Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk avsättning i samband med skogsavverkning av medel för skogsvårdande åtgärder. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 301 i första kammaren av herr Wikner m. fl. och nr 345 i andra kammaren av herr Lindström m. fl.

1963-02-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:6, Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk avsättning i samband med skogsavverkning av medel för skogsvårdande åtgärder. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 301 i första kammaren av herr Wikner m. fl. och nr 345 i andra kammaren av herr Lindström m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 är 1963

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av motioner om obligatorisk avsättning i

samband med skogsavverkning av medel för skogsvårdande

åtgärder.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 301 i första kammaren av herr Wikner m. fl.

och nr 345 i andra kammaren av herr Lindström m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta,

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag

till obligatoriska skogsvårdsavgifter, som i samband med avverkning avsättes

i syfte att användas för å fastigheten nödvändiga skogsvårdande åtgärder».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll lår utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 1. 301.

Gällande rätt m. m.

Skogsvårdslagen den 21 maj 1948 innehåller bestämmelser rörande skötseln

av landets skogsmark. Bestämmelserna är i princip tillämpliga på all

skogsmark i enskild ägo. Lagens huvudlinjer är följande. Skogsmark med

därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande

förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte

vinnes och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhalles (1 §). Uppsikt

över att lagens bestämmelser följs utövas av skogsvårdsstyrelserna

(4 §). Skogsvårdsstyrelsernas verksamhet övervakas av skogsstyrelsen

(5 §). Beträffande avverkning av skog gäller som huvudregel att utvecklingsbar

skog inte får avverkas annat än genom gallring som är för skogens

utveckling ändamålsenlig. Skog anses som utvecklingsbar, så länge det

under förutsättning av lämplig skötsel måste antagas bli mer lönande att

låta skogen kvarstå än att omedelbart avverka den (6 §). Avverkning av

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt 3 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963

icke utvecklingsbar skog får inte göras på sådant sätt att större rubbningar

uppkommer i avkastningens jämnhet (7 §). I fråga om åtgärder för att

erhålla nöjaktigt skogstillstånd gäller i huvudsak följande. Har vid avverkning

icke kvar lämnats skog av sådan täthet och beskaffenhet att den med

hänsyn till rådande naturförhållanden kan anses nöjaktig, skall sådana

åtgärder vidtagas som är erforderliga för att nöjaktig återväxt inom skälig

tid efter avverkningen kommer att finnas på det avverkade området (14 §).

Dylika åtgärder skall också vidtagas, om i skog uppkommer skada genom

naturhändelse, betning eller åverkan. I sådant fall är dock skyldigheten i

princip begränsad till kostnader som motsvarar värdet av träd som skadats

eller som måste fällas i samband med åtgärderna jämte värdet av ersättning

som uppburits eller kunnat uppbäras i anledning av skadan. Om skyldigheten

att vidtaga åtgärder ändå skulle bli synnerligen betungande, kan

skogsvårdsstyrelsen medge skälig begränsning (15 §). Är på skogsmark

skogstillståndet uppenbart otillfredsställande, föreligger också skyldighet

att vidtaga åtgärder för att inom skälig tid erhålla nöjaktig skog på marken.

Skyldigheten är i detta fall begränsad till den kostnad som motsvarar

värdet av de träd som bör fällas i samband med åtgärderna (16 §).

De i 15 och 16 §§ medgivna kostnadsgränserna gäller inte, om skäligt

bidrag till kostnadernas täckande kan erhållas av allmänna medel (17 §).

Skogsvårdslagen innehåller jämväl vissa bestämmelser om tvångsmedel i

de fall, då skogsvårdsstyrelse anser sig böra ingripa mot skogsägare på

grund av otillåten avverkning (12, 13 och 43 §§) eller underlåtenhet att

vidtaga föreskrivna åtgärder (19—24 §§).

