Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr 1) år 1963

1963-03-12 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:14, Bevillningsutskottets betänkande nr 1) år 1963

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1) år 1963

U

''IT

Nr 14

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

angående förlustutjämning, progressionsutjämning och

allmän öppen resultatutjämning.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:363 av herr Eskilsson m.fl. och 11:437

av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

1) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april

1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst.

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen den 8 april 1960

(nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skola erhålla

följande ändrade lydelse.

2 §.

Med förlust---samma år.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till

beskattningsår, för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första

stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration till

ledning för sin taxering för inkomst eller varunder skattskyldigs bruttointäkter

av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp att han

jämlikt bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna

deklaration som nyss sagts, eller till något av de två närmast föregående

beskattningsåren. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag

föreligger skall beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas

vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till

förlustavdrag erfordras härutöver att deklarationsskyldigheten för förluståret

fullgjorts under vederbörligt taxeringsår.

Hätten till----minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid ingången

av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket taxe
-

Hihuny till riksdagens protokoll I9G3. 7 samt. ;Vr li

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr th år 196.‘i

ring skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt sätt

— direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en

fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering förlustavdrag

ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga

aktier eller andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt

innehades av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning

tillika, då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att

envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktieeller

andelskapitalet vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för

förlustavdrag möter dock ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena hetingas

av att aktierna eller andelarna genom arv, testamente eller bodelning övergått

å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på

nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana

fysiska personer som sedan beskattningsårets ingång innehaft aktier i företaget.

9 §.

Ilar bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den

14 september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag (moderbolag),

äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som — om

fusionen ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i moderbolaget

vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget vid

ingången av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt

sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk person —

av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss sagts

angående moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag gälla

endast därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde mer än

nio tiondelar av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller innehades på

sätt nyss sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av beskattningsåret

av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall såsom förutsättning

för förlustavdragets utnyttjande jämväl gälla, att denna person eller

dessa personer ägde eller innehade samtliga eller så gott som samtliga

aktier i moderbolaget jämväl vid ingången av dotterbolagets ifrågavarande

förlustår. Är i fall, som sist sagts, fråga om två eller flera aktieägare,

kräves ytterligare att envar av dessa ägde eller innehade ungefärligen

lika stor andel i aktiekapitalet vid det ena som vid det andra av sistnämnda

båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets utnyttjande möter dock

ej, där skiljaktighet i ägarförhållandena betingats av att aktierna genom

arv, testamente eller bodelning övergått å annan fysisk person eller andra

fysiska personer eller av att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å

sådan fysisk person eller sådana fysiska personer som sedan beskattningsårets

ingång innehaft aktier i företaget.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr dr 1963

3

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1964 års taxering samt eftertaxering

för år 1964 eller tidigare år.

2) antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i samband

med inkomststegring eller inkomstminskning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de förutsättningar

och på det sätt nedan i denna förordning sägs, erhålla utjämning

av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

2 §.

Uppgår den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten för i 1 §

omförmäld skattskyldig till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger

eller understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående

beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten

verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt

förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant belopp,

att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavarande beskattningsåret

och för jämförelseåret blir lika stor som summan av den skatt,

som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den sammanlagda beskattningsbara

inkomsten för dessa år med lika delar belöpt på vartdera

av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av

skatt ske efter det procenttal av grundbeloppen för statlig inkomstskatt,

som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för

slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna.)

3 §.

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara inkomsterna

merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre belopp än

10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret eller

för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än som skolat beräknas,

därest merinkomsten eller inkomstminskningen uppgått till 10 000

kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr lb år 1963

4 §.

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där sägs,

ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett minst 50

kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

5 §.

I fråga om äkta makar, vilka för beskattningsåret icke taxerats såsom

av varandra oberoende skattskyldiga, gäller att frågan, huruvida i 2 § angiven

lägsta merinkomst eller inkomstminskning föreligger, skall bedömas

på grundval av sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster

enligt taxeringarna för nämnda år och för jämförelseåret. Jämväl

vid tillämpning av 3 § gäller, att hänsyn skall tagas till sammanlagda beloppet

av statlig inkomstskatt, som belöper på makarna vid skatteberäkning

enligt i 2 § angiven grund. Den efter utjämningen reducerade skatten fördelas

å makarna efter förhållandet mellan deras beskattningsbara inkomster

enligt taxeringen för beskattningsåret.

Hava makarna samtaxerats vid taxeringen för jämförelseåret men icke

för beskattningsåret, skola förutsättningarna för skatteutjämning jämlikt

2 och 3 §§ bedömas för vardera maken för sig.

(Se vidare anvisningarna.)

6 §.

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å

rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo efter

honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den skattskyldige.

Var den skattskyldige under beskattningsåret gift och skola dödsboet

och den efterlevande maken jämlikt gällande bestämmelser samtaxeras,

skall vad i 5 § sägs äga motsvarande tillämpning.

7 §.

