kapitalbelopp vid tomträtt blir bundna i marken och måste amorteras

av kommunen genom att låta den egentliga tomträttsupplåtelsen enbär

avse råmarken medan kostnaderna för exploateringen utkrävs i särskild

ordning. Givetvis räknar man med att markvärdestegringen, eftersom (ten

har själva råmarken som upphov, alltjämt är förbehållen kommunen. Formellt

torde det inte möta något hinder att på detta satt påföra tomtrattsliavare

kostnaderna för exploateringen. Sålunda är man oförhindrad att

uttaga va-avgifter av tomträttshavaren då denne enligt särskild bestämmelse

i 25 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar är jämställd

med fastighetsägare. Däremot kan man icke direkt tillämpa byggnadslagens

bestämmelser om bidrag till gatubyggnadskostnad för tomträttshavare

då denne icke i lagen jämställs med markägare. Gatubyggnadskostnaden

bör dock avtalsvägen kunna uttagas av tomträttshavaren i

form av ett särskilt exploateringsbidrag.

Som framgår av det sagda finns det redan nu en möjlighet for kommunen

att överflytta en del av sina med tomträtten förenade kapitalkostnader

för tomträttshavaren utan att man därigenom avhant sig ratten till

markvärdestegringen. Systemet torde vara lämpligt endast gentemot vissa

tvper av exploatörer. Motionärerna har emellertid förutsatt, att någon

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

tomträttsavgäld icke alls skulle utgå oavsett hur lång tid tomträttshavalen

forfogar över tomträtten, vilket skulle innebära att kommunen i realiteten

avsagt sig möjligheterna att tillgodogöra sig efter upplåtelsen uppkommande

markvärdestegringar. Dessa markvärdestegringar skulle tomträttshavaren

i stället kunna tillgodogöra sig. Hans tomträtt tillfördes

successivt ett övervärde motsvarande uppkommen markvärdestegring. Ett

sadant system kan icke anses tillfredsställande ur kommunal synpunkt och

förefaller till sina verkningar vara praktiskt taget likställt med markförsäljning.

Den enda nackdelen för tomträttshavaren jämfört med äganderatt

vore den — sällan uppkommande — risken att tomträtten efter en

forsta upplåtelseperiod (60 år vid bostadsbebyggelse) bringades att upphöra

på grund av att marken skulle få ändrad användning. Han finge i så

tall mte ersättning för det aktuella tomtvärdet utan endast med det belopp

som han ursprungligen inbetalat som vederlag för tomträtten. Att detta

belopp såsom motionärerna ansett, skulle omräknas efter det aktuella

penningvärdet synes principiellt sett ej motiverat.

Det \ore teoretiskt sett möjligt att omkonstruera motionärernas förslag,

sa att tomträtten alltjämt kunde fylla sin uppgift som instrument för att

förbehålla samhället markvärdestegringen. Kommunen skulle i så fall

medges rätt att utöver den första engångsinbetalningen periodvis kräva

ytterligare inbetalningar som ersättning för markvärdestegringen. Ett sådant

tomträttssystem skulle ur kommunal synpunkt vara mycket fördelaktigt.

Kommunen vore helt befriad från den vanliga tomträttens båda

olägenheter, att ett stort kapital hålls bundet i marken och att detta kapital

enligt gällande regler för den kommunala upplåningen måste amorteras

inom viss tid trots att tomträttsavgälderna ej tillåts täcka mera än

räntan på kapitalet. Men för tomträttshavare skulle en så konstruerad

tomträtt jämfört med äganderätt ha enbart nackdelar. Tidigare reformer

av tomträtten har gått ut på att förbättra dess egenskaper, sett från tomträttshavarens

synpunkt, och institutet har obestridligen därigenom vunnit

i användbarhet och attraktivitet. Enligt förbundsstyrelsens mening måste

man å priori ställa sig tveksam till alla sådana förändringar av tomträtten,

som kan befaras försvaga dess konkurrenskraft.

I SAiineihet torde detta vara betydelsetullt i de fall, som motionärerna

närmast åsyftat, nämligen när tomträtten skall introduceras i kommuner,

däi den tidigare ej använts och man därför erfarenhetsmässigt har att

räkna med ett betydande motstånd från vissa intressenter mot tillämpningen

av denna upplåtelseform.

