Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en inventering av förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem, angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna och angående underhållet av vissa enskilda utfartsvägar.

1963-05-07 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1963:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en inventering av förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem, angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna och angående underhållet av vissa enskilda utfartsvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en inventering av

förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem,

angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna

och angående underhållet av vissa enskilda utfartsvägar.

I följande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motioner hemställes:
i

motionerna 1:24 av herrar Torsten Andersson och Thorsten Larsson

samt II: 29 av herr Grebäck m. fl. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om att åt utredningen rörande fritidsomåden m. m. uppdrages

att genomföra en riksomfattande inventering av förekomsten av ödegårdar,

lämpade för fritidshem, i enlighet med vad i motionen anförts,

i motionerna I: 36 av herrar Palm och Lars Larsson samt II: 44 av herrar

Lindahl och Allard att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att

1962 års fritidsutredning jämväl får i uppdrag att utreda behovet av och

uppdraga riktlinjerna för olika slag av fritidslokaler inom tätorterna, ungdoms-,

fritids- och föreningsgårdar, sport- och idrottsanläggningar etc.,

samt

i motionerna I: 466 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. samt II: 565 av herr

Svensson i Vä m. fl. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

att frågan om bibehållandet av underhållet av enskild utfartsväg, som eljest

indrages från underhåll till följd av jordbruks nedläggande, i syfte att tillgodose

frilufts- och fritidsintressen måtte prövas inom 1962 års fritidsutredning.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

Motionerna 1:24 och 11:29 utgår från fritidens utnyttjande. Det framhålles

att det blir allt vanligare med en vinterbostad i tätort och eu permanent

fritidsbostad, där man tillbringar semester, veckoslutsledighet o. d.

Som fritidsbostad kan i många fall befintliga ödegårdar eller ödetorp komma

i fråga. På några håll i landet har man på privat initiativ verkställt en inventering

av sådana gårdar och torp, men fråga är om inte en sådan inventering

genom någon myndighets försorg skulle ge en snabbare och fullständigare

bild av tillgången på dylika potentiella möjligheter till fritidshem.

Genom inventeringen skulle man också kunna verksamt förhindra

spekulationsintressen.

I motionerna 1:36 och 11:44 anföres bl. a. att den ökade fritiden kommer

att ställa allt större krav på samhällsplaneringen. Förlängd semester,

varom förslag framlagts, och ökad lördagsledighet skapar behov av en

t liihang till riksdagens protokoll 1963. 11 samt. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963

bättre service med fritidsanläggningar och anordningar för de korttidslediga.

Från olika håll har åtgärder vidtagits för att lämna råd och upplysningar

i den lokala fritidsplaneringen, men överblick och samordning saknas. I

många tätorter råder planlöshet, och orsaken är att det icke finnes några

statliga myndigheter, som anger riktlinjer för kommunerna. Fn ökad samordning

bör eftersträvas, vilken också kan medföra avsevärda besparingar.

Det vore en olycklig utveckling att öka fritiden för allt större grupper utan

att i rask takt minska bristen på ändamålsenliga fritidslokaler.

I motionerna I: 466 och 11: 565 anföres bl. a. att många brukningsenheter

inom jordbruket läggs ned. När så sker och enheten ej längre bebos, avföres

enhetens utfartsväg från det underhåll som tillkommer s. k. enskild

väg. Vägen får sedan förfalla trots att en sådan väg kan ha stor betydelse

för fritidslivet och därför bör hållas i stånd. Fråga uppstår då, vem som

bör bära ansvaret för och bekosta underhållet.

1 samtliga motionerna yrkas alt problemen hänvisas till fritidsutredningen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 29, I: 36 och II: 565. ''

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från 1962 års fritidsutredning,

statens fritidsnämnd, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Stadsförbundet,

Landskommunernas förbund, Landsorganisationen (LO), Riksförbundet

Landsbygdens folk (RLF), Riksidrottsförbundet och Nordiska

museet.

Inkomna yttranden

Motionerna I: 24 och II: 29

Fritidsutredningen:

Det är en central uppgift för fritidsutredningen att studera och ange riktlinjerna

för den framtida fritidsbebyggelsens lokalisering och närmare utformning.

För att erhålla ett underlag för detta arbete har utredningen nyligen

startat en riksomfattande inventering av den befintliga fritidsbebyggelsen.

Denna undersökning, som utföres av länsstyrelserna och kommunerna

med biträde av regional och lokal expertis, torde föreligga klar för

central bearbetning omkring den 1 juli 1963.

Utredningen har redan i viss mån uppmärksammat den av motionärerna

väckta frågan. Inventeringen kommer nämligen att särskilt redovisa i vad

mån äldre bebyggelse, som kan hänföras till kategorien f. d. permanenta

byggnader, redan tagits i anspråk för fritidsändamål. Däremot kommer inventeringen

icke att ge svar på frågan, vilket ännu icke ianspråktaget byggnadsbestånd

som finns i landet och som kan vara av intresse i framtiden.

