Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkt vinstbeskattning av varulotterier.
1963-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1963:13, Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkt vinstbeskattning av varulotterier.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963
1
Nr 13
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om sänkt vinstbeskattning av varulotterier.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:442 av herr Lars Larsson och 11:521 av herr Gustavsson i
Alvesta, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om översyn av reglerna för vinstbeskattning av varulotterier samt om
förslag snarast till ändrade lägre skattesatser.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen 1:442.
Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) skall såsom lotteri
anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig
av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera
deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare.
I 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å
vissa lotterivinster föreskrives, att å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid
vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall till staten
erläggas en särskild skatt motsvarande, i fråga om vinst å premieobligation
20 procent och i fråga om annan vinst 30 procent av vinstens värde. Skatt
skall dock, enligt föreskrift i samma paragraf, utgå endast därest vinstens
värde överstiger i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri 100 kronor samt
i fråga om annan vinst 25 kronor. I paragrafen föreskrives vidare att skatt
icke skall utgå å bl. a. vinst i varu- eller tombolalotteri, där endast skänkta
vinstföremål förekommer, och inte heller å vinst vid utlottning av konstverk
inom förening, vars enda syfte är att främja intresset för eller eljest
stödja den bildande konsten. Slutligen innehåller 1 § bestämmelser dels därom
att vid beräkning av skattebelopp i vinstens värde skall inräknas den å
vinsten belöpande skatten och dels därom att skatt icke skall utgöras för
vinst, som utfallit å lott eller obligation, vilken icke blivit avyttrad, och ej
heller för vinst, som ej av vinnaren uttages.
Enligt 2 § samma förordning skall, när vinst, som avses i 1 §, utbetalas
eller utgives till vinnaren, lotteriets anordnare eller premieobligationernas
Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 13
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963
utfärdare innehålla så stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade
skatten å densamma.
I förordningens 3 § ges vissa bestämmelser om uppbörd och redovisning
av skatten till statsverket, medan närmare föreskrifter härutinnan med
stöd av 4 § meddelats av Kungl. Maj:t i kungörelse den 15 juni 1945 (nr
411).
Vinst i varulotteri var — frånsett värdepappersvinst — t. o. m. år 1945
inte underkastad den särskilda lotterivinstskatten. I stället var vinnaren
skyldig erlägga vanlig inkomstskatt för vinsten, om denna tillsammans med
andra vinster, som vinnaren kunde ha erhållit under visst beskattningsår,
uppgick till minst 100 kronor. Den omläggning, som i detta avseende skedde
genom beslut vid 1945 års riksdag avsåg endast att åstadkomma en ändamålsenligare
ordning för uttagande av skatt å lotterivinster.
Skattesatsen för vinster i svenskt lotteri och å svenska premieobligationer,
som ursprungligen var 10 procent av vinstens värde, höjdes år 1942
till 20 procent och år 1958 såvitt avser lotterivinster till 30 procent. Skattesatsen
har därvid bestämts med utgångspunkt från att skatten ungefär
skall motsvara vad vinnaren skulle haft att erlägga i statlig inkomstskatt
och kommunal inkomstskatt, om vinsten inkomstbeskattats i vanlig ordning.
Den lägre skattesatsen för obligationsvinster har motiverats med att
vinsterna närmast är att betrakta som ränta på sparat kapital samt att man
genom den lägre skattesatsen skulle erhålla en viss motsvarighet till det
s. k. sparavdraget vid inkomstbeskattningen.
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges
följande.
Motionärerna framhåller inledningsvis, att man för att finansiera verksamheten
inom olika föreningar och organisationer ofta utnyttjar möjligheten
att anordna lotterier av olika slag. Antalet lotteritillstånd har under
senare år ökat starkt. Oavsett vilken inställning man har till denna form av
inkomstanskaffning inom olika organisationer, står det klart att dessa utan
lotteriinkomsterna väsentligt skulle få begränsa sin verksamhet. Detta skulle
bli till förfång bl. a. för den betydelsefulla upplysnings- och studieverksamhet
som bedrivs inte minst inom ungdomsorganisationerna.
