Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län, dels ock i ämnet väckta motioner.

1963-11-19 · 44 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 40 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:38, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1963

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering

i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten

till inmutning inom Norrbottens län, dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 19 april 1963 dagtecknad proposition, nr 164, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att

dels godkänna i statsrådsprotokollet för den 5 april 1963 angivna riktlinjer

för en malminventering i Norrbottens län,

dels antaga följande

Förslag

till

Lag

om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Inom Norrbottens län må inmutningsrätt enligt gruvlagen icke utan

Konungens tillstånd beviljas annan än kronan.

2 §•

Konungens tillstånd till inmutning må avse särskild fyndighet eller ock

fyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom område, som angives i tillståndet.

Tillstånd må förbindas med de villkor, som fmnas pakallade.

3 §•

Har Konungen meddelat tillstånd till inmutning av fyndighet av visst

slag inom angivet område, och har därefter inmutningsrätt beviljats, må utmål

anvisas inmutaren allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,

innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet

att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål

för gruvdrift.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr ;ts

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

4 §•

Ansökning om Konungens tillstånd till inmutning skall ingivas till bergmästaren,

som har att ofördröjligen insända ansökningen jämte eget utlåtande

till länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att insända handlingarna

jämte eget utlåtande till Konungen.

Har ansökning om Konungens tillstånd ingivits till bergmästaren, skall

ansökning som avses i 2 § första stycket gruvlagen vila i avhidan på Konungens

beslut i tillståndsfrågan. b

5 §•

Underlåter den som fått Konungens tillstånd till inmutning att uppfylla

villkor, som sägs i 2 §, äger länsstyrelsen på anmälan av vederbörande

myndighet vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 31 december 1972. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot beviljande

av inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren

före den 19 april 1963. Har före lagens ikraftträdande inmutningsrätt

beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit den

19 april 1963 eller därefter, skall sådan rätt upphöra att gälla, såframt icke

Konungen efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader

från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå. Sedan

ansökning om inmutningsrättens fortbestånd inkommit till bergmästaren,

skall med den förfaras på sätt i 4 § första stycket är stadgat för där angivet

fall.

Motioner

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

dels i första kammaren nr 778 av herr Carlsson, Eric, m. fl. samt i andra

kammaren nr 942 av herr Tobé m. fl.;

dels i första kammaren nr 779 av herr Petersson, Per, och herr Isacson

samt i andra kammaren nr 941 av herrar Magnusson i Borås och Regnéll;

och

dels i första kammaren nr 789 av herr Jacobsson, Per, samt i andra kammaren

nr 954 av herr Broberg.

I motionerna 1:7 7 8 och II : 942, som är likalydande, hemställes »att

riksdagen vid behandlingen av proposition nr 164 må

1. godkänna ovan angivna riktlinjer beträffande den i propositionen föreslagna

malminventeringen samt

2. avslå den del av propositionen som avser förslag till lag om inskränkning

i rätten till inmutning inom Norrbottens län».

I motionerna 1:7 7 9 och II: 941, som är likalydande, hemställes »alt

riksdagen måtte

A. i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

1) den i proposition nr 164 föreslagna malmletningen i Norrbottens län

genom Sveriges geologiska undersöknings försorg bör främst koncentreras

till kända lämpliga undersökningsobjekt, särskilt på de uteslutande för statens

räkning avsatta statsgruvefälten; och

2) vid en kommande översyn av gruvlagen, gruvindustrien och erforderlig

gruvrättslig expertis bör bli representerade i utredningen; samt

B. avslå förslaget i propositionen till lag om inskränkning i rätten till inmutning

inom Norrbottens län».

I motionerna 1:7 89 och II : 9 5 4, som är likalydande, hemställes »att

riksdagen, därest den vid behandlingen av Ivungl. Maj :ts proposition nr 164

fattar beslut med propositionen som underlag, måtte

A. besluta att retroaktiv tillämpning av lagen om inskränkning i rätten till

inmutning inom Norrbottens län ej skall ske samt

B. i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad som

i motionen anföres om liberal dispensgivning från lagen».

Beträffande motionernas innehåll får utskottet, i den mån redogörelse ej

lämnas nedan, hänvisa till motionerna II: 941, II: 942 och I: 789.

Skrift från Svenska gruvföreningen

Svenska gruvföreningen har med anledning av den förestående utskottsbehandlingen

av propositionen till utskottet ingivit en skrift av den 7 maj

1963, vari framföres vissa synpunkter på de i propositionen behandlade frågorna.

Härvid har bl. a. åberopats och överlämnats föreningens över malmutredningens

betänkande avgivna remissyttrande jämte bilagor samt ett till

Sveriges industriförbunds remissyttrande fogat utlåtande av professorn Olof

H. ödman.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen presenteras allmänna riktlinjer för en systematisk inventering

avseende järnmalm och andra mineral inom Norrbottens län. Inventeringen

föreslås omfatta såväl regionalprospektering främst inom de norra

och västra delarna av länets inland med undantag av fjällregionen som även

lokalprospektering med inriktning främst på vissa viktigare fyndigheter.

Inventeringsarbetena, som kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 40

milj. kr., föreslås skola utföras av Sveriges geologiska undersökning under

åren 1963—1972. Den närmare utformningen av inventeringsprogrammet

avses skola ske successivt i anslutning till de årligen återkommande anslagsprövningarna.

Vidare förordas i propositionen att den i gruvlagen föreskrivna fria inmutningsrätten

skall inskränkas inom Norrbottens län för tiden fram t. o. in.

år 1972. Enligt det lagförslag som lägges fram skall inmutningsrätt under

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år W63

denna tid icke få beviljas annan än kronan inom Norrbottens län, med

mindre inmutningssölcanden fått dispens av Kungl. Maj:t. Sådan dispens

skall kunna avse antingen särskild mineralfyndighet eller fyndigheter i allmänhet

eller av visst slag inom ett bestämt område.

Inledning

Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Kling, bl. a. följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Lange, den 13 juli 1960 såsom sakkunniga

landshövdingen i Norrbottens län H. M. E. Näslund, tillika ordförande, regeringsrådet

O. H. Klackenberg, professorn F. Kristensson och överdirektören

Iv. A. Lindbergson för att utreda frågor, som äger samband med en inventering

av Norrbottens naturtillgångar. Till fullgörande av sitt uppdrag har

de sakkunniga, som antagit benämningen malmutredningen för Norrbotten,

den 28 januari 1963 avlämnat ett betänkande, »Malmen i Norrbotten»

(SOU 1963: 36). I betänkandet har utredningen uppdragit allmänna riktlinjer

för en inventering av järnmalmstillgångarna i Norrbottens län och i anslutning

därtill framlagt förslag om vissa lagstiftningsåtgärder. I sistnämnt

hänseende föreslår utredningen dels bestämmelser om en temporär

begränsning av den fria inmutningsrätten i Norrbottens län, dels särskilda

lagregler i syfte att underlätta en strukturrationalisering inom gruvnäringen

samt skapa förutsättningar för gruvdrift, som må anses önskvärd från samhälleliga

synpunkter, vilka regler föreslagits skola upptagas i en lag med

särskilda bestämmelser om inlösen av inmutningsrätt, dels ock en ändring

i gällande gruvlag, avseende införande av befogenhet för Kungl. Maj:t att

meddela dispens från gruvlagens bestämmelse att byggnad och tomtplats

m. m. i vissa fall skall utgöra hinder för inmutning och utmålsläggning.

Utkast till erforderliga lagbestämmelser har också utarbetats av utredningen.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten för

Övre Norrland, kammarkollegiet, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, rikets

allmänna kartverk, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från de fyra bergmästarämbetena), Sveriges geologiska undersökning

(SGU), expropriationsutredningen, etableringsutredningen, länsstyrelserna i

Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Västerbottens län och Norrbottens

län, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen (vid vars yttrande bl. a.

fogats ett utlåtande av professorn Seve Ljungman), Luossavaara-Kirunavaara

aktiebolag (LKAB), Sveriges industriförbund, Svenska gruvindustriarbetareförbundet

samt Svenska samernas riksförbund.

Enär den av utredningen väckta frågan om en lag med särskilda bestämmelser

om inlösen av inmutningsrätt kräver fortsatta överväganden, är

jag icke nu beredd taga ställning till förslaget i denna del. Spörsmålet om

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 118 år 1968 5

ändring i gruvlagens regler rörande hinder mot inmutning och utmålsläggning

torde få upptagas till behandling i samband med andra ändringar

i gruvlagen, vartill jag återkommer senare denna dag. Behandlingen

av utredningens förslag såvitt avser lagstiftningsåtgärder i förevarande sammanhang

torde nu få begränsas till att avse frågan om särskilda bestämmelser

rörande inmutning inom Norrbottens län. I samband därmed har

vissa överväganden i malminventeringsfrågan varit påkallade. Sedan nu

förslaget i dessa delar beretts inom justitie- och handelsdepartementen,

anhåller jag att få anmäla berörda frågor.

I. Malminventering

Frågans tidigare behandling

Frågan om en malminventering i Norrbotten har varit föremål för riksdagens

prövning i samband med behandlingen av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar rörande utgifterna inom handelsdepartementets

verksamhetsområde. I statsverkspropositionen år 1962: Bil. 12:

Handelsdepartementet s. 69 ff föreslog Kungl. Maj :t sålunda riksdagen att

för budgetåret 1962/63 till Sveriges geologiska undersökning anvisa dels för

malmletning ett reservationsanslag av 1 991 090 kr. dels för j ä r nm

alm sinventering m. m. i Norrbotten ett reservationsanslag

av 1 500 000 kr. Departementschefen anförde härvid i huvudsak följande.

Geologiska undersökningens malmletningsverksamhet hade byggts ut avsevärt

under senare år. Bakom låg främst förväntningarna på ett gott ekonomiskt

utbyte av förekommande fyndigheters framtida brytning och tillvaratagande.

Men särskilt i vad gällde Norrbotten tillkom att gruvdrift gav arbetstillfällen

och skapade underlag för ökad livaktighet i bygder, som eljest på

grund av sitt isolerade läge hade ett svagt utvecklat näringsliv. Successivt ökade

personella och materiella resurser hade därför ställts till förfogande för

prospekteringsverksamlieten. Denna hade kunnat intensifieras även genom

att äldre undersökningsmetoder förbättrats och nya sådana tillkommit. Omfattande

arbeten pågick bl. a. inom Svappavaaraområdet i Norrbotten. I en

den 21 augusti 1961 ingiven skrivelse hade malmutredningen föreslagit fortsatt

regionalprospektering över det redan flygundersökta kartbladet Kiruna

samt påbörjande av dylik prospektering inom Paj ala- och Tärendöområdena,

allt för en kostnad till den 1 juli 1963 av 1 650 000 kr. Med hänsyn till

angelägenheten av att arbetena igångsattes redan våren 1962, föreslog utredningen

att av nämnda belopp 150 000 kr. ställdes till SGU:s förfogande under

budgetåret 1961/62. Med hänvisning till vad som anförts om värdet av den

malmletningsverksamhet i statlig regi, som f. n. ägde rum i landet, tillstyrkte

departementschefen malmutredningens av samtliga remissinstanser godkända

förslag om intensifierad prospekteringsverksamhct inom Kirunaområdet

samt Pajala- och Tärendöområdena. I likhet med inalmulredningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1963

fann departementschefen angeläget att arbetena igångsattes så snart kunde

ske. Enligt departementschefen borde till desamma för budgetåren 1961/62

och 1962/63 anvisas sammanlagt 1 650 000 kr., varav 150 000 kr. borde upptagas

på tilläggsstat för budgetåret 1961/62 och återstoden på riksstaten för

nästa budgetår. Vad departementschefen föreslagit bifölls av riksdagen

(statsutskottets utlåtande nr 10/1962; rskr 10/1962).

I motsvarande avsnitt av statsverkspropositionen år 1963 (s. 61—63) föreslogs

riksdagen att till SGU:s järnmalmsinventering in. m. i Norrbotten för

budgetåret 1963/64 anvisa ett reservationsanslag av 2 865 000 kr. Härvid

hänvisades till den redogörelse för inventeringsverksamheten som lämnats i

1962 års statsverksproposition. Departementschefen erinrade om att till

grund för prospekteringsarbetena låg planer, som utarbetats av malmutredningen

och som successivt kompletterades. Även under budgetåret 1963/64

komme emellertid arbetena i allt väsentligt att gälla Kirunaområdet samt

Pajala- och Tärendöområdena. SGU hade med tillstyrkan av malmutredningen

uppskattat de samlade kostnaderna för arbetet under nästa budgetår till

ca 2,9 miljoner kr. Departementschefen lämnade ämbetsverkets kostnadsuppskattning

utan erinran, varvid ånyo underströks malmprospekteringens

stora betydelse från såväl ekonomiska som sysselsättningspolitiska synpunkter.

Statsutskottet behandlade i samband med förevarande anslagsfråga två likalydande

motioner I: 40 och II: 48 år 1963, i vilka hemställdes att riksdagen

måtte anvisa ytterligare 2 miljoner kr. för påskyndande av prospekteringsarbetena

i Kaunisvaara samt för undersökningar i övrigt med syfte att snarast

få till stånd gruvbrytning i detta område. Utskottet, som inhämtat att

SGU genom det av Ivungl. Maj :t äskade anslaget skulle tillföras de medel som

erfordrades för genomförande av järnmalmsinventeringen i Norrbotten enligt

planer utarbetade av malmutredningen, hemställde om bifall till Ivungl.

Maj :ts förslag och om avslag på motionerna. Riksdagen biföll utskottets

hemställan (statsutskottets utlåtande nr 10/1963; rskr 10/1963).

Utredningen

Enligt utredningens mening är kännedomen om flertalet malm- och mineralförekomster

i länet ringa, eftersom i regel endast ofullständiga undersökningar

utföres. Systematiska undersökningar saknas i det närmaste helt,

bortsett från de fyndigheter där brytning pågår eller beslutats. Utredningen

finner underlag således saknas för en realistisk bedömning av länets totala

malmtillgångar.

Utredningen föreslår att SGU skall — med fullföljande av redan påbörjad

prospektering — genomföra en allmän inventering av järnmalmstillgångarna

i Norrbottens län enligt av utredningen framlagda riktlinjer. Det förordade

inventeringsprogrammet omfattar två etapper, dels regionalprospektering

för att översiktligt lokalisera tillgängliga malmförekomster och dels lokalprospektering

för att närmare undersöka de malmer som påträffats. Regional
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

prospekteringen omfattar bl. a. magnetiska mätningar från flygplan, geologiska

detaljkarteringar och geofysiska markmätningar. Eu viktig förutsättning

för regionalprospekteringen liksom för inventeringen i övrigt anges vara

att modernt topografiskt kartmaterial står till förfogande. Då sådant material

emellertid endast föreligger i otillräcklig omfattning förutsätter utredningen

att kartverket får i uppdrag att utföra erforderligt karteringsarbete.

Lokalprospekteringen inrymmer bl. a. omfattande geofysiska markmätningar

och geologiska detaljkarteringar.

Inventeringen bör enligt utredningens mening omfatta de från malminventeringssynpunkt

mest intressanta områdena av länet, nämligen främst de

norra och västra delarna av inlandet med undantag av fjällregionen, samt

lokalprospektering beträffande vissa större fyndigheter inom samma område.

I utredningens betänkande (SOU 1963: 36 s. 31) återfinnes en skiss över

inventeringsområdet. Inventeringen anses böra vara inriktad på en undersökning

särskilt av järnmalmstillgångarna. Utredningen förutsätter dock som

självfallet att även andra malm- och mineralförekomster uppmärksammas.

Inventeringen föreslås bli genomförd under åren 1963—1972 med vissa

möjligheter till forcering efter fyra å fem år. De totala kostnaderna beräknas

till omkring 40 miljoner kr., av vilket belopp omkring hälften faller på regionalprospekteringen

medan återstoden avser lokalprospektering, forsknings-

och utvecklingsarbete samt analyser m. in.

Beträffande utredningens överväganden i övrigt må hänvisas till propositionen

s. 10—11.

Vid utskottets med anledning av propositionen företagna studieresa i Norrbottens

län lämnades av företrädare för SGU följande ungefärliga uppgifter

om kostnaderna per km2 arbetsyta för olika undersökningsmetoder:

Geologisk översiktskartering .......................... 30 kr.