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret

ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt

yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skatteutjämning

enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av

samma taxering påföres. Var den skattskyldige gift och skall andra maken

med honom samtaxeras för inkomst under beskattningsåret, äger i fall

som nyss sagts ej heller den maken erhålla skatteutjämning.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret

ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild

skatteberäkning skett enligt förordningen angående beräkning av statlig

inkomstskatt för ackumulerad inkomst, skall vid den nu ifrågavarande

skatteutjämningen så anses som om den beskattningsbara inkomsten upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr It är 1963

5

gått till det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt nämnda

förordning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda belopp

enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna.)

8 §.

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för

sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.

1)—3) taxeringsförordningen sägs varit skyldig att utan anmaning avlämna

självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret

eller något av de två närmast föregående beskattningsåren, därvid

vad i tredje och sjätte styckena sagda moment stadgas angående äkta

makar och oskift dödsbo skall äga motsvarande tillämpning. Tillika skall

gälla att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de härför

i taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.

Oaktat vad i föregående stycke sägs, må skatteutjämning åtnjutas av

äkta make, därest beträffande den andra maken ovan angivna förutsättningar

äro för handen; jämför 5 §.

9 §.

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,

har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där

den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten under

beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,

med undantag för fall varom i 13 § sägs, vara till kansliet inkommen före

utgången av april månad året efter taxeringsåret.

10 §.

Bifalles ansökning, varom i 9 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest

beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt taxeringen,

varom fråga är — meddela förordnande om avkortning, eller, där restitution

skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande belopp över

postgiro.

Ä restituerat belopp utgår icke ränta.

It §.

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av

prövningsnämnd upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges taxering

för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden

genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer därefter

på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga

kraft, till prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr li dr 1963

upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall göras inom

ett år från det slutligt beslut eller utslag meddelades i taxeringsfrågan.

12 §.

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den beskattningsbara

inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats, genom beslut

av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t

eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering

till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller

förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen, vartill förhållandena

kunna föranleda.

13 §.

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning

först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag

av kammarrätten eller Kungl. Maj:t, som i 12 § sägs, eller har den beräknade

merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av sådant

beslut eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning enligt

9 § inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning

anföra besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid

inkomma med ansökning enligt 9 §.

14 §.

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna

förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut skola

de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om taxering för

inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över prövningsnämnds

beslut att förklara ansökningen vilande enligt 11 § icke må föras.

15 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter. Anvisningar

till 2 §.

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret.............. 10 000 kronor

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret............ 20 100 »

Sammanlagd beskattningsbar inkomst .................. 30 100 kronor

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen

avjämnas till närmaste hundratal kronor så att

summan av delbeloppen motsvarar den sammanlagda beskattningsbara

inkomsten):

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr li dr 1963 7

för jämförelseåret .................................... 15 000 kronor

för beskattningsåret .................................. ^ *

30 100 kronor

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen

för det beskattningsår varunder merinkomst uppkommit

antages utgöra:

å 15 000 kronor ...................................... * ^00 kronor

å 15 100 kronor ...................................... * 820 »

3 620 kronor

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder ...... 1 000 »

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret .... 2 620 kronor

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning

för den i exemplet avsedda skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering

för nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda

års taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000

kronor överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronoi.

till 5 §.

1. Av 5 § första stycket framgår, att beträffande äkta makar som för

beskattningsåret samtaxerats prövning av förutsättningarna för skatteutjämning

skall — oberoende av om makarna samtaxerats för jämförelseåret

eller ej — ske sålunda att makarnas beskattningsbara inkomster för

å ena sidan beskattningsåret och å andra sidan jämförelseåret sammanräknas

och jämföras. Om en av makarna vid taxeringen för ettdera av de

båda åren eller den ene av makarna vid taxeringen för det ena året och

den andre vid taxeringen för det andra året icke åsatts beskattningsbar

inkomst, skall därvid anses som om beskattningsbar inkomst åsatts den

maken till belopp av noll kronor. Har vid taxeringen för beskattningsåret

blott en av makarna påförts beskattningsbar inkomst, tillgodoföres den

maken hela den skattelindring som föranledes av skatteutjämningen.

Vad i 5 § första stycket sägs är tillämpligt även å makar som ingått

äktenskap under jämförelseåret.

Det erinras, att skatteutjämning för äkta makar icke ifrågakommer med

mindre åtminstone en av dem varit skyldig avge självdeklaration för inkomst

under jämförelseåret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren

och tillika iakttagit denna skyldighet (jämför 8 §).

till 7 §.

Innebörden av 7 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skaltskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för järn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr U dr 1963

förelseåret har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under jämförelseåret

har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av 30 000 kronor,

hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år. Skatteberäkning

för ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen av förevarande förordning

anses den skattskyldiges beskattningsbara inkomst för jämförelseåret

ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964. Förordningen skall

dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning av

1963 års eller tidigare års taxering eller på föranledande av eftertaxering

för år 1963 eller tidigare år.

3) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att skyndsam utredning måtte

företagas om möjligheterna till en fullständig resultatutjämning, varvid i

första hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden,

samt att förslag i detta syfte snarast måtte föreläggas riksdagen;

samt

II) motionen 11:534 av fru Kristensson och herr Björkman, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning

av frågan om progressionsutjämning vid beskattning av fysiska

personer med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 437 och II: 534.

Ändringar i förordningen om förlustutjämning

Genom förordningen den 8 april 1960 (nr 63) infördes i skattelagstiftningen

rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst. Enligt förordningen

får en skattskyldig, om hans verksamhet ett år lämnat underskott

som inte kan skattemässigt avräknas mot överskott av annan förvärvskälla

samma år, utnyttja underskottet såsom förlustavdrag senare. Detta kan

ske när som helst vid taxering för de följande sex åren. Som förlust räknas

ej blott underskott i egentlig mening utan även andra allmänna avdrag,

som skattemässigt inte kunnat utnyttjas. Det kräves för att förlustavdrag

skall medges att förlusten uppkommit under ett år, då den skattskyldige

varit skyldig deklarera samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts.

Uppgår förlusten under förluståret icke till 1 000 kronor, får densamma

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr U år 1963 9

icke utnyttjas som förlustavdrag. Förlustavdragets belopp fastställes ej förrän

yrkande om dess utnyttjande vid senare taxering framställts av den

skattskyldige.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer

genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare, påverkar

detta i princip inte aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens

rätt till utjämning av förluster, som uppkommit före överlåtelsen i fråga,

mot vinster efter densamma, eftersom rättigheten tillkommer den juridiska

personen som sådan. Emellertid har i förordningen intagits vissa särbestämmelser

i syfte att förhindra missbruk. Dessa regler tar främst sikte

på fåmans- (familje-) bolag och avser att förhindra att företag — utan

andra »värden» än en skattemässig rätt till förlustavdrag — börjar gå i handeln.

För att fåmansbolag skall erhålla rätt till förlustutjämning förutsättes,

att ägareförhållandena i bolaget i det väsentliga är desamma vid förlusttillfället

och då förlusten skall utnyttjas. Detta krav är enligt förordningen uppfyllt

om aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen, då avdraget yrkas —

direkt eller indirekt — helt eller så gott som helt äges av samma personer,

som ägde aktierna eller andelarna när förlusten uppkom, eller av någon

eller några som på grund av arv, testamente eller bodelning trätt i nämnda

personers ställe. Liknande inskränkning gäller för det fall, då efter fusion

moderbolag skall utnyttja förlust, som dotterbolaget haft före fusionen.

I de likalydande motionerna I: 363 och II: i37 framställes yrkande om

vissa ändringar i förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering

för inkomst. I fråga om rätt att utnyttja förlust i familjebolag framhåller

motionärerna att de nyss återgivna bestämmelserna kan leda till obilliga

resultat. I ett sådant fall då t. ex. änka och barn efter en hälftendelägare i

ett familj ebolag saknar ekonomiska möjligheter att behålla aktierna och därför

överlåter dem till den andre hälftendelägaren, kommer denne enligt de

gällande reglerna att helt förlora sin rätt till avdrag för förlust, som uppkommit

innan han övertog de efterlevandes aktier. Motionärerna förordar

därför att rätt till förlustutjämning skall kvarstå, om den som övertagit

aktierna på grund av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa till tidigare

ägare av aktier i företaget. Vidare framhåller motionärerna att som

villkor för rätt till förlustutjämning bör gälla att deklarationsskyldighet

förelegat under förluståret eller under något av de två närmast föregående

beskattningsåren.

Såväl 1960, 1961 som 1962 års riksdag hade att pröva inotionsvis framställda

yrkanden av enahanda beskaffenhet som de nu föreliggande. Bevillningsutskottet

avstyrkte samtliga år dessa yrkanden i av riksdagen godkända

betänkanden (nr 10/1960, nr 16/1961 och nr 47/1962). Utskottet fram
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr U dr 1963

höll därvid bl. a. att befogade invändningar knappast kunde riktas mot begränsningsregeln

att deklarationsskyldighet skall ha förelegat för förluståret.

Det var enligt utskottets mening rimligt att i princip endast underskott,

som uppkommit sedan den skattskyldige inträtt i förvärvslivet, beaktas

genom förlustavdrag. För att icke komplicera tillämpningen måste

denna avgränsning ske efter schablonartade grunder. Det föreföll föga sannolikt

att det i praktiken i någon nämnvärd omfattning kommer att inträffa

att skattskyldiga, som driver verklig förvärvsverksamhet, genom begränsningsregeln

går miste om rätten till förlustavdrag. I den mån det förekommer

att en sådan skattskyldig icke haft en årlig bruttointäkt av minst

1 200 kronor, torde detta vara förorsakat av långvarig sjukdom, arbetslöshet

eller dylikt, i vilka fall han regelmässigt åtnjutit skattefria intäkter. I

vart fall syntes — menade utskottet — en utvidgning av rätten till förlustavdrag

till jämväl sådana fall, då deklarationsskyldighet förelegat under

något av de två beskattningsåren närmast före förluståret, kunna anstå till

dess större erfarenheter vunnits av lagstiftningens verkningar.

