Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkt vinstbeskattning av varulotterier.

1963-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:13, Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkt vinstbeskattning av varulotterier.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om sänkt vinstbeskattning av varulotterier.

(l:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:442 av herr Lars Larsson och 11:521 av herr Gustavsson i

Alvesta, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

om översyn av reglerna för vinstbeskattning av varulotterier samt om

förslag snarast till ändrade lägre skattesatser.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen 1:442.

Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) skall såsom lotteri

anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig

av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en eller flera

deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en var deltagare.

I 1 § förordningen den 28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å

vissa lotterivinster föreskrives, att å vinst i svenskt lotteri och å vinst vid

vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer skall till staten

erläggas en särskild skatt motsvarande, i fråga om vinst å premieobligation

20 procent och i fråga om annan vinst 30 procent av vinstens värde. Skatt

skall dock, enligt föreskrift i samma paragraf, utgå endast därest vinstens

värde överstiger i fråga om vinst i varu- eller tombolalotteri 100 kronor samt

i fråga om annan vinst 25 kronor. I paragrafen föreskrives vidare att skatt

icke skall utgå å bl. a. vinst i varu- eller tombolalotteri, där endast skänkta

vinstföremål förekommer, och inte heller å vinst vid utlottning av konstverk

inom förening, vars enda syfte är att främja intresset för eller eljest

stödja den bildande konsten. Slutligen innehåller 1 § bestämmelser dels därom

att vid beräkning av skattebelopp i vinstens värde skall inräknas den å

vinsten belöpande skatten och dels därom att skatt icke skall utgöras för

vinst, som utfallit å lott eller obligation, vilken icke blivit avyttrad, och ej

heller för vinst, som ej av vinnaren uttages.

Enligt 2 § samma förordning skall, när vinst, som avses i 1 §, utbetalas

eller utgives till vinnaren, lotteriets anordnare eller premieobligationernas

Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963

utfärdare innehålla så stor del av vinsten, som motsvarar den stadgade

skatten å densamma.

I förordningens 3 § ges vissa bestämmelser om uppbörd och redovisning

av skatten till statsverket, medan närmare föreskrifter härutinnan med

stöd av 4 § meddelats av Kungl. Maj:t i kungörelse den 15 juni 1945 (nr

411).

Vinst i varulotteri var — frånsett värdepappersvinst — t. o. m. år 1945

inte underkastad den särskilda lotterivinstskatten. I stället var vinnaren

skyldig erlägga vanlig inkomstskatt för vinsten, om denna tillsammans med

andra vinster, som vinnaren kunde ha erhållit under visst beskattningsår,

uppgick till minst 100 kronor. Den omläggning, som i detta avseende skedde

genom beslut vid 1945 års riksdag avsåg endast att åstadkomma en ändamålsenligare

ordning för uttagande av skatt å lotterivinster.

Skattesatsen för vinster i svenskt lotteri och å svenska premieobligationer,

som ursprungligen var 10 procent av vinstens värde, höjdes år 1942

till 20 procent och år 1958 såvitt avser lotterivinster till 30 procent. Skattesatsen

har därvid bestämts med utgångspunkt från att skatten ungefär

skall motsvara vad vinnaren skulle haft att erlägga i statlig inkomstskatt

och kommunal inkomstskatt, om vinsten inkomstbeskattats i vanlig ordning.

Den lägre skattesatsen för obligationsvinster har motiverats med att

vinsterna närmast är att betrakta som ränta på sparat kapital samt att man

genom den lägre skattesatsen skulle erhålla en viss motsvarighet till det

s. k. sparavdraget vid inkomstbeskattningen.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

Motionärerna framhåller inledningsvis, att man för att finansiera verksamheten

inom olika föreningar och organisationer ofta utnyttjar möjligheten

att anordna lotterier av olika slag. Antalet lotteritillstånd har under

senare år ökat starkt. Oavsett vilken inställning man har till denna form av

inkomstanskaffning inom olika organisationer, står det klart att dessa utan

lotteriinkomsterna väsentligt skulle få begränsa sin verksamhet. Detta skulle

bli till förfång bl. a. för den betydelsefulla upplysnings- och studieverksamhet

som bedrivs inte minst inom ungdomsorganisationerna.