Flygburen magnetisk översiktsmätning .................. 70 »

Geologisk detalj kartering .............................. 500 »

Magnetisk markmätning .............................. 4—6 000 »

Elektrisk slingramsmätning ............................ 4—6 000 »

Elektrisk djupmätning ................................ 15—20 000 »

Gravimetermätning .................................... 20—25 000 »

Geokemisk prospektering .............................. 5—10 000 »

Vidare upplystes att vid diamantborrning, som är den dyrbaraste undersökningsmetoden,

kan ett borrhål på exempelvis 300 m kosta omkring 30 000

kr.

Remissinstanserna

Utredningens uppfattning om behovet av en allmän malminventering i

Norrbottens län delas av det stora flertalet remissinstanser. Däremot föreligger

i fråga om utredningens förslag beträffande inventeringens uppläggning

och genomförande vissa erinringar från ett antal remissinstanser. Erinringar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

na avser främst utredningens bedömning av värdet av hittills utförd enskild

malmletning och fördelningen av insatserna mellan regional- och lokalprospektering.

En remissinstans uppger sålunda att inom det område, som av

utredningen föreslagits bli föremål för regionalprospektering, redan genom

enskilda företag nära 40 procent av arealen, innefattande den övervägande

delen av de från geologisk synpunkt intressanta områdena, övermätts från

flygplan. Vidare förordas från några håll att regionalprospekteringen inskränkes

till förmån för lokalprospekteringen.

Beträffande remissyttrandenas innehåll i övrigt må hänvisas till propositionen

s. 17—19.

Departementschefen

Departementschefen anför rörande spörsmålet om en undersökning av

malmförekomsterna i Norrbottens län bl. a. följande (prop. s. 28—30).

Enighet torde råda om att våra kunskaper om malmförekomsterna i Norrbottens

län är ofullständiga och att en mera ingående kännedom i berörda

avseende skulle vara av stort värde från olika synpunkter. Vidare talar enligt

expertisens åsikt gynnsamma geologiska förhållanden för att goda möjligheter

finnes att påvisa nya järnmalmsförekomster såväl inom som utanför

de nu kända malmtälten. Självfallet kan man icke med anspråk på någon

större säkerhet förutsäga, hur stor kvantitet svensk malm som vid olika

tidpunkter i framtiden kan finna avsättning. Trots detta torde det stå klart

att man står relativt nära en tidpunkt, då en ingående kännedom om de totala

malmreserverna är nödvändig för en bedömning av frågan om en från

samhälls- och företagsekonomiska synpunkter lämplig produktionsnivå. Tiden

synes därför vara inne för en omfattande, systematisk inventering av

lörekomsten av järnmalm och andra mineral i Norrbottens län. Jag förordar

att principbeslut nu fattas om en sådan inventering, vilken synes böra antörtros

åt SGU. Den föreslagna tidsperioden för genomförande av inventeringsprogrammet

synes vara lämpligt avvägd och mot den geografiska omtattningen

synes ej heller kunna riktas någon väsentlig erinran.

I fråga om uppläggning och genomförande av malminventeringen kan helt

naturligt delade meningar råda. Emellertid lärer det kunna slås fast, att

inventeringen bör utformas så, att den kan ingå som ett led i samhällets

planeringsåtgärder i övrigt för näringslivets utveckling i vårt nordligaste

län. Dessa åtgärder syftar i första hand till en successiv, långsiktig uppbyggnad

av samhällsekonomiskt bärkraftiga industrier och skapandet av varaktiga

försörjningsmöjligheter för befolkningen. Nämnda krav synes i allt

väsentligt uppfyllas av den av utredningen föreslagna principiella uppläggningen

och inriktningen av inventeringen. Det av utredningen föreslagna inventeringsprogrammet

bör således kunna utgöra en lämplig grund för statsmakternas

ställningstaganden i berörda avseenden.

Som jag tidigare berört har några remissinstanser påtalat, att en stor del

av de områden som av utredningen föreslås bli föremål för regionalprospek
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr .''IX år 1963 !)

tering redan övermätts från flygplan av enskilda företag. En förnyad regionalprospektering

inom samma områden säges därför medföra ett onödigt

dubbelarbete och en onödig utgift för statsverket. Såsom framhålles av

bl. a. kommerskollegium kan emellertid nämnda förhållande ej i och för sig

— med hänsyn till prospekteringsteknikens utveckling under senare år —

åberopas såsom något avgörande skäl mot en ny prospektering av föreslagen

omfattning. Självfallet bör emellertid i detta avseende liksom i övrigt alla

möjligheter till kostnadsbesparingar beaktas utan dock att avkall därvid

gives på principerna för inventeringen. Resultaten av hittills utförd enskild

och statlig prospektering bör sålunda beaktas vid inventeringens uppläggning

i den mån ifrågavarande material fyller de standardkrav, som måste

ställas med hänsyn till syftet med inventeringen, och i övrigt kan utnyttjas på

acceptabla villkor.

Med den föreslagna uppläggningen av inventeringen kommer regionalprospekteringen

att spela en framträdande roll. Ett antal remissinstanser har

härvidlag förordat, att man med tanke bl. a. på möjligheterna att nå snabha

resultat skulle sätta in en större del av resurserna på lokalprospektering. Huvudsyftet

med den föreslagna inventeringen är emellertid ej att i en nära

framtid öka malmbrytningen. Med en sådan uppläggning av inventeringen

skulle denna ej på samma sätt som den av utredningen föreslagna kunna inpassas

i den övriga samhällsplaneringen för Norrbotten. En inskränkning av

regionalprospekteringen skulle bl. a. leda till en större osäkerhet vid bedömningen

av de totala malmtillgångarna. Det sagda hindrar självfallet ej att

inventeringen utformas så flexibelt, att en omfördelning av resurserna med

beaktande av successivt vunna resultat kan ske utan större olägenheter.

Någon definitiv ståndpunkt till arbetsprogrammet för inventeringen kan ej

tagas i förevarande sammanhang. Den närmare avvägningen av inventeringsprogrammet

synes lämpligen böra omprövas årligen. För nästa budgetår torde

inventeringen böra genomföras i enlighet med de riktlinjer, som redovisats

i årets statsverksproposition (bil. 12 s. 61—63). För efterföljande budgetår

torde det få ankomma på SGU att årligen i samband med anslagsframställningarna

inkomma med mera preciserat arbetsprogram och kostnadsberäkningar

för det nästföljande budgetåret samt en mera översiktlig arbetsplan

och kostnadsuppskattning för återstående del av inventeringsprogrammet.

På liknande sätt synes kartverkets insatser som sammanhänger med

malminventeringen få övervägas i samband med de årligen återkommande

anslagsprövningarna.

Motionerna

I motionerna 1:7 7 8 och II: 942 framhålles att resultaten av hittills

utförd statlig och privat prospektering bör beaktas vid uppläggningen av

den föreslagna malminventeringen, så att onödigt dubbelarbete undvikes.

Det är därför enligt motionärerna önskvärt att ett samarbete redan från början

kommer till stånd mellan SGU och de enskilda företagen. På detta sätt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

kan, anför motionärerna, malminventeringen genomföras på kortare tid än

eljest. I motionerna uttalas därefter.

Det bör vidare beaktas, att många av de redan gjorda undersökningarna

har företagits med hjälp av bättre instrument än dem som SOU förfogar över.

Ett samarbete kan således jämväl förutsättas ge mer tillförlitliga resultat.

Genom ifrågavarande samarbete och andra åtgärder bör möjligheter skapas

att behålla och befrämja det ur samhällets synpunkt värdefulla intresset hos

enskilda företag att göra egna undersökningar.

Det bör enligt motionärernas mening ej komma i fråga att på nytt inventera

redan prospekteradc områden, såvida icke en förbättrad undersökningsmetod

användes.

Motionärerna delar i princip departementschefens uppfattning att inventeringsarbetets

tyngdpunkt bör förläggas till regionalprospektering. Motionärerna

förutsätter emellertid att lokalprospekteringen ges tillräcklig omfattning,

när särskilda omständigheter föreligger. I likhet med departementschefen

finner motionärerna det angeläget att de fortsatta undersökningarna

utformas så flexibelt som möjligt. En fördelning av resurserna bör enligt

motionärerna ske med beaktande av vunna resultat, varför programmet och

kostnadsberäkningarna årligen bör omprövas.

Även i motionerna 1:7 7 9 och II: 941 uttalas att de av enskilda företag

utförda undersökningarna bör beaktas vid malminventeringen och att ny

prospektering av redan undersökta områden icke bör få ifrågakomma i annat

fall än då förbättrade undersökningsmetoder kommer till användning.

Enligt motionärerna föreligger icke övertygande skäl för en ny regional prospektering

inom ifrågavarande områden. Motionärerna anför vidare.

Om medel skall anslås för en sådan prospektering, bör till grund för denna

läggas en utredning, vilken noggrant beaktar den samlade kännedomen

om geologien och malmfyndigheterna i Norrbotten. I huvudsak bör undersökningarna

nu enligt vår mening koncentreras till de uteslutande för statens

räkning avsatta statsgruvefälten, där malmletningen under senare decennier

varit av blygsam omfattning.

Om undersökningarna sålunda främst inriktas på kända, lämpliga undersökningsobjekt

kan — vilket är betydelsefullt, med hänsyn till arbetslösheten

i Norrbotten — arbetstillfällen åt den norrländska arbetskraften skapas

både snabbare och i en helt annan omfattning än på grundval av den i propositionen

föreslagna regionalprospekteringen. Även ur dessa synpunkter är

det angeläget, att målsättningen för malminventeringen blir sådan, att nya

insatser från det allmännas sida icke förtar intresset hos enskilda företag,

som är inriktade på malmletning i Norrbottens län, att fortsätta sina undersökningsarbeten.

Jämväl dessa motionärer finner det angeläget att de fortsatta undersökningarna

utformas så flexibelt att resurserna kan fördelas med beaktande

av successivt vunna resultat. Programmet och kostnadsberäkningarna bör

alltså enligt motionärernas åsikt årligen omprövas med beaktande av de i

motionerna framförda synpunkterna på arbetets uppläggning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

11

II. Lagstiftning

Gällande rätt

Bestämmelser om rätten att undersöka och bearbeta vissa mineral, bl. a.

koppar-, bly-, zink- och järnmalm, lämnas i gruvlagen den 3 juni 1938, som

trätt i kraft den 1 januari 1940. Gruvlagen bygger på det s. k. inmutningssystemet,

enligt vilket den som enligt i lagen föreskrivna formaliteter först

anmäler sig till utnyttjande av en fyndighet erhåller rätt därtill. Vill en jordägare

ha en mot annan skyddad rätt att undersöka och bearbeta en inineralfyndighet

på sin egen mark, får även han lov alt söka inmutning, eftersom

han annars riskerar att någon annan söker inmutning och får den rätt, som

följer därmed. Bearbetar man inmutningsbar fyndighet utan att ha förvärvat

inmutningsrätt, är man förfallen till ansvar, oavsett om man själv

äger marken eller ej. Även kronan måste söka inmutningsrätt. Sker inmutning

av annan än kronan, är kronan enligt 46 § berättigad att till hälften

med inmutaren deltaga i företaget (kronoandel). Beträffande gruva,

som tillkommit före gruvlagens ikraftträdande, tillkommer motsvarande

rätt i stället jordägaren (jordägareandel).

Inom svensk gruvlagstiftning tillämpas även det s. k. koncessionssystemet,

enligt vilket rätt till gruva förvärvas genom en akt av den högsta statsmyndigheten

med fri prövningsrätt för denna i fråga om valet av koncessionär.

Detta system tillämpas enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

m. m. på stenkol, salt, olja, gas och alunskiffer samt enligt uranlagen

den 2 december 1960 på uran och uranföreningar.

Beträffande det närmare innehållet i gällande rätt i förevarande avseenden

får utskottet hänvisa till propositionen s. 5—10.

Allmän motivering

Utredningen

Utredningen har funnit inmutningssystemet innebära vissa nackdelar.

Utredningen har emellertid ansett det falla utom ramen för dess uppdrag

att till omprövning upptaga frågan om den allmänna gruvlagstiftningens

konstruktion i stort. Däremot har utredningen icke ansett sig kunna undgå

att överväga vissa mindre lagstiftningsåtgärder inom ramen för nuvarande

gruvrättsliga system.

Bland de olägenheter som utredningen finner nuvarande lagstiftning medföra

nämnes avsaknaden av möjligheter att vid exploatering av fyndighet

åstadkomma en avvägning som i skälig mån tillgodoser även andra betydelsefulla

samhällsintressen än gruvnäringen. Utredningen finner vidare

möjligheterna vara begränsade att lösa uppkommande konflikter mellan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 11)63

olika innehavare av gruvrätter. Utredningen har särskilt fäst sig vid att något

legalt hinder icke finnes mot uppkomsten av situationer innebärande

att en inmutare låser en annan eller att två eller flera inmutare låser varandra.

Oavsett om sådana spärrar uppkommit oavsiktligt eller avsiktligt

anses de av utredningen innebära risker för att rationell brytningsplanering

eller gruvbrytning över huvud omöjliggöres inom de av spärrarna berörda

områdena.

Utredningen betonar särskilt att i Norrbotten vissa tendenser kan skönjas

till en splittring av gruvrättigheter som från exploateringssynpunkt kan

skapa svårigheter i framtiden. Härvid hänvisar utredningen till den karta

vilken fogats till propositionen som bilaga C. Utredningen framhåller, att av

det stora antalet inmutningar kommer med största sannolikhet endast en

ringa del att leda till utmål. Även med hänsyn tagen härtill och med beaktande

av att något eller några utmål kan komma att förfalla eller att samarbetsavtal

kan komma att träffas, anser utredningen att kartan väl illustrerar

problemställningen. Mot denna bakgrund framstår det enligt utredningens

mening som särskilt önskvärt, att regler tillskapas, som kan

möjliggöra för därav intresserade att i låsta situationer få till stånd eu

bättre ordning. Sådana regler skulle enligt utredningens mening kunna bli

till gagn såväl för gruvrättsägarna själva som för gruvnäringen såsom sådan

och därmed för hela samhället.

För att lösa intressekonflikter, vilka helt eller delvis kan ha sin rot i det

gruvrättsliga systemet, förordar utredningen vissa lagstiftningsåtgärder,

varom nu ej är fråga. Det nu föreliggande lagförslaget avses skola tjäna

till förhindrande eller i vart fall till försvårande av nya sådana konflikter.

Utredningen påvisar att inmutningsverksamheten i länet ökat icke obetydligt

fr. o. in. senare hälften av 1950-talet (jämför bilaga D till propositionen).

Samtidigt anmärker emellertid utredningen att denna ökning otvivelaktigt

har ett visst samband med den ändrade malmletningstekniken.

Genom att såväl staten som de malmletande företagen övergått till flygprospektering

har under det sista årtiondet erhållits ett stort antal indikationer,

vars orsaker kan vara osäkra. Man har därför inmutat avsevärt större

områden än som var erforderligt med äldre prospekteringsmetoder, med

vilka endast mindre områden kunde medhinnas. Även med beaktande härav

anser utredningen dock att det förhållandevis stora antalet inmutningar

måste uppfattas som ett tecken på ett ökat intresse för de norrbottniska

malmerna från olika malmletares sida.

Oavsett om och när en mera omfattande översyn av den svenska gruvlagstiftningen

kommer till stånd finner utredningen det angeläget att de

nuvarande rättsreglerna icke tillätes leda till att de brytvärda malmerna i

Norrbotten splittras på alltför många händer, en utveckling som således

icke kan uteslutas. Så mycket mera gäller enligt utredningens mening detta

inför den omfattande prospekteringsverksamhet i statlig regi inom länet

som utredningen föreslår. Utredningen anser med hänsyn härtill övervägande

skäl tala för att rätten för enskilda att inmuta i Norrbotten inskränkes

under en begränsad tid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

13

Utredningen finner att ett till Norrbotten begränsat inmutningsförbud

knappast kan befaras medföra icke önskvärda konsekvenser på annat håll

i landet. Däremot anses den förordade inskränkningen i den fria inmutningsrätten

under vissa förutsättningar innebära risk för minskad prospektering

inom länet. En sådan utveckling anses emellertid kunna motverkas

genom en liberal dispensgivning från Kungl. Maj :ts sida.

