Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

1963-02-28 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:10, Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

1

Nr 10

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående åtgärder vid beskattningen i syfte att främja

sparandet.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:89 av herr Per-Olof Hanson m. fl. och

11:102 av herr Antonsson m.fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen rörande

premiering av sparande på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning

genom avdrag på den statliga inkomstskattens slutbelopp, i

enlighet med vad som anförts i motionerna»;

II) de likalydande motionerna 1:367 av herr Mattsson samt 11:425 av herrar

Antonsson och Larsson i Borrby, vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen

rörande stimulans av det personliga nysparandet av reell karaktär, i enlighet

med vad i motionerna har anförts»; ävensom

III) de likalydande motionerna 1:432 av herr Hagberg m.fl. och 11:524 av

herr Heckscher m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte antaga följande

a) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1964—1969 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §.

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 6 000 kronor

under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra sammanlagt

12 000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

3 §.

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem

eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att

bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej

utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att bostaden

är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag från

bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall äga

rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år 1974,

skola upptagas till beskattning vid 1975 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i vederbörandes

hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

b) Förslag

till

förordning om utbildningssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som för eget barns räkning i bank eller annan penninginrättning

insätter medel å särskilt konto (utbildningskonto) utan att förbehålla sig

rätt att däröver förfoga må vid taxering till kommunal och statlig inkomstskatt

åtnjuta avdrag för vad sålunda insatts enligt vad nedan sägs.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

3

Avdrag medgives endast i den män det insatta beloppet svarar mot en

ökning under beskattningsåret av insättarens sammanlagda hos banker och

andra penninginrättningar innestående medel. Beträffande äkta makar skall

dylik ökning föreligga för makarna tillhopa.

2 §.

För varje barn må blott upprättas ett utbildningskonto. Kontot skall vara

upprättat innan barnet fyllt 12 år.

3 §.

Insättning å utbildningskonto må uppgå till högst 1 200 kronor för år.

Sammanlagt må insättningarna uppgå till högst 18 000 kronor.

Därest uttag å utbildningskonto skett, må insättning ej vidare förekomma.

Ej heller må insättning ske efter det barnet fyllt 20 år.

Gottskrivning av å utbildningskonto upplupen ränta skall icke anses som

insättning å kontot enligt denna förordning.

4 §.

Insättning å utbildningskonto skall vara bunden i minst 7 år och minst

intill dess barnet fyllt 16 år.

5 §.

Uppkommer fråga om bestämmande av gåvoskatt för barnet, skall å utbildningskonto

insatt belopp icke medräknas.

6 §.

Oavsett vad i 4 § sagts, må insatta medel fritt uttagas från utbildningskonto

efter det barnet fyllt 21 år. Så vare ock fallet om barnet avlidit.

7 §.

Belopp som uttages från utbildningskonto skall icke anses som skattepliktig

intäkt.

8 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på utbildningskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd

i vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställda insättningar.

9 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för tilllämpning

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

c) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370 >

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) skall erhålla följande ändrade lydelse, att till följande

paragrafer i samma lag skola fogas nya moment av nedan angiven lydelse,

nämligen till 22 § ett moment betecknat 4, till 25 § ett moment betecknat 4,

till 29 § ett moment betecknat 5 samt till 46 § ett moment betecknat 5, ävensom

att till anvisningarna till 22 § samma lag skall fogas en ny punkt betecknad

9, av den lydelse som nedan sägs.

22 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 21 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift

och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda

gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta

extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna och

ej heller med högre belopp än som motsvarar 4 procent av den skattskyldiges

i jordbruket nedlagda skattepliktiga förmögenhet. Extra avdrag som

här sägs må vidare, tillsammans med förekommande extra avdrag enligt

25 § 4 mom. och 29 § 5 mom., endast åtnjutas i den mån avdrag enligt 39 §

3 mom. icke kunnat tillgodogöras av den skattskyldige.