I fråga om de spärregler som gäller i fråga om fåmansbolagen anförde

bevillningsutskottet att det torde vara erforderligt att ha vissa sådana regler

i fråga om bolags och föreningars rätt att utnyttja förlustavdrag sedan

aktier och andelar bytt ägare. I stort sett var bestämmelserna därom ändamålsenligt

utformade. Utskottet var dock medvetet om att även i andra

fall än då aktierna bytt ägare genom arv, testamente eller bodelning kunde

föreligga sådana omständigheter, att det framstod som rimligt att förlustavdrag

helt eller delvis fick utnyttjas, exempelvis i sådana fall som de av

motionärerna påtalade. Emellertid ansåg utskottet det knappast vara möjligt

att genom generella föreskrifter tillgodose dessa fall; därtill var riskerna

för missbruk alltför påtagliga. Att en viss fara förelåg för missbruk av

möjligheterna till förlustavdrag syntes framgå bl. a. av den omständigheten

att under senare år i ett flertal fall huvudposter av aktier i bolag med

förluster tidigare år utbjudits till försäljning.

Progressionsutjämning

1957 års skatteutredning, vars förslag låg till grund för lagstiftningen om

förlustutjämning, framlade i sitt betänkande (SOU 1958:35) jämväl förslag

till förordning om rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst

i vissa fall.

Sammanfattningsvis innebär utredningens förslag till progre&sionsutjämning

följande.

Fysisk person äger påkalla progressionsutjämning om den beskattningsbara

inkomsten med minst 12 000 kronor överstiger nästföregående års

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 1 i dr 1963

11

motsvarande inkomst. En jämförelse göres sålunda allenast mellan två på

varandra följande år.

Föreligger förutsättningar för utjämning, sker denna sålunda att skatten

för det andra året, då inkomstökning föreligger, i erforderlig omfattning

jämkas nedåt.

Uppgår inkomstökningen till ett något lägre belopp än det föreskrivna

minimibeloppet 12 000 kronor, skulle det kunna inträffa att en lägre inkomst

gav en högre skatt. Då en sådan konsekvens enligt utredningen måste

förhindras, kan enligt förslaget skatteomräkning jämväl i detta fall ske,

nämligen som om inkomstökningen likväl uppgått (till minimibeloppet

12 000 kronor.

Om progressionsutjämningen ej ger större effekt än en skattereduktion

understigande 50 kronor, förfaller rätten till utjämning.

Beträffande äkta makar föreslås regler av innebörd att hänsyn tages till

sammanlagda beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster. Detta

medför bl. a. en viss skattelindring första året för nygifta, som ingår äktenskap

i samband med att en av makarna får ökad inkomst eller båda

börjar förvärvsarbete.

En förutsättning för skatteutjämning är att den skattskyldige, även under

jämförelseåret haft sådan inkomst att han varit deklarationsskyldig, d. v. s.

haft bruttointäkter å minst 1 200 kronor.

Av innehållet i motionerna må här anmärkas följande

I de likalijdande motionerna 1:363 och II: 437 framhålles, att genomförandet

av en progressionsutjämning är motiverat och synnerligen önskvärt.

Motionärerna förordar därför att utredningens förslag genomföres, dock

med vissa ändringar. Rätten till utjämning bör sålunda förefinnas även

vid fallande inkomst. Vad deklarationsskyldigheten angår bör det räcka

med att sådan förelegat antingen för jämförelseåret eller för något av de

två beskattningsåren dessförinnan. Starka skäl talar även för en sänkning

av det minimibelopp — 12 000 kronor ■— som enligt utredningen bör krävas

såsom skillnad mellan två års inkomster för att utjämning skall få ske.

Motionärerna föreslår ett minimibelopp av 10 000 kronor.

I motionen 11:534 hemställes att frågan om progressionsutjämning vid

beskattning av fysiska personer med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning

skall utredas. Motionärerna framhåller att det är karakteristiskt

för den debatt som förts i fråga om skattemässig utjämning mellan olika

beskattningsår att den inriktats på rörelseinkomster, medan motsvarande

problem för löntagarna och vissa fria yrkesutövare knappast ägnats någon

uppmärksamhet. Emellertid har stora grupper av personer med längre yrkesutbildning

en över hela livstiden framträdande mera systematisk ojämn
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 är 1963

het i inkomsterna. De har först ett stort antal inkomstlösa år under utbildningstiden

och sedan en successivt stigande inkomstkurva. De högre inkomsterna

längre fram i livet skall härvid kompensera inkoinstlösheten under

studietiden och de lägre begynnelselönerna, men vid beskattningen las

ej hänsyn härtill. Det kan inte med fog göras gällande att den ojämnhet

i beskattningen som härigenom uppkommer är av mindre betydelse än den

ojämnhet som uppstår genom mera kortsiktiga variationer i företags rörelseinkomster.

