Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1963-03-05 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:12, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

1

Nr 12

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370), m.m.

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 januari 1963 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 24, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370); samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges förslag till enhetlig skattemässig reglering av

tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner. Samma inkomst- och

arvsskattebestämmelser som i fråga om vanliga kapitalförsäkringar skall sålunda

gälla icke endast för statens grupplivförsäkring samt jämförbara av

kommunal eller enskild arbetsgivare avtalade grupplivförsäkringar utan

även för motsvarande förmåner från kommun, som icke tecknat försäkring

i försäkringsbolag utan står s. k. självrisk. Detta innebär frihet från inkomstskatt

samt arvsskattefrihet upp till 25 000 kr. per förmånstagare.

Vidare föreslås i förenklingssyfte, att av arbetsgivare erlagda premier och

försäkringsavgifter för tjänstegrupplivförsäkring — i motsats till vad som

för närvarande gäller — i princip icke skall utgöra skattepliktig inkomst

för arbetstagaren.

Propositionen innehåller slutligen förslag om uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget

vid inkomsttaxeringen (nu högst 800 kr. för makar och

400 kr. för ensamstående) på två avdrag. Det ena avdraget — högst 500 kr.

för makar och 250 kr. för ensamstående avser sjuk-, olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier.

Det andra avdraget avser den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften.

Utgår ingen sådan avgift eller är den lägre än 300 kr. för

makar resp. 150 kr. för ensamstående medges likväl avdrag med dessa belopp.

__ Omläggningen av försäkringsavdraget beräknas medföra ett skattebortfall

av 8 milj. kr., varav ca 3 milj. kr. i kommunalskatt.

De nya inkomstskattebestämmelserna föreslås gälla fr. o. in. innevarande

1 Itihanq till riksdagens protokoll 1063. 7 samt. År 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

beskattningsår och således tillämpas första gången vid 1964 års taxering.

Arvsskattebestämmelserna avses på motsvarande sätt få giltighet på arvfall

efter ingången av år 1963.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt punkt 1 av anvisningarna till 31 § samma

lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

32 §.

3 m o m. Såsom intäkt —--- av
sedda

utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri

tandvård upptages icke såsom intäkt,

oavsett om förmånen åtnjutits på

grund av statlig eller på grund av

kommunal eller enskild tjänst. Har

sådan förmån åtnjutits på grund av

enskild tjänst och utgått efter väsentligt

förmånligare grunder än som

gälla för befattningshavare i statens

tjänst, skall dock förmånen upptagas

såsom intäkt till den del den utgått

efter förmånligare grunder än de för

nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt----utfört ar
bete.

(Föreslagen lydelse)

32 §.

3 in o m. Såsom intäkt — — —

avsedda utgifter.

Förmånen av fri sjukvård eller fri

tandvård, så ock av fri grupplivförsäkring

upptages icke såsom intäkt,

oavsett om förmånen åtnjutits på

grund av statlig eller på grund av

kommunal eller enskild tjänst. Har

sådan förmån åtnjutits på grund av

enskild tjänst och utgått efter väsentligt

förmånligare grunder än som

gälla för befattningshavare i statens

tjänst, skall dock förmånen upptagas

såsom intäkt till den del den utgått

efter förmånligare grunder än de för

nämnda befattningshavare gällande.

Såsom intäkt — — — utfört arbete.

46 §.

2 m o m. I hemortskommunen —

-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig----eller un
derhållsbidraget.

Därest skattskyldig —--nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om

46 §.

2 in o in. I hemortskommunen —

-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.

Därest skattskyldig —--- nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 §

1 Senaste lydelse av 32 § 3 mom. se 1959: 330 samt av 46

visningarna till 31 § se 1962:592.

2 mom. och punkt 1 av ar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

3

(Nuvarande lydelse)

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor.

Härjämte skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas

till högre belopp än 400 kronor;

dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 800

kronor. Avdrag med högst 800 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

barn under 18 år.

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension---eller an
norledes.

Med pensionsförsäkring

---försäkringen upphör.

Ålderspension, som---anses

skälig.

Med efterlevandepension — — —

personer leva.

Såsom efterlevandepension--—

vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen — — — vid omgifte.

Kapitalbelopp, som---av ef
terlevandepensionen.

Skall enligt---halvt år.

Med kapitalförsäkring förstås

annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Innehåller avtal---en kapi
talförsäkring.

Kan livförsäkring — — — Kungl.