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 eller 3 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten

att åtnjuta extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom.

och i punkt 9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

29 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 28 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom. avsedda

kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag med

400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem båda gemen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr JO år J963

5

samt åtnjutas med 800 kronor. Vad angår inskränkning i rätten att åtnjuta

extra avdrag som här sagts skola bestämmelserna i 22 § 4 mom. och i punkt

9 av anvisningarna till 22 § äga motsvarande tillämpning.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 400 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 800 kronor. I den mån intäkten utgör

avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra avdraget

ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400 kronor.

I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än

som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1

mom. avsedda kostnaderna.

Vad i föregående stycke stadgas angående gift skattskyldig skall äga

motsvarande tillämpning å skattskyldig, som under beskattningsåret varit

ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande

barn under 16 år.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

5 mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må

han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock

högst med ett belopp av 700 kronor — jämte i förekommande fall 200 kronor

för ettvart hemmavarande barn under 16 år — och endast i den mån

den sammanlagda amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret

av den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos

banker och andra penninginrättningar innestående medel.

Anvisningar

till

22 §.

9. Beräkningen av den skattskyldiges i jordbruket nedlagda skattepliktiga

förmögenhet skall ske på grundval av bestämmelserna i 2—5 §§ förordningen

om statlig förmögenhetsskatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

Om extra avdrag enligt 22 § 4 mom., 25 § 4 mom. eller 29 § 5 mom. samtidigt

må åtnjutas i två eller flera förvärvskällor skall avdraget, med den

inskränkning varom i 22 § 4 mom. stadgas, fördelas mellan förvärvskällorna

i förhållande till nettointäkten av förvärvskällorna sådan denna skulle

ha varit om extra avdrag ej förekommit.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt vid eftertaxering för 1964

och tidigare år.

2) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning

och förslag rörande premiering av allmänt målsparande genom avdragsrätt

vid beskattningen för medel som insatts å särskilt sparkonto enligt

de i motionerna angivna riktlinjerna.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:102,11:425 och 11:524.

Frågan om premiering av sparandet genom lättnader vid beskattningen

har under senare tid årligen varit föremål för riksdagens prövning. År 1957

hemställde riksdagen om tillsättande av en utredning med uppgift att allsidigt

och förutsättningslöst söka utröna, huruvida det var lämpligt och

möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former som därvid

borde komma i fråga. Denna undersökning verkställdes av utredningen om

sparstimulerande åtgärder, som framlade resultatet av sitt arbete i ett i

början av ar 1961 avgivet betänkande (SOU 1961:2). Därvid förordade

utredningen vissa åtgärder i syfte att främja sparandet på annat sätt än

genom lättnader i beskattningen. Bl. a. föreslogs införande av en ny sparform

efter i huvudsak samma riktlinjer som ungdomens lönsparande, förslagsvis

benämnt allmänna lönsparandet. Vidare förordade utredningen

vissa åtgärder i syfte att främja bostadssparandet. Däremot ansåg majoriteten

i utredningen det inte vara möjligt att förorda att det totala enskilda

sparandet stimulerades genom en definitiv skatteminskning satt i relation till

det belopp som insattes på ett särskilt konto. Sammanfattningsvis konstaterade

utredningen beträffande möjligheterna att genom ett system med

definitiv skatteminskning stimulera sparandet att det inte går att endast

premiera sådant sparande som är framkallat av själva premieringsförfarandet.

Premieringen måste omfatta även medel som härrör från sparande,

som ändå skulle ha skett, samt sådana medel, som härrör från tidigare befintliga

tillgångar. Premieringskostnaderna skulle med all sannolikhet bli

lika stora som eller större än den framkallade sparandeökningen. Vidare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 7963 •

skulle kostnaderna komma att bli av den storleksordningen att de kunde

få betydande verkningar på statens och kommunernas finanser.

Utredningen behandlade även frågan om ett system för sparpremiering

byggt på uppskjuten beskattning och fann därvid att ett förfarande med

uppskov med beskattningen för ett sparat belopp sannolikt skulle leda till

en viss sparandeökning av långsiktig karaktär. Införandet av bestämmelser

härom var emellertid till väsentlig del inte enbart en fråga om att åstadkomma

en stimulans av sparandet utan även en fråga om inkomstutjämning

mellan olika år. Ett förslag i detta hänseende kom därför att i olika

avseenden beröra nu pågående skatteutredningar och ha samband med a\

dessa behandlade frågor och borde därför tas upp till övervägande i samband

med övriga skattefrågor.

