Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkning av fordonsskatten för bussar och av brännoljeskatten.

1963-03-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:15, Betänkande i anledning av väckta motioner om sänkning av fordonsskatten för bussar och av brännoljeskatten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

1

Nr 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om sänkning av fordonsskatten för bussar och av brännoljeskatten.

(l:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:522 av herrar Sveningsson och Ringaby

samt 11:536 av herr Nordgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte med verkan

från och med den 1 januari 1964 besluta sänka de för bussar utgående

fordonsskatterna med 40 procent samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till erforderliga författningsändringar»; samt

2) de likalydande motionerna 1:525 av herr Virgin m. fl. och 11:622 av

herr Cassel m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring av 5 § förordningen den 15 december 1961 (nr 653)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 15 december 1961 om

brännoljeskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §.

Skatten utgår med trettio öre för liter, dock att skatt, som erlägges av tillverkare

eller registrerad leverantör eller vid införsel, skall utgöra tjugusju

öre för liter.

Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1963.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:536 och 11:622.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 15

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

Frågan om sänkning av fordonsskatten för bussar

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall

fordonsskatt årligen erläggas bl. a. för här i riket registrerade bussar. Skatten

utgår med dels en enhetlig grundavgift och dels en på visst sätt beräknad

tilläggsavgift. Grundavgiften utgör 110 kr. För bussar med tjänstevikt av

högst 5 000 kg utgör tilläggsavgiften 33 kr. för varje påbörjat hundratal kg

av tjänstevikten, minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar

med högre tjänstevikt utgör 1 353 kr. för 5 000 kg av tjänstevikten och 55

kr. för varje påbörjat hundratal kg av återstående del av tjänstevikten.

Jämlikt 1 § 6 mom. vägtrafikförordningen förstås med bilens tjänstevikt

sammanlagda vikten av dels fordonet i normalt, fullt driftfärdigt skick vid

användning av tyngsta till fordonet hörande karosseri, dels till fordonet hörande

verktyg, reservhjul, bränsle, smörjolja samt vatten och dels föraren

av fordonet.

Frågans tidigare behandling

Under åberopande bl. a. av busstrafikens ekonomiska situation har vid

1956—1960 års riksdagar väckts motioner om sänkning av fordonsskatten

för bussar. Motionerna har, bl. a. med hänsyn till att frågan om motorfordonstrafikens

beskattning är under utredning inom 1953 års trafikutredning,

icke föranlett någon riksdagens åtgärd.

I en av 1953 års trafikutredning till chefen för kommunikationsdepartementet

i februari 1960 ingiven framställning rörande busstrafikens driftekonomiska

förhållanden föreslog utredningen med hänsyn till den brydsamma

ekonomiska situation, i vilken ett stort antal bussföretag på landsbygden befinner

sig —- förutom vissa åtgärder av ekonomisk och trafikpolitisk karaktär

— en provisorisk lättnad i beskattningen av busslinjetrafiken. Sålunda

föreslogs att bussföretag med linjetrafik på landsbygden i avbidan på ställningstagandet

till frågan om direkta stödåtgärder skulle erhålla restitution

av halva den fordonsskatt, som erlagts för år 1960 i fråga om bussar i nämnda

trafik.

Chefen för kommunikationsdepartementet delade i propositionen nr 98 till

1961 års riksdag utredningens uppfattning om behovet av ekonomiskt stöd

åt busstrafiken på landsbygden men ansåg för sin del att bidraget borde utgå

efter individuell prövning av de skilda bussföretagens ekonomiska förhållanden.

Bidragets storlek föreslogs i propositionen maximerat till två kr. per

vagnmil, och det för bidragsgivningen erforderliga beloppet beräknades till

2 milj. kr.

I de i samband med propositionen behandlade motionerna 1:23 och 11:54,

1:633 och 11:753 samt 1:358 och 11:418 yrkades lindring av fordonsskatten

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

3

för bussar, i de båda förra motionsparen med 50 procent och i det senare

motionsparet med 40 procent.

Sammansatta stats- och bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 1 förslaget i propositionen och avstyrkte bifall till

motionerna.

Frågan om skattelättnader för bussar behandlades även av 1962 års riksdag.