Maj :t.

lf Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7

(Föreslagen lydelse)

lagen om allmän försäkring, beräknas

till ett belopp av minst 150 kronor

eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, för dem

båda gemensamt till ett belopp av

minst 300 kronor. Avdrag för övriga

i första stycket 3) här ovan avsedda

premier och andra avgifter må ej

för skattskyldig åtnjutas till högre

belopp än 250 kronor; dock att, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, ifrågavarande avdrag

för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 500 kronor. Avdrag,

som nu sagts, med högst 500 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

barn under 18 år.

Anvisningar

till 31 §.

1. Med pension---eller an
norledes.

Med pensionsförsäkring

---försäkringen upphör.

Ålderspension, som ----anses

skälig.

Med efterlevandepension ----

personer leva.

Såsom efterlevandepension---

vara pensionsförsäkring.

Vid tillämpningen ---vid om
gifte.

Kapitalbelopp, som--— av ef
terlevandepensionen.

Skall enligt---halvt år.

Med kapitalförsäkring förstås

annan livförsäkring än pensionsförsäkring.

Till kapitalförsäkring

hänföres mot statens grupplivförsäkring

svarande förmån från kommun,

även om förmånen icke utgår på

grund av försäkring.

Innehåller avtal---en kapi
talförsäkring.

Kan livförsäkring, —--Kungl.

Maj :t.

samt. Nr 12

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

Försäkring, vilken---dess in
gående.

Premiebefrielseförsäkring skall —

--som huvudförsäkringen.

För att---med tjänst.

Försäkring, vilken---dess in
gående.

Premiebefrielseförsäkring skall —

--som huvudförsäkringen.

För att — — — med tjänst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med lagens ikraftträdande skall iakttagas följande. Lagen skall,

såvitt avser anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, tillämpas första

gången med avseende på försäkringsfall, som inträffa eller inträffat efter

ingången av år 1963. Äldre bestämmelser i 32 § 3 mom. och 46 § 2 mom.

kommunalskattelagen skola alltjämt tillämpas i fråga om 1963 års taxering

samt i fråga om eftertaxering för år 1963 eller tidigare år.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§ förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 12 och 49 §§ förordningen den 6 juni 1941 om

arvsskatt och gåvoskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall — — — sammanlagt

25 000 kronor.

Vad som---äga rum.

Skattskyldighet enligt — — — annan

livränteförsäkring.

Angående vad---31 § kom
munalskattelagen.

(Föreslagen lydelse)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall — — — sammanlagt

25 000 kronor.

Vad som —--äga rum.

Skattskyldighet enligt---an
nan

livränteförsäkring.

Angående vad ---31 § kom
munalskattelagen.

Vad i första och andra styckena

här ovan sägs skall, även om förmånstagareförordnande

i enlighet

med lagen om försäkringsavtal icke

föreligger, äga tillämpning jämväl i

fråga om vad som tillfallit någon på

grund av statens grupplivförsäkring

eller jämförbar av kommunal eller

enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring

eller på grund av sådan

förmån från kommun, som avses

1 Senaste lydelse av 12 och 49 §§ se 1958: 562.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

5

(Nuvarande lydelse)

49 §.

Där någon — — — sammanlagda

belopp.

Uppgift, varom —---om döds
fallet.

(Föreslagen lydelse)

i punkt 1 nionde stycket av anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen.

49 §.

Där någon — — — sammanlagda

belopp.

Uppgift, varom---om döds
fallet.

Vad i första och andra styckena

sägs skall äga motsvarande tillämpning

i fall, som avses i 12 § sjätte

stycket.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling

och skall äga tillämpning även i fall där skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet

men efter utgången av år 1962. Äldre bestämmelser skola fortfarande

gälla, om skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1963.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 569 av herr Harry Carlsson m. fl. och II:

695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl., vari hemställts, att riksdagen

med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition nr 24 måtte besluta

att avdrag för premie eller avgift till frivillig försäkring skall få medgivas

upp till 800 kronor för gift skattskyldig och för ensamstående med barn

under 18 år samt till 400 kronor för annan skattskyldig; samt

2) de likalydande motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson m. fl. och

II: 696 av herr Wahrendorff m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 24 måtte besluta, att avdrag vid inkomsttaxeringen

må medgivas för avgifter och premier till frivilliga liv-, sjukoch

olycksfallsförsäkringar intill ett belopp av högst 800 kronor för äkta

makar ävensom för ensamstående vårdnadshavare med hemmavarande barn

under 18 år samt intill ett belopp av högst 400 kronor för övriga ensamstående,

i enlighet med vad i motionerna anförts, samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext.