Mot utredningens ståndpunktstagande i fråga om skattepremiering av

sparande anfördes två reservationer. Ledamöterna i utredningen Antonsson,

Brundin och Danmans förordade sålunda införande av formen för sparpremiering

genom såväl definitiv skatteminskning i form av särskilda sparkonton

som genom uppskjuten beskattning genom utjämningskonton. Ledamoten

Antonsson uttalade sig därjämte för en premiering av även annat sparande

än de nämnda formerna för banksparande.

I propositionen nr 160 till 1961 års vårriksdag framlades förslag till höjning

med en tredjedel av de skattefria bottenbeloppen för inkomst av kapital

fr. o. m. 1962 års taxering. Härigenom skulle maximibeloppet för det

s. k. sparavdraget, vilket dittills utgjort 300 kronor, eller för makar gemensamt

600 kronor, komma att höjas till 400 resp. 800 kronor. Samtidigt

förordades motsvarande höjning av maximibeloppen för det s. k. sociala

avdraget för försäkringspremier, varigenom även detta avdrag från samma

tidpunkt skulle komma att uppgå till 400 kronor för ensamstående och

800 kronor för gifta. Riksdagen biföll vad sålunda föreslagits.

I syfte att uppmuntra sparandet antog vidare 1961 års höstriksdag det

i propositionen nr 200 framlagda förslaget om en kampanj för allmänt lönsparande.

Kampanjen ledes av en kommitté, vari ingår representanter för

arbetsmarknadens större organisationer, sparinstitutionerna och statsmakterna.

För att skapa ökat intresse för kampanjen och den nya sparformen

har beslutats en extra vinstutlottning bland de allmänna lönspararna.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna 1:89 och 11:102 framhåller motionärerna att de åtgärder,

som hittills vidtagits för att främja sparandet, i huvudsak varit inriktade

på att stimulera sparandet genom vinstutlottning. Ett sådant system torde

emellertid inte befordra ett verkligt sparintresse. Enligt motionärernas mening

är det nödvändigt att stimulera det personliga sparandet i första hand

genom viss skattepremiering. Ett förslag i detta syfte framfördes i en till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

utredningen om sparstimulerande åtgärder fogad reservation. Förslaget avsåg

mojligheter till inrättande av särskilt sparkonto i bank och jämförlig

pennmginrattning. Konto skulle få uppläggas av varje till statlig inkomstskatt

skattskyldig fysisk person som fyllt 16 år. Föräldrar skulle kunna

oppna sparkonto för minderårigt barn. Det premieberättigade beloppet

skulle enligt reservationen utgöra högst 1 000 kr. per år för ensamstående

och högst 2 000 kr. per år för äkta makar tillsammans. För barnkonto skulle

det årliga beloppet begränsas till 800 kr. Högsta sammanlagda belopp skulle

få utgöra 15 000 kr. exkl. upplupen ränta och för barnkonto 10 000 kr.

Premieringen skulle knytas till beskattningen och utformas så, att den

för beskattningsåret uträknade skatten skulle minskas med 10 procent av

det sparade beloppet. Skattesänkningen skulle bli definitiv när beloppet

stått inne på kontot i fem år. Premien skulle sålunda motsvara två procent

för vart och ett av de fem åren. Som en förutsättning för premieringen framo

s dels att spararnas samtliga tillgodohavanden under året skulle ha ökat

med minst det belopp för vilket premiering yrkades, dels att sparbeloppet

okat kontots tidigare maximum.

Enligt motionärernas mening skulle en sparstimulans genom sparkonto

av denna art vara av stort värde. Banksparandet utgör en synnerligen betydelsefull

del av det personliga sparandet. En stimulans efter de ovan angivna

linjerna kan förväntas främja småsparandet, framför allt ungdomssparandet.

