Utlåtande i anledning av vuckt motion om åtgärder mot trafikfarliga djurpassager.
1963-04-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1963:18, Utlåtande i anledning av vuckt motion om åtgärder mot trafikfarliga djurpassager.
Dokumentets text
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1963
Nr 18
Utlåtande i anledning av vuckt motion om åtgärder mot trafikfarliga
djurpassager.
I den till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionen 11:562 av
herrar Gustavsson i Alvesta och Eriksson i Bäckmora hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om en skyndsam inventering
och förslag rörande åtgärder vad gäller trafikfarliga djurpassager på
det allmänna vägväsendet i enlighet med vad i motionen anförts.
I motionen framhålles bl. a. att vägar som byggts under tidigare år och
senare ombyggts i många fall fått en sådan sträckning över fastigheter,
att djurägare måste driva djuren över vägen. Som regel var denna olägenhet
av mindre omfattning vid tidpunkten för vägens byggande, eftersom
trafikintensiteten då var en helt annan än nu.
Motionärerna anser det ur trafiksäkerhetssynpunkt vara motiverat att
undersöka vilka möjligheter som föreligger att anlägga s. k. koportar.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statens trafiksäkerhetsråd.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför bl. a.:
Förutsättningarna för att koport skall anordnas kan i huvudsak sägas
vara dels att trafikförhållandena är sådana att en vägport kommer att
medföra icke oväsentliga fördelar ur trafiksynpunkt, dels att —- i förekommande
fall — markägaren är villig att stå för viss del av kostnaden. Med
hänsyn till att väganslagen har sin begränsning är det ofrånkomligt att
byggandet av koportar måste begränsas. Frågor om anordnande av sådana
portar aktualiseras huvudsakligen vid ny- och ombyggnad av väg och upptages
till prövning i samband med handläggningen av spörsmål rörande
marklösen och intrång. Oftast har markägaren båtnad av koport, varför
denne i allmänhet får deltaga i kostnaden för en sådan. Kostnaden uttages
därvid i allmänhet i form av avräkning på intrångsersättningen.
För att komma till rätta med problemen — i de fall då byggande av koport
icke är möjlig — utfärdade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen redan
år 1955 anvisningar angående utmärkande av kreaturspassage över väg.
Styrelsen förordade därvid ett rektangulärt märke, avsett att uppsättas
50—100 m framför passagen. Märket består av två delar, den övre med
texten »Kör sakta» och den undre med symbol i form av bild av en ko.
Enligt anvisningarna får text och bild endast vara synliga vid de tillfällen
då kreaturen drives över vägen, medan under övriga tider skylten skall
vara hopfälld och låst med hänglås. Sådan skylt får endast uppsättas på
platser, där sikten är skymd eller där förhållandena i övrigt är sådana, att
uppenbar risk för påkörning av djur med motorfordon föreligger. Styrelsen
har förutsatt att den som ansvarar för kreaturen förbinder sig att hålla
skylten hopfälld och låst under tider, då kreatursdrivning över vägen ej
pågår.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1963 5
I det internationella protokollet rörande vägmärken, daterat i Geneve den
19 september 1949, vilket ratificerats av Sverige, finns upptaget ett triangulärt
varningsmärke, Varning för djur, vilket skall användas då vederbörande
myndighet anser det nödvändigt att utmärka infarten till visst område,
inom vilket bilisten kan möta lösa kreatur.
Styrelsen har i skrivelse den 18 mars 1961 till Konungen med förslag
till ändring av vägtrafikförordningen samt PM med förslag om ny kungörelse
angående vägmärken m. m. jämte viss utredning m. m. föreslagit
att i kungörelsen angående vägmärken m. m. den 7 december 1951 (nr 744)
nämnda internationella vägmärke införes; styrelsen har därvid förutsatt
att märkesanordningen liksom hittills skall hållas hopfälld och låst, då
kreatursdrivning icke pågår.
Styrelsens framställningar har, genom beslut den 18 maj 1962 jämte de
däröver avgivna remissyttrandena överlämnats till Nordisk vägtrafikkommitté
för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs utredningsuppdrag.
Enligt vad styrelsen har sig bekant har kommittén ansett beträffande i
varje fall Sverige att märket bör införas; förslag därom kan dock icke väntas
annat än i anslutning till kommitténs övriga förslag.