Den av motionärerna väckta frågan bör ses mot bakgrund av den pågående

utvecklingen inom jordbruk och skogsbruk. Den kännetecknas av

att små, ofullständiga jordbruk nedlägges i allt snabbare takt och att i

samband härmed en betydande förskjutning i markanvändningen inträffar.

Lantbruksstvrelsen sammanställer just nu en av lantbruksnämnderna verkställd

inventering av utvecklingstendenserna i detta hänseende. Ur detta

material, som kommer att vara tillgängligt för fritidsutredningen, kan er
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 19<>3

hållas eu ganska detaljerad bild av de sannolika regionala förändringarna.

Det synes icke osannolikt att bortåt en fjärdedel av den nuvarande åkerarealen

kommer att nedläggas och övergå till skogsmark fram till början

av 1970-talet. Minskningen av antalet företagsenheter i jordbruket under

samma tidrymd växlar avsevärt beroende på de regionala förutsättningarna,

som kan i extrema fall uppskattas till mer än hälften av det nuvarande antalet.

Det torde redan nu kunna uttalas, att det i vissa regioner kan förutses

ett samspel mellan utvecklingen på jordbrukets område och lokaliseringen

av den kommande fritidsbebyggelsen på så sätt att åtskilliga av de

bygder, där jordbruket nu viker, framstår som mycket attraktiva ur fritidssynpunkt.

Av denna anledning bör planeringen på dessa två områden i

lämplig utsträckning samordnas. Härvid bör uppmärksammas icke blott

utnyttjandet av för jordbruksnäringen överflödiga byggnader utan även

markdispositionerna i stort, vägnätet, fritidsbebyggelsens behov av lokal

försörjning med vissa produkter samt miljögestaltningen över huvud.

Av det sagda framgår att utredningen anser de av motionärerna väckta

frågorna vara av framträdande intresse inom de regioner, dit fritidsbebyggelsen

ur allmän samhällsplaneringssynpunkt finnes böra lokaliseras. Däremot

saknas, ur de synpunkter utredningen har att anlägga, anledning att

redan nu inventera alla för jordbruket överflödiga byggnader i hela riket.

Även om man bortser från kostnaderna för eu dylik inventering som

skulle behöva innefatta även en undersökning av husens beskaffenhet och

ägarnas planer med deras utnyttjande, skulle utredningen icke för närvarande

vara beredd att föreslå åtgärder för byggnadernas permanenta utnyttjande

som fritidshus.

Utredningen, som alltså f. n. icke vill tillstyrka en riksomfattande inventering

av förekomsten av ödegårdar, föreslår att motionerna jämte däröver

avgivna yttranden överlämnas till utredningen att tagas i övervägande vid

det fortsatta utredningsarbetet.

Statens fritidsnämnd:

Statens fritidsnämnd delar motionärernas uppfattning om värdet av att

tillgängliga ödegårdar och ödetorp utnyttjas som sommarbostäder eller eljest

för fritids- och semesterbruk. En hel del görs också i detta syfte. Särskilt

må framhållas det omfattande och värdefulla inventeringsarbete, som utförs

av Reso i syfte att göra bl. a. ödegårdar och ödetorp tillgängliga för

fritidsändamål. Till administrationen av denna verksamhet lämnas, på förslag

av statens fritidsnämnd, årliga bidrag ur friluftsfonden, vilka bidrag

i huvudsak täcker Resos kostnader för verksamheten med avdrag för inflytande

inkomster.

Enligt vad nämnden har sig bekant gör 1962 års fritidsutredning f. n.

eu riksomfattande inventering av existerande fritidsbebyggelse. Det skulle,

enligt nämndens mening, föra alltför långt att låta denna inventering gälla

även förekommande ödegårdar och ödetorp. Det bör i stället vara ett primärt

intresse för de regionala (lokala) turistföreningarna att — eventuellt

i samarbete med Reso inom sina respektive områden sörja för att tillgängliga

ödegårdar och ödetorp inventeras och görs tillgängliga för fritidsbruk.

Landskommunernas förbund:

Det kan enligt styrelsens mening å ena sidan ifrågasättas om det allmänna

skall engagera sig för en sådan uppgift, som angivits i motionen,

eftersom det närmast gäller ett ekonomiskt intresse för främst enskilda

I f Ii i haag till riksdagens protokoll 196:1. II samt. Nr 33

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 19(>3

fastighetsägare. Å andra sidan kan framhållas att ödegårdarna representerar

ett outnyttjat kapital av betydande storlek. Att detta kapital blir utnyttjat

torde vara av intresse också för det allmänna. Därtill kan en inventering

av angivet slag giva till resultat att tätortsbefolkningens strävanden

att anskaffa eller komma i besittning av fritidshem i någon mån underlättas.

