Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av vuckt motion om åtgärder mot trafikfarliga djurpassager.

1963-04-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1963:18, Utlåtande i anledning av vuckt motion om åtgärder mot trafikfarliga djurpassager.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1963

Nr 18

Utlåtande i anledning av vuckt motion om åtgärder mot trafikfarliga

djurpassager.

I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:562 av

herrar Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam inventering

och förslag rörande åtgärder vad gäller trafikfarliga djurpassager på

det allmänna vägväsendet i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen framhålles bl. a. att vägar som byggts under tidigare år och

senare ombyggts i många fall fått en sådan sträckning över fastigheter,

att djurägare måste driva djuren över vägen. Som regel var denna olägenhet

av mindre omfattning vid tidpunkten för vägens byggande, eftersom

trafikintensiteten då var en helt annan än nu.

Motionärerna anser det ur trafiksäkerhetssynpunkt vara motiverat att

undersöka vilka möjligheter som föreligger att anlägga s. k. koportar.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och statens trafiksäkerhetsråd.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför bl. a.:

Förutsättningarna för att koport skall anordnas kan i huvudsak sägas

vara dels att trafikförhållandena är sådana att en vägport kommer att

medföra icke oväsentliga fördelar ur trafiksynpunkt, dels att —- i förekommande

fall — markägaren är villig att stå för viss del av kostnaden. Med

hänsyn till att väganslagen har sin begränsning är det ofrånkomligt att

byggandet av koportar måste begränsas. Frågor om anordnande av sådana

portar aktualiseras huvudsakligen vid ny- och ombyggnad av väg och upptages

till prövning i samband med handläggningen av spörsmål rörande

marklösen och intrång. Oftast har markägaren båtnad av koport, varför

denne i allmänhet får deltaga i kostnaden för en sådan. Kostnaden uttages

därvid i allmänhet i form av avräkning på intrångsersättningen.

För att komma till rätta med problemen — i de fall då byggande av koport

icke är möjlig — utfärdade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan

år 1955 anvisningar angående utmärkande av kreaturspassage över väg.

Styrelsen förordade därvid ett rektangulärt märke, avsett att uppsättas

50—100 m framför passagen. Märket består av två delar, den övre med

texten »Kör sakta» och den undre med symbol i form av bild av en ko.

Enligt anvisningarna får text och bild endast vara synliga vid de tillfällen

då kreaturen drives över vägen, medan under övriga tider skylten skall

vara hopfälld och låst med hänglås. Sådan skylt får endast uppsättas på

platser, där sikten är skymd eller där förhållandena i övrigt är sådana, att

uppenbar risk för påkörning av djur med motorfordon föreligger. Styrelsen

har förutsatt att den som ansvarar för kreaturen förbinder sig att hålla

skylten hopfälld och låst under tider, då kreatursdrivning över vägen ej

pågår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1963 5

I det internationella protokollet rörande vägmärken, daterat i Geneve den

19 september 1949, vilket ratificerats av Sverige, finns upptaget ett triangulärt

varningsmärke, Varning för djur, vilket skall användas då vederbörande

myndighet anser det nödvändigt att utmärka infarten till visst område,

inom vilket bilisten kan möta lösa kreatur.

Styrelsen har i skrivelse den 18 mars 1961 till Konungen med förslag

till ändring av vägtrafikförordningen samt PM med förslag om ny kungörelse

angående vägmärken m. m. jämte viss utredning m. m. föreslagit

att i kungörelsen angående vägmärken m. m. den 7 december 1951 (nr 744)

nämnda internationella vägmärke införes; styrelsen har därvid förutsatt

att märkesanordningen liksom hittills skall hållas hopfälld och låst, då

kreatursdrivning icke pågår.

Styrelsens framställningar har, genom beslut den 18 maj 1962 jämte de

däröver avgivna remissyttrandena överlämnats till Nordisk vägtrafikkommitté

för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.

Enligt vad styrelsen har sig bekant har kommittén ansett beträffande i

varje fall Sverige att märket bör införas; förslag därom kan dock icke väntas

annat än i anslutning till kommitténs övriga förslag.

Koportar torde anordnas i en utsträckning som fullt motsvarar vad de

tillgängliga resurserna i dagens läge medger. Enligt styrelsens uppfattning

torde med hänsyn härtill och till de ovannämnda trafiksäkerhetsåtgärdema

för närvarande icke föreligga tillräckliga skäl för en sadan inventering som

föreslås i motionen. Emellertid synes frågan i stort om trafikfarliga djurpassager

lämpligen böra hänskjutas till behandling av 1960 års vägsakkunniga.

