Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län, dels ock i ämnet väckta motioner.
1963-11-19 · 44 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 40 av 44 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1963:38, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1963
1
Nr 38
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering
i Norrbottens län och till lag om inskränkning i rätten
till inmutning inom Norrbottens län, dels ock i
ämnet väckta motioner.
Genom en den 19 april 1963 dagtecknad proposition, nr 164, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att
dels godkänna i statsrådsprotokollet för den 5 april 1963 angivna riktlinjer
för en malminventering i Norrbottens län,
dels antaga följande
Förslag
till
Lag
om inskränkning i rätten till inmutning inom Norrbottens län
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Inom Norrbottens län må inmutningsrätt enligt gruvlagen icke utan
Konungens tillstånd beviljas annan än kronan.
2 §•
Konungens tillstånd till inmutning må avse särskild fyndighet eller ock
fyndigheter i allmänhet eller av visst slag inom område, som angives i tillståndet.
Tillstånd må förbindas med de villkor, som fmnas pakallade.
3 §•
Har Konungen meddelat tillstånd till inmutning av fyndighet av visst
slag inom angivet område, och har därefter inmutningsrätt beviljats, må utmål
anvisas inmutaren allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,
innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet
att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål
för gruvdrift.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr ;ts
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
4 §•
Ansökning om Konungens tillstånd till inmutning skall ingivas till bergmästaren,
som har att ofördröjligen insända ansökningen jämte eget utlåtande
till länsstyrelsen. Det åligger länsstyrelsen att insända handlingarna
jämte eget utlåtande till Konungen.
Har ansökning om Konungens tillstånd ingivits till bergmästaren, skall
ansökning som avses i 2 § första stycket gruvlagen vila i avhidan på Konungens
beslut i tillståndsfrågan. b
5 §•
Underlåter den som fått Konungens tillstånd till inmutning att uppfylla
villkor, som sägs i 2 §, äger länsstyrelsen på anmälan av vederbörande
myndighet vid vite ålägga honom att fullgöra sina skyldigheter.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPPgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 december 1972. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot beviljande
av inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren
före den 19 april 1963. Har före lagens ikraftträdande inmutningsrätt
beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit den
19 april 1963 eller därefter, skall sådan rätt upphöra att gälla, såframt icke
Konungen efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader
från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå. Sedan
ansökning om inmutningsrättens fortbestånd inkommit till bergmästaren,
skall med den förfaras på sätt i 4 § första stycket är stadgat för där angivet
fall.
Motioner
I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen
dels i första kammaren nr 778 av herr Carlsson, Eric, m. fl. samt i andra
kammaren nr 942 av herr Tobé m. fl.;
dels i första kammaren nr 779 av herr Petersson, Per, och herr Isacson
samt i andra kammaren nr 941 av herrar Magnusson i Borås och Regnéll;
och
dels i första kammaren nr 789 av herr Jacobsson, Per, samt i andra kammaren
nr 954 av herr Broberg.
I motionerna 1:7 7 8 och II : 942, som är likalydande, hemställes »att
riksdagen vid behandlingen av proposition nr 164 må
1. godkänna ovan angivna riktlinjer beträffande den i propositionen föreslagna
malminventeringen samt
2. avslå den del av propositionen som avser förslag till lag om inskränkning
i rätten till inmutning inom Norrbottens län».
I motionerna 1:7 7 9 och II: 941, som är likalydande, hemställes »alt
riksdagen måtte
A. i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala, att
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
1) den i proposition nr 164 föreslagna malmletningen i Norrbottens län
genom Sveriges geologiska undersöknings försorg bör främst koncentreras
till kända lämpliga undersökningsobjekt, särskilt på de uteslutande för statens
räkning avsatta statsgruvefälten; och
2) vid en kommande översyn av gruvlagen, gruvindustrien och erforderlig
gruvrättslig expertis bör bli representerade i utredningen; samt
B. avslå förslaget i propositionen till lag om inskränkning i rätten till inmutning
inom Norrbottens län».
I motionerna 1:7 89 och II : 9 5 4, som är likalydande, hemställes »att
riksdagen, därest den vid behandlingen av Ivungl. Maj :ts proposition nr 164
fattar beslut med propositionen som underlag, måtte
A. besluta att retroaktiv tillämpning av lagen om inskränkning i rätten till
inmutning inom Norrbottens län ej skall ske samt
B. i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad som
i motionen anföres om liberal dispensgivning från lagen».
Beträffande motionernas innehåll får utskottet, i den mån redogörelse ej
lämnas nedan, hänvisa till motionerna II: 941, II: 942 och I: 789.
Skrift från Svenska gruvföreningen
Svenska gruvföreningen har med anledning av den förestående utskottsbehandlingen
av propositionen till utskottet ingivit en skrift av den 7 maj
1963, vari framföres vissa synpunkter på de i propositionen behandlade frågorna.
Härvid har bl. a. åberopats och överlämnats föreningens över malmutredningens
betänkande avgivna remissyttrande jämte bilagor samt ett till
Sveriges industriförbunds remissyttrande fogat utlåtande av professorn Olof
H. ödman.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen presenteras allmänna riktlinjer för en systematisk inventering
avseende järnmalm och andra mineral inom Norrbottens län. Inventeringen
föreslås omfatta såväl regionalprospektering främst inom de norra
och västra delarna av länets inland med undantag av fjällregionen som även
lokalprospektering med inriktning främst på vissa viktigare fyndigheter.
Inventeringsarbetena, som kostnadsberäknats till sammanlagt omkring 40
milj. kr., föreslås skola utföras av Sveriges geologiska undersökning under
åren 1963—1972. Den närmare utformningen av inventeringsprogrammet
avses skola ske successivt i anslutning till de årligen återkommande anslagsprövningarna.
Vidare förordas i propositionen att den i gruvlagen föreskrivna fria inmutningsrätten
skall inskränkas inom Norrbottens län för tiden fram t. o. in.
år 1972. Enligt det lagförslag som lägges fram skall inmutningsrätt under
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år W63
denna tid icke få beviljas annan än kronan inom Norrbottens län, med
mindre inmutningssölcanden fått dispens av Kungl. Maj:t. Sådan dispens
skall kunna avse antingen särskild mineralfyndighet eller fyndigheter i allmänhet
eller av visst slag inom ett bestämt område.
Inledning
Vid lagrådsremissen anförde föredragande departementschefen, statsrådet
Kling, bl. a. följande.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Lange, den 13 juli 1960 såsom sakkunniga
landshövdingen i Norrbottens län H. M. E. Näslund, tillika ordförande, regeringsrådet
O. H. Klackenberg, professorn F. Kristensson och överdirektören
Iv. A. Lindbergson för att utreda frågor, som äger samband med en inventering
av Norrbottens naturtillgångar. Till fullgörande av sitt uppdrag har
de sakkunniga, som antagit benämningen malmutredningen för Norrbotten,
den 28 januari 1963 avlämnat ett betänkande, »Malmen i Norrbotten»
(SOU 1963: 36). I betänkandet har utredningen uppdragit allmänna riktlinjer
för en inventering av järnmalmstillgångarna i Norrbottens län och i anslutning
därtill framlagt förslag om vissa lagstiftningsåtgärder. I sistnämnt
hänseende föreslår utredningen dels bestämmelser om en temporär
begränsning av den fria inmutningsrätten i Norrbottens län, dels särskilda
lagregler i syfte att underlätta en strukturrationalisering inom gruvnäringen
samt skapa förutsättningar för gruvdrift, som må anses önskvärd från samhälleliga
synpunkter, vilka regler föreslagits skola upptagas i en lag med
särskilda bestämmelser om inlösen av inmutningsrätt, dels ock en ändring
i gällande gruvlag, avseende införande av befogenhet för Kungl. Maj:t att
meddela dispens från gruvlagens bestämmelse att byggnad och tomtplats
m. m. i vissa fall skall utgöra hinder för inmutning och utmålsläggning.
Utkast till erforderliga lagbestämmelser har också utarbetats av utredningen.
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av hovrätten för
Övre Norrland, kammarkollegiet, statskontoret, arbetsmarknadsstyrelsen, rikets
allmänna kartverk, kommerskollegium (med överlämnande av yttranden
från de fyra bergmästarämbetena), Sveriges geologiska undersökning
(SGU), expropriationsutredningen, etableringsutredningen, länsstyrelserna i
Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Västerbottens län och Norrbottens
län, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen (vid vars yttrande bl. a.
fogats ett utlåtande av professorn Seve Ljungman), Luossavaara-Kirunavaara
aktiebolag (LKAB), Sveriges industriförbund, Svenska gruvindustriarbetareförbundet
samt Svenska samernas riksförbund.
Enär den av utredningen väckta frågan om en lag med särskilda bestämmelser
om inlösen av inmutningsrätt kräver fortsatta överväganden, är
jag icke nu beredd taga ställning till förslaget i denna del. Spörsmålet om
Tredje lagutskottets utlåtande nr 118 år 1968 5
ändring i gruvlagens regler rörande hinder mot inmutning och utmålsläggning
torde få upptagas till behandling i samband med andra ändringar
i gruvlagen, vartill jag återkommer senare denna dag. Behandlingen
av utredningens förslag såvitt avser lagstiftningsåtgärder i förevarande sammanhang
torde nu få begränsas till att avse frågan om särskilda bestämmelser
rörande inmutning inom Norrbottens län. I samband därmed har
vissa överväganden i malminventeringsfrågan varit påkallade. Sedan nu
förslaget i dessa delar beretts inom justitie- och handelsdepartementen,
anhåller jag att få anmäla berörda frågor.
I. Malminventering
Frågans tidigare behandling
Frågan om en malminventering i Norrbotten har varit föremål för riksdagens
prövning i samband med behandlingen av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande utgifterna inom handelsdepartementets
verksamhetsområde. I statsverkspropositionen år 1962: Bil. 12:
Handelsdepartementet s. 69 ff föreslog Kungl. Maj :t sålunda riksdagen att
för budgetåret 1962/63 till Sveriges geologiska undersökning anvisa dels för
malmletning ett reservationsanslag av 1 991 090 kr. dels för j ä r nm
alm sinventering m. m. i Norrbotten ett reservationsanslag
av 1 500 000 kr. Departementschefen anförde härvid i huvudsak följande.
Geologiska undersökningens malmletningsverksamhet hade byggts ut avsevärt
under senare år. Bakom låg främst förväntningarna på ett gott ekonomiskt
utbyte av förekommande fyndigheters framtida brytning och tillvaratagande.
Men särskilt i vad gällde Norrbotten tillkom att gruvdrift gav arbetstillfällen
och skapade underlag för ökad livaktighet i bygder, som eljest på
grund av sitt isolerade läge hade ett svagt utvecklat näringsliv. Successivt ökade
personella och materiella resurser hade därför ställts till förfogande för
prospekteringsverksamlieten. Denna hade kunnat intensifieras även genom
att äldre undersökningsmetoder förbättrats och nya sådana tillkommit. Omfattande
arbeten pågick bl. a. inom Svappavaaraområdet i Norrbotten. I en
den 21 augusti 1961 ingiven skrivelse hade malmutredningen föreslagit fortsatt
regionalprospektering över det redan flygundersökta kartbladet Kiruna
samt påbörjande av dylik prospektering inom Paj ala- och Tärendöområdena,
allt för en kostnad till den 1 juli 1963 av 1 650 000 kr. Med hänsyn till
angelägenheten av att arbetena igångsattes redan våren 1962, föreslog utredningen
att av nämnda belopp 150 000 kr. ställdes till SGU:s förfogande under
budgetåret 1961/62. Med hänvisning till vad som anförts om värdet av den
malmletningsverksamhet i statlig regi, som f. n. ägde rum i landet, tillstyrkte
departementschefen malmutredningens av samtliga remissinstanser godkända
förslag om intensifierad prospekteringsverksamhct inom Kirunaområdet
samt Pajala- och Tärendöområdena. I likhet med inalmulredningen
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1963
fann departementschefen angeläget att arbetena igångsattes så snart kunde
ske. Enligt departementschefen borde till desamma för budgetåren 1961/62
och 1962/63 anvisas sammanlagt 1 650 000 kr., varav 150 000 kr. borde upptagas
på tilläggsstat för budgetåret 1961/62 och återstoden på riksstaten för
nästa budgetår. Vad departementschefen föreslagit bifölls av riksdagen
(statsutskottets utlåtande nr 10/1962; rskr 10/1962).
I motsvarande avsnitt av statsverkspropositionen år 1963 (s. 61—63) föreslogs
riksdagen att till SGU:s järnmalmsinventering in. m. i Norrbotten för
budgetåret 1963/64 anvisa ett reservationsanslag av 2 865 000 kr. Härvid
hänvisades till den redogörelse för inventeringsverksamheten som lämnats i
1962 års statsverksproposition. Departementschefen erinrade om att till
grund för prospekteringsarbetena låg planer, som utarbetats av malmutredningen
och som successivt kompletterades. Även under budgetåret 1963/64
komme emellertid arbetena i allt väsentligt att gälla Kirunaområdet samt
Pajala- och Tärendöområdena. SGU hade med tillstyrkan av malmutredningen
uppskattat de samlade kostnaderna för arbetet under nästa budgetår till
ca 2,9 miljoner kr. Departementschefen lämnade ämbetsverkets kostnadsuppskattning
utan erinran, varvid ånyo underströks malmprospekteringens
stora betydelse från såväl ekonomiska som sysselsättningspolitiska synpunkter.
Statsutskottet behandlade i samband med förevarande anslagsfråga två likalydande
motioner I: 40 och II: 48 år 1963, i vilka hemställdes att riksdagen
måtte anvisa ytterligare 2 miljoner kr. för påskyndande av prospekteringsarbetena
i Kaunisvaara samt för undersökningar i övrigt med syfte att snarast
få till stånd gruvbrytning i detta område. Utskottet, som inhämtat att
SGU genom det av Ivungl. Maj :t äskade anslaget skulle tillföras de medel som
erfordrades för genomförande av järnmalmsinventeringen i Norrbotten enligt
planer utarbetade av malmutredningen, hemställde om bifall till Ivungl.
Maj :ts förslag och om avslag på motionerna. Riksdagen biföll utskottets
hemställan (statsutskottets utlåtande nr 10/1963; rskr 10/1963).
Utredningen
Enligt utredningens mening är kännedomen om flertalet malm- och mineralförekomster
i länet ringa, eftersom i regel endast ofullständiga undersökningar
utföres. Systematiska undersökningar saknas i det närmaste helt,
bortsett från de fyndigheter där brytning pågår eller beslutats. Utredningen
finner underlag således saknas för en realistisk bedömning av länets totala
malmtillgångar.
Utredningen föreslår att SGU skall — med fullföljande av redan påbörjad
prospektering — genomföra en allmän inventering av järnmalmstillgångarna
i Norrbottens län enligt av utredningen framlagda riktlinjer. Det förordade
inventeringsprogrammet omfattar två etapper, dels regionalprospektering
för att översiktligt lokalisera tillgängliga malmförekomster och dels lokalprospektering
för att närmare undersöka de malmer som påträffats. Regional
-
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
prospekteringen omfattar bl. a. magnetiska mätningar från flygplan, geologiska
detaljkarteringar och geofysiska markmätningar. Eu viktig förutsättning
för regionalprospekteringen liksom för inventeringen i övrigt anges vara
att modernt topografiskt kartmaterial står till förfogande. Då sådant material
emellertid endast föreligger i otillräcklig omfattning förutsätter utredningen
att kartverket får i uppdrag att utföra erforderligt karteringsarbete.
Lokalprospekteringen inrymmer bl. a. omfattande geofysiska markmätningar
och geologiska detaljkarteringar.
Inventeringen bör enligt utredningens mening omfatta de från malminventeringssynpunkt
mest intressanta områdena av länet, nämligen främst de
norra och västra delarna av inlandet med undantag av fjällregionen, samt
lokalprospektering beträffande vissa större fyndigheter inom samma område.
I utredningens betänkande (SOU 1963: 36 s. 31) återfinnes en skiss över
inventeringsområdet. Inventeringen anses böra vara inriktad på en undersökning
särskilt av järnmalmstillgångarna. Utredningen förutsätter dock som
självfallet att även andra malm- och mineralförekomster uppmärksammas.
Inventeringen föreslås bli genomförd under åren 1963—1972 med vissa
möjligheter till forcering efter fyra å fem år. De totala kostnaderna beräknas
till omkring 40 miljoner kr., av vilket belopp omkring hälften faller på regionalprospekteringen
medan återstoden avser lokalprospektering, forsknings-
och utvecklingsarbete samt analyser m. in.