Enligt vad styrelsen erfarit har den under förra året tillsatta fritidsutredningen

planer på att verkställa en inventering av förekomsten av fritidsstugor,

innefattande även sådana bostadsfastigheter på landet, som numera

disponeras för fritidsändamål.

Ehuru styrelsen ställer sig tveksam till en så omfattande inventering

som motionärerna avser, får styrelsen uttala att den intet har att erinra

mot att motionen hänskjutes till fritidsutredningen för de överväganden

och/eller åtgärder, vartill den kan finna anledning.

LO:

LO, som har den uppfattningen att man bör motverka de spekulationsintressen

som uppträder i samband med försäljning av ödegårdar avsedda

för fritidshem, kan dock inte finna att de i motionen föreslagna åtgärderna

skulle leda till det av motionärerna avsedda resultatet. Om samhället enbart

åtager sig att inventera förekomsten av ödegårdar lämpade för fritidshem

utan att vidtaga andra förebyggande åtgärder, torde detta i stället

inbjuda till ökad spekulation. LO kan därför inte biträda motionärernas

yrkanden.

RLF:

RLE har funnit motion 11:29 om en inventering av förekomsten av

ödegårdar vara av särskilt intresse. De aktioner, som satts i gång genom

lokala RLF-initiativ tyder på ett stort intresse bland såväl fastighetsägare

som bland presumtiva sommargäster. Det synes lämpligt att fritidsutredningen

får i uppdrag att söka genomföra en riksomfattande inventering

av detta slag. Riksförbundet anser det nämligen önskvärt att redan befintlig

bebyggelse, som annars måhända skulle komma att förfalla, i första

hand kommer till användning som fritidsbostäder. Samhällsekonomiskt

måste det vara riktigare att så sker än att nybyggnader uppföres.

Riksidrottsförbundet:

Gemensamt för motionerna synes vara att motionärerna önskar att frågorna

hänskjutes till 1962 års fritidsutredning. Riksidrottsförbundet anser

sig icke nu kunna göra något uttalande om de olika sakfrågorna eller deras

betydelse för den verksamhet riksidrottsförbundet företräder.

I den män de i motionerna upptagna spörsmålen icke redan kan anses

ingå i direktiven för utredningen synes det lämpligt att frågorna hänskjutes

till fritidsutredningen för prövning eller utredning.

Nordiska museet:

Nordiska museet har i sin egenskap av central institution för kulturhistorisk

forskning och kulturminnesvård sökt att i mån av resurser registrera

och studera den i bilagda motion skisserade bebyggelseutvecklingen

och därvid i förekommande fall även sökt anvisa utvägar att bevara

byggnader av särskilt värde ur kulturhistorisk synpunkt. Genom den

förändring av struktur och lokalisering av befolkning och bebyggelse som

nu sker, har företeelsen fått sådana proportioner att det. initiativ som ta
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 ur 1963

gits genom fritidsutredningen och den genom motionen äskade utvidgningen

av dess verksamhet till en riksomfattande inventering av museet

hälsas med största tillfredsställelse. Museet förutsätter härvid att begreppet

ödegårdar och ödetorp ges en förhållandevis vid omfattning och sålunda

inbegriper även fiskelägen, fäbodvallar etc.

Åtskilliga av de byggnader som kunna ifrågakomma äro visserligen i

den kondition att de "inte utan djupt ingripande förändringar äro lämpade

som fritidsbostäder, men sannolikt skulle ändå genom en sådan användning

på många håll eljest dödsdömd bebyggelse räddas för framtiden.

Sedan lång tid tillbaka har museet bedrivit inventeringar av äldre bebyggelse,

vilka i beskrivningar, fotografier och uppmätningar äro införlivade

med museeets arkiv. Detta material torde i åtskilliga fall kunna komma

till användning, när det gäller att bedöma det kulturhistoriska värdet

av de objekt som bli aktuella. Härutöver är det emellertid nödvändigt att

göra en inventering som klarlägger det aktuella läget. När det gäller planläggningen

av en sådan inventering är museet villigt att ställa till förtogande

den erfarenhet och sakkkunskap som där finnes samlad. Vid en

bedömning av det kulturhistoriska värdet av sådana byggnader måste givetvis

också beaktas den sakkunskap som landsantikvarien inom respektive

län besitter.

Nordiska museet vill till slut starkt understryka hur angeläget museet

finner det vara att institutionen själv beredes tillfälle att fullfölja den

vetenskapliga registreringen av denna mycket märkliga fas i vår bebyggelse-

och befolkningsutveckling.

Motionerna I: 36 och II: 44

Fritidsutredningen:

Samhällets åtgärder för att på olika sätt tillgodose medborgarnas fritidsbehov

berör uppenbarligen en mycket vidsträckt sektor. Fritiden är ju den

tid, som människan disponerar efter eget gottfinnande för vila och avkoppling

eller någon form av sysselsättning, ur vilken hon finner rekreation därför

att den utgör en motvikt mot eller komplement till den pressande arbetstiden.

