Utlåtande i anledning av väckta motioner om en inventering av förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem, angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna och angående underhållet av vissa enskilda utfartsvägar.
1963-05-07 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1963:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en inventering av förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem, angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna och angående underhållet av vissa enskilda utfartsvägar.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av väckta motioner om en inventering av
förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem,
angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna
och angående underhållet av vissa enskilda utfartsvägar.
I följande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motioner hemställes:
i
motionerna 1:24 av herrar Torsten Andersson och Thorsten Larsson
samt II: 29 av herr Grebäck m. fl. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om att åt utredningen rörande fritidsomåden m. m. uppdrages
att genomföra en riksomfattande inventering av förekomsten av ödegårdar,
lämpade för fritidshem, i enlighet med vad i motionen anförts,
i motionerna I: 36 av herrar Palm och Lars Larsson samt II: 44 av herrar
Lindahl och Allard att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att
1962 års fritidsutredning jämväl får i uppdrag att utreda behovet av och
uppdraga riktlinjerna för olika slag av fritidslokaler inom tätorterna, ungdoms-,
fritids- och föreningsgårdar, sport- och idrottsanläggningar etc.,
samt
i motionerna I: 466 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt II: 565 av herr
Svensson i Vä m. fl. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
att frågan om bibehållandet av underhållet av enskild utfartsväg, som eljest
indrages från underhåll till följd av jordbruks nedläggande, i syfte att tillgodose
frilufts- och fritidsintressen måtte prövas inom 1962 års fritidsutredning.
Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.
Motionerna 1:24 och 11:29 utgår från fritidens utnyttjande. Det framhålles
att det blir allt vanligare med en vinterbostad i tätort och eu permanent
fritidsbostad, där man tillbringar semester, veckoslutsledighet o. d.
Som fritidsbostad kan i många fall befintliga ödegårdar eller ödetorp komma
i fråga. På några håll i landet har man på privat initiativ verkställt en inventering
av sådana gårdar och torp, men fråga är om inte en sådan inventering
genom någon myndighets försorg skulle ge en snabbare och fullständigare
bild av tillgången på dylika potentiella möjligheter till fritidshem.
Genom inventeringen skulle man också kunna verksamt förhindra
spekulationsintressen.
I motionerna 1:36 och 11:44 anföres bl. a. att den ökade fritiden kommer
att ställa allt större krav på samhällsplaneringen. Förlängd semester,
varom förslag framlagts, och ökad lördagsledighet skapar behov av en
t liihang till riksdagens protokoll 1963. 11 samt. Nr 33
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963
bättre service med fritidsanläggningar och anordningar för de korttidslediga.
Från olika håll har åtgärder vidtagits för att lämna råd och upplysningar
i den lokala fritidsplaneringen, men överblick och samordning saknas. I
många tätorter råder planlöshet, och orsaken är att det icke finnes några
statliga myndigheter, som anger riktlinjer för kommunerna. Fn ökad samordning
bör eftersträvas, vilken också kan medföra avsevärda besparingar.
Det vore en olycklig utveckling att öka fritiden för allt större grupper utan
att i rask takt minska bristen på ändamålsenliga fritidslokaler.
I motionerna I: 466 och 11: 565 anföres bl. a. att många brukningsenheter
inom jordbruket läggs ned. När så sker och enheten ej längre bebos, avföres
enhetens utfartsväg från det underhåll som tillkommer s. k. enskild
väg. Vägen får sedan förfalla trots att en sådan väg kan ha stor betydelse
för fritidslivet och därför bör hållas i stånd. Fråga uppstår då, vem som
bör bära ansvaret för och bekosta underhållet.
1 samtliga motionerna yrkas alt problemen hänvisas till fritidsutredningen.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
II: 29, I: 36 och II: 565. ''
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från 1962 års fritidsutredning,
statens fritidsnämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Stadsförbundet,
Landskommunernas förbund, Landsorganisationen (LO), Riksförbundet
Landsbygdens folk (RLF), Riksidrottsförbundet och Nordiska
museet.
Inkomna yttranden
Motionerna I: 24 och II: 29
Fritidsutredningen:
Det är en central uppgift för fritidsutredningen att studera och ange riktlinjerna
för den framtida fritidsbebyggelsens lokalisering och närmare utformning.
För att erhålla ett underlag för detta arbete har utredningen nyligen
startat en riksomfattande inventering av den befintliga fritidsbebyggelsen.
Denna undersökning, som utföres av länsstyrelserna och kommunerna
med biträde av regional och lokal expertis, torde föreligga klar för
central bearbetning omkring den 1 juli 1963.
Utredningen har redan i viss mån uppmärksammat den av motionärerna
väckta frågan. Inventeringen kommer nämligen att särskilt redovisa i vad
mån äldre bebyggelse, som kan hänföras till kategorien f. d. permanenta
byggnader, redan tagits i anspråk för fritidsändamål. Däremot kommer inventeringen
icke att ge svar på frågan, vilket ännu icke ianspråktaget byggnadsbestånd
som finns i landet och som kan vara av intresse i framtiden.
