Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga.
1963-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1963:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till fria resor för värnpliktiga.
Dokumentets text
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1963
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till fria
resor för värnpliktiga.
I de till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna 1:305 av herr
Hilding och 11:352 av herr Jönssons i Ingemarsgården föreslås att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte begära utredning och förslag om en vidgad
rätt till kostnadsfria resor till och från hemorten för värnpliktiga under
första tjänstgöringen.
I motionerna anföres bl. a. att förslaget att öka de värnpliktigas fria resor
till fem under första tjänstgöringstiden icke är tillräckligt. De värnpliktiga
har under vissa tider fria lördagar och även i övrigt relativt gott
om fritid. Ofta liftar de nu, vilket är otillfredsställande. Vill man minska
liftandet, måste fri befordran medgivas med tåg eller motsvarande trafikmedel,
men reseersättning i pengar bör icke utgå.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion 11:352.
Utskottet har inhämtat yttrande från järnvägsstyrelsen, försvarets civilförvaltning
och försvarsstaben.
Järnvägsstyrelsen anför:
Mellanhavandena mellan järnvägarna och de militära myndigheterna i
avseende på transporter för dessa myndigheters räkning regleras av ett med
giltighet fr. o. in. 1.7.1960 träffat avtal mellan å ena sidan Försvarets civilförvaltning
och å andra sidan järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen.
Styrelsen utgår från att innehållet i detta avtal skulle äga tillämpning
även i fråga om ett enligt motionärernas önskemål ökat antal ledighetsresor
för värnpliktiga.
Försvarets civilförvaltning anför:
Med tillkomsten av värnpliktsavlöningskungörelsen 12 september 1958,
nr 485, avskaffades i princip den värnpliktige tidigare tillkommande rätten
till kontant resekostnadsersättning vid in- och utryckningsresor samt vid
resor i samband med övningsuppehåll och andra former av tjänstledighet.
I stället beredes den värnpliktige s. k. fri resa genom honom tillställd order
om militärtjänstgöring eller militärbiljett. Dessa handlingar berättiga den
värnpliktige att utan kostnad färdas med tåg, fartyg, buss eller annan bil i
linjetrafik. Endast under vissa begränsade förutsättningar är den värnpliktige
berättigad åtnjuta resekostnadsersättning, exempelvis om färdhandling
icke kommit honom tillhanda, om de nyssnämnda färdmedlen icke finnas
att tillgå etc. (jämför närmare 9 § kungörelsen). Tillkomsten av de nu an
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1963 3
givna reglerna föranleddes — förutom av de kostnader och administrativa
olägenheter tidigare system förde med sig — av önskemålet, att i görligaste
mån råda bot på missförhållandet, att de värnpliktiga i stället för att använda
reguljära trafikmedel färdades, såsom skett i stor utsträckning, i
andras bilar eller sålunda »liftade». De värnpliktiga tillhandahållas alltså
vid de fria resor, som de äro berättigade till, särskilda genom civilförvaltningens
försorg tryckta färdhandlingar, som gälla för fri befordran å järnväg,
buss m. m. De värnpliktiga erhålla därför i princip ej, såsom motionärerna
synas förmena, någon reseersättning i pengar utan beredas fri
transport med de allmänna kommunikationsmedel, som kunna finnas tillgängliga
för deras befordran mellan hemorten och tjänstgöringsplatsen. Det
får förutsättas att samma ordning skall tillämpas vid ett genomförande av
det nu i statsverkspropositionen berörda förslaget om ökat antal fria resor
för värnpliktiga. Därest såsom 1962 års försvarskommitté föreslagit i sitt i
dagarna avgivna betänkande antalet fria resor ökas från tre till fem under 1.
tjänstgöring, kommer merkostnaden enligt kommitténs beräkning att belöpa
sig till cirka 4 miljoner kr per budgetår. Mot bakgrunden härav kan
civilförvaltningen ej finna annat än att den av motionärerna ifrågasatta
utredningen om en än mer vidgad rätt till kostnadsfria resor till och från
hemorten för värnpliktiga under 1. tjänstgöring — med som följd en ytterligare
belastning för IV huvudtiteln — ej bör komma till stånd i varje
fall i dagens läge.