En samhällelig aktivitet på fritidsområdet försvåras i hög grad

av bristande kännedom om fritidsvanorna i dag, liksom om deras utveckling

på längre sikt.

Fritidsutredningen skall — enligt sina direktiv — i första hand arbeta

med den sektor av fritiden, som ägnas åt någon form av friluftssysselsättning,

det som i USA kallas »out door recreation». Denna omfattar dock uppskattningsvis

endast omkring en femtedel eller en fjärdedel av den totala

fritiden. Till denna sektor räknar utredningen, förutom fritidsbebyggelsen

i dess skiftande former, anläggningar av olika slag i friluftslivets tjänst,

såsom campingplatser, friluftsgårdar, fjällstugor, vandrarhem, småbåtshamnar,

rast- och parkeringsplatser i det allmänna och enskilda vägnätet o. d.

Hit kan med någon tvekan även föras tillgången till sportfiskevatten och

jaktområden. Den friluftsanläggning, som ligger den gängse tätortsutrustningen

närmast, torde vara de i direktiven omnämnda friluftsbaden. — Utredningen

gör emellertid icke anspråk på alt med utgångspunkt från direktiven

kunna ta upp till behandling ens alla friluftsfrågor. Sålunda har

utredningen icke ansett sig f. n. ha anledning syssla med alla de spörsmål,

som hör hemma under den egentliga idrottsrörelsen.

Motionärerna föreslår nu atl fritidsutredningen jämväl får i uppdrag att

utreda behovet av och uppdraga riktlinjerna för olika slag av fritidslokaler

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963

inom tätorterna, ungdoms-, fritids- och föreningsgårdar, sport- och idrottsanläggningar

etc. Utredningen vill till en början klart medge, att dessa slag

av anläggningar spelar en viktig roll ur allmän fritidssynpunkt, särskilt för

ungdomen. Frågorna är därför i hög grad förtjänta av uppmärksamhet.

Det undandrar sig emellertid utredningens bedömning, i vilken ordning

dessa spörsmål lämpligast borde utredas. Det torde f. n. vara så, att stödet

åt idrottsrörelsen handhaves av handelsdepartementet, främst genom fonden

för idrottens främjande, medan stödet åt frivilligt folkbildningsarbete,

ungdomsverksamhet m. in., häri inbegripet ungdomens fritidsverksamhet,

administreras av ecklesiastikdepartementet. — F. n. arbetar för övrigt en

särskild kommitté med utredning av det statliga stödet till ungdomsverksamheten.

De av motionärerna väckta frågorna kan emellertid även ses som

detaljer i en större fråga, nämligen tätortsmiljöns utformning ur fritidssynpunkt.

Viktiga element i tätortsmiljön är — förutom de av motionärerna

särskilt omnämnda anläggningarna — t. ex. parker och lekplatser, företeelser

som till funktionen närmar sig friluftsområden. I USA brukar dessa

områden ibland betecknas »high density recreation areas», tätortens rekreationsområden.

Alla dessa spörsmål kan principiellt behandlas som en samhällsplaneringsfråga,

då de normalt regleras genom detaljplanering enligt

^y8§nadslagen. Om denna aspekt på spörsmålen bedömes som den väsentliga,

hör en eventuell utredning nära samman med fritidsutredningens arbete.

Utredningen kommer nämligen under alla förhållanden att behöva syssla

med såväl byggnadslagstiftningen som planväsendet och kommer dessutom

att i samverkan med statens institut för byggnadsforskning bedriva detaljstudier

rörande byggnaders utformning.

Fritidsnämnden :

Statens fritidsnämnd anser inte att ett uppdrag av denna art lämpligen

skall läggas på en central statlig utredning, Det bör åvila de olika tätortskommunerna

själva att — med beaktande av respektive orters samhällsstruktur

— utreda behovet av fritidslokaler och friluftsanläggningar av olika

slag och avgöra hur detta behov lämpligast bör tillgodoses.

Stadsförbundet:

Styrelsen har med ett undantag i och för sig intet att erinra mot att fritidsutredningen

får de i motionerna föreslagna tilläggsdirektiven.

Undantaget avser de förslag som framförts i motionerna 1:36 och 11:44

angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna. Såvitt styrelsen kan finna

synes det knappast påkallat eller lämpligt att utvidga direktiven för fritidsutredningen

till att jämväl avse en behandling av frågan om olika slag

av fritidslokaler m. in. inom tätorterna då de därmed sammanhängande problemen

torde vara alltför artskilda från fritidsutredningens egentliga arbetsuppgift.

