Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att bereda åldringar ökad sysselsättning.

1963-04-02 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1963:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna att bereda åldringar ökad sysselsättning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1963

/

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående möjligheterna

att bereda åldringar ökad sysselsättning.

I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna I: 186 av

herr Billman och 11:218 av herr Broberg m. fl. hemställes, att riksdagen

i skrivelse till regeringen framhåller lämpligheten av att den kommitté som

sysslar med frågan om åldringsvården får i uppdrag att särskilt utreda

möjligheterna av att bereda åldringar ökad sysselsättning.

I motionerna framhålles att såväl arbetsmarknadspolitiska som humanitära

och skattepolitiska motiv talar för en utredning. Åldringarna utgör

sålunda en viss arbetskraftsreserv, som kan avlasta de yngre, produktiva

åldrarna. I samhällsekonomiskt avseende kan åldringarnas insatser bli betydande.

Vidare konstateras bl. a. att för många personer, som uppnår pensionsåldern

och därvid avkopplas från arbete, detta avkopplande innebär

ett starkt deprimerande moment. Åldringarnas intresse för förvärvsarbete

skulle även kunna ökas genom ändrad skattelagstiftning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 218.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen

samt berett Sveriges Folkpensionärers Riksorganisation och Sveriges

Folkpensionärers Riksförbund tillfälle att inkomma med yttrande.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

I sina anslagsäskanden för budgetåret 1963/64 har arbetsmarknadsstyrelsen

inledningsvis bl. a. framhållit, att den äldre, pensionerade arbetskraften

utgör den till omfattningen största, outnyttjade eller endast delvis

utnyttjade arbetskraftsresursen näst efter de gifta kvinnorna.

De speciella sysselsättningsbehoven av terapeutisk natur, som föreligger

inom åldringsvården, torde ingå i det utredningsuppdrag, som redan åvilar

socialpolitiska kommittén. Frågans arbetsmarknadspolitiska aspekt synes

närmast böra ankomma på arbetsmarknadsutredningen, som enligt sina

direktiv (Riksdagsberättelsen år 1961, sid. 126) har att uppmärksamma

bl. a. de äldres speciella arbetsmarknadsproblem. Givet är att arbetsmarknadsstyrelsen

fortlöpande har att ägna uppmärksamhet åt frågan om den

äldre arbetskraftens sysselsättning, och styrelsen har i olika sammanhang

uppdragit åt länsarbetsnämnder och arbetsförmedlingar att i sin verksamhet

söka tillgodose behovet av arbete och utkomst åt denna arbetskraft.

Frågans skattepolitiska aspekt ligger utom arbetsmarknadsstyrelsens

kompetensområde; från styrelsens sida kan emellertid konstateras, att socialministerns

i interpellationssvar den 11 december 1962 i Andra kammaren

aviserade och i innevarande års statsverksproposition (bilaga 7, sid.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1963

31) framförda förslag om ändring i inkomstprövningsreglerna för kommunalt

bostadstillägg är ägnat att verka i motionens syfte.

Sveriges Folkpensionärers Riksorganisation framhåller att ett betänkande

vid årsskiftet överlämnats till vederbörande departement rörande framtida

åldringsvård och att därutöver pågår en bearbetning av ett digert material,

vilket införskaffats av socialpolitiska kommittén, som beräknar kunna

överlämna detta under våren 1963. År 1961 uppvaktades arbetsmarknadens

parter varvid framfördes samma önskemål som i motionerna. Resultatet

av uppvaktningen blev att Landsorganisationen och Svenska Arbetsgivareföreningen

i cirkulär till anslutna organisationer och företag uppmanat

dem att medverka till den äldre arbetskraftens kvarblivande på arbetsplatsen

efter 67 års ålder.

Organisationen anför vidare:

Arbetsmarknadsverket har i samma syfte intensifierat sin verksamhet

inom förmedlingsområdet. Detta gäller den allmänna arbetsmarknaden.