Svenska sparbanksföreningen framhåller att motionärernas förslag icke

innebar någon lösning av det kreditförsörjningsproblem, vilket åberopas

som grund för framställningen.

Förslaget innebär i detta avseende ej annat än att kapitalanskaffningen

överflyttas från kommunerna till tomträttshavarna. Det förutsättes ju att

dessa antingen redan vid tomträttsupplåtelsen, eller i varje fall under loppet:

av högst 5 år därefter, skall inbetala de engångsavgifter varom bär är

fråga. Detta skulle medföra, att i den mån tomträttshavarna behöver låna

upp medel för dessa avgifter — vilket väl kan förutsättas bliva fallet i betydande

omfattning — kommer från deras sida att ställas anspråk på

samma kreditmarknad som kommunerna själva skulle ha anlitat som lånesökande

för i sak samma ändamål.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 19(i3

Föreningen liar därjämte kritiska synpunkter på förslagets verkningar

beträffande frågan om stegring av tomtvärdet och kapitalanskaffningen.

Konstruktionen med engångsavgift i stället för årliga avgälder syftar till

att snabbt återföra det för markförvärvet utlagda kapitalet till markägaren

och därmed göra det disponibelt för nya markförvärv. Detta kan visserligen

framstå som en fördel; konstruktionen synes doek medföra även vissa

nackdelar, som kan motverka vinsten. Genom den tänkta anordningen

med en engångsavgift, bestämd med utgångspunkt från tomtvärdet vid

upplåtelsetillfället, är ju avgälden fixerad för hela upplåtelsetiden. Detta

innebär, att kommunen för lång tid — i vissa fall ända upp till 60 år —

avstår från sina nuvarande möjligheter att genom avgäldsreglering under

tomträttskontraktets löptid anpassa avgälden efter markvärdestegringen

och därmed också i väsentlig grad från den fördel, som enligt syftet med

nu gällande regler ligger däri att en stegring av tomtvärdet, vare sig den

beror på samhällets utveckling eller förändringar i penningvärdet, med

avgäldsregleringens hjälp skall komma samhället såsom markägare till

godo. Till detta kommer det kapitalanskaffningsproblem, som uppstår

för kommunen, då vid upplåtelsetidens slut tomträtten skall återlösas. I

detta hänseende innebär den i motionen framförda tanken ingen lösning;

kapitalanskaffningsfrågan blott uppskjutes till en tidpunkt, som kan

visa sig bjuda ännu större svårigheter och en förstoring av problemet.

Föreningen avstyrker för sin del införandet av i motionerna åsyftade

regler och ifrågasätter behovet av utredning i ämnet.

Hyresgästernas riksförbund förklarar sig kunna instämma i motionärernas

syfte att ge kommunerna ökade möjligheter att förvärva mark för

upplåtelse mot tomträtt men kan icke tillstyrka den föreslagna utredningen

med den i motionerna lämnade motiveringen. Förbundet uttalar

bl. a.

Vad angår motionärernas förslag till förändring i det nuvarande tomträttsförfarandet

förefaller det förbundet som om förslaget icke vore fullt

genomtänkt och att ett realiserande skulle komma att motverka tomträttens

syften.

Enligt förslaget skulle tomträttsägaren erlägga ett belopp svarande mot

det värde tomten åsatts. Någon avgäld skulle icke utgå, då det förutsättes

att räntan på det erlagda engångsbeloppet svarar mot kommunens ränteutgifter

för tomtförvärvet. Det förefaller emellertid oundvikligt att kommunen

genom detta arrangemang åsamkas ränteförluster.

Det förutsättes vidare att tomträtten skall kunna upphöra. Kommunen

blir då skyldig att återbetala inte endast det nominella engångsbeloppet

utan därtill ersätta fastighetsägaren för penningvärdeförsämringen under

den tid tomträtten bestått.

Det är uppenbart att de kostnader kommunerna åsamkas i sådant sammanhang

kan bli betydande.

