Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av motioner angående begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 458 i första kammaren av herrar Ringaby och Sveningsson och nr 672 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.

1963-03-05 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1963:8, Utlåtande i anledning av motioner angående begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 458 i första kammaren av herrar Ringaby och Sveningsson och nr 672 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av motioner angående begreppet tjänstevikt

i vägtrafikförordningen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 458 i första kammaren av herrar Ringaby och

Sveningsson och nr 672 i andra kammaren av herr Hedin m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma

en sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen,

att detsamma icke inkluderar emballagetankar, djurburar och liknande

monterings- och demonteringsbara anordningar till lastbilar».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionen 1:458.

Gällande rätt

I vägtrafikförordningen förstås med bils tjänstevikt sammanlagda vikten

av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning av tyngsta

till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande verktyg och

reservhjul ävensom bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren av fordonet.

Vidare förstås med bils maximilast den beräknade vikten av det

största antal personer — exklusive föraren — och den största mängd gods,

varför fordonet är inrättat. Med bils totalvikt menas slutligen summan av

fordonets tjänstevikt och maximilast (1 § 6 mom.). Om registrerat fordon

underkastas sådan ändring, att det icke längre överensstämmer med uppgifterna

rörande fordonets vikt i utfärdat besiktningsinstrument eller typintyg,

åligger det ägaren att inom tre veckor från det ändringen skedde inställa

fordonet hos besiktningsman för registreringsbesiktning (10 § 5 mom.

första stycket). Underlåtenhet är straffbelagd (65 § 6 mom. första stycket).

Enligt 1 § vägtrafikkungörelsen ankommer det på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som är chefsmyndighet för besiktningsmännen, att utfärda närmare

föreskrifter angående bl. a. fastställandet av fordons vikt och maximilast.

Vägtrafikförordningens bestämmelser är så utformade att tjänsteviktens

storlek kan inverka på frågan om utrustning och tillåten hastighet för fordonet

(se t. ex. 3 § 1 mom. c och 56 § 1 mom.). Av särskilt intresse är emellertid

i detta sammanhang stadgandena i förordningen den 2 juni 1922

Ili hann till riksdagens protokoll 1963. 9 sund. 3 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1963

(nr 260) om automobilskatt. Enligt nämnda förordning gäller sedan år 1955

att för automobil, som registrerats i riket, årligen skall erläggas skatt (1 §).

Skatten utgör för lastbil dels grundavgift å 110 kr. och dels tilläggsavgift beräknad

med hänsyn till bilens tjänstevikt. Tilläggsavgiften för lastbil utgår

med 37 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten minskad med

900 kg, då det gäller tjänstevikter som ej överstiger 3 000 kg. Om tjänstevikten

överstiger 3 000 men ej 7 000 kg, utgår tilläggsavgift med 777 kr. för

3 000 kg och 64 kr. för varje påbörjat hundratal kg av tjänsteviktens återstående

del. överstiger tjänstevikten 7 000 kg, utgör tilläggsavgiften 3 337 kr.

för 7 000 kg och 120 kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del

av tjänstevikten.

Frågans tidigare behandling

Frågan om ändrade regler rörande tjänstevikt och därmed sammanhängande

spörsmål rörande beskattning av lastbilar har genom väckta motioner

aktualiserats vid 1959 och följande års riksdagar.

I motionerna 1:293 och 11:363 vid 1959 års riksdag yrkades sålunda att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om sådana ändringar i

förordningen om automobilskatt, att skatten för fordon, som utrustats med

mer än ett karosseri eller med tillfällig lastningsanordning, bestämmes med

hänsyn till den tid under vilken de olika karosserierna respektive lastningsanordningarna

använts samt att Kungl. Maj:t måtte utfärda förordning angående

lättnader i fråga om besiktningsskyldighet för fordon som tillfälligt

förses med särskilt karosseri. Till stöd för yrkandena åberopades bl. a. att

lastbilar ofta förses med två eller flera karosserier, lastapparater eller andra

anordningar för att möjliggöra bilarnas användning för olika specialtransporter.