Sedan länge har staten lämnat det enskilda skogsbruket stöd genom bidrag

och lån för att utföra sådana produktionsfrämjande åtgärder som

skogsodling och andra återväxtåtgärder, röjning, skogsdikning samt skogsväg-

och flottledsbyggnad. Bidragsgivningen från riksstatsanslag sker för

närvarande med anlitande av Statens skogsförbättringsanslag samt anslagen

Vägbyggnader å skogar i enskild ägo och Åtgärder för ökad skogsproduktion

i Norrland m. m. Till stöd för produktionsfrämjande åtgärder inom

det enskilda skogsbruket finnes två utlåningsfonder. Den ena är skogsväglånefonden,

ur vilken lån utgår för vägbyggnader på skog som står under

skogsvård sstyrelsens uppsikt. Den andra fonden är lånefonden för insamling

av skogsfrö. Från och med budgetåret 1960/61 har därjämte införts ett

system med statlig lånegaranti för att främja produktionen av skogsfrö och

skogsplantor. Sådan garanti kan beviljas för kredit som enskild jordbrukare

eller skogsägare upptar på allmänna marknaden för investering i

skogsplantskola (riksdagsberättelsen år 1963 s. 292).

I vissa hänseenden föreligger skyldighet att erlägga avgift för skogsvårdande

åtgärder och rättighet att avsätta och fondera intäkter av skogsbruk.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1963

3

På grund av bestämmelser i förordningen den 28 juni 1946 om skogsvårdsavgift

är i princip alla enskilda skogsägare skyldiga att årligen betala

skogsvårdsavgift. Avgiften har för år 1963 fastställts att utgå med en promille

av fastighetens taxeringsvärde för skogsmark och växande skog. Influtna

skogsvårdsavgifter, som tillfaller staten, används som bidrag till finansieringen

av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet.

Enligt förordningen den 27 mars 1954 om taxering för inkomst av medel,

som insatts å skogskonto, äger fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse

avsätta viss del av influtna skogsintäkter på särskilt skogskonto i bank.

Sådan avsättning medför uppskov med taxeringen till kommunal och statlig

inkomstskatt för beloppet, till dess uttag från kontot äger rum. Rättigheten

att åtnjuta uppskov är för varje beskattningsår maximerad till ett belopp

motsvarande summan av 60 procent av köpeskillingen för skog, som

avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt, 40 procent av köpeskillingen

för avyttrade skogsprodukter och 40 procent av saluvärdet av skogsprodukter,

som uttagits för förädling i egen rörelse. Som minimibelopp för insättning

gäller 2 000 kronor för ett och samma beskattningsår. Fonderingen är

begränsad till en tid av högst 10 år.

Ä skogskonto insatta medel behöver icke reserveras för skogsvårdande

eller andra särskilda ändamål.

Enligt förordningen den 27 maj 1955 om investeringsfonder för konjunkturutjämning

äger aktiebolag och ekonomiska föreningar viss rätt att skattefritt

avsätta medel för framtida investeringsändamål. Avsättning får ske

till investeringsfond för skogsbruk med högst 10 procent av den för beskattningsåret

redovisade bruttointäkten av skogsbruk och till investeringsfond

för rörelse med högst 40 procent av årsvinsten före skatt. Villkor för åtnjutande

av avdragsrätt vid beskattningen är att ett belopp motsvarande 46 procent

av den gjorda avsättningen inbetalas på ett särskilt konto i riksbanken.

Arbetsmarknadsstyrelsen utövar tillsyn över de fonderade medlen och

äger besluta att investeringsfond får eller skall tagas i anspråk för sitt ändamål.

Beslutet kan vara generellt, dvs. avse samtliga företag eller företag av

viss beskaffenhet, eller också gälla visst eller vissa företag. Investeringsfond

för skogsbruk får användas för arbeten avsedda att främja skogsbruket, såsom

skogsoding och skogsdikning, röjning, hägnad, anläggande av flottleder

och vägar, som huvudsakligen avser att direkt tjäna skogsbruket, ävensom

uppförande och underhåll av för skogsbruket nödvändiga byggnader.