En närmare redogörelse för utredningens överväganden i denna del lämnas

i propositionen s. 11—17.

Remissinstanserna

Allmänna synpunkter på utredningens lagförslag framföres i några remissvar.

Härvid bär bl. a. uttalats att de av utredningen väckta lagstiftningsfrågorna

bör upptagas till övervägande, när erfarenheter föreligger om

möjligheterna att nå önskat resultat samarbetsvägen. Vidare riktas kritik

mot att en utredning, vari varken gruvnäringen eller gruvrättslig expertis

företrätts, behandlat principiella gruvrättsliga frågor.

Utredningens nu ifrågavarande lagförslag har föranlett delade meningar

bland remissinstanserna. En positiv inställning till förslaget redovisas av

länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län, Svenska gruvindustriarbetareförbundet

och LKAB samt med viss reservation av kammarkollegiet

och länsstyrelsen i Kopparbergs län. Förslaget avstyrkes av hovrätten för

Övre Norrland, kommerskollegium, bergmästarämbetena, länsstyrelsen i Västerbottens

län, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen och Sveriges industriförbund.

På några håll befaras minskad prospektering bli en följd av ett

inmutningsförbud för enskilda.

Utskottet får beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena hänvisa

till propositionen s. 19—28.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Vid lagrådsremissen erinrade departementschefen inledningsvis om att

den nu gällande gruvlagen utfärdades den 3 juni 1938 och trädde i kraft

den 1 januari 1940. Departementschefen påpekade även att lagen bygger på

inmutningssystemet i likhet med sina föregångare sedan mera än 200 år.

Därefter anfördes följande (prop. s. 31—33). Utredningen har i sitt betänkande

kortfattat diskuterat principerna för gruvlagstiftningen med avseende

närmast å inmutningssystemet ävensom det andra gruvrättsliga system,

som utomlands tillämpas i betydande utsträckning, nämligen koncessionssystemet.

I anslutning till denna principdiskussion betonar utredningen att

—- även om den funnit vissa nackdelar hos inmutningssystemet — det torde

falla utom ramen för dess uppdrag att till omprövning upptaga frågan om

vår allmänna gruvlagstiftnings konstruktion i stort. Den frågan bör enligt

utredningens mening prövas i annat sammanhang och med beaktande icke

blott av de speciella norrbottniska förhållandena utan även av hela den svens
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

41

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

ka gruvhanteringens intressen. Jämväl i några av de remissyttranden, som avgivits

med anledning av utredningens betänkande, har röster höjts för en

grundlig revision av gruvlagen. För egen del vill jag ansluta mig till tanken

på en sådan. Ehuru det endast förflutit 25 år sedan gruvlagen kom till

och detta skedde efter mycket omfattande förarbeten, vid vilka det bl. a.

gällde att välja mellan inmutnings- och koncessionssystemen, synes nämligen

den hårdnande internationella konkurrensen på malmområdet och de

därmed ständigt skärpta kraven på rationella produktionsbetingelser för

gruvindustrien påkalla att vår gruvlagstiftning i näringens eget intresse

ånyo ses över. Även de europeiska integrationssträvandena talar härför. Det

är därför min avsikt att hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för en sådan översyn, vid vilken — utom annat — lämpligheten av eu

övergång till koncessionssystem torde få prövas ingående.

Såväl malminventeringen i Norrbotten som översynen av vår gruvlagstiftning

synes mig utgöra omständigheter, som måste tagas i betraktande, när

man skall överväga det lagförslag rörande inskränkning i rätten att inmuta

inom Norrbottens län som utredningen presenterat. Såsom framgår av vad

tidigare anförts innebär förslaget, att under tiden t. o. m. år 1972 inmutningsrätt

icke skall få beviljas annan än kronan inom Norrbotten, med

mindre Kungl. Maj :t lämnat sitt medgivande därtill. Till stöd för förslaget

har utredningen bl. a. åberopat tendenser till splittring av rätten till de brytvärda

norrbottensmalmerna. Denna splittring kan enligt utredningens uppfattning

för framtiden åstadkomma svårigheter från exploateringssynpunkt

eller eljest skapa hinder för rationell gruvdrift, numera ofta innebärande

stordrift. Såvitt jag kunnat finna kan en dylik splittring skönjas såväl inom

det s. k. Vittangifältet, vilket utredningen särskilt åberopat, som även —

om än i mindre påfallande grad — på andra håll inom Norrbotten, exempelvis

vid Lannavaara.

När nu staten genomför den brett upplagda malminventering, som behandlats

i det föregående, och sakkunniga samtidigt tillkallas för att överväga

utformningen av vår framtida gruvlagstiftning, däribland frågan om en

övergång från inmutnings- till koncessionssystem, föreligger otvivelaktigt en

betydande risk för att splittringstendenserna kommer att förstärkas. En sådan

utveckling kan, om den icke förebygges, snabbt leda till att den norrbottniska

gruvindustriens framtida struktur blir felaktigt inriktad och dess arrondering

olämplig genom uppkomsten av gruvrättsliga förhållanden liknande

dem, som sedan länge rått i Mellansverige. Den uppdelning av gruvrättigheterna

på flera händer som förekommer i Bergslagen kan, såsom länsstyrelsen

i Västmanlands län antytt i sitt remissyttrande, i sin mån ha bidragit

till uppkomsten av de svårigheter, i vilka den mellansvenska gruvindustrien

befinner sig i dag. Oavsett om den splittring, som kunnat iakttagas

i Norrbotten, hittills utgjort hinder för att sätta i gång gruvdrift eller

icke, är särskild uppmärksamhet sålunda med tanke på framtiden påkallad

i förevarande hänseende.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag liar ifrågasatts, om icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1963

15

en viss strukturrationalisering av gruvindustrien kan åstadkommas genom

statens förmedling. Staten skulle därvid i angivet syfte utnyttja de andelsrätter

i gruvföretagen i Norrbotten, som redan med gällande lagstiftning

tillkommer kronan såsom jordägare eller på grund av gruvlagens bestämmelser

om kronoandel. Likaledes har i några remissyttranden betonats, att

förhållandena liksom hittills lärer kunna regleras genom privaträttsliga avtal

— avseende exempelvis överlåtelse eller byte av inmutningsrätter eller

sambruk av gruva — utvägar om vilka det, enligt vad som uppgivits, erfarenhetsmässigt

icke erbjuder några svårigheter att uppnå enighet mellan gruvrättsinnehavarna.

För egen del vill jag gärna understryka, att ett visst, ehuru

begränsat statligt inflytande i rationaliserande syfte över gruvbrytningen

kan utövas i fråga om gruvor, i vilka staten njuter jordägare- eller kronoandel.

Självfallet kan också överenskommelser av de slag som nyss nämnts

vara till gagn, när det gäller att komma till rätta med rationaliserings- och

arronderingsspörsmålen. Några garantier för att det skulle gå att på dessa

vägar uppnå önskvärda resultat anser jag emellertid knappast finnas. Med

hänsyn till den vikt, som från arbetsmarknadspolitiska och andra samhällsekonomiska

synpunkter måste tillmätas de nyssberörda önskemålen om att

undvika en olämplig uppdelning av rätten till de brytvärda malmerna i Norrbotten,

lärer därför särskilda åtgärder icke kunna undvaras. Den av utredningen

förordade temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt i

länet synes mig ändamålsenlig och kan sålunda förordas.

Enskilda företag lika väl som privatpersoner har under de gångna åren

nedlagt ett omfattande arbete i syfte att vinna klarhet rörande mineralförekomsterna

i Norrbotten. Ett förbud för enskilda att inmuta i Norrbotten kan

befaras leda till betydande inskränkningar i denna hittillsvarande enskilda

prospekteringsverksamhet. Som utredningen framhållit torde nämligen enskilt

kapital icke stå till buds för malmletningsverksamhet, om icke den som

törst upptäcker en fyndighet har vissa möjligheter att förvärva bearbetningsrätt

till densamma. Självfallet är en sådan utveckling ej önskvärd i och för

sig. När staten övertager ansvaret för malmletningen och investerar stora

belopp däri, behöver emellertid en krympning av den enskilda prospekteringen

samhällsekonomiskt sett icke innebära några större olägenheter. För de

närmast berörda enskilda företagen själva torde däremot inmutningsförbudet

kunna komma att ställa sig olägligt. Vid remissbehandlingen har betonats,

att den svenska gruvhanteringen och de svenska järn- och stålverken

har ett legitimt intresse av att kunna skaffa sig erforderliga malmreserver

tU1 tryggande av råvaruförsörjningen liksom att kunna bedriva malmletning

i direkt anslutning till egna kända fyndigheter, främst då sådana fyndigheter,

som redan är under bearbetning. Den statliga prospekteringsverksamheten

syftar naturligtvis bl. a. till att tillgodose de inhemska järn- och stålverkens

malmbehov. Men dessutom torde de befogenheter att meddela dispens

från inmutningsförbudet, som enligt utredningens förslag skall tillkomma

Kung], Maj:t, innebära alt alla möjligheter erbjudes att i skälig omfattning

tillgodose enskilda anspråk av det slag här avses. Förslaget är på denna

opaginerad Kontrollera mot PDF

1<; Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 ur 1963

punkt så utformat, att dispens från inmutningsförbudet skall kunna avse

tillstånd att inmuta icke blott särskilda fyndigheter utan även fyndigheter,

som påträffats eller kan komma att påträffas inom ett visst i dispensbeslutet

angivet område. I det senare fallet kan sålunda dispensfrågan lösas, innan

prospekteringen påbörjas. Har dispensen ett sådant vidare innehåll, vinner

malmletaren säkerhet för att de resultat han kan komma att uppnå vid

prospektering inom området också får utnyttjas av honom själv enligt reglerna

i gruvlagen.

Rörande tillämpningen av dispensreglerna uttalar sig utredningen till förmån

för en relativt omfattande dispensgivning inom de delar av Norrbottens

län, som faller utanför området för den statliga malminventeringen, medan

en viss återhållsamhet härutinnan förordas, såvitt gäller inventeringsområdet.

I fråga om de s. k. sulfidmalmerna förordar utredningen en något

generösare behandling än beträffande järnmalm. Vissa av de remissinstanser,

som berört frågan om dispensgivningens omfattning, har uttalat sig till

förmån för en liberalare praxis än den utredningen sålunda förordat. För

egen del vill jag understryka, att det självfallet icke kan komma i fråga att

på detta stadium draga upp några detaljerade riktlinjer för dispensgivningen.

Såsom utredningen också anmärkt lärer Kungl. Maj :t få pröva inkomna dispensansökningar

med utgångspunkt från behovet och önskvärdheten av

enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall. Enligt min mening bör

därvid en betydande liberalitet visas, så att alla legitima enskilda intressen

blir tillgodosedda.

Vad utredningen anfört om att samverkan bör äga rum mellan olika prospekterare,

att inmutningsförbudet bör gälla all mark i Norrbotten samt att

lagens giltighetstid bör begränsas till tio år, har icke närmare berörts i remissyttrandena.

Även i dessa hänseenden är jag beredd att tillstyrka utredningens

förslag.

Lagrådet

Såvitt angår förslaget i allmänhet gjordes inom lagrådet bl. a. följande

uttalanden (prop. s. 53—56).

Justitieråden Romanus och Nordström samt regeringsrådet Holmgren:

Av motiven till det remitterade förslaget framgår att avsikten är att föranstalta

om en översyn av gällande gruvlagstiftning, som är grundad på inmutningssystemet,

och att vid denna översyn lämpligheten av en övergång

till koncessionssystem skall prövas. Remissförslaget går nu ut på att man,

utan avbidan på resultatet av den planerade utredningen, skall i så måtto

temporärt övergå till ett slags koncessionssystem, att inom Norrbottens län

under tio år inmutningsrätt icke skall utan Konungens tillstånd kunna beviljas

annan än kronan. Uppenbarligen böra starka skäl krävas för att, på

sätt som här är meningen, beträffande en från gruvnäringens synpunkt mycket

betydelsefull landsdel övergiva den hittills tillämpade huvudregeln för

förvärv av rätt att bearbeta de viktigare mineralfyndigheterna. Någon mera

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

ingående utredning i denna del förekommer icke i det betänkande av malmutredningen

som ligger till grund för förslaget.

Under remissbehandlingen av malmutredningens förslag har vidare det

åberopade huvudargumentet för den tilltänkta särlagstiftningen — splittringen

av gruvrätterna inom länet — från olika synpunkter kritiserats ej

blott av näringslivets företrädare ulan även av åtskilliga statliga remissinstanser,

däribland vissa särskilt sakkunniga såsom kommerskollegium, Sveriges

geologiska undersökning och bergmästarna. Mot dessa invändningar

har av departementschefen hävdats, att en skadlig splittring redan nu kan

skönjas och att det föreligger betydande risker att splittringen ökas som en

följd såväl av den planerade malminventeringen inom länet som av den tilltänkta

översynen av lagstiftningen; utsikterna att på basis av gällande rättsregler

eller genom överenskommelse med enskilda intressenter motverka en

olämplig uppdelning av gruvrätterna betecknas vidare som ringa.

Ehuru den utredning som sålunda förebragts icke kan anses ha styrkt att

behov av den ifrågasatta lagstiftningen verkligen föreligger, vilja vi, som

sakna möjlighet att självständigt bedöma förefintligheten av ett sådant behov,

icke motsätta oss förslagets genomförande. Därvid ha vi tagit i betraktande

att samhällsekonomiska och sociala intressen kunna motivera särskilda

åtgärder beträffande det nordligaste länet. Vi vilja emellertid understryka

vikten av att, såsom departementschefen uttalat, vid dispensgivningen

en betydande liberalitet visas gentemot legitima enskilda intressen.

Justiticrådet Digman:

Malmutredningen har nu föreslagit inmutningsförbud i länet under tio

år i samband med en allmän järnmalmsinventering, som skall verkställas

av SGU. Inventeringen skall, i vart fall i första hand, ske inom ett område,

omfattande främst de norra och västra partierna av inlandet med undantag

av fjällregionen. Utredningen anser det angeläget att de nuvarande

rättsreglerna icke tillåtas leda till att de brytvärda malmerna i länet splittras

på alltför många händer, en utveckling som utredningen anser icke

kunna uteslutas. Det framgår ej huruvida man med uttalandet om den befarade

splittringen av fyndigheterna åsyftar inmutningar av de nu prospekterande

företagen eller om farhågorna sträcka sig till att andra kunna antagas

uppträda och söka efter fyndigheter. I stort sett torde dock de inom

länet nu verksamma företagen avses; övriga malmletare torde spela en

underordnad roll.

När det gäller att bedöma, huruvida förslaget sådant det nu föreligger

kan anses godtagbart ur allmänna rättssynpunkter med hänsyn till enskildas

legitima intressen, böra följande synpunkter träda i förgrunden. Inmutningssystemet

har efter överväganden före tillkomsten av gruvlagen

bibehållits med hänsyn till — förutom fyndigheternas natur — att detta

system ansetts bäst ägnat att locka till eftersökande av nya fyndigheter;

genom att upptäckaren tillerkändes en verklig rätt till den upptäckta fyndigheten,

lockades han all taga risken av de betydande kostnader, som

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 9 avd. Nr 38

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

vore förbundna med prospektering och undersökningsarbeten. Statens intresse

av inflytande inom gruvnäringen tillgodosågs genom införande av

kronoandel. Situationen är nu den, att vissa enskilda företag —- mot vilka

anmärkning icke kan riktas i fråga om resurser och kapacitet såsom gruvföretagare

— i förlitan till lagstiftningen och de uttalanden som gjorts om

inmutningssystemets innebörd nedlagt mycket betydande kapital på prospektering,

som siktar på att säkerställa företagens verksamhet. Den prekära

ställning dessa företag försättas uti genom den föreslagna lagstiftningen

framgår därav, att företagen kunna gå miste om de rättigheter,

som de vid oförändrat rättsläge kunnat tillförsäkra sig. Om för dem betydelsefulla

dispensansökningar ej beviljas eller om företagen eljest icke finna

med sina intressen förenligt att fortsätta sin verksamhet under de nya

betingelserna, kunna även deras redan förvärvade rättigheter avsevärt minska

i värde.

