Betänkande i anledning av väckta motioner angående värdeminskningsavdraget vid viss intäkt av . , skogsbruk.
1963-03-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1963:11, Betänkande i anledning av väckta motioner angående värdeminskningsavdraget vid viss intäkt av . , skogsbruk.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1963
I
Nr 11
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående värdeminskningsavdraget vid viss intäkt av
. , skogsbruk.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 91 av herr Ringaby och II: 105 av herr Wachtmeister, har
hemställts, »att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
sådan komplettering och sådant klarläggande av 1959 års lagstiftning
rörande skattefrågor vid upplåtelse av nyttjande- eller servitutsrätt till
mark för.obegränsad tid mot engångsersättning, att därav framgår, att
även mark, avsedd för enskilda skogsvägar av samfälld nytta, ingår i berörda
lagstiftning».
’ * , . .Y .. ä • -i . . . . *■ '' ’ . k ... i .7 ■ • •• •
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 105. "
Gällande bestämmelser
Till intäkt av skogsbruk hänföres enligt 21 § kommunalskattelagen vad
som kommer ägare av jordbruksfastighet till godo dels genom avyttring
eller eget tillgodogörande av skogsprodukter frän fastigheten, dels genom
upplåtelse av avverkningsrätt och dels genom avyttring av växande skog i
samband med avyttring av marken.
Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning på grUnd av avverkningsrätt,
som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit sig på den
avyttrade fastigheten. Skogsavverkning på annans mark på grund av särskild
upplåtelse av avverkningsrätt är däremot att hänföra till rörelse.
Från intäkt av skogsbruk äger den skattskyldige rätt till avdrag för bland
annat värdeminskning av skog. Avdragsreglerna är olika utformade i fråga
om å ena sidan intäkt av skog som uppkommer under den skattskyldiges
innehav av fastigheten och å andra sidan intäkt genom avyttring av växande
skog i samband med avyttring av marken.
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 11
2
Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1963
Om skog — rotstående eller avverkad — avyttras utan samband
med avyttring av marken är rätten till avdrag alltid begränsad till vad
den skattskyldige betalat för den växande skogen. Beskattning sker sålunda
inte enbart av ökningen av virkesförrådet utan även av den värdestegring
det ursprungliga befintliga virkesförrådet undergått. Värdeminskningsavdraget
beräknas antingen enligt värdemetoden eller enligt virkesförrådsmetoden.
Båda metoderna utgår från skogens ingångsvärde vid ägarens förvärv
av fastigheten. Avdraget bestämmes enligt värdemetoden till skillnaden
mellan ingångsvärdet och värdet av den kvarvarande skogen efter verkställt
uttag och enligt virkesförrådsmetoden till så stor del av ingångsvärdet
som belöper på minskningen av det för den skattskyldige gällande ingående
virkesförrådet, d. v. s. virkesförrådet vid förvärvet av fastigheten minskat
med det virkesförråd, för vilket den skattskyldige tidigare må ha åtnjutit
avdrag. Avdraget för förrådsminskningen beräknas efter det medelpris per
kubikmeter som ingångsvärdet motsvarar i förhållande till det ingående
förrådet.
Vid avyttring av växande skog i samband med avyttring av
marken kan den skattskyldige välja på avdrag enligt tre olika metoder:
värdemetoden, virkesförrådsmetoden och den s. k. schablonmetoden.
Värdemetoden innebär vid skogsförsäljning som sker i samband med
avyttring av marken att avdrag får ske för vad som icke genom förut medgivna
avdrag blivit amorterat av ingångsvärdet, och virkesförrådsmetoden
att den skattskyldige erhåller avdrag för det gällande ingående virkesförrådet
beräknat efter det medelpris per kubikmeter som den på skogen belöpande
delen av vederlaget motsvarar i förhållande till det vid avyttringen
förefintliga virkesförrådet. Förrådsmetoden innebär sålunda i detta fall,
att den skattskyldige undgår att skatta för den värdestegring som den
växande skogen under tiden för hans innehav undergått på grund av t. ex.
prisstegring.