Beträffande utredningens överväganden i övrigt må hänvisas till propositionen
s. 10—11.
Vid utskottets med anledning av propositionen företagna studieresa i Norrbottens
län lämnades av företrädare för SGU följande ungefärliga uppgifter
om kostnaderna per km2 arbetsyta för olika undersökningsmetoder:
Geologisk översiktskartering .......................... 30 kr.
Flygburen magnetisk översiktsmätning .................. 70 »
Geologisk detalj kartering .............................. 500 »
Magnetisk markmätning .............................. 4—6 000 »
Elektrisk slingramsmätning ............................ 4—6 000 »
Elektrisk djupmätning ................................ 15—20 000 »
Gravimetermätning .................................... 20—25 000 »
Geokemisk prospektering .............................. 5—10 000 »
Vidare upplystes att vid diamantborrning, som är den dyrbaraste undersökningsmetoden,
kan ett borrhål på exempelvis 300 m kosta omkring 30 000
kr.
Remissinstanserna
Utredningens uppfattning om behovet av en allmän malminventering i
Norrbottens län delas av det stora flertalet remissinstanser. Däremot föreligger
i fråga om utredningens förslag beträffande inventeringens uppläggning
och genomförande vissa erinringar från ett antal remissinstanser. Erinringar
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
na avser främst utredningens bedömning av värdet av hittills utförd enskild
malmletning och fördelningen av insatserna mellan regional- och lokalprospektering.
En remissinstans uppger sålunda att inom det område, som av
utredningen föreslagits bli föremål för regionalprospektering, redan genom
enskilda företag nära 40 procent av arealen, innefattande den övervägande
delen av de från geologisk synpunkt intressanta områdena, övermätts från
flygplan. Vidare förordas från några håll att regionalprospekteringen inskränkes
till förmån för lokalprospekteringen.
Beträffande remissyttrandenas innehåll i övrigt må hänvisas till propositionen
s. 17—19.
Departementschefen
Departementschefen anför rörande spörsmålet om en undersökning av
malmförekomsterna i Norrbottens län bl. a. följande (prop. s. 28—30).
Enighet torde råda om att våra kunskaper om malmförekomsterna i Norrbottens
län är ofullständiga och att en mera ingående kännedom i berörda
avseende skulle vara av stort värde från olika synpunkter. Vidare talar enligt
expertisens åsikt gynnsamma geologiska förhållanden för att goda möjligheter
finnes att påvisa nya järnmalmsförekomster såväl inom som utanför
de nu kända malmtälten. Självfallet kan man icke med anspråk på någon
större säkerhet förutsäga, hur stor kvantitet svensk malm som vid olika
tidpunkter i framtiden kan finna avsättning. Trots detta torde det stå klart
att man står relativt nära en tidpunkt, då en ingående kännedom om de totala
malmreserverna är nödvändig för en bedömning av frågan om en från
samhälls- och företagsekonomiska synpunkter lämplig produktionsnivå. Tiden
synes därför vara inne för en omfattande, systematisk inventering av
lörekomsten av järnmalm och andra mineral i Norrbottens län. Jag förordar
att principbeslut nu fattas om en sådan inventering, vilken synes böra antörtros
åt SGU. Den föreslagna tidsperioden för genomförande av inventeringsprogrammet
synes vara lämpligt avvägd och mot den geografiska omtattningen
synes ej heller kunna riktas någon väsentlig erinran.
I fråga om uppläggning och genomförande av malminventeringen kan helt
naturligt delade meningar råda. Emellertid lärer det kunna slås fast, att
inventeringen bör utformas så, att den kan ingå som ett led i samhällets
planeringsåtgärder i övrigt för näringslivets utveckling i vårt nordligaste
län. Dessa åtgärder syftar i första hand till en successiv, långsiktig uppbyggnad
av samhällsekonomiskt bärkraftiga industrier och skapandet av varaktiga
försörjningsmöjligheter för befolkningen. Nämnda krav synes i allt
väsentligt uppfyllas av den av utredningen föreslagna principiella uppläggningen
och inriktningen av inventeringen. Det av utredningen föreslagna inventeringsprogrammet
bör således kunna utgöra en lämplig grund för statsmakternas
ställningstaganden i berörda avseenden.
Som jag tidigare berört har några remissinstanser påtalat, att en stor del
av de områden som av utredningen föreslås bli föremål för regionalprospek
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr .''IX år 1963 !)
tering redan övermätts från flygplan av enskilda företag. En förnyad regionalprospektering
inom samma områden säges därför medföra ett onödigt
dubbelarbete och en onödig utgift för statsverket. Såsom framhålles av
bl. a. kommerskollegium kan emellertid nämnda förhållande ej i och för sig
— med hänsyn till prospekteringsteknikens utveckling under senare år —
åberopas såsom något avgörande skäl mot en ny prospektering av föreslagen
omfattning. Självfallet bör emellertid i detta avseende liksom i övrigt alla
möjligheter till kostnadsbesparingar beaktas utan dock att avkall därvid
gives på principerna för inventeringen. Resultaten av hittills utförd enskild
och statlig prospektering bör sålunda beaktas vid inventeringens uppläggning
i den mån ifrågavarande material fyller de standardkrav, som måste
ställas med hänsyn till syftet med inventeringen, och i övrigt kan utnyttjas på
acceptabla villkor.
Med den föreslagna uppläggningen av inventeringen kommer regionalprospekteringen
att spela en framträdande roll. Ett antal remissinstanser har
härvidlag förordat, att man med tanke bl. a. på möjligheterna att nå snabha
resultat skulle sätta in en större del av resurserna på lokalprospektering. Huvudsyftet
med den föreslagna inventeringen är emellertid ej att i en nära
framtid öka malmbrytningen. Med en sådan uppläggning av inventeringen
skulle denna ej på samma sätt som den av utredningen föreslagna kunna inpassas
i den övriga samhällsplaneringen för Norrbotten. En inskränkning av
regionalprospekteringen skulle bl. a. leda till en större osäkerhet vid bedömningen
av de totala malmtillgångarna. Det sagda hindrar självfallet ej att
inventeringen utformas så flexibelt, att en omfördelning av resurserna med
beaktande av successivt vunna resultat kan ske utan större olägenheter.
Någon definitiv ståndpunkt till arbetsprogrammet för inventeringen kan ej
tagas i förevarande sammanhang. Den närmare avvägningen av inventeringsprogrammet
synes lämpligen böra omprövas årligen. För nästa budgetår torde
inventeringen böra genomföras i enlighet med de riktlinjer, som redovisats
i årets statsverksproposition (bil. 12 s. 61—63). För efterföljande budgetår
torde det få ankomma på SGU att årligen i samband med anslagsframställningarna
inkomma med mera preciserat arbetsprogram och kostnadsberäkningar
för det nästföljande budgetåret samt en mera översiktlig arbetsplan
och kostnadsuppskattning för återstående del av inventeringsprogrammet.
På liknande sätt synes kartverkets insatser som sammanhänger med
malminventeringen få övervägas i samband med de årligen återkommande
anslagsprövningarna.
Motionerna
I motionerna 1:7 7 8 och II: 942 framhålles att resultaten av hittills
utförd statlig och privat prospektering bör beaktas vid uppläggningen av
den föreslagna malminventeringen, så att onödigt dubbelarbete undvikes.
Det är därför enligt motionärerna önskvärt att ett samarbete redan från början
kommer till stånd mellan SGU och de enskilda företagen. På detta sätt
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
kan, anför motionärerna, malminventeringen genomföras på kortare tid än
eljest. I motionerna uttalas därefter.
Det bör vidare beaktas, att många av de redan gjorda undersökningarna
har företagits med hjälp av bättre instrument än dem som SOU förfogar över.
Ett samarbete kan således jämväl förutsättas ge mer tillförlitliga resultat.
Genom ifrågavarande samarbete och andra åtgärder bör möjligheter skapas
att behålla och befrämja det ur samhällets synpunkt värdefulla intresset hos
enskilda företag att göra egna undersökningar.
Det bör enligt motionärernas mening ej komma i fråga att på nytt inventera
redan prospekteradc områden, såvida icke en förbättrad undersökningsmetod
användes.
Motionärerna delar i princip departementschefens uppfattning att inventeringsarbetets
tyngdpunkt bör förläggas till regionalprospektering. Motionärerna
förutsätter emellertid att lokalprospekteringen ges tillräcklig omfattning,
när särskilda omständigheter föreligger. I likhet med departementschefen
finner motionärerna det angeläget att de fortsatta undersökningarna
utformas så flexibelt som möjligt. En fördelning av resurserna bör enligt
motionärerna ske med beaktande av vunna resultat, varför programmet och
kostnadsberäkningarna årligen bör omprövas.
Även i motionerna 1:7 7 9 och II: 941 uttalas att de av enskilda företag
utförda undersökningarna bör beaktas vid malminventeringen och att ny
prospektering av redan undersökta områden icke bör få ifrågakomma i annat
fall än då förbättrade undersökningsmetoder kommer till användning.
Enligt motionärerna föreligger icke övertygande skäl för en ny regional prospektering
inom ifrågavarande områden. Motionärerna anför vidare.
Om medel skall anslås för en sådan prospektering, bör till grund för denna
läggas en utredning, vilken noggrant beaktar den samlade kännedomen
om geologien och malmfyndigheterna i Norrbotten. I huvudsak bör undersökningarna
nu enligt vår mening koncentreras till de uteslutande för statens
räkning avsatta statsgruvefälten, där malmletningen under senare decennier
varit av blygsam omfattning.
Om undersökningarna sålunda främst inriktas på kända, lämpliga undersökningsobjekt
kan — vilket är betydelsefullt, med hänsyn till arbetslösheten
i Norrbotten — arbetstillfällen åt den norrländska arbetskraften skapas
både snabbare och i en helt annan omfattning än på grundval av den i propositionen
föreslagna regionalprospekteringen. Även ur dessa synpunkter är
det angeläget, att målsättningen för malminventeringen blir sådan, att nya
insatser från det allmännas sida icke förtar intresset hos enskilda företag,
som är inriktade på malmletning i Norrbottens län, att fortsätta sina undersökningsarbeten.
Jämväl dessa motionärer finner det angeläget att de fortsatta undersökningarna
utformas så flexibelt att resurserna kan fördelas med beaktande
av successivt vunna resultat. Programmet och kostnadsberäkningarna bör
alltså enligt motionärernas åsikt årligen omprövas med beaktande av de i
motionerna framförda synpunkterna på arbetets uppläggning.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
11
II. Lagstiftning
Gällande rätt
Bestämmelser om rätten att undersöka och bearbeta vissa mineral, bl. a.
koppar-, bly-, zink- och järnmalm, lämnas i gruvlagen den 3 juni 1938, som
trätt i kraft den 1 januari 1940. Gruvlagen bygger på det s. k. inmutningssystemet,
enligt vilket den som enligt i lagen föreskrivna formaliteter först
anmäler sig till utnyttjande av en fyndighet erhåller rätt därtill. Vill en jordägare
ha en mot annan skyddad rätt att undersöka och bearbeta en inineralfyndighet
på sin egen mark, får även han lov alt söka inmutning, eftersom
han annars riskerar att någon annan söker inmutning och får den rätt, som
följer därmed. Bearbetar man inmutningsbar fyndighet utan att ha förvärvat
inmutningsrätt, är man förfallen till ansvar, oavsett om man själv
äger marken eller ej. Även kronan måste söka inmutningsrätt. Sker inmutning
av annan än kronan, är kronan enligt 46 § berättigad att till hälften
med inmutaren deltaga i företaget (kronoandel). Beträffande gruva,
som tillkommit före gruvlagens ikraftträdande, tillkommer motsvarande
rätt i stället jordägaren (jordägareandel).
Inom svensk gruvlagstiftning tillämpas även det s. k. koncessionssystemet,
enligt vilket rätt till gruva förvärvas genom en akt av den högsta statsmyndigheten
med fri prövningsrätt för denna i fråga om valet av koncessionär.
Detta system tillämpas enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter
m. m. på stenkol, salt, olja, gas och alunskiffer samt enligt uranlagen
den 2 december 1960 på uran och uranföreningar.
Beträffande det närmare innehållet i gällande rätt i förevarande avseenden
får utskottet hänvisa till propositionen s. 5—10.
Allmän motivering
Utredningen
Utredningen har funnit inmutningssystemet innebära vissa nackdelar.
Utredningen har emellertid ansett det falla utom ramen för dess uppdrag
att till omprövning upptaga frågan om den allmänna gruvlagstiftningens
konstruktion i stort. Däremot har utredningen icke ansett sig kunna undgå
att överväga vissa mindre lagstiftningsåtgärder inom ramen för nuvarande
gruvrättsliga system.
Bland de olägenheter som utredningen finner nuvarande lagstiftning medföra
nämnes avsaknaden av möjligheter att vid exploatering av fyndighet
åstadkomma en avvägning som i skälig mån tillgodoser även andra betydelsefulla
samhällsintressen än gruvnäringen. Utredningen finner vidare
möjligheterna vara begränsade att lösa uppkommande konflikter mellan
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 11)63
olika innehavare av gruvrätter. Utredningen har särskilt fäst sig vid att något
legalt hinder icke finnes mot uppkomsten av situationer innebärande
att en inmutare låser en annan eller att två eller flera inmutare låser varandra.
Oavsett om sådana spärrar uppkommit oavsiktligt eller avsiktligt
anses de av utredningen innebära risker för att rationell brytningsplanering
eller gruvbrytning över huvud omöjliggöres inom de av spärrarna berörda
områdena.
Utredningen betonar särskilt att i Norrbotten vissa tendenser kan skönjas
till en splittring av gruvrättigheter som från exploateringssynpunkt kan
skapa svårigheter i framtiden. Härvid hänvisar utredningen till den karta
vilken fogats till propositionen som bilaga C. Utredningen framhåller, att av
det stora antalet inmutningar kommer med största sannolikhet endast en
ringa del att leda till utmål. Även med hänsyn tagen härtill och med beaktande
av att något eller några utmål kan komma att förfalla eller att samarbetsavtal
kan komma att träffas, anser utredningen att kartan väl illustrerar
problemställningen. Mot denna bakgrund framstår det enligt utredningens
mening som särskilt önskvärt, att regler tillskapas, som kan
möjliggöra för därav intresserade att i låsta situationer få till stånd eu
bättre ordning. Sådana regler skulle enligt utredningens mening kunna bli
till gagn såväl för gruvrättsägarna själva som för gruvnäringen såsom sådan
och därmed för hela samhället.
För att lösa intressekonflikter, vilka helt eller delvis kan ha sin rot i det
gruvrättsliga systemet, förordar utredningen vissa lagstiftningsåtgärder,
varom nu ej är fråga. Det nu föreliggande lagförslaget avses skola tjäna
till förhindrande eller i vart fall till försvårande av nya sådana konflikter.
Utredningen påvisar att inmutningsverksamheten i länet ökat icke obetydligt
fr. o. in. senare hälften av 1950-talet (jämför bilaga D till propositionen).
Samtidigt anmärker emellertid utredningen att denna ökning otvivelaktigt
har ett visst samband med den ändrade malmletningstekniken.
Genom att såväl staten som de malmletande företagen övergått till flygprospektering
har under det sista årtiondet erhållits ett stort antal indikationer,
vars orsaker kan vara osäkra. Man har därför inmutat avsevärt större
områden än som var erforderligt med äldre prospekteringsmetoder, med
vilka endast mindre områden kunde medhinnas. Även med beaktande härav
anser utredningen dock att det förhållandevis stora antalet inmutningar
måste uppfattas som ett tecken på ett ökat intresse för de norrbottniska
malmerna från olika malmletares sida.
Oavsett om och när en mera omfattande översyn av den svenska gruvlagstiftningen
kommer till stånd finner utredningen det angeläget att de
nuvarande rättsreglerna icke tillätes leda till att de brytvärda malmerna i
Norrbotten splittras på alltför många händer, en utveckling som således
icke kan uteslutas. Så mycket mera gäller enligt utredningens mening detta
inför den omfattande prospekteringsverksamhet i statlig regi inom länet
som utredningen föreslår. Utredningen anser med hänsyn härtill övervägande
skäl tala för att rätten för enskilda att inmuta i Norrbotten inskränkes
under en begränsad tid.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
13
Utredningen finner att ett till Norrbotten begränsat inmutningsförbud
knappast kan befaras medföra icke önskvärda konsekvenser på annat håll
i landet. Däremot anses den förordade inskränkningen i den fria inmutningsrätten
under vissa förutsättningar innebära risk för minskad prospektering
inom länet. En sådan utveckling anses emellertid kunna motverkas
genom en liberal dispensgivning från Kungl. Maj :ts sida.