Det framgår inte av motionerna hur de problem skall lösas, som uppkommer

då tomträtten upphör. Skall fastighetsägaren då vara skyldig all

inlösa marken eller skall kommunen utan ersättning överlåta densamma

till den tidigare tomträttsinnehavaren?

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

Bostadsstyrelsen har i sitt remissyttrande till stöd för sitt ovan återgivna

ställningstagande anfört.

Bostadsstyrelsen delar motionärernas intresse av att tomträtten användes

i större utsträckning än f. n. och styrelsen har också i 1962 års petita

framlagt förslag som syftar till att reducera kommunernas svårigheter att

finansiera tomträtten. Styrelsens förslag innebär att kommunerna regelmässigt

erhåller statslån i viss omfattning. Motionärerna har övervägt

andra lösningar av samma problem, bl. a. att reformera tomträttslagstiftningens

avgäldsregler så att den årliga tomträttsavgälden kan utbytas mot

en kontantinsats motsvarande tomtvärdet. Tomträttshavaren skall m. a. o.

betala samma engångsersättning som om han förvärvade marken med

äganderätt.

Bostadsstyrelsen vill erinra om att några städer redan nu upplåter tomträtt

mot dels en engångsavgift, som täcker exploateringskostnaderna helt

eller delvis, dels en årlig avgäld som beräknas på endast en del av tomtvärdet,

minst motsvarande råmarksvärdet. I ett fall har ett kommunalt

beslut om ett sådant betalningssystem överklagats till länsstyrelsen som

ännu icke meddelat beslut.

Tomträtten står i sin nuvarande form äganderätten nära. Tomträttshavaren

har i flera avseenden samma ställning som en fastighetsägare. En

väsentlig skillnad består emellertid däri att tomträttshavaren icke kan tillgodogöra

sig ev. markvärdestegringar — åtminstone inte i samma utsträckning

som ägaren. En annan påtaglig skillnad ligger i de skilda betalningssätten

— för äganderätt en köpeskilling, för tomträtt en årlig ränteavgäld.

Om den enskilde byggaren har ekonomisk möjlighet att välja mellan

tomträtt och markförvärv talar sannolikt den förstnämnda skillnaden till

förmån för förvärvet. Det är däremot svårt att bedöma hur stor betydelse

den sistnämnda skillnaden tillmätes i en sådan valsituation. Man bör

emellertid inte underskatta betydelsen av att betalningssättet för tomträtt

och äganderätt f. n. är olika. Denna olikhet torde nämligen framstå

såsom naturlig och skälig. Utplånas denna skillnad på det sätt som motionärerna

tänkt sig skulle det kunna få till följd att tomträttens konkurrensförmåga

äventyras och att mark som kan förvärvas med äganderätt

blir än mer åtråvärd än för närvarande. Kommunen skulle i så fall

få svårare än nu att hävda sig i konkurrensen om markinköpen. Motionärernas

tanke om tomträttsinstitutets reformering i detta speciella avseende

synes in. a. o. höra intimt samman med frågan hur dispositionsrätten

till bebyggelsemark skall fördelas mellan samhället och den enskilde.

Det sista av remissorganen, som i sak behandlat motionerna, Sveriges

fastighetsägareförbund, riktar skarp kritik mot den föreslagna ändringen

av tomträttsbestämmelserna och anser dem icke förenliga med tomträttsinstitutets

uppbyggnad och dess sociala syfte att vidga möjligheterna för

personer, som icke förfogar över större kapital att skaffa egen bostad.

Förbundet yttrar.

Motionärerna önska, att den årliga tomträttsavgälden skulle kunna ersättas

med en engångsavgift av samma storlek, som priset vid en regelrätt

försäljning av marken. Detta kan dock knappast betraktas som en

ändring av tomträttslagstiftningen, då det torde innebära, att ett helt nytt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963 13

besittningsinstitut till fast egendom härigenom skulle skapas i svensk

rätt. Tomträtten är konstruerad som en nyttjanderätt med årlig avgäld.

Samtidigt har denna nyttjanderätt utformats med så långtgående överflyttning

av ägarebefogenheterna från ägaren till tomträttshavaren, att det

med visst fog kan sägas, att det endast är frånvaron av kapitalplacering,

som karaktäriserar tomträtten som nyttjanderätt och icke som en be-,

gränsad äganderätt. Skulle tomträtten ändras därhän, att som vederlag

för tomträtten utginge en engångsavgift motsvarande fastighetens överlåtelsevärde,

skulle detta för institutet utmärkande drag försvinna, och

tomträtten skulle förändras till att bliva en form av begränsad äganderätt.