Utredningen har i mycket ringa mån beaktat de rättssynpunkter, som här

ofrånkomligen måste anläggas, och har mycket knapphändigt berört de insatser

som de enskilda företagen gjort. Möjligheterna att begränsa området

för inmutningsförbudet synas ej närmare ha övervägts. Såvitt av betänkandet

framgår har försök ej gjorts att komma fram på överenskommelsens

väg, en väg som gruvnäringens företrädare, enligt vad som framgår av remissen,

äro öppna för att beträda. Det är vidare en brist att förslaget, som

rör mycket betydande intressen för gruvnäringen och därtill frågan om förtroende

för lagstiftningen och statsmakternas åtgärder, tillkommit utan

medverkan från näringen och på grundval av direktiv, som knappast på ett

tilltredsställande sätt offentliggjort att föreslagna åtgärder voro under utredning.

I remissprotokollet utlovas att en betydande liberalitet skall visas

vid dispensgivningen, men det sägs också att den skall ske med utgångspunkt

från behovet och önskvärdheten av enskild inmutningsverksamhet i

varje särskilt fall.

Företrädarna för gruvnäringen, såväl myndigheter som enskilda, ha i regel

ställt sig avvisande till förslaget. Kommerskollegium har uttalat, att det

icke gives något belägg för att de enskilda gruvföretagarnas verksamhet medfört

olägenheter ur de synpunkter utredningen skulle tillgodose och att övertygande

skäl ej anförts för att sådana olägenheter skulle uppkomma av att

den enskilda verksamheten finge fortgå under den föreslagna inventeringen.

Bergmästarna anföra liknande synpunkter. SGU, som skall verkställa inventeringen,

ifrågasätter också behovet av inmutningsförbudet.

Det är ett allmänt krav — även från utredningens sida — att en eventuell

övergång från inmutningssystem till koncessionssystem skall föregås av en

mycket grundlig utredning. I anslutning därtill kan förtjäna påpekas, att

effekten av ett inmutningsförbud i Norrbotten under tio år i ett expansionsskede

kan tänkas bli väl så stor som verkningarna av en allmän övergång

till koncessionssystem.

Att vissa komplikationer kunna uppkomma vid tillämpningen av de gruvrattsliga

reglerna är ett känt förhållande. De ansvariga myndigheterna och

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3S år 1963

gruvnäringens organisationer ha dock den uppfattningen, att det visat sig

möjligt att bemästra svårigheterna. Regler för att skapa bättre möjligheter

därvidlag kunna åstadkommas såväl inom den nuvarande lagstiftningen

som i samband med införande av ett koncessionssystem, därest en sådan

åtgärd skulle anses önskvärd. Det kan därför ej anses motiverat eller försvarligt

att åberopa sådana speciella förhållanden som skäl för att brådstörtat

ändra grunderna för rätten att förvärva fyndigheter.

På nu anförda skäl anser jag mig icke kunna tillstyrka förslaget.

Motionerna

I motionerna 1:7 7 8 och 11:942 anföres huvudsakligen följande.

Praktiskt taget alla de rättsliga problem som beröres i propositionen har

ingående övervägts vid förarbetena till gruvlagen. Efter ytterst noggranna

utredningar förordades då ett inmutningssystem. Det är uppenbart att en

övergång till koncessionssystemet måste föregås av en lika grundlig utredning.

Motionärerna hänvisar till professor Ljungmans uttalande att det får

anses helt oförenligt med hittillsvarande traditioner inom svensk civilrättslig

lagstiftning att förslag av denna räckvidd framlägges på ett så bräckligt

underlag som nu är fallet. Det är enligt motionärerna särskilt anmärkningsvärt

att malmutredningen ej ens haft tillgång till gruvrättslig expertis. Genom

föreliggande lagförslag skapas, anser motionärerna, en bakväg att införa

koncessionssystemet i landet.

Redan vad sålunda anförts anses vara tillräckligt för att riksdagen skall

avvisa propositionen i förevarande del. Därtill kommer emellertid de av

kommerskollegium och länsstyrelsen i Västerbottens län uttalade betänkligheterna

om förslagets ekonomiska konsekvenser. Vidare kommer statens

dominerande ställning inom näringslivet i Norrbottens län att ytterligare

markeras, om lagförslaget bifalles. Motionärerna finner att detta icke torde

ligga i de berörda arbetstagarnas och kommunernas intresse. Icke minst från

lokaliseringssynpunkt är det av vikt att investeringen av enskilt kapital i

länet icke hindras utan stimuleras. Även rättsäkerhetssynpunkter åberopas

mot förslaget. Avslutningsvis anföres i motionerna följande.

Den till synes enda grunden till föreliggande förslag synes vara departementschefens

och utredningens oro inför att splittringen av inmutningar

skulle komma alt medföra svårigheter för gruvnäringen i Norrland. Bortsett

från att en viss splittring blir en följd av inmutningssystemet — vilket

som ovan sagts har betydande fördelar — har utredningens uppfattning

om olägenheterna av splittringen blivit grundligt kritiserad under remissbehandlingen.

Kommerskollegium, SOU och bergmästarna, vilka av lagrådet

betecknas som särskilt sakkunniga, har inte uppfattningen att splittringen

skulle vara besvärande. Om vidare splittringen skulle vara den enda

orsaken till att lagförslaget framläggs borde — med hänsyn till övriga negativa

verkningar av lagförslaget — andra vägar att lösa detta problem

först prövas. Utredningen har t. ex. övervägt ett särskilt lösenförfarande.

Vi vill å vår sida understryka, att eu stor del av hithörande problem förmodligen

kan lösas genom samarbetsavtal mellan statliga organ och enskilda

företag.

2f liihang till riksdagens protokoll 100:1. 9 samt. ,‘l and. Nr 38

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

Motionerna 1:7 7 9 och II : 9 4 1 innehåller såvitt nu är i fråga huvudsakligen

följande.

Innebörden av förslaget är att man för det län, inom vilket landets väsentligaste

malmtillgångar återfinnes, frångår gällande gruvrättsliga principer

och inför ett koncessionssystem. Motionärerna delar professor Ljungmans

uppfattning att det endast med ledning av ett väsentligt fylligare utredningsmaterial

är möjligt att med någon grad av säkerhet bedöma den

ifrågasatta ändringen av inmutningsförfarandet. Framför allt beträffande

Norrbotten borde det icke komma i fråga att ens överväga genomförandet

av ifrågavarande regler utan ingående utredning. Motionärerna kan ej finna

skäl för de farhågor om en splittring av gruvrätterna, som utgör huvudargumentet

för den tilltänkta särlagstiltningen. Det kan enligt motionärerna

starkt befaras att hela gruvnäringen i Norrbotten kommer att lida skada av

denna lagstiftning. Motionärerna delar den i vissa remissyttranden redovisade

uppfattningen att det föreslagna dispensförfarandet icke förändrar den

gjorda bedömningen och att stor risk föreligger att den enskilda malmletningen

hämmas även vid en liberal dispensgivning. Motionärerna instämmer

även i justitierådet Digmans uttalande om den prekära ställning, i vilken

de prospekterande enskilda företagen försättes genom den nya lagstiftningen.

Sammanfattningsvis anser motionärerna att ett inmutningsförbud i

Norrbottens län trots dispensmöjligheterna skulle leda till en icke önskvärd

nedgång i den totala malmletningsaktiviteten med åtföljande hämmande

ettekt på sysselsättningen i övre Norrland. Då bärande skäl dessutom saknas

för den föreslagna lagstiftningen, avstyrkes densamma. — Motionärerna

förklarar sig bestämt förvänta att gruvindustrien och gruvrättslig expertis

i motsats till vad fallet var i malmutredningen — blir representerade i

den blivande utredningen för översyn av gruvlagstiftningen.

I motionerna 1:7 8 9 och 1 1:9 54 anföres bl. a. att det föreslagna inmutningsförbudet

medför stora olägenheter från såväl sysselsättnings- som

lokaliseringssynpunkt. Vissa av olägenheterna kan dock mildras genom en

liberal dispensgivning. Motionärerna anger i detta hänseende följande riktlinjer.

^tSf“fsPunkteiJ för inmutningsförbudet anges i propositionen vara att

underlätta en malminventering inom Norbottens län. Då bör dispens från

torbudet medges i alla de tall, då inmutning inte rimligen kan anses kollidera

med önskemålet om en väl genomförd inventering. Således bör bl. a.

generell dispens gälla vid sökande efter sådana mineral, som ej omfattas av

malminventeringen. Generell dispens bör vidare gälla för företags inmutningar

inom områden, i avseende på vilka företaget före lagens ikraftträdande

gjort utredningar eller i övrigt företagit prospekteringar. Så snart etl

företag har tidigare inmutningar inom visst område, bör dispens generellt

givas tor inmutning inom området.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3S år 1963

21

Specialmotivering

I propositionen har (s. 34—43) vid varje lagrum redogjorts för utredningens

specialmotivering för dess förslag i motsvarande del samt för remissyttrandenas

innehåll såvitt avser bestämmelsernas närmare utformning.

Vidare har i propositionen intagits det till lagrådet remitterade lagförslaget

(s. 45 f) och utredningens utkast till författningstext (s. 47 f).

Utskottet får i nämnda delar hänvisa till propositionen, i den mån redogörelse

ej lämnas nedan.

Beträffande de särskilda stagandena har anförts bl. a. följande.

1 §•

Departementschefen vid lagrådsremissen

Medan s. k. ommutningar såsom kan utläsas ur tabellen (prop. s. 51)

synes ske i betydande utsträckning, torde de möjligheter att erhålla förlängning

av undersökningstiden, som bestämmelserna i 19 § gruvlagen medgiver,

utnyttjas ganska sparsamt. I sistnämnt hänseende må hänvisas till

upprättade tabeller om meddelade förlängningsbeslut (prop. s. 52). Den

ringa omfattning vari förlängningsmöjligheterna utnyttjats torde bero på att

behovet av längre undersökningstider än som tillkommer inmutaren direkt

på grund av gruvlagens bestämmelser, d. v. s. tre år från dagen för inutsedelns

utfärdande, i betydande utsträckning i praktiken tillgodosetts på en

annan väg än den av lagstiftaren anvisade, nämligen genom ommutning.

Möjligheten till förlängning enligt 19 § gruvlagen beröres icke av förevarande

lag och kan alltså fortfarande utnyttjas i stället för ommutning. Med

hänsyn härtill synes det icke erforderligt att, såsom kammarkollegiet föreslagit,

från den nya lagens tillämpningsområde undantaga ommutningarna.

1 övrigt har den av utredningen förordade grundläggande regeln i förevarande

paragraf om inskränkning i rätten att inmuta inom Norrbottens

län i och för sig lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del

anser jag mig kunna biträda utredningsförslaget på denna punkt. Paragragen

bör sålunda upptagas i enlighet med förslaget.

2 och 3 §§.

Utredningen

Om de villkor som enligt 2 § andra stycket må förenas med Konungens

tillstånd anför utredningen följande.

Utredningen har tidigare såsom önskvärt framhållit, att man inom den

nya lagens ram och med dess hjälp organiserar en samverkan mellan dem

som önskar deltaga i framtida prospekteringsvcrksamhet i Norrbotten. Tilllika

har betonats att Kungl. Maj :t bör tilläggas befogenhet att föreskriva

bl. a. de villkor för medgivanden enligt den nya lagen, som kan behövas för

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

att uppnå ett sådant syfte. En bestämmelse om Kungl. Maj :ts rätt att föreskriva

villkor har också upptagits under förevarande paragraf. Några mera

detaljerade riktlinjer för hur prospekteringsförfarandena i de särskilda

fallen bör samordnas finner sig utredningen icke kunna lämna. Detalj avgörandena

kräver nämligen en nära kännedom om vilka företag som kommer

att deltaga i prospekteringssamarbetet liksom om de tekniska och ekonomiska

resurser, som kommer att stå dessa företag till buds vid den tidpunkt,

då arbetet skall utföras. Till detta kommer så att de mätningar och

undersökningar i övrigt, som SGU torde komma att verkställa under regionalprospekteringen,

uppbygges av så många tekniska faktorer och vetenskapliga

överväganden, att vissa svårigheter kan visa sig uppkomma i praktiken,

när det gäller att ersätta SGU:s arbeten med arbeten utförda av annan.

I och för sig kan detta förhållande icke anses vara särskilt anmärkningsvärt.

Prospekteringstekniken är ju aldrig identiskt lika och utvecklingen

går ständigt framåt. Flera exempel kan anföras på att en prospekterare

funnit malm, oaktat egen eller andras prospektering förhållandevis

nyligen gått över området.

Även andra villkor än sådana som direkt tar sikte på en samverkan mellan

malmletarna inom Norrbotten bör kunna komma i fråga. Från det allmännas

synpunkt kan det t. ex. vara av värde, om sökanden — för att kännedomen

om de geologiska förhållandena skall ökas — ålägges att efter

undersökningsarbetenas avslutande till SGU eller annan myndighet lämna

sammanfattande redogörelser och översiktliga geologiska och geofysiska

kartor.

Departementschefen vid lagrådsremissen

I vissa fall torde dispens avseende inmutning för exempelvis järnmalm

icke böra komma i fråga, medan något hinder för dispens avseende inmutning

för andra mineral icke föreligger. Avfattas dispensregeln i 2 § i överensstämmelse

med utredningens förslag så, att dispens må lämnas beträffande

— förutom fyndigheter i allmänhet — även fyndigheter av visst slag,

öppnas möjligheter för en mera omfattande dispensgivning. Därigenom gagnas

främst sådana företag, vilkas prospekteringsverksamhet är inriktad på

annat än järnmalm, exempelvis sulfidmalmer. I fråga om järnmalmerna

torde nämligen i enlighet med utredningens i det föregående berörda uppfattning

större restriktivitet komma att iakttagas vid dipensgivningen.

Beträffande de i utredningens lagutkast under 3 § intagna bestämmelserna

kan jag förorda såväl den särskilda föreskriften om anvisande av utmål,

när Kungl. Maj:t meddelat tillstånd till inmutning av fyndigheter av visst

slag, som stadgandet att inom utmålet icke må brytas inmutningsbara mineral

av annat slag än det tillståndet avser, med mindre så erfordras för

gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande. Såsom utredningen betonat, bör

sistnämnda behov vara av gruvteknisk och ej ekonomisk karaktär. Detta

förhållande torde även böra komma till uttryck i lagtexten (jfr 52 § första

stycket gruvlagen). Däremot anser jag det icke påkallat att såsom utredningen

föreslagit begränsa gruvinnehavarens rätt att tillgodogöra sig mineral,

som är av annat slag än det med dispensansökningen avsedda men som

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963 23

enligt vad nyss nämnts måste brytas tillsammans med detta. En sådan bestämmelse

lärer nämligen kunna medföra betydande olägenheter för gruvinnehavaren

och begränsa värdet för honom av dispensen ulan att praktiskt

sett i nämnvärd grad gynna lagens syfte. De påföljder för mineralbrytning

i strid mot 3 § som intagits under 5 § synes mig för övrigt tillräckliga

till förhindrande av missbruk av rätten att i vissa situationer bryta andra

mineral än dem som dispensen avser. Till förekommande av tveksamhet

torde det böra angivas i 3 §, att gruvinnehavaren är berättigad att tillgodogöra

sig mineral, varom nu är fråga.

I övrigt har jag intet att erinra mot vad utredningen anfört och föreslagit

beträffande dessa paragrafer. Dock torde vissa formella jämkningar böra

vidtagas i paragraferna. Jag vill understryka att de villkor, som må förknippas

med ett tillstånd enligt 2 §, endast bör vara av den karaktär och betingade

av de syften utredningen angivit.

I det till lagrådet remitterade förslaget hade 3 § följande lydelse.

Har Konungen---utmål anvisas inmutaren allenast på grund av

påvisad förekomst av mineral av det slag tillståndet avser. Inom utmålet må

icke brytas inmutningsbara mineral av annat slag än det tillståndet avser,

med mindre så erfordras för gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga

om mineral som avses med tillståndet. Sålunda brutet mineral må gruvinnehavaren

tillgodogöra sig.

4 §.

