Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående värdeminskningsavdraget vid viss intäkt av . , skogsbruk.

1963-03-05 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:11, Betänkande i anledning av väckta motioner angående värdeminskningsavdraget vid viss intäkt av . , skogsbruk.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr it år 1963

I

Nr 11

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående värdeminskningsavdraget vid viss intäkt av

. , skogsbruk.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 91 av herr Ringaby och II: 105 av herr Wachtmeister, har

hemställts, »att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

sådan komplettering och sådant klarläggande av 1959 års lagstiftning

rörande skattefrågor vid upplåtelse av nyttjande- eller servitutsrätt till

mark för.obegränsad tid mot engångsersättning, att därav framgår, att

även mark, avsedd för enskilda skogsvägar av samfälld nytta, ingår i berörda

lagstiftning».

’ * , . .Y .. ä • -i . . . . *■ '' ’ . k ... i .7 ■ • •• •

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den män redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 105. "

Gällande bestämmelser

Till intäkt av skogsbruk hänföres enligt 21 § kommunalskattelagen vad

som kommer ägare av jordbruksfastighet till godo dels genom avyttring

eller eget tillgodogörande av skogsprodukter frän fastigheten, dels genom

upplåtelse av avverkningsrätt och dels genom avyttring av växande skog i

samband med avyttring av marken.

Under skogsbruk inbegripes skogsavverkning på grUnd av avverkningsrätt,

som skattskyldig vid avyttring av fastighet förbehållit sig på den

avyttrade fastigheten. Skogsavverkning på annans mark på grund av särskild

upplåtelse av avverkningsrätt är däremot att hänföra till rörelse.

Från intäkt av skogsbruk äger den skattskyldige rätt till avdrag för bland

annat värdeminskning av skog. Avdragsreglerna är olika utformade i fråga

om å ena sidan intäkt av skog som uppkommer under den skattskyldiges

innehav av fastigheten och å andra sidan intäkt genom avyttring av växande

skog i samband med avyttring av marken.

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr It år 1963

Om skog — rotstående eller avverkad — avyttras utan samband

med avyttring av marken är rätten till avdrag alltid begränsad till vad

den skattskyldige betalat för den växande skogen. Beskattning sker sålunda

inte enbart av ökningen av virkesförrådet utan även av den värdestegring

det ursprungliga befintliga virkesförrådet undergått. Värdeminskningsavdraget

beräknas antingen enligt värdemetoden eller enligt virkesförrådsmetoden.

Båda metoderna utgår från skogens ingångsvärde vid ägarens förvärv

av fastigheten. Avdraget bestämmes enligt värdemetoden till skillnaden

mellan ingångsvärdet och värdet av den kvarvarande skogen efter verkställt

uttag och enligt virkesförrådsmetoden till så stor del av ingångsvärdet

som belöper på minskningen av det för den skattskyldige gällande ingående

virkesförrådet, d. v. s. virkesförrådet vid förvärvet av fastigheten minskat

med det virkesförråd, för vilket den skattskyldige tidigare må ha åtnjutit

avdrag. Avdraget för förrådsminskningen beräknas efter det medelpris per

kubikmeter som ingångsvärdet motsvarar i förhållande till det ingående

förrådet.

Vid avyttring av växande skog i samband med avyttring av

marken kan den skattskyldige välja på avdrag enligt tre olika metoder:

värdemetoden, virkesförrådsmetoden och den s. k. schablonmetoden.

Värdemetoden innebär vid skogsförsäljning som sker i samband med

avyttring av marken att avdrag får ske för vad som icke genom förut medgivna

avdrag blivit amorterat av ingångsvärdet, och virkesförrådsmetoden

att den skattskyldige erhåller avdrag för det gällande ingående virkesförrådet

beräknat efter det medelpris per kubikmeter som den på skogen belöpande

delen av vederlaget motsvarar i förhållande till det vid avyttringen

förefintliga virkesförrådet. Förrådsmetoden innebär sålunda i detta fall,

att den skattskyldige undgår att skatta för den värdestegring som den

växande skogen under tiden för hans innehav undergått på grund av t. ex.

prisstegring.