En tomträttsupplåtelse skulle därvid närmast kunna karaktäriseras

som en försäljning med återköpsrätt vid vissa tidpunkter.

Lagstiftaren har avsett, att dylika former för försäljning av fast egendom

böra undvikas. Dels saknar köparen i sådant fall möjlighet att erhålla

lagfart, dels ock äro bestämmelser om den blivande återköpssumman

i avtalet utan verkan. Kronan och kommun ha dock möjlighet att vid

försäljning förbehålla sig återköpsrätt. Göres sådan rätt gällande av dessa

rättssubjekt, skall emellertid återköpssumman bestämmas av expropriationsdomstol.

Innebörden av en tomträtt med den utformning motionärerna åstunda,

påminner i hög grad om den feodala konstruktionen av äganderätten, där

man, på grundval av vissa inskränkningar i äganderätten till bondejord,

såg en äganderätt av högre dignitet i den, som tillkom kronan eller frälset.

En dylik uppdelning av äganderätten är helt främmande för modernt betraktelsesätt.

Enligt meddelade direktiv ankommer det på expropriationsutredningen

bl. a. att undersöka frågan huruvida vidgad rätt till expropriation för upplåtelse

under tomträtt bör tillskapas. Utredningen har ännu ej haft tillfälle

att närmare överväga denna fråga, som enligt utredningen får anses

utgöra ett delproblem i det vittomfattande och komplicerade spörsmålet

om möjligheterna att via expropriationslagstiftningen inskränka oskäliga

jordvinster. Vid sådant förhållande har utredningen ansett sig böra avstå

från att avge utlåtande över motionerna.

Föreningen Sveriges stadsdomare har uttalat att förslaget på det nu

föreliggande stadiet icke synes beröra område där föreningen kan anses

företräda någon sakkunskap. Med hänsyn härtill och då förslaget beträffande

själva principen för tomträttens konstruktion synes ha ett

starkt politiskt inslag har föreningen icke avgivit yttrande.

Motionernas behandling i statsutskottet

Såsom tidigare angivits blev motionerna i viss del hänvisade till statsutskottet.

Däri förslog motionärerna såsom eu yllerligarc åtgärd för alt

stimulera kommunerna alt påskynda tomträttsförfarandet, att staten anslår

medel till en kreditfond, där kommunerna, som ämnar skaffa mark för

upplåtelse med tomträtt, kunde få täcka eller lätta sina kreditbehov. I sitt

utlåtande nr 42 år 1963 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

tionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1963/64 till

främjande av bostadsförsörjningen in. in. jämte i ämnet väckta motioner

behandlade statsutskottet bl. a. nu ifrågavarande motioner. Av intresse är

vad statsutskottet under rubriken »Utskottet» anfört beträffande vissa

markpolitiska frågor på sid. 12—15 i sitt, såvitt nu är i fråga, av riksdagen

godkända utlåtande.

Här må följande av statsutskottets uttalande återgivas.

Av statsverkspropositionen framgår att bostadsstyrelsen i sill anslagsframställning

bär lagt fram förslag i syfte att medverka till lättnader i fråga

om kommunernas kreditanskaffning för markförvärv. Såsom föredragande

statsrådet framhållit torde den nuvarande situationen på kapitalmarknaden

i och för sig inte innebära några allvarliga problem i detta avseende.

Det synes emellertid utskottet angeläget att frågan om kommunernas

kreditförsörjning för markförvärv prövas, inte minst med hänsyn till

att utbudet på kapitalmarknaden på längre sikt kan förete betydande variationer.

Med hänsyn till vikten av att kommunerna för en aktiv markpolitik

bör därjämte övervägas, om inte statsmakterna i någon form bör stimulera

kommunerna till önskvärda insatser. Utskottet förutsätter, att

Kungl. Maj :t snarast möjligt prövar denna fråga och förelägger riksdagen

de förslag, vartill en sådan prövning kan föranleda. I anslutning till vad

som anförts i bostadsstyrelsens förenämnda framställning och i vissa av

motionerna bör prövningen även innefatta frågan om statliga åtgärder för

att underlätta kommunala tomträttsupplåtelser.