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade m otioner,

nämligen

1) de likalydande motionerna I: 263 av herr Stefanson m. fl. och II: 310

av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt--- — eller uppfostran;

2) för dels---omyndiga barn;

3 a) för sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige;

b) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande fall,

hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder inbegripen

avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 § och

som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;

samt

4) för belopp — — — 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig--— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3 b) här ovan avses, må ej för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas med högst 800 kronor.

Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas om skattskyldig under

beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka, änkling eller frånskild)

och haft hemmavarande barn under 16 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1964 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 444 av herrar Schött och Ringaby samt

II: 426 av herr Bengtson i Solna m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28 september

1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963 7

46 §.

2 mom. I hemortskommunen äger skattskyldig, som varit här i riket bosatt

under hela beskattningsåret, därjämte njuta avdrag:

1) för periodiskt---eller uppfostran;

2) för dels---omyndiga barn;

3 a) För sådan i slutlig eller tillkommande skatt ingående sjukförsäkringsavgift

enligt lagen om allmän sjukförsäkring, som under beskattningsåret

påförts den skattskyldige;

b) för premier och andra avgifter, som skattskyldig erlagt för försäkringar

av följande slag, vilka ägas av honom själv eller, i förekommande

fall, hans make eller hans omyndiga barn, nämligen kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring

samt sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, därunder

inbegripen avgift till sjukkassa för begravningshjälp, som ej avses i 33 §

och som ej utgör obligatorisk försäkring enligt lagen om allmän sjukförsäkring;

samt

4) för belopp--— 1 000 kr.

Har skattskyldig---eller underhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3 b) här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett avdrag

ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock

att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas

om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes

änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande barn under

18 år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964; dock att äldre bestämmelser

alltjämt skola gälla vid 1964 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1964 eller tidigare år.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 570, II: 310, II: 426 och II: 695.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan återfinnes

under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen
Inledning,

s. 6—7.

Förekommande former av tjänstegrupplivförsäkringar, s. 7—10.

Gällande beskattningsbestämmelser, s. 10—11.

Departementschefen, s. 11—15.

Av innehållet i de fö reva rande motionerna må här återges

följande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

I motionerna I: 263 och II: 310 framhålles bl. a. att eu löntagare reellt sett

kan. komma i åtnjutande av högre avdrag för premier för sjuk- och olycksfallsförsäkring

än som rymmes inom det maximerade s. k. försäkringsavdraget.

Arbetsgivaren svarar nämligen för den anställdes premier vad avser

sjuk- och olycksfallsförsäkringen utom för den del som avser grundsjukpenning,

sjukhusvård, reseersättning och läkemedelsrabattering. De belopp arbetsgivaren

sålunda erlägger för den anställde utgör givetvis del av dennes

lön. Den senare behöver emellertid inte deklarera för denna inkomstdel och

han åtnjuter därför i princip avdragsrätt härför. Den egna företagaren får

däremot — påpekar motionärerna — själv betala hela sin premie för sjukoch

olycksfallsförsäkring, både den som motsvarar löntagarens premie och

»arbetsgivarandelen». Båda dessa delar skall för hans del rymmas inom ramen

för försäkringsavdraget. Följaktligen är han i detta avseende sämre

ställd än löntagaren.

kiknande synpunkter åberopas i motionerna I: J} i och II: 4-26. I dessa motioner

lämnas vidare en redogörelse för av riksförsäkringsverket den 7 juni

1962 beslutade genomsnittliga sjukförsäkringsavgifter som skall inräknas

i preliminär skatt för 1963. För att understryka att sjukförsäkringsavgifterna

numera fått en helt annan storleksordning för alla skattebetalare men

främst för egna företagare redovisas även exempel på avgifter för olika inkomsttagare,

såväl anställda som företagare. Enligt de anförda exemplen

skulle i vissa fall makar som båda utövar rörelse inte få avdrag för hela sina

på skattsedlarna upptagna sjukförsäkringsavgifter.

Försäkringsavdraget har, påpekar motionärerna, tillkommit för att uppmuntra

de skattskyldiga till försäkringsskydd och försäkringssparande.

Emellertid torde försäkringssparandet när de högre avgifterna slår igenom

komma att lida ett väsentligt avbräck genom att den försäkrades kostnader

för redan ingångna försäkringsavtal väsentligt höjes och att den skattskyldiges

benägenhet att ingå nya avtal minskas. Försäkringsavdragets sparfrämjande

effekt blir därför ringa.