Den metod som motionärerna förordat innebär avdrag på skattens

slutbelopp. Sparstimulansen blir alltså oberoende av vederbörandes inkomstnivå

och ger sålunda en rättvis sparstimulans samtidigt som den torde

vara den enda form som kan effektivisera det verkliga småsparandet.

Som motivering för utredningsyrkandet i motionerna 1:367 och 11:425

anfores i huvudsak följande. Nuvarande sparfrämjande åtgärder är i hög

grad inriktade på att stimulera banksparande och försäkringssparande. I

alltför stor utsträckning har de sparstimulerande åtgärderna haft former,

som ytterst grundar sig på spararnas intresse av lotterivinster. Motionärerna

anser det befogat, att man inom vissa gränser, genom sparfrämjande

åtgärder stimulerar allt personligt sparande, dvs. i princip varje förbättring

av nettoförmögenheten under en viss tidsperiod. En grundläggande

princip bör vara, att den enskilde skall ha full frihet att välja sparmål

och former for sparandet. Det är ett rättvisekrav att alla former av nysparande

premieras lika. Möjligheter att konstatera om ett reellt nysparande

ägt rum kan skapas genom en s. k. kontantredovisning. Ett sådant system

tillampas redan av taxeringsmyndigheterna i viss utsträckning för undersökning

av förmögenhetsförändringar hos skattskyldiga. Det merarbete,

som kan åsamkas taxeringsmyndigheterna, bör därför inte överdrivas.

Premien bör vara proportionell i förhållande till sparandet och åtnjutas

i form av avdrag på skattens slutbelopp. En premie om 7—12 procent för

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

9

ett sparbelopp om högst 1 000 kr. per år för ensamstående och högst 2 000

kr. för äkta makar samt högst 800 kr. för barn under 16 år anser motionärerna

vara rimlig. Premiens storlek bör kunna anpassas efter konjunkturläget.

I syfte att omöjliggöra s. k. vartannatårssparande bör föreskrivas, att

högsta nettoförmögenhet under en viss period — exempelvis sistlidna femårsperiod

— skall överskridas innan premie får åtnjutas. Det är också möjligt

att föreskriva ett visst grundsparande innan premie får åtnjutas. Därvid

bör hänsyn tas till försörjningsförmåga och sparförmåga. I fråga om amorteringssparande

kan en som normal betecknad amortering undantas. En utredning

rörande dessa spörsmål bör bedrivas med största skyndsamhet och

därvid bör givetvis samordning ske med redan existerande premieringsformer.

I motionerna 1:432 och 11:524 framhåller motionärerna bl. a., att vid sidan

av en allmänt sparvänlig inriktning av skattepolitiken krävs särskilda

insatser från samhällets sida för att stimulera det personliga, frivilliga sparandet.

Man har rätt att räkna med att sparviljan ökas avsevärt, när sparandet

premieras genom avdragsrätt för sparat belopp vid taxeringen. Bestämmelserna

om skattefrihet för sparande bör principiellt utformas så,

att allt sparande behandlas lika. De sparstimulerande åtgärderna bör därför

anknytas till inkomsttagarnas nysparande. Härigenom skulle inte bara en

ökning av tillgodohavanden på bank och i form av värdepapper utan även

premier till liv-, kapital- och pensionsförsäkringar, amorteringar på lån

samt investeringar i rörelse, jordbruk och annan fastighet räknas in i nysparandet.

Med utgångspunkt från den sammanställning av förmögenheten

som finns i självdeklarationen kunde fastställas hur mycket av den

årliga förmögenhetsökningen som grundar sig på ett faktiskt sparande.

Eventuella svårigheter att nå en helt invändningsfri metod vid uppskattningen

av den årliga förändringen i inkomsttagarnas nettoförmögenhet får

inte hindra att man söker komma fram till ett godtagbart system för stimulans

av nysparandet.

En egen bostad är av naturliga skäl ett sparmål av mycket hög angelägenhetsgrad.

Motionärerna föreslår att den som under något av åren 1964

—1969 — alltså under en sexårsperiod — sätter in pengar på ett särskilt

bostadskonto skall få dra av det sparade beloppet i sin deklaration.