Såväl i bostadsstyrelsens framställning som i vissa motioner har formerna

för statliga markförsäljningar till kommunerna samt principerna för

prissättningen vid dylika marköverlåtelser berörts. Uppmärksamheten har

därigenom fästs vid det problem som kan anses ligga i statens dubbla

ställning såsom säljande part vid marköverlåtelser och som huvudman

för bostadspolitiken. I förstnämnda egenskap har staten ett intresse att söka

erhålla ett förmånligt pris för marken. Av statsmakternas bostadspolitiska

målsättning följer å andra sidan, att staten bör medverka till att hindra

oskälig prisstegring på mark.

Det förefaller självklart, att staten inte genom prissättningen vid marköverlåtelser

till kommunerna bör medverka till att den på orten utbildade

markprisnivån stiger. Såvitt utskottet har sig bekant torde praxis vid statliga

marköverlåtelser innebära dels att kommunerna tillerkännes en faktisk

förtur framför andra köpare till förvärv av statlig mark, dels att prissättningen

sker under skäligt hänsynstagande till de bostadspolitiska målen.

Det synes emellertid ligga i klarhetens intresse att direktiven till de markförvaltande

myndigheterna ges en avfattning som bättre än f. n. överensstämmer

med nämnda praxis. Utskottet anser sig kunna förutsätta att detta

önskemål beaktas vid en blivande översyn av nämnda direktiv.

I detta sammanhang vill utskottet jämväl framhålla, att en ökad användning

av tomträttsupplåtelser av statlig mark synes väl värd att pröva

såsom ett alternativ till försäljning av marken.

Vad slutligen gäller frågan om den allmänna prisstegringen på mark vill

utskottet erinra om att expropriationsutredningen har uppdrag att undersöka

i vad mån problemet kan lösas inom ramen för expropriationslagstiftningen.

Det synes utskottet angeläget, att utredningens arbete i denna del

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

bedrives med största möjliga skyndsamhet. Samtidigt bör framhållas att

expropriationsutredningens uppdrag inte avser värdestegringsfrågan i hela

dess vidd. Bl. a. torde det ligga utom ramen för utredningens uppdrag att

behandla frågorna om att med andra medel än genom expropriation motverka

prisstegring och förhindra oförtjänta värdestegringsvinster. Utskottet

anser skäl föreligga att dessa spörsmål blir föremål för särskild utredning

jämsides med arbetet inom expropriationsutredningen. Utskottet föreslår

därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om tillsättande

av en sådan utredning.

Offentlig utredning

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 juni 1963 har tillkallats

sakkunniga, vilka sedermera antagit benämningen 1963 års markvärdekommitté,

för att verkställa utredning av frågan om åtgärder i syfte att

annorledes än genom expropriation motverka prisstegring på mark och

förhindra oförtjänta jordvärdestegringsvinster. I direktiven anför chefen

för justitiedepartementet bland annat:

Det kraftigt växande behovet av mark för byggnation, fritidsområden,

trafikleder, serviceanordningar o. d. gör sig särskilt gällande inom och

intill tätbebyggda områden. Den stigande efterfrågan på mark kan leda

till att markpriserna stiger till orimligt höga nivåer. Till en sådan utveckling

bidrager också förväntningar om ökat utbyte av marken vid ett förändrat

användningssätt för densamma. Inför nödvändigheten att säkerställa

tillgången på mark framstår det som en i hög grad angelägen samhällsuppgift

att tillse att marken kan förvärvas på rimliga villkor. Otillbörlig

stegring av markpriserna bör motverkas och osund spekulation i

värdestegringsvinster i görlig mån förhindras.

Sedan i direktiven berörts tidigare förslag till lösning av ifrågavarande

problem, lämnas en redogörelse för lagregler genom vilka värdestegringsvinster

helt eller delvis kan tillgodoföras det allmänna. Departementschefen

uttalar därefter.