Tvärtom påvisades vid remissbehandlingen av 1957 års skatteutrednings

betänkande att ojämnheten i inkomsterna för t. ex. den högskoleutbildade

arbetskraften ledde till större skatteorättvisor än den överbeskattning

på grund av kortsiktiga inkoinstvariationer som utredningen

ville undanröja med sina förslag.

Såväl 1960, 1961 som 1962 behandlades motionsvis framställda yrkanden

om införande av 1957 års skatteutrednings förslag till förordning om rätt

till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa fall med de

jämkningar som förut nämnts. Frågan om progressionsutjämning vid beskattning

av fysiska personer med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning

behandlades vid 1961 års riksdag. Samtliga motionsyrkanden avvisades

på förslag av bevillningsutskottet som bl. a. framhöll att mot skatteutredningens

förslag riktats principiella invändningar under remissbehandlingen.

Å ena sidan hade anförts att genom förslagets generella utformning

progressionsutjämning måst tillåtas i åtskilliga fall, då en sådan

utjämning inte kunde anses sakligt motiverad, exempelvis i samband med

kraftigare löneökningar. Å andra sidan hade också invänts att den föreslagna

förordningen inte alltid tillgodosåg behovet av utjämning vid fleråriga

inkomstminskningar. Det var därför enligt utskottets mening tveksamt

om förslaget var lämpligt att genomföras i föreliggande skick. Spörsmålet

om åstadkommande av en progressionsutjämning borde betraktas

som en fråga på längre sikt. De mest iögonenfallande verkningarna av progressionen

vid den statliga inkomstbeskattningen fick anses undanröjda

genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad inkomst, om taxering

för inkomst av medel som insatts på skogskonto och om förlustutjämning.

Frågan om en mera omfattande progressionsutjämning hängde samman

med den översyn av hela vårt skattesystem, som skall verkställas av allmänna

skatteberedningen. Därvid kom — menade utskottet — givetvis även

att prövas lämpligheten av ett ökat användande av kontometoden för ernående

av skatteutjämning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr li dr 1963

13

Allmän öppen resultatutjämning

I motionerna 1:363 och 11:437 föreslås slutligen en utredning rörande

möjligheterna till en allmän öppen resultatutjämning, varvid i första hand

bör prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k. kontometoden.

Liknande yrkanden avvisades av riksdagen på förslag av bevillningsutskottet

såväl 1960, 1961 som 1962 med i huvudsak samma motivering som

i fråga om progrcssionsutjämningen.

Utskottet

De motioner som utskottet har att behandla i förevarande sammanhang

syftar samtliga till att utjämna verkan av progressionen i den statliga inkomstskatten.

Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 363 och II: 437

att det av 1957 års skatteutredning framlagda förslaget till förordning om

rätt till utjämning av statlig inkomstskatt å merinkomst i vissa fall skall —

med vissa ändringar — antas av riksdagen. I motionen II: 534 hemställes

om utredning av frågan om progressionsutjämning vid beskattning av fysiska

personer med på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning.

I motionerna I: 363 och II: 437 hemställes vidare att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att skyndsam utredning företages om

möjligheterna till en fullständig resultatutjämning genom i första hand

en kontometod och att förslag därom snarast förelägges riksdagen.

Slutligen yrkas i sistnämnda motioner att vissa ändringar måtte vidtas i

den år 1960 antagna förordningen om rätt till förlustutjämning vid taxering

för inkomst.

Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som avser förordningen

om rätt till förlustutjämning och börjar därvid med yrkandet att såsom

villkor för rätt till förlustavdrag skall gälla, att deklarationsskyldighet förelegat

för förluståret eller för något av de två beskattningsåren omedelbart

före förluståret. Enligt förordningen skall deklarationsskyldighet ha förelegat

för förluståret för att förlustavdrag skall kunna ifrågakomma. Detta

spörsmål aktualiserades redan under förarbetena till lagstiftningen och gav

anledning till uttalanden av åtskilliga remissinstanser. Flera av dessa ansåg

den begränsning av rätten till förlustavdrag, som det i förordningen

föreskrivna villkoret om deklarationsskyldighet innebär, vara för strängt

och i varje fall i behov av uppmjukning. Utskottet delar motionärernas uppfattning

att den ifrågavarande begränsningen av rätten till förlustavdrag är

alltför rigorös och ägnad att medföra vissa orättvisor, varför utskottet

i enlighet med motionärernas yrkande — föreslår en jämkning av reglerna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr lå år 19()3

av innebörd att deklarationsskyldighet skall ha förelegat antingen för förluståret

eller för något av de två närmast föregående beskattningsåren.