Såväl i fråga om fritidslokalerna som kommunala sport- och idrottsanläggningar

har i motionen gjorts gällande, att man kan påträffa många fall

av planlöshet och improvisationer, som inte tillfredsställer nutida krav på

fritidsanordningar.

Orsaken härtill är enligt motionärerna bristen på fastställda normer,

varvid särskilt påpekats, att det inte finns några statliga myndigheter som

anger riktlinjerna för kommunerna att hålla en viss angiven standard just

på dessa områden.

Styrelsen vill icke bestrida att det i fråga om fritidslokaler samt sport
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963 1

och idrottsanläggningar in. in. återstår mycket för kommunerna att göra.

Emellertid lär något botemedel härför icke stå att finna i form av statliga

direktiv och normer. Det torde även i fortsättningen få ankomma på kommunerna

att utifrån sina utgångspunkter vidtaga de åtgärder som kan finnas

erforderliga inom ramen för tillgängliga ekonomiska, administrativa

och tekniska resurser. Självfallet kan det därvid vara till stor nytta för kommunerna

att få råd och anvisningar rörande den lämpliga utformningen av

olika slag av fritidsanläggningar in. in., men några fastställda statliga normer

i likhet med vad som gäller för skollokaler synes icke vara motiverade.

1 detta sammanhang kan nämnas, att stadsförbundets delegation för idrott,

bad och friluftsliv står kommunerna till tjänst med råd och upplysningar

beträffande fritids- och idrottsanläggningar, bad in. in. Delegationen har

för avsikt att verkställa en utredning i syfte att få fram förslag till olika

slag av idrottsanläggningar.

Styrelsen kan därför på anförda skäl icke biträda de förslag som framlagts

i motionen nr 36 i första kammaren om att fritidsutredningen jämväl

skulle få i uppdrag att utreda behovet av och uppdraga riktlinjerna för olika

slag av fritidslokaler inom tätorterna, ungdoms-, fritids- och föreningsgårdar,

sport- och idrottsanläggningar etc.

Landskommunernas förbund:

De frågor och problem som vidröres i motionen synes i viss utsträckning

ha utretts eller berörts av bostadskollektiva kommittén, som den 27 maj

1955 avgav sitt delbetänkande, benämnt »Samlingslokaler» (SOU 1955:28).

Några normer för bedömande av behovet av olika slag av fritidsinrättningar

eller -anläggningar inom tätorterna utarbetades dock icke av nämnda kommitté.

Däremot anvisade kommittén vissa utvägar för åstadkommande även

samordning av verksamheten för tillgodoseende av behovet av'' samlingslokaler

och deras utnyttjande.

Självfallet har styrelsen intet att invända mot att informationer lämnas

till kommuner om exempelvis genom byggforskningen eller annorledes vunna

erfarenheter i av motionärerna berörda avseenden, men styrelsen vill bestämt

avvisa den av motionärerna framförda tanken på utarbetande av statliga

normer eller riktlinjer rörande fritidslokalernas storlek och utformning

och andra anordningar för fritidsverksamhet, syftande till ett åläggande

för kommunerna att upprätthålla en viss angiven standard på dessa områden.

Det är här fråga om en verksamhet, i vilken icke staten bör ingripa

med några normerande föreskrifter. Styrelsen får därför avstyrka bifall till

motionen.

LO:

Såvitt LO kan bedöma syftar 1962 års fritidsutredning i första hand till

att lösa frågor som berör fritidsbebyggelse, camping och bad och därmed

sammanhängande problem. Motionärernas hemställan bör därför i vissa avseenden

kunna inrymmas i utredningens nuvarande arbetsuppgifter. Om

ytterligare åtgärder är nödvändiga för att lösa frågor som berör fritidslokaler

i tätorterna vilket LO inte nu kan uttala någon bestämd mening om

bör dessa frågor utredas i särskild ordning.

Itld'':

De frågor angående behovet av fritidslokaler inom tätorterna, vilka behandlas

i motion I: 36, synes falla utom ramen för fritidsutredningens upp
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963

drag. Planering och anskaffande av lämpliga fritidslokaler inom tätorterna

lorde böra betraktas som i första hand en kommunal angelägenhet. Städernas

resurser torde möjliggöra erforderliga insatser för att ge deras invånare

tillgång till sådana fritidslokaler, lek- och idrottsplatser m. in. som behövs

för de korttidslediga. Riksförbundet anser det därför ej påkallat att denna

motion vidarebefordras till fritidsutredningen.

Motionerna I: 466 och II: 565

Fritidsutredningen:

Fritidsutredningen kommer att behandla åtskilliga ur fritidssynpunkt

viktiga spörsmål rörande såväl allmänna som enskilda vägar i samråd med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, 1960 års vägsakkunniga och utredningen

rörande den statliga bidrags-, låne- och kreditgarantigivningen till produktionsbefrämjande

åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket. Därvid

torde den i motionerna väcka frågan komma under bedömande.