Schablonmetoden slutligen innebär, att avdrag medges med belopp motsvarande
värdet av det för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet.
Genom lagstiftning år 1959 infördes nya bestämmelser rörande avdrag
för värdeminskning av skog i sådana fall då marken tagits i anspråk genom
nyttjanderättsupplåtelse för obegränsad tid. Avdrag för värdeminskning av
skog i förevarande fall beräknas efter samma grunder som om växande skog
avyttrats i samband med avyttring av marken. Såsom förutsättning härför
gäller att nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet eller visst område av
fastighet upplåtits för obegränsad tid mot engångsersättning samt att — i
samband med eller i anledning av upplåtelsen — på det upplåtna området
antingen skog avverkats eller växande skog avyttrats. Har markägaren av
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 dr 1963 3
verkat skog i samband med eller med anledning av upplåtelse för obegränsad
tid, skall såsom köpeskilling för skogen anses ett belopp som motsvarar
skillnaden mellan intäkterna genom avverkningen och omkostnaderna för
densamma. Såsom omkostnad skall därvid räknas bl. a. värdet av upplåtarens
egen arbetsinsats vid avverkningen.
Dessa bestämmelser kan tillämpas även om skogsförsäljningen sker vid
annan tidpunkt än upplåtelsen eller om skogen avyttras till annan person
än servituts- eller nyttjanderättshavaren och även om skogsägaren själv låter
avverka skogen och därefter säljer virket.
Enligt de regler som gällde före 1959 beräknades skogsvärdeminskningsavdraget
vid nyttjanderättsupplåtelser för obegränsad tid på samma sätt
som vid avyttring av skog utan samband med avyttring av marken. Skedde
avverkning eller avyttring av det totala virkesförrådet på ett visst område
av en fastighet utan att själva marken avyttrades bedömdes sålunda rätten
till värdeminskningsavdrag med hänsyn till förhållandena beträffande fastigheten
i dess helhet. Detta medförde ofta att en fastighetsägare, som avverkade
eller avyttrade hela virkesförrådet på visst område av en fastighet
utan att sälja själva området, kom att sakna rätt till avdrag för värdeminskning
av skog trots att avverkningen eller försäljningen avsåg skog, som
fanns redan då han köpte fastigheten. Sålde han däremot ett visst område
av fastigheten kunde värdeminskningsavdrag ske enbart för detta område.
Denna olikhet i bedömningen ansågs ge ett mycket otillfredsställande resultat
i de fall, att nyttjanderätt till fastighet eller visst område av fastighet
upplåtes på sådant sätt, att upplåtelsen för fastighetsägarens vidkommande
helt eller så gott som helt är att likställa med överlåtelse av fastigheten
eller området. Det är i huvudsak för vattenkraftändamål, för framdragande
av elektriska ledningar och för anläggande av vägar som sådana nyttjanderättsupplåtelser
kan ifrågakomma. Upplåtelsen avser i dessa fall i allmänhet
obestämd tid och nyttjanderätten omfattar oftast full dispositionsrätt
till marken. De år 1959 införda bestämmelserna innebär sålunda, att ersättning
för upplåtelser av ifrågavarande slag, i vad den belöper på skogen, utgör
skattepliktig intäkt men att skogsvärdeminskningsavdrag beräknas enligt
de regler, som gäller vid avyttring av skog i samband med avyttring av
marken.
Motionerna
I motionerna framhålles, att ett rätt utövande av skogsbruket kräver ett
väl planlagt och utbyggt vägnät. De statliga åtgärder som hittills företagits i
syfte att främja skogsvägnätets utbyggande är enligt motionärerna otillräckliga
med hänsyn till det prekära ekonomiska läget inom skogsnäringen.
Med hänsyn härtill kräves ett klarläggande, huruvida de 1959 införda gynn
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 11 dr 1963
sammare reglerna angående skogsvärdeminskningsavdrags beräkning vid
nyttjanderättsupplåtelser för obegränsad tid mot engångsersättning har avseende
jämväl på sådana fall, då upplåtelsen avser enskilda skogsvägar av
mer eller mindre samfälld karaktär. Motionärerna anser att de mildare avdragsreglerna
bör äga tillämpning såväl då flera skogsägare träffar överenskommelse
om byggande av en skogsväg, som sträcker sig över flera eller
samtliga ägares fastigheter, som då en enskild skogsägare på sin fastighet
bygger en väg till nytta även för andra markägare, vilka deltar i kostnaderna
för vägbygget antingen genom en privat överenskommelse eller genom
särskild förrättning enligt 1939 års lag om enskilda vägar.