I motionerna I: 569 och II: 695 erinras om att proposition nr 24 tillgodoser

tidigare motionsvis framförda yrkanden om uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget

på dels den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften dels frivilliga

avgifter och premier till andra försäkringar. I propositionen föreslås

emellertid, att maximibeloppet för avdrag för premier till andra försäkringar

än den allmänna sjukförsäkringen skall bestämmas till 500 kronor för gift

ävensom ensamstående skattskyldig med barn under 18 år samt till 250 kronor

för annan skattskyldig. Som motivering härför anför departementschefen,

att en sådan beloppsgräns skulle genomsnittligt rymma frivilliga avgifter

och premier i samma utsträckning som hittills.

I detta sammanhang bör emellertid — framhåller motionärerna —- uppmärksammas

den olikhet i beskattningshänseende som kommer att gälla

för premie till grupplivförsäkring mellan företagare och anställda. För de

senare kommer sådan premie enligt det i propositionen framlagda förslaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963 9

att alltid vara undantagen från beskattning, medan motsvarande premie för

företagaren blir avdragsgill inom ramen för avdraget för frivillig försäkring.

Beloppsmässigt rör det sig här om cirka 100 kronor. Det betyder att utrymmet

för avdrag för annan frivillig försäkring, t. ex. vanlig livförsäkring, da

det gäller företagare, blir endast cirka 400 kronor (gift skattskyldig) resp.

150 kronor (ensamstående) och således mindre än vad det var före den senaste

ändringen av sjukförsäkringslagen. Avdragets maximibelopp bör därför

göras större än vad departementschefen föreslagit. Ytterligare skäl för

höjning av maximibeloppet ligger däri, att samhället har ett allmant intresse

att stimulera långsiktigt frivilligt sparande, av vilket försäkringssparande!

utgör en viktig form.

Även i motionerna 1: 570 och 11: 696 konstateras, att den i propositionen

nr 24 föreslagna uppdelningen av det s. k. försäkringsavdraget tillgodoser

tidigare motionsyrkanden. Motionärerna instämmer i departementschefens

uttalande i propositionen om att det måste anses angeläget, att de som inte

är löntagare beredes möjlighet att med avdragsrätt öka sitt försäkringsskydd

i en mot de vanliga tjänstegrupplivförsäkringarna svarande män. Detta synes

enligt motionärerna inte kunna uppnås på tillfredsställande sätt med propositionens

förslag.

Därjämte framhålles i motionerna att de i propositionen föreslagna maximibeloppen

för de frivilliga försäkringarna, 500 kronor för makar och 250

kronor för ensamstående, enligt motiven skulle genomsnittligt rymma frivilliga

avgifter och premier i samma utsträckning som hittills. Motionärerna

anser, att en sådan målsättning är otillräcklig och att det för övrigt synes

tveksamt om den uppnås med de föreslagna maximibeloppen.

Försäkringsavdraget har — påpekas i motionerna främst motiverats

med att man velat stimulera allmänheten till det för hela samhället erkänt

viktiga försäkringssparandet. Genom den fortskridande penningvärdesförsämringen

har emellertid stödet åt det långsiktiga försäkringssparandet icke

fått åsyftad och önskvärd effekt. Utan en påtaglig uppmuntran åt frivilliga

försäkringar uppstår den risken, att många kommer att rasera även ett redan

uppbyggt försäkringssparande på grund av tillkomsten av grupplivförsäkring

och däremot svarande förmåner. Den år 1961 beslutade höjningen av

försäkringsavdraget från 600 kronor för äkta makar och 300 kronor för ensamstående

till 800 kronor respektive 400 kronor, som syftat just till att stimulera

ett ökat försäkringssparande, har endast inneburit en anpassning till

det allt lägre penningvärdet. På grund härav synes det motionärerna angeläget

att den år 1961 angivna målsättningen verkligen nås i samband med den

nu föreslagna ändringen.

Under åberopande av nu anförda synpunkter yrkas, att de i propositionen

föreslagna maximibeloppen för avgifter och premier till frivilliga försäkringar

måtte höjas till vad i motionerna föreslagits.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

Utskottets yttrande

Grupplivförsäkring kan definieras som en riskförsäkring (dödsfallsförsakring)

utan något inslag av sparande, vilken tecknas i kollektiv form.