Som exempel nämndes en vanlig lastbil som vid dessa tillfällen

förses med särskilt höga lämmar för djurtransporter eller med lösa cisterner

för transport av olja eller andra vätskor. Skattebestämmelsernas utformning

motverkade enligt motionärerna en effektiv användning av lastbilsparken,

enär skatteökningen för ett specialkarosseri blev betydande,

även om karosseriet endast kom till begränsad användning.

Motionerna behandlades av bevillningsutskottet. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 13 år 1959 fann utskottet visserligen motionärernas synpunkter

värda beaktande men likväl icke av beskaffenhet att böra föranleda

någon riksdagens åtgärd i avvaktan på förslag i ämnet från 1953 års

trafikutredning.

I motionerna 1:419 och 11:500 vid 1960 års riksdag hemställdes om åtgärder

i syfte att grunda fordonsbeskattningen av lastbilar på totalvikten

i stället för på tjänstevikten. Till stöd härför åberopades i huvudsak att

de lastbilar, som användes för tyngre transporter, till stor del utrustats med

kranar och andra hjälpverktyg, vilka inräknades i fordonets tjänstevikt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963

3

Motionerna avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 54 år 1960) under

hänvisning till att frågan om fordonsskattens utformning övervägdes av

1953 års trafikutredning. Riksdagen godkände utlåtandet.

Vid 1961 års riksdag hemställdes i motionerna 1:483 och 11:562 om modernisering

av vägtrafikförordningens bestämmelser om tjänstevikt och om

därav föranledda ändringar i beskattningsreglerna för lastbil. I motionerna

påpekades bl. a. svårigheterna att draga en gräns mellan å ena sidan vad

som skall anses utgöra emballage för en varas transportekonomiska hantering

och å andra sidan vad som är att hänföra till fast anordning på fordon

och därmed att inräkna i fordonets tjänstevikt. Vägtrafikförordningen gav

enligt motionärerna ej några klara riktlinjer för frågans bedömande. Inom

gällande beskattningssystem borde, ansåg motionärerna, sådana klara definitioner

skapas att monterings- och demonteringsbara utrustningar på bilflak

— inklusive sidolämmar — icke ansågs ingå i bils tjänstevikt.

Jämväl dessa motioner avstyrktes av bevillningsutskottet (uti. nr 18 år

1961) under hänvisning till 1953 års trafikutrednings pågående arbete. Riksdagen

godkände utlåtandet.

Slutligen yrkades i motionerna 1:305 och 11:377 vid 1962 års riksdag

skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en sådan utformning av begreppet

tjänstevikt i vägtrafikförordningen att detsamma icke inkluderade

emballagetankar, djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara

anordningar till lastbilar. Till stöd för motionsyrkandena anfördes i huvudsak

att det betänkande som då avlämnats av 1953 års trafikutredning

icke innehöll något förslag rörande bilskatterna. Vidare hade de bestående

svårigheterna att tolka begreppet tjänstevikt bl. a. medfört åtal mot åtskilliga

lastbilsägare på grund av underlåten registreringsbesiktning i samband

med tillfällig användning av sådana anordningar som omnämnts i yrkandet.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte motionerna, anförde i av riksdagen

godkänt utlåtande nr 29 år 1962 bl. a. följande.

Den ändrade avvägning av motorfordonstrafikens beskattning, som skedde

år 1954, innebar i huvudsak en ökning av de tyngre fordonens andel av

vägkostnaderna. Den högre beskattningen ansågs motiverad av denna trafiks

vägförslitningar och krav på vägarnas standard. Något slutligt ståndpunktstagande

i fråga om skattebördans fördelning på olika motorfordon

gjordes icke, och de genomförda åtgärderna hade provisorisk karaktär i

avvaktan på resultatet av ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens

beskattning, därvid bl. a. även allmänna trafik- och näringspolitiska

synpunkter skulle komma under bedömande. Huruvida den inbördes fördelningen

av skattebördan olika fordonskategorier emellan ar riktigt avvägd

prövas för närvarande inom 1953 års trafikutredning. Därvid torde

det av motionärerna behandlade spörsmålet komma att uppmärksammas i

samband med utredningens ståndpunktstagande till motorfordonstrafikens

beskattning i sin helhet.