Erfarenheten har emellertid givit vid handen, att åtgärder av nu antydd

innebörd, ehuru de i och för sig icke kan frånkännas betydelse i sammanhanget,

likväl icke förmår att mer än till en del motverka uppkomsten

av oförtjänta värdestegringsvinster. Sedan det visat sig, att markvärdeutredningens

betänkande icke kan läggas till grund för vidare lagstiftningsåtgärder,

har därför åt den år 1960 tillsatta expropriationsutredningen

uppdragits att utreda i vad mån det är möjligt att inom expropriationslagstiftningens

ram lösa problemet med oförtjänt jordvärdestegring. Med

hänsyn till utvecklingen på samhällsbyggandets område är emellertid

ytterligare åtgärder erforderliga för att komma till rätta med problemet att

hålla markpriserna på rimlig nivå. Riksdagen har även nyligen (rskr nr

124; SU nr 42) hemställt om en särskild utredning — vid sidan av det

arbete som pågår inom expropriationsutredningen — om förhindrande av

oförtjänta värdestegringsvinster. Även jag anser skäl föreligga att upptaga

hithörande frågor till förnyat övervägande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

Bland de spörsmål, som härvid anmäler sig, må till en början nämnas

frågan, huruvida kommunernas resurser att föra en aktiv och målmedveten

markpolitik bör i skilda avseenden förstärkas. Tydligt är nämligen

att aktiva insatser från kommunernas sida, syftande till att i god tid trygga

markförsörjningen, är av den största betydelse även då det gäller att motverka

tendenser till orimlig stegring av markpriserna. Enligt vad jag

erfarit avser chefen för inrikesdepartementet att inom kort begära bemyndigande

att tillkalla en särskild utredning med uppgift att närmare överväga

bl. a. de former i vilka staten bör främja en sådan markpolitik. Av

betydelse i nu förevarande sammanhang är också såsom jag nyss framhållit

det pågående arbetet inom expropriationsutredningen, vilket bl. a.

avser formerna för genomförande av expropriativa markförvärv, frågan

om behovet av att vidga kommunernas rätt att expropriera mark för upplåtelse

med tomträtt samt värderings- och kostnadsreglerna vid expropriation.

Av det sagda framgår emellertid, att ingendera av de nu angivna utredningarna

kommer att behandla värdestegringsfrågan i hela dess vidd. Det

synes därfär erforderligt att vid sidan av de nämnda utredningarna tillsätta

en utredning som har att behandla markvärdestegringsfrågan från

vidare synpunkter.

Huvuduppgiften för den sålunda förordade utredningen bör i enlighet

med riksdagens hemställan vara att undersöka frågorna om att med

andra medel än genom de expropriationsrättsliga bestämmelserna förhindra

oförtjänta jordvärdestegringsvinster.

Avslutningsvis anföres i direktiven:

Den i förevarande sammanhang förordade utredningen bör utan att vara

bunden av särskilda riktlinjer ha att överväga de uppslag till problemets

lösning, som framkommit vid tidigare verkställda utredningar och i den

offentliga debatten. Uppmärksamhet bör jämväl ägnas åt rättsutvecklingen

på området i andra länder. Härvid är av särskilt intresse de åtgärder,

som nyligen vidtagits eller planeras i våra nordiska grannländer. I den

mån nya uppslag framkommer under utredningsarbetets gång bör utredningen

givetvis pröva jämväl dessa. Särskilt bör tillses att möjligheter

skapas för kommunerna att i mycket god tid utan förtida eller framdeles

uppkommande kapitalkostnader förvärva företrädesrätt till markområden,

som inom en ej alltför avlägsen framtid kan komma att omfattas av bebyggelseplaneringen.

Tillskapandet av nya sakrättsliga institut kan härvid

tänkas ifrågakomma. I samband med utredningsarbetet torde ståndpunkt

böra tagas till frågan i vad mån värdestegring av skilda kategorier helt

eller delvis bör tillgodoföras det allmänna. Hithörande spörsmål bör allsidigt

belysas framför allt mot bakgrunden av, huru utvecklingen på stadsbyggnadsväsendets

område påverkar markägandet och markvärdena i tätorterna

och deras omgivning. Utgående härifrån bör utredningen redovisa

sina överväganden i fråga om hur samhället lämpligen bör handla i markfrågorna

och hur vinster på oförtjänt värdestegring bör behandlas.