Den av motionärerna väckta frågan bör ses mot bakgrund av den pågående
utvecklingen inom jordbruk och skogsbruk. Den kännetecknas av
att små, ofullständiga jordbruk nedlägges i allt snabbare takt och att i
samband härmed en betydande förskjutning i markanvändningen inträffar.
Lantbruksstvrelsen sammanställer just nu en av lantbruksnämnderna verkställd
inventering av utvecklingstendenserna i detta hänseende. Ur detta
material, som kommer att vara tillgängligt för fritidsutredningen, kan er
-
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 19<>3
hållas eu ganska detaljerad bild av de sannolika regionala förändringarna.
Det synes icke osannolikt att bortåt en fjärdedel av den nuvarande åkerarealen
kommer att nedläggas och övergå till skogsmark fram till början
av 1970-talet. Minskningen av antalet företagsenheter i jordbruket under
samma tidrymd växlar avsevärt beroende på de regionala förutsättningarna,
som kan i extrema fall uppskattas till mer än hälften av det nuvarande antalet.
Det torde redan nu kunna uttalas, att det i vissa regioner kan förutses
ett samspel mellan utvecklingen på jordbrukets område och lokaliseringen
av den kommande fritidsbebyggelsen på så sätt att åtskilliga av de
bygder, där jordbruket nu viker, framstår som mycket attraktiva ur fritidssynpunkt.
Av denna anledning bör planeringen på dessa två områden i
lämplig utsträckning samordnas. Härvid bör uppmärksammas icke blott
utnyttjandet av för jordbruksnäringen överflödiga byggnader utan även
markdispositionerna i stort, vägnätet, fritidsbebyggelsens behov av lokal
försörjning med vissa produkter samt miljögestaltningen över huvud.
Av det sagda framgår att utredningen anser de av motionärerna väckta
frågorna vara av framträdande intresse inom de regioner, dit fritidsbebyggelsen
ur allmän samhällsplaneringssynpunkt finnes böra lokaliseras. Däremot
saknas, ur de synpunkter utredningen har att anlägga, anledning att
redan nu inventera alla för jordbruket överflödiga byggnader i hela riket.
Även om man bortser från kostnaderna för eu dylik inventering som
skulle behöva innefatta även en undersökning av husens beskaffenhet och
ägarnas planer med deras utnyttjande, skulle utredningen icke för närvarande
vara beredd att föreslå åtgärder för byggnadernas permanenta utnyttjande
som fritidshus.
Utredningen, som alltså f. n. icke vill tillstyrka en riksomfattande inventering
av förekomsten av ödegårdar, föreslår att motionerna jämte däröver
avgivna yttranden överlämnas till utredningen att tagas i övervägande vid
det fortsatta utredningsarbetet.
Statens fritidsnämnd:
Statens fritidsnämnd delar motionärernas uppfattning om värdet av att
tillgängliga ödegårdar och ödetorp utnyttjas som sommarbostäder eller eljest
för fritids- och semesterbruk. En hel del görs också i detta syfte. Särskilt
må framhållas det omfattande och värdefulla inventeringsarbete, som utförs
av Reso i syfte att göra bl. a. ödegårdar och ödetorp tillgängliga för
fritidsändamål. Till administrationen av denna verksamhet lämnas, på förslag
av statens fritidsnämnd, årliga bidrag ur friluftsfonden, vilka bidrag
i huvudsak täcker Resos kostnader för verksamheten med avdrag för inflytande
inkomster.
Enligt vad nämnden har sig bekant gör 1962 års fritidsutredning f. n.
eu riksomfattande inventering av existerande fritidsbebyggelse. Det skulle,
enligt nämndens mening, föra alltför långt att låta denna inventering gälla
även förekommande ödegårdar och ödetorp. Det bör i stället vara ett primärt
intresse för de regionala (lokala) turistföreningarna att — eventuellt
i samarbete med Reso inom sina respektive områden sörja för att tillgängliga
ödegårdar och ödetorp inventeras och görs tillgängliga för fritidsbruk.
Landskommunernas förbund:
Det kan enligt styrelsens mening å ena sidan ifrågasättas om det allmänna
skall engagera sig för en sådan uppgift, som angivits i motionen,
eftersom det närmast gäller ett ekonomiskt intresse för främst enskilda
I f Ii i haag till riksdagens protokoll 196:1. II samt. Nr 33
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 19(>3
fastighetsägare. Å andra sidan kan framhållas att ödegårdarna representerar
ett outnyttjat kapital av betydande storlek. Att detta kapital blir utnyttjat
torde vara av intresse också för det allmänna. Därtill kan en inventering
av angivet slag giva till resultat att tätortsbefolkningens strävanden
att anskaffa eller komma i besittning av fritidshem i någon mån underlättas.