Som högsta belopp under perioden föreslås 6 000 kr. för ensamstående och

sammanlagt 12 000 kr. för äkta makar. De insatta medlen skall vara avsedda

för förvärv av eget hem eller för att betala insats i bostadsrättsförening.

Den som har eget hem och på sina lån gör större amorteringar än »normala»

skall få dra av överskjutande belopp, dock maximalt 700 kr. För

skattskyldig, som har hemmavarande barn under 16 år, föreslås att maximum

skall höjas med 200 kr. per barn. Såsom »normal» amortering bör

kunna anses ett belopp motsvarande 1,5 procent av taxeringsvärdet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

Ett annat sparmål där en stimulans genom avdragsrätt kan antagas ge

en högst betydande effekt hos barnfamiljer är de egna barnens framtida

utbildning. Den som för eget barns räkning sätter in nysparade medel på

ett utbildningskonto skall få dra av beloppet i sin deklaration.

Maximum skall vara 1 200 kr. om året och sammanlagt på utbildningskontot

18 000 kr., exklusive upplupna räntor. Utbildningskontot skall vara upprättat

innan barnet fyllt 12 år. Insättningen skall vara spärrad i minst 7 år och

minst intill dess barnet fyllt 16 år. Har någon tagit ut medel från utbildningskontot,

bör fortsatt skattefri avsättning inte få ske liksom inte heller

efter det att barnet fyllt 20 år. De insatta medlen bör vara fria från gåvoskatt.

För att grundlägga ett regelbundet sparande hos inkomsttagarna över lag

bör även införas avdragsrätt vid beskattningen för sparmedel som insättes

på särskilt sparkonto för att där innestå i minst fem år. Även här

bör sålunda sparandestimulansen ges genom avdrag i deklarationen. Det

belopp för vilket avdrag skall få göras maximeras till 1 000 kr. per år och

kontoinnehavare (2 000 kr. för äkta makar). Det sammanlagda maximibeloppet

på ett konto föreslås utgöra 15 000 kr. (för äkta makar 30 000 kr.),

detta exklusive upplupen ränta. För belopp som innestått på sparkontot i

fem år bör skattebefrielsen vara definitiv. Om belopp uttas före femårsperiodens

utgång, bör de på nytt tas upp till beskattning. För avdragsrätt bör vidare

krävas att spararens samtliga banktillgodohavanden ökats med minst

det belopp för vilket avdrag yrkas. För kontroll av att nysparande ägt rum

bör den skattskyldige kunna avkrävas besked om att han ej avyttrat realtillgång.

Vidare förordar motionärerna i syfte att åstadkomma en ökad spridning

av ägandet inom näringslivet att det s. k. sparavdraget höjs med

200 resp. 400 kr., i den mån kapitalavkastningen till motsvarande belopp

utgör utdelning av aktier eller av andelar i ekonomisk förening samt att

en person som insatt sitt sparkapital i jordbruk, annan fastighet eller rörelse

skall erhålla samma skatteförmån som om han haft inkomst av kapital.

Utskottet

De i förevarande motioner framställda yrkandena syftar till att genom

särskilda åtgärder vid beskattningen främja det enskilda sparandet.

För det fortsatta framåtskridandet är det självfallet nödvändigt att investeringsverksamheten

kan hållas på en hög nivå. Ett betydande sparande utgör

en förutsättning härför. Genom den fortgående inkomstökningen har

skapats vidgade möjligheter för den enskilde att genom ökat personligt sparande

bidraga till att erforderliga kapitalresurser finns för tillgodoseende

av samhällets investeringsbehov. Utskottet delar därför helt motionärernas

uppfattning om angelägenheten av att det enskilda sparandet bör stimuleras.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

11

Det totala sparandet i vårt land är glädjande nog i stigande. Detta torde

till inte ringa del bero på de olika initiativ, som tagits från såväl statsmakternas

som privata institutioners sida för att uppmuntra det personliga sparandet.

Senast har med ungdomens lönsparande som förebild i början av

år 1962 anordnats en kampanj för allmänt lönsparande.