Slutligen må erinras om att, såsom förutskickats i ovannämnda direktiv,

Kungl. Maj :t den 6 september 1963 bemyndigat chefen för inrikesdepartementet,

att tillkalla en utredningsman för att verkställa utredning

angående statliga stödåtgärder till främjande av eu aktiv kommunal markpolitik.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 19(13

17

Utskottet

Den särskilda art av nyttjanderätt, som kallas tomträtt, infördes i vår

lagstiftning år 1907 för att till samhällets förfogande ställa en lämplig form

att åt enskild tillhandahålla tomtmark för bebyggande utan att avstå äganderätten.

Avsikten med tomträttsinstitutet är att värdestegring å marken

skall stanna hos samhället och att önskvärda förändringar i fråga om markens

användning lättare skall kunna genomföras. Såsom framgår av den tidigare

redogörelsen för gällande rätt må nyttjanderätt till fastighet under

obestämd tid för visst ändamål mot årlig avgäld i penningar upplåtas såsom

tomträtt. Marken skall tillhöra stat eller kommun eller eljest vara i allmän

ägo. Även stiftelser kan med Konungens tillstånd få upplåta mark

med tomträtt. Avgälden utgår med oförändrat belopp under vissa tidsperioder.

När upplåtelse sker för bostadsändamål utgör varje period tjugo år,

om ej längre tid överenskommes. Vid utgången av en sådan tidsperiod kan

omprövning av beloppet ske, varvid ny avgäld fastställes på grundval av det

värde marken då har. Tomträttsavtal får ej uppsägas av tomträttshavaren.

Fastighetsägaren däremot kan, om det är av vikt för honom att fastigheten

användes för bebyggelse av annan art eller eljest på annat sätt, uppsäga

avtalet vid utgången av vissa tidsperioder. Då ej annat avtalas är vid upplåtelse

för bostadsbebyggelse första perioden sextio år och varje därpå

följande fyrtio år. Skall tomträtt upphöra, är fastighetsägaren skyldig lösa

byggnad, som utgör tillbehör till tomträtten. Ersättningsskyldigheten omfattar

däremot ej markvärdet med därå inträdd värdestegring.

I motionerna hemställes, såvitt de hänvisats till lagutskott, om utredning

angående möjligheten för kommun att snabbt återfå i tomträttsjord investerat

kapital. Motionärerna föreslår i detta syfte att vid sidan av det nuvarande

systemet skall införas en möjlighet att i tomrättskontrakt föreskriva

skyldighet för tomträttshavaren att i stället för årlig avgäld betala

eu engångsavgift motsvarande tomtvärdet. Ett villkor härför skulle vara

att det för marken utlagda kapitalet, som kommunen då återfår, användes

till förvärv av ytterligare mark avsedd att upplåtas med tomträtt. Enligt

motionerna skulle härigenom kommunerna kunna med måttlig kapitalinsats

föra en effektiv markpolitik och tomträttsinstitutet kunna utnyttjas i

betydligt ökad omfattning. Motionärerna hävdar, att tomrättsinstitutet då

skulle bli ett ändamålsenligt medel att komma till rätta med det hittills

olösta problemet om oförtjänt markvärdestegring.

Enighet synes råda bland remissinstanserna om att tomträttsinstitutet är

av väsentlig betydelse för kommunernas markpolitik och att upplåtelse av

mark med tomträtt därför kommit till omfattande användning särskilt i

större och medelstora städer. Från flera håll har dock framhållits att ett

verksamt utnyttjande av tomträttsinstitutet kräver stora kapitalinsatser från

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

kommunernas sida. Bostadsstyreisen och Svenska stadsförbundet bär erinrat

om att vissa städer sökt minska olägenheterna av att betydande kapital

bindes i marken genom att upplåta tomträtt mot dels en engångsavgift,

som helt eller delvis täcker exploateringskostnaderna, och dels en årlig

avgäld beräknad på en del av tomtvärdet minst motsvarande råmarksvärdet.