Enligt vad styrelsen erfarit har den under förra året tillsatta fritidsutredningen
planer på att verkställa en inventering av förekomsten av fritidsstugor,
innefattande även sådana bostadsfastigheter på landet, som numera
disponeras för fritidsändamål.
Ehuru styrelsen ställer sig tveksam till en så omfattande inventering
som motionärerna avser, får styrelsen uttala att den intet har att erinra
mot att motionen hänskjutes till fritidsutredningen för de överväganden
och/eller åtgärder, vartill den kan finna anledning.
LO:
LO, som har den uppfattningen att man bör motverka de spekulationsintressen
som uppträder i samband med försäljning av ödegårdar avsedda
för fritidshem, kan dock inte finna att de i motionen föreslagna åtgärderna
skulle leda till det av motionärerna avsedda resultatet. Om samhället enbart
åtager sig att inventera förekomsten av ödegårdar lämpade för fritidshem
utan att vidtaga andra förebyggande åtgärder, torde detta i stället
inbjuda till ökad spekulation. LO kan därför inte biträda motionärernas
yrkanden.
RLF:
RLE har funnit motion 11:29 om en inventering av förekomsten av
ödegårdar vara av särskilt intresse. De aktioner, som satts i gång genom
lokala RLF-initiativ tyder på ett stort intresse bland såväl fastighetsägare
som bland presumtiva sommargäster. Det synes lämpligt att fritidsutredningen
får i uppdrag att söka genomföra en riksomfattande inventering
av detta slag. Riksförbundet anser det nämligen önskvärt att redan befintlig
bebyggelse, som annars måhända skulle komma att förfalla, i första
hand kommer till användning som fritidsbostäder. Samhällsekonomiskt
måste det vara riktigare att så sker än att nybyggnader uppföres.
Riksidrottsförbundet:
Gemensamt för motionerna synes vara att motionärerna önskar att frågorna
hänskjutes till 1962 års fritidsutredning. Riksidrottsförbundet anser
sig icke nu kunna göra något uttalande om de olika sakfrågorna eller deras
betydelse för den verksamhet riksidrottsförbundet företräder.
I den män de i motionerna upptagna spörsmålen icke redan kan anses
ingå i direktiven för utredningen synes det lämpligt att frågorna hänskjutes
till fritidsutredningen för prövning eller utredning.
Nordiska museet:
Nordiska museet har i sin egenskap av central institution för kulturhistorisk
forskning och kulturminnesvård sökt att i mån av resurser registrera
och studera den i bilagda motion skisserade bebyggelseutvecklingen
och därvid i förekommande fall även sökt anvisa utvägar att bevara
byggnader av särskilt värde ur kulturhistorisk synpunkt. Genom den
förändring av struktur och lokalisering av befolkning och bebyggelse som
nu sker, har företeelsen fått sådana proportioner att det. initiativ som ta
-
5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 ur 1963
gits genom fritidsutredningen och den genom motionen äskade utvidgningen
av dess verksamhet till en riksomfattande inventering av museet
hälsas med största tillfredsställelse. Museet förutsätter härvid att begreppet
ödegårdar och ödetorp ges en förhållandevis vid omfattning och sålunda
inbegriper även fiskelägen, fäbodvallar etc.
Åtskilliga av de byggnader som kunna ifrågakomma äro visserligen i
den kondition att de "inte utan djupt ingripande förändringar äro lämpade
som fritidsbostäder, men sannolikt skulle ändå genom en sådan användning
på många håll eljest dödsdömd bebyggelse räddas för framtiden.
Sedan lång tid tillbaka har museet bedrivit inventeringar av äldre bebyggelse,
vilka i beskrivningar, fotografier och uppmätningar äro införlivade
med museeets arkiv. Detta material torde i åtskilliga fall kunna komma
till användning, när det gäller att bedöma det kulturhistoriska värdet
av de objekt som bli aktuella. Härutöver är det emellertid nödvändigt att
göra en inventering som klarlägger det aktuella läget. När det gäller planläggningen
av en sådan inventering är museet villigt att ställa till förtogande
den erfarenhet och sakkkunskap som där finnes samlad. Vid en
bedömning av det kulturhistoriska värdet av sådana byggnader måste givetvis
också beaktas den sakkunskap som landsantikvarien inom respektive
län besitter.
Nordiska museet vill till slut starkt understryka hur angeläget museet
finner det vara att institutionen själv beredes tillfälle att fullfölja den
vetenskapliga registreringen av denna mycket märkliga fas i vår bebyggelse-
och befolkningsutveckling.