Schablonmetoden slutligen innebär, att avdrag medges med belopp motsvarande

värdet av det för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet.

Genom lagstiftning år 1959 infördes nya bestämmelser rörande avdrag

för värdeminskning av skog i sådana fall då marken tagits i anspråk genom

nyttjanderättsupplåtelse för obegränsad tid. Avdrag för värdeminskning av

skog i förevarande fall beräknas efter samma grunder som om växande skog

avyttrats i samband med avyttring av marken. Såsom förutsättning härför

gäller att nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastighet eller visst område av

fastighet upplåtits för obegränsad tid mot engångsersättning samt att — i

samband med eller i anledning av upplåtelsen — på det upplåtna området

antingen skog avverkats eller växande skog avyttrats. Har markägaren av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 dr 1963 3

verkat skog i samband med eller med anledning av upplåtelse för obegränsad

tid, skall såsom köpeskilling för skogen anses ett belopp som motsvarar

skillnaden mellan intäkterna genom avverkningen och omkostnaderna för

densamma. Såsom omkostnad skall därvid räknas bl. a. värdet av upplåtarens

egen arbetsinsats vid avverkningen.

Dessa bestämmelser kan tillämpas även om skogsförsäljningen sker vid

annan tidpunkt än upplåtelsen eller om skogen avyttras till annan person

än servituts- eller nyttjanderättshavaren och även om skogsägaren själv låter

avverka skogen och därefter säljer virket.

Enligt de regler som gällde före 1959 beräknades skogsvärdeminskningsavdraget

vid nyttjanderättsupplåtelser för obegränsad tid på samma sätt

som vid avyttring av skog utan samband med avyttring av marken. Skedde

avverkning eller avyttring av det totala virkesförrådet på ett visst område

av en fastighet utan att själva marken avyttrades bedömdes sålunda rätten

till värdeminskningsavdrag med hänsyn till förhållandena beträffande fastigheten

i dess helhet. Detta medförde ofta att en fastighetsägare, som avverkade

eller avyttrade hela virkesförrådet på visst område av en fastighet

utan att sälja själva området, kom att sakna rätt till avdrag för värdeminskning

av skog trots att avverkningen eller försäljningen avsåg skog, som

fanns redan då han köpte fastigheten. Sålde han däremot ett visst område

av fastigheten kunde värdeminskningsavdrag ske enbart för detta område.

Denna olikhet i bedömningen ansågs ge ett mycket otillfredsställande resultat

i de fall, att nyttjanderätt till fastighet eller visst område av fastighet

upplåtes på sådant sätt, att upplåtelsen för fastighetsägarens vidkommande

helt eller så gott som helt är att likställa med överlåtelse av fastigheten

eller området. Det är i huvudsak för vattenkraftändamål, för framdragande

av elektriska ledningar och för anläggande av vägar som sådana nyttjanderättsupplåtelser

kan ifrågakomma. Upplåtelsen avser i dessa fall i allmänhet

obestämd tid och nyttjanderätten omfattar oftast full dispositionsrätt

till marken. De år 1959 införda bestämmelserna innebär sålunda, att ersättning

för upplåtelser av ifrågavarande slag, i vad den belöper på skogen, utgör

skattepliktig intäkt men att skogsvärdeminskningsavdrag beräknas enligt

de regler, som gäller vid avyttring av skog i samband med avyttring av

marken.

Motionerna

I motionerna framhålles, att ett rätt utövande av skogsbruket kräver ett

väl planlagt och utbyggt vägnät. De statliga åtgärder som hittills företagits i

syfte att främja skogsvägnätets utbyggande är enligt motionärerna otillräckliga

med hänsyn till det prekära ekonomiska läget inom skogsnäringen.

Med hänsyn härtill kräves ett klarläggande, huruvida de 1959 införda gynn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 11 dr 1963

sammare reglerna angående skogsvärdeminskningsavdrags beräkning vid

nyttjanderättsupplåtelser för obegränsad tid mot engångsersättning har avseende

jämväl på sådana fall, då upplåtelsen avser enskilda skogsvägar av

mer eller mindre samfälld karaktär. Motionärerna anser att de mildare avdragsreglerna

bör äga tillämpning såväl då flera skogsägare träffar överenskommelse

om byggande av en skogsväg, som sträcker sig över flera eller

samtliga ägares fastigheter, som då en enskild skogsägare på sin fastighet

bygger en väg till nytta även för andra markägare, vilka deltar i kostnaderna

för vägbygget antingen genom en privat överenskommelse eller genom

särskild förrättning enligt 1939 års lag om enskilda vägar.