Fem år efter avsättningen får företaget utan tillstånd förfoga över 30 procent

av fondavsättningen för de med fonden avsedda ändamålen. Efter

Kungl. Maj:ts medgivande kan investeringsfond för rörelse få tagas i anspråk

även för skogsvårdande ändamål.

1* Bihang till riksdagens protokoll 1963. 9 samt. 3 and. Nr 6

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 är 1968

Frågans tidigare behandling

1955 års skogsvärdsutredning

1955 års skogsvärdsutredning behandlade i sitt år 1958 framlagda betänkande

om skogsvården på enskilda skogar (SOU 1958: 30) bl. a. frågan om

införande av avgiftsskyldighet enligt norskt mönster som ett medel att intensifiera

skogsägarnas självverksamhet på skogsvårdens område. Utredningen,

som föreslog en rad andra åtgärder i nämnda syfte, ansåg visserligen

att ett system med obligatoriska avgifter skulle medföra vissa fördelar

men fann likväl ej anledning föreslå införandet av ett sådant system.

Skälen härtill var huvudsakligen dels att vissa skogsägare kunde få den

uppfattningen att deras skyldigheter med avseende på skogskulturarbeten

var begränsad till de belopp, som uttagits i form av avgift, och dels att ett

system med obligatoriska avgifter kunde sägas i viss mån strida mot den

för svensk skogspolitik grundläggande principen om skogsägarnas fostran

till ökad ansvarskänsla för skogsproduktionen.

Rörande det norska systemets närmare innebörd anföres i skogsvårdsutredningens

betänkande (s. 39 f.) följande.

Tillsynen över de enskilda skogarna i Norge ombesörjes av skogsopsynet.

Dess lokala organ är fylkesskogråden, vilka närmast svarar mot skogsvårdsstyrelserna

i Sverige, och under dessa herredsskogråden, till vilka

någon motsvarighet ej finnes hos oss. Hos herredsskogrådet är herredsskogmesteren

anställd vilken tjänsteman närmast torde motsvara länsskogvaktaren

i Sverige.

I 1932 års »Lov om skogvern» — den norska motsvarigheten till vår

skogsvårdslag — föreskrives att skogsägarna skall utge en skogskulturavgift

om 2 % av det avverkade virkets värde vid normal leveransplats. Avgiften

inbetalas i regel av virkesköparen eller salgsforeningen (skogsägareföreningen).

Den insättes på ett för skogsägaren upplagt konto hos herredsskogrådet

---. Efter anmälan om utförda skogsodlings- eller diknings
arbeten

får skogsägaren från sitt konto ut belopp motsvarande kostnaden

för det utförda arbetet, sedan arbetena kontrollerats av herredsskogmesteren.

Om kulturarbete motsvarande kulturavgiften ej utföres inom en av

skogsopsynet fastställd frist, kan opsynet låta utföra arbetet för ägarens

räkning. Om inga kulturarbeten är behövliga, kan fylkesskogrådet medge

att kulturavgift tillsvidare ej utkräves. Sedan ett tiotal år uttages i Norge

dessutom en investeringsavgift, som f. n. utgår med 10 % av bruttovärdet

vid prissättningsplats. Den får brukas till samma arbeten, som ovan angivits,

men dessutom till skogsvägar, flottleder, skogskojor, driftsplaner,

ungskogsröjning, bidrag till avlöning åt hjelpeblinkere (stämplingsförrättare

hos herredsskogråden) och skogsägareföreningens skogliga rådgivare.

Efter särskild prövning kan avgiften få brukas även till andra investeringsoch

rationaliseringskostnader. Räntorna används i första hand till admi

nistrationskostnader för avgiftssystemet och därefter till främjande av

skogsbruket inom de skilda fylkena. Under år 1956 inbetalades i kultur
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1963

5

avgift 15 och utbetalades 12,4 milj. kronor. Innestående kulturavgifter utgjorde

45 milj. kronor. Motsvarande siffror för investeringsavgiften var:

inbetalda avgifter 73,7, utbetalda avgifter 55,1 och innestående avgifter 116

milj. kronor. Nästan hälften av de utbetalda avgifterna avsåg skogsvägbyggen,

medan den andra hälften fördelade sig ungefär lika på skogskojor,

teknisk utrustning, kulturarbeten och övriga användningsområden.