Härom gäller i skattehänseende i huvudsak följande. Eftersom försäkringen

är en kapitalförsäkring, inträder vid inkomsttaxeringen skattefrihet för

utfallande belopp, varjämte avdrag för premierna medgives endast inom ramen

för det s. k. försäkringsavdraget, numera maximerat till 800 kronor för

makar och därmed jämställda och 400 kronor för ensamstående. Eu särskild

form av grupplivförsäkring är sådan som grundar sig på avtal i samband

med tjänst eller annan anställning och där arbetsgivaren helt eller delvis

erlägger försäkringspremien. Utfallande försäkringsbelopp är skattefritt och

av arbetsgivaren erlagd premie betraktas som skattepliktig avlöningsförmån

for den anställde. Den senare får göra avdrag för premierna inom ramen för

det maximerade försäkringsavdraget. I arvsskattehänseende erhåller utfallande

grupplivförsäkring den gynnsamma behandlingen, att varje förmånstagare

i princip äger skattefritt uppbära 25 000 kronor. I regel inbetalas premierna

för tjänstegrupplivförsäkring till försäkringsinrättning. Detta gäller

sålunda industritjänstemännens in. flis grupplivförsäkring, AFA-försäkringen,

KFA-försäkringen och grupplivförsäkringen för riksdagens ledamöter.

Vad angår den statliga grupplivförsäkringen anses premieinbetalning ske

genom arbete i anställningen.

I propositionen framlägges nu förslag till enhetlig skattemässig reglering

av tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner.

Till förebyggande av en sådan tolkning av försäkringsavtalslagen, att de

för tjänstegrupplivförsäkringarna gällande förmånstagarbestämmelserna inte

skulle accepteras i försäkringsavtalslagens och därmed arvs- och gåvoskatteförordningens

mening, föreslås i propositionen ett tillägg till 12 § sistnämnda

förordning, enligt vilket tjänstegrupplivförsäkringarnas förmånstagarbestämmelser

i arvsskattehänseende skall jämställas med förmånstagarförordnanden

enligt försäkringsavtalslagen. I samband härmed förordas

även ett tillägg till 49 § i förordningen.

Propositionen innehåller vidare förslag om att kommunala grupplivåtaganden

på självriskbasis i inkomst- och arvsskattehänseende skall jämställas

med tjänstegrupplivförsäkring genom ändring av anvisningarna till 31 §

kommunalskattelagen, varjämte det nyss förordade tillägget till 12 § arvsoch

gåvoskatteförordningen avfattats med hänsyn härtill.

Det föreslås även i propositionen att arbetsgivarens premier eller motsvarande

kostnader för grupplivutfästelser fritas från beskattning hos de anställda.

Tekniskt har detta i propositionen skett genom ett tillägg i 31 § 3

mom. kommunalskattelagen, varvid även föreslagits att förmån av fri grupplivförsäkring,

som utgått i enskild tjänst efter väsentligt förmånligare grunder

än som gäller för statsanställd, blir föremål för beskattning på sätt redan

gäller i fråga om fri sjukvård och fri tandvård.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963 11

Den nu föreslagna skattefriheten för ifrågavarande premieförmåner kommer

att medföra att löntagare med sådan försäkringsförmån får ett i förhållande

till andra kategorier skattskyldiga ökat utrymme för försäkringar

med premier som är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Detta ökade utrymme

kan med utgångspunkt från AFA-försäkringen beräknas bli knappt

100 kronor för år. För att bereda även dem som inte är löntagare möjlighet

att med bibehållen avdragsrätt öka sitt försäkringsskydd i eu mot de vanliga

tjänstegrupplivförsäkringarna svarande mån föreslås i propositionen att gällande

avdrag för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringspremier uppdelas så

att avdrag medgives för hela den på debetsedeln upptagna sjukförsäkringsavgiften

för sig och för övriga premier och avgifter för sig. Härigenom tillgodoses

företagarna, för vilka avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen

i regel är större än för anställda. Oaktat vissa redovisade betänkligheter

av principiell art förordar departementschefen en sådan lösning. För att genomsnittligt

rymma frivilliga avgifter och premier i samma utsträckning

som hittills synes enligt departementschefens mening det högsta tillåtna avdragsbeloppet

för dessa frivilliga avgifter och premier kunna sättas till 500

kronor för makar och 250 kronor för ensamstående. Härtill anknytes en minimiregel

å 300 kronor för makar och 150 kronor för ensamstående, vilken

regel i det uppdelade försäkringsavdraget fogats till rätten till avdrag för den

obligatoriska sj ukförsäkringsavgiften.

Gällande bestämmelser i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen om försäkringsavdrag

har i propositionen omarbetats i enlighet med dessa riktlinjer.

Kostnaden för denna reform beräknas till omkring 8 miljoner kronor, varav

3 miljoner kronor belöper å kommunerna.

De sålunda föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen och arvsskatteförordningen

avses skola gälla försäkringsfall och försäkringspremier från

och med innevarande år och skall således i fråga om inkomstbeskattningen

första gången tillämpas vid 1964 års taxering.