Utskottet
Jämlikt 21 § första stycket vid c) kommunalskattelagen utgör intäkt genom
avyttring av skogsprodukter, genom upplåtelse av avverkningsrätt till
skog eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av
marken skattepliktig intäkt.
I den mån sådan intäkt skall beskattas såsom intäkt av skogsbruk äger
skattskyldig göra avdrag för bl. a. värdeminskning av skog. Reglerna om
värdeminskningsavdragets beräkning är olika utformade vid å ena sidan
skogsförsäljnmg, som äger rum under fastighetsinnehavet, och å andrå
sidan avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken.
År 19o9 har till 22 § kommunalskattelagen gjorts ett tillägg av innehåll,
att markupplåtelser under vissa förutsättningar skall i taxerirtgshänseende
jämställas med försäljning såvitt angår skogsbeskattningen. Som villkor
härför uppställes att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits för obegränsad
tid mot engångsersättning och att skog avverkats på marken eller växande
skog därå avyttrats i samband med eller med anledning av upplåtelsen.
Denna regel innebär, att skattskyldig vid markupplåtelser av angivet slag
numera äger åtnjuta skogsvärdeminskningsavdrag enligt de gynnsammare
regler, som gäller vid avyttring av växande skog i samband med avyttring
av marken.
I proposition nr 44 till 1959 års riksdag med förslag till bl. a. den nu berörda
ändringen av reglerna för skogsvärdeminskningsavdrags beräkning
uttalade departementschefen, att de fall man särskilt avsett med förevarande
lagstiftning är upplåtelser av vägrätt och rätt att framdraga elektriska
ledningar, ävensom markupplåtelser för vattenuppdämning o. d. Varken
av propositionen eller skattelagssakkunnigas promemoria den 4 december
1957 framgår huruvida de nya reglerna, såvitt avser upplåtelser för vägmark,
avsetts skola tillämpas uteslutande i sådana fall, då nyttjanderättsupplåtelser
sker för framdragande av allmänna vägar, eller om de bör till
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 dr 1963
5
lämpas jämväl då mark tages i anspråk för anläggande av enskilda vägar
av mer eller mindre samfälld natur.
I de förevarande motionerna har hemställts om sådan komplettering av
1959 års regler att därav framgår, att desamma avser även upplåtelser av
sistnämnd art. Motionärerna torde mena att den nyttjanderätt, som gäller i
fråga om enskilda vägar, i regel är till tiden obegränsad och att bl. a. härav
bör följa, att samma regler för skogsvärdeminskningsavdragets beräkning
tillämpas som när mark tas i anspråk för vägar, avsedda för den allmänna
samfärdseln.
Såvitt utskottet erfarit har frågan om avdrag för värdeminskning av skog
vid nyttjanderättsupplåtelser för vägmark enligt de år 1959 införda bestämmelserna
inte varit föremål för prövning i högsta instans. Man vet sålunda
ännu inte, om dessa bestämmelser bör tolkas på ett sätt som strider mot
den av motionärerna uttalade uppfattningen. Då det inte ankommer på utskottet
att göra något uttalande angående tolkningen av gällande bestämmelser
på förevarande område och då enligt utskottets mening ett avgörande
i högsta instans bör avvaktas, innan ställning tas till frågan, om en
lagändring av den i motionerna angivna innebörden är erforderlig, avstyrker
utskottet motionsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 91 av herr Ringaby och
II: 105 av herr Wachtmeister angående värdeminskningsavdraget
vid viss intäkt av skogsbruk icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,
herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Tage
Johansson, Sundin och Billman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,
Nilsson i Svalöv, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, Darlin, Eriksson i Bäckmora
och Enskog.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.