Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om rätt för domstol att i vissa fall besluta om indragning av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 172 i första kammaren av herr Augustsson och nr 207 i andra kammaren av herr Franzén.

1963-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:4, Utlåtande i anledning av motioner om rätt för domstol att i vissa fall besluta om indragning av körkort. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 172 i första kammaren av herr Augustsson och nr 207 i andra kammaren av herr Franzén.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av motioner om rätt för domstol att i vissa

fall besluta om indragning av körkort.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 172 i första kammaren av herr Augustsson och nr 207

i andra kammaren av herr Franzén.

Enligt motionerna, som är likalydande, bör domstolsprövningen av mål angående

vårdslöshet i trafik jämväl omfatta frågan om eventuell indragning av

körkort, vilken fråga det f. n. ankommer på länsstyrelse att avgöra. Motionärerna

hemställer därför ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t må uttala

att ändring i denna behörighetsfråga bör ske i enlighet med vad som ovan

anförts”.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till motionen

1:172.

Gällande rätt

Enligt bestämmelser i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 ankommer

det på länsstyrelse att handlägga och avgöra frågor om utfärdande och

återkallelse av körkort. Av länsstyrelse meddelade beslut i dylika ärenden kan

överklagas hos Kungl. Maj:t.

Beträffande återkallelse av körkort föreskrivs i 33 § vägtrafikförordningen

att länsstyrelse under vissa förhållanden skyndsamt skall ompröva frågan om

lämpligheten som fordonsförare hos person, för vilken länsstyrelsen utfärdat

körkort. Detta gäller, när länsstyrelsen med hänsyn till inkomna underrättelser

finner skälig anledning föreligga till antagande att körkortsinnehavaren icke

uppfyller de förutsättningar som gäller för erhållande av körkort. I sådant fall

kan länsstyrelsen förelägga vederbörande att inkomma med lämplighetsintyg,

läkarintyg eller kompetensbevis. Fullgör körkortsinnehavaren inte föreläggandet,

kan körkortet återkallas. Länsstyrelsen kan också själv eller genom polismyndighet

inskaffa nödig utredning. I vissa fall skall körkortet regelmässigt

återkallas. Detta gäller, om körkortsinnehavaren gjort sig skyldig till grov

vårdslöshet i trafik, rattfylleri, trafikonykterhet eller smitning. Samma är förhållandet,

om han genom upprepade förseelser mot de bestämmelser, som i

trafikens eller trafiksäkerhetens intresse meddelats för förare av motordrivna

fordon, i väsentlig mån visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter

Bihan g till riksdagens protokoll t9K3. 9 samt. S avd. Nr Jf

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

dessa bestämmelser eller om han annars vid färd med motordrivet fordon i

något för trafiksäkerheten väsentligt intresse grovt åsidosatt honom såsom

förare åliggande förpliktelser. Körkort skall vidare återkallas, om innehavaren

gjort sig skyldig till fylleri eller olovlig körning och det ej kan anses uppenbart

att han likväl är skötsam, liksom om han med hänsyn till onyktert levnadssätt

icke bör betros med att inneha körkort. Återkallelse sker jämväl, om körkortsinnehavaren

genom brottslig gärning ådagalagt påtaglig brist på hänsyn

till andra eller på grund av personliga förhållanden i övrigt icke kan anses

lämplig såsom förare av körkortspliktigt fordon. Om körkortsinnehavarens

förutsättningar att föra sådant fordon blivit så väsentligt minskade genom sjukdom,

skada eller dylikt, att han från trafiksäkerhetssynpunkt icke vidare bör

inneha körkort, skall kortet också i regel återkallas. Återkallelse av körkort

på grund av straffbelagd förseelse får icke ske, förrän frågan om straff för

förseelsen avgjorts genom lagakraftvunnen dom, såvida omständigheterna inte

är sådana, att körkortsinnehavaren oavsett utgången i ansvarsfrågan kan anses

olämplig att föra körkortspliktigt fordon.