Utskottet

Jämlikt 21 § första stycket vid c) kommunalskattelagen utgör intäkt genom

avyttring av skogsprodukter, genom upplåtelse av avverkningsrätt till

skog eller genom avyttring av växande skog i samband med avyttring av

marken skattepliktig intäkt.

I den mån sådan intäkt skall beskattas såsom intäkt av skogsbruk äger

skattskyldig göra avdrag för bl. a. värdeminskning av skog. Reglerna om

värdeminskningsavdragets beräkning är olika utformade vid å ena sidan

skogsförsäljnmg, som äger rum under fastighetsinnehavet, och å andrå

sidan avyttring av växande skog i samband med avyttring av marken.

År 19o9 har till 22 § kommunalskattelagen gjorts ett tillägg av innehåll,

att markupplåtelser under vissa förutsättningar skall i taxerirtgshänseende

jämställas med försäljning såvitt angår skogsbeskattningen. Som villkor

härför uppställes att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtits för obegränsad

tid mot engångsersättning och att skog avverkats på marken eller växande

skog därå avyttrats i samband med eller med anledning av upplåtelsen.

Denna regel innebär, att skattskyldig vid markupplåtelser av angivet slag

numera äger åtnjuta skogsvärdeminskningsavdrag enligt de gynnsammare

regler, som gäller vid avyttring av växande skog i samband med avyttring

av marken.

I proposition nr 44 till 1959 års riksdag med förslag till bl. a. den nu berörda

ändringen av reglerna för skogsvärdeminskningsavdrags beräkning

uttalade departementschefen, att de fall man särskilt avsett med förevarande

lagstiftning är upplåtelser av vägrätt och rätt att framdraga elektriska

ledningar, ävensom markupplåtelser för vattenuppdämning o. d. Varken

av propositionen eller skattelagssakkunnigas promemoria den 4 december

1957 framgår huruvida de nya reglerna, såvitt avser upplåtelser för vägmark,

avsetts skola tillämpas uteslutande i sådana fall, då nyttjanderättsupplåtelser

sker för framdragande av allmänna vägar, eller om de bör till
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 11 dr 1963

5

lämpas jämväl då mark tages i anspråk för anläggande av enskilda vägar

av mer eller mindre samfälld natur.

I de förevarande motionerna har hemställts om sådan komplettering av

1959 års regler att därav framgår, att desamma avser även upplåtelser av

sistnämnd art. Motionärerna torde mena att den nyttjanderätt, som gäller i

fråga om enskilda vägar, i regel är till tiden obegränsad och att bl. a. härav

bör följa, att samma regler för skogsvärdeminskningsavdragets beräkning

tillämpas som när mark tas i anspråk för vägar, avsedda för den allmänna

samfärdseln.

Såvitt utskottet erfarit har frågan om avdrag för värdeminskning av skog

vid nyttjanderättsupplåtelser för vägmark enligt de år 1959 införda bestämmelserna

inte varit föremål för prövning i högsta instans. Man vet sålunda

ännu inte, om dessa bestämmelser bör tolkas på ett sätt som strider mot

den av motionärerna uttalade uppfattningen. Då det inte ankommer på utskottet

att göra något uttalande angående tolkningen av gällande bestämmelser

på förevarande område och då enligt utskottets mening ett avgörande

i högsta instans bör avvaktas, innan ställning tas till frågan, om en

lagändring av den i motionerna angivna innebörden är erforderlig, avstyrker

utskottet motionsyrkandet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 91 av herr Ringaby och

II: 105 av herr Wachtmeister angående värdeminskningsavdraget

vid viss intäkt av skogsbruk icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,

herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Tage

Johansson, Sundin och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,

Nilsson i Svalöv, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik, Darlin, Eriksson i Bäckmora

och Enskog.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.