Utskottet vill även erinra om de åtgärder, som under senare år vidtagits

på beskattningsområdet i syfte att främja sparandet. Sålunda höjdes genom

beslut av 1961 års riksdag maximibeloppet för det s. k. sparavdraget

fr. o. m. 1962 års taxering till 400 kronor för ogifta och 800 kronor för makar

gemensamt. Samtidigt beslöts likaledes med giltighet fr. o. m. 1962 års

taxering höjning av det s. k. försäkringsavdraget till motsvarande belopp.

Den i propositionen nr 24 till innevarande års riksdag föreslagna omkonstruktionen

av försäkringsavdraget i anledning av 1962 års reform av socialförsäkringslagstiftningen

och den skattemässiga regleringen av tjänstegrupplivförsäkringen

kan komma att något vidga utrymmet för rätten till

avdrag för försäkringspremier. Slutligen bör nämnas att den vid 1958 års

riksdag genomförda höjningen av lotterivinstbeskattningen inte omfattade

vinster på premieobligationer. Genom en lägre skattesats för sadana vinster

erhölls vid lotterivinstbeskattningen en viss motsvarighet till sparavdraget

1 inkomstkällan kapital vid inkomstbeskattningen.

Även om vissa åtgärder redan vidtagits i sparfrämjande syfte finns det

dock mot bakgrunden av de stora investeringsbehoven enligt utskottets mening

i och för sig anledning att undersöka och allvarligt överväga möjligheterna

att ytterligare öka sparandet.

Vad härefter angår de i motionerna framförda förslagen till sparfrämjande

åtgärder hemställes i motionerna 1:89 och 11:102 samt 1:432 och 11:524

om riksdagsskrivelse med begäran om utredning och förslag rörande premiering

av sparandet genom skattelättnader för medel, som insatts på särskilt

sparkonto i bank eller annan penninginrättning. Förslagen innebär i

huvudsak att rätt skall föreligga att under en femårsperiod göra en högsta

årlig insättning på dylikt konto med 1 000 kronor för ensamstående och

2 000 kronor för makar. I de båda förstnämnda motionerna förordas att

premieringen skall ske genom minskning av den slutliga skatten, medan i

motionerna 1:432 och 11:524 föreslås att sparpremien ges i form av avdrag

vid taxeringen.

Det i motionerna 1:367 och 11:425 framställda utredningsyrkandet rörande

stimulans av det personliga nysparandet av reell karaktär är betydligt

mera vittomfattande och syftar till att genom avdrag på skattens slutbelopp

premiera olika former av nysparande. Motionärerna framhåller att det är ett

rättvisekrav att alla former av nysparande premieras lika och anser det

möjligt att genom kontantsammanställningar vid taxeringen utröna huruvid

egentligt nysparande ägt rum.

Soin framgår av den tidigare lämnade redogörelsen diskuterades frågan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

om skattepremiering av sparandet ingående i det av utredningen om sparstimulerande

åtgärder år 1961 avgivna betänkandet i ämnet. Majoriteten av

utredningen ansåg det emellertid inte möjligt att stimulera det totala sparandet

genom skatteminskning. Detta ståndpunktstagande grundades bl. a.

på att en eventuell skattepremiering i princip borde avse enbart det sparandetillskott

som framkallas av premieringen. I praktiken ansågs det emellertid

inte möjligt att särskilja detta sparande från sådant nysparande, som

sker oberoende av premieringen. Det torde enligt utredningens mening inte

heller vara möjligt att i praktiken fastställa storleken av det totala nysparandet.

Ett premieringsförfarande måste därför komma att gälla även befintliga

tillgångar, som kan överföras till den sparandeform som premieras.

Kostnaderna för premieringen kan enligt utredningens beräkningar under

sådana förhållanden antas bli minst lika stora som den framkallade sparandeökningen.

Flertalet remissinstanser delade utredningsmajoritetens

ståndpunkt härutinnan.