Motionerna I: 36 och II: 44
Fritidsutredningen:
Samhällets åtgärder för att på olika sätt tillgodose medborgarnas fritidsbehov
berör uppenbarligen en mycket vidsträckt sektor. Fritiden är ju den
tid, som människan disponerar efter eget gottfinnande för vila och avkoppling
eller någon form av sysselsättning, ur vilken hon finner rekreation därför
att den utgör en motvikt mot eller komplement till den pressande arbetstiden.
En samhällelig aktivitet på fritidsområdet försvåras i hög grad
av bristande kännedom om fritidsvanorna i dag, liksom om deras utveckling
på längre sikt.
Fritidsutredningen skall — enligt sina direktiv — i första hand arbeta
med den sektor av fritiden, som ägnas åt någon form av friluftssysselsättning,
det som i USA kallas »out door recreation». Denna omfattar dock uppskattningsvis
endast omkring en femtedel eller en fjärdedel av den totala
fritiden. Till denna sektor räknar utredningen, förutom fritidsbebyggelsen
i dess skiftande former, anläggningar av olika slag i friluftslivets tjänst,
såsom campingplatser, friluftsgårdar, fjällstugor, vandrarhem, småbåtshamnar,
rast- och parkeringsplatser i det allmänna och enskilda vägnätet o. d.
Hit kan med någon tvekan även föras tillgången till sportfiskevatten och
jaktområden. Den friluftsanläggning, som ligger den gängse tätortsutrustningen
närmast, torde vara de i direktiven omnämnda friluftsbaden. — Utredningen
gör emellertid icke anspråk på alt med utgångspunkt från direktiven
kunna ta upp till behandling ens alla friluftsfrågor. Sålunda har
utredningen icke ansett sig f. n. ha anledning syssla med alla de spörsmål,
som hör hemma under den egentliga idrottsrörelsen.
Motionärerna föreslår nu atl fritidsutredningen jämväl får i uppdrag att
utreda behovet av och uppdraga riktlinjerna för olika slag av fritidslokaler
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963
inom tätorterna, ungdoms-, fritids- och föreningsgårdar, sport- och idrottsanläggningar
etc. Utredningen vill till en början klart medge, att dessa slag
av anläggningar spelar en viktig roll ur allmän fritidssynpunkt, särskilt för
ungdomen. Frågorna är därför i hög grad förtjänta av uppmärksamhet.
Det undandrar sig emellertid utredningens bedömning, i vilken ordning
dessa spörsmål lämpligast borde utredas. Det torde f. n. vara så, att stödet
åt idrottsrörelsen handhaves av handelsdepartementet, främst genom fonden
för idrottens främjande, medan stödet åt frivilligt folkbildningsarbete,
ungdomsverksamhet m. in., häri inbegripet ungdomens fritidsverksamhet,
administreras av ecklesiastikdepartementet. — F. n. arbetar för övrigt en
särskild kommitté med utredning av det statliga stödet till ungdomsverksamheten.
De av motionärerna väckta frågorna kan emellertid även ses som
detaljer i en större fråga, nämligen tätortsmiljöns utformning ur fritidssynpunkt.
Viktiga element i tätortsmiljön är — förutom de av motionärerna
särskilt omnämnda anläggningarna — t. ex. parker och lekplatser, företeelser
som till funktionen närmar sig friluftsområden. I USA brukar dessa
områden ibland betecknas »high density recreation areas», tätortens rekreationsområden.
Alla dessa spörsmål kan principiellt behandlas som en samhällsplaneringsfråga,
då de normalt regleras genom detaljplanering enligt
^y8§nadslagen. Om denna aspekt på spörsmålen bedömes som den väsentliga,
hör en eventuell utredning nära samman med fritidsutredningens arbete.
Utredningen kommer nämligen under alla förhållanden att behöva syssla
med såväl byggnadslagstiftningen som planväsendet och kommer dessutom
att i samverkan med statens institut för byggnadsforskning bedriva detaljstudier
rörande byggnaders utformning.
Fritidsnämnden :
Statens fritidsnämnd anser inte att ett uppdrag av denna art lämpligen
skall läggas på en central statlig utredning, Det bör åvila de olika tätortskommunerna
själva att — med beaktande av respektive orters samhällsstruktur
— utreda behovet av fritidslokaler och friluftsanläggningar av olika
slag och avgöra hur detta behov lämpligast bör tillgodoses.
Stadsförbundet:
Styrelsen har med ett undantag i och för sig intet att erinra mot att fritidsutredningen
får de i motionerna föreslagna tilläggsdirektiven.
Undantaget avser de förslag som framförts i motionerna 1:36 och 11:44
angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna. Såvitt styrelsen kan finna
synes det knappast påkallat eller lämpligt att utvidga direktiven för fritidsutredningen
till att jämväl avse en behandling av frågan om olika slag
av fritidslokaler m. in. inom tätorterna då de därmed sammanhängande problemen
torde vara alltför artskilda från fritidsutredningens egentliga arbetsuppgift.