Av ett lotteris försäljningsvärde skall halva beloppet utgöras av värdet å

vinsterna inklusive skatt å dessa. Genom vinstbeskattningens konstruktion

utgör vinstskatten i varulotterier inte 30 % utan över 40 ■% på vinstens

försäljningspris. Ju högre skatten på vinsterna är desto mindre möjligheter

har lotteriarrangören att presentera en vinstplan som är attraktiv för köparna,

och resultatet blir då att lotterierna lämnar lägre överskott. Det kan

därför ifrågasättas, om inte en reducering av vinstbeskattningen å varulotterier

är nödvändig. I samband med 1958 års försvarsuppgörelse genomför
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963 3

des höjd lotterivinstbeskattning fr. o. m. den 1 april 1958. Den vidtagna höjningen

av vinstskatten har lett till svårigheter för lotteriverksamheten inom

organisationerna utan nämnvärd ökning av statsinkomsterna, vilket var

avsikten med höjningen 1958. En återgång till lägre procentsats vid vinstbeskattningen

av varulotterier är därför angelägen. I samband därmed bör

även uppmärksammas den nedre gräns på ett vinstvärde av 100 kronor då

beskattningen sätter in; denna gräns är i dagens kostnadsläge för låg och

bör höjas.

Utskottet

Vinster i svenskt lotteri och på svenska premieobligationer är undantagna

från den vanliga inkomstbeskattningen och i stället underkastade beskattning

enligt 1928 års förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster. Den

särskilda lotterivinstskatten, som uttages av lotteriets anordnare eller premieobligationernas

utfärdare i samband med utbetalningen av vinsten, utgår

för närvarande med 30 procent av vinstens värde. Skattesatsen för premieobligationsvinster

är dock 20 procent. I övrigt gäller beträffande varuoch

tombolalotterier att skatt endast utgår på vinster, vilkas värde överstiger

100 kronor, medan i fråga om annan vinst skattepliktsgränsen i princip

satts vid 25 kronor. Vinster å varu- och tombolalotterier, där endast

skänkta vinstföremål förekommer, samt vinster vid utlottning av konstverk

inom förening, vars enda syfte är att främja konstintresset, är helt

undantagna från lotterivinstbeskattningen.

I de förevarande motionerna har hemställts att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om översyn av reglerna för beskattningen av

varulotterier samt om förslag snarast möjligt till ändrade lägre skattesatser.

Som motivering för yrkandet har anförts att den i samband med försvarsuppgörelsen

år 1958 genomförda höjningen av skatten på bl. a. vinster i varulotterier

från 20 till 30 procent medfört svårigheter för föreningar och organisationer

med ideell verksamhet, vilka i stor utsträckning anskaffar medel

till verksamheten genom anordnande av lotterier. Motionärerna anser vidare

att skattepliktsgränsen, 100 kronor, i fråga om varu- och tombolalotterier i

nuvarande kostnadsläge är för låg och därför bör höjas.

I samband med införandet av den särskilda lotterivinstbeskattningen år

1928 bestämdes skatten till 10 procent av vinstbeloppet. Detta motiverades

med att en skattesats av denna storlek ungefär motsvarade vad vinnare då

genomsnittligt skulle haft att erlägga i statlig och kommunal inkomstskatt,

om vinsten i stället inkomstbeskattats i vanlig ordning. De sedermera vidtagna

höjningarna av skattesatserna har genomförts med hänsyn till skärpningen

av inkomstbeskattningen. Vid den senaste skattehöjningen ar 1958

undantogs emellertid vinster på premieobligationer, enär sådana vinster närmast

är att betrakta som ränta på sparat kapital och man genom en lägre

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1963

skattesats på obligationsvinsterna skulle få en viss motsvarighet till det s. k.

sparavdraget vid inkomstbeskattningen.

Antalet lotteritillstånd har såsom motionärerna framhållit ökat betydligt

under senare år. Den högre skattepliktsgränsen för vinster i varu- och tombolalotterier,

som införts av administrativa skäl, är självfallet i och för

sig ägnad att gynna dessa lotterier i förhållande till andra lotterier. Det bör

därjämte i detta sammanhang uppmärksammas, att arrangörens överskott

på lotteriet enligt gällande rättspraxis inte blir föremål för inkomstbeskattning

annat än i de fall, då lotteriverksamheten kan anses ha bedrivits yrkesmässigt.

Av ovan anförda skäl och då den av motionärerna föreslagna sänkningen

av skatten på vinster i varulotterier skulle innebära ett betydande avsteg

från gällande principer för beskattningen anser sig utskottet inte kunna

tillstyrka bifall till utredningsyrkandet i motionerna 1:442 och 11:521.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:442 av herr Lars Larsson

och 11:521 av herr Gustavsson i Alvesta om sänkt vinstbeskattning

vid varulotterier icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson,

Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson, Hellebladh,

Sundin och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Gustafson i Göteborg,

Nilsson i Svalöv, Kärrlander, Asp, Darlin, Forsberg, Nilsson i Tvärålund

och Enskog.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

630198

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.