En närmare redogörelse för utredningens överväganden i denna del lämnas
i propositionen s. 11—17.
Remissinstanserna
Allmänna synpunkter på utredningens lagförslag framföres i några remissvar.
Härvid bär bl. a. uttalats att de av utredningen väckta lagstiftningsfrågorna
bör upptagas till övervägande, när erfarenheter föreligger om
möjligheterna att nå önskat resultat samarbetsvägen. Vidare riktas kritik
mot att en utredning, vari varken gruvnäringen eller gruvrättslig expertis
företrätts, behandlat principiella gruvrättsliga frågor.
Utredningens nu ifrågavarande lagförslag har föranlett delade meningar
bland remissinstanserna. En positiv inställning till förslaget redovisas av
länsstyrelserna i Västmanlands och Norrbottens län, Svenska gruvindustriarbetareförbundet
och LKAB samt med viss reservation av kammarkollegiet
och länsstyrelsen i Kopparbergs län. Förslaget avstyrkes av hovrätten för
Övre Norrland, kommerskollegium, bergmästarämbetena, länsstyrelsen i Västerbottens
län, Jernkontoret, Svenska gruvföreningen och Sveriges industriförbund.
På några håll befaras minskad prospektering bli en följd av ett
inmutningsförbud för enskilda.
Utskottet får beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena hänvisa
till propositionen s. 19—28.
Departementschefen vid lagrådsremissen
Vid lagrådsremissen erinrade departementschefen inledningsvis om att
den nu gällande gruvlagen utfärdades den 3 juni 1938 och trädde i kraft
den 1 januari 1940. Departementschefen påpekade även att lagen bygger på
inmutningssystemet i likhet med sina föregångare sedan mera än 200 år.
Därefter anfördes följande (prop. s. 31—33). Utredningen har i sitt betänkande
kortfattat diskuterat principerna för gruvlagstiftningen med avseende
närmast å inmutningssystemet ävensom det andra gruvrättsliga system,
som utomlands tillämpas i betydande utsträckning, nämligen koncessionssystemet.
I anslutning till denna principdiskussion betonar utredningen att
—- även om den funnit vissa nackdelar hos inmutningssystemet — det torde
falla utom ramen för dess uppdrag att till omprövning upptaga frågan om
vår allmänna gruvlagstiftnings konstruktion i stort. Den frågan bör enligt
utredningens mening prövas i annat sammanhang och med beaktande icke
blott av de speciella norrbottniska förhållandena utan även av hela den svens
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
41
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
ka gruvhanteringens intressen. Jämväl i några av de remissyttranden, som avgivits
med anledning av utredningens betänkande, har röster höjts för en
grundlig revision av gruvlagen. För egen del vill jag ansluta mig till tanken
på en sådan. Ehuru det endast förflutit 25 år sedan gruvlagen kom till
och detta skedde efter mycket omfattande förarbeten, vid vilka det bl. a.
gällde att välja mellan inmutnings- och koncessionssystemen, synes nämligen
den hårdnande internationella konkurrensen på malmområdet och de
därmed ständigt skärpta kraven på rationella produktionsbetingelser för
gruvindustrien påkalla att vår gruvlagstiftning i näringens eget intresse
ånyo ses över. Även de europeiska integrationssträvandena talar härför. Det
är därför min avsikt att hemställa om bemyndigande att tillkalla sakkunniga
för en sådan översyn, vid vilken — utom annat — lämpligheten av eu
övergång till koncessionssystem torde få prövas ingående.
Såväl malminventeringen i Norrbotten som översynen av vår gruvlagstiftning
synes mig utgöra omständigheter, som måste tagas i betraktande, när
man skall överväga det lagförslag rörande inskränkning i rätten att inmuta
inom Norrbottens län som utredningen presenterat. Såsom framgår av vad
tidigare anförts innebär förslaget, att under tiden t. o. m. år 1972 inmutningsrätt
icke skall få beviljas annan än kronan inom Norrbotten, med
mindre Kungl. Maj :t lämnat sitt medgivande därtill. Till stöd för förslaget
har utredningen bl. a. åberopat tendenser till splittring av rätten till de brytvärda
norrbottensmalmerna. Denna splittring kan enligt utredningens uppfattning
för framtiden åstadkomma svårigheter från exploateringssynpunkt
eller eljest skapa hinder för rationell gruvdrift, numera ofta innebärande
stordrift. Såvitt jag kunnat finna kan en dylik splittring skönjas såväl inom
det s. k. Vittangifältet, vilket utredningen särskilt åberopat, som även —
om än i mindre påfallande grad — på andra håll inom Norrbotten, exempelvis
vid Lannavaara.
När nu staten genomför den brett upplagda malminventering, som behandlats
i det föregående, och sakkunniga samtidigt tillkallas för att överväga
utformningen av vår framtida gruvlagstiftning, däribland frågan om en
övergång från inmutnings- till koncessionssystem, föreligger otvivelaktigt en
betydande risk för att splittringstendenserna kommer att förstärkas. En sådan
utveckling kan, om den icke förebygges, snabbt leda till att den norrbottniska
gruvindustriens framtida struktur blir felaktigt inriktad och dess arrondering
olämplig genom uppkomsten av gruvrättsliga förhållanden liknande
dem, som sedan länge rått i Mellansverige. Den uppdelning av gruvrättigheterna
på flera händer som förekommer i Bergslagen kan, såsom länsstyrelsen
i Västmanlands län antytt i sitt remissyttrande, i sin mån ha bidragit
till uppkomsten av de svårigheter, i vilka den mellansvenska gruvindustrien
befinner sig i dag. Oavsett om den splittring, som kunnat iakttagas
i Norrbotten, hittills utgjort hinder för att sätta i gång gruvdrift eller
icke, är särskild uppmärksamhet sålunda med tanke på framtiden påkallad
i förevarande hänseende.
Vid remissbehandlingen av utredningens förslag liar ifrågasatts, om icke
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 är 1963
15
en viss strukturrationalisering av gruvindustrien kan åstadkommas genom
statens förmedling. Staten skulle därvid i angivet syfte utnyttja de andelsrätter
i gruvföretagen i Norrbotten, som redan med gällande lagstiftning
tillkommer kronan såsom jordägare eller på grund av gruvlagens bestämmelser
om kronoandel. Likaledes har i några remissyttranden betonats, att
förhållandena liksom hittills lärer kunna regleras genom privaträttsliga avtal
— avseende exempelvis överlåtelse eller byte av inmutningsrätter eller
sambruk av gruva — utvägar om vilka det, enligt vad som uppgivits, erfarenhetsmässigt
icke erbjuder några svårigheter att uppnå enighet mellan gruvrättsinnehavarna.
För egen del vill jag gärna understryka, att ett visst, ehuru
begränsat statligt inflytande i rationaliserande syfte över gruvbrytningen
kan utövas i fråga om gruvor, i vilka staten njuter jordägare- eller kronoandel.
Självfallet kan också överenskommelser av de slag som nyss nämnts
vara till gagn, när det gäller att komma till rätta med rationaliserings- och
arronderingsspörsmålen. Några garantier för att det skulle gå att på dessa
vägar uppnå önskvärda resultat anser jag emellertid knappast finnas. Med
hänsyn till den vikt, som från arbetsmarknadspolitiska och andra samhällsekonomiska
synpunkter måste tillmätas de nyssberörda önskemålen om att
undvika en olämplig uppdelning av rätten till de brytvärda malmerna i Norrbotten,
lärer därför särskilda åtgärder icke kunna undvaras. Den av utredningen
förordade temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt i
länet synes mig ändamålsenlig och kan sålunda förordas.
Enskilda företag lika väl som privatpersoner har under de gångna åren
nedlagt ett omfattande arbete i syfte att vinna klarhet rörande mineralförekomsterna
i Norrbotten. Ett förbud för enskilda att inmuta i Norrbotten kan
befaras leda till betydande inskränkningar i denna hittillsvarande enskilda
prospekteringsverksamhet. Som utredningen framhållit torde nämligen enskilt
kapital icke stå till buds för malmletningsverksamhet, om icke den som
törst upptäcker en fyndighet har vissa möjligheter att förvärva bearbetningsrätt
till densamma. Självfallet är en sådan utveckling ej önskvärd i och för
sig. När staten övertager ansvaret för malmletningen och investerar stora
belopp däri, behöver emellertid en krympning av den enskilda prospekteringen
samhällsekonomiskt sett icke innebära några större olägenheter. För de
närmast berörda enskilda företagen själva torde däremot inmutningsförbudet
kunna komma att ställa sig olägligt. Vid remissbehandlingen har betonats,
att den svenska gruvhanteringen och de svenska järn- och stålverken
har ett legitimt intresse av att kunna skaffa sig erforderliga malmreserver
tU1 tryggande av råvaruförsörjningen liksom att kunna bedriva malmletning
i direkt anslutning till egna kända fyndigheter, främst då sådana fyndigheter,
som redan är under bearbetning. Den statliga prospekteringsverksamheten
syftar naturligtvis bl. a. till att tillgodose de inhemska järn- och stålverkens
malmbehov. Men dessutom torde de befogenheter att meddela dispens
från inmutningsförbudet, som enligt utredningens förslag skall tillkomma
Kung], Maj:t, innebära alt alla möjligheter erbjudes att i skälig omfattning
tillgodose enskilda anspråk av det slag här avses. Förslaget är på denna
opaginerad Kontrollera mot PDF
1<; Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 ur 1963
punkt så utformat, att dispens från inmutningsförbudet skall kunna avse
tillstånd att inmuta icke blott särskilda fyndigheter utan även fyndigheter,
som påträffats eller kan komma att påträffas inom ett visst i dispensbeslutet
angivet område. I det senare fallet kan sålunda dispensfrågan lösas, innan
prospekteringen påbörjas. Har dispensen ett sådant vidare innehåll, vinner
malmletaren säkerhet för att de resultat han kan komma att uppnå vid
prospektering inom området också får utnyttjas av honom själv enligt reglerna
i gruvlagen.
Rörande tillämpningen av dispensreglerna uttalar sig utredningen till förmån
för en relativt omfattande dispensgivning inom de delar av Norrbottens
län, som faller utanför området för den statliga malminventeringen, medan
en viss återhållsamhet härutinnan förordas, såvitt gäller inventeringsområdet.
I fråga om de s. k. sulfidmalmerna förordar utredningen en något
generösare behandling än beträffande järnmalm. Vissa av de remissinstanser,
som berört frågan om dispensgivningens omfattning, har uttalat sig till
förmån för en liberalare praxis än den utredningen sålunda förordat. För
egen del vill jag understryka, att det självfallet icke kan komma i fråga att
på detta stadium draga upp några detaljerade riktlinjer för dispensgivningen.
Såsom utredningen också anmärkt lärer Kungl. Maj :t få pröva inkomna dispensansökningar
med utgångspunkt från behovet och önskvärdheten av
enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall. Enligt min mening bör
därvid en betydande liberalitet visas, så att alla legitima enskilda intressen
blir tillgodosedda.
Vad utredningen anfört om att samverkan bör äga rum mellan olika prospekterare,
att inmutningsförbudet bör gälla all mark i Norrbotten samt att
lagens giltighetstid bör begränsas till tio år, har icke närmare berörts i remissyttrandena.
Även i dessa hänseenden är jag beredd att tillstyrka utredningens
förslag.
Lagrådet
Såvitt angår förslaget i allmänhet gjordes inom lagrådet bl. a. följande
uttalanden (prop. s. 53—56).
Justitieråden Romanus och Nordström samt regeringsrådet Holmgren:
Av motiven till det remitterade förslaget framgår att avsikten är att föranstalta
om en översyn av gällande gruvlagstiftning, som är grundad på inmutningssystemet,
och att vid denna översyn lämpligheten av en övergång
till koncessionssystem skall prövas. Remissförslaget går nu ut på att man,
utan avbidan på resultatet av den planerade utredningen, skall i så måtto
temporärt övergå till ett slags koncessionssystem, att inom Norrbottens län
under tio år inmutningsrätt icke skall utan Konungens tillstånd kunna beviljas
annan än kronan. Uppenbarligen böra starka skäl krävas för att, på
sätt som här är meningen, beträffande en från gruvnäringens synpunkt mycket
betydelsefull landsdel övergiva den hittills tillämpade huvudregeln för
förvärv av rätt att bearbeta de viktigare mineralfyndigheterna. Någon mera
17
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
ingående utredning i denna del förekommer icke i det betänkande av malmutredningen
som ligger till grund för förslaget.
Under remissbehandlingen av malmutredningens förslag har vidare det
åberopade huvudargumentet för den tilltänkta särlagstiftningen — splittringen
av gruvrätterna inom länet — från olika synpunkter kritiserats ej
blott av näringslivets företrädare ulan även av åtskilliga statliga remissinstanser,
däribland vissa särskilt sakkunniga såsom kommerskollegium, Sveriges
geologiska undersökning och bergmästarna. Mot dessa invändningar
har av departementschefen hävdats, att en skadlig splittring redan nu kan
skönjas och att det föreligger betydande risker att splittringen ökas som en
följd såväl av den planerade malminventeringen inom länet som av den tilltänkta
översynen av lagstiftningen; utsikterna att på basis av gällande rättsregler
eller genom överenskommelse med enskilda intressenter motverka en
olämplig uppdelning av gruvrätterna betecknas vidare som ringa.
Ehuru den utredning som sålunda förebragts icke kan anses ha styrkt att
behov av den ifrågasatta lagstiftningen verkligen föreligger, vilja vi, som
sakna möjlighet att självständigt bedöma förefintligheten av ett sådant behov,
icke motsätta oss förslagets genomförande. Därvid ha vi tagit i betraktande
att samhällsekonomiska och sociala intressen kunna motivera särskilda
åtgärder beträffande det nordligaste länet. Vi vilja emellertid understryka
vikten av att, såsom departementschefen uttalat, vid dispensgivningen
en betydande liberalitet visas gentemot legitima enskilda intressen.
Justiticrådet Digman:
Malmutredningen har nu föreslagit inmutningsförbud i länet under tio
år i samband med en allmän järnmalmsinventering, som skall verkställas
av SGU. Inventeringen skall, i vart fall i första hand, ske inom ett område,
omfattande främst de norra och västra partierna av inlandet med undantag
av fjällregionen. Utredningen anser det angeläget att de nuvarande
rättsreglerna icke tillåtas leda till att de brytvärda malmerna i länet splittras
på alltför många händer, en utveckling som utredningen anser icke
kunna uteslutas. Det framgår ej huruvida man med uttalandet om den befarade
splittringen av fyndigheterna åsyftar inmutningar av de nu prospekterande
företagen eller om farhågorna sträcka sig till att andra kunna antagas
uppträda och söka efter fyndigheter. I stort sett torde dock de inom
länet nu verksamma företagen avses; övriga malmletare torde spela en
underordnad roll.
När det gäller att bedöma, huruvida förslaget sådant det nu föreligger
kan anses godtagbart ur allmänna rättssynpunkter med hänsyn till enskildas
legitima intressen, böra följande synpunkter träda i förgrunden. Inmutningssystemet
har efter överväganden före tillkomsten av gruvlagen
bibehållits med hänsyn till — förutom fyndigheternas natur — att detta
system ansetts bäst ägnat att locka till eftersökande av nya fyndigheter;
genom att upptäckaren tillerkändes en verklig rätt till den upptäckta fyndigheten,
lockades han all taga risken av de betydande kostnader, som
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 9 avd. Nr 38
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
vore förbundna med prospektering och undersökningsarbeten. Statens intresse
av inflytande inom gruvnäringen tillgodosågs genom införande av
kronoandel. Situationen är nu den, att vissa enskilda företag —- mot vilka
anmärkning icke kan riktas i fråga om resurser och kapacitet såsom gruvföretagare
— i förlitan till lagstiftningen och de uttalanden som gjorts om
inmutningssystemets innebörd nedlagt mycket betydande kapital på prospektering,
som siktar på att säkerställa företagens verksamhet. Den prekära
ställning dessa företag försättas uti genom den föreslagna lagstiftningen
framgår därav, att företagen kunna gå miste om de rättigheter,
som de vid oförändrat rättsläge kunnat tillförsäkra sig. Om för dem betydelsefulla
dispensansökningar ej beviljas eller om företagen eljest icke finna
med sina intressen förenligt att fortsätta sin verksamhet under de nya
betingelserna, kunna även deras redan förvärvade rättigheter avsevärt minska
i värde.