I de fall, då körkort enligt det föregående skall återkallas av annan grund

än innehavarens sjukdom eller underlåtenhet att efterkomma föreläggande, får

nytt körkort ej utfärdas innan viss tid förflutit från den dag rätten att föra

körkortspliktigt fordon fråntogs körkortsinnehavaren. Vid återkallelse på grund

av grov vårdslöshet i trafik är minimitiden två år och eljest ett år. Om synnerliga

skäl föreligger, kan tiderna förkortas till ett år respektive tre månader

(33 § 5 mom.).

Reglerna om återkallelse av körkort kompletteras av föreskrifter i 80 och

81 §§ vägtrafikkungörelsen. Domstolar, nykterhetsnämnder m. fl. ålägges här en

omfattande underrättelseplikt gentemot länsstyrelserna rörande vissa brott och

förseelser m. m. som begåtts av körkortsinnehavare och som är av betydelse för

bedömningen av dennes lämplighet att inneha körkort.

Frågans tidigare behandling

Spörsmålet huruvida länsstyrelse eller domstol skall handlägga frågor om indragning

av körkort behandlades utförligt under förarbetena till 1936 års motorfordonsförordning,

vars bestämmelser i ämnet föregick vägtrafikförordningens

regler. Förslag till motorfordonsförordning hade framlagts av 1934 års vägtrafiksakkunniga

(SOU 1935:23). De sakkunniga hade bl. a. haft att taga ställning

till vissa framställningar som syftade till att bereda domstolarna möjlighet

att avgöra eller i vart fall rätt att yttra sig i frågor om indragning av körkort.

De sakkunniga kunde emellertid på anförda skäl icke ansluta sig till de

sålunda framförda synpunkterna. Ej heller biträddes dessa av föredragande

departementschefen vid förslagets framläggande inför 1936 års riksdag (prop.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

3

nr 213). Enligt det av riksdagen godtagna förslaget skulle också hithörande

frågor liksom förut ankomma på länsstyrelses prövning.

Frågan behandlades vidare vid 1951 års riksdag i samband med genomförandet

av nu gällande vägtrafikförordning. Enligt det framlagda förslaget (prop.

nr 30) skulle liksom förut återkallelse av körkort ankomma på länsstyrelse,

även om återkallelsen föranletts av straffbelagd förseelse. Andra lagutskottet

yttrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 30 år 1951 bl. a. att inom utskottet

upptagits frågan, vilken myndighet som i förevarande fall lämpligen

borde avgöra frågan om återkallelse. Enligt utskottets mening förelag likval

icke tillräcklig anledning att göra ändring i gällande regel, som visat sig i stort

sett tillfredsställande. .

I en motion vid 1956 års riksdag hemställdes om skyndsam utredning om

överflyttning från länsstyrelse till domstol av frågor om indragning av körkort

på grund av trafikförseelse. Motionen avstyrktes av andra lagutskottet (utlåtande

nr 9 år 1956) under hänvisning till att spörsmålet komme att behandlas

av 1953 års trafiksäkerhetsutredning.

Riksdagen godkände utlåtandet.

I proposition till 1957 års riksdag (prop. nr 72) framlades förslag till viss

ändring av lagen om straff för vissa trafikbrott. Vid sin behandling av propositionen

yttrade första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 16

år 1957 bl. a. följande.

Enligt utskottets mening bör vidare det men en motorförare lider genomatt

hans körkort indrages kunna beaktas vid bestammande av den straffrättsliga

påföljden för hans brott E» förutsättning härför är emellertid att fragan om

körkortets indragning avgöres av domstol 1 samband med provning av ma om

ansvar för trafikonykterhet eller rattfylleri. Från nagra hall har också fram

förts den meningen att domstol vore bättre ägnad än länsstyrelse att bedöma

frågor om^ndragning av körkort i sådana fall då ifrågasatt åtgärd foranledes

av trafiknykterhetsbrott. Risken för schablonmässig bedömning av dylika frågor

skulle elimineras, om körkortsfrågan kunde avgöras i samband med rättegången.

Om i anledning av den nu föreliggande reformen ifragasatta andnnga

vidtages i körkortsreglerna kommer att med än större skarpa framtrada ons k - målef om garantier för att dylika frågor avgöres under hänsynstagande till

samtliga på fallet inverkande omständigheter.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 december 1957 tillkallades särskilda

sakkunniga för att överse lagstiftningen om trafiknykterhet och darmed

sammanhängande frågor. I utredningens direktiv (se riksdagsberättelsen ar 1958

s. 121 ff) anfördes bl. a. följande.