Enligt utskottets mening har utredningen på ett övertygande sätt visat,

att det inte finns någon praktisk möjlighet att genom definitiva skattelättnader

effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande. Erfarenheterna från

1955 och 1956 års premiesparande talar likaledes emot en fortsatt premiering

av ett sparande som kommer till synes i en ökning av banktillgodohavanden

utan hänsyn till eventuella förändringar beträffande andra förmögenhetstillgångar

och skulder. Ett tungt vägande skäl mot de kontantberäkningar,

som förordats i motionerna 1:367 och 11:425, är vidare, att de

förutsätter taxeringsmyndigheternas medverkan på ett sätt som i betydande

grad skulle inkräkta på det egentliga taxeringsarbetet. Utskottet anser sig

således inte kunna tillstyrka yrkandena om utredning rörande premiering

av nysparande och av sparande på särskilda sparkonton.

I motionerna 1:432 och 11:524 har vidare yrkats rätt till avdrag vid taxeringen

för medel, som insatts på särskilt bostadskonto för anskaffande av

eget hem eller för betalning av insats i bostadsrättsförening. Vidare förordas

viss skattefrihet för sådant sparande, som sker i form av särskilt stora

amorteringar på egnahemslån.

Gällande beskattningsregler i fråga om egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter

är mycket förmånliga för de skattskyldiga. Enligt utskottets

mening bör därför eventuella ytterligare åtgärder beträffande bostadssparandet

prövas inom ramen för den allmänna bostadspolitiken. Med det anförda

avstyrker utskottet bifall till motionerna i berörda del.

I nyssnämnda motioner förordas därjämte i sparstimulerande syfte avdragsrätt

vid taxeringen för medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.

De på sådant konto insatta medlen föreslås vidare skola undantagas från

gåvoskatt.

Mot förslaget om rätt till skattefri avsättning av medel på utbildningskonto

i kombination med frihet från gåvoskatt talar, att man härigenom på en

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

13

omväg skulle införa rätt till avdrag vid beskattningen för kostnader, som

enligt nuvarande principer inte är av avdragsgill natur. Den av motionärerna

förordade anordningen sammanhänger intimt med frågan om avdragsrätt

för studieunderstöd. Senast föregående år avstyrkte riksdagen på förslag

av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 32 motionsvis väckta förslag

om avdragsrätt för periodiskt understöd till studerande. Med hänsyn

härtill anser sig utskottet inte kunna tillstyrka förslaget om införande av

rätt till avdrag för sparade medel, som insatts på särskilt utbildningskonto.

I motionerna 1:432 och 11:524 föreslås även att sparavdraget i inkomstkällan

kapital skall höjas med 200 kronor för ensamstående och 400 kronor

för makar i den mån kapitalavkastning till motsvarande belopp utgör

utdelning på aktier eller andelar i ekonomisk förening. Slutligen förordas

att rätten till sparavdrag utsträckes att gälla även fysiska personer, som

har inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse.

I likhet med tidigare års bevillningsutskott anser sig utskottet inte kunna

tillstyrka att särskilda regler införes vid beskattningen för vissa slag av kapitalinkomster.

Beträffande yrkandet om införande av särskilda sparavdrag

i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse får utskottet

anföra följande. Enligt gällande bestämmelser äger samtliga skattskyldiga,

som har behållen inkomst av kapital, således även rörelseidkare,

fastighetsägare och jordbrukare, åtnjuta extra avdrag vid taxeringen med

400 resp. 800 kronor. Egna företagare torde i minst samma omfattning som

löntagare kunna utnyttja detta avdrag vid taxeringen. De vid inkomstbeskattningen

i fråga om jordbruk och rörelse gällande speciella reglerna möjliggör

för övrigt en skattefri kapitalansamling inom det egna företaget av

betydande storlek i jämförelse med och utöver de fördelar, som ett sparavdrag

av nuvarande omfattning erbjuder. Härvid bör särskilt framhållas att

vårt land internationellt sett har mycket liberala regler såväl i fråga om

lagervärdering och avskrivning å maskiner och inventarier för rörelseidkare

och jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning som i fråga om

beskattning av intäkter vid försäljning av levande och döda inventarier i

jordbruk med kontantmässig inkomstredovisning. Under hänvisning till det

anförda avstyrker utskottet även bifall till motionerna 1:432 och 11:524 i

sist berörda hänseenden.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att följande