Utredningen har i mycket ringa mån beaktat de rättssynpunkter, som här
ofrånkomligen måste anläggas, och har mycket knapphändigt berört de insatser
som de enskilda företagen gjort. Möjligheterna att begränsa området
för inmutningsförbudet synas ej närmare ha övervägts. Såvitt av betänkandet
framgår har försök ej gjorts att komma fram på överenskommelsens
väg, en väg som gruvnäringens företrädare, enligt vad som framgår av remissen,
äro öppna för att beträda. Det är vidare en brist att förslaget, som
rör mycket betydande intressen för gruvnäringen och därtill frågan om förtroende
för lagstiftningen och statsmakternas åtgärder, tillkommit utan
medverkan från näringen och på grundval av direktiv, som knappast på ett
tilltredsställande sätt offentliggjort att föreslagna åtgärder voro under utredning.
I remissprotokollet utlovas att en betydande liberalitet skall visas
vid dispensgivningen, men det sägs också att den skall ske med utgångspunkt
från behovet och önskvärdheten av enskild inmutningsverksamhet i
varje särskilt fall.
Företrädarna för gruvnäringen, såväl myndigheter som enskilda, ha i regel
ställt sig avvisande till förslaget. Kommerskollegium har uttalat, att det
icke gives något belägg för att de enskilda gruvföretagarnas verksamhet medfört
olägenheter ur de synpunkter utredningen skulle tillgodose och att övertygande
skäl ej anförts för att sådana olägenheter skulle uppkomma av att
den enskilda verksamheten finge fortgå under den föreslagna inventeringen.
Bergmästarna anföra liknande synpunkter. SGU, som skall verkställa inventeringen,
ifrågasätter också behovet av inmutningsförbudet.
Det är ett allmänt krav — även från utredningens sida — att en eventuell
övergång från inmutningssystem till koncessionssystem skall föregås av en
mycket grundlig utredning. I anslutning därtill kan förtjäna påpekas, att
effekten av ett inmutningsförbud i Norrbotten under tio år i ett expansionsskede
kan tänkas bli väl så stor som verkningarna av en allmän övergång
till koncessionssystem.
Att vissa komplikationer kunna uppkomma vid tillämpningen av de gruvrattsliga
reglerna är ett känt förhållande. De ansvariga myndigheterna och
19
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3S år 1963
gruvnäringens organisationer ha dock den uppfattningen, att det visat sig
möjligt att bemästra svårigheterna. Regler för att skapa bättre möjligheter
därvidlag kunna åstadkommas såväl inom den nuvarande lagstiftningen
som i samband med införande av ett koncessionssystem, därest en sådan
åtgärd skulle anses önskvärd. Det kan därför ej anses motiverat eller försvarligt
att åberopa sådana speciella förhållanden som skäl för att brådstörtat
ändra grunderna för rätten att förvärva fyndigheter.
På nu anförda skäl anser jag mig icke kunna tillstyrka förslaget.
Motionerna
I motionerna 1:7 7 8 och 11:942 anföres huvudsakligen följande.
Praktiskt taget alla de rättsliga problem som beröres i propositionen har
ingående övervägts vid förarbetena till gruvlagen. Efter ytterst noggranna
utredningar förordades då ett inmutningssystem. Det är uppenbart att en
övergång till koncessionssystemet måste föregås av en lika grundlig utredning.
Motionärerna hänvisar till professor Ljungmans uttalande att det får
anses helt oförenligt med hittillsvarande traditioner inom svensk civilrättslig
lagstiftning att förslag av denna räckvidd framlägges på ett så bräckligt
underlag som nu är fallet. Det är enligt motionärerna särskilt anmärkningsvärt
att malmutredningen ej ens haft tillgång till gruvrättslig expertis. Genom
föreliggande lagförslag skapas, anser motionärerna, en bakväg att införa
koncessionssystemet i landet.
Redan vad sålunda anförts anses vara tillräckligt för att riksdagen skall
avvisa propositionen i förevarande del. Därtill kommer emellertid de av
kommerskollegium och länsstyrelsen i Västerbottens län uttalade betänkligheterna
om förslagets ekonomiska konsekvenser. Vidare kommer statens
dominerande ställning inom näringslivet i Norrbottens län att ytterligare
markeras, om lagförslaget bifalles. Motionärerna finner att detta icke torde
ligga i de berörda arbetstagarnas och kommunernas intresse. Icke minst från
lokaliseringssynpunkt är det av vikt att investeringen av enskilt kapital i
länet icke hindras utan stimuleras. Även rättsäkerhetssynpunkter åberopas
mot förslaget. Avslutningsvis anföres i motionerna följande.
Den till synes enda grunden till föreliggande förslag synes vara departementschefens
och utredningens oro inför att splittringen av inmutningar
skulle komma alt medföra svårigheter för gruvnäringen i Norrland. Bortsett
från att en viss splittring blir en följd av inmutningssystemet — vilket
som ovan sagts har betydande fördelar — har utredningens uppfattning
om olägenheterna av splittringen blivit grundligt kritiserad under remissbehandlingen.
Kommerskollegium, SOU och bergmästarna, vilka av lagrådet
betecknas som särskilt sakkunniga, har inte uppfattningen att splittringen
skulle vara besvärande. Om vidare splittringen skulle vara den enda
orsaken till att lagförslaget framläggs borde — med hänsyn till övriga negativa
verkningar av lagförslaget — andra vägar att lösa detta problem
först prövas. Utredningen har t. ex. övervägt ett särskilt lösenförfarande.
Vi vill å vår sida understryka, att eu stor del av hithörande problem förmodligen
kan lösas genom samarbetsavtal mellan statliga organ och enskilda
företag.
2f liihang till riksdagens protokoll 100:1. 9 samt. ,‘l and. Nr 38
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
Motionerna 1:7 7 9 och II : 9 4 1 innehåller såvitt nu är i fråga huvudsakligen
följande.
Innebörden av förslaget är att man för det län, inom vilket landets väsentligaste
malmtillgångar återfinnes, frångår gällande gruvrättsliga principer
och inför ett koncessionssystem. Motionärerna delar professor Ljungmans
uppfattning att det endast med ledning av ett väsentligt fylligare utredningsmaterial
är möjligt att med någon grad av säkerhet bedöma den
ifrågasatta ändringen av inmutningsförfarandet. Framför allt beträffande
Norrbotten borde det icke komma i fråga att ens överväga genomförandet
av ifrågavarande regler utan ingående utredning. Motionärerna kan ej finna
skäl för de farhågor om en splittring av gruvrätterna, som utgör huvudargumentet
för den tilltänkta särlagstiltningen. Det kan enligt motionärerna
starkt befaras att hela gruvnäringen i Norrbotten kommer att lida skada av
denna lagstiftning. Motionärerna delar den i vissa remissyttranden redovisade
uppfattningen att det föreslagna dispensförfarandet icke förändrar den
gjorda bedömningen och att stor risk föreligger att den enskilda malmletningen
hämmas även vid en liberal dispensgivning. Motionärerna instämmer
även i justitierådet Digmans uttalande om den prekära ställning, i vilken
de prospekterande enskilda företagen försättes genom den nya lagstiftningen.
Sammanfattningsvis anser motionärerna att ett inmutningsförbud i
Norrbottens län trots dispensmöjligheterna skulle leda till en icke önskvärd
nedgång i den totala malmletningsaktiviteten med åtföljande hämmande
ettekt på sysselsättningen i övre Norrland. Då bärande skäl dessutom saknas
för den föreslagna lagstiftningen, avstyrkes densamma. — Motionärerna
förklarar sig bestämt förvänta att gruvindustrien och gruvrättslig expertis
i motsats till vad fallet var i malmutredningen — blir representerade i
den blivande utredningen för översyn av gruvlagstiftningen.
I motionerna 1:7 8 9 och 1 1:9 54 anföres bl. a. att det föreslagna inmutningsförbudet
medför stora olägenheter från såväl sysselsättnings- som
lokaliseringssynpunkt. Vissa av olägenheterna kan dock mildras genom en
liberal dispensgivning. Motionärerna anger i detta hänseende följande riktlinjer.
^tSf“fsPunkteiJ för inmutningsförbudet anges i propositionen vara att
underlätta en malminventering inom Norbottens län. Då bör dispens från
torbudet medges i alla de tall, då inmutning inte rimligen kan anses kollidera
med önskemålet om en väl genomförd inventering. Således bör bl. a.
generell dispens gälla vid sökande efter sådana mineral, som ej omfattas av
malminventeringen. Generell dispens bör vidare gälla för företags inmutningar
inom områden, i avseende på vilka företaget före lagens ikraftträdande
gjort utredningar eller i övrigt företagit prospekteringar. Så snart etl
företag har tidigare inmutningar inom visst område, bör dispens generellt
givas tor inmutning inom området.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3S år 1963
21
Specialmotivering
I propositionen har (s. 34—43) vid varje lagrum redogjorts för utredningens
specialmotivering för dess förslag i motsvarande del samt för remissyttrandenas
innehåll såvitt avser bestämmelsernas närmare utformning.
Vidare har i propositionen intagits det till lagrådet remitterade lagförslaget
(s. 45 f) och utredningens utkast till författningstext (s. 47 f).
Utskottet får i nämnda delar hänvisa till propositionen, i den mån redogörelse
ej lämnas nedan.
Beträffande de särskilda stagandena har anförts bl. a. följande.
1 §•
Departementschefen vid lagrådsremissen
Medan s. k. ommutningar såsom kan utläsas ur tabellen (prop. s. 51)
synes ske i betydande utsträckning, torde de möjligheter att erhålla förlängning
av undersökningstiden, som bestämmelserna i 19 § gruvlagen medgiver,
utnyttjas ganska sparsamt. I sistnämnt hänseende må hänvisas till
upprättade tabeller om meddelade förlängningsbeslut (prop. s. 52). Den
ringa omfattning vari förlängningsmöjligheterna utnyttjats torde bero på att
behovet av längre undersökningstider än som tillkommer inmutaren direkt
på grund av gruvlagens bestämmelser, d. v. s. tre år från dagen för inutsedelns
utfärdande, i betydande utsträckning i praktiken tillgodosetts på en
annan väg än den av lagstiftaren anvisade, nämligen genom ommutning.
Möjligheten till förlängning enligt 19 § gruvlagen beröres icke av förevarande
lag och kan alltså fortfarande utnyttjas i stället för ommutning. Med
hänsyn härtill synes det icke erforderligt att, såsom kammarkollegiet föreslagit,
från den nya lagens tillämpningsområde undantaga ommutningarna.
1 övrigt har den av utredningen förordade grundläggande regeln i förevarande
paragraf om inskränkning i rätten att inmuta inom Norrbottens
län i och för sig lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. För egen del
anser jag mig kunna biträda utredningsförslaget på denna punkt. Paragragen
bör sålunda upptagas i enlighet med förslaget.
2 och 3 §§.
Utredningen
Om de villkor som enligt 2 § andra stycket må förenas med Konungens
tillstånd anför utredningen följande.
Utredningen har tidigare såsom önskvärt framhållit, att man inom den
nya lagens ram och med dess hjälp organiserar en samverkan mellan dem
som önskar deltaga i framtida prospekteringsvcrksamhet i Norrbotten. Tilllika
har betonats att Kungl. Maj :t bör tilläggas befogenhet att föreskriva
bl. a. de villkor för medgivanden enligt den nya lagen, som kan behövas för
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
att uppnå ett sådant syfte. En bestämmelse om Kungl. Maj :ts rätt att föreskriva
villkor har också upptagits under förevarande paragraf. Några mera
detaljerade riktlinjer för hur prospekteringsförfarandena i de särskilda
fallen bör samordnas finner sig utredningen icke kunna lämna. Detalj avgörandena
kräver nämligen en nära kännedom om vilka företag som kommer
att deltaga i prospekteringssamarbetet liksom om de tekniska och ekonomiska
resurser, som kommer att stå dessa företag till buds vid den tidpunkt,
då arbetet skall utföras. Till detta kommer så att de mätningar och
undersökningar i övrigt, som SGU torde komma att verkställa under regionalprospekteringen,
uppbygges av så många tekniska faktorer och vetenskapliga
överväganden, att vissa svårigheter kan visa sig uppkomma i praktiken,
när det gäller att ersätta SGU:s arbeten med arbeten utförda av annan.
I och för sig kan detta förhållande icke anses vara särskilt anmärkningsvärt.
Prospekteringstekniken är ju aldrig identiskt lika och utvecklingen
går ständigt framåt. Flera exempel kan anföras på att en prospekterare
funnit malm, oaktat egen eller andras prospektering förhållandevis
nyligen gått över området.
Även andra villkor än sådana som direkt tar sikte på en samverkan mellan
malmletarna inom Norrbotten bör kunna komma i fråga. Från det allmännas
synpunkt kan det t. ex. vara av värde, om sökanden — för att kännedomen
om de geologiska förhållandena skall ökas — ålägges att efter
undersökningsarbetenas avslutande till SGU eller annan myndighet lämna
sammanfattande redogörelser och översiktliga geologiska och geofysiska
kartor.
Departementschefen vid lagrådsremissen
I vissa fall torde dispens avseende inmutning för exempelvis järnmalm
icke böra komma i fråga, medan något hinder för dispens avseende inmutning
för andra mineral icke föreligger. Avfattas dispensregeln i 2 § i överensstämmelse
med utredningens förslag så, att dispens må lämnas beträffande
— förutom fyndigheter i allmänhet — även fyndigheter av visst slag,
öppnas möjligheter för en mera omfattande dispensgivning. Därigenom gagnas
främst sådana företag, vilkas prospekteringsverksamhet är inriktad på
annat än järnmalm, exempelvis sulfidmalmer. I fråga om järnmalmerna
torde nämligen i enlighet med utredningens i det föregående berörda uppfattning
större restriktivitet komma att iakttagas vid dipensgivningen.
Beträffande de i utredningens lagutkast under 3 § intagna bestämmelserna
kan jag förorda såväl den särskilda föreskriften om anvisande av utmål,
när Kungl. Maj:t meddelat tillstånd till inmutning av fyndigheter av visst
slag, som stadgandet att inom utmålet icke må brytas inmutningsbara mineral
av annat slag än det tillståndet avser, med mindre så erfordras för
gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande. Såsom utredningen betonat, bör
sistnämnda behov vara av gruvteknisk och ej ekonomisk karaktär. Detta
förhållande torde även böra komma till uttryck i lagtexten (jfr 52 § första
stycket gruvlagen). Däremot anser jag det icke påkallat att såsom utredningen
föreslagit begränsa gruvinnehavarens rätt att tillgodogöra sig mineral,
som är av annat slag än det med dispensansökningen avsedda men som
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963 23
enligt vad nyss nämnts måste brytas tillsammans med detta. En sådan bestämmelse
lärer nämligen kunna medföra betydande olägenheter för gruvinnehavaren
och begränsa värdet för honom av dispensen ulan att praktiskt
sett i nämnvärd grad gynna lagens syfte. De påföljder för mineralbrytning
i strid mot 3 § som intagits under 5 § synes mig för övrigt tillräckliga
till förhindrande av missbruk av rätten att i vissa situationer bryta andra
mineral än dem som dispensen avser. Till förekommande av tveksamhet
torde det böra angivas i 3 §, att gruvinnehavaren är berättigad att tillgodogöra
sig mineral, varom nu är fråga.
I övrigt har jag intet att erinra mot vad utredningen anfört och föreslagit
beträffande dessa paragrafer. Dock torde vissa formella jämkningar böra
vidtagas i paragraferna. Jag vill understryka att de villkor, som må förknippas
med ett tillstånd enligt 2 §, endast bör vara av den karaktär och betingade
av de syften utredningen angivit.
I det till lagrådet remitterade förslaget hade 3 § följande lydelse.
Har Konungen---utmål anvisas inmutaren allenast på grund av
påvisad förekomst av mineral av det slag tillståndet avser. Inom utmålet må
icke brytas inmutningsbara mineral av annat slag än det tillståndet avser,
med mindre så erfordras för gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga
om mineral som avses med tillståndet. Sålunda brutet mineral må gruvinnehavaren
tillgodogöra sig.
4 §.
Utredningen
Vid upprättandet av förslaget till bestämmelserna i paragrafens första
stycke, vilket avser ingivandet av ansökning om Kungl. Maj :ts tillstånd till
inmutning och formerna för den fortsatta behandlingen av denna ansökan,
har utredningen eftersträvat att uppnå överensstämmelse med reglerna i 6
och 8 §§ gruvlagen. Av 1 § lagen den 21 juni 1946 om rätt att i mål och
ärenden som tillhöra stats eller kommunalmyndighets handläggning insända
handlingar med posten in. m. följer, framhåller utredningen, att ansökningen
må sändas till bergmästaren med posten i betalt brev. Den bergmästare
som avses i lagrummet är bergmästaren i norra distriktet, vilket omfattar
bl. a. Norrbottens län.