___jag vill även hänvisa till vad första lagutskottet anfört om en

omgestaltning av förfarandet i fråga om körkortsindragning ä_

Beträffande sistnämnda fråga vill jag särskilt framhalla att de- ur rattssa

kerhetssynpunkt är angeläget att åtgärder med anledning av brott i största

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

trS khrnh f tnmg bestammes inom ramen för ett judiciellt förfarande. Vid

afikbrott förekommer emellertid jämväl ett administrativt ingripande i form

v provning hos lansstyrelsen av körkortets giltighet. Genom att åtgärderna

,d <;dnmg brottet pa detta sätt är uppdelade på skilda organ, kan enligt

™.2a^UtSk0ttet PTkat i,gärder“ ''i »4 6“k™rt grinas IS

varandra. Det ar aven oekonomiskt att, då samhället anordnar ett muntligt

*?farande Vld domstol for utredning av brottet och bestämmande av brottf
UtredninPen

h^^-U?yttjaS f" M SVgÖra äVen fråga 0m körkortsindragning.

^rfdTg“ bor.darf°r overvaga i vad mån prövningen av fråga om indragning

av körkort kan överflyttas från länsstyrelse till domstol. På denna punkt böf

utredningen ej begransas till trafiknykterhetsbrotten utan avse trafikbrott över

Vid 1960 ars riksdag väcktes två likalydande motioner, i vilka anhölls om

en skyndsam undersökning och utredning rörande förevarande spörsmål. Motionerna

avstyrktes av första lagutskottet i dess av riksdagen godkända utlåtande

nr 7 ar 1960 under hänvisning till den pågående utredningen.

De sakkunniga, som i december 1957 tillkallats för att överse trafiknykterhetslagstiftningen

och utreda den nu aktuella frågan, har antagit benämningen

1957 ars trafiknykterhetskommitté. Enligt vad utskottet under hand inhämtat

torde kommitténs betänkande komma att avlämnas under första halvåret 1963.

Utskottet

Enligt vägtrafikförordningen ankommer det på länsstyrelse att avgöra frågor

om återkallelse av körkort. Motionärerna anser emellertid att reglerna härom

bor andras så att allmän domstol vid bestämmande av straff rättslig påföljd i

trafikmål skall pröva frågan om återkallelse av den tilltalades körkort. I

motionerna hemställes om riksdagens uttalande att en sådan ändring bör genomföras.

Sasom narmare framgår av den föregående redogörelsen har den av motionärerna

vackta frågan tidigare prövats av riksdagen. 1957 års riksdag har sålunda

godkant ett utlåtande av första lagutskottet, vari utskottet beträffande

trafiknykterhetsbrotten uttalade sig för en sådan omgestaltning av förfarandet

vid återkallelse av körkort som nu avses med motionerna. I anslutning därtill

uppdrog Kungl. Maj:t åt särskilt tillkallade sakkunniga — 1957 års trafiknykterhetskommitté

— att bl. a. överväga i vad mån prövningen av fråga om indragning

av körkort kunde överflyttas från länsstyrelse till domstol. På denna

punkt borde enligt direktiven utredningen ej begränsas till trafiknykterhetsbrotten

utan avse trafikbrott över huvud. Vidare må erinras om att 1960 års

riksdag avslagit motioner i förevarande ämne under hänvisning till det pågående

utredningsarbetet.

Enligt vad utskottet erfarit torde 1957 års trafiknykterhetskommitté kunna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1963

5

slutföra sitt arbete under första halvåret 1963. Då den nu åter aktualiserade

frågan bör bedömas mot bakgrunden av den utredning, som sålunda inom kort

kommer att föreligga, anser utskottet att något uttalande från riksdagens sida

i anledning av motionerna icke är påkallat.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:172 och II: 207, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1963.

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Ebbe Ohlsson,

Kristiansson*, Knut Johansson*, Georg Carlsson, Åkesson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Johansson i Öckerö, Persson i Tandö, Svanberg och Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Tryck: Rotopress, Stockholm 1963

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.