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:89 av herr Per-Olof Hanson

in. fl. och 11:102 av herr Antonsson in. fl. om viss premiering

av sparande på särskilt sparkonto,

2) de likalydande motionerna 1:367 av herr Mattsson

samt 11:425 av herrar Antonsson och Larsson i Borrby om

stimulans av del personliga sparandet, ävensom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr JO år 1963

3) de likalydande motionerna 1:432 av herr Hagberg m. fl.

och II: 524 av herr Heckscher m. fl. om vissa sparstimulerande

åtgärder,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 februari 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Oscar Carlsson,

Gustaf Elofsson*, Lundström, Gösta Jacobsson, Tage Johansson, Billman*,

Wikner och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard*, Nilsson i Svalöv*, Engkvist*,

Andersson i Essvik*, Darlin, fru Holmqvist, herrar Eriksson i Bäckmora,

Enskog* och Broberg*.

*) Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Gustaf Elofsson, Lundström, Gösta Jacobsson, Billman,

Nilsson i Svalöv, Darlin, Eriksson i Bäckmora, Enskog och Broberg,

vilka — under åberopande av vad som anförts i motionerna 1:89 av herr

Per-Olof Hanson m. fl. och 11:102 av herr Antonsson m. fl. samt 1:432 av

herr Hagberg m. fl. och 11:524 av herr Heckscher m. fl. angående stimulans

för enskilt, frivilligt sparande genom s. k. allmänt skattesparkonto -— ansett

att utskottet bort hemställa om utredning och förslag i av motionärerna

angivet syfte och att utskottet därför bort föreslå,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:89 och 11:102

samt motionerna 1:432 och 11:524 i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om utredning och förslag till riksdagen

med ledning av vad som i motionerna anförts rörande premiering

av personligt sparande på särskilt sparkonto i bank

eller annan penninginrättning.

II) av herrar Hagberg, Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Darlin, vilka

—- under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:432 av herr

Hagberg m. fl. och 11:524 av herr Heckscher m. fl. om vissa sparstimulerande

åtgärder — ansett att utskottet bort hemställa,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 10 år 1963

15

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1:432 och 11:524 i vad desamma avser yrkanden om

omedelbara lagstiftningsåtgärder, antaga vid motionerna

fogade

a) förslag till förordning om bostadssparande,

b) förslag till förordning om utbildningssparande, samt

c) förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

HD av herrar Gustaf Elof sson och Eriksson i Bäckmora, vilka ansett,

dels att utskottets yttrande såvitt gäller motionerna 1:367 och 11:425

bort ha följande lydelse.

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen diskuterades frågan

om skattepremiering av sparandet i det av utredningen om sparstimulerande

åtgärder år 1961 avgivna betänkandet i ämnet. Det i motionerna

1:367 och 11:425 framförda förslaget grundar sig på en reservation till utredningens

betänkande. I både motionerna och reservationen har framhållits

att det bör vara möjligt att komma fram till en godtagbar metod för skattepremiering

av reellt nysparande. Utskottet delar denna uppfattning och vill

därvid erinra om att den förmögenhetsredovisning som nu skall bifogas

fysiska personers självdeklaration i princip bygger på en metod av det slag

som motionärerna förordat. Det bör vara möjligt att utveckla denna metod

så att den kan tjäna som grund för den åsyftade sparpremieringen. Utskottet

tillstyrker sålunda yrkandet om närmare prövning och förslag till riksdagen

i ärendet. Härvid förutsätter utskottet att frågan om samordning

med andra sparstimulerande åtgärder särskilt uppmärksammas.

dels ock att utskottet under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

1:367 av herr Mattsson och 11:425 av herrar Antonsson och

Larsson i Borrby måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utredning och förslag rörande stimulans av det personliga

sparandet i vad avser premiering av reellt personligt

nysparande genom avdrag på den statliga inkomstskattens

slutbelopp.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.