Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet för bilförare att utsätta reflekterande varning strianglar på körbanan. Tredje lagutskottet har behandlat tre i riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels en i andra kammaren av herr Jansson i Benestad, nr 208, dels ock två likalydande, nr 456 i första kammaren av herr Holmberg och nr 667 i andra kammaren av herr Bengtson i Solna m. fl.

1963-02-20 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:5, Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet för bilförare att utsätta reflekterande varning strianglar på körbanan. Tredje lagutskottet har behandlat tre i riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels en i andra kammaren av herr Jansson i Benestad, nr 208, dels ock två likalydande, nr 456 i första kammaren av herr Holmberg och nr 667 i andra kammaren av herr Bengtson i Solna m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av motioner om skyldighet för bilförare att

utsätta reflekterande varning strianglar på körbanan.

Tredje lagutskottet har behandlat tre i riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen dels en i andra kammaren av herr

Jansson i Benestad, nr 208, dels ock två likalydande, nr 456 i första kammaren

av herr Holmberg och nr 667 i andra kammaren av herr Bengtson

i Solna m. fl.

I motionen 11:208 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utfärdande snarast av bestämmelser som innebär

skyldighet för alla bilförare att medföra och vid parkering i mörker på körbanan

utanför tättbebyggt område utsätta reflekterande varningstrianglar».

I motionerna I: 456 och II: 667 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utfärdande snarast av förordning om

skyldighet för alla bilförare att medföra och vid parkering i mörker på

körbanan utanför tättbebyggt samhälle utsätta reflekterande varningstrianglar».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 11:208

och I: 456.

Gällande bestämmelser

Huvudreglerna om stannande och uppställning av fordon är meddelade i

49 § vägtrafikförordningen den 28 september 1951. I paragrafens 1 mom.

stadgas, att fordon inte får stannas eller uppställas på väg på sådan plats

eller sådant sätt, att fara uppstår för person eller egendom eller trafiken

onödigtvis hindras eller störes, samt att stannande och uppställning såvitt

möjligt skall ske på vänstra sidan av vägen. I 2 mom. föreskrives bl. a., att

stannande eller uppställning på väg inte utan att trafikförhållandena det

föranleder får äga rum på motorväg annorstädes än på parkeringsplats

och inte heller i skarp kurva eller nära sådan eller på backkrön eller i närheten

därav eller på annan plats, där sikten är skymd. Vidare föreskrives

att, om fordon på grund av motorfel eller av annan sådan orsak blivit

stående på plats som nu nämnts, det åligger föraren att snarast avlägsna

fordonet från körbanan.

Beträffande belysning på fordon, som under mörker är uppställt på väg,

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 sand. 3 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

har föreskrift meddelats i 51 § nämnda förordning. I föreskriften, som inte

gäller det fall då fordonet uppställts på parkeringsplats och inte heller då

tillfredsställande vägbelysning är anordnad, angives i huvudsak, att fordonet

skall vara försett med belysnings- och reflexanordning i enlighet

med vad som är föreskrivet, då fordonet föres under mörker på väg. Bestämmelsen

innebär för bil väsentligen, att två framlyktor eller särskilda

parkeringslyktor och vidare två röda baklyktor skall vara tända samt att

bilen skall vara försedd med två på samma höjd anbragta reflexanordningar,

som återkastar rött sken bakåt.

Historik

Bestämmelsen om belysning på fordon, som under mörker uppställts på

väg, fick sin nuvarande lydelse år 1955. Till grund för den då genomförda

ändringen låg det av 1953 års trafiksäkerhetsutredning år 1954 framlagda

betänkandet. Vid remissbehandlingen av detta erinrade Kungliga automobilklubben,

att Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa

(ECE) framfört förslag om portabelt varningsmärke med reflexanordning

att medföras i lastbilar. Klubben ansåg för sin del lämpligt med en bestämmelse

om att alla bilar, traktorer och motorredskap skulle vara utrustade

med ett sådant märke eller annan jämförbar signalanordning, t. ex.

uppställningsbar lykta med blinkande ljus och tillräcklig lystid.

I propositionen nr 172 till 1955 års riksdag, som grundade sig på förenämnda

betänkande, följde emellertid föredragande departementschefen

inte förslaget, enär detta och andra under remissbehandlingen väckta förslag

enligt hans förmenande fordrade för sitt förverkligande undersökningar

och överväganden, som icke lämpligen kunde komma till stånd i sammanhanget.