Såväl i fråga om fritidslokalerna som kommunala sport- och idrottsanläggningar
har i motionen gjorts gällande, att man kan påträffa många fall
av planlöshet och improvisationer, som inte tillfredsställer nutida krav på
fritidsanordningar.
Orsaken härtill är enligt motionärerna bristen på fastställda normer,
varvid särskilt påpekats, att det inte finns några statliga myndigheter som
anger riktlinjerna för kommunerna att hålla en viss angiven standard just
på dessa områden.
Styrelsen vill icke bestrida att det i fråga om fritidslokaler samt sport
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963 1
och idrottsanläggningar in. in. återstår mycket för kommunerna att göra.
Emellertid lär något botemedel härför icke stå att finna i form av statliga
direktiv och normer. Det torde även i fortsättningen få ankomma på kommunerna
att utifrån sina utgångspunkter vidtaga de åtgärder som kan finnas
erforderliga inom ramen för tillgängliga ekonomiska, administrativa
och tekniska resurser. Självfallet kan det därvid vara till stor nytta för kommunerna
att få råd och anvisningar rörande den lämpliga utformningen av
olika slag av fritidsanläggningar in. in., men några fastställda statliga normer
i likhet med vad som gäller för skollokaler synes icke vara motiverade.
1 detta sammanhang kan nämnas, att stadsförbundets delegation för idrott,
bad och friluftsliv står kommunerna till tjänst med råd och upplysningar
beträffande fritids- och idrottsanläggningar, bad in. in. Delegationen har
för avsikt att verkställa en utredning i syfte att få fram förslag till olika
slag av idrottsanläggningar.
Styrelsen kan därför på anförda skäl icke biträda de förslag som framlagts
i motionen nr 36 i första kammaren om att fritidsutredningen jämväl
skulle få i uppdrag att utreda behovet av och uppdraga riktlinjerna för olika
slag av fritidslokaler inom tätorterna, ungdoms-, fritids- och föreningsgårdar,
sport- och idrottsanläggningar etc.
Landskommunernas förbund:
De frågor och problem som vidröres i motionen synes i viss utsträckning
ha utretts eller berörts av bostadskollektiva kommittén, som den 27 maj
1955 avgav sitt delbetänkande, benämnt »Samlingslokaler» (SOU 1955:28).
Några normer för bedömande av behovet av olika slag av fritidsinrättningar
eller -anläggningar inom tätorterna utarbetades dock icke av nämnda kommitté.
Däremot anvisade kommittén vissa utvägar för åstadkommande även
samordning av verksamheten för tillgodoseende av behovet av'' samlingslokaler
och deras utnyttjande.
Självfallet har styrelsen intet att invända mot att informationer lämnas
till kommuner om exempelvis genom byggforskningen eller annorledes vunna
erfarenheter i av motionärerna berörda avseenden, men styrelsen vill bestämt
avvisa den av motionärerna framförda tanken på utarbetande av statliga
normer eller riktlinjer rörande fritidslokalernas storlek och utformning
och andra anordningar för fritidsverksamhet, syftande till ett åläggande
för kommunerna att upprätthålla en viss angiven standard på dessa områden.
Det är här fråga om en verksamhet, i vilken icke staten bör ingripa
med några normerande föreskrifter. Styrelsen får därför avstyrka bifall till
motionen.
LO:
Såvitt LO kan bedöma syftar 1962 års fritidsutredning i första hand till
att lösa frågor som berör fritidsbebyggelse, camping och bad och därmed
sammanhängande problem. Motionärernas hemställan bör därför i vissa avseenden
kunna inrymmas i utredningens nuvarande arbetsuppgifter. Om
ytterligare åtgärder är nödvändiga för att lösa frågor som berör fritidslokaler
i tätorterna vilket LO inte nu kan uttala någon bestämd mening om
bör dessa frågor utredas i särskild ordning.
Itld'':
De frågor angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna, vilka behandlas
i motion I: 36, synes falla utom ramen för fritidsutredningens upp
-
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963
drag. Planering och anskaffande av lämpliga fritidslokaler inom tätorterna
lorde böra betraktas som i första hand en kommunal angelägenhet. Städernas
resurser torde möjliggöra erforderliga insatser för att ge deras invånare
tillgång till sådana fritidslokaler, lek- och idrottsplatser m. in. som behövs
för de korttidslediga. Riksförbundet anser det därför ej påkallat att denna
motion vidarebefordras till fritidsutredningen.
Motionerna I: 466 och II: 565
Fritidsutredningen:
Fritidsutredningen kommer att behandla åtskilliga ur fritidssynpunkt
viktiga spörsmål rörande såväl allmänna som enskilda vägar i samråd med
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, 1960 års vägsakkunniga och utredningen
rörande den statliga bidrags-, låne- och kreditgarantigivningen till produktionsbefrämjande
åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket. Därvid
torde den i motionerna väcka frågan komma under bedömande.