Utredningen föreslår att motionerna jämte däröver avgivna yttranden

överlämnas till utredningen att tagas i övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

Fritidsnämnden :

Det måste enligt statens fritidsnämnds uppfattning avgöras från fall till

fall om sådana utfartsvägar, som åsyftas i motionerna, gagnar friluftslivet

och på den grunden fortsättningsvis bör underhållas. Skäl för fortsatt underhåll

kan vara, att det längs vägen finns en friluftsanläggning av allmän

karaktär eller att vägen leder fram till eller genom ett för friluftsliv lämpligt

naturområde. Hur de lokala väginstanserna skall ställa sig, när friluftslivets

intressen åberopas som stöd för fortsatt underhåll, kan bli svårt att

reglera genom generella bestämmelser. Redan med nuvarande utformning

av direktiven för 1962 års fritidsutredning torde emellertid utredningen

komma att uppmärksamma denna fråga.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen:

Inom ramen för gällande statsbidragsgivning för enskilda vägar (SFS

1952: 793) kan under vissa förutsättningar bidrag bl. a. lämnas till en enskild

utfartsväg för en brukningsenhet. Nedlägges enheten utgår normalt

icke längre statsbidraget. Vidare lämnas statsbidrag till underhåll av enskilda

vägar, som är av väsentlig betydelse för en stor allmänhet eller för annan

trafik än väghållarnas egen. Detta innebär att bidrag kan utgå till en mera

trafikerad väg till badplats, till mera livligt utnyttjade turistleder o. s. v.

Å andra sidan utgår icke underhållsbidrag till skogsvägar. Därest fritidstrafiken

på en sådan väg är av större omfattning kan dock skäl finnas för

bidrag även i detta fall.

Redan nu förefinnes sålunda i icke ringa utsträckning möjlighet att lämna

statligt bidrag till enskilda vägar av betydelse för frilufts- och fritidsintressena.

Med hänsyn härtill och då reglerna om statsbidrag till enskild väghållning

helt nyligen varit föremål för sakkunnig utredning (SOU 1962: 6)

synes den av motionärerna väckta frågan icke böra hänskjutas till av motionärerna

föreslagen utredning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr .Vi år K)(Vi 9

Landskommunernas förbund:

I vissa fall torde enskilda utfartsvägar från nedlagda jordbruksfastigheter

ha betydelse för friluftslivet, varför det kan vara av intresse för den

friluftsidkande allmänheten att sådana vägar hållas i ett efter trafikförhållandena

tiLlfredsställande skick. I vad mån en utredning av ifrågavarande

spörsmål är erforderlig och huruvida det bör ankomma på fritidsutredningen

eller vederbörande vägmyndigheter att utreda dessa, anser sig styrelsen

icke kunna taga ställning till. Styrelsen har emellertid intet att invända

mot att motionen hänskjutes till fritidsutredningen för dess prövning.

LO:

LO finner att frågan inte kan behandlas generellt utan att den bör bedömas

vid den länsvisa naturvårdsplanering som enligt 1960 års naturvårdsutrednings

förslag skall företagas genom länsstyrelsernas försorg.

Den länsvisa planeringen kommer att ge ett bra material för bedömning

av frågan om man i det enskilda fallet bör bibehålla vägunderhållet eller

inte. Utan detta material torde man inte kunna finna några godtagbara

kriterier för att ur frilufts- och fritidssynpunkt bibehålla vägunderhåll för

enskild uppfartsväg sedan jordbruket nedlagts. LO anser därför att motionen

bör lämnas utan åtgärd.

RLF:

Kostnaderna för underhåll av vissa enskilda vägar av det slag, som beröres

i motion II: 565, bör enligt riksförbundets uppfattning bestridas av

allmänna medel. Riksförbundet vill samtidigt understryka vikten av att

dessa s. k. enskilda vägar underhålles då de kan Vara av stor betydelse för

bl. a. skogsbruket och även ur fritidssynpunkt. Det synes därför befogat

att motionen hänskjutes till fritidsutredningen för en närmare undersökning

av möjligheterna, att på ett lämpligt sätt lösa detta problem.

Utskottet

I förevarande motioner har upptagits olika frågor om fritidsverksamheten

och om åtgärder för att åstadkomma ökade möjligheter för allmänheten

att utnyttja fritiden till rekreation och friluftsliv. För samtliga motioner

gemensamt är att motionärerna föreslagit att 1962 års fritidsutredning

skall få i uppdrag att pröva de i motionerna berörda frågorna.