I den mån motionärerna syftar till »åldringar i allmän tjänst» är beteckningen

högst missvisande. Stats- och kommunalt anställda erhåller pension

liksom många privatanställda tjänstemän vid en ålder, som är betydligt

lägre än »åldringens». I den mån inte sjukdom påkallat tidigare pensionering

äro dessa i full vigör och äro väl i allmänhet i arbete inom skilda

verksamhetsområden. Om man således med åldring menar person vid

minst 67 års ålder, är området mera ömtåligt, då man inte klart kan gå

ut ifrån att fysiska förutsättningar föreligger generellt. I Riksorganisationens

framställning till arbetsmarknadens parter har krävts, att varje 67- åring skall erbjudas att stanna kvar under de förutsättningar som fortsatt

arbete erbjuder och därmed ställas inför valet att själv avgöra fortsatt arbete

eller ej. Genom ett personligt ställningstagande försvinner allt tal om

att man är »utkastad» efter livslångt arbete, med de psykologiska verkningar

som äro kända men också förstorade.

Om dessa av Riksorganisationen angivna riktlinjer för »åldringens» bibehållande

i arbetslivet kan vinna förståelse från företagare och fackligt

organiserade, har mycket vunnits. Fördomar och vanföreställningar om

»åldringen» måste försvinna ur den produktiva människans tänkesätt.

Upplysning och utveckling kommer här att medverka inte minst genom

den moderna typ av »åldring», som ATP-pensionen skapar.

Beträffande frågan om »en lämpligt utformad skattelagstiftning för åldringar»

få vi erinra om att Riksorganisationens krav i denna del är behovsprövningens

slopande för hustru- och bostadstillägg samt skattefrihet inte

enbart för pensionärer utan för alla låga inkomsttagare till ett belopp, som

i dagens läge kan beräknas till kronor 6 000 för ensamstående och kronor

9 000 för äkta makar. Det förväntas att skatteberedningen kommer att

föreslå en lösning i denna vitala fråga.

Sammanfattningsvis vill Riksorganisationen framhålla att motionärernas

krav på ytterligare utredning ej kan anses påkallat, med hänsyn till

att betydande utredningsarbete pågår och är i det närmaste slutfört, varför

motionen ej bör föranleda någon åtgärd.

Sveriges Folkpensionärers Riksförbund anför bl. a.:

I första hand gäller det givetvis att så långt möjligt röja undan de bin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr It) år 19)13 fl

der som f. n. finnes för en breddning av möjligheterna för pensionärerna

att deltaga i förvärvslivet. Reglerna för de inkomstprövade folkpensionsförmånerna

och deras avtrappning vid sidan om folkpensionen samt reglerna

för extra avdrag vid inkomstbeskattning för folkpensionärer äro steg

i rätt riktning.

Med gällande lagstiftning uppstår emellertid i många fall att en folkpensionär

får mycket ringa utbyte av att tjäna en mindre inkomst extra

vid sidan av ålderspensionen. I vissa lägen inträffar t. o. m. att folkpensionären

förlorar på att öka en redan förut liten extra inkomst. Det är

självklart att sådana förhållanden direkt motverka intresset hos pensionärerna

att försöka förtjäna en extra slant. De ändringar i taxeringspraxis

som är att vänta äro emellertid otillräckliga. Hindren för pensionärernas

intresse och möjligheter att ha en mindre extrainkomst vid sidan av folkpensionen

kommer i allt väsentligt att kvarstå. Riksskattenämndens nya

anvisningar medför en förbättring främst i det avseendet att taxeringen

blir mera likformig i hela landet. Kommunalskattelagens bestämmelse om

maximum för det extra avdraget till 3 000: — kronor lägger dock hinder

i vägen för effektiva lättnader. Det anförda leder till slutsatsen att det extra

avdraget vid taxeringen borde vara större och avtrappas mindre snävt än

för närvarande.

