Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

1963-02-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1963:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om stimulerande av

gåvor till religiösa m. fl. ändamål.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 562 av herr Bengtson m. fl. och II: 686 av herr Hedlund m. fl. hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av

behovet och möjligheterna att stimulera enskilda personer att lämna bidrag

och gåvor till religiösa och ideella organisationers m. fl. insatser till förmån

för allmännyttiga, humanitära och vetenskapliga ändamål, undervisning och

kulturminnesvård m. m. i enlighet med vad i motionerna anförts.

I motionerna framhålles bl. a. betydelsen av enskilda personers insatser

för olika samhällsnyttiga ändamål. Det numera höga skattetrycket försämrar

emellertid de enskilda bidragsgivarnas möjligheter att göra sådana insatser.

Det har hävdats, att stimulans till ökad givmildhet kunde ges genom att

medge avdrag vid beskattningen. Denna metod skulle emellertid medföra en

gradering icke efter angelägenhetsgrad utan efter givarnas ekonomi och

skattekraft och måste därför avvisas.

Samhället har vid vissa tillfällen (främjande av cancerforskningen och

insamlingarna »Sverige hjälper») stimulerat bidragsgivningen genom statliga

anslag. Erfarenheterna har därvid varit goda och man kan ifrågasätta, om

icke statsmakterna, sedan ändamålen närmare preciserats och en lämplig

form för prövning av dessa ärenden tillskapats, årligen borde anslå skäligt

belopp för stimulans av gåvor och bidrag till ändamål av den karaktär det

här gäller. En tänkbar väg vore, att stimulansen skulle ges genom avdrag

direkt på den statliga inkomstskatten, varigenom samhällets stöd bleve oberoende

av bidragsgivarens inkomstförhållande.

Utskottet

I motionerna upptagna frågor har jämte vissa närliggande spörsmål behandlats

av utskottet vid såväl 1961 som 1962 års riksdagar (utlåtandena

nr 13/1961 och nr 2/1962). I sistnämnda utlåtande erinrade utskottet om att

riksdagen vid upprepade tillfällen intagit den principiella ståndpunkten, att

främjandet av allmännyttiga ändamål inte bör ske genom lättnader vid beskattningen

utan i förekommande fall genom direkta bidrag från statens

sida. Utskottet anförde vidare bl. a. att det arbete som nu utföres av många

enskilda organisationer för främjande av de syften motionärerna ville till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963 9

godose självfallet vore mycket värdefullt. Statsmakterna hade också i

många fall lämnat och lämnade stöd i skilda former åt det frivilliga arbetet

för olika ideella ändamål — även i sådana former som bidragit till att uppmuntra

det enskilda givandet. Frågor härom hade emellertid bedömts från

fall till fall med beaktande av föreliggande, särskilda omständigheter. Åtgärder

av denna art krävde vidare en noggrann budgetteknisk prövning och

en avvägning mot andra, angelägna behov som skall tillgodoses över budgeten.

Utskottet fann lämpligt att intresset av åtgärder i motionernas anda

även i fortsättningen finge tillvaratagas genom att konkreta förslag prövades

i sedvanliga former. Någon utredning beträffande sådana, mera generellt

syftande åtgärder, som motionärerna syntes avse, fann utskottet icke

motiverad.

Utskottet får i övrigt hänvisa till sina ovannämnda utlåtanden nr 13/1961

och nr 2/1962.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag att avslå motionerna.

Då motionärerna icke anfört några nya omständigheter av beskaffenhet

att böra föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida, får utskottet

hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 562 och II: 686 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 27 februari 1963

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin, Jonasson, Hedström,

Eric Gustaf Peterson, Enarsson, Hellebladh, Ernst Olsson, Tage Johansson,

fru Hamrin-Thorell, herr Lars Larsson och fröken Stenberg*;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Jacobsson i

Sala, Dickson, fru Jäderberg, herr Svensson i Kungälv, fru Thunvall, herrar

Nilsson i Rästekille, Lundmark, Keijer, Börjesson i Glömminge, Westberg

och Larsson i Borrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Eric Gustaf Peterson och fru Hamrin-Thorell samt herrar Keijer

och Westberg.