Utredningen

Vid upprättandet av förslaget till bestämmelserna i paragrafens första

stycke, vilket avser ingivandet av ansökning om Kungl. Maj :ts tillstånd till

inmutning och formerna för den fortsatta behandlingen av denna ansökan,

har utredningen eftersträvat att uppnå överensstämmelse med reglerna i 6

och 8 §§ gruvlagen. Av 1 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och

ärenden som tillhöra stats eller kommunalmyndighets handläggning insända

handlingar med posten in. m. följer, framhåller utredningen, att ansökningen

må sändas till bergmästaren med posten i betalt brev. Den bergmästare

som avses i lagrummet är bergmästaren i norra distriktet, vilket omfattar

bl. a. Norrbottens län.

Paragrafens andra stycke behandlar det fall, att ansökning om Kungl.

Maj :s tillstånd ingivits till bergmästaren i samband med ansökning om

inmutningsrätt enligt gruvlagen 2 § första stycket. I överensstämmelse med

vad som gäller enligt 8 § andra stycket gruvlagen föreslås ansökningen om

inmutningsrätt då vila i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i tillståndsfrågan.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Vad utredningen föreslagit synes icke giva anledning till erinran, varför

stadgandet bör upptagas i överensstämmelse med dess förslag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

5 §•

Remissinstanserna

Professorn S. Ljungman, vars yttrande som förut sagts åberopats av

Svenska gruvföreningen, framhåller, att den föreslagna möjligheten att genom

vitesföreläggande övervaka efterlevnaden av de villkor Kungl. Maj:t

ställer i »koncessionen» är av principiell betydelse. Därigenom lämnas nämligen

en obegränsad sanktion åt planekonomisk övervakning, låt vara att

liknande möjligheter förekommer vid koncession enligt stenkolslagen och

uranlagen.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Några principiella betänkligheter anser jag icke möta mot att, såsom utredningen

föreslagit, möjliggöra vitesföreläggande mot den som underlåter

att uppfylla av Kungl. Maj :t föreskrivna dispensvillkor. Paragrafens första

stycke torde sålunda kunna upptagas i överensstämmelse med utredningens

förslag.

Andra stycket i paragrafen torde behöva jämkas för att överensstämma

med 3 § i dess av mig förordade lydelse.

Något stadgande om skyldighet för domstol att underrätta bergmästaren

om beslut, varigenom inmutningsrätt förklarats förverkad, synes med hänsyn

till vad som föreskrives i 78 § gruvlagen icke erforderligt. Det av utredningen

förordade tredje stycket i paragrafen torde följaktligen kunna utgå.

I det till lagrådet remitterade förslaget hade lagrummet följande lydelse.

Underlåter den--— sina skyldigheter.

Den som bryter mineral i strid mot 3 § dömes till dagsböter. Är brottet

grovt, skall därjämte den inmutningsrätt, varom är fråga, förklaras förverkad.

Lagrådet angående 1—5 §§

Lagrådet anförde beträffande 1—5 §§ följande (prop. s. 56—57).

Enligt 2 § första stycket i förslaget skall Konungens tillstånd till inmutning

kunna begränsas att avse fyndighet av visst slag. Inom ett på sådan inmutning

grundat utmål skall enligt 3 § andra punkten icke få brytas inmutningsbara

mineral av annat slag än det tillståndet avser, med mindre så erfoi

dras för gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om mineral som

avses med tillståndet.

Förslaget i denna del innebär ett avsteg från vad som eljest gäller enligt

gruvlagen, nämligen att inmutning medför rätt att bryta inmutningsbara mineral

av alla slag. Med en sådan begränsning av inmutarens rätt kunna

övriga inmutningsbara mineral ej tillgodogöras av någon. Inmutningsrätt

kan nämligen icke erhållas till ett område, som redan omfattas av inmutning,

eftersom inmutning utgör hinder enligt 5 § 8) i gruvlagen. Någon tidsbegränsning

för gruvrättens bestånd kan ej upptagas som dispensvillkor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1063

25

Även ett annat förhållande bör i detta sammanhang beaktas. Till 3 §

andra punkten i förslaget anknytes straffbestämmelsen i 5 § andra stycket

och den i samband därmed meddelade föreskriften att, om brottet är

grovt, den inmutningsrätt varom är fråga skall förklaras förverkad. Beträffande

förverkandet hänvisas i motiven till att 57 § gruvlagen blir tillämplig.

Det är emellertid att märka, att den förverkandesituation som där avses är

av annan natur än det straffrättsliga förverkandet enligt förslaget. Någon

motsvarighet finns ej i gruvlagen; jämför 73 §. Bestämmelserna i 57 § äro

till sin innebörd mindre lämpliga för ett fall som det ifrågavarande; bl. a.

får gruvinnehavaren behålla de brutna och uppfordrade mineralen. Därtill

kommer att om olaglig brytning enligt förslaget försiggår i en fyndighet, där

exempelvis kronan är delägare på grund av kronoandel — det kan tänkas att

den enskilde på grund av arrende av kronoandelen eller brytningsvitsord

ensam verkställer den brytning varom är fråga — förverkandet drabbar även

kronans andel i fyndigheten.

På grund av vad nu anförts får lagrådet föreslå att föreskrifterna i 3 §

andra och tredje punkterna samt stadgandet i 5 § andra stycket få utgå. I

3 § första punkten synes det förtydligandet böra göras, att utmål i där åsyftat

fall må anvisas allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,

innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet att fyndigheten

sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål

för gruvdrift (jämför 2 § tredje stycket gruvlagen).

Skulle vad nu anförts ej beaktas och stadgandet i 5 § andra stycket alltså

bibehållas, får lagrådet föreslå, att förverkandet bestämmes skola avse de

olagligen brutna mineralen eller, om de ej finnas i behåll, deras värde. Vidare

föreslår lagrådet, med hänsyn till de skiftande situationer särskilt med

avseende på rätten till fyndighet som kunna föreligga, att förverkandet ej

göres obligatoriskt.

I 2 § andra stycket i förslaget stadgas att tillstånd till inmutning må förbindas

med de villkor, som finnas påkallade. Enligt utredningen bör i dispensärende

viss tid kunna föreskrivas, inom vilken ansökning om inmutningsrätt

skall ingivas. Vidare böra sådana villkor kunna uppställas som

direkt taga sikte på en samverkan mellan malmletarna inom länet eller avse

åläggande att efter undersökningsarbetenas avslutande till Sveriges geologiska

undersökning eller annan myndighet lämna sammanfattande redogörelser

samt översiktliga geologiska och geofysiska kartor. Departementschefen

understryker att de villkor, som må förknippas med ett tillstånd enligt

2 §, endast böra vara av den karaktär och betingade av de syften som

utredningen angivit.

De villkor som avses äro alltså sådana som hänföra sig till inmutningsansökning

och undersökningsstadiet. Det må observeras, att endast vissa av de

villkor som avses i 2 § andra stycket äro villkor i egentlig mening, d. v. s.

sådana som utgöra förutsättning för erhållande av inmutning. Andra villkor

äro av den natur, att fullgörande kan framtvingas med stöd av vitesbestäm
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

melsen i 5 § första stycket. Detta förhållande synes dock ej behöva medföra

en ändring av lagtexten.

Efter undersökningsstadiet bör inmutarens rätt helt regleras enligt gruvlagen.

Bestämmandet av utmål och eventuell utvidgning av utmålet sker

alltså enligt gruvlagens regler. Ytterligare må framhållas, att vid beviljande

av dispenser bör uppmärksammas att Konungens tillstånd till inmutning i

vissa fall erfordras enligt 5 § gruvlagen ävensom enligt 1916 års lag om vissa

inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier

i vissa bolag.

Departementschefen vid anmälan av lagrådets utlåtande

Beträffande lagrådets uttalande i dessa delar anförde departementschefen

följande (prop. s. 59).

Jag har icke något att erinra mot lagrådets förslag, att föreskrifterna i

3 § andra och tredje punkterna samt stadgandet i 5 § andra stycket skall

utgå. Även det i 3 § första stycket förordade förtydligandet — att utmål i där

åsyftat fall må anvisas allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,

innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet

att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål

för gruvdrift — synes böra godtagas. Jag vill därvid understryka vikten

av att ansökningar om utmål i dessa fall prövas med synnerlig noggrannhet

och att hänsyn vid prövningen tages uteslutande till mineral av

det slag tillståndet avser.

Övergångsbestämmelserna

Utredningen

Utredningen finner att lagens tvingande karaktär medför särskilda problem

i fråga om ansökningar, som inkommit till bergmästaren före lagens

ikraftträdande men som ännu ej lett till beslut om inmutningsrätt. Ansökningar

som inkommit före offentliggörandet av utredningens förslag anses

kunna tillåtas ge upphov till inmutningsrätt enligt gruvlagens regler utan

hinder av den nya lagen. Beträffande ansökningar, som inges efter förslagets

framläggande, är emellertid enligt utredningens mening förhållandet

ett annat. Utredningen anser att särskilda bestämmelser uppenbarligen fordras

för att förebygga att den fria inmutningsrätten under tiden fram till

lagens ikraftträdande utnyttjas på ett sådant sätt att genomförandet av lagens

syfte äventyras. Lagen bör därför tillämpas i första hand på sådana

efter förslagets offentliggörande gjorda ansökningar, som vid ikraftträdandet

ännu icke lett till att inmutningsrätt beviljats.

Utredningen framhåller vidare att tiden mellan offentliggörandet och

ikraftträdandet oundvikligen blir så lång att därunder ingivna ansökningar

om inmutningsrätt i viss utsträckning hinner beviljas. Utredningen har ansett

frågan om verkningarna härav föranleda särskild uppmärksamhet. Det
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr .‘18 år 1963

27

ta problem kan enligt utredningen icke lösas på annat sätt än genom förklaring

att beslut, varigenom inmutningsrätt beviljas i anledning av ansökan

som inkommit efter förslagets offentliggörande i princip skall vara utan

verkan. Utredningen anför vidare.

Utredningen är väl medveten om de principiella betänkligheter som kan

hysas mot att lagen gives retroaktiv tillämpning beträffande vissa redan uppkomna

rättigheter. Häremot kan emellertid framhållas, att den på civilrättens

område gällande huvudregeln att ny lag icke bör givas tillbakaverkande

kraft ingalunda är undantagslös. Tvärtom har lagstiftaren under årens lopp

vid flerfaldiga tillfällen frångått denna regel. Undantagen har genomgående

berättigats av ett starkt offentligt intresse. En grupp av fall där ingripande

ansetts kunna ske mot bestående rättigheter avser den situationen, att man

stått i begrepp att införa nya tvingande lagbestämmelser och risk förelegat

att de personer, mot vilka lagstiftningen skulle riktas, komme alt utnyttja

tiden intill dess den trätt i kraft för att sluta avtal, på vilka lagen normalt

icke skulle bli tillämplig. (Jfr en vid prop. 1943: 320 fogad utredning, som

på särskilt uppdrag verkställts av numera professorn K. Rodhe beträffande

frågan om och i vad mån retroaktiv civillagsliftning är förenlig med svensk

grundlag och eljest vedertagna principer för lagstiftning, närmast anf. prop.

s. 52 f.). Några exempel må nämnas. I lag den 23 maj 1924 (nr 143) om ändrad

lydelse av lagen den 12 maj 1917 om tillägg till 1896 års lag om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring stadgades bl. a., att inom

område för vilket enligt förordnande stadsplan skulle upprättas ägostyckning

icke finge ske på sådant sätt att markens ändamålsenliga bebyggande

försvårades. På hemställan av lagrådet, som befarade att föreslagen lagändring

under tiden före ikraftträdandet skulle eluderas genom överlåtelser för

ägostyckning (prop. 1924: 205 s. 20), föreskrevs i övergångsbestämmelserna

att lagen skulle äga tillämpning jämväl beträffande ägostyckning, för

vilken förordnande meddelats eller avtal om överlåtelse skett under viss tid

före lagens ikraftträdande, allt såvitt ej fastställelse meddelats å förrättningen

före lagens ikraftträdande. I en samma dag utfärdad lag med liknande

innehåll i fråga om avsöndringar stadgades, att lagen skulle äga tilllämpning

jämväl beträffande avsöndring som skett under sagda tid, dock

ej där fastställelse å avsöndringen meddelats innan den nya lagen trädde

i kraft. Ett exempel från en senare tid utgör lagen den 20 december 1946

om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, enligt vilken förvärv av vattenkraft

av viss storlek underkastades offentlig prövning i fråga om vederlagets skälighet

och nedsättning kunde föreskrivas beträffande vederlag som ej befanns

vara skäligt. Lagen, vilken trädde i kraft den 24 december 1946, skulle

enligt övergångsbestämmelserna äga tilllämpning jämväl å förvärv som skett

före lagens ikraftträdande men efter den 15 november 1946, vilken dag proposition

i ämnet framlagts. I detta lagstiftningsärende uttalade föredragande

departementschefen med anledning av erinringar från lagrådets sida bl. a.,

alt det enligt hans mening vore av värde, att icke under tiden för lagförslagets

behandling i riksdagen träffades avtal om överlåtelse av vattenkraft

till priser som ej kunde kontrolleras. Några större principiella betänkligheter

ansåg departementschefen ej möta mot att låta lagstiftningen gälla avtal,

som ingåtts eller det lagförslaget blivit känt (prop. 1946: 380 s. 13).

Skälen för att den nu föreslagna lagen på sätt förut angivits ges lillbakaverkande

kraft under tiden efter förslagets framläggande får speciell tyngd

genom den särskilda egenskap hos inmutningsinstitutet som gör det möjligt

att utan vederlag till ringa kostnad förvärva ininulningsrätter i hart när obegränsat

antal. Sistnämnda förhållande medför all utan retroaktiv tillämp
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

ning skulle genomförandet av lagens syfte kunna omintetgöras i ojämförligt

mycket större omfattning än vad i motsvarande fall skulle ha varit praktiskt

möjligt exempelvis i fråga om de äldre lagar som berörts ovan. Den

omständigheten att inmutningsrätt grundas genom åtgärd av offentlig myndighet

och ej genom avtal torde icke böra tillmätas någon avgörande betydelse

i sammanhanget. Om den retroaktiva verkan såsom föreslagits begränsas

till att gälla inmutningsrätter, beviljade med anledning av ansökningar,

som ingivits efter det förslaget blivit känt, synes enligt utredningens

mening några allvarligare betänkligheter icke behöva hysas mot en lagbestämmelse

av förevarande slag.

En sådan bestämmelse synes dock kräva en mindre modifiering för undvikande

av obilliga konsekvenser i vissa situationer. Utredningen åsyftar

härvid främst det fallet att en ansökan, på grund av vilken inmutningsrätt

beviljats före lagens ikraftträdande, föregåtts av omfattande, före förslagets

offentliggörande utförd prospekteringsverksamhet men till följd av tidsbrist

eller av annat skäl ingivits först efter offentliggörandet. Med hänsyn

till dylika fall bör Kungl. Maj:t ha möjlighet att, efter ansökan inom tre

månader från lagens ikraftträdande, förordna att inmutningsrätt som grundas

på ansökan ingiven efter offentliggörandet skall bestå. Sådan inmutningsrätt

bör tills vidare bestå och bli utan verkan först då tre månader förflutit

efter lagens ikraftträdande utan att ansökan om dess fortsatta bestånd

ingivits eller, om ansökan gjorts, då densamma avslagits av Kungl. Maj:t.

Utredningen förutsätter att ansökningar kan avgöras skyndsamt. — Föreligger

omständigheter som nyss sagts i fråga om inmutningsansökan, som

ingivits efter förslagets framläggande men ännu vid lagens ikraftträdande

ej lett till beslut om beviljande av sådan rätt, bör hänsyn kunna tagas härtill

vid Kungl. Maj:ts prövning av eventuell dispensansökan enligt 2 § i den

nya lagen.

Remissyttrandena

De föreslagna övergångsbestämmelserna tillstyrkes av länsstyrelsen i Norrbottens

län.

Hovrätten för Övre Norrland, kammarkollegiet, kommerskollegium och

bergmästarämbetet i norra distriktet avstyrker utredningens förslag i vad

därigenom lagen gives retroaktiv tillämpning.

Hovrätten för övre Norrland anser sålunda starka principiella betänkligheter

föreligga mot att i efterhand göra giltigheten av ett av offentlig myndighet

fattat beslut beroende på diskrelionär prövning av Kungl. Maj:t. I

vart fall bör enligt hovrättens mening övergångsbestämmelserna till undvikande

av rättsförluster kompletteras med föreskrifter dels om automatisk

förlängning av tiden för sökande av utmålsförrättning, motsvarande tiden

från dagen för bergmästarämbetets beslut om inmutningsrätt till dess Kungl.