Sålunda hemställdes i motionerna 1:149 och 11:195 att riksdagen såsom

en provisorisk stödåtgärd för busstrafiken på landsbygden skulle besluta om

restitution av hälften av erlagd fordonsskatt fr. o. m. år 1961 i huvudsaklig

överensstämmelse med det förslag, som framlades av 1953 års trafikutredning.

I motionerna 1:473 och 11:574 däremot yrkades sänkning av fordonsskatten

för bussar med 40 procent.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 avstyrkte bevillningsutskottet

bifall till motionerna och anförde bl. a. följande.

De nu utgående behovsprövade bidragen å tillhopa 2 milj. kronor medför

att väsentligt högre belopp kan utgå till den ekonomiskt minst bärkraftiga

trafiken än enligt de generellt verkande bidragssystem, som föreslås i motionerna.

Utskottet vill även erinra om riksdagens tidigare, i andra sammanhang

uttalade uppfattning att erforderligt stöd till viss verksamhet i princip

inte bör ske i form av lättnader vid beskattningen utan genom direkta bidrag.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet inte kan ansluta sig till motionärernas

förslag om ett generellt stöd till busstrafiken genom skattelättnader

utan anser att de bidrag, som även i fortsättningen kan krävas för upprätthållande

av samhällsnödvändig busstrafik, bör utgå efter behovsprövning

i de enskilda fallen. Det ankommer emellertid inte på bevillningsutskottet

att taga ställning till storleken av erforderligt bidrag, utan denna fråga torde

få avgöras i annat sammanhang.

Motionerna

I motionerna 1:522 och 11:536 framhåller motionärerna i huvudsak följande.

Erfarenheterna från det hittills tillämpade statsbidragssystemet visar,

att en betydande del av landsbygdstrafiken har behov av bidrag för att uppnå

täckning av de med trafiken förenade kostnaderna. De redovisade underskotten

enbart på stödberättigade linjer uppgick enligt 1961 års bidragsansökningar

till 6,3 milj. kr., eller 11 procent av totalkostnaderna i sökandenas

trafikrörelse, och enligt 1962 års ansökningar till närmare 9,9 milj.

kr. I kostnaderna ingår som en betungande post fordons- och drivmedelsskatter,

som varje bussföretag tvingas betala för gemensamma ändamål, medan

endast vissa företag får återbäring i form av statsbidrag.

Emot ett bidragssystem baserat på prövning av ansökningar från enskilda

trafikutövare talar bl. a. det förhållandet, att systemet med nödvändighet

måste verka tungrott. Den enklaste formen för generella åtgärder, som en
2

Bi haag till riksdagens protokoll 1963. 7 sand. Nr 15

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

ligt motionärernas mening är att föredraga, synes vara att sänka fordonsskatten

för bussar.

Trafikutredningen har i sin år 1960 avgivna framställning rörande busstrafikens

driftekonomiska förhållanden konstaterat, att fordons- och drivmedelsskatterna

är avsedda att ingå i ett system, varigenom olika kategorier

av motorfordon svarar för av dem förorsakade kostnader enligt den s. k.

kostnadsansvarighetsprincipen. Utredningen har uttalat att kostnadsansvarighetsprincipen

för bussarnas del inte brytes, om upp till hälften av bussarnas

totalskatt antages motsvara deras bidrag till motorfordonstrafikens gemensamma

kostnader. Utredningen föreslog för sin del som en provisorisk

åtgärd att restitution borde ske av hälften av den fordonsskatt, som för år

1960 erlagts i fråga om bussar, vilka den 1 januari 1960 var godkända för

användning på linjer som till minst fyra femtedelar låg utanför stads planlagda

område.

Några skäl att begränsa skattesänkningen enbart till vissa bussar föreligger

enligt motionärernas mening emellertid inte. De ekonomiska svårigheterna

för den kollektiva persontrafiken förefinns i snart sagt alla typer av

husslinjetrafik, och riskerna att generella åtgärder skall innebära otillbörliga

fördelar för vissa företag måste bedömas som ytterligt små. En lämplig

reduktion av beskattningen synes enklast kunna ske genom nedsättning med

40 procent av de för bussarna utgående fordonsskatterna. Detta skulle innebära

en minskning av bussarnas totalbeskattning med 12—13 procent och

alltså väl rymmas inom den av trafikutredningen angivna ramen.