Försvarsstaben har i sitt yttrande samtidigt tagit upp här förevarande
motioner och de likalydande motionerna 1:463 och 11:566 om järnvägsrabatternas
giltighet på busslinjer, vilka motioner likaledes behandlats av
utskottet denna dag (utlåtande nr 28).
De av staben anförda synpunkterna anknyter huvudsakligen till sistnämnda
motioner. Staben tillstyrker en utredning i syfte att »i första hand
åstadkomma enhetliga och likvärdiga rabattförmåner» vid resor med olika
slag av transportmedel.
Utskottet
I motionerna hemställes om utredning beträffande vidgad rätt till kostnadsfria
hemresor för värnpliktiga under första tjänstgöringen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att goda möjligheter bör föreligga
för de värnpliktiga att under permission vistas i sina hem. Åtgärder i
syfte att öka antalet fria hemresor skulle också, som motionärerna framhållit,
bl. a. vara ett medel emot den föga tillfredsställande företeelsen, att
många värnpliktiga nu liftar till hemorten.
Utskottets positiva inställning när det gäller reseförmåner för de värnpliktiga
har tidigare kommit till uttryck vid behandlingen av här förevarande
och närliggande spörsmål. Utskottet kan härutinnan hänvisa till bl. a.
sina utlåtanden nr 2/1954, nr 1/1956, nr 1/1958 och nr 7/1959. 1 utlåtandet
nr 1/1958 behandlade utskottet motioner med väsentligen samma yrkande
som de nu föreliggande. Utskottet anförde då att förslag var att förvänta
beträffande de värnpliktigas fria resor och att frågan därför borde anstå i
- It i hd afl till riksdagens protokoll 19113. II samt. Nr 24—29
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1968
avvaktan härpå. Utskottet avstyrkte motionerna, vilka avslogs av riksdagen.
Det förenämnda förslaget föranledde bl. a. tillkomsten av värnpliktsavlöningskungörelsen
av år 1958, innebärande vissa förbättringar av de värnpliktigas
förmåner. Enligt nu gällande regler äger sålunda värnpliktig under
liden för första tjänstgöring rätt till tre fria hemresor. Reseersättning i
pengar utgår icke, utan de värnpliktiga tillhandahålles särskilda handlingar,
vilka ger dem rätt till fri resa med de allmänna trafikmedel som i varje särskilt
fall står till buds — således inte enbart med SJ:s trafikmedel. I proposition
nr 110 (sid. 126) till årets riksdag angående försvarsgrenarnas avlqningsanslag
har chefen för försvarsdepartementet föreslagit bl. a eu ökning
av antalet fria resor från tre till fem och beräknat ökningen av anslagsbehovet
härför under fjärde huvudtiteln till 4 milj. kronor. Förslaget
bar ännu icke behandlats av riksdagen.
Utskottet finner med hänsyn till ovan angivna omständigheter ståndpunkt
icke nu böra tagas till frågan om antalet fria resor. Utskottet vill
vidare framhålla att det i nämnda proposition framlagda förslaget grundar
sig på ett enhälligt beslut av försvarskommittén. Detta har prövats vidare i
försvarsdepartementet och är f. n. — jämte bl. a. motioner om ett ökat antal
fria resor — under behandling i statsutskottet. Vid sådant förhållande
finner sig utskottet icke höra förorda motionärernas förslag om en ny utredning
i frågan utan hemställer,
att de likalydande motionerna 1:305 och 11:352 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 april 1963
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött, Hedström, Eric Gustaf Peterson,
Hellebladh, Ernst Olsson, Tage Johansson, Ferdinand Nilsson och Wallmark;
från
andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Svensson i
Kungälv, fru Thunvall, herrar Nilsson i Bästekille, Keijer, Börjesson i Glömminge,
Rask, Svanberg», Harnrin i Kalmar, Magnusson i Nennesholm och
Nordstrandh.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.