Vid 1959 års riksdag begärdes i motioner utredning syftande till skyldighet

att med reflekterande förvarningstecken utmärka motorfordon, som

i mörker är uppställt på väg utanför tättbebyggt område. Vid remissbehandlingen

avstyrktes motionsyrkandet av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens trafiksäkerhetsråd men tillstyrktes av övriga remissinstanser,

nämligen Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF),

Kungliga automobilklubben (KAK), Motormännens riksförbund (M), Motorförarnas

helnykterhetsförbund (MHF) och Folkrörelsernas motorförbund

(Fomo). Ingen av remissinstanserna ifrågasatte värdet från trafiksäkerhetssynpunkt

av förvarningstecken i de av motionärerna åsyftade

fallen. Endast NTF, MHF och Fomo anslöt sig emellertid till önskemålet

om skyldighet att medföra och använda sådana. KAK och M motsatte sig

visserligen icke utredningsyrkandet men förklarade sig tveksamma i fråga

om tvingande bestämmelser. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt trafiksäkerhetsrådet

gav uttryck för uppfattningen, att man i första hand

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

borde inrikta sig på att hindra att fordon lämnas kvar på vägarna. Trafiksäkerhetsrådet

menade, att redan de gällande bestämmelserna, om de efterlevs,

bör göra olycksriskerna ganska små. Väg- och vattenbyggnadsstyre - sen framlade liknande synpunkter. Andra lagutskottet anförde i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 13 bland annat, att ansträngningarna att

minska antalet olyckor vid påkörning i mörker av stillastående fordon

i första hand borde inriktas på att förmå fordonsförarna att iaktta skyldigheten

att föra bort fordonen från körbanan. Utskottet var icke berett

tillstyrka en utredning med syfte att förvarningstecken skulle bli obligatoriska

beträffande alla slag av motorfordon. Utskottet fann emellertid

att en fortlöpande undersökning av mörkerolyckorna måhanda skulle visa,

att skäl fanns att införa skyldighet att under mörker utmarka vissa slag av

fordon på det sätt motionärerna tänkt sig. Avskrift av riksdagens skrivelse

i anledning av utskottets utlåtande överlämnades av Kungl. Maj:t till statens

trafiksäkerhetsråd med uppdrag att i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

företaga den av riksdagen förordade undersökningen.

Trafiksäkerhetsrådet har införskaffat och bearbetat statistiskt material

beträffande mörkerolyckorna. Arbetet härmed fortgår.

Motioner i ämnet väcktes ånyo vid 1961 års riksdag. I sitt utlåtande nr

68 uttalade andra lagutskottet, efter att ha redogjort för vad som under

de senaste åren vidtagits i avsikt att minska mörkerolyckorna, följande:

Trots dessa åtgärder inträffar fortfarande många olyckor, som har sin

grund däri att fordonsförare vid färd under mörker icke i hd varseblir

ett framförvarande stillastående fordon. Anledningarna därtill kan vara

att detparkerade fordonets baklyse inte fungerar eller att baklyktor och

reflexer skymmes av personer, som uppehåller sig bakom fordonet, eller

av last som fallit ner på vägen. Vidare kan fordonet ha tvingats stanna,

t. ex. på grund av motorfel, strax bakom en kui^a eller ett backkrön utan

möjlighet för föraren att — såsom vägtrafikförordningen föreskriver - föra fordonet av körbanan. I sådana fall skulle enligt utskottets mening

någon form av förvarningsmarkering verksamt bidraga till att minska riskerna

för påkörningsolyckor, enär den bakomvarande trafikanten därigenom

får bättre möjlighet att verkställa inbromsning eller omkornmg. För

lösning av frågan om den lämpligaste utformningen av ett sådant tecken

samt villkoren och sättet för dess uppställande fordras viss utredning. Enligt

utskottets åsikt bör en sådan utan tidsutdrakt komma till stånd och

lämpligen genomföras i samarbete med de nordiska länderna for att överensstämmande

bestämmelser på detta område skall kunna tillskapas.

Utskottets hemställan, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj .t

som sin mening giva till känna vad utskottet anfört angående fö^arnande

tecken för i mörker uppställt fordon, bifölls av riksdagen.

Kungl Maj.t har den 15 december 1961 förordnat, att skrivelsen skulle

överlämnas till de svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté för

att tagas i beaktande vid fullgörandet av ledamöternas uppdrag.

I ett interpellationssvar i första kammaren den 12 december 1962 an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963

gående åtgärder mot mörkerolyckor vid vägtrafik anförde kommunikationsministern,

att Nordiska vägtrafikkommittén icke ansett sig böra taga

mera definitiv ställning till frågan om varningsmärken, innan en dansk

expertutredning i ämnet framlagt sitt betänkande, samt att kommittén har

att beakta vad som på området sker inom den europeiska transportministerkonferensen,

där en expertgrupp har spörsmålet på dagordningen för

nasta sammanträde. Kommunikationsministern förklarade sig beredd att

hemställa hos kommittén, att den söker få fram ett förslag så snabbt som

möjligt. Han ansåg, att man borde avvakta resultatet av den samnordiska

prövningen, innan den svenska riksdagen företar en ensidig aktion.