Frågan om möjligheten att stimulera gåvor från enskilda personer till

allmännyttiga ändamål, särskilt för religiösa, humanitära och vetenskapliga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963

insatser, har, såsom utskottet framhåller, upprepade gånger framförts i

riksdagen.

I motionerna I: 562 och II: 686 anvisas några möjligheter till sådan stimulans.

Däremot avvisas alternativet med avdrag vid inkomsttaxeringen,

vilket med goda resultat genomförts i andra länder.

Vi anser att en förutsättningslös utredning av hela frågekomplexet borde

komma till stånd, varvid olika tänkbara alternativ — inklusive avdragsmetoden

vid inkomsttaxeringen — för stimulans av enskilda gåvor till berörda

ändamål borde prövas. Då de nu förevarande motionerna inte intar

en förutsättningslös ståndpunkt i fråga om metoderna, har vi således icke

kunna biträda det i motionerna framförda yrkandet.

Reservation

av herrar Jonasson, Ernst Olsson, Börjesson i Glömminge och Larsson

i Borrby, vilka ansett att utskottets utlåtande och hemställan bort ha följande

lydelse.

Riksdagen har vid ett stort antal tillfällen haft att behandla frågor rörande

samhällets stimulans av gåvor till allmännyttiga ändamål. De metoder

som därvid varit i fråga har varit dels avdragsrätt vid beskattningen

för lämnad gåva, dels motprestation av annat slag från samhällets sida.

Med undantag för vissa under krigsåren lämnade medgivanden till avdragsrätt

vid beskattningen för gåvor till särskilda försvarsändamål och

till hjälpaktioner för krigshärjade länder har förslagen om avdragsrätt avvisats

av riksdagen. Utskottet vill med hän visning härtill erinra om den

olikhet, som uppstår vid tillämpning av metoden med skatteavdrag. Ett bidrag

från en person som vid beskattningen beröres av den s. k. 80-procentregeln,

belastar denne mycket mindre än ett bidrag av samma storlek från

en person i vanligt inkomstläge.

I fråga om stimulans från samhällets sida enligt de allmänna riktlinjer

som förordats i motionerna vill utskottet erinra om att riksdagen vid några

tillfällen beviljat anslag, avsedda som motprestation till på annat sätt hopbringade

medel. För budgetåren 1953/54 och 1954/55 beviljades anslag till

främjande av cancerforskningen, vilka skulle utgå med samma belopp som

insamlades genom gåvor. Vid flera olika tillfällen har riksdagen därjämte

beviljat anslag avsedda att utgöra motprestation till medel som inbringats

genom insamlingarna »Sverige Hjälper». Det synes oomtvistat att åtskilliga

andra ändamål är lika angelägna och behjärtansvärda. Det kan därför sättas

i fråga om inte statsmakterna, efter det ändamålen närmare preciserats

och en lämplig form för prövning av dessa ärenden ordnats, varje år bör

anslå ett visst belopp till stimulans av gåvor av den art som åsyftas i motionerna.

Utskottet tillstyrker således att de i motionerna berörda spörsmålen

närmare utredes. Härvid bör även den metod med avdrag på den stat
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 6 år 1963

liga inkomstskattens slutbelopp, som berörts i motionerna, bli föremål för

prövning. De aktuella ändamålens angelägenhetsgrad måste givetvis beaktas

liksom angelägenheten av en sådan utformning som ur bl. a. administrativ

synpunkt är mest tillfredsställande. Valet av metod torde liksom den

procentuella andel av gåvor och bidrag, som samhällets stöd skall utgöra,

i viss utsträckning vara beroende av antalet ändamål och den totala omfattningen

av samhällets stöd.

Åberopande det anförda får utskottets hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: 562 och II: 686 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om utredning av behovet och möjligheterna att stimulera

enskilda personer att lämna gåvor och bidrag till religiösa

och ideella organisationers m. fl. insatser till förmån för

allmännyttiga, humanitära och vetenskapliga ändamål, undervisning

och kulturminnesvård m. m.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.