I motionerna I: 363 och II: 437 har också yrkats sådana ändringar i förordningen

om förlustutjämning, att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag

inte skall möta, därest skiljaktighet i ägareförhållandena betingas

av att aktier, som övergått till annan på grund av arv, testamente

eller bodelning, överförs å tidigare ägare av aktier i företaget. Bestämmelsen

att ägareförhållandet i fåmansbolag skall vara väsentligen desamma vid

förlusttillfället, som då förlusten utnyttjas, har tillkommit för att förhindra

missbruk. Utskottet är väl medvetet om att en begränsningsregel i fråga om

dessa bolag är erforderlig. Som densamma är utformad i förordningen kan

den emellertid stundom leda till obilliga resultat. Om sålunda änka eller

barn efter hälftendelägare i ett familjebolag anser sig sakna möjligheter att

behålla aktierna i bolaget och överlåter dem till den andre hälftendelägaren,

har denne ingen rätt till avdrag för förlust som uppkommit, innan han övertog

de efterlevandes aktier. Liknande fall kan uppkomma, då förutvarande

delägare t. ex. av hälsoskäl inte längre kan fortsätta bolagets rörelse och

därför utlöses av den andre delägaren. Dessa fullt naturliga förändringar

av äganderättsförhållandena i ett bolag medför sålunda enligt gällande bestämmelser,

att rätten till förlustavdrag går förlorad. En sådan ordning

kan knappast anses tillfredsställande. Med hänsyn härtill biträder utskottet

motionsyrkandet att bestämmelserna om förlustavdrag vid överlåtelse bör

kompletteras så, att rätt till förlustutjämning skall kvarstå, om den som

övertagit aktier på grund av arv, testamente eller bodelning överlåter dessa

till tidigare ägare av aktier i företaget.

Utskottet övergår härefter till frågan om införande av progressionsutjämning

i beskattningssystemet. Yrkande därom har framställts såväl i

motionerna I: 363 och II: 437 som i motionen II: 534.

Genom de möjligheter till öppen resultatutjämning mellan olika beskattningsår

som öppnats genom förordningarna om taxering av medel som insatts

på skogskonto, om ackumulerad inkomst och om förlustutjämning har

viktiga steg tagits på vägen mot ett mera fullständigt undanröjande av de

svårigheter som principen om beskattningsårets slutenhet i vissa fall vållar

och som riksdagen vid upprepade tillfällen påtalat. Den medgivna rätten

till förlustavdrag innebär emellertid endast en partiell lösning av de skatteproblem

som sammanhänger med större inkomstvariationer mellan olika

år för en enskild skattskyldig. För fysiska personer, vilka i fråga om statsskatten

är progressivt beskattade, uppnås en tillfredsställande principiell

lösning av dessa problem först om möjligheter öppnas för en resultatutjämning

mellan olika inkomstår, som icke begränsas till enbart kvittning

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 74 dr 1963 15

av förlust utan som kan medge ett jämnare skatteuttag vid en påtagligt

ojämn inkomstutveckling och därmed anpassa inkomstbeskattningen till

den faktiska inkomst som förelegat under en flerårsperiod. Sådana större

variationer i inkomsterna mellan olika år förekommer hos olika grupper

av skattskyldiga, såväl rörelseidkare och jordbrukare som löntagare. De

möjligheter till öppen resultatutjämning som för närvarande erbjudes avser

antingen vissa inkomstslag (skogskontoreglerna) eller vissa speciella inkomstsituationer

(de särskilda bestämmelserna för ackumulerad inkomst).

Generella regler för öppen resultatutjämning saknas.

1957 års skatteutredning, vars betänkande låg till grund för 1960 års

beslut om förlustutjämning, framlade också förslag till öppen resultatutjämning

genom rätt till utjämning av statlig inkomstskatt i vissa fall (s. k.

progressionsutjämning). Kungl. Maj:t upptog emellertid icke förslaget i

denna del i propositionen.

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att det är en allvarlig

brist att allmänna regler saknas för en öppen resultatutjämning vid

beskattningen och finner det synnerligen angeläget att sådana regler tillskapas.

I detta sammanhang vill utskottet särskilt framhålla att flertalet remissinstanser

— däribland samtliga näringsorganisationer — förklarade

sig kunna i princip godtaga en anordning för progressionsutjämning i enlighet

med skatteutredningens förslag. Sålunda anförde kammarrätten att

en sådan skatteutjämning skulle vara av stort värde särskilt för jordbrukare

och rörelseidkare, vilka av skilda orsaker hade till storleken växlande

inkomster men även för sådana löntagare, som på grund av sjukdom, arbetslöshet

eller andra liknande omständigheter under något år haft en avsevärt

reducerad inkomst. Härtill kommer att några vägande statsfinansiella

skäl mot ett genomförande av en progressionsutjämning knappast

kan andragas. Skattebortfallet torde nämligen bli jämförelsevis ringa. Mot

bakgrunden härav anser utskottet 1957 års skatteutrednings förslag med

vissa jämkningar kunna läggas till grund lör lagstiftning. Härvid bör —

såsom motionärerna yrkat — gränsen för inkomstvariationen fastställas till

10 000 kronor. Vidare bör, då behovet av skatteutjämning torde vara större

vid kraftiga inkomstminskningar än vid inkomstökningar, rätt till utjämning

föreligga jämväl vid fallande inkomst. Härjämte bör — i enlighet med

vad som föreslagits skola gälla i fråga om förlustutjämningsförordningen

— som villkor för rätt till progressionsutjämning gälla, att deklarationsskyldighet

förelegat antingen för jämförelseåret eller för något av de två

närmast föregående beskattningsåren.