o De danska experterna har nyligen avlämnat sin utredning. De har i utlåtandet

förklarat, att enligt deras mening utmärkning av fordon i vissa

fall kan förhindra olyckor. Experterna bär härvid särskilt nämnt havererade

bilar, som blir stående så att de icke uppmärksammas i tid. Enligt

utlåtandet kan emellertid införandet av en regel om skyldighet att använda

varningstriangel medföra olägenheter. Experterna nämner att olyckor

kan inträffa, om tvåhjuliga fordon kör över varningsmärken. Vidare

kan efter svåra sammanstötningar icke någon ha möjlighet att genast sätta

ut varningstriangel. Därtill kommer att man icke bör hysa alltför stora

förväntningar om att ett lagstadgande skulle åtlydas i så stor utsträckning

att det blir effektivt. Majoriteten har därför avböjt införande av en regel

som föreskriver att fordonsförare skall medföra och använda varningstriangel.

De har i stället förordat en mer allmänt hållen bestämmelse av innebord,

att den som stannat olämpligt skall vidtaga nödvändiga åtgärder

för att undvika olycka. En av experterna har dock föreslagit, att lastbilar

med en totalvikt av minst 3,5 ton skall medföra varningstriangel och att

regler om dess användning skall utfärdas.

Motionerna

Motionärerna, vilka i allt väsentligt framför samma skäl, anför bland

annat, att liknande bestämmelse, som den nu åsyftade, gäller i Amerikas

förenta stater och i ett flertal europeiska länder samt att erfarenheterna

harav överallt varit goda. I Sverige användes reflekterande varningstrianglar

av polisen och arméns bilförare. Enligt motionärerna kan ej de danska

experternas utlåtande anses avgörande för ställningstagandet i Sverige.

Skillnaden i terrangförhållanden är avsevärd mellan länderna, vartill kommer

att mörkerperioderna i stora delar av Sverige är längre än i Danmark

Det ar vidare osäkerhet om enighet i frågan kan uppnås i Nordiska vägtrafikkommittén.

Motionärerna påpekar, att i Sverige ungefär tre gånger

så många mörkerolyckor sker genom kollision med stillastående som mellan

motande fordon. Då skyldighet att utmärka i mörker uppställda fordon

med varningssignal effektivt skulle nedbringa antalet mörkerolyckor, finner

motionärerna det ej försvarligt att längre uppskjuta lagstiftning i frågan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5 år 1963 5

Utskottet

Enligt gällande regler är det förbjudet att ha motorfordon stående på

väg, där tillfredsställande vägbelysning saknas, om inte fordonet har tända

parkeringslyktor fram och bak. Fordonet skall vidare alltid vara försett

med röda reflexanordningar baktill. Dessa bestämmelser, som fick sin nuvarande

utformning 1955, har till ändamål att minska riskerna för påkörning

av stillastående fordon under mörker.

Motionärerna anser stadgandena otillräckliga. Ytterligare säkerhet kan

vinnas om skyldighet införes att utmärka i mörker uppställd bil med förvarningsmärke.

I motionerna framhålles de goda erfarenheter man har från

åtskilliga länder, där sådan markering är obligatorisk. Motionärerna anser

därför att bestämmelser om användning av varningstrianglar bör utfärdas.

Av den tidigare redogörelsen framgår att den av motionärerna väckta

frågan förut behandlats i riksdagen. I enlighet med beslut av 1959 års

riksdag har således statens trafiksäkerhetsråd fortlöpande följt utvecklingen

av mörkerolyckorna. Vidare har efter beslut av 1961 års riksdag

Kungl. Maj :t uppdragit åt de svenska ledamöterna av Nordisk vägtrafikkommitté

att utreda spörsmålet om utformning och användning av varningstrianglar

eller annan förvarningsmarkering. Med kommitténs ställningstagande

i denna fråga har likväl fått anstå i avbidan på bl. a. ett utlåtande

från dansk expertis, vilket nu föreligger. Enligt utskottets mening bör resultatet

av den nordiska kommitténs utredning avvaktas, innan slutlig

ståndpunkt tages från svensk sida i denna fråga. Utskottet förutsätter att

kommittén utan större tidsutdräkt slutför detta arbete och att spörsmålet

redovisas i anslutning härtill. Ehuru utskottet vill framhålla angelägenheten

av att icke någon åtgärd lämnas oprövad, som är ägnad att öka trafiksäkerheten,

anser utskottet med hänsyn till det sagda att någon riksdagens

åtgärd icke är påkallad i anledning av motionerna.

På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, II: 208 samt 1: 456 och II: 667,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 februari 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl*, Ebbe Ohlsson,

Kristiansson, Knut Johansson*, Georg Carlsson, Åkesson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, Wachtmeister,

fru Torbrink, herrar Johansson i öckerö, Sundelin*, Svanberg och

Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.