Utredningen föreslår att motionerna jämte däröver avgivna yttranden
överlämnas till utredningen att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.
Fritidsnämnden :
Det måste enligt statens fritidsnämnds uppfattning avgöras från fall till
fall om sådana utfartsvägar, som åsyftas i motionerna, gagnar friluftslivet
och på den grunden fortsättningsvis bör underhållas. Skäl för fortsatt underhåll
kan vara, att det längs vägen finns en friluftsanläggning av allmän
karaktär eller att vägen leder fram till eller genom ett för friluftsliv lämpligt
naturområde. Hur de lokala väginstanserna skall ställa sig, när friluftslivets
intressen åberopas som stöd för fortsatt underhåll, kan bli svårt att
reglera genom generella bestämmelser. Redan med nuvarande utformning
av direktiven för 1962 års fritidsutredning torde emellertid utredningen
komma att uppmärksamma denna fråga.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:
Inom ramen för gällande statsbidragsgivning för enskilda vägar (SFS
1952: 793) kan under vissa förutsättningar bidrag bl. a. lämnas till en enskild
utfartsväg för en brukningsenhet. Nedlägges enheten utgår normalt
icke längre statsbidraget. Vidare lämnas statsbidrag till underhåll av enskilda
vägar, som är av väsentlig betydelse för en stor allmänhet eller för annan
trafik än väghållarnas egen. Detta innebär att bidrag kan utgå till en mera
trafikerad väg till badplats, till mera livligt utnyttjade turistleder o. s. v.
Å andra sidan utgår icke underhållsbidrag till skogsvägar. Därest fritidstrafiken
på en sådan väg är av större omfattning kan dock skäl finnas för
bidrag även i detta fall.
Redan nu förefinnes sålunda i icke ringa utsträckning möjlighet att lämna
statligt bidrag till enskilda vägar av betydelse för frilufts- och fritidsintressena.
Med hänsyn härtill och då reglerna om statsbidrag till enskild väghållning
helt nyligen varit föremål för sakkunnig utredning (SOU 1962: 6)
synes den av motionärerna väckta frågan icke böra hänskjutas till av motionärerna
föreslagen utredning.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr .Vi år K)(Vi 9
Landskommunernas förbund:
I vissa fall torde enskilda utfartsvägar från nedlagda jordbruksfastigheter
ha betydelse för friluftslivet, varför det kan vara av intresse för den
friluftsidkande allmänheten att sådana vägar hållas i ett efter trafikförhållandena
tiLlfredsställande skick. I vad mån en utredning av ifrågavarande
spörsmål är erforderlig och huruvida det bör ankomma på fritidsutredningen
eller vederbörande vägmyndigheter att utreda dessa, anser sig styrelsen
icke kunna taga ställning till. Styrelsen har emellertid intet att invända
mot att motionen hänskjutes till fritidsutredningen för dess prövning.
LO:
LO finner att frågan inte kan behandlas generellt utan att den bör bedömas
vid den länsvisa naturvårdsplanering som enligt 1960 års naturvårdsutrednings
förslag skall företagas genom länsstyrelsernas försorg.
Den länsvisa planeringen kommer att ge ett bra material för bedömning
av frågan om man i det enskilda fallet bör bibehålla vägunderhållet eller
inte. Utan detta material torde man inte kunna finna några godtagbara
kriterier för att ur frilufts- och fritidssynpunkt bibehålla vägunderhåll för
enskild uppfartsväg sedan jordbruket nedlagts. LO anser därför att motionen
bör lämnas utan åtgärd.
RLF:
Kostnaderna för underhåll av vissa enskilda vägar av det slag, som beröres
i motion II: 565, bör enligt riksförbundets uppfattning bestridas av
allmänna medel. Riksförbundet vill samtidigt understryka vikten av att
dessa s. k. enskilda vägar underhålles då de kan Vara av stor betydelse för
bl. a. skogsbruket och även ur fritidssynpunkt. Det synes därför befogat
att motionen hänskjutes till fritidsutredningen för en närmare undersökning
av möjligheterna, att på ett lämpligt sätt lösa detta problem.
Utskottet
I förevarande motioner har upptagits olika frågor om fritidsverksamheten
och om åtgärder för att åstadkomma ökade möjligheter för allmänheten
att utnyttja fritiden till rekreation och friluftsliv. För samtliga motioner
gemensamt är att motionärerna föreslagit att 1962 års fritidsutredning
skall få i uppdrag att pröva de i motionerna berörda frågorna.