Maj :ts beslut om inmutningsrättens fortbestånd föreligger, dels ock om möjlighet

till ersättning av statsmedel för de med ansökningen förenade kostnaderna

till dem vilkas inmutningsrätter icke blir bestående.

Den föreslagna retroaktiviteten inger enligt kammarkollegiet betänkligheter

ur skilda synpunkter. En sammanställning av 9 § 1 mom. gruvlagen och

de föreslagna övergångsbestämmelserna visar, att det från dagen för betänkandets

avlämnande till lagens ikraftträdande skall föreligga ämbets
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

skyldighet för bergmästaren i norra distriktet att meddela beslut, vilka

principiellt och därest ej i särskild ordning annorlunda förordnas skall vara

utan verkan. Denna anordning är enligt kollegiets mening olämplig.

Kommerskollegium anser, att den retroaktiva utformning övergångsbestämmelserna

fått är ägnad att på ett icke godtagbart sätt inkräkta på enskilda

gruvföretagares möjligheter att fullfölja redan utförda prospekteringar

genom att söka inmutning. Det kan enligt kollegium icke sägas vara

något allmänt intresse att på angivet sätt inkräkta på sådana gruvföretagares

rätt. överhuvud anser kollegium icke de anförda skälen för de föreslagna

retroaktiva bestämmelserna vara bärande. I samma riktning uttalar sig bergmästarämbetet

i norra distriktet.

Departementschefen vid lagrådsremissen

Den nya lagen torde få träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Såsom föreslagits bör dess giltighetstid vara begränsad till ungefär

tio år. Den bör sålunda gälla till och med den 31 december 1972. Tillkommer

dessförinnan en ny gruvlagstiftning, kan det självfallet bli erforderligt

eller lämpligt att upphäva eller ändra förevarande lag.

Såsom både utredningen och några remissinstanser framhållit kan vissa

principiella betänkligheter anföras mot att giva den nya lagen tillbakaverkande

kraft. Det är sålunda icke helt tillfredsställande vare sig att ett i laga

ordning tillkommet beslut av bergmästaren, varigenom inmutningsrätt beviljats,

för sin fortsatta giltighet blir beroende av Kungl. Maj :ts diskretionära

prövning eller att hinder uppkommer för enskilda malmletare att genom inmutning

fullfölja prospekteringsarbeten, som utförts innan förslaget om inmutningsförbud

givits offentlighet. Emellertid skulle genomförandet av lagens

syften kunna helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser

meddelades av retroaktiv innebörd. Detta skäl synes mig vara av den styrka,

att de nämnda betänkligheterna måste vika. I detta hänseende torde jag

även få hänvisa till att, såsom utredningen framhållit, lag i liknande fall

tidigare givits viss tillbakaverkande kraft.

I enlighet med utredningens förslag bör i övergångsbestämmelserna inskrivas

befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om fortsatt bestånd av inmutningsrätter,

vilka eljest skolat vara utan verkan. I fråga särskilt om hinder

för inmutning, avsedd att säkra resultatet av tidigare prospekteringar,

vill jag i detta sammanhang framhålla, att Kungl. Maj :t torde få förutsättas

taga särskild hänsyn till sådan omständighet vid utövandet av nämnda befogenhet.

Liksom vid prövning av ansökning om dispens enligt lagens 2 §

torde för övrigt vid den nu avsedda prövningen betydande liberalitet alltid

böra visas.

Enligt utredningens förslag skall bestämmelsen om tillbakaverkande kraft

gälla i fråga om inmutningsbeslut i anledning av ansökning, som inkommit

till bergmästaren den dag utredningsförslaget offentliggjordes, d. v. s. den 28

3 llihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 38

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

januari 1963, eller därefter. Jag förordar den begränsningen att endast beslut

i anledning av ansökningar, som inkommit den 19 april 1963 eller

därefter, skall beröras av bestämmelsen. Nämnda dag beräknar jag kunna

anmäla frågan om proposition i ämnet.

En remissinstans har som framgår av vad i det föregående anförts föreslagit

att övergångsbestämmelserna skall kompletteras med ett stadgande

om viss automatisk förlängning av tiden för sökande av utmålsförrättning.

Då dröjsmål med igångsättande av undersökningsarbeten varit motiverat med

hänsyn till övergångsbestämmelsernas innehåll, synes detta kunna beaktas

vid prövning av ansökan om förlängning av undersökningstiden enligt 19 §

tredje stycket gruvlagen. Med hänsyn härtill torde någon föreskrift i förevarande

lag av det innehåll som föreslagits i remissyttrandet icke vara erforderlig.

Däremot synes ett i samma remissyttrande framfört annat förslag

böra vinna beaktande. Enligt detta bör möjlighet beredas till ersättning av

statsmedel för de med ansökningen förenade kostnaderna till dem vilkas inmutningsrätter

icke blir bestående. Någon särskild författningsbestämmelse

härom torde icke erfordras. Efter ansökning torde medel för ifrågavarande

ändamål få anvisas av Kungl. Maj:t från det under trettonde huvudtiteln

upptagna anslaget för oförutsedda utgifter.

Med anledning av vad sålunda anförts torde — i väsentlig överensstämmelse

med utredningens förslag — beträffande övergångsförhållandena böra

stadgas följande. Den nya lagen skall icke utgöra hinder mot beviljande av

inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren före

den 19 april 1963. Före lagens ikraftträdande meddelat beslut, varigenom

inmutningsrätt beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit

den 19 april 1963 eller därefter skall vara utan verkan, såframt icke

Kungl. Maj :t efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader

från ikraftträdandet, förordar att inmutningsrätten skall bestå. Sedan

ansökning om inmutningsrättens fortbestånd inkommit till bergmästaren,

skall med den förfaras på sätt i 4 § första stycket för där angivet fall är

stadgat. Bergmästaren skall sålunda med eget utlåtande vidarebefordra ansökningen

till länsstyrelsen, som har att insända handlingarna jämte eget utlåtande

till Kungl. Maj :t.

Lagrådet

Bland övergångsbestämmelserna i förslaget har upptagits ett stadgande,

enligt vilket före lagens ikraftträdande meddelat beslut, varigenom inmutningsiätt

beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit

den 19 april 1963 eller därefter, skall vara utan verkan, såframt icke

Konungen efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader

från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå. Detta

stadgande är enligt lagrådets mening ägnat att väcka allvarliga betänkligheter.

Under tiden mellan den 19 april 1963 och lagens ikraftträdande skall

bergmästaren behandla inkommande inmutningsansökningar på samma

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år t963 31,

sätt som hittills och vara skyldig att, om hinder ej föreligger enligt gruvlagen,

jämväl bevilja dem; det må i detta sammanhang erinras om att enligt

9 § 1 mom. gruvlagen bergmästaren skall meddela besked över inmutningsansökning

så snart ske kan och sist inom 30 dagar efter det ärendet

kommit i sådant skick, att detsamma kan företagas till slutligt avgörande.

Enligt ifrågavarande övergångsbestämmelse skulle emellertid den föreslagna

lagens ikraftträdande medföra, att ett sådant inmutningsbeslut blir »utan

verkan», såframt ej dispens beviljas. Såvitt för lagrådet är känt har något

stadgande av motsvarande innebörd icke tidigare förekommit. Framhållas

må att de i utredningens betänkande omnämnda övergångsbestämmelserna

till lagarna av den 23 maj 1924 icke inneburo något upphävande av före lagens

ikraftträdande meddelade beslut av myndighet; beträffande retroaktiviteten

hade nämligen undantag gjorts för fall då fastställelse av ägostyckningen

respektive avsöndringen meddelats före ikraftträdandet.

Som motivering för ovannämnda principiellt betänkliga stadgande har

departementschefen anfört, att genomförandet av lagens syften skulle kunna

helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv

innebörd. Dessa farhågor synas emellertid vara överdrivna. För

lagrådet har upplysts, att under den tid som förflutit sedan utredningens

förslag framlades och fram till den 1 april 1963 antalet inmutningsansökningar

från enskilda ej varit särskilt stort och att dessa ansökningar kunde

antagas vara av sådan beskaffenhet att skäl till dispens förelegat, om de omfattats

av övergångsbestämmelsen.

Av anförda skäl kan lagrådet icke godtaga ifrågavarande övergångsbestämmelse.

Lagrådet hemställer, att tredje och fjärde punkterna i övergångsbestämmelserna

utgå.

Departementschefen vid anmälan av lagrådets utlåtande

I anledning av lagrådets utlåtande i denna del anförde departementschefen

följande (prop. s. 59—60).

Beträffande övergångsbestämmelserna har enligt lagrådets utlåtande upplysts,

att under den tid som förflutit sedan utredningens förslag framlades

och fram till den 1 april 1963 antalet inmutningsansökningar från enskilda

ej varit särskilt stort och att dessa ansökningar kunde antagas vara av sådan

beskaffenhet att skäl till dispens förelegat, om de omfattats av de övergångsbestämmelser

vilka upptagits i det till lagrådet remitterade lagförslaget.

Att antalet inmutningsansökningar från enskilda under angivna tid

varit ganska ringa kan emellertid sammanhänga med att i utredningens betänkande

föreslagits, att bestämmelsen om tillbakaverkande kraft skulle

gälla i fråga om inmutningsbeslut i anledning av ansökningar, som inkommit

till bergmästaren den dag förslaget offentliggjordes, den 28 januari

1963, eller senare. Hade utredningens förslag icke innehållit en regel av denna

innebörd, skulle måhända inmutningsverksamheten i Norrbotten ha haft

större omfattning under ifrågavarande tid. Uppgiften om den ringa inmut
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

ningsverksamheten kan därför icke anses vara ägnad att vederlägga min

tidigare uttalade mening, att genomförandet av lagens syften skulle kunna

helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv

innebörd. Den omständigheten att dessa bestämmelser kan leda till upphävande

av meddelade beslut av myndighet, medan de fall då retroaktiv lagstiftning

tidigare genomförts främst gällt träffade avtal, anser jag principiellt

sett vara av underordnad betydelse. Jag finner mig alltså icke böra

frångå min tidigare ståndpunkt i frågan men vill ånyo understryka, att en

betydande liberalitet är motiverad vid prövning av ansökningar om inmutningsrätters

fortbestånd.

Utöver tidigare berörda ändringar torde vissa redaktionella jämkningar

få vidtagas i lagförslaget.

Motionerna

I samtliga motioner riktas kritik mot den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Enligt motionerna 1:7 7 8 och II :942 talar sålunda rättssäkerhetssynpunkter

för att lagförslaget ej oförändrat genomföres. Förslaget att lagen

skall få tillbakaverkande kraft anses betänkligt. Motionärerna finner

det anmärkningsvärt att departementschefen trots den starka kritiken från

lagrådet och kommerskollegium ej funnit skäl att slopa bestämmelsen om

retroaktiv tillämpning av lagen.

I motionerna 1:7 7 9 och II : 9 4 1 framhålles att det från principiell

rättssynpunkt mest betänkliga hos lagförslaget är dess retroaktiva verkan.

Motionärerna instämmer med lagrådets uttalande i ämnet och hänvisar

även till de remissyttranden, vari förslaget såvitt nu är i fråga avstyrkts.

Det bör enligt motionärerna över huvud taget vara mycket starka skäl för

en retroaktiv lagstiftning men alldeles särskilt när det som nu är fråga om

en ny form av retroaktivitet.

Uttalanden av i huvudsak samma innebörd göres i motionerna 1:789

och 11:954. Dessa motionärer tillägger att företag, som redan inlett

prospektering inom ett område, riskerar på grund av övergångsbestämmelsen

att ett ekonomiskt utnyttjande av en fyndighet omöjliggöres och att

redan företagna investeringar förloras. Även sådana företag, som ej prospekterat

inom visst område, bör enligt motionärerna åtnjuta det rättsäkerhetsskydd

som den allmänna principen om förbud mot retroaktivitet innebär.

Offentlig utredning

Kungl. Maj :t har den 28 juni 1963 bemyndigat chefen för justitiedepartementet

att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa den i förevarande

proposition aviserade allmänna översynen av gruvlagstiftningen. I

direktiven anföres bl. a. följande.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

Inmutningssystemet kan sägas ha blivit accepterat i svensk gruvrätt under

förra hälften av 1700-talet och har sedan dess tillämpats i vårt land.

Under förarbetena till 1938 års gruvlag diskuterade man emellertid vid olika

tillfällen frågan om det system, som borde komma till användning för den

nya lagstiftningen. 1 direktiven till 1920 ars gruvlagstiftningssakkunniga

framhöll sålunda föredragande departementschefen, att ininutningsrätten,

sådan den utformats i då gällande gruvlagstiftning, icke tilbörligen tillgodosåg

det allmännas berättigade krav och lätt medförde mindre önskvärda resultat.

Själva utgångspunkten för lagstiftningen, nämligen att tillgodogörandet

av landets mineralfyndigheter främjades genom utsikten av ekonomisk

vinst för upptäckaren, ansågs visserligen i och för sig beaktansvärd och

hade tidigare ägt än större berättigande. Men de! kunde icke anses rationellt,

att upptäckarintresset allt fortfarande tillgodosågs i den obegränsade utsträckning,

som vore fallet enligt ett på fri inmutnings- och brytningsrätt

grundat system. Det spörsmål, som de sakkunniga i första rummet borde

taga under omprövning, måste därför bli, huruvida den nya lagstiftningen

skulle grundas på ett rent koncessionssystem eller på ett blandat koncessions-

och inmutningssystem.

Det av gruvlagstiftningssakkuniga framlagda lagförslaget var baserat på

inmutningssystemet. De sakkunniga uttalade i sitt betänkande (SOU 1924:

16) att de ingående undersökt de olika systemens inbördes företräden och

därvid även prövat möjligheten av olika kombinationer av system. Enligt

de sakkunnigas mening ägde inmutningssystemet som sådant avgjort företräde

framför koncessionssystemet. Som skäl härför åberopade de sakkunniga,

att inmutningssystemet innebar den största lockelsen till etterforskande''

och undersökning av mineralfyndigheter, vilka i Sverige merendels förekommer

på sådant sätt att efterforskandet av dem kräver ett träget och systematiskt

arbete. Tillika betonade de sakkunniga, att ett koncessionssystem

skulle medföra stora administrativa svårigheter och innebära vissa osäkerhetsmoment

beträffande tillämpningen.

Även socialiseringsnämnden förordade i ett yttrande angående allmänna

principer för en ny gruvlagstiftning, som nämnden på uppdrag av Ivungl.

Maj :t avgav år 1927 ''(SOU 1927: 14), att gruvlagen skulle byggas upp efter

ett inmutningssystem av modifierad karaktär.

Såsom framgår av vad tidigare sagts innebar tillkomsten av 1938 års

gruvlag icke någon övergång till koncessionsystemet. För att även med bibehållande

av inmutningssystemet tillgodose det allmännas intresse inom

gruvnäringen ersattes emellertid den rätt, som enligt då gällande lag tillkom

jordägaren att till hälften med inmutaren deltaga i gruvföretaget, med

en motsvarande rätt för kronan, den s. k. kronoandelen. dill stöd för ett

bibehållande av inmutningssystemet framhöll föredragande departementschefen

vid lagförslagets remitterande till lagrådet hl. a., att det självfallet

var ett viktigt intresse att malmletningen fortgick i oförminskad omfattning.

Tillika betonades, att denna verksamhet i vårt land är förknippad med

särskilda svårigheter beroende på malmernas förekomstsätt. På grund härav

måste malmletningen här huvudsakligen få karaktären av ihärdiga, systematiska

undersökningar med anlitande av särskilt utbildad personal och

moderna tekniska hjälpmedel. En upptäckarverksamhet av denna art syntes

departementschefen åtminstone tills vidare väsentligen böra anförtros åt

de enskildas initiativ och företagsamhet (prop. 1938: 40 s. 102 f).

Jag vill i detta sammanhang erinra om gällande bestämmelser om inskränkningar

i utländska rättssubjekts rätt all förvärva last egendom eller

gruva. Dessa bestämmelser är föremål för översyn genom den i fjol tillkallade

clable rings ut red ningen.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år J963

Vissa av de synpunkter som under förarbetena till gällande gruvlag åberopades

till förmån för inmutningssystemets bibehållande torde stå sig än i

dag. Sålunda kan det antagas, att inmutningssystemet fortfarande är "bättre

ägnat att stimulera enskilda till efterforskande och undersökning av nya

mineralfyndigheter än koncessionssystemet.