De offentliga skogsorganen och skogsägarnas egna organisationer i Norge

syntes samstämmiga i den uppfattningen, att avgiftssystemen varit till

utomordentlig nytta för skogsbruket. Man uttalade att den starka intensifiering

av skogsvården, som karakteriserar dagens norska skogsbruk, möjliggjorts

just genom dessa avgifter.

1959 års riksdag

I två likalydande motioner vid 1959 års riksdag yrkades att i skogsvårdslagstiftningen

skulle införas bestämmelser om obligatoriska avsättningar

till skogsvårdande åtgärder inom det enskilda skogsbruket, över motionerna,

som behandlades av tredje lagutskottet, avgavs remissyttranden av

skogsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, Landsorganisationen i Sverige,

Sveriges skogsägareförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund.

Utskottet, som avstyrkte motionerna, yttrade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 13 år 1959 bl. a. följande.

De myndigheter och organisationer som yttrat sig över motionerna är

överens om att själva avsättningsidén är värd att taga fasta på. Däremot

går meningarna isär i fråga om medlen att förverkliga denna idé. Under

det att landsorganisationen anser att endast obligatoriska avgifter kan ge

önskat resultat, menar skogsägarnas egna organisationer att friheten bör

vara en grundläggande princip. Även arbetsmarknadsstyrelsen och skogsstyrelsen

synes tveka inför tanken på obligatoriska avgifter. Arbetsmarknadsstyrelsen

förordar närmare utredning, innan ett sådant steg tages, och

skogsstyrelsen anvisar vissa utvägar att genom en revidering av bestämmelserna

om skogskonton stimulera till ökade avsättningar för skogsvårdande

ändamål på frivillighetens grund.

Enligt utskottets mening är det en riktig och värdefull tanke — från

såväl skogsvårdande som sysselsättningspolitiska synpunkter — att under

normala tider medel fonderas för att skapa ekonomisk grundval för skogsförbättrande

arbeten under sämre tider. Denna tanke är delvis förverkligad

genom de existerande formerna för avsättningar på skogskonton och

till investeringsfonder för konjunkturutjämning. Dessa avsättningsmöjligheter

bygger helt på frivillighet. Säkerligen skulle en del fördelar stå att

vinna genom en utbyggnad av dessa redan förefintliga fonderingsmöjligheter

i syfte att stimulera till ökade avsättningar. En tänkbar väg i denna

riktning har anvisats av skogsstyrelsen i dess remissyttrande.

Otvivelaktigt kan vissa skäl åberopas till stöd för ett obligatoriskt avgiftssystem

efter norsk modell. Men att ett sådant system inger betänkligheter

av både principiell och praktisk art framgår inte minst av skogsvårdsutredningens

betänkande samt arbetsmarknadsstyrelsens och skogs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1963

styrelsens till utskottet avgivna remissyttranden. För att bilden skall bli

helt rättvisande bör måhända framhållas att utredningen tydligen grundat

sitt ställningstagande enbart på skogsvårdssynpunkter och icke — liksom

motionärerna dessutom på sysselsättningspolitiska överväganden.

Utskottet förklarade avslutningsvis, att man ansåg sig sakna anledning

att taga ställning till frågan om ett obligatoriskt avgiftssystem under hänvisning

till att skogsvårdsutredningens betänkande då övervägdes inom

Kungl. Maj:ts kansli.