Den pågående utvecklingen mot en ökning av fritiden — den av riksdagen
beslutade fyraveckorssemestern är ett exempel härpå — har jämte
den allmänna standardhöjningen och de stressfaktorer som bl. a. kännetecknar
tillvaron i dagens samhälle medfört ett starkt behov av åtgärder
för att fritiden skall kunna tillvaratagas på bästa sätt. Möjligheterna till
rekreation genom friluftsliv i olika former har härvid särskilt kommit i
blickpunkten. Statsmakterna har beaktat dessa behov och ådagalagt sin
avsikt att etappvis söka åstadkomma lösningar av problem som i detta sammanhang
anmäler sig. Ett steg i denna riktning är de beslut årets riksdag
nyligen fattat med anledning av de av chefen för jordbruksdepartementet
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963
i proposition nr 71 framlagda förslagen angående riktlinjer och organisation
för naturvårdsverksamheten m. m. Det må här anmärkas att förslagen
inte endast avser att tillgodose de egentliga naturvårdsintressena utan
även det i propositionen understrukna hehovet av att ett betydande antal
naturområden avsättes för rekreation och friluftsliv. Utskottet vill med
hänsyn till att riksdagen redan behandlat dessa frågor endast i korthet
erinra om att riksdagens förenämnda beslut innebär bl. a. att riktlinjer för
naturvården och dess organisation godkänts och att medel ställts till förfogande
för länsstyrelsernas naturvårdsarbete och för bl. a. markförvärv
för naturvårdsändamål. I det av riksdagen godkända utskottsutlåtandet
över propositionen (jordbruksutskottets utlåtande nr 11) har också uttalats
att det vore motiverat att kommunerna ekonomiskt engagerade sig
för att skaffa sina invånare tillgång till områden för rekreation och friluftsliv
och att när det gäller sådana områden av utpräglad rikskaraktär
stat och kommun bör dela på kostnaderna. Utredningsarbetet fullföljes nu
främst genom förenämnda 1962 års fritidsutredning, som har att pröva
de konkreta problemen med att anskaffa fritidsområden och att ordna fritidsbebyggelse
samt därmed närbesläktade spörsmål.
Utskottet får mot den ovan i korthet angivna bakgrunden beträffande
de olika motionsyrkandena anföra följande.
I motionerna I: 2b och II: 29 hemställes om en riksomfattande inventering
av förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem. Som framgår
av remissyttrandena pågår såväl genom fritidsutredningen som genom bl. a.
Reso och RLF arbete med inventering av för fritidsändamål ianspråktagna
eller eljest för sådana ändamål lämpliga byggnader. Härvid synes även
förekomsten av ödegårdar bli beaktad. Invändningar har gjorts emot motionärernas
förslag att inventeringen skulle vara riksomfattande och utföras
centralt. Detta skulle icke vara rationellt, det skulle draga betydande
kostnader och resultaten skulle likväl icke kunna utnyttjas effektivt. Det
har också sagts att inventering i stället bör ske genom regionala och lokala
organ, vart och ett på sitt område, eventuellt i samarbete med exempelvis
Reso.
Ödegårdarna bör även enligt utskottets mening, inte minst med hänsyn
till den pågående nedläggningen av jordbruk, kunna verksamt bidraga till
att fylla behovet av fritidshem. Det är utskottets uppfattning — bestyrkt
bl. a. vid en i anledning av motionerna företagen studieresa — alt inom
många kommuner finns ett stort intresse för att utnyttja ödegårdarna för
fritidsändamål. Det synes angeläget att delta intresse röner uppmuntran
från statens sida. Av bl. a. denna anledning skulle en kartläggning av den
tillgång som ödegårdarna representerar vara av ett visst värde. Utskottet
finner emellertid de invändningar som kan anföras mot den av motionärerna
föreslagna uppläggningen av en sådan inventering vägande och anser
sig icke kunna förorda en dylik total inventering. Som fritidsutredningen
framhållit torde däremot en inventering vara av intresse inom de regioner,
dit fritidsbebyggelsen ur allmän samhällsplaneringssynpunkt finnes böra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963 11
lokaliseras. Det bör sålunda enligt utskottets mening i första hand eftersträvas
att vid kommande upprustning av ödegårdar sådana objekt väljes,
att den allmänhet som utnyttjar dem kommer i kontakt med en levande
landsbygd. Utskottet har ansett sig böra taga fasta på fritidsutredningens
eget förslag att motionerna och yttrandena över desamma överlämnas till
utredningen för att tagas i övervägande vid det fortsatta utredningsarbetet.
Utskottet inser, som ovan nämnts, att det av praktiska skäl kan vara
nödvändigt och lämpligt med vissa begränsningar i inventeringsarbetet och
är icke berett att förorda några bestämda åtgärder från utredningens sida
men vill föreslå, att motionerna och utskottets utlåtande, vari yttrandena
är intagna i sin helhet, överlämnas till fritidsutredningen.