Den pågående utvecklingen mot en ökning av fritiden — den av riksdagen

beslutade fyraveckorssemestern är ett exempel härpå — har jämte

den allmänna standardhöjningen och de stressfaktorer som bl. a. kännetecknar

tillvaron i dagens samhälle medfört ett starkt behov av åtgärder

för att fritiden skall kunna tillvaratagas på bästa sätt. Möjligheterna till

rekreation genom friluftsliv i olika former har härvid särskilt kommit i

blickpunkten. Statsmakterna har beaktat dessa behov och ådagalagt sin

avsikt att etappvis söka åstadkomma lösningar av problem som i detta sammanhang

anmäler sig. Ett steg i denna riktning är de beslut årets riksdag

nyligen fattat med anledning av de av chefen för jordbruksdepartementet

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963

i proposition nr 71 framlagda förslagen angående riktlinjer och organisation

för naturvårdsverksamheten m. m. Det må här anmärkas att förslagen

inte endast avser att tillgodose de egentliga naturvårdsintressena utan

även det i propositionen understrukna hehovet av att ett betydande antal

naturområden avsättes för rekreation och friluftsliv. Utskottet vill med

hänsyn till att riksdagen redan behandlat dessa frågor endast i korthet

erinra om att riksdagens förenämnda beslut innebär bl. a. att riktlinjer för

naturvården och dess organisation godkänts och att medel ställts till förfogande

för länsstyrelsernas naturvårdsarbete och för bl. a. markförvärv

för naturvårdsändamål. I det av riksdagen godkända utskottsutlåtandet

över propositionen (jordbruksutskottets utlåtande nr 11) har också uttalats

att det vore motiverat att kommunerna ekonomiskt engagerade sig

för att skaffa sina invånare tillgång till områden för rekreation och friluftsliv

och att när det gäller sådana områden av utpräglad rikskaraktär

stat och kommun bör dela på kostnaderna. Utredningsarbetet fullföljes nu

främst genom förenämnda 1962 års fritidsutredning, som har att pröva

de konkreta problemen med att anskaffa fritidsområden och att ordna fritidsbebyggelse

samt därmed närbesläktade spörsmål.

Utskottet får mot den ovan i korthet angivna bakgrunden beträffande

de olika motionsyrkandena anföra följande.

I motionerna I: 2b och II: 29 hemställes om en riksomfattande inventering

av förekomsten av ödegårdar, lämpade som fritidshem. Som framgår

av remissyttrandena pågår såväl genom fritidsutredningen som genom bl. a.

Reso och RLF arbete med inventering av för fritidsändamål ianspråktagna

eller eljest för sådana ändamål lämpliga byggnader. Härvid synes även

förekomsten av ödegårdar bli beaktad. Invändningar har gjorts emot motionärernas

förslag att inventeringen skulle vara riksomfattande och utföras

centralt. Detta skulle icke vara rationellt, det skulle draga betydande

kostnader och resultaten skulle likväl icke kunna utnyttjas effektivt. Det

har också sagts att inventering i stället bör ske genom regionala och lokala

organ, vart och ett på sitt område, eventuellt i samarbete med exempelvis

Reso.

Ödegårdarna bör även enligt utskottets mening, inte minst med hänsyn

till den pågående nedläggningen av jordbruk, kunna verksamt bidraga till

att fylla behovet av fritidshem. Det är utskottets uppfattning — bestyrkt

bl. a. vid en i anledning av motionerna företagen studieresa — alt inom

många kommuner finns ett stort intresse för att utnyttja ödegårdarna för

fritidsändamål. Det synes angeläget att delta intresse röner uppmuntran

från statens sida. Av bl. a. denna anledning skulle en kartläggning av den

tillgång som ödegårdarna representerar vara av ett visst värde. Utskottet

finner emellertid de invändningar som kan anföras mot den av motionärerna

föreslagna uppläggningen av en sådan inventering vägande och anser

sig icke kunna förorda en dylik total inventering. Som fritidsutredningen

framhållit torde däremot en inventering vara av intresse inom de regioner,

dit fritidsbebyggelsen ur allmän samhällsplaneringssynpunkt finnes böra

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963 11

lokaliseras. Det bör sålunda enligt utskottets mening i första hand eftersträvas

att vid kommande upprustning av ödegårdar sådana objekt väljes,

att den allmänhet som utnyttjar dem kommer i kontakt med en levande

landsbygd. Utskottet har ansett sig böra taga fasta på fritidsutredningens

eget förslag att motionerna och yttrandena över desamma överlämnas till

utredningen för att tagas i övervägande vid det fortsatta utredningsarbetet.

Utskottet inser, som ovan nämnts, att det av praktiska skäl kan vara

nödvändigt och lämpligt med vissa begränsningar i inventeringsarbetet och

är icke berett att förorda några bestämda åtgärder från utredningens sida

men vill föreslå, att motionerna och utskottets utlåtande, vari yttrandena

är intagna i sin helhet, överlämnas till fritidsutredningen.