Utskottet får i princip tillstyrka det föreliggande förslaget om skattemässig

reglering av tjänstegrupplivförsäkringarna och därmed likartade förmåner

in. in. På en punkt hyser utskottet en från det föreliggande förslaget avvikande

mening, nämligen vad angår det maximerade avdraget för sjuk-,

olycksfalls- och kapitalförsäkringspremier (frivilliga försäkringsavdraget) å

500 kronor för makar och därmed jämställda skattskyldiga samt 250 kronor

för ensamstående, vilket avdrag enligt propositionen skulle särskiljas från

avdraget för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften. Utskottet ansluter sig

därvid till den uppfattning, som kommit till uttryck icke blott i de

med anledning av propositionen väckta motionerna I: 569 av herr Harry

Carlsson m. fl. och II: 695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. ävensom

motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson m. fl. och II: 696 av herr Wahrendorff

m. fl. om maxiinering av det frivilliga försäkringsavdraget till 800

resp. 400 kronor utan även i de vid riksdagens början väckta motioner,

som upptagits till behandling i detta sammanhang, nämligen motionerna

I: 263 av herr Stefanson m. fl. och II: 310 av herr Nordgren in. fl. även
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 dr 1963

som motionerna I: 444 av herrar Schött och Ringabv samt II: 426 av herr

Bengtson i Solna m. fl. om uppdelning av försäkringsavdraget i två avdrag,

dels ett helt avdrag för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften och dels

ett till 800 resp. 400 kronor maximerat frivilligt försäkringsavdrag.

Motionärerna har till stöd för sin uppfattning om en maximigräns för det

frivilliga försäkringsavdraget å 800 resp. 400 kronor i huvudsak åberopat

att dessa maximibelopp skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier

av skattskyldiga samt stimulera till försäkringssparande ävensom utgöra

kompensation för det lägre penningvärdet.

Utskottet finner att den i propositionen uppsatta målsättningen — att

det maximerade försäkringsavdraget skall inrymma frivilliga premier och

avgifter för försäkring i samma utsträckning som hittills —- är otillräcklig

och att det för övrigt synes tveksamt om denna effekt verkligen kan i åtskilliga

fall uppnås. Den anställde kommer således, såsom också vissa motionärer

framhållit, att få åtnjuta premieförmånen av grupplivförsäkring, cirka

100 kronor per år, utan nedpressning av det frivilliga försäkringsavdraget

medan företagaren endast har 400 resp. 150 kronor kvar för andra frivilliga

försäkringar än sådana som motsvarar det skydd, som ligger i en

tjänstegrupplivförsäkring. Härtill kommer att samhället har ett allmänt intresse

att främja försäkringssparandet. Ett snävt tilltaget maximiavdrag

kan motverka nyteckningar av försäkringar och leda till bortfall av redan

existerande försäkringar, särskilt mot bakgrunden av det skydd som ligger

i tjänstegrupplivförsäkringarna. Den fortgående penningvärdeförsämringen

motiverar också en uppräkning av det maximerade försäkringsavdraget.

Utskottet får därför tillstyrka de i propositionen framlagda förslagen till

författningsändringar, dock med den avvikelsen att avdraget för frivilliga

försäkringspremier maximeras till 800 kronor för makar och därmed jämställda

skattskyldiga och till 400 kronor för ensamstående.

Kostnaden för ett reformerat försäkringsavdrag, som i propositionen angivits

till omkring 8 miljoner kronor, torde vid ett genomförande av utskottets

förslag uppskattningsvis kunna beräknas till 20—25 miljoner kronor,

varav något mindre än hälften belöper å kommunerna.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — dels med förklarande att Kungl.

Maj :ts förevarande proposition, nr 24, icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas, dels med bifall till de likalydande

motionerna I: 569 av herr Harry Carlsson m. fl. och II:

695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl. samt de likalydande

motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson m. fl.

och II: 696 av herr Wahrendorff m. fl. dels ock i anledning

av de likalydande motionerna I: 263 av herr Stefanson m. fl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 ar 1963

och II: 310 av herr Nordgren m. fl. ävensom de likalydande

motionerna 1: 444 av herrar Schött och Ringaby samt II:

426 av herr Bengtson i Solna m. fl. — måtte antaga de vid

propositionen fogade förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med den ändringen att 46 § 2 mom. er
-

håller följande såsom

(Kungl. Maj.ts förslag)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen

--- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 §

lagen om allmän försäkring, beräknas

till ett belopp av minst 150 kronor

eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, för dem

båda gemensamt till ett belopp av

minst 300 kronor. Avdrag för övriga

i första stycket 3) här ovan avsedda

premier och andra avgifter må ej för

skattskyldig åtnjutas till högre belopp

än 250 kronor; dock att, om skattskyldig

under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra

maken, ifrågavarande avdrag för dem

båda gemensamt må åtnjutas med

högst 500 kronor. Avdrag, som nu

sagts, med högst 500 kronor må vidare

åtnjutas om skattskyldig under beskattningsåret

varit ogift (varmed

jämställes änka, änkling eller frånskild)

och haft hemmavarande barn

nnder 18 år.

utskottets förslag betecknade lydelse:

(Utskottets förslag)

46 §.