Paragrafens andra stycke behandlar det fall, att ansökning om Kungl.
Maj :s tillstånd ingivits till bergmästaren i samband med ansökning om
inmutningsrätt enligt gruvlagen 2 § första stycket. I överensstämmelse med
vad som gäller enligt 8 § andra stycket gruvlagen föreslås ansökningen om
inmutningsrätt då vila i avbidan på Kungl. Maj:ts beslut i tillståndsfrågan.
Departementschefen vid lagrådsremissen
Vad utredningen föreslagit synes icke giva anledning till erinran, varför
stadgandet bör upptagas i överensstämmelse med dess förslag.
24
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
5 §•
Remissinstanserna
Professorn S. Ljungman, vars yttrande som förut sagts åberopats av
Svenska gruvföreningen, framhåller, att den föreslagna möjligheten att genom
vitesföreläggande övervaka efterlevnaden av de villkor Kungl. Maj:t
ställer i »koncessionen» är av principiell betydelse. Därigenom lämnas nämligen
en obegränsad sanktion åt planekonomisk övervakning, låt vara att
liknande möjligheter förekommer vid koncession enligt stenkolslagen och
uranlagen.
Departementschefen vid lagrådsremissen
Några principiella betänkligheter anser jag icke möta mot att, såsom utredningen
föreslagit, möjliggöra vitesföreläggande mot den som underlåter
att uppfylla av Kungl. Maj :t föreskrivna dispensvillkor. Paragrafens första
stycke torde sålunda kunna upptagas i överensstämmelse med utredningens
förslag.
Andra stycket i paragrafen torde behöva jämkas för att överensstämma
med 3 § i dess av mig förordade lydelse.
Något stadgande om skyldighet för domstol att underrätta bergmästaren
om beslut, varigenom inmutningsrätt förklarats förverkad, synes med hänsyn
till vad som föreskrives i 78 § gruvlagen icke erforderligt. Det av utredningen
förordade tredje stycket i paragrafen torde följaktligen kunna utgå.
I det till lagrådet remitterade förslaget hade lagrummet följande lydelse.
Underlåter den--— sina skyldigheter.
Den som bryter mineral i strid mot 3 § dömes till dagsböter. Är brottet
grovt, skall därjämte den inmutningsrätt, varom är fråga, förklaras förverkad.
Lagrådet angående 1—5 §§
Lagrådet anförde beträffande 1—5 §§ följande (prop. s. 56—57).
Enligt 2 § första stycket i förslaget skall Konungens tillstånd till inmutning
kunna begränsas att avse fyndighet av visst slag. Inom ett på sådan inmutning
grundat utmål skall enligt 3 § andra punkten icke få brytas inmutningsbara
mineral av annat slag än det tillståndet avser, med mindre så erfoi
dras för gruvarbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om mineral som
avses med tillståndet.
Förslaget i denna del innebär ett avsteg från vad som eljest gäller enligt
gruvlagen, nämligen att inmutning medför rätt att bryta inmutningsbara mineral
av alla slag. Med en sådan begränsning av inmutarens rätt kunna
övriga inmutningsbara mineral ej tillgodogöras av någon. Inmutningsrätt
kan nämligen icke erhållas till ett område, som redan omfattas av inmutning,
eftersom inmutning utgör hinder enligt 5 § 8) i gruvlagen. Någon tidsbegränsning
för gruvrättens bestånd kan ej upptagas som dispensvillkor.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1063
25
Även ett annat förhållande bör i detta sammanhang beaktas. Till 3 §
andra punkten i förslaget anknytes straffbestämmelsen i 5 § andra stycket
och den i samband därmed meddelade föreskriften att, om brottet är
grovt, den inmutningsrätt varom är fråga skall förklaras förverkad. Beträffande
förverkandet hänvisas i motiven till att 57 § gruvlagen blir tillämplig.
Det är emellertid att märka, att den förverkandesituation som där avses är
av annan natur än det straffrättsliga förverkandet enligt förslaget. Någon
motsvarighet finns ej i gruvlagen; jämför 73 §. Bestämmelserna i 57 § äro
till sin innebörd mindre lämpliga för ett fall som det ifrågavarande; bl. a.
får gruvinnehavaren behålla de brutna och uppfordrade mineralen. Därtill
kommer att om olaglig brytning enligt förslaget försiggår i en fyndighet, där
exempelvis kronan är delägare på grund av kronoandel — det kan tänkas att
den enskilde på grund av arrende av kronoandelen eller brytningsvitsord
ensam verkställer den brytning varom är fråga — förverkandet drabbar även
kronans andel i fyndigheten.
På grund av vad nu anförts får lagrådet föreslå att föreskrifterna i 3 §
andra och tredje punkterna samt stadgandet i 5 § andra stycket få utgå. I
3 § första punkten synes det förtydligandet böra göras, att utmål i där åsyftat
fall må anvisas allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,
innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet att fyndigheten
sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål
för gruvdrift (jämför 2 § tredje stycket gruvlagen).
Skulle vad nu anförts ej beaktas och stadgandet i 5 § andra stycket alltså
bibehållas, får lagrådet föreslå, att förverkandet bestämmes skola avse de
olagligen brutna mineralen eller, om de ej finnas i behåll, deras värde. Vidare
föreslår lagrådet, med hänsyn till de skiftande situationer särskilt med
avseende på rätten till fyndighet som kunna föreligga, att förverkandet ej
göres obligatoriskt.
I 2 § andra stycket i förslaget stadgas att tillstånd till inmutning må förbindas
med de villkor, som finnas påkallade. Enligt utredningen bör i dispensärende
viss tid kunna föreskrivas, inom vilken ansökning om inmutningsrätt
skall ingivas. Vidare böra sådana villkor kunna uppställas som
direkt taga sikte på en samverkan mellan malmletarna inom länet eller avse
åläggande att efter undersökningsarbetenas avslutande till Sveriges geologiska
undersökning eller annan myndighet lämna sammanfattande redogörelser
samt översiktliga geologiska och geofysiska kartor. Departementschefen
understryker att de villkor, som må förknippas med ett tillstånd enligt
2 §, endast böra vara av den karaktär och betingade av de syften som
utredningen angivit.
De villkor som avses äro alltså sådana som hänföra sig till inmutningsansökning
och undersökningsstadiet. Det må observeras, att endast vissa av de
villkor som avses i 2 § andra stycket äro villkor i egentlig mening, d. v. s.
sådana som utgöra förutsättning för erhållande av inmutning. Andra villkor
äro av den natur, att fullgörande kan framtvingas med stöd av vitesbestäm
-
26
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
melsen i 5 § första stycket. Detta förhållande synes dock ej behöva medföra
en ändring av lagtexten.
Efter undersökningsstadiet bör inmutarens rätt helt regleras enligt gruvlagen.
Bestämmandet av utmål och eventuell utvidgning av utmålet sker
alltså enligt gruvlagens regler. Ytterligare må framhållas, att vid beviljande
av dispenser bör uppmärksammas att Konungens tillstånd till inmutning i
vissa fall erfordras enligt 5 § gruvlagen ävensom enligt 1916 års lag om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier
i vissa bolag.
Departementschefen vid anmälan av lagrådets utlåtande
Beträffande lagrådets uttalande i dessa delar anförde departementschefen
följande (prop. s. 59).
Jag har icke något att erinra mot lagrådets förslag, att föreskrifterna i
3 § andra och tredje punkterna samt stadgandet i 5 § andra stycket skall
utgå. Även det i 3 § första stycket förordade förtydligandet — att utmål i där
åsyftat fall må anvisas allenast om inom det inmutade området finnes fyndighet,
innehållande mineral av det slag tillståndet avser i sådan myckenhet
att fyndigheten sannolikt kan med avseende på detta mineral göras till föremål
för gruvdrift — synes böra godtagas. Jag vill därvid understryka vikten
av att ansökningar om utmål i dessa fall prövas med synnerlig noggrannhet
och att hänsyn vid prövningen tages uteslutande till mineral av
det slag tillståndet avser.
Övergångsbestämmelserna
Utredningen
Utredningen finner att lagens tvingande karaktär medför särskilda problem
i fråga om ansökningar, som inkommit till bergmästaren före lagens
ikraftträdande men som ännu ej lett till beslut om inmutningsrätt. Ansökningar
som inkommit före offentliggörandet av utredningens förslag anses
kunna tillåtas ge upphov till inmutningsrätt enligt gruvlagens regler utan
hinder av den nya lagen. Beträffande ansökningar, som inges efter förslagets
framläggande, är emellertid enligt utredningens mening förhållandet
ett annat. Utredningen anser att särskilda bestämmelser uppenbarligen fordras
för att förebygga att den fria inmutningsrätten under tiden fram till
lagens ikraftträdande utnyttjas på ett sådant sätt att genomförandet av lagens
syfte äventyras. Lagen bör därför tillämpas i första hand på sådana
efter förslagets offentliggörande gjorda ansökningar, som vid ikraftträdandet
ännu icke lett till att inmutningsrätt beviljats.
Utredningen framhåller vidare att tiden mellan offentliggörandet och
ikraftträdandet oundvikligen blir så lång att därunder ingivna ansökningar
om inmutningsrätt i viss utsträckning hinner beviljas. Utredningen har ansett
frågan om verkningarna härav föranleda särskild uppmärksamhet. Det
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr .‘18 år 1963
27
ta problem kan enligt utredningen icke lösas på annat sätt än genom förklaring
att beslut, varigenom inmutningsrätt beviljas i anledning av ansökan
som inkommit efter förslagets offentliggörande i princip skall vara utan
verkan. Utredningen anför vidare.
Utredningen är väl medveten om de principiella betänkligheter som kan
hysas mot att lagen gives retroaktiv tillämpning beträffande vissa redan uppkomna
rättigheter. Häremot kan emellertid framhållas, att den på civilrättens
område gällande huvudregeln att ny lag icke bör givas tillbakaverkande
kraft ingalunda är undantagslös. Tvärtom har lagstiftaren under årens lopp
vid flerfaldiga tillfällen frångått denna regel. Undantagen har genomgående
berättigats av ett starkt offentligt intresse. En grupp av fall där ingripande
ansetts kunna ske mot bestående rättigheter avser den situationen, att man
stått i begrepp att införa nya tvingande lagbestämmelser och risk förelegat
att de personer, mot vilka lagstiftningen skulle riktas, komme alt utnyttja
tiden intill dess den trätt i kraft för att sluta avtal, på vilka lagen normalt
icke skulle bli tillämplig. (Jfr en vid prop. 1943: 320 fogad utredning, som
på särskilt uppdrag verkställts av numera professorn K. Rodhe beträffande
frågan om och i vad mån retroaktiv civillagsliftning är förenlig med svensk
grundlag och eljest vedertagna principer för lagstiftning, närmast anf. prop.
s. 52 f.). Några exempel må nämnas. I lag den 23 maj 1924 (nr 143) om ändrad
lydelse av lagen den 12 maj 1917 om tillägg till 1896 års lag om hemmansklyvning,
ägostyckning och jordavsöndring stadgades bl. a., att inom
område för vilket enligt förordnande stadsplan skulle upprättas ägostyckning
icke finge ske på sådant sätt att markens ändamålsenliga bebyggande
försvårades. På hemställan av lagrådet, som befarade att föreslagen lagändring
under tiden före ikraftträdandet skulle eluderas genom överlåtelser för
ägostyckning (prop. 1924: 205 s. 20), föreskrevs i övergångsbestämmelserna
att lagen skulle äga tillämpning jämväl beträffande ägostyckning, för
vilken förordnande meddelats eller avtal om överlåtelse skett under viss tid
före lagens ikraftträdande, allt såvitt ej fastställelse meddelats å förrättningen
före lagens ikraftträdande. I en samma dag utfärdad lag med liknande
innehåll i fråga om avsöndringar stadgades, att lagen skulle äga tilllämpning
jämväl beträffande avsöndring som skett under sagda tid, dock
ej där fastställelse å avsöndringen meddelats innan den nya lagen trädde
i kraft. Ett exempel från en senare tid utgör lagen den 20 december 1946
om kontroll å överlåtelse av vattenkraft, enligt vilken förvärv av vattenkraft
av viss storlek underkastades offentlig prövning i fråga om vederlagets skälighet
och nedsättning kunde föreskrivas beträffande vederlag som ej befanns
vara skäligt. Lagen, vilken trädde i kraft den 24 december 1946, skulle
enligt övergångsbestämmelserna äga tilllämpning jämväl å förvärv som skett
före lagens ikraftträdande men efter den 15 november 1946, vilken dag proposition
i ämnet framlagts. I detta lagstiftningsärende uttalade föredragande
departementschefen med anledning av erinringar från lagrådets sida bl. a.,
alt det enligt hans mening vore av värde, att icke under tiden för lagförslagets
behandling i riksdagen träffades avtal om överlåtelse av vattenkraft
till priser som ej kunde kontrolleras. Några större principiella betänkligheter
ansåg departementschefen ej möta mot att låta lagstiftningen gälla avtal,
som ingåtts eller det lagförslaget blivit känt (prop. 1946: 380 s. 13).
Skälen för att den nu föreslagna lagen på sätt förut angivits ges lillbakaverkande
kraft under tiden efter förslagets framläggande får speciell tyngd
genom den särskilda egenskap hos inmutningsinstitutet som gör det möjligt
att utan vederlag till ringa kostnad förvärva ininulningsrätter i hart när obegränsat
antal. Sistnämnda förhållande medför all utan retroaktiv tillämp
-
28
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
ning skulle genomförandet av lagens syfte kunna omintetgöras i ojämförligt
mycket större omfattning än vad i motsvarande fall skulle ha varit praktiskt
möjligt exempelvis i fråga om de äldre lagar som berörts ovan. Den
omständigheten att inmutningsrätt grundas genom åtgärd av offentlig myndighet
och ej genom avtal torde icke böra tillmätas någon avgörande betydelse
i sammanhanget. Om den retroaktiva verkan såsom föreslagits begränsas
till att gälla inmutningsrätter, beviljade med anledning av ansökningar,
som ingivits efter det förslaget blivit känt, synes enligt utredningens
mening några allvarligare betänkligheter icke behöva hysas mot en lagbestämmelse
av förevarande slag.
En sådan bestämmelse synes dock kräva en mindre modifiering för undvikande
av obilliga konsekvenser i vissa situationer. Utredningen åsyftar
härvid främst det fallet att en ansökan, på grund av vilken inmutningsrätt
beviljats före lagens ikraftträdande, föregåtts av omfattande, före förslagets
offentliggörande utförd prospekteringsverksamhet men till följd av tidsbrist
eller av annat skäl ingivits först efter offentliggörandet. Med hänsyn
till dylika fall bör Kungl. Maj:t ha möjlighet att, efter ansökan inom tre
månader från lagens ikraftträdande, förordna att inmutningsrätt som grundas
på ansökan ingiven efter offentliggörandet skall bestå. Sådan inmutningsrätt
bör tills vidare bestå och bli utan verkan först då tre månader förflutit
efter lagens ikraftträdande utan att ansökan om dess fortsatta bestånd
ingivits eller, om ansökan gjorts, då densamma avslagits av Kungl. Maj:t.
Utredningen förutsätter att ansökningar kan avgöras skyndsamt. — Föreligger
omständigheter som nyss sagts i fråga om inmutningsansökan, som
ingivits efter förslagets framläggande men ännu vid lagens ikraftträdande
ej lett till beslut om beviljande av sådan rätt, bör hänsyn kunna tagas härtill
vid Kungl. Maj:ts prövning av eventuell dispensansökan enligt 2 § i den
nya lagen.
Remissyttrandena
De föreslagna övergångsbestämmelserna tillstyrkes av länsstyrelsen i Norrbottens
län.
Hovrätten för Övre Norrland, kammarkollegiet, kommerskollegium och
bergmästarämbetet i norra distriktet avstyrker utredningens förslag i vad
därigenom lagen gives retroaktiv tillämpning.
Hovrätten för övre Norrland anser sålunda starka principiella betänkligheter
föreligga mot att i efterhand göra giltigheten av ett av offentlig myndighet
fattat beslut beroende på diskrelionär prövning av Kungl. Maj:t. I
vart fall bör enligt hovrättens mening övergångsbestämmelserna till undvikande
av rättsförluster kompletteras med föreskrifter dels om automatisk
förlängning av tiden för sökande av utmålsförrättning, motsvarande tiden
från dagen för bergmästarämbetets beslut om inmutningsrätt till dess Kungl.