1960 års riksdag

På grundval av skogsvårdsutredningens betänkande framlades vid 1960

års riksdag en proposition (nr 106) angående skogsvårdsstyrelsemas organisation

och verksamhet, m. m. I propositionen lämnas (s. 23 ff.) en redogörelse

för vad som vid remissbehandlingen av betänkandet anförts rörande

ett system med obligatoriska skogskulturavgifter. Enligt vad i propositionen

anges uttalade sig sålunda bl. a. domänstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,

Värmlands och Jämtlands län, länsarbetsnämnden och lantbruksnämnden

i Norrbottens län, skogsvårdsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs

och Jämtlands län, Landsorganisationen i Sverige, Skogsvårdsstyrelsernas

förbund, Tjänstemännens centralorganisation samt Dalarnas skogsägareförening

för att ett dylikt system borde införas inom det enskilda

skogsbruket eller att frågan om skogskulturavgifter borde bli närmare utredd.

Departementschefen anförde i frågan följande (prop. s. 127).

Enligt min mening bör under normala tider medel kunna fonderas för

att skapa ekonomisk grundval för skogsvårdsverksamheten under sämre

tider. Dylik fondering bör emellertid även i fortsättningen bygga på frivillighet

och ske med utnyttjande av redan nu förefintliga fonderingsmöjligheter

som insättningar på skogskonton och på särskilda konton inom

föreningsrörelsen samt avsättningar till investeringsfonder för konjunkturutjämning.

I två likalydande motioner vid 1960 års riksdag, 1:607 och 11:750,

hemställdes att riksdagen måtte besluta att med bifall i övrigt till proposition

nr 106 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till obligatoriska

skogskulturavgifter, som i samband med avverkning avsättes i syfte

att användas för å fastigheten nödvändiga skogsvårdsåtgärder. Propositionen

och bl. a. nämnda motioner behandlades av sammansatt bevillnings- och

jordbruksutskott. I sitt av riksdagen såvitt nu är av intresse godkända utlåtande

nr 1 år 1960 förklarade utskottet, att utskottet hade samma syn som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1963 7

Kungi. Maj :t på frågan om ett system med obligatoriska skogskulturavgifter

och att utskottet därför inte kunde biträda det i motionerna I: 607 och

II: 750 framförda yrkandet.

En minoritet inom utskottet ansåg emellertid att motionerna borde bifallas.

Härvid åberopades i huvudsak att ett obligatoriskt avgiftssystem

skulle skapa ekonomiska förutsättningar för bättre skogsvård inom det

enskilda skogsbruket ävensom en jämnare sysselsättning inom skogsbruket

samt att ett sådant system tillstyrkts av många remissinstanser.

Offentlig utredning

Jämlikt Kungl. Maj-.ts bemyndigande den 4 maj 1962 har tillkallats sakkunniga

för att verkställa utredning och avge förslag rörande den fortsatta

statliga bidrags-, låne- och kreditgarantigivningen till produktionsfrämjande

åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket samt därmed sammanhängande

frågor. Enligt direktiven (se riksdagsberättelsen år 1963 s. 292 f.)

bör i första hand utarbetas förslag till stödregler med tillämpning av de

nya, allmänna riktlinjerna för den statliga och statsunderstödda verksamheten

på det skogliga området som riksdagen i skilda sammanhang godkänt

under de senaste åren. över huvud bör enligt direktiven eftersträvas att

göra stödformerna och grunderna i övrigt fullt tidsenliga med hänsyn till

den ekonomiska och tekniska utvecklingens alltmer framträdande krav på

en intensivare rationaliseringstakt inom skogsbruket. Stort avseende bör vidare

bl. a. fästas vid behovet av utveckling mot stabilare förhållanden för

de i skogsbruket sysselsatta. I direktiven framhålles vidare bl. a. att utredningen

är oförhindrad att upptaga till behandling frågor som hänger samman

med förut i direktiven berörda ämnen.

Enligt vad utskottet under hand inhämtat har utredningen förberedelsevis

bl. a. begärt upplysningar från vederbörande norska myndigheter rörande

de fortsatta erfarenheterna av det i Norge tillämpade systemet med obligatoriska

skogskulturavgifter.