I motionerna I: 36 och II: H föreslås en utredning beträffande behovet

av och riktlinjer för olika slag av fritidslokaler inom tätorterna. Utskottet

vill till en början framhålla att den förra året tillkallade utredningen angående

det statliga stödet till ungdomsverksamheten enligt sina direktiv

har att taga ställning till vilka åtgärder som behöver vidtagas för att förbättra

lokaltillgången inom denna verksamhet. I motionerna berörda frågor

torde i viss utsträckning komma under prövning i detta sammanhang.

Som fritidsutredningen framhållit kan emellertid spörsmålen även ses som

detaljer i en större fråga, nämligen tätortsmiljöns utformning ur fritidssynpunkt.

I sistnämnda hänseende har spörsmålet, såvitt utskottet kunnat

bedöma, anknytning till de problemkomplex utredningen har att behandla.

Utredningen har uttalat, att den kommer att behöva syssla med såväl byggnadslagstiftningen

som planväsendet och att den i samverkan med statens

institut för byggnadsforskning skall bedriva detaljstudier rörande byggnaders

utformning.

Utskottet vill ifrågasätta om icke de uppdrag som lämnats ovannämnda

båda utredningar tämligen väl täcker motionärernas önskemål. Såvitt med

ledning av fritidsutredningens yttrande kunnat bedömas kommer i detta

sammanhang väsentliga frågor att prövas av utredningen. Utskottet är med

hänsyn bl. a. till ungdomsverksamhetsutredningens arbete icke berett att

föreslå någon utvidgning av fritidsutredningens uppdrag men har intet att

erinra emot alt motionerna och utskottets utlåtande överlämnas till utredningen

och förutsätter att vid behandlingen av förevarande frågor erforderligt

samråd kommer all ske mellan fritidsutredningen och ungdomsverksamhetsutredningen.

1 motionerna I: i66 och II: 565 föreslås att i syfte att tillgodose friluftsoch

fritidsintressen en prövning sker av frågan om underhåll av enskild

utfartsväg som vid nedläggning av jordbruk kan indragas från underhåll.

Fritidsutredningen har i sitt yttrande anfört att utredningen kommer att

behandla åtskilliga ur fritidssynpunkt viktiga spörsmål rörande såväl allmänna

som enskilda vägar i samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

1960 års vägsakkunniga och utredningen rörande den statliga bidrags-, låne-

och kredilgarantigivningen till produktionsbefrämjande åtgärder till

förmån för det enskilda skogsbruket. Därvid torde den i motionerna vackla

frågan komma under bedömande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 33 år 1963

Det vore enligt utskottets mening icke tillfredsställande om för fritidsändamål

lämplig mark icke skulle kunna utnyttjas av den anledningen att

någon för väg till området ansvarig icke finnes. Det får anses vara ett samhälleligt

intresse att sådana situationer icke skall behöva uppstå. Prövningen

av det i motionerna upptagna spörsmålet synes emellertid ligga inom

det uppdrag som lämnats fritidsutredningen. Utskottet finner, med hänsyn

till bl. a. det material i ärendet som utskottet införskaffat, likväl lämpligt

föreslå, att motionerna och utskottets utlåtande överlämnas till utredningen.

Utskottet får sammanfattningsvis anföra att de uppgifter som enligt direktiven

åvilar 1962 års fritidsutredning är synnerligen omfattande. Det

ställer sig också svårt att avgöra i vad mån de i förevarande motioner upptagna

spörsmålen kan anses inrymmas i direktiven. Av vad utredningen

anfört har utskottet dock kommit till den uppfattningen att problemen —

i vart fall i väsentlig utsträckning — kommer att prövas av utredningen.

Utskottet har med hänsyn till här angivna omständigheter icke funnit sig

böra föreslå några tillägg till utredningsdirektiven. Det bör få ankomma på

utredningen att, om den vid sin prövning av frågorna så finner påkallat,

själv vidtaga åtgärder i sådant syfte. Såvitt utskottet kunnat bedöma bör

i allt fall det av utskottet insamlade materialet vara av värde för ytterligare

belysning av förevarande spörsmål.

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att riksdagen i anledning av

1) de likalydande motionerna I: 24 och II: 29,

2) de likalydande motionerna I: 36 och II: 44 samt

3) de likalydande motionerna I: 466 och II: 565

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att motionerna och

utskottets utlåtande över dem överlämnas till 1962 års fritidsutredning.

Stockholm den 7 maj 1963

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Schött*, Hedström, Eric Gustaf Peterson*,

Hellebladh, Ernst Olsson*, Tage Johansson, Ferdinand Nilsson* och

Wallmark;

från a n d r a kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Svensson i

Kungälv, fru Thunvall, herrar Carlsson i Huskvarna, Nilsson i Bästekille,

Andersson i Billingsfors, Börjesson i Glömminge*, Rask, Svanberg*, Hamrin

i Kalmar*, Magnusson i Nennesholm* och Nordstrandh.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630672

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa organisationsändringar inom överståthållarämbstets skatteavdelning, m. m a1 i texten