Maj :ts beslut om inmutningsrättens fortbestånd föreligger, dels ock om möjlighet
till ersättning av statsmedel för de med ansökningen förenade kostnaderna
till dem vilkas inmutningsrätter icke blir bestående.
Den föreslagna retroaktiviteten inger enligt kammarkollegiet betänkligheter
ur skilda synpunkter. En sammanställning av 9 § 1 mom. gruvlagen och
de föreslagna övergångsbestämmelserna visar, att det från dagen för betänkandets
avlämnande till lagens ikraftträdande skall föreligga ämbets
-
29
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
skyldighet för bergmästaren i norra distriktet att meddela beslut, vilka
principiellt och därest ej i särskild ordning annorlunda förordnas skall vara
utan verkan. Denna anordning är enligt kollegiets mening olämplig.
Kommerskollegium anser, att den retroaktiva utformning övergångsbestämmelserna
fått är ägnad att på ett icke godtagbart sätt inkräkta på enskilda
gruvföretagares möjligheter att fullfölja redan utförda prospekteringar
genom att söka inmutning. Det kan enligt kollegium icke sägas vara
något allmänt intresse att på angivet sätt inkräkta på sådana gruvföretagares
rätt. överhuvud anser kollegium icke de anförda skälen för de föreslagna
retroaktiva bestämmelserna vara bärande. I samma riktning uttalar sig bergmästarämbetet
i norra distriktet.
Departementschefen vid lagrådsremissen
Den nya lagen torde få träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Såsom föreslagits bör dess giltighetstid vara begränsad till ungefär
tio år. Den bör sålunda gälla till och med den 31 december 1972. Tillkommer
dessförinnan en ny gruvlagstiftning, kan det självfallet bli erforderligt
eller lämpligt att upphäva eller ändra förevarande lag.
Såsom både utredningen och några remissinstanser framhållit kan vissa
principiella betänkligheter anföras mot att giva den nya lagen tillbakaverkande
kraft. Det är sålunda icke helt tillfredsställande vare sig att ett i laga
ordning tillkommet beslut av bergmästaren, varigenom inmutningsrätt beviljats,
för sin fortsatta giltighet blir beroende av Kungl. Maj :ts diskretionära
prövning eller att hinder uppkommer för enskilda malmletare att genom inmutning
fullfölja prospekteringsarbeten, som utförts innan förslaget om inmutningsförbud
givits offentlighet. Emellertid skulle genomförandet av lagens
syften kunna helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser
meddelades av retroaktiv innebörd. Detta skäl synes mig vara av den styrka,
att de nämnda betänkligheterna måste vika. I detta hänseende torde jag
även få hänvisa till att, såsom utredningen framhållit, lag i liknande fall
tidigare givits viss tillbakaverkande kraft.
I enlighet med utredningens förslag bör i övergångsbestämmelserna inskrivas
befogenhet för Kungl. Maj :t att förordna om fortsatt bestånd av inmutningsrätter,
vilka eljest skolat vara utan verkan. I fråga särskilt om hinder
för inmutning, avsedd att säkra resultatet av tidigare prospekteringar,
vill jag i detta sammanhang framhålla, att Kungl. Maj :t torde få förutsättas
taga särskild hänsyn till sådan omständighet vid utövandet av nämnda befogenhet.
Liksom vid prövning av ansökning om dispens enligt lagens 2 §
torde för övrigt vid den nu avsedda prövningen betydande liberalitet alltid
böra visas.
Enligt utredningens förslag skall bestämmelsen om tillbakaverkande kraft
gälla i fråga om inmutningsbeslut i anledning av ansökning, som inkommit
till bergmästaren den dag utredningsförslaget offentliggjordes, d. v. s. den 28
3 llihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 avd. Nr 38
30
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
januari 1963, eller därefter. Jag förordar den begränsningen att endast beslut
i anledning av ansökningar, som inkommit den 19 april 1963 eller
därefter, skall beröras av bestämmelsen. Nämnda dag beräknar jag kunna
anmäla frågan om proposition i ämnet.
En remissinstans har som framgår av vad i det föregående anförts föreslagit
att övergångsbestämmelserna skall kompletteras med ett stadgande
om viss automatisk förlängning av tiden för sökande av utmålsförrättning.
Då dröjsmål med igångsättande av undersökningsarbeten varit motiverat med
hänsyn till övergångsbestämmelsernas innehåll, synes detta kunna beaktas
vid prövning av ansökan om förlängning av undersökningstiden enligt 19 §
tredje stycket gruvlagen. Med hänsyn härtill torde någon föreskrift i förevarande
lag av det innehåll som föreslagits i remissyttrandet icke vara erforderlig.
Däremot synes ett i samma remissyttrande framfört annat förslag
böra vinna beaktande. Enligt detta bör möjlighet beredas till ersättning av
statsmedel för de med ansökningen förenade kostnaderna till dem vilkas inmutningsrätter
icke blir bestående. Någon särskild författningsbestämmelse
härom torde icke erfordras. Efter ansökning torde medel för ifrågavarande
ändamål få anvisas av Kungl. Maj:t från det under trettonde huvudtiteln
upptagna anslaget för oförutsedda utgifter.
Med anledning av vad sålunda anförts torde — i väsentlig överensstämmelse
med utredningens förslag — beträffande övergångsförhållandena böra
stadgas följande. Den nya lagen skall icke utgöra hinder mot beviljande av
inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till bergmästaren före
den 19 april 1963. Före lagens ikraftträdande meddelat beslut, varigenom
inmutningsrätt beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit
den 19 april 1963 eller därefter skall vara utan verkan, såframt icke
Kungl. Maj :t efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader
från ikraftträdandet, förordar att inmutningsrätten skall bestå. Sedan
ansökning om inmutningsrättens fortbestånd inkommit till bergmästaren,
skall med den förfaras på sätt i 4 § första stycket för där angivet fall är
stadgat. Bergmästaren skall sålunda med eget utlåtande vidarebefordra ansökningen
till länsstyrelsen, som har att insända handlingarna jämte eget utlåtande
till Kungl. Maj :t.
Lagrådet
Bland övergångsbestämmelserna i förslaget har upptagits ett stadgande,
enligt vilket före lagens ikraftträdande meddelat beslut, varigenom inmutningsiätt
beviljats annan än kronan i anledning av ansökning, som inkommit
den 19 april 1963 eller därefter, skall vara utan verkan, såframt icke
Konungen efter ansökning, som ingivits till bergmästaren inom tre månader
från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå. Detta
stadgande är enligt lagrådets mening ägnat att väcka allvarliga betänkligheter.
Under tiden mellan den 19 april 1963 och lagens ikraftträdande skall
bergmästaren behandla inkommande inmutningsansökningar på samma
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år t963 31,
sätt som hittills och vara skyldig att, om hinder ej föreligger enligt gruvlagen,
jämväl bevilja dem; det må i detta sammanhang erinras om att enligt
9 § 1 mom. gruvlagen bergmästaren skall meddela besked över inmutningsansökning
så snart ske kan och sist inom 30 dagar efter det ärendet
kommit i sådant skick, att detsamma kan företagas till slutligt avgörande.
Enligt ifrågavarande övergångsbestämmelse skulle emellertid den föreslagna
lagens ikraftträdande medföra, att ett sådant inmutningsbeslut blir »utan
verkan», såframt ej dispens beviljas. Såvitt för lagrådet är känt har något
stadgande av motsvarande innebörd icke tidigare förekommit. Framhållas
må att de i utredningens betänkande omnämnda övergångsbestämmelserna
till lagarna av den 23 maj 1924 icke inneburo något upphävande av före lagens
ikraftträdande meddelade beslut av myndighet; beträffande retroaktiviteten
hade nämligen undantag gjorts för fall då fastställelse av ägostyckningen
respektive avsöndringen meddelats före ikraftträdandet.
Som motivering för ovannämnda principiellt betänkliga stadgande har
departementschefen anfört, att genomförandet av lagens syften skulle kunna
helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv
innebörd. Dessa farhågor synas emellertid vara överdrivna. För
lagrådet har upplysts, att under den tid som förflutit sedan utredningens
förslag framlades och fram till den 1 april 1963 antalet inmutningsansökningar
från enskilda ej varit särskilt stort och att dessa ansökningar kunde
antagas vara av sådan beskaffenhet att skäl till dispens förelegat, om de omfattats
av övergångsbestämmelsen.
Av anförda skäl kan lagrådet icke godtaga ifrågavarande övergångsbestämmelse.
Lagrådet hemställer, att tredje och fjärde punkterna i övergångsbestämmelserna
utgå.
Departementschefen vid anmälan av lagrådets utlåtande
I anledning av lagrådets utlåtande i denna del anförde departementschefen
följande (prop. s. 59—60).
Beträffande övergångsbestämmelserna har enligt lagrådets utlåtande upplysts,
att under den tid som förflutit sedan utredningens förslag framlades
och fram till den 1 april 1963 antalet inmutningsansökningar från enskilda
ej varit särskilt stort och att dessa ansökningar kunde antagas vara av sådan
beskaffenhet att skäl till dispens förelegat, om de omfattats av de övergångsbestämmelser
vilka upptagits i det till lagrådet remitterade lagförslaget.
Att antalet inmutningsansökningar från enskilda under angivna tid
varit ganska ringa kan emellertid sammanhänga med att i utredningens betänkande
föreslagits, att bestämmelsen om tillbakaverkande kraft skulle
gälla i fråga om inmutningsbeslut i anledning av ansökningar, som inkommit
till bergmästaren den dag förslaget offentliggjordes, den 28 januari
1963, eller senare. Hade utredningens förslag icke innehållit en regel av denna
innebörd, skulle måhända inmutningsverksamheten i Norrbotten ha haft
större omfattning under ifrågavarande tid. Uppgiften om den ringa inmut
-
32
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
ningsverksamheten kan därför icke anses vara ägnad att vederlägga min
tidigare uttalade mening, att genomförandet av lagens syften skulle kunna
helt eller delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv
innebörd. Den omständigheten att dessa bestämmelser kan leda till upphävande
av meddelade beslut av myndighet, medan de fall då retroaktiv lagstiftning
tidigare genomförts främst gällt träffade avtal, anser jag principiellt
sett vara av underordnad betydelse. Jag finner mig alltså icke böra
frångå min tidigare ståndpunkt i frågan men vill ånyo understryka, att en
betydande liberalitet är motiverad vid prövning av ansökningar om inmutningsrätters
fortbestånd.
Utöver tidigare berörda ändringar torde vissa redaktionella jämkningar
få vidtagas i lagförslaget.
Motionerna
I samtliga motioner riktas kritik mot den föreslagna övergångsbestämmelsen.
Enligt motionerna 1:7 7 8 och II :942 talar sålunda rättssäkerhetssynpunkter
för att lagförslaget ej oförändrat genomföres. Förslaget att lagen
skall få tillbakaverkande kraft anses betänkligt. Motionärerna finner
det anmärkningsvärt att departementschefen trots den starka kritiken från
lagrådet och kommerskollegium ej funnit skäl att slopa bestämmelsen om
retroaktiv tillämpning av lagen.
I motionerna 1:7 7 9 och II : 9 4 1 framhålles att det från principiell
rättssynpunkt mest betänkliga hos lagförslaget är dess retroaktiva verkan.
Motionärerna instämmer med lagrådets uttalande i ämnet och hänvisar
även till de remissyttranden, vari förslaget såvitt nu är i fråga avstyrkts.
Det bör enligt motionärerna över huvud taget vara mycket starka skäl för
en retroaktiv lagstiftning men alldeles särskilt när det som nu är fråga om
en ny form av retroaktivitet.
Uttalanden av i huvudsak samma innebörd göres i motionerna 1:789
och 11:954. Dessa motionärer tillägger att företag, som redan inlett
prospektering inom ett område, riskerar på grund av övergångsbestämmelsen
att ett ekonomiskt utnyttjande av en fyndighet omöjliggöres och att
redan företagna investeringar förloras. Även sådana företag, som ej prospekterat
inom visst område, bör enligt motionärerna åtnjuta det rättsäkerhetsskydd
som den allmänna principen om förbud mot retroaktivitet innebär.
Offentlig utredning
Kungl. Maj :t har den 28 juni 1963 bemyndigat chefen för justitiedepartementet
att tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa den i förevarande
proposition aviserade allmänna översynen av gruvlagstiftningen. I
direktiven anföres bl. a. följande.
33
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
Inmutningssystemet kan sägas ha blivit accepterat i svensk gruvrätt under
förra hälften av 1700-talet och har sedan dess tillämpats i vårt land.
Under förarbetena till 1938 års gruvlag diskuterade man emellertid vid olika
tillfällen frågan om det system, som borde komma till användning för den
nya lagstiftningen. 1 direktiven till 1920 ars gruvlagstiftningssakkunniga
framhöll sålunda föredragande departementschefen, att ininutningsrätten,
sådan den utformats i då gällande gruvlagstiftning, icke tilbörligen tillgodosåg
det allmännas berättigade krav och lätt medförde mindre önskvärda resultat.
Själva utgångspunkten för lagstiftningen, nämligen att tillgodogörandet
av landets mineralfyndigheter främjades genom utsikten av ekonomisk
vinst för upptäckaren, ansågs visserligen i och för sig beaktansvärd och
hade tidigare ägt än större berättigande. Men de! kunde icke anses rationellt,
att upptäckarintresset allt fortfarande tillgodosågs i den obegränsade utsträckning,
som vore fallet enligt ett på fri inmutnings- och brytningsrätt
grundat system. Det spörsmål, som de sakkunniga i första rummet borde
taga under omprövning, måste därför bli, huruvida den nya lagstiftningen
skulle grundas på ett rent koncessionssystem eller på ett blandat koncessions-
och inmutningssystem.
Det av gruvlagstiftningssakkuniga framlagda lagförslaget var baserat på
inmutningssystemet. De sakkunniga uttalade i sitt betänkande (SOU 1924:
16) att de ingående undersökt de olika systemens inbördes företräden och
därvid även prövat möjligheten av olika kombinationer av system. Enligt
de sakkunnigas mening ägde inmutningssystemet som sådant avgjort företräde
framför koncessionssystemet. Som skäl härför åberopade de sakkunniga,
att inmutningssystemet innebar den största lockelsen till etterforskande''
och undersökning av mineralfyndigheter, vilka i Sverige merendels förekommer
på sådant sätt att efterforskandet av dem kräver ett träget och systematiskt
arbete. Tillika betonade de sakkunniga, att ett koncessionssystem
skulle medföra stora administrativa svårigheter och innebära vissa osäkerhetsmoment
beträffande tillämpningen.
Även socialiseringsnämnden förordade i ett yttrande angående allmänna
principer för en ny gruvlagstiftning, som nämnden på uppdrag av Ivungl.
Maj :t avgav år 1927 ''(SOU 1927: 14), att gruvlagen skulle byggas upp efter
ett inmutningssystem av modifierad karaktär.
Såsom framgår av vad tidigare sagts innebar tillkomsten av 1938 års
gruvlag icke någon övergång till koncessionsystemet. För att även med bibehållande
av inmutningssystemet tillgodose det allmännas intresse inom
gruvnäringen ersattes emellertid den rätt, som enligt då gällande lag tillkom
jordägaren att till hälften med inmutaren deltaga i gruvföretaget, med
en motsvarande rätt för kronan, den s. k. kronoandelen. dill stöd för ett
bibehållande av inmutningssystemet framhöll föredragande departementschefen
vid lagförslagets remitterande till lagrådet hl. a., att det självfallet
var ett viktigt intresse att malmletningen fortgick i oförminskad omfattning.
Tillika betonades, att denna verksamhet i vårt land är förknippad med
särskilda svårigheter beroende på malmernas förekomstsätt. På grund härav
måste malmletningen här huvudsakligen få karaktären av ihärdiga, systematiska
undersökningar med anlitande av särskilt utbildad personal och
moderna tekniska hjälpmedel. En upptäckarverksamhet av denna art syntes
departementschefen åtminstone tills vidare väsentligen böra anförtros åt
de enskildas initiativ och företagsamhet (prop. 1938: 40 s. 102 f).
Jag vill i detta sammanhang erinra om gällande bestämmelser om inskränkningar
i utländska rättssubjekts rätt all förvärva last egendom eller
gruva. Dessa bestämmelser är föremål för översyn genom den i fjol tillkallade
clable rings ut red ningen.