Här må anmärkas att en minoritet, omfattande åtta av utskottets ledamöter,

ansåg motionerna höra bifallas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963

Frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd har jämväl aktualiserats i

andra sammanhang. Svenska petroleum institutet hemställde sålunda år

1957 hos Kungl. Maj:t att vikten av s. k. löscisterner, avsedda för transport

av flytande bränslen, icke skulle inberäknas vid fastställande av lastbils

tjänstevikt. I ärendet avgavs utlåtande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som bl. a. anförde följande.

Eftersom tjänstevikten skall beräknas efter vikten av fordonet vid användning

av tyngsta till fordonet hörande karosseri, anser styrelsen att

s. k. löstank, avsedd att kvarligga på fordonet vid lastning och lossning av

innehållet, skall inräknas i tjänstevikten. Den omständigheten, att bilen

kan användas utan tankar, bör ej inverka på bedömandet. Om så skulle

ske, maste man fastställa en viss tidsgräns för den årliga användningen av

tankarna för att kunna skilja mellan rent tillfällig och mera stadigvarande

användning. Detta är ur bl. a. kontrollsynpunkt omöjligt att göra. Det kan

för övrigt framhållas att en fordonsägare knappast anskaffar så dyrbar utrustning

som »löstankar» endast för rent tillfällig användning. Styrelsen

förmenar därför, att så snart löstankar användes på fordonet dessa skall

anses tillhöra fordonet i »normalt, fullt driftfärdigt skick» och därför inräknas

i tjänstevikten.

Kungl. Maj :t fann i resolution den 19 september 1958 framställningen icke

föranleda till annan åtgärd än att handlingarna i ärendet överlämnades till

1953 års trafikutredning att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningens

uppdrag.

I ett av Kungl. Maj:t i högsta domstolen den 7 september 1962 avgjort

mål uppkom vidare frågan, huruvida en på en lastbils flak anbragt djurtransportbur

skulle anses höra till fordonets karosseri och följaktligen inräknas

i dess tjänstevikt. I målet upplystes bl. a. att buren, som endast använts

vid enstaka tillfällen, uppställts på flaket sedan flaklämmarna tagits

bort och stagats med rep, kätting eller järn som skruvats fast.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde i ett till högsta domstolen avgivet

yttrande i målet bl. a. följande.

Vid bedömande av frågan om kreatursbur av ifrågavarande slag är att

anses såsom till fordonet hörande karosseri och därför skall inräknas i fordonets

tjänstevikt måste enligt styrelsens mening hänsyn i huvudsak tagas

till hur buren ifråga användes tillsammans med den last den är avsedd för.

Därest den är så inrättad att den normalt av- och pålastas med innehållet

anser styrelsen den är att betrakta som emballage. Om däremot — som är

det normala och i flesta fall enda möjliga — buren monteras på fordonet,

och lasten i det aktuella fallet djur — av- och pålastas separat, anser styrelsen

att den icke är emballage utan del av fordonets karosseri.

På grund av bl. a. vad nu återgivits ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

att djurtransportburen borde inräknas i fordonets tjänstevikt. Högsta

domstolen fann emellertid — i motsats till styrelsen och underinstanserna

att buren med hänsyn till de förhållanden, under vilka den använts, var

att betrakta icke såsom tillhörande bilens karosseri utan såsom en del av

lasten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963 5

Interpellation vid 1962 års riksdag

Den 11 december 1962 besvarade chefen för kommunikationsdepartementet,

statsrådet Skoglund, en interpellation angående tjänstevikt för lastbil.