I motionerna I: 36 och II: H föreslås en utredning beträffande behovet
av och riktlinjer för olika slag av fritidslokaler inom tätorterna. Utskottet
vill till en början framhålla att den förra året tillkallade utredningen angående
det statliga stödet till ungdomsverksamheten enligt sina direktiv
har att taga ställning till vilka åtgärder som behöver vidtagas för att förbättra
lokaltillgången inom denna verksamhet. I motionerna berörda frågor
torde i viss utsträckning komma under prövning i detta sammanhang.
Som fritidsutredningen framhållit kan emellertid spörsmålen även ses som
detaljer i en större fråga, nämligen tätortsmiljöns utformning ur fritidssynpunkt.
I sistnämnda hänseende har spörsmålet, såvitt utskottet kunnat
bedöma, anknytning till de problemkomplex utredningen har att behandla.
Utredningen har uttalat, att den kommer att behöva syssla med såväl byggnadslagstiftningen
som planväsendet och att den i samverkan med statens
institut för byggnadsforskning skall bedriva detaljstudier rörande byggnaders
utformning.
Utskottet vill ifrågasätta om icke de uppdrag som lämnats ovannämnda
båda utredningar tämligen väl täcker motionärernas önskemål. Såvitt med
ledning av fritidsutredningens yttrande kunnat bedömas kommer i detta
sammanhang väsentliga frågor att prövas av utredningen. Utskottet är med
hänsyn bl. a. till ungdomsverksamhetsutredningens arbete icke berett att
föreslå någon utvidgning av fritidsutredningens uppdrag men har intet att
erinra emot alt motionerna och utskottets utlåtande överlämnas till utredningen
och förutsätter att vid behandlingen av förevarande frågor erforderligt
samråd kommer all ske mellan fritidsutredningen och ungdomsverksamhetsutredningen.
1 motionerna I: i66 och II: 565 föreslås att i syfte att tillgodose friluftsoch
fritidsintressen en prövning sker av frågan om underhåll av enskild
utfartsväg som vid nedläggning av jordbruk kan indragas från underhåll.
Fritidsutredningen har i sitt yttrande anfört att utredningen kommer att
behandla åtskilliga ur fritidssynpunkt viktiga spörsmål rörande såväl allmänna
som enskilda vägar i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
1960 års vägsakkunniga och utredningen rörande den statliga bidrags-, låne-
och kredilgarantigivningen till produktionsbefrämjande åtgärder till
förmån för det enskilda skogsbruket. Därvid torde den i motionerna vackla
frågan komma under bedömande.
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963
Det vore enligt utskottets mening icke tillfredsställande om för fritidsändamål
lämplig mark icke skulle kunna utnyttjas av den anledningen att
någon för väg till området ansvarig icke finnes. Det får anses vara ett samhälleligt
intresse att sådana situationer icke skall behöva uppstå. Prövningen
av det i motionerna upptagna spörsmålet synes emellertid ligga inom
det uppdrag som lämnats fritidsutredningen. Utskottet finner, med hänsyn
till bl. a. det material i ärendet som utskottet införskaffat, likväl lämpligt
föreslå, att motionerna och utskottets utlåtande överlämnas till utredningen.
Utskottet får sammanfattningsvis anföra att de uppgifter som enligt direktiven
åvilar 1962 års fritidsutredning är synnerligen omfattande. Det
ställer sig också svårt att avgöra i vad mån de i förevarande motioner upptagna
spörsmålen kan anses inrymmas i direktiven. Av vad utredningen
anfört har utskottet dock kommit till den uppfattningen att problemen —
i vart fall i väsentlig utsträckning — kommer att prövas av utredningen.
Utskottet har med hänsyn till här angivna omständigheter icke funnit sig
böra föreslå några tillägg till utredningsdirektiven. Det bör få ankomma på
utredningen att, om den vid sin prövning av frågorna så finner påkallat,
själv vidtaga åtgärder i sådant syfte. Såvitt utskottet kunnat bedöma bör
i allt fall det av utskottet insamlade materialet vara av värde för ytterligare
belysning av förevarande spörsmål.
Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,
att riksdagen i anledning av
1) de likalydande motionerna I: 24 och II: 29,
2) de likalydande motionerna I: 36 och II: 44 samt
3) de likalydande motionerna I: 466 och II: 565
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att motionerna och
utskottets utlåtande över dem överlämnas till 1962 års fritidsutredning.
Stockholm den 7 maj 1963
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Schött*, Hedström, Eric Gustaf Peterson*,
Hellebladh, Ernst Olsson*, Tage Johansson, Ferdinand Nilsson* och
Wallmark;
från a n d r a kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Svensson i
Kungälv, fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille,
Andersson i Billingsfors, Börjesson i Glömminge*, Rask, Svanberg*, Hamrin
i Kalmar*, Magnusson i Nennesholm* och Nordstrandh.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630672
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1963:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa organisationsändringar inom överståthållarämbstets skatteavdelning, m. m a1 i texten