34
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år J963
Vissa av de synpunkter som under förarbetena till gällande gruvlag åberopades
till förmån för inmutningssystemets bibehållande torde stå sig än i
dag. Sålunda kan det antagas, att inmutningssystemet fortfarande är "bättre
ägnat att stimulera enskilda till efterforskande och undersökning av nya
mineralfyndigheter än koncessionssystemet.
Sedan 1930-talet har emellertid förhållandena på förevarande område
förändrats i viktiga hänseenden. I motsats till vad som förutsattes vid tillkomsten
av gällande gruvlag förekommer en omfattande prospektering efter
malm i statlig regi för kronans räkning. I detta sammanhang må erinras
om, att Sveriges geologiska undersökning bedriver ett betydande prospekteringsarbete
i Norrland, vilket nu avses få än större omfattning. Kungl.
Maj:t har sålunda i proposition nr 164 till 1963 års riksdag begärt godkännande
av vissa allmänna riktlinjer för eu malminventering i Norrbottens
län, innebärande bl. a. att inventeringsarbeten, som kostnadsberäknats till
sammanlagt omkring 40 milj. kronor, skall utföras av Sveriges geologiska
undersökning under åren 1963—1972. Här må vidare framhållas, att malmletningstekniken
under senare år undergått stora förändringar, som bl. a.
består i att flygprospektering avseende vidsträckta områden företages i
ökande omfattning, ett förhållande som kan ha sin betydelse vid bedömning
av frågan om lämpligaste gruvrättsliga system.
Man kan i detta sammanhang inte heller förbigå, att de rent ekonomiska
betingelserna för gruvdrift i betydande grad förändrats sedan tiden före
andra världskriget. Såvitt avser de senaste åren har härtill självfallet bidragit
att nya stora gruvor med relativt låga produktionskostnader öppnats i
andra världsdelar. Utbudet av malm från dessa gruvor har, i förening med
nuvarande låga fraktsatser, medfört en allt hårdare konkurrens på världsmarknaden.
Skall Sverige kunna bibehålla sin nuvarande relativt stora andel
i denna marknad, måste svenskt bergsbruk bedrivas av rationella produktionsenheter
med väl arronderade och från kommunikationssynpunkt
lämpligt lokaliserade malmfält till sitt förfogande. Att den splittring av rätten
till fyndigheter inom samma malmtrakt, vartill ett på fri inmutningsiätt
baserat regelsystem kan leda, under dessa förhållanden kan innebära
eu väsentlig olägenhet synes svårligen kunna bestridas. Hänsynen till vår
exportmarknad tår emellertid ej undanskymma den inhemska marknadens
anspråk på en tryggad tillgång till malm för olika ändamål.
Bland de ytterligare omständigheter, som i förevarande sammanhang förtjänar
beaktande, må främst nämnas europeiska ekonomiska integrationssträvandena.
Etableringsutredningens arbete torde icke komma att beröra
sjalva gruvlagstiftningen, men uppenbart är att frågan om det system, som
gruvlagstiftningen är uppbyggd på, är av stor betydelse från förevarande
synpunkt. Vid sidan härav finnes ett flertal synpunkter, som under 1930- talet saknade aktualitet eller i vart fall var av underordnad betydelse men
som i våra dagar bör beaktas. På en del av dessa har malmutredningen för
Norrbotten pekat i sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1963: 36). Denna
utredning framhåller sålunda bl. a., att nuvarande gruvrätt med dess nära
nog automatiskt verkande regler icke torde inrymma möjligheter att vid
malmexploatering alltid åstadkomma avvägningar, som i skälig mån tillgodoser
andra betydelsefulla samhällsintressen än gruvnäringens. Enligt
utredningens mening är det otvivelaktigt av vikt att naturvårds-, kulturvårds-
och vattenvårdssynpunkter blir beaktade vid exploateringen och att
en rimlig avvägning mellan gruvnäringens intressen, å ena, och fastighetsbildnings-
och planintressena, å andra sidan, kan komma till stånd. Även
samernas intresse av att rennäringens krav blir beaktade kan nämnas i detta
sammanhang.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963 35
De nya förhållanden, som sålunda inträtt under de senaste decennierna,
talar enligt min mening för att en övergång från inmutningssystemet till
koncessionssystemet eller, möjligen, till en blandform av båda dessa system
ånyo bör övervägas. En ändring av lagstiftningen i detta hänseende förutsätter
emellertid en närmare utredning rörande de faktorer, som kan inverka
på valet av system och dessa faktorers inbördes betydelse. Vidare
torde böra undersökas, vilka olika åtgärder som kan vidtagas — lagstiftningsvägen
eller eljest för att stimulera till malmletning, om ett koncessionssystem
skulle väljas. Det behöver också klarläggas, om icke väsentliga
förbättringar jämfört med nuvarande förhållanden skulle kunna vinnas
genom punktvisa reformer inom ramen för ett även i fortsättningen
tillämpat inmutningssystem. Som exempel på sådana reformer må nämnas
åtgärder till motverkande av de s. k. ommutningarna, varigenom en
inmutare mot lagstiftarens intentioner under lång tid kan med utestängande
av andra intresserade undandraga en gång inmutade områden från
effektiv undersökning. Detta spörsmål har berörts av malmutredningen.
En annan lagstiftningsåtgärd, som ävenledes kan tjäna såsom exempel på
vad här avses, är att skärpa förutsättningarna för erhållande av utmål.
Såsom ett tredje exempel på tänkbara punktändringar må anföras ändringar
i gruvlagens bestämmelser om statsgruvefält.
I förevarande sammanhang måste också kronoandelens betydelse uppmärksammas.
Bestämmelserna därom infördes som tidigare nämnts i vår
gruvlagstiftning i syfte att stärka det allmännas ställning inom gruvnäringen.
Att de statsfinansiella intressena kan tillgodoses genom detta torde vara
oomtvistligt. Däremot har delade meningar gjort sig gällande om de faktiska
möjligheterna att med kronoandelens hjälp gagna andra allmänna
intressen. Till belysning av frågan om lämpligaste gruvrättsliga system torde
även på denna punkt en undersökning böra utföras, varvid de erfarenheter
i fråga om utnyttjandet av rätten till kronoandel, som kan ha vunnits
sedan nuvarande gruvlag trädde i kraft, självfallet bör utnyttjas.
Utskottet
Genom förevarande proposition framlägges förslag till allmänna riktlinjer
för en malminventering i Norrbottens län och till lag om inskränkning
i rätten till inmutning inom samma län. Till grund för förslagen
ligger ett av Malmutredningen för Norrbotten avgivet betänkande (SOU
1963:36).
I malminventering savsnittet presenteras allmänna riktlinjer för en systematisk
inventering av tillgångarna i Norrbottens län av järnmalm och andra
mineral. Departementschefen förordar ett inventeringsprogram som omfattar
två etapper, nämligen dels regionalprospektering för att översiktligt
lokalisera tillgängliga malmförekomster och dels lokalprospektering för
att närmare undersöka de funna malmerna. Regionalprospektering avses
främst skola äga rum inom de norra och västra delarna av länets inland
med undantag av fjällregionen, medan lokalprospekteringen i första hand
skall avse vissa större kända fyndigbeter inom samma område, vilka fyndigbeter
enligt utredningens betänkande är belägna inom malmfälten Ekströmsberg,
Kaunisvaara, Masungsbyn och Vittangi. Inventeringen, som
36
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
skall utföras av Sveriges geologiska undersökning (SGU) under åren 1963
—1972, har kostnadsberäknats till omkring 40 miljoner kronor. Av beloppet
faller omkring hälften på regionalprospektering, medan återstoden avser
lokalprospektering ävensom erforderligt forsknings- och utvecklingsarbete,
analyser m. m.
I de likalydande motionerna 1:778 och 11:942 hemställes att riksdagen
måtte godkänna i motionerna angivna riktlinjer beträffande den ifrågasatta
malminventeringen. Motionärerna förordar under hänvisning till att
vissa delar av inventeringsområdena redan undersökts av enskilda företag
att ett samarbete redan från början åvägabringas mellan SGU och
företagen, så att dubbelarbete undvikes. Vidare anser motionärerna att
förnyad inventering av redan undersökta områden ej bör ifrågakomma,
om icke en förbättrad undersökningsmetod användes. Motionärerna delar i
princip departementschefens uppfattning att inventeringsarbetets tyngdpunkt
bör förläggas till regionalprospektering. Det förutsättes emellertid
att lokalprospekteringen ges tillräcklig omfattning, när omständigheterna
föranleder därtill. Resurserna bör enligt motionärernas mening fördelas
med beaktande av vunna resultat, varför programmet och kostnadsberäkningarna
årligen bör omprövas.
I de likalydande motionerna 1:779 och 11:941 föreslås att den på SGU
ankommande malmletningen främst koncentreras på kända lämpliga undersökningsobjekt,
särskilt statsgruvefälten. Motionärerna anser att med
en sådan uppläggning arbetstillfällen åt den norrländska arbetskraften
skapas både snabbare och i en helt annan omfattning än genom det i
propositionen föreslagna inventeringsprogrammet. Motionärerna framför
i övrigt önskemål om programmets utformning som i allt väsentligt överensstämmer
med de i motionerna I: 778 och II: 942 angivna riktlinjerna.
Utskottet har med anledning av propositionen och motionerna gjort en
studieresa inom delar av det av inventeringen omfattade området, varvid
de genom propositionen aktualiserade spörsmålen genom medverkan av
företrädare för berörda allmänna och enskilda intressen ingående kunnat
belysas. Härvid har bl. a. information lämnats rörande den långtidsplan,
kallad Norrbottenplanen, som successivt utarbetas inom länsstyrelsen i
Norrbottens län för att genom ekonomiskt välgrundade åtgärder och ett
rationellt utnyttjande av länets resurser av arbetskraft och naturtillgångar
utveckla dess näringsliv och därigenom skapa varaktiga försörj ningsmöjligheter
för länets befolkning. En inventering genom statens försorg
av länets malmtillgångar har av länsstyrelsen ansetts utgöra ett mycket
viktigt led i Norrbottenplanen.
För utskottet har i samband med resan klargjorts det särskilt från sysselsättningssynpunkt
angelägna i att en fortsatt expansion och effektivisering
av länets gruvindustri möjliggöres. En förutsättning synes i detta
hänseende vara att gruvnäringen bedrives av rationella produktionsenheter
med väl arronderade och från kommunikationssynpunkt lämpligt lokaliserade
malmfält till sitt förfogande. I samband med utskottets resa har
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
37
jämväl åskådliggjorts att betydande investeringar fordras vid en expansion
av gruvindustrien för både gruvdriften och bl. a. transport- och
hamnanläggningar. Det sagda föranleder till antagande att gruvnäringen
i Norrbotten i högre grad än vad fallet i allmänhet är i Mellansverige måste
bedrivas som stordrift. Med en sådan inriktning av nämnda näringsgren
kan malmexploateringens framtida lokalisering och omfattning såsom
framhållits bl. a. i utredningens direktiv ofta på ett avgörande sätt komma
att påverka samhällsbildningen och — såväl direkt som indirekt — sysselsättningen
i de berörda länsdelarna. Malmexploatering inom nya trakter
kan exempelvis medföra stora förskjutningar i bebyggelsestrukturen. Uppkomsten
av nya eller utbyggnaden av befintliga gruvsamhällen ökar vidare
avsättningsmöjligheterna för jordbrukets produkter och påverkar därigenom
också jordbrukets utveckling och inriktning. Motsvarande synpunkter
kan såsom i direktiven uttalats anläggas på lokaliseringen och inriktningen
av industri och hantverk i dess egenskap av serviceorgan för den
egentliga gruvindustrien. I enlighet med vad utredningen anfört är det således
från både samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt viktigt
att en produktionsökning koncentreras till malmförekomster som erbjuder
de på lång sikt bästa förutsättningarna för lönsam gruvdrift med
hänsyn tagen icke blott till förekomsternas storlek och beskaffenhet utan
även till transportförhållanden och möjligheter till samhällstjänster.
Vid angivna förhållanden är det såsom utredningen funnit angeläget att
en ökad malmexploatering planeras på grundval av ingående kunskap om
malmförekomsterna i länet. I likhet med utredningen, flertalet remissinstanser
och departementschefen anser utskottet att den kunskap man
i berört hänseende f. n. har icke är så fullständig att det för Norrbottens
län sålunda mycket betydelsefulla spörsmålet om malmproduktionens
framtida inriktning och lokalisering med nödig säkerhet kan bedömas mot
bakgrund därav. Såsom departementschefen funnit och flertalet remissinstanser
vitsordat synes tiden därför vara inne för en omfattande, systematisk
inventering av förekomsten av järnmalm och andra mineral i länet.
Med hänsyn till att inventeringen i enlighet med länsstyrelsens intentioner
bör utformas så att den kan ingå som ett led i övriga planeringsåtgärder
för näringslivets utveckling i länet synes det enligt utskottets mening
naturligt att arbetet därmed anförtros åt SGU. Utskottet tillstyrker
därför departementschefens förslag att principbeslut nu fattas om en inventering
av angivet slag att verkställas av SGU. I likhet med departementschefen
finner utskottet den föreslagna tidsperioden för inventeringsprogrammets
genomförande vara lämpligt avvägd och att någon erinran
ej kan riktas mot programmets geografiska omfattning.
Motionärerna har i likhet med några remissinstanser påtalat att en stor
del av de områden som avses skola bli föremål för regionalprospektering
redan undersökts genom enskilda företags försorg. Eu förnyad regionalprospektering
inom samma områden anses därför medföra dubbelarl>ete
och eu onödig utgift för statsverket. Vad sålunda anförts är otvivelaktigt
38
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
förtjänt av beaktande. Visserligen kan såsom departementschefen och vissa
remissorgan anfört den omständigheten, att delar av inventeringsområdet
redan undersökts, med hänsyn till prospekteringsteknikens utveckling under
senare år icke i och för sig anses utgöra något avgörande skäl mot
en ny prospektering av föreslagen omfattning. Liksom departementschefen
förutsätter utskottet emellertid att alla möjligheter till kostnadsbesparing
i nämnt avseende tillvaratages i den mån så kan ske utan att avkall
göres på principerna för inventeringen. I enlighet med vad som uttalas
i motionerna I: 778 och II: 942 är det på grund härav givetvis önskvärt
att ett samarbete på inledningsstadiet kommer till stånd mellan SOU
och de enskilda företagen. Med hänsyn till att det material som framkommit
vid de senares undersökningar såsom på något håll påpekats icke är offentligt
och därjämte avsett att skapa underlag för företagens fortsatta verksamhet
synes det emellertid icke utan vidare kunna förutsättas att materialet
ställes till SGU :s förfogande. Såsom departementschefen funnit bör
därför vid inventeringsarbetet resultatet av hittills utförd enskild och statlig
prospektering beaktas i den mån det kan utnyttjas på acceptabla villkor
och redovisats på ett sådant sätt att de standardkrav uppfylles som måste
ställas till följd av inventeringens syfte.
Den föreslagna uppläggningen av inventeringen innebär att arbetets
tyngdpunkt förlägges till regionalprospektering. Det i motionerna I: 779
och II: 941 framställda yrkandet innebär genom den jämväl av vissa remissinstanser
förordade ökade insatsen på lokalprospektering en avvikelse
från förslaget. Såsom i det föregående anmärkts och av departementschefen
framhållits är emellertid inventeringens huvudsyfte icke att i en
nära framtid öka malmbrytningen. Vad motionärerna förordat kan vidare
enligt vad departementschefen anfört bl. a. leda till en större och enligt utskottets
mening icke önskvärd osäkerhet vid bedömningen av de totala
malmtillgångarna. Utskottet avstyrker därför vad motionärerna i berört
hänseende föreslagit. Det nu sagda utesluter självfallet icke att det av
sysselsättningspolitiska skäl kan visa sig påkallat att i större utsträckning
än som från början avsetts inrikta inventeringsarbetet på lokalprospektering.
En sådan inriktning av programmet kan jämväl såsom antytts
i båda motionsparen föranledas av vunna resultat. Utskottet finner det
därför tillfredsställande att inventeringen såsom departementschefen förutskickat
utformas så flexibelt att en omfördelning av resurserna kan ske
utan större olägenhet. För innevarande budgetår genomföres sålunda inventeringen
i enlighet med av riksdagen godkända riktlinjer, innefattande
i huvudsak regionalprospektering inom Kiruna-, Paj ala- och Tärendöområdena.
Beträffande följande budgetår förutsättes SGU komma att årligen
i samband med anslagsäskandena inge mera preciserat arbetsprogram jämte
kostnadsberäkningar för det nästföljande budgetåret ävensom en mera
översiktlig arbetsplan och kostnadsuppskattning för återstående del av inventeringsprogrammet.