Vad härefter angår yrkandet i motionen 11:534 om en utredning av frågan

om progressionsutjämning vid beskattning av fysiska personer med

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1963

på längre sikt starkt ojämn inkomstfördelning måste — såsom motionärerna

framhållit —- effekten av den progressiva inkomstbeskattningen i sådana

fall anses vara en stor olägenhet. 1957 års skatteutredning framhöll för

övrigt att det saknades principiell anledning att av en skattskyldig uttaga

större skatt än som svarade mot hans inkomstförhållanden sådana de framträdde

under en längre tidsperiod än det enstaka beskattningsåret. Såsom

vid remissbehandlingen av 1957 års skatteutredningsförslag påvisats kan

ojämnheten i inkomsterna för t. ex. den högskoleutbildade arbetskraften

sannolikt antagas leda till större skatteorättvisor än den överbeskattning

på grund av kortsiktiga inkomstvariationer, som utredningen med sina

förslag ville undanröja. Med hänsyn härtill anser sig utskottet böra biträda

det i motionen 11:534 framförda utredningsyrkandet.

Utskottet har slutligen att taga ställning till yrkandet i motionerna 1:363

och 11:437 om utredning rörande möjligheterna till en allmän öppen resultatutjämning

genom den s. k. kontometoden. Utskottet delar motionärernas

uppfattning att denna metod erbjuder en möjlighet till en mera allmän

lösning av resultatutjämningsproblemet och att den därför bör ytterligare

undersökas. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhåller om utredning rörande allmän öppen resultatutjämning genom

rätt till skattefri avsättning å särskilda konton i principiell överensstämmelse

med reglerna för skogskontona.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i anledning av de likalydande

motionerna 1:363 av herr Eskilsson m. fl. och 11:437 av

herr Kollberg m. fl.,

1) antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning

angående ändring av 2, 8 och 9 §§ förordningen den

8 april 1960 (nr 63) om rätt till förlustutjämning vid taxering

för inkomst,

2) antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning

om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt

i samband med inkomststegring eller inkomstminskning,

samt

3) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam

utredning rörande möjligheterna till en fullständig resultatutjämning,

varvid i första hand bör prövas frågan om

resultatutjämning genom den s. k. kontometoden, samt att

förslag i detta syfte snarast förelägges riksdagen;

B) att riksdagen i anledning av motionen 11:534 av fru

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 14 år 1063

17

Kristensson och herr Björkman i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte hemställa om utredning av frågan om progressionsutjämning

vid beskattning av fysiska personer med på längre

sikt starkt ojämn inkomstfördelning.

Stockholm den 12 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson*,

Stefanson, Oscar Carlsson*, Gustaf Elofsson, Wärnberg, Yngve Nilsson*,

Gösta Jacobsson, Hellebladh* och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Asp,

Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herrar Forsberg*, Carlsson i Västerås,

Enskog och fru Kristensson.

* Icke närvarit vid justering ''av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Einar Eriksson, Oscar Carlsson, Wurnberg, Hellebladh,

Brandt, Asp, Andersson i Essvik, Forsberg och Carlsson i Västerås,

vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

De motioner--—• (= utskottet s. 13 råd 9 uppifrån — råd 23 uppifrån)

----för inkomst.

Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som avser förordningen

om rätt till förlustutjämning och börjar därvid med yrkandet att såsom

villkor för rätt till förlustavdrag skall gälla att deklarationsskyldighet förelegat

för förluståret eller för något av de två beskattningsåren omedelbart

före förluståret. Enligt förordningen skall deklarationsskyldighet ha förelegat

för förluståret för att förlustavdrag skall kunna ifrågakomma. Beträffande

förevarande spörsmål, som aktualiserades redan i samband med lagstiftningens

införande och därefter uppmärksammades av såväl 1960, 1961

som 1962 års riksdagar, anförde 1960 års bevillningsutskott (bet. nr 10 i anledning

av proposition nr 30 m. m.) bl. a. att det var rimligt att i princip endast

underskott, som uppkommit sedan den skattskyldige inträtt i förvärvslivet,

betraktades genom förlustavdrag. Denna avgränsning borde för att inte

komplicera tillämpningen ske efter schablonartade grunder. Det föreföll utskottet

föga sannolikt att det i praktiken i någon nämnvärd omfattning

skulle komma att inträffa, att skattskyldiga, som drev verklig förvärvsverksamhet,

genom hegränsningsregeln skulle gå miste om rätten till förlustavdrag.