Motivet för det extra avdraget är att detta jämte ortsavdraget skall kunna

vara så stort att folkpension inkl. inkomstprövade tillägg, alltid skall vara

fri från inkomstskatt. Denna grundsats har ett klart socialt motiv. Men det

är också viktigt att skattelagstiftningen inte utformas så, att folkpensionärernas

mindre extra inkomster drabbas av en kännbar skattebelastning.

I den remitterade motionen framhålles att möjligheterna att bereda åldringar

ökad sysselsättning förutsätter medverkan från arbetsmarknadsorganisationerna

liksom från statens, landstingens och kommunernas sida

inom områden där det allmänna har en ledande funktion. Vad motionärerna

här anfört förtjänar understrykas.

Vi hemställa att såväl i motionen framförda synpunkter som vad ovan

anförts beaktas i det utredningsarbete som pågår i fråga om åldringsvården.

Utskottet

Motionärerna föreslår att den kommitté som sysslar med frågan om åldringsvården

får i uppdrag att särskilt utreda möjligheterna att bereda åldringar

ökad sysselsättning. Den kommitté som åsyftas torde vara socialpolitiska

kommittén.

Utskottet har tidigare i skilda sammanhang haft att pröva spörsmål angående

sysselsättning för åldringar och närliggande frågor. Bl. a. behandlade

utskottet år 1960 motioner om utredning rörande åldringsvården (utlåtande

nr 28/1960) och år 1961 motioner, vari begärdes utredning om den

äldre arbetskraftens problem (utlåtande nr 15/1961). Utskottet underströk

i dessa utlåtanden vikten av att åldringar som önskade kvarstanna eller

återinträda i förvärvsarbete också skulle ha goda möjligheter härtill men

hänvisade till alt olika frågor på området redan vore under utredning eller

k om me att upptagas av planerade utredningar. Behovet av samordning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1963

torde, framhöll utskottet, kunna tillgodoses genom det kontinuerliga samarbete

i frågor rörande äldre som inletts mellan socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen och bostadsstyrelsen m. fl. Utskottet föreslog

i vad gäller frågor som upptagits även i de vid 1963 års riksdag väckta

motionerna ingen annan åtgärd än att riksdagen i anledning av de år 1960

väckta motionerna i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle giva till känna vad

utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets förslag.

Såvitt utskottet kunnat finna ägnas de spörsmål som upptagits i de nu

föreliggande motionerna i dagens läge stor uppmärksamhet. Olika, i sammanhanget

betydelsefulla, frågor kommer sålunda att prövas av socialpolitiska

kommittén. Vidare skall arbetsmarknadsutredningen enligt sina direktiv

beakta de äldres speciella arbetsmarknadsproblem. Vad gäller den

av motionärerna berörda frågan om lindring i beskattningen av åldringars

arbetsinkomst kan bl. a. erinras om att i direktiven för allmänna skatteberedningen

uttalats, att det på längre sikt betydelsefullaste reformkravet

vad gäller den direkta beskattningen torde vara att minska skatten på lägre

löneinkomster. Utskottet får beträffande den verksamhet som i övrigt pågår

på förevarande område hänvisa till vad härom anförts i de ovan återgivna

yttrandena över motionerna.

Då sålunda de av motionärerna upptagna spörsmålen redan är eller kan

förväntas komma under prövning och motionernas syfte härigenom är i väsentlig

grad tillgodosett finner utskottet icke skäl förorda något riksdagens

initiativ i ämnet utan hemställer,

att de likalydande motionerna I: 186 och II: 218 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1963

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Widén*, Jonasson, Hedström,

Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Hellebladh, Ernst Olsson, Dahl* och Wallmark;
från

andra kammaren: herrar Skoglösa, Jacobsson i Sala, Dickson,

fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille,

Keijer, Andersson i Billingsfors, Larsson i Borrby och fru Hörnlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 63

S12486

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.