Frågan om sänkning av brännoljeskatten

Gällande bestämmelser

För motorbrännolja utgår dels särskild skatt — brännoljeskatt — och dels

allmän energiskatt. Däremot är brännolja liksom andra drivmedel och

bränslen undantagna från allmän varuskatt.

Före den 1 januari 1962 erlades brännoljeskatten kvartalsvis efter deklaration

av den, som var registrerad som ägare till brännoljedrivet motorfordon.

Skattesatsen utgjorde 30 öre per liter. Jämlikt 5 § förordningen den 15

december 1961 om brännoljeskatt, vilken förordning trädde i kraft den 1

januari 1962, utgår skatten med 34 öre per liter; dock att skatt, som erlägges

av tillverkare, registrerad leverantör eller vid införsel, utgår endast med 31

öre per liter. Bestämmelserna innebär att flertalet förbrukare, som numera

inköper oljan i beskattat skick, erlägger skatt efter den lägre skattesatsen.

För de s. k. blandade förbrukarna, dvs. de som använder motorbrännolja

både för drift av motorfordon och för annat ändamål och vilka fortfarande

erlägger skatten kvartalsvis efter deklaration, utgår däremot skatten efter

den högre skattesatsen. De blandade förbrukarna äger dock rätt att i dekla
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

5

rationen tillgodogöra sig avdrag för den brännolja, som använts för annat

ändamål än fordonets framförande.

Energiskatten utgör för motorbrännolja 2,5 öre per liter.

Frågans tidigare behandling

Vid 1961 års höstriksdag framlades i propositionen nr 188 bl. a. förslag

om betydande lättnader rörande den direkta beskattningen. För att till viss

del kompensera inkomstbortfallet genom denna skattesänkning och andra

i propositionen förordade åtgärder föreslogs vidare att den allmänna varuskatten

skulle höjas från 4 till 6 procent samt att bensin- och brännoljeskatterna

skulle höjas med 5 resp. 4 öre per liter, motsvarande vad som skulle

ha utgått, om motorbränslena hade varit underkastade omsättningsskatt.

I de i anledning av propositionen väckta motionerna 1:697 och 11:848

samt 1:721 och 11:882 hemställdes om avslag på förslaget om höjning av

drivmedelsskatterna. I motionerna 1:727 och 11:876 hemställdes dels om avslag

på förslaget om höjning av brännoljeskatten och dels att bensinskatten

skulle höjas med endast 3 öre per liter.

Förslaget om höjning av bensinskatten behandlades av bevillningsutskottet

i dess av riksdagen i denna del godkända betänkande nr 79, vari utskottet

tillstyrkte propositionsförslaget om höjning av bensinskatten.

Det i propositionen nr 188 framlagda förslaget om höjning av brännoljeskatten

behandlades av bevillningsutskottet i betänkande nr 74. Utskottet

avstyrkte därvid bifall till propositionen i denna del. I en vid betänkandet

fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. anfördes bl. a. följande.

Enligt utskottets mening bör en höjning av bensinskatten även föranleda

en i stort sett motsvarande skärpning av skatten på motorbrännolja för att

förhindra snedvridning i nuvarande konkurrensförhållanden. Det eventuella

stöd, som den tyngre yrkesmässiga trafiken kan vara i behov av, bör,

såsom utskottet tidigare i andra sammanhang framhållit, inte ges beskattningsvägen

utan i annan ordning.

Av anförda skäl anser sig utskottet inte kunna bifalla avslagsyrkandet i

motionerna 1:697 och 11:848, 1:721 och 11:882 samt 1:727 och 11:876 utan

tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag om höjning av skatten på motorbrännolja

med fyra öre per liter.

Riksdagen biföll det förslag, som innefattades i den vid betänkandet fogade

reservationen.

I motionerna 1:335 och 11:413, 1:341 och 11:417 samt 1:457 och 11:542

ävensom i motionen 1:467 vid 1962 års riksdag yrkades att brännoljeskatten

skulle sänkas med fyra öre per liter.

Bevillningsutskottet tillstyrkte i sitt betänkande