2 m o in. I hemortskommunen

—-- 1 000 kronor.

Har skattskyldig---eller un
derhållsbidraget.

Därest skattskyldig---nämn
da

tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall, såvitt avser sjukförsäkringsavgift

enligt 19 kap. 2 §

lagen om allmän försäkring, beräknas

till ett belopp av minst 150 kronor

eller, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, för dem

båda gemensamt till ett belopp av

minst 300 kronor. Avdrag för övriga

i första stycket 3) här ovan avsedda

premier och andra avgifter må ej för

skattskyldig åtnjutas till högre belopp

än WO kronor; dock att, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, ifrågavarande avdrag

för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 800 kronor. Avdrag,

som nu sagts, med högst 800 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

barn under 18 år.

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§

förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:263 av herr Stefanson

m. fl. och II: 310 av herr Nordgren m. fl., ävensom

2) de likalydande motionerna I: 444 av herrar Schött och

Ringabv samt II: 426 av herr Bengtson i Solna in. fl.,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Oscar Carlsson,

Gustaf Elofsson*, Lundström, Gösta Jacobsson, Tage Johansson, Billman,

Wikner och Paul Jansson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Nilsson i Svalöv, Engkvist,

Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, Darlin, fru Holmqvist, herrar

Eriksson i Bäckmora och Enskog.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Oscar Carlsson, Tage Johansson, Wikner, Paul

Jansson, Brandt, Allard, Engkvist, Andersson i Essvik och fru Holmqvist,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottets yttrande

Grupplivförsäkring kan — — — (= utskottets yttrande s. 10 rad 2 uppifrån

— s. 11 råd 17 nedifrån)--- — års taxering.

Det i propositionen framlagda förslaget till enhetlig skattemässig reglering

av tjänstegrupplivförsäkringar och liknande förmåner m. m. föranleder

ingen erinran från utskottets sida. I sammanhanget vill utskottet emellertid

erinra om att utskottet senast förra året i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 36 avstyrkte motionsyrkanden om en uppdelning av det s. k. försäkringsavdraget

på så sätt att helt avdrag skulle medges för den obligatoriska

sjukförsäkringsavgiften och att avdrag för andra premier och avgifter

för liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar skulle medges inom ramen för

ännu gällande maximibelopp å 800 kronor för gifta och 400 kronor för ensamstående.

Såsom departementschefen framhållit i propositionen är läget

emellertid nu förändrat. Mot bakgrunden av 1962 års socialförsäkringsreform,

som leder till förhöjda obligatoriska sjukförsäkringsavgifter och därmed

utökat försäkringsskydd för företagarna, torde de av 1962 års bevillningsutskott

redovisade betänkligheterna mot en generell avdragsrätt för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

sjukförsäkringsavgifter, oaktat utfallande försäkringsbelopp inte blir föremål

för beskattning, få vika. Vid en sådan lösning och med beaktande av den

här föreslagna skattefriheten för premier för tjänstegrupplivförsäkringar

in. m. anser utskottet sig böra biträda propositionens förslag om att det maximerade

försäkringsavdraget för de frivilliga avgifterna och premierna för

att genomsnittligt rymma sådana avgifter och premier i samma utsträckning

som hittills — fastställes till 500 kronor för makar och 250 kronor för ensamstående.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna I: 569 av herr

Harry Carlsson in. fl. och 11:695 av herr Jönsson i Ingemarsgården m. fl.

ävensom motionerna I: 570 av herr Thorsten Larsson in. fl. och II: 696 av

herr Wahrendorff m. fl. har yrkats, att de i propositionen föreslagna maximibeloppen

för det frivilliga försäkringsavdraget, 500 kronor för gifta och 250

kronor för ensamstående, höjes till 800 resp. 400 kronor. Motionärerna har

till stöd för sin uppfattning om en förhöjd maximigräns åberopat att denna

förhöjning skulle medföra större rättvisa mellan olika kategorier av skattskyldiga

samt stimulera till försäkringssparande ävensom utgöra kompensation

för det lägre penningvärdet.