Av ett lotteris försäljningsvärde skall halva beloppet utgöras av värdet å
vinsterna inklusive skatt å dessa. Genom vinstbeskattningens konstruktion
utgör vinstskatten i varulotterier inte 30 % utan över 40 ■% på vinstens
försäljningspris. Ju högre skatten på vinsterna är desto mindre möjligheter
har lotteriarrangören att presentera en vinstplan som är attraktiv för köparna,
och resultatet blir då att lotterierna lämnar lägre överskott. Det kan
därför ifrågasättas, om inte en reducering av vinstbeskattningen å varulotterier
är nödvändig. I samband med 1958 års försvarsuppgörelse genomför
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963 3
des höjd lotterivinstbeskattning fr. o. m. den 1 april 1958. Den vidtagna höjningen
av vinstskatten har lett till svårigheter för lotteriverksamheten inom
organisationerna utan nämnvärd ökning av statsinkomsterna, vilket var
avsikten med höjningen 1958. En återgång till lägre procentsats vid vinstbeskattningen
av varulotterier är därför angelägen. I samband därmed bör
även uppmärksammas den nedre gräns på ett vinstvärde av 100 kronor då
beskattningen sätter in; denna gräns är i dagens kostnadsläge för låg och
bör höjas.
Utskottet
Vinster i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer är undantagna
från den vanliga inkomstbeskattningen och i stället underkastade beskattning
enligt 1928 års förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster. Den
särskilda lotterivinstskatten, som uttages av lotteriets anordnare eller premieobligationernas
utfärdare i samband med utbetalningen av vinsten, utgår
för närvarande med 30 procent av vinstens värde. Skattesatsen för premieobligationsvinster
är dock 20 procent. I övrigt gäller beträffande varuoch
tombolalotterier att skatt endast utgår på vinster, vilkas värde överstiger
100 kronor, medan i fråga om annan vinst skattepliktsgränsen i princip
satts vid 25 kronor. Vinster å varu- och tombolalotterier, där endast
skänkta vinstföremål förekommer, samt vinster vid utlottning av konstverk
inom förening, vars enda syfte är att främja konstintresset, är helt
undantagna från lotterivinstbeskattningen.
I de förevarande motionerna har hemställts att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn av reglerna för beskattningen av
varulotterier samt om förslag snarast möjligt till ändrade lägre skattesatser.
Som motivering för yrkandet har anförts att den i samband med försvarsuppgörelsen
år 1958 genomförda höjningen av skatten på bl. a. vinster i varulotterier
från 20 till 30 procent medfört svårigheter för föreningar och organisationer
med ideell verksamhet, vilka i stor utsträckning anskaffar medel
till verksamheten genom anordnande av lotterier. Motionärerna anser vidare
att skattepliktsgränsen, 100 kronor, i fråga om varu- och tombolalotterier i
nuvarande kostnadsläge är för låg och därför bör höjas.
I samband med införandet av den särskilda lotterivinstbeskattningen år
1928 bestämdes skatten till 10 procent av vinstbeloppet. Detta motiverades
med att en skattesats av denna storlek ungefär motsvarade vad vinnare då
genomsnittligt skulle haft att erlägga i statlig och kommunal inkomstskatt,
om vinsten i stället inkomstbeskattats i vanlig ordning. De sedermera vidtagna
höjningarna av skattesatserna har genomförts med hänsyn till skärpningen
av inkomstbeskattningen. Vid den senaste skattehöjningen ar 1958
undantogs emellertid vinster på premieobligationer, enär sådana vinster närmast
är att betrakta som ränta på sparat kapital och man genom en lägre
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963
skattesats på obligationsvinsterna skulle få en viss motsvarighet till det s. k.
sparavdraget vid inkomstbeskattningen.
Antalet lotteritillstånd har såsom motionärerna framhållit ökat betydligt
under senare år. Den högre skattepliktsgränsen för vinster i varu- och tombolalotterier,
som införts av administrativa skäl, är självfallet i och för
sig ägnad att gynna dessa lotterier i förhållande till andra lotterier. Det bör
därjämte i detta sammanhang uppmärksammas, att arrangörens överskott
på lotteriet enligt gällande rättspraxis inte blir föremål för inkomstbeskattning
annat än i de fall, då lotteriverksamheten kan anses ha bedrivits yrkesmässigt.
Av ovan anförda skäl och då den av motionärerna föreslagna sänkningen
av skatten på vinster i varulotterier skulle innebära ett betydande avsteg
från gällande principer för beskattningen anser sig utskottet inte kunna
tillstyrka bifall till utredningsyrkandet i motionerna 1:442 och 11:521.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:442 av herr Lars Larsson
och 11:521 av herr Gustavsson i Alvesta om sänkt vinstbeskattning
vid varulotterier icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 5 mars 1963
På bevillningsutskottets vägnar:
JOHN ERICSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,
Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Hellebladh,
Sundin och Billman; samt
från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,
Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Asp, Darlin, Forsberg, Nilsson i Tvärålund
och Enskog.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963
630198
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.