För att inte lagstiftningen i inledningsskedet skulle kompliceras borde

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Devillninysutskottets betänkande nr H år 1963

enligt utskottets mening den i propositionen förordade, relativt lättillämpade

regeln godtas. Frågan om en komplettering i den riktning som motionärerna

förordat syntes kunna anstå till dess större erfarenheter vunnits av den

föreslagna lagstiftningens verkningar. I de nu väckta motionerna har inte

anförts några nya synpunkter som kan ge riksdagen anledning att inta en

annan ståndpunkt än 1960, 1961 och 1962 års riksdagar. Utskottet avstyrker

således ifrågavarande motionsyrkande.

I motionerna 1:363 och 11:437 har också yrkats sådana ändringar i förordningen

om förlustutjämning att i fråga om fåmansbolag hinder för förlustavdrag

inte skall möta, därest skiljaktighet i äga re f ö rh å Man d ena betingas

av att aktier, som övergått till någon på grund av arv, testamente

eller bodelning, överförs å tidigare ägare av aktier i företaget. Motsvarande

yrkande var föremål för behandling i riksdagen de tre senaste åren.

1960 års bevillningsutskott uttalade i denna fråga att det torde vara erforderligt

att ha vissa spärregler i fråga om bolags och föreningars rätt att

utnyttja förlustavdrag sedan aktier och andelar bytt ägare och att bestämmelserna

därom i stort sett var ändamålsenligt utformade. Utskottet var

dock medvetet om att det även i andra fall än då aktierna bytt ägare genom

arv, testamente eller bodelning kunde föreligga sådana omständigheter, att

det framstod som rimligt att förlustavdrag helt eller delvis fick utnyttjas,

exempelvis i sådana fall som de av motionärerna påtalade. Emellertid ansåg

utskottet det knappast vara möjligt att genom generella föreskrifter tillgodose

dessa fall; därtill var riskerna för missbruk alltför påtagliga. Utskottet

var därför inte berett att tillstyrka en utvidgning av de åsyftade bestämmelserna

men framhöll angelägenheten av att utvecklingen på området i

fortsättningen ägnades uppmärksamhet.

I detta uttalande av 1960 års bevillningsutskott kan utskottet instämma.

Med det anförda får utskottet avstyrka motionsyrkandet även i denna del.

Utskottet övergår härefter till frågan om införande av progressionsutjämning

i beskattningssystemet. Yrkande därom har framställts såväl i motionerna

1:363 och 11:437 som i motionen 11:534. Även denna fråga har av

riksdagen behandlats 1960, 1961 och 1962 i anledning av motionsyrkanden

av i huvudsak samma innebörd som de nu föreliggande. Dessa yrkanden

avvisades av riksdagen på förslag av bevillningsutskottet, som bl. a.

framhöll att skatteutredningens förslag till progressionsutjämning med

hänsyn främst till de invändningar av principiell natur, som under

remissbehandlingen riktats mot detsamma, inte borde genomföras i föreliggande

skick eller med de jämkningar som motionärerna föreslagit. Enligt

utskottets mening borde spörsmålet om åstadkommande av en progressionsutjämning

betraktas som en fråga på längre sikt. De mest iögonenfallande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr H dr 1963 19

verkningarna av progressionen vid den statliga inkomstbeskattningen tick

anses undanröjda genom lagstiftningen om beskattning av ackumulerad

inkomst, om taxering för inkomst av medel som insatts på skogskonto och

om förlustutjämning.

Med hänsyn till det anförda och då i motionerna inte anförts något som

nu bör föranleda ändrat ståndpunktstagande från riksdagens sida anser sig

utskottet för närvarande inte kunna biträda vare sig yrkandet i motionerna

1:363 och 11:437, att skatteutredningens förslag till progressionsutjämning

genomföres, eller yrkandet i motionen 11:534 om eu särskild utredning av

frågan om utjämning av progressionens verkningar.

Utskottet har slutligen att taga ställning till yrkandet i motionerna 1:363

och 11:437 om utredning rörande möjligheterna till en allmän öppen resultatutjämning

genom den s. k. kontometoden. Denna fråga prövades ingående

av 1957 års skatteutredning, som fann att man, i vart fall för det dåvarande,

inte borde införa regler om resultatutjämning enligt kontometoden.

Därefter har frågan flera gånger behandlats av riksdagen, senast år 1962,

varvid samma yrkande som i de nu förevarande motionerna på förslag av

bevillningsutskottet avvisades. Vad motionärerna nu anfört innebär inte

några nya synpunkter på ämnet. Med hänsyn härtill kan utskottet inte biträda

yrkandet om en särskild utredning av frågan om en fullständig resultatutjämning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:363 av herr EskiJsson

in. fl. och 11:437 av herr Kollberg in. fl. angående förlustutjämning,

progressionsutjämning och allmän öppen resultatutjämning,

samt

2) motionen 11:534 av fru Kristensson och herr Björkman

om utredning rörande progressionsutjämning vid beskattning

av vissa fysiska personer,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.