Utskottet delar departementschefens i propositionen redovisade målsättning

att — vid ett uppdelat försäkringsavdrag — maximibeloppet för frivilliga

avgifter och premier skall genomsnittligt inrymma sådana avdrag i samma

utsträckning som hittills. Det är också utskottets uppfattning att denna

verkan i regel kommer att gott och väl uppnås med de i propositionen föreslagna

maximigränserna å 500 kronor för gifta och 250 kronor för ensamstående.

I åtskilliga fall kommer hland annat företagare att vid en utbrytning

av den obligatoriska sjukförsäkringsförmånen bli bättre ställda än vid tilllämpning

av nu gällande avdragsbestämmelser. Härvid må anmärkas att företagarnas

kostnader för den reformerade obligatoriska sjukförsäkringsavgiften,

avseende sjukvårdsersättning, grundsjukpenning och tilläggssjukpenning,

i regel inte nämnvärt torde avvika från företagarnas tidigare kostnader

för ett motsvarande försäkringsskydd, således dels den obligatoriska

avgiften, avseende sjukvårdsersättning och grundsjukpenning, dels frivilliga

avgifter för att täcka inkomstbortfall, motsvarande tilläggssjukpenning. Då

det gäller att bedöma företagarnas situation jämfört med de anställdas, må

också erinras om att rörelsebeskattningens bestämmelser är så utformade,

att de medger möjligheter till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår

och uppläggande av reserver inom företagen. Härigenom får företagarna i åtskilliga

fall resurser att möta sådana situationer, mot vilka de anställda

måste skydda sig med frivilliga försäkringar.

Utskottet kan inte heller finna att tillräckliga skäl föreligger för en uppräkning

av de i propositionen föreslagna maximigränserna å 500 resp. 250

kronor i syfte att främja försäkringssparandet och beakta penningvärdeförsämringen.

I övrigt får utskottet i detta sammanhang framhålla följande. Oavsett de

stats- och kommunfinansiella verkningarna av ett till 800 resp. 400 kronor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

maximerat skatteavdrag för avgifter och premier för ifrågavarande frivilliga

försäkringar — ett skattebortfall på uppskattningsvis 20—25 milj. kronor

— må erinras om att allmänna skatteberedningen (skattesystemutredningen)

enligt givna direktiv har att utreda bl. a. frågan om övergång till ett

system med definitiv källskatt för löntagare. Det är utskottets uppfattning

att mera utvidgade avdragsregler kommer att allvarligt försvåra möjligheterna

till en lösning av det i olika sammanhang framförda önskemålet om ett

sådant system. Utskottet vill även av denna anledning avstyrka de förevarande

motionerna.

I de vid riksdagens början väckta, till utskottet hänvisade och i detta sammanhang

behandlade motionerna I: 263 av herr Stefanson m. fl. och II: 310

av herr Nordgren m. fl. ävensom I: 444 av herrar Schött och Ringaby samt

II: 426 av herr Bengtson i Solna m. fl. har yrkats en uppdelning av försäkringsavdraget

på en del med helt avdrag för den obligatoriska sjukförsäkringsavgiften

och en till 800 kronor för gifta och 400 kronor för ensamstående

maximerad del, avseende andra premier och avgifter för liv-, olycksfalls-

och sjukförsäkring. I anledning härav får utskottet framhålla att kravet

på en uppdelning av försäkringsavdraget blivit tillgodosett genom vad i

propositionen föreslagits. Gentemot vad motionärerna i övrigt anfört och

yrkat får utskottet hänvisa till vad utskottet i det föregående framhållit beträffande

de i anledning av propositionen väckta motionerna. Till den del

yrkandena i de nu förevarande motionerna inte blivit tillgodosedda genom

piopositionens förslag, får utskottet således avstyrka desamma.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition, nr 24, samt i anledning av de likalydande motionerna

1:263 av herr Stefanson m. fl. och 11:310 av herr

Nordgren m. fl. ävensom de likalydande motionerna 1:444

av herrar Schött och Ringaby samt II: 426 av herr Bengtson

i Solna m. fl. — måtte antaga de vid propositionen fogade

förslagen till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370); samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 och 49 §§

förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:263 av herr Stefanson

m. fl. och II: 310 av herr Nordgren m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 444 av herrar Schött och

Ringaby samt II: 426 av herr Bengtson i Solna m. fl.,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr 12 år 1963

3) de likalydande motionerna I: 569 av herr Harry Carlsson

m. fl. och 11:695 av herr Jönsson i Ingemarsgården

m. fl., ävensom

4) de likalydande motionerna I: 570 av herr Thorsten

Larsson m. fl. och II: 696 av herr Wahrendorff m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 630306

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:95 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande en allmän förkortning av arbetstiden, m. TO. a1 i texten