Härvid anförde departementschefen bl. a. att högsta domstolens ovannämnda

dom jämte två andra i interpellationen berörda domstolsutslag i

vissa avseenden ej syntes överensstämma med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets

innebörd som hävdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i dess egenskap av chefsmyndighet för bilinspektionen. Enligt departementschefens

uppfattning kunde någon allmängiltig lösning av problemet inte

sägas vara vunnen genom dessa domar, som behandlat endast vissa speciella

fall. I den mån de kunde anses vägledande på området komme de givetvis

att utan någon särskild åtgärd från departementschefens sida i fortsättningen

inverka på styrelsens bedömande (se andra kammarens protokoll 1962

nr 36 s. 36).

Motionerna

Motionärerna erinrar inledningsvis om den tidigare riksdagsbehandlingen

av frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd. Efter hänvisning till det ovan

berörda interpellationssvaret framhålles i motionerna att angelägenheten

av en mera entydig tolkning av ifrågavarande begrepp accentuerats genom

förra årets domstolsavgöranden. Det synes motionärerna ej rimligt att frågans

lösning ytterligare fördröjes genom att göras avhängig av 1953 års

trafikutredning som ännu ej behandlat problemet.

Utskottet

Med bils tjänstevikt förstås enligt vägtrafikförordningen sammanlagda

vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid användning

av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande verktyg

och reservhjul ävensom bränsle, smörjolja och vatten, dels ock föraren

av fordonet. Tjänsteviktens storlek ligger till grund för automobilskattens

bestämmande.

Motionärerna anser att i tjänstevikten icke bör inräknas emballagetankar,

djurburar och liknande monterings- och demonteringsbara anordningar till

lastbil. I motionerna hemställes därför att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma en

sådan utformning av begreppet tjänstevikt i vägtrafikförordningen att

nämnda anordningar icke inkluderas däri.

På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har vid de senaste

årens riksdagar motionsvis framförts kritik mot tjänsteviktsbegreppets

nuvarande utformning och i anslutning därtill yrkanden om ändringar

i beskattningsreglerna för lastbil och i vägtrafikförordningens bestämmelser

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1963

om tjänstevikt. Motionerna har likväl icke föranlett någon riksdagens åtgärd

under motivering att spörsmålet om motorfordonstrafikens beskattning

övervägs av 1953 ars trafikutredning. Såsom 1962 års bevillningsutskott

framhållit torde frågan om tjänsteviktsbegreppets innebörd komma

att uppmärksammas i samband med utredningens ståndpunktstagande till

nämnda spörsmål. På grund härav anser sig utskottet icke i detta sammanhang

böra taga ställning till den av motionärerna åsyftade ändringen i vägtrafikförordningen.

Motionärerna har emellertid påpekat att de anordningar som avses med

motionerna enligt vissa domstolsutslag icke bör anses som till fordon hörande

karosseri. Såsom chefen för kommunikationsdepartementet i interpellationssvar

anfört synes utslagen i vissa avseenden ej överensstämma

med den uppfattning om tjänsteviktsbegreppets innebörd som hävdats av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess egenskap av chefsmyndighet för

bilinspektionen. Departementschefen har emellertid jämväl framhållit att

nämnda utslag icke kan sägas innefatta någon allmängiltig lösning av förevarande

fråga. Utskottet delar motionärernas uppfattning att en sådan

lösning vid rådande oklarhet i rättstillämpningen snarast möjligt bör

åvägabringas. Det bör ankomma på 1953 års trafikutredning, som har att

utreda hela problemkomplexet rörande fordonsbeskattningen, att avgöra

huruvida frågan om tjänstevikten kan utbrytas till särskild behandling.

Utskottet, som förutsätter att utredningsarbetet bedrives med största möjliga

skyndsamhet, finner med hänsyn härtill någon riksdagens åtgärd i saken

för närvarande icke påkallad.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:458 och 11:672, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Lindahl, Ebbe Ohlsson*,

Kristiansson, Knut Johansson*, Georg Carlsson, Åkesson och Erik Jansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink, herrar Grebäck*, Sundelin, Tobé och Wennerfors*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

6S0187

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.