Koportar torde anordnas i en utsträckning som fullt motsvarar vad de
tillgängliga resurserna i dagens läge medger. Enligt styrelsens uppfattning
torde med hänsyn härtill och till de ovannämnda trafiksäkerhetsåtgärdema
för närvarande icke föreligga tillräckliga skäl för en sadan inventering som
föreslås i motionen. Emellertid synes frågan i stort om trafikfarliga djurpassager
lämpligen böra hänskjutas till behandling av 1960 års vägsakkunniga.
Statens trafiksäkerhetsråd framhåller att av uppgifterna i den officiella
trafikolycksstatistiken framgår, att av samtliga polisundersökta olyckor
som årligen inträffar i Sverige utanför tätbebyggelse (under år 1962 drygt
21 000), utgöres ca 5 procent av djurolyckor — olyckor vid vilka djur av
skilda slag kolliderar med motorfordon. Ur denna statistik kan dock icke
utläsas, i vilken utsträckning de större tamdjur, som avses i förevarande
motion, resp. högvilt deltager i olyckorna.
Utförliga undersökningar rörande trafikolyckor i trafiksäkerhetsrådets
speciella undersökningsområde, Uppsala län, har emellertid visat, att av
de olyckor, som inträffat utanför tättbebyggt område inom detta län under
åren 1958—1961, ungefär 1,4 procent utgjorts av sammanstötningar mellan
motorfordon och större tamdjur. En annan på rådets uppdrag utförd undersökning
beträffande år 1958 har visat, att motsvarande andel inom
Malmöhus och Kristianstads län var omkring 1,1 procent.
Rådet anför vidare:
Om man antager, att de nämnda värdena speglar förhållandena i riket
som helhet och att i genomsnitt 1,2 procent av alla olyckor utanför tätbebyggelse
utgöres av här ifrågavarande sammanstötningar, skulle ungefär
250 av samtliga de olyckor, som under år 1962 inträffade utanför tättbebyggt
område, utgöras av sammanstötningar mellan motorfordon och större
tamdjur. Det årliga antalet påkörningar av större tamdjur skulle således
vara ganska ringa. Dessutom torde dessa påkörningar som regel få förhål
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1963
1 andevis lindriga konsekvenser för motorfordonsförare och passagerare.
Endast Vio av olyckorna i fråga resulterar nämligen i personskada. Emellertid
dödas ofta de påkörda djuren eller blir de så svårt skadade att de måste
nedslaktas.
Som framhålles i motionen torde riskerna för att olycka skall inträffa
i samband med att tamdjur drives över väg vara störst på de stora, genomgående
vägarna, där motortrafikanterna som regel färdas med höga hastigheter.
Dessa risker kan självfallet elimineras genom anläggandet av s. k.
koportar, genom vilka djuren kan drivas. Sådana anläggningar utföres numera
i allt större omfattning; särskilt där vägarna i samband med ombyggnad
får helt ny sträckning. Kostnaderna för de ifrågavarande passagerna
är emellertid av den storleksordningen, att de kan byggas endast på
platser där de normala olycksriskerna är betydande. Man måste därför
även i framtiden räkna med att tamdjur, vid betesgång, i icke obetydlig
utsträckning får drivas direkt på och över vägarna.
Erfarenheten har visat, att åtskilliga djurpassager är belägna på platser
på backkrön, i kurvor eller på andra i detta sammanhang farliga platser
— där de utgör en uppenbar trafikfara. Trafiksäkerhetsrådet delar därför
motionärernas mening att åtgärder bör vidtagas beträffande de passager,
som befinnes utgöra ett allvarligt hot mot trafiksäkerheten. Rådet har sig
emellertid bekant att förevarande problem är föremål för vägmyndigheternas
fortlöpande, positiva uppmärksamhet. Det är därför att förvänta, att
erforderliga åtgärder blir vidtagna. Någon särskild utredning på riksdagens
initiativ synes därför icke behöva ske.
Utskottet
Av yttrandena över motionen framgår att i motionen berörda problem
är väl kända för vägmyndigheterna och att dessa uppmärksamt följer utvecklingen
och är beredda att inom ramen för tillgängliga resurser vidtaga
åtgärder i enlighet med motionens syfte. Utskottet förutsätter att det pågående
arbetet kommer att fullföljas och kan icke finna att tillräckliga skäl
föreligger för motionärernas förslag om en inventering, varför utskottet
hemställer,
att motion 11:562 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 2 april 1963
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Widén*, Jonasson, Hedström,
Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Hellebladh, Ernst Olsson, Dahl* och Wallmark;
''■
från andra kammaren: herrar Skoglösa, Jacobsson i Sala, Dickson,
fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i
Bästekille, Keijer, Andersson i Billingsfors, Larsson i Borrby och fru
Hörnlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.