Motionerna

Motionärerna erinrar inledningsvis om skogens betydelse för landets ekonomi

och för folkförsörjningen. En rationell skogsvård som ger högsta möjliga

avkastning är därför av vikt. Enligt vad i motionerna uppges föreligger

fortfarande en stor eftersläpning av skogsvårdande åtgärder såsom hyggesrensningar,

planteringar och ungskogsröjningar. Såväl möjligheterna för en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1963

mera rationell skogsvård som skogsbrukets lönsamhet skulle enligt motionärernas

mening ökas genom ytterligare utbyggnad av skogsbilvägarna.

Motionärerna anser att en planmässig investering för nämnda skogsvårdsåigärder

också skulle öka sysselsättningen till nytta framför allt för Norrland.

Med hänsyn till det angelägna i att kapital finnes tillgängligt för

ifrågavarande åtgärder anser motionärerna det böra övervägas, om inte ett

system med obligatoriska skogskulturavgifter — liknande det norska —

borde införas.

Utskottet

Det allmänna har sedan länge på olika sätt sökt verka för en förbättrad

vård av enskilda skogar. Föreskrifter i detta syfte av delvis tvingande natur

återfinnes sålunda i 1948 års skogsvårdslag. Vidare understödes det enskilda

skogsbruket genom bidrag och lån till produktionsfrämjande åtgärder.

I sammanhanget må även erinras om skyldigheten att erlägga skogsvårdsavgift,

vilken används till finansiering av skogsvårdsstyrelsernas

verksamhet, och om.möjligheten att avsätta medel på skogskonto och till

investeringsfonder för konjunkturutjämning.

Under hänvisning till skogsbrukets betydelse för landets ekonomi och

för sysselsättningen av stora befolkningsgrupper framhåller motionärerna

såsom angeläget att kapital alltid finnes tillgängligt för nödiga skogsvårdande

åtgärder. Nuvarande fonderingsmöjligheter utgör enligt motionärernas

mening icke betryggande garanti i detta hänseende. Motionärerna anser

att kapitaltillgången bör tryggas genom införandet av obligatoriska

skogskulturavgifter, som i samband med avverkning skulle avsättas för

skogsvårdsåtgärder på den fastighet där avverkning skett. I motionerna

hemställes därför om utredning och förslag i denna fråga.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har frågan om tillämpning

av ett system med obligatoriska kulturavgifter prövats av 1955 års

skogsvårdsutredning. Denna prövning har dock ej lett till att Kungl. Maj.-t

framlagt något förslag i ämnet. Emellertid bär år 1962 tillsatts en utredning

rörande den fortsatta statliga understödsverksamheten på skogsvårdens omlåde.

Härvid torde enligt vad utskottet erfarit jämväl förevarande spörsmål

såsom sammanhängande med de i utredningens direktiv uttryckligen berörda

frågorna bli föremål för övervägande. Någon särskild utredning synes

därför ej påkallad. Utskottet anser sig ej nu böra taga ställning till

lämpligheten av det i motionerna förordade avgiftssystemet, vilket bör ses

i samband med de andra åtgärder, som avses i utredningens diréktiv. Då

motionerna emellertid framför synpunkter som kan förtjäna beaktande,

synes motionerna böra överlämnas till utredningen för att övervägas under

dess fortsatta arbete.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1963 9

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:301 och 11:345, icke måtte

föranleda annan riksdagens åtgärd än att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer att motionerna jämte detta

utlåtande överlämnas till utredningen rörande den statliga

bidrags-, låne- och kreditgarantigivningen till produktionsfrämjande

åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket.

Stockholm den 26 februari 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson,

Georg Carlsson, Erik Jansson, Nils Hansson*, Wirmark och Paul Jansson;
från

andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Wachtmeister,

Johansson i öckerö, Persson i Tandö, Hamrin i Kalmar, Grebäck och Svanberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:82 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om obligatorisk avsättning i samband med skogsavverkning av medel för skogsvårdande åtgärder. a1 i texten