Statens trafiksäkerhetsråd framhåller att av uppgifterna i den officiella

trafikolycksstatistiken framgår, att av samtliga polisundersökta olyckor

som årligen inträffar i Sverige utanför tätbebyggelse (under år 1962 drygt

21 000), utgöres ca 5 procent av djurolyckor — olyckor vid vilka djur av

skilda slag kolliderar med motorfordon. Ur denna statistik kan dock icke

utläsas, i vilken utsträckning de större tamdjur, som avses i förevarande

motion, resp. högvilt deltager i olyckorna.

Utförliga undersökningar rörande trafikolyckor i trafiksäkerhetsrådets

speciella undersökningsområde, Uppsala län, har emellertid visat, att av

de olyckor, som inträffat utanför tättbebyggt område inom detta län under

åren 1958—1961, ungefär 1,4 procent utgjorts av sammanstötningar mellan

motorfordon och större tamdjur. En annan på rådets uppdrag utförd undersökning

beträffande år 1958 har visat, att motsvarande andel inom

Malmöhus och Kristianstads län var omkring 1,1 procent.

Rådet anför vidare:

Om man antager, att de nämnda värdena speglar förhållandena i riket

som helhet och att i genomsnitt 1,2 procent av alla olyckor utanför tätbebyggelse

utgöres av här ifrågavarande sammanstötningar, skulle ungefär

250 av samtliga de olyckor, som under år 1962 inträffade utanför tättbebyggt

område, utgöras av sammanstötningar mellan motorfordon och större

tamdjur. Det årliga antalet påkörningar av större tamdjur skulle således

vara ganska ringa. Dessutom torde dessa påkörningar som regel få förhål
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1963

1 andevis lindriga konsekvenser för motorfordonsförare och passagerare.

Endast Vio av olyckorna i fråga resulterar nämligen i personskada. Emellertid

dödas ofta de påkörda djuren eller blir de så svårt skadade att de måste

nedslaktas.

Som framhålles i motionen torde riskerna för att olycka skall inträffa

i samband med att tamdjur drives över väg vara störst på de stora, genomgående

vägarna, där motortrafikanterna som regel färdas med höga hastigheter.

Dessa risker kan självfallet elimineras genom anläggandet av s. k.

koportar, genom vilka djuren kan drivas. Sådana anläggningar utföres numera

i allt större omfattning; särskilt där vägarna i samband med ombyggnad

får helt ny sträckning. Kostnaderna för de ifrågavarande passagerna

är emellertid av den storleksordningen, att de kan byggas endast på

platser där de normala olycksriskerna är betydande. Man måste därför

även i framtiden räkna med att tamdjur, vid betesgång, i icke obetydlig

utsträckning får drivas direkt på och över vägarna.

Erfarenheten har visat, att åtskilliga djurpassager är belägna på platser

på backkrön, i kurvor eller på andra i detta sammanhang farliga platser

— där de utgör en uppenbar trafikfara. Trafiksäkerhetsrådet delar därför

motionärernas mening att åtgärder bör vidtagas beträffande de passager,

som befinnes utgöra ett allvarligt hot mot trafiksäkerheten. Rådet har sig

emellertid bekant att förevarande problem är föremål för vägmyndigheternas

fortlöpande, positiva uppmärksamhet. Det är därför att förvänta, att

erforderliga åtgärder blir vidtagna. Någon särskild utredning på riksdagens

initiativ synes därför icke behöva ske.

Utskottet

Av yttrandena över motionen framgår att i motionen berörda problem

är väl kända för vägmyndigheterna och att dessa uppmärksamt följer utvecklingen

och är beredda att inom ramen för tillgängliga resurser vidtaga

åtgärder i enlighet med motionens syfte. Utskottet förutsätter att det pågående

arbetet kommer att fullföljas och kan icke finna att tillräckliga skäl

föreligger för motionärernas förslag om en inventering, varför utskottet

hemställer,

att motion 11:562 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 2 april 1963

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Widén*, Jonasson, Hedström,

Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Hellebladh, Ernst Olsson, Dahl* och Wallmark;

''■

från andra kammaren: herrar Skoglösa, Jacobsson i Sala, Dickson,

fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i

Bästekille, Keijer, Andersson i Billingsfors, Larsson i Borrby och fru

Hörnlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.