Sedan 1930-talet har emellertid förhållandena på förevarande område

förändrats i viktiga hänseenden. I motsats till vad som förutsattes vid tillkomsten

av gällande gruvlag förekommer en omfattande prospektering efter

malm i statlig regi för kronans räkning. I detta sammanhang må erinras

om, att Sveriges geologiska undersökning bedriver ett betydande prospekteringsarbete

i Norrland, vilket nu avses få än större omfattning. Kungl.

Maj:t har sålunda i proposition nr 164 till 1963 års riksdag begärt godkännande

av vissa allmänna riktlinjer för eu malminventering i Norrbottens

län, innebärande bl. a. att inventeringsarbeten, som kostnadsberäknats till

sammanlagt omkring 40 milj. kronor, skall utföras av Sveriges geologiska

undersökning under åren 1963—1972. Här må vidare framhållas, att malmletningstekniken

under senare år undergått stora förändringar, som bl. a.

består i att flygprospektering avseende vidsträckta områden företages i

ökande omfattning, ett förhållande som kan ha sin betydelse vid bedömning

av frågan om lämpligaste gruvrättsliga system.

Man kan i detta sammanhang inte heller förbigå, att de rent ekonomiska

betingelserna för gruvdrift i betydande grad förändrats sedan tiden före

andra världskriget. Såvitt avser de senaste åren har härtill självfallet bidragit

att nya stora gruvor med relativt låga produktionskostnader öppnats i

andra världsdelar. Utbudet av malm från dessa gruvor har, i förening med

nuvarande låga fraktsatser, medfört en allt hårdare konkurrens på världsmarknaden.

Skall Sverige kunna bibehålla sin nuvarande relativt stora andel

i denna marknad, måste svenskt bergsbruk bedrivas av rationella produktionsenheter

med väl arronderade och från kommunikationssynpunkt

lämpligt lokaliserade malmfält till sitt förfogande. Att den splittring av rätten

till fyndigheter inom samma malmtrakt, vartill ett på fri inmutningsiätt

baserat regelsystem kan leda, under dessa förhållanden kan innebära

eu väsentlig olägenhet synes svårligen kunna bestridas. Hänsynen till vår

exportmarknad tår emellertid ej undanskymma den inhemska marknadens

anspråk på en tryggad tillgång till malm för olika ändamål.

Bland de ytterligare omständigheter, som i förevarande sammanhang förtjänar

beaktande, må främst nämnas europeiska ekonomiska integrationssträvandena.

Etableringsutredningens arbete torde icke komma att beröra

sjalva gruvlagstiftningen, men uppenbart är att frågan om det system, som

gruvlagstiftningen är uppbyggd på, är av stor betydelse från förevarande

synpunkt. Vid sidan härav finnes ett flertal synpunkter, som under 1930- talet saknade aktualitet eller i vart fall var av underordnad betydelse men

som i våra dagar bör beaktas. På en del av dessa har malmutredningen för

Norrbotten pekat i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1963: 36). Denna

utredning framhåller sålunda bl. a., att nuvarande gruvrätt med dess nära

nog automatiskt verkande regler icke torde inrymma möjligheter att vid

malmexploatering alltid åstadkomma avvägningar, som i skälig mån tillgodoser

andra betydelsefulla samhällsintressen än gruvnäringens. Enligt

utredningens mening är det otvivelaktigt av vikt att naturvårds-, kulturvårds-

och vattenvårdssynpunkter blir beaktade vid exploateringen och att

en rimlig avvägning mellan gruvnäringens intressen, å ena, och fastighetsbildnings-

och planintressena, å andra sidan, kan komma till stånd. Även

samernas intresse av att rennäringens krav blir beaktade kan nämnas i detta

sammanhang.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963 35

De nya förhållanden, som sålunda inträtt under de senaste decennierna,

talar enligt min mening för att en övergång från inmutningssystemet till

koncessionssystemet eller, möjligen, till en blandform av båda dessa system

ånyo bör övervägas. En ändring av lagstiftningen i detta hänseende förutsätter

emellertid en närmare utredning rörande de faktorer, som kan inverka

på valet av system och dessa faktorers inbördes betydelse. Vidare

torde böra undersökas, vilka olika åtgärder som kan vidtagas — lagstiftningsvägen

eller eljest för att stimulera till malmletning, om ett koncessionssystem

skulle väljas. Det behöver också klarläggas, om icke väsentliga

förbättringar jämfört med nuvarande förhållanden skulle kunna vinnas

genom punktvisa reformer inom ramen för ett även i fortsättningen

tillämpat inmutningssystem. Som exempel på sådana reformer må nämnas

åtgärder till motverkande av de s. k. ommutningarna, varigenom en

inmutare mot lagstiftarens intentioner under lång tid kan med utestängande

av andra intresserade undandraga en gång inmutade områden från

effektiv undersökning. Detta spörsmål har berörts av malmutredningen.

En annan lagstiftningsåtgärd, som ävenledes kan tjäna såsom exempel på

vad här avses, är att skärpa förutsättningarna för erhållande av utmål.

Såsom ett tredje exempel på tänkbara punktändringar må anföras ändringar

i gruvlagens bestämmelser om statsgruvefält.

I förevarande sammanhang måste också kronoandelens betydelse uppmärksammas.

Bestämmelserna därom infördes som tidigare nämnts i vår

gruvlagstiftning i syfte att stärka det allmännas ställning inom gruvnäringen.

Att de statsfinansiella intressena kan tillgodoses genom detta torde vara

oomtvistligt. Däremot har delade meningar gjort sig gällande om de faktiska

möjligheterna att med kronoandelens hjälp gagna andra allmänna

intressen. Till belysning av frågan om lämpligaste gruvrättsliga system torde

även på denna punkt en undersökning böra utföras, varvid de erfarenheter

i fråga om utnyttjandet av rätten till kronoandel, som kan ha vunnits

sedan nuvarande gruvlag trädde i kraft, självfallet bör utnyttjas.

Utskottet

Genom förevarande proposition framlägges förslag till allmänna riktlinjer

för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning

i rätten till inmutning inom samma län. Till grund för förslagen

ligger ett av Malmutredningen för Norrbotten avgivet betänkande (SOU

1963:36).

I malminventering savsnittet presenteras allmänna riktlinjer för en systematisk

inventering av tillgångarna i Norrbottens län av järnmalm och andra

mineral. Departementschefen förordar ett inventeringsprogram som omfattar

två etapper, nämligen dels regionalprospektering för att översiktligt

lokalisera tillgängliga malmförekomster och dels lokalprospektering för

att närmare undersöka de funna malmerna. Regionalprospektering avses

främst skola äga rum inom de norra och västra delarna av länets inland

med undantag av fjällregionen, medan lokalprospekteringen i första hand

skall avse vissa större kända fyndigbeter inom samma område, vilka fyndigbeter

enligt utredningens betänkande är belägna inom malmfälten Ekströmsberg,

Kaunisvaara, Masungsbyn och Vittangi. Inventeringen, som

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

skall utföras av Sveriges geologiska undersökning (SGU) under åren 1963

—1972, har kostnadsberäknats till omkring 40 miljoner kronor. Av beloppet

faller omkring hälften på regionalprospektering, medan återstoden avser

lokalprospektering ävensom erforderligt forsknings- och utvecklingsarbete,

analyser m. m.

I de likalydande motionerna 1:778 och 11:942 hemställes att riksdagen

måtte godkänna i motionerna angivna riktlinjer beträffande den ifrågasatta

malminventeringen. Motionärerna förordar under hänvisning till att

vissa delar av inventeringsområdena redan undersökts av enskilda företag

att ett samarbete redan från början åvägabringas mellan SGU och

företagen, så att dubbelarbete undvikes. Vidare anser motionärerna att

förnyad inventering av redan undersökta områden ej bör ifrågakomma,

om icke en förbättrad undersökningsmetod användes. Motionärerna delar i

princip departementschefens uppfattning att inventeringsarbetets tyngdpunkt

bör förläggas till regionalprospektering. Det förutsättes emellertid

att lokalprospekteringen ges tillräcklig omfattning, när omständigheterna

föranleder därtill. Resurserna bör enligt motionärernas mening fördelas

med beaktande av vunna resultat, varför programmet och kostnadsberäkningarna

årligen bör omprövas.

I de likalydande motionerna 1:779 och 11:941 föreslås att den på SGU

ankommande malmletningen främst koncentreras på kända lämpliga undersökningsobjekt,

särskilt statsgruvefälten. Motionärerna anser att med

en sådan uppläggning arbetstillfällen åt den norrländska arbetskraften

skapas både snabbare och i en helt annan omfattning än genom det i

propositionen föreslagna inventeringsprogrammet. Motionärerna framför

i övrigt önskemål om programmets utformning som i allt väsentligt överensstämmer

med de i motionerna I: 778 och II: 942 angivna riktlinjerna.

Utskottet har med anledning av propositionen och motionerna gjort en

studieresa inom delar av det av inventeringen omfattade området, varvid

de genom propositionen aktualiserade spörsmålen genom medverkan av

företrädare för berörda allmänna och enskilda intressen ingående kunnat

belysas. Härvid har bl. a. information lämnats rörande den långtidsplan,

kallad Norrbottenplanen, som successivt utarbetas inom länsstyrelsen i

Norrbottens län för att genom ekonomiskt välgrundade åtgärder och ett

rationellt utnyttjande av länets resurser av arbetskraft och naturtillgångar

utveckla dess näringsliv och därigenom skapa varaktiga försörj ningsmöjligheter

för länets befolkning. En inventering genom statens försorg

av länets malmtillgångar har av länsstyrelsen ansetts utgöra ett mycket

viktigt led i Norrbottenplanen.

För utskottet har i samband med resan klargjorts det särskilt från sysselsättningssynpunkt

angelägna i att en fortsatt expansion och effektivisering

av länets gruvindustri möjliggöres. En förutsättning synes i detta

hänseende vara att gruvnäringen bedrives av rationella produktionsenheter

med väl arronderade och från kommunikationssynpunkt lämpligt lokaliserade

malmfält till sitt förfogande. I samband med utskottets resa har

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

37

jämväl åskådliggjorts att betydande investeringar fordras vid en expansion

av gruvindustrien för både gruvdriften och bl. a. transport- och

hamnanläggningar. Det sagda föranleder till antagande att gruvnäringen

i Norrbotten i högre grad än vad fallet i allmänhet är i Mellansverige måste

bedrivas som stordrift. Med en sådan inriktning av nämnda näringsgren

kan malmexploateringens framtida lokalisering och omfattning såsom

framhållits bl. a. i utredningens direktiv ofta på ett avgörande sätt komma

att påverka samhällsbildningen och — såväl direkt som indirekt — sysselsättningen

i de berörda länsdelarna. Malmexploatering inom nya trakter

kan exempelvis medföra stora förskjutningar i bebyggelsestrukturen. Uppkomsten

av nya eller utbyggnaden av befintliga gruvsamhällen ökar vidare

avsättningsmöjligheterna för jordbrukets produkter och påverkar därigenom

också jordbrukets utveckling och inriktning. Motsvarande synpunkter

kan såsom i direktiven uttalats anläggas på lokaliseringen och inriktningen

av industri och hantverk i dess egenskap av serviceorgan för den

egentliga gruvindustrien. I enlighet med vad utredningen anfört är det således

från både samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt viktigt

att en produktionsökning koncentreras till malmförekomster som erbjuder

de på lång sikt bästa förutsättningarna för lönsam gruvdrift med

hänsyn tagen icke blott till förekomsternas storlek och beskaffenhet utan

även till transportförhållanden och möjligheter till samhällstjänster.

Vid angivna förhållanden är det såsom utredningen funnit angeläget att

en ökad malmexploatering planeras på grundval av ingående kunskap om

malmförekomsterna i länet. I likhet med utredningen, flertalet remissinstanser

och departementschefen anser utskottet att den kunskap man

i berört hänseende f. n. har icke är så fullständig att det för Norrbottens

län sålunda mycket betydelsefulla spörsmålet om malmproduktionens

framtida inriktning och lokalisering med nödig säkerhet kan bedömas mot

bakgrund därav. Såsom departementschefen funnit och flertalet remissinstanser

vitsordat synes tiden därför vara inne för en omfattande, systematisk

inventering av förekomsten av järnmalm och andra mineral i länet.

Med hänsyn till att inventeringen i enlighet med länsstyrelsens intentioner

bör utformas så att den kan ingå som ett led i övriga planeringsåtgärder

för näringslivets utveckling i länet synes det enligt utskottets mening

naturligt att arbetet därmed anförtros åt SGU. Utskottet tillstyrker

därför departementschefens förslag att principbeslut nu fattas om en inventering

av angivet slag att verkställas av SGU. I likhet med departementschefen

finner utskottet den föreslagna tidsperioden för inventeringsprogrammets

genomförande vara lämpligt avvägd och att någon erinran

ej kan riktas mot programmets geografiska omfattning.

Motionärerna har i likhet med några remissinstanser påtalat att en stor

del av de områden som avses skola bli föremål för regionalprospektering

redan undersökts genom enskilda företags försorg. Eu förnyad regionalprospektering

inom samma områden anses därför medföra dubbelarl>ete

och eu onödig utgift för statsverket. Vad sålunda anförts är otvivelaktigt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

förtjänt av beaktande. Visserligen kan såsom departementschefen och vissa

remissorgan anfört den omständigheten, att delar av inventeringsområdet

redan undersökts, med hänsyn till prospekteringsteknikens utveckling under

senare år icke i och för sig anses utgöra något avgörande skäl mot

en ny prospektering av föreslagen omfattning. Liksom departementschefen

förutsätter utskottet emellertid att alla möjligheter till kostnadsbesparing

i nämnt avseende tillvaratages i den mån så kan ske utan att avkall

göres på principerna för inventeringen. I enlighet med vad som uttalas

i motionerna I: 778 och II: 942 är det på grund härav givetvis önskvärt

att ett samarbete på inledningsstadiet kommer till stånd mellan SOU

och de enskilda företagen. Med hänsyn till att det material som framkommit

vid de senares undersökningar såsom på något håll påpekats icke är offentligt

och därjämte avsett att skapa underlag för företagens fortsatta verksamhet

synes det emellertid icke utan vidare kunna förutsättas att materialet

ställes till SGU :s förfogande. Såsom departementschefen funnit bör

därför vid inventeringsarbetet resultatet av hittills utförd enskild och statlig

prospektering beaktas i den mån det kan utnyttjas på acceptabla villkor

och redovisats på ett sådant sätt att de standardkrav uppfylles som måste

ställas till följd av inventeringens syfte.

Den föreslagna uppläggningen av inventeringen innebär att arbetets

tyngdpunkt förlägges till regionalprospektering. Det i motionerna I: 779

och II: 941 framställda yrkandet innebär genom den jämväl av vissa remissinstanser

förordade ökade insatsen på lokalprospektering en avvikelse

från förslaget. Såsom i det föregående anmärkts och av departementschefen

framhållits är emellertid inventeringens huvudsyfte icke att i en

nära framtid öka malmbrytningen. Vad motionärerna förordat kan vidare

enligt vad departementschefen anfört bl. a. leda till en större och enligt utskottets

mening icke önskvärd osäkerhet vid bedömningen av de totala

malmtillgångarna. Utskottet avstyrker därför vad motionärerna i berört

hänseende föreslagit. Det nu sagda utesluter självfallet icke att det av

sysselsättningspolitiska skäl kan visa sig påkallat att i större utsträckning

än som från början avsetts inrikta inventeringsarbetet på lokalprospektering.

En sådan inriktning av programmet kan jämväl såsom antytts

i båda motionsparen föranledas av vunna resultat. Utskottet finner det

därför tillfredsställande att inventeringen såsom departementschefen förutskickat

utformas så flexibelt att en omfördelning av resurserna kan ske

utan större olägenhet. För innevarande budgetår genomföres sålunda inventeringen

i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer, innefattande

i huvudsak regionalprospektering inom Kiruna-, Paj ala- och Tärendöområdena.