Den närmare utformningen av programmet kommer
således att varje år underställas riksdagens prövning.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963 39
På grund av det anförda finner utskottet att riksdagen med avslag på
de därutinnan i motionerna I: 779 och II: 941 föreslagna ändringarna bör
godkänna de i propositionen angivna allmänna riktlinjerna för en malminventering
i Norrbottens län. Motionerna I: 778 och II: 942 synes, i vad de
i motsvarande delar icke besvarats genom vad utskottet ovan anfört, icke
böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad därefter angår det genom propositionen framlagda lagförslaget vill
utskottet inledningsvis erinra om att i gruvlagen meddelas bestämmelser
angående rätten att utnyttja sådana i jorden befintliga mineral som exempelvis
koppar-, bly-, zink- och järnmalm. Lagen bygger i likhet med sina
föregångare sedan mer än 200 år på inmutningssystemet, vilket innebär
att den som först ansöker om rätt till inmutning i regel också beviljas
denna rätt utan särskild lämplighetsprövning. Inom svensk gruvlagstiftning
tillämpas emellertid — bl. a. beträffande stenkolsfyndigheter — även
koncessionssystemet, enligt vilket rätt till fyndigheten förvärvas genom
koncession av Kungl. Maj :t, som har fri prövningsrätt i fråga om valet av
koncessionär. Såsom framgår av propositionen har både utredningen, några
remissinstanser och departementschefen förordat en allmän översyn av
gruvlagen, varvid bl. a. en övergång från inmutnings- till koncessionssystemet
skall övervägas. Av den föregående redogörelsen framgår vidare att
departementschefen sedermera bemyndigats tillkalla sakkunniga med uppdrag
att verkställa den ifrågasatta översynen. I motionerna I: 779 och II:
941 hemställes om riksdagens uttalande att gruvindustrien och erforderlig
gruvrättslig expertis bör representeras i utredningen. Utskottet, som förutsätter
att den blivande utredningen får den sammansättning som erfordras
för uppdragets behöriga fullgörande, finner att något riksdagens
uttalande i ämnet ej är påkallat.
Utredningen har med instämmande av några remissinstanser och departementschefen
framhållit att tendenser föreligger till splittring av rätten
till de brytvärda malmerna i Norrbottens län, vilken tendens enligt
departementschefens mening kan komma att förstärkas till följd av både
malminventeringen och den blivande översynen av gruvlagen. Det framlagda
lagförslaget syftar till att förebygga att denna utveckling leder till
en felaktig inriktning av den norrländska gruvindustriens framtida struktur
och en olämplig arrondering av densamma. Förslaget innebär att under
tiden t. o. m. år 1972 — således under den tid inventeringen genomföres
— inmutningsrätt icke skall få beviljas annan än kronan, om inte Kungl.
Maj :t lämnat tillstånd därtill. Lagen skall enligt övergångsbestämmelserna
träda i kraft dagen efter den, då lagen utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot beviljande av
inmutningsrätt på grund av ansökan som inkommit till vederbörande bergmästare
före den 19 april 1963, den dag då beslut fattades om propositionens
avlåtande till riksdagen. Har före ikraftträdandet meddelats beslut,
varigenom inmutningsrätt beviljats annan än kronan i anledning av ansökan,
som inkommit den 19 april 1963 eller därefter, skall beslutet vara
40
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
utan verkan, såframt Konungen icke efter ansökning, som gjorts inom
tre månader från ikraftträdandet, förordnar att inmutningsrätten skall bestå.
I motionerna 1:778 och 11:942 samt 1:779 och 11:941 yrkas avslag
på lagförslaget. Härvid har bl. a. åberopats att förslaget innebär att koncessionssystemet
införes beträffande Norrbottens län, att några olägenheter
genom splittring av gruvrätterna icke visats föreligga, att förslaget
om det genomföres kommer att hämma de enskilda företagens prospekteringsverksamhet
med menliga konsekvenser för sysselsättningen i länet
samt att förslaget särskilt i vad avser de retroaktiva övergångsbestämmelserna
är betänkligt från rättssäkerhetssynpunkt.
Såsom utredningen konstaterat har genom inmutningssystemet avsetts
att främja behovet av stimulans till eftersökande av mineral. Genom att
upptäckaren, om han sökt inmutning före andra, får cn laglig rätt till
den fyndighet han upptäckt, kan han taga risken av de ofta betydande
kostnader som är förbundna med prospekterings- och undersökningsverksamhet.
Inmutningsrätt medför emellertid icke rätt till bearbetning av
fyndighet. Sådan rätt föreligger först då inmutaren fått sig anvisat visst
arbetsområde, s. k. utmål. Enär utmål icke får omfatta inmutat område, om
ej innehavaren av den berörda inmutningsrätten lämnat sitt medgivande,
kan därför såsom utredningen antytt gällande bestämmelser leda till
situationer där rationell exploatering försvåras eller omöjliggöres. Därest
särskilda förebyggande åtgärder icke vidtages kan således, som departementschefen
berört, även i Norrbotten uppkomma sådana gruvrättsliga
förhållanden som i Mellansverige kan ha bidragit till de svårigheter i vilka
gruvnäringen där befinner sig. Sådana förebyggande åtgärder framstår
som särskilt påkallade i Norrbotten mot bakgrund av såväl de insatser som
statsmakterna nu står i begrepp att göra för en inventering av länets malmtillgångar
som av inventeringens syfte. De möjligheter till en utvidgning av
länets gruvindustri som genom inventeringsarbetet må komma att erbjudas
bör enligt utskottets mening icke få äventyras genom enskildas spekulativa
förvärv av inmutningsrätter. Det bör fastmera anses angeläget att kronan
kan genom successiv inmutning skydda de genom statens malmletning
påträffade fyndigheternas användning för avsett ändamål. Väl föreligger
såsom departementschefen understrukit möjlighet till ett visst ehuru begränsat
statligt inflytande i rationaliserande syfte över gruvbrytningen i
de fall, då staten har jordägare- eller kronoandel i företagen. Likaså kan
genom privaträttsliga avtal rationaliserings- och arronderingssynpunkter i
någon mån tillgodoses. I likhet med departementschefen anser utskottet
att de angivna utvägarna likväl ej garanterar att önskvärda resultat kan
uppnås i nämnda avseenden. Såsom departementschefen funnit kan därför,
med hänsyn till den vikt som från allmän synpunkt måste tillmätas
önskemålen att undvika en olämplig uppdelning av rätten till de brytvärda
malmerna i Norrbottens län, särskilda åtgärder icke undvaras. På grund
av det anförda tillstyrker utskottet den av departementschefen förordade
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
41
temporära inskränkningen av enskildas inmutningsrätt i länet och avstyrker
bifall till motionerna 1:778 och 11:942 samt 1:779 och 11:941, i
vad däri yrkats avslag på lagförslaget.
I såväl vissa remissyttranden och nämnda motioner som motionerna I:
789 och II: 954 har uttalats farhågor för att förslaget skall komma att
menligt inverka på de enskilda företagens malmletningsarbete. Otvivelaktigt
kan, vilket departementschefen också vitsordat, inmutningsförbudet
komma att ställa sig olägligt för de närmast berörda företagen. Såsom vid
remissbehandlingen betonats har den svenska gruvhanteringen och de svenska
järn- och stålverken ett legitimt intresse av att kunna skaffa sig erforderliga
malmreserver till tryggande av råvaruförsörjningen och av att
kunna bedriva malmletning i direkt anslutning till egna fyndigheter, främst
då sådana som redan bearbetas. Det är därför ett samhällsekonomiskt intresse
av vikt att företagen icke hindras i denna verksamhet. Det är också
i lagförslaget förutsatt, att Kungl. Maj :t skall äga meddela dispens från
inmutningsförbudet, varigenom möjlighet erbjudes att i skälig omfattning
tillgodose alla legitima intressen av ifrågavarande slag. Sådan dispens
skall enligt 2 § första stycket kunna avse tillstånd att inmuta icke blott
särskilda fyndigheter utan även fyndigheter som påträffats eller kan komma
att påträffas inom visst i dispensbeslutet angivet område. I motionerna
1:789 och 11:954 anvisas riktlinjer för dispensgivningen i syfte bl. a. att
trygga de enskilda företagens rätt att utnyttja de resultat som vunnits genom
egna prospekteringsarbeten. Motionärerna hemställer att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening måtte giva till känna vad i
detta hänseende anförts i motionerna. I likhet med departementschefen
vill utskottet emellertid understryka att det icke kan komma i fråga att
på detta stadium uppdraga några detaljerade riktlinjer för dispensgivningen.
Såsom utredningen och departementschefen anmärkt bör inkomna
dispensansökningar prövas med utgångspunkt från behovet och önskvärdheten
av enskild inmutningsverksamhet i varje särskilt fall, varvid
en betydande liberalitet skall iakttagas. Utskottet avstyrker därför bifall
till motionerna I: 789 och II: 954, såvitt nu är i fråga.
Utskottet finner ej anledning till anmärkning mot de olika paragraferna
i förslaget, vilka utformats under beaktande av erinringar från lagrådet.
Den förordade retroaktiva övergångsbestämmelsen har under åberopande
i huvudsak av allmänna rättssäkerhetssynpunkter i viss del kritiserats
av flera remissinstanser och avstyrkts av lagrådet. I motionerna I: 789 och
II: 954 hemställes under hänvisning härtill att bestämmelsen måtte ändras.
Utskottet delar emellertid departementschefens uppfattning att lagens syfte
helt eller delvis skulle kunna förfelas, om icke bestämmelser av retroaktiv
innebörd meddelas. Utskottet avstyrker därför bifall till motionärernas hemställan.
Såsom departementschefen betonat är likväl en betydande liberalitet
motiverad även vid prövning av de ansökningar om inmutningsrätts fortbestånd
som må föranledas av ifrågavarande övergångsbestämmelse.
42
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. 1) att riksdagen måtte med avslag å motionerna I:
778 och 11:942 samt 1:779 och 11:941, i vad därigenom
yrkats ändring i de föreslagna allmänna riktlinjerna för
en malminventering i Norrbottens län, godkänna det genom
förevarande proposition, nr 164, i nämnt hänseende framlagda
förslaget; samt
2) att motionerna 1:778 och 11:942, i den mån de i
övrigt i hithörande delar icke kan anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
B. att riksdagen måtte avslå följande motioner, nämligen
1) I: 778 och II: 942 samt
2) I: 779 och II: 941,
såvitt i motionerna yrkats avslag å det genom förevarande
proposition, nr 164, framlagda förslaget till lag om inskränkning
i rätten till inmutning inom Norrbottens län;
C. 1) att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 789
och II: 954, i vad därigenom yrkats ändring i det framlagda
lagförslaget, antaga förslaget; samt
2) att motionerna I: 789 och II: 954 i övrigt icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
D. att motionerna 1:779 och 11:941, i vad angår sammansättningen
av blivande utredning för översyn av gruvlagstiftningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 november 1963
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Göran Karlsson,
Ebbe Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson, Georg Carlsson och
Åkesson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru
Torbrink, herrar Grebäck, Svanberg, Tobé och Wennerfors.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
43
Reservationer
I. beträffande punkt B i utskottets hemställan av herrar Alexander son,
Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson, Nyberg, Grebäck, Tobé och Wennerfors,
vilka ansett
a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 40 med »Såsom
utredningen konstaterat» och slutar med »avslag på lagförslaget» bort ha
följande lydelse:
»Lagstiftaren har genom ininutningssystemet avsett att främja behovet
av stimulans till eftersökande av mineral. Genom att upptäckaren, om
han sökt inmutning före andra, får en laglig rätt till den fyndighet han
upptäckt, kan han taga risken av de ofta betydande kostnader som är förbundna
med prospekterings- och undersökningsverksamhet. Förslaget innebär
emellertid att ininutningssystemet, som efter ingående överväganden
bibehållits i gruvlagen, beträffande det för gruvnäringen mycket betydelsefulla
Norrbottens län övergives till förmån för ett koncessionsliknande system
och är därför, såsom flera remissinstanser och motionärerna funnit,
ägnat att oavsett de möjligheter till dispens som erbjudes minska den enskilda
prospekteringsverksamheten i Norrbottens län. Utskottet delar vidare
den av flera remissinstanser, lagrådet och motionärerna uttalade meningen
att ett så principiellt viktigt steg som sålunda förordas icke bör
tagas utan att starka skäl därtill föreligger. Såsom lagrådet framhållit har
det av departementschefen åberopade huvudargumentet för lagstiftningen,
nämligen splittringen av gruvrätterna inom länet, kritiserats från olika
synpunkter icke blott av näringslivets företrädare utan även av åtskilliga
statliga remissinstanser, däribland kommerskollegium, SGU och bergmästarämbetena.
Något fall, då gällande bestämmelser lett till situationer där
en från allmän synpunkt önskvärd exploatering av en malmfyndighet försvårats
eller omöjliggjorts har sålunda såvitt upplysts icke uppkommit.
Utskottet finner jämväl i likhet med motionärerna att vad i ärendet förekommit
icke ger tillräckligt stöd för antagande att sådana olägenheter,
därest de uppkommer, icke kan avhjälpas med tillämpning av bestämmelserna
om jordägare- eller kronoandel eller genom privaträttsliga avtal.
Utskottet anser mot bakgrund av det sagda i likhet med motionärerna icke
utrett att behov från allmän synpunkt föreligger av den ifrågasatta lagstiftningen.
Härtill kommer såsom en ledamot av lagrådet närmare utvecklat
att förslaget med hänsyn till enskilda intressen inger betänkligheter från
allmän rättssynpunkt. Utskottet vill liksom motionärerna i sammanhanget
särskilt erinra om vad i övergångsbestämmelserna föreslås rörande ogiltighet
av bergmästares beslut. Utskottet delar på grund av det anförda
motionärernas uppfattning att det framlagda lagförslaget icke bör antagas
av riksdagen.»
b) att utskottet bort hemställa,
»B. alt riksdagen måtte bifalla följande motioner, nämligen
-
44
Tredje lagutskottets utlåtande nr 38 år 1963
1) I: 778 och II: 942 samt
2) I: 779 och II: 941,
såvitt i motionerna yrkats avslag å det genom förevarande
proposition, nr 164, framlagda förslaget till lag om inskränkning
i rätten till inmutning inom Norrbottens län.»
II. beträffande punkt C 1) i utskottets hemställan av herrar Alexanderson,
Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson, Åkesson, Nyberg, Grebäck, Tobé och
Wennerfors, vilka i händelse riksdagen icke bifaller reservationen under
I. ansett
a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 41 med »Den
förordade retroaktiva övergångsbestämmelsen» och slutar med »ifrågavarande
övergångsbestämmelse» bort ha följande lydelse:
»Den förordade retroaktiva övergångsbestämmelsen har, i vad därigenom
föreskrives att bergmästares beslut i visst fall skall vara utan verkan,
kritiserats av flera remissinstanser och avstyrkts av lagrådet. I motionerna
I: 789 och II: 954 hemställes under hänvisning härtill att bestämmelsen
i denna del måtte utgå ur förslaget. Enligt lagrådets utlåtande har såvitt
för lagrådet är känt något stadgande av motsvarande innebörd icke
tidigare förekommit. Som motivering för bestämmelsen har departementschefen
anfört, att genomförandet av lagens syften skulle kunna helt eller
delvis omintetgöras, om icke bestämmelser meddelades av retroaktiv innebörd.
I likhet med lagrådet finner utskottet dessa farhågor vara överdrivna.
Enligt vad utskottet erfarit har antalet enskilda inmutningsansökningar av
beskaffenhet att omfattas av bestämmelsen icke varit särskilt stort. Vad
som upplysts rörande dessa ansökningar ger enligt utskottets mening vidare
vid handen att skäl för dispens förelegat, om de omfattats av övergångsbestämmelsen.
Vid angivna förhållanden finner utskottet i likhet med motionärerna
att tredje och fjärde punkterna i övergångsbestämmelserna på sätt
lagrådet förordat bör utgå ur förslaget.»
b) att utskottet bort hemställa,
»C. 1) att riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 789 och II: 954, i vad därigenom yrkats ändring i det
framlagda lagförslaget, för sin del antaga förslaget med
den ändring att övergångsbestämmelserna erhåller följande
lydelse.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller
till och med den 31 december 1972. Lagen skall dock ej utgöra hinder mot
beviljande av inmutningsrätt på grund av ansökning, som inkommit till
bergmästaren före den 19 april 1963.»
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 631262
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:389 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmänna riktlinjer för en malminventering i Norrbottens län och till lag a1 i texten