Av remissvaren framgår emellertid att finansieringssvårigheter i åtskilliga

fall hindrar kommuner att i önskad omfattning utnyttja tomträttsinstitutet.

Medan i remissyttrandena över lag motionernas syfte att effektivisera

tomträttsinstitutet sålunda hälsats med tillfredsställelse, har åtskilliga remissinstanser

riktat invändningar mot den föreslagna ändringen av tomträttsreglerna

och avstyrkt den begärda utredningen.

Utskottet vill för egen del helt instämma i motionärernas syfte att underlätta

kommunernas kreditanskaffning för markförvärv och hjälpa kommunerna

att genom ökad användning av tomträttsinstitutet föra en effektiv

markpolitik. I detta sammanhang erinrar utskottet om att efter hemställan

av årets riksdag Kungl. Maj :t bemyndigat chefen för inrikesdepartementet

att tillkalla en utredningsman för att verkställa utredning angående

statliga stödåtgärder till främjande av en aktiv kommunal markpolitik. Utskottet

understryker angelägenheten av att utredningen, såsom angivits i

direktiven, bedrives så skyndsamt som möjligt och att förslag i ämnet snarast

framlägges.

Vad därefter gäller motionärernas uppslag om införandet av möjlighet att

upplåta tomträtt mot engångsavgift skulle detta såsom flera remissinstanser

påpekat föranleda vissa olägenheter. Enligt vad som angivits i Stadsförbundets

yttrande skulle det vara möjligt att i viss begränsad utsträckning

lösa frågan enligt motionärernas riktlinjer redan enligt gällande lag, nämligen

genom att vid tomträttsupplåtelse uttaga dels en engångsavgift, motsvarande

exempelvis exploateringskostnaderna, och dels en årlig avgäld,

motsvarande återstoden av markvärdet. Hur långt man i detta avseende kan

gå utan att frångå tomträttsinstitutets grunder kan vara tveksamt, och frågan

härom är, enligt vad utskottet erfarit, i anledning av besvär över kommunalt

beslut för närvarande anhängig i regeringsrätten. Tveksamhet kan

också uppstå efter vilka grunder fastställande av ny avgäld skall ske, om

viss del av markvärdet erlagts kontant.

Beträffande slutligen motionärernas hemställan om en utredning har denna

fråga numera kommit i ett annat läge. På förslag av statsutskottet i anledning

av bl. a. nu ifrågavarande motioner, såvitt de hänvisats till statsutskottet,

har nämligen årets riksdag begärt utredning av värdestegringsfrågan

i hela dess vidd. Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande har därefter sakkunniga

tillkallats för att utreda spörsmålet om åtgärder i syfte att annorledes

än genom expropriation motverka prisstegring på mark och förhindra

oförtjänta jordvärdestegringsvinster. De sakkunniga, som antagit benämningen

1963 års markvärdekommitté, skall utan att vara bundna av sär
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1963

skilda riktlinjer överväga de uppslag till problemets lösning, som framkommit

vid tidigare verkställda utredningar och i den offentliga debatten. Kommittén

bör enligt direktiven särskilt tillse att möjligheter skapas för kommunerna

att i mycket god tid utan förtida eller framdeles uppkommande

kapitalkostnader förvärva företrädesrätt till markområden, som inom en

ej alltför avlägsen framtid kan komma att omfattas av bebyggelseplanering.

I direktiven har framhållits, att tillskapandet av nya sakrättsliga

institut härvid kan tänkas ifrågakomma. Inom utskottet har övervägande

skett om lämpligheten av att överlämna motionerna utan eget ställningstagande

till den tillsatta utredningen, men då det genom motionerna framlagda

förslaget uppenbarligen faller inom ramen för utredningsuppdraget

och således kommer under kommitténs prövning, har utskottet icke funnit

skäl föreligga att avgiva förslag om överlämnande av motionerna till 1963

års markvärdekommitté.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, I: 174 och II: 206, i den mån de

behandlats av utskottet, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 31 oktober 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson,

Georg Carlsson, Åkesson*, Erik Jansson, Herbert Larsson och

Paul Jansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp*, Johansson i öckerö*,

Svenning, Ekström i Iggesund*, Grebäck, Carlsson i Stockholm,

Bengtson i Solna och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631186

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.