Beträffande följande budgetår förutsättes SGU komma att årligen

i samband med anslagsäskandena inge mera preciserat arbetsprogram jämte

kostnadsberäkningar för det nästföljande budgetåret ävensom en mera

översiktlig arbetsplan och kostnadsuppskattning för återstående del av inventeringsprogrammet.

Den närmare utformningen av programmet kommer

således att varje år underställas riksdagens prövning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963 39

På grund av det anförda finner utskottet att riksdagen med avslag på

de därutinnan i motionerna I: 779 och II: 941 föreslagna ändringarna bör

godkänna de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna för en malminventering

i Norrbottens län. Motionerna I: 778 och II: 942 synes, i vad de

i motsvarande delar icke besvarats genom vad utskottet ovan anfört, icke

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad därefter angår det genom propositionen framlagda lagförslaget vill

utskottet inledningsvis erinra om att i gruvlagen meddelas bestämmelser

angående rätten att utnyttja sådana i jorden befintliga mineral som exempelvis

koppar-, bly-, zink- och järnmalm. Lagen bygger i likhet med sina

föregångare sedan mer än 200 år på inmutningssystemet, vilket innebär

att den som först ansöker om rätt till inmutning i regel också beviljas

denna rätt utan särskild lämplighetsprövning. Inom svensk gruvlagstiftning

tillämpas emellertid — bl. a. beträffande stenkolsfyndigheter — även

koncessionssystemet, enligt vilket rätt till fyndigheten förvärvas genom

koncession av Kungl. Maj :t, som har fri prövningsrätt i fråga om valet av

koncessionär. Såsom framgår av propositionen har både utredningen, några

remissinstanser och departementschefen förordat en allmän översyn av

gruvlagen, varvid bl. a. en övergång från inmutnings- till koncessionssystemet

skall övervägas. Av den föregående redogörelsen framgår vidare att

departementschefen sedermera bemyndigats tillkalla sakkunniga med uppdrag

att verkställa den ifrågasatta översynen. I motionerna I: 779 och II:

941 hemställes om riksdagens uttalande att gruvindustrien och erforderlig

gruvrättslig expertis bör representeras i utredningen. Utskottet, som förutsätter

att den blivande utredningen får den sammansättning som erfordras

för uppdragets behöriga fullgörande, finner att något riksdagens

uttalande i ämnet ej är påkallat.

Utredningen har med instämmande av några remissinstanser och departementschefen

framhållit att tendenser föreligger till splittring av rätten

till de brytvärda malmerna i Norrbottens län, vilken tendens enligt

departementschefens mening kan komma att förstärkas till följd av både

malminventeringen och den blivande översynen av gruvlagen. Det framlagda

lagförslaget syftar till att förebygga att denna utveckling leder till

en felaktig inriktning av den norrländska gruvindustriens framtida struktur

och en olämplig arrondering av densamma. Förslaget innebär att under

tiden t. o. m. år 1972 — således under den tid inventeringen genomföres

— inmutningsrätt icke skall få beviljas annan än kronan, om inte Kungl.

Maj :t lämnat tillstånd därtill. Lagen skall enligt övergångsbestämmelserna

träda i kraft dagen efter den, då lagen utkommit från trycket i Svensk

författningssamling. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot beviljande av

inmutningsrätt på grund av ansökan som inkommit till vederbörande bergmästare

före den 19 april 1963, den dag då beslut fattades om propositionens

avlåtande till riksdagen. Har före ikraftträdandet meddelats beslut,

varigenom inmutningsrätt beviljats annan än kronan i anledning av ansökan,

som inkommit den 19 april 1963 eller därefter, skall beslutet vara

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

utan verkan, såframt Konungen icke efter ansökning, som gjorts inom

tre månader från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå.

I motionerna 1:778 och 11:942 samt 1:779 och 11:941 yrkas avslag

på lagförslaget. Härvid har bl. a. åberopats att förslaget innebär att koncessionssystemet

införes beträffande Norrbottens län, att några olägenheter

genom splittring av gruvrätterna icke visats föreligga, att förslaget

om det genomföres kommer att hämma de enskilda företagens prospekteringsverksamhet

med menliga konsekvenser för sysselsättningen i länet

samt att förslaget särskilt i vad avser de retroaktiva övergångsbestämmelserna

är betänkligt från rättssäkerhetssynpunkt.

Såsom utredningen konstaterat har genom inmutningssystemet avsetts

att främja behovet av stimulans till eftersökande av mineral. Genom att

upptäckaren, om han sökt inmutning före andra, får cn laglig rätt till

den fyndighet han upptäckt, kan han taga risken av de ofta betydande

kostnader som är förbundna med prospekterings- och undersökningsverksamhet.

Inmutningsrätt medför emellertid icke rätt till bearbetning av

fyndighet. Sådan rätt föreligger först då inmutaren fått sig anvisat visst

arbetsområde, s. k. utmål. Enär utmål icke får omfatta inmutat område, om

ej innehavaren av den berörda inmutningsrätten lämnat sitt medgivande,

kan därför såsom utredningen antytt gällande bestämmelser leda till

situationer där rationell exploatering försvåras eller omöjliggöres. Därest

särskilda förebyggande åtgärder icke vidtages kan således, som departementschefen

berört, även i Norrbotten uppkomma sådana gruvrättsliga

förhållanden som i Mellansverige kan ha bidragit till de svårigheter i vilka

gruvnäringen där befinner sig. Sådana förebyggande åtgärder framstår

som särskilt påkallade i Norrbotten mot bakgrund av såväl de insatser som

statsmakterna nu står i begrepp att göra för en inventering av länets malmtillgångar

som av inventeringens syfte. De möjligheter till en utvidgning av

länets gruvindustri som genom inventeringsarbetet må komma att erbjudas

bör enligt utskottets mening icke få äventyras genom enskildas spekulativa

förvärv av inmutningsrätter. Det bör fastmera anses angeläget att kronan

kan genom successiv inmutning skydda de genom statens malmletning

påträffade fyndigheternas användning för avsett ändamål. Väl föreligger

såsom departementschefen understrukit möjlighet till ett visst ehuru begränsat

statligt inflytande i rationaliserande syfte över gruvbrytningen i

de fall, då staten har jordägare- eller kronoandel i företagen. Likaså kan

genom privaträttsliga avtal rationaliserings- och arronderingssynpunkter i

någon mån tillgodoses. I likhet med departementschefen anser utskottet

att de angivna utvägarna likväl ej garanterar att önskvärda resultat kan

uppnås i nämnda avseenden. Såsom departementschefen funnit kan därför,

med hänsyn till den vikt som från allmän synpunkt måste tillmätas

önskemålen att undvika en olämplig uppdelning av rätten till de brytvärda

malmerna i Norrbottens län, särskilda åtgärder icke undvaras. På grund

av det anförda tillstyrker utskottet den av departementschefen förordade

s. 41 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

41

temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt i länet och avstyrker

bifall till motionerna 1:778 och 11:942 samt 1:779 och 11:941, i

vad däri yrkats avslag på lagförslaget.

I såväl vissa remissyttranden och nämnda motioner som motionerna I:

789 och II: 954 har uttalats farhågor för att förslaget skall komma att

menligt inverka på de enskilda företagens malmletningsarbete. Otvivelaktigt

kan, vilket departementschefen också vitsordat, inmutningsförbudet

komma att ställa sig olägligt för de närmast berörda företagen. Såsom vid

remissbehandlingen betonats har den svenska gruvhanteringen och de svenska

järn- och stålverken ett legitimt intresse av att kunna skaffa sig erforderliga

malmreserver till tryggande av råvaruförsörjningen och av att

kunna bedriva malmletning i direkt anslutning till egna fyndigheter, främst

då sådana som redan bearbetas. Det är därför ett samhällsekonomiskt intresse

av vikt att företagen icke hindras i denna verksamhet. Det är också

i lagförslaget förutsatt, att Kungl. Maj :t skall äga meddela dispens från

inmutningsförbudet, varigenom möjlighet erbjudes att i skälig omfattning

tillgodose alla legitima intressen av ifrågavarande slag. Sådan dispens

skall enligt 2 § första stycket kunna avse tillstånd att inmuta icke blott

särskilda fyndigheter utan även fyndigheter som påträffats eller kan komma

att påträffas inom visst i dispensbeslutet angivet område. I motionerna

1:789 och 11:954 anvisas riktlinjer för dispensgivningen i syfte bl. a. att

trygga de enskilda företagens rätt att utnyttja de resultat som vunnits genom

egna prospekteringsarbeten. Motionärerna hemställer att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening måtte giva till känna vad i

detta hänseende anförts i motionerna. I likhet med departementschefen

vill utskottet emellertid understryka att det icke kan komma i fråga att

på detta stadium uppdraga några detaljerade riktlinjer för dispensgivningen.

Såsom utredningen och departementschefen anmärkt bör inkomna

dispensansökningar prövas med utgångspunkt från behovet och önskvärdheten

av enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall, varvid

en betydande liberalitet skall iakttagas. Utskottet avstyrker därför bifall

till motionerna I: 789 och II: 954, såvitt nu är i fråga.

Utskottet finner ej anledning till anmärkning mot de olika paragraferna

i förslaget, vilka utformats under beaktande av erinringar från lagrådet.

Den förordade retroaktiva övergångsbestämmelsen har under åberopande

i huvudsak av allmänna rättssäkerhetssynpunkter i viss del kritiserats

av flera remissinstanser och avstyrkts av lagrådet. I motionerna I: 789 och

II: 954 hemställes under hänvisning härtill att bestämmelsen måtte ändras.

Utskottet delar emellertid departementschefens uppfattning att lagens syfte

helt eller delvis skulle kunna förfelas, om icke bestämmelser av retroaktiv

innebörd meddelas. Utskottet avstyrker därför bifall till motionärernas hemställan.

Såsom departementschefen betonat är likväl en betydande liberalitet

motiverad även vid prövning av de ansökningar om inmutningsrätts fortbestånd

som må föranledas av ifrågavarande övergångsbestämmelse.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. 1) att riksdagen måtte med avslag å motionerna I:

778 och 11:942 samt 1:779 och 11:941, i vad därigenom

yrkats ändring i de föreslagna allmänna riktlinjerna för

en malminventering i Norrbottens län, godkänna det genom

förevarande proposition, nr 164, i nämnt hänseende framlagda

förslaget; samt

2) att motionerna 1:778 och 11:942, i den mån de i

övrigt i hithörande delar icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

B. att riksdagen måtte avslå följande motioner, nämligen

1) I: 778 och II: 942 samt

2) I: 779 och II: 941,

såvitt i motionerna yrkats avslag å det genom förevarande

proposition, nr 164, framlagda förslaget till lag om inskränkning

i rätten till inmutning inom Norrbottens län;

C. 1) att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 789

och II: 954, i vad därigenom yrkats ändring i det framlagda

lagförslaget, antaga förslaget; samt

2) att motionerna I: 789 och II: 954 i övrigt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

D. att motionerna 1:779 och 11:941, i vad angår sammansättningen

av blivande utredning för översyn av gruvlagstiftningen,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 november 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson,

Ebbe Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson och

Åkesson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Grebäck, Svanberg, Tobé och Wennerfors.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

43

Reservationer

I. beträffande punkt B i utskottets hemställan av herrar Alexander son,

Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson, Nyberg, Grebäck, Tobé och Wennerfors,

vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 40 med »Såsom

utredningen konstaterat» och slutar med »avslag på lagförslaget» bort ha

följande lydelse:

»Lagstiftaren har genom ininutningssystemet avsett att främja behovet

av stimulans till eftersökande av mineral. Genom att upptäckaren, om

han sökt inmutning före andra, får en laglig rätt till den fyndighet han

upptäckt, kan han taga risken av de ofta betydande kostnader som är förbundna

med prospekterings- och undersökningsverksamhet. Förslaget innebär

emellertid att ininutningssystemet, som efter ingående överväganden

bibehållits i gruvlagen, beträffande det för gruvnäringen mycket betydelsefulla

Norrbottens län övergives till förmån för ett koncessionsliknande system

och är därför, såsom flera remissinstanser och motionärerna funnit,

ägnat att oavsett de möjligheter till dispens som erbjudes minska den enskilda

prospekteringsverksamheten i Norrbottens län. Utskottet delar vidare

den av flera remissinstanser, lagrådet och motionärerna uttalade meningen

att ett så principiellt viktigt steg som sålunda förordas icke bör

tagas utan att starka skäl därtill föreligger. Såsom lagrådet framhållit har

det av departementschefen åberopade huvudargumentet för lagstiftningen,

nämligen splittringen av gruvrätterna inom länet, kritiserats från olika

synpunkter icke blott av näringslivets företrädare utan även av åtskilliga

statliga remissinstanser, däribland kommerskollegium, SGU och bergmästarämbetena.

Något fall, då gällande bestämmelser lett till situationer där

en från allmän synpunkt önskvärd exploatering av en malmfyndighet försvårats

eller omöjliggjorts har sålunda såvitt upplysts icke uppkommit.

Utskottet finner jämväl i likhet med motionärerna att vad i ärendet förekommit

icke ger tillräckligt stöd för antagande att sådana olägenheter,

därest de uppkommer, icke kan avhjälpas med tillämpning av bestämmelserna

om jordägare- eller kronoandel eller genom privaträttsliga avtal.

Utskottet anser mot bakgrund av det sagda i likhet med motionärerna icke

utrett att behov från allmän synpunkt föreligger av den ifrågasatta lagstiftningen.

Härtill kommer såsom en ledamot av lagrådet närmare utvecklat

att förslaget med hänsyn till enskilda intressen inger betänkligheter från

allmän rättssynpunkt. Utskottet vill liksom motionärerna i sammanhanget

särskilt erinra om vad i övergångsbestämmelserna föreslås rörande ogiltighet

av bergmästares beslut. Utskottet delar på grund av det anförda

motionärernas uppfattning att det framlagda lagförslaget icke bör antagas

av riksdagen.»

b) att utskottet bort hemställa,

»B. alt riksdagen måtte bifalla följande motioner, nämligen
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963

1) I: 778 och II: 942 samt

2) I: 779 och II: 941,

såvitt i motionerna yrkats avslag å det genom förevarande

proposition, nr 164, framlagda förslaget till lag om inskränkning

i rätten till inmutning inom Norrbottens län.»

II. beträffande punkt C 1) i utskottets hemställan av herrar Alexanderson,

Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson, Nyberg, Grebäck, Tobé och

Wennerfors, vilka i händelse riksdagen icke bifaller reservationen under

I. ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 41 med »Den

förordade retroaktiva övergångsbestämmelsen» och slutar med »ifrågavarande

övergångsbestämmelse» bort ha följande lydelse:

»Den förordade retroaktiva övergångsbestämmelsen har, i vad därigenom

föreskrives att bergmästares beslut i visst fall skall vara utan verkan,

kritiserats av flera remissinstanser och avstyrkts av lagrådet. I motionerna

I: 789 och II: 954 hemställes under hänvisning härtill att bestämmelsen

i denna del måtte utgå ur förslaget. Enligt lagrådets utlåtande har såvitt

för lagrådet är känt något stadgande av motsvarande innebörd icke

tidigare förekommit. Som motivering för bestämmelsen har departementschefen

anfört, att genomförandet av lagens syften skulle kunna helt eller

delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv innebörd.

I likhet med lagrådet finner utskottet dessa farhågor vara överdrivna.

Enligt vad utskottet erfarit har antalet enskilda inmutningsansökningar av

beskaffenhet att omfattas av bestämmelsen icke varit särskilt stort. Vad

som upplysts rörande dessa ansökningar ger enligt utskottets mening vidare

vid handen att skäl för dispens förelegat, om de omfattats av övergångsbestämmelsen.

Vid angivna förhållanden finner utskottet i likhet med motionärerna

att tredje och fjärde punkterna i övergångsbestämmelserna på sätt

lagrådet förordat bör utgå ur förslaget.»

b) att utskottet bort hemställa,

»C. 1) att riksdagen måtte med bifall till motionerna

I: 789 och II: 954, i vad därigenom yrkats ändring i det

framlagda lagförslaget, för sin del antaga förslaget med

den ändring att övergångsbestämmelserna erhåller följande

lydelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller

till och med den 31 december 1972. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot

beviljande av inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till

bergmästaren före den 19 april 1963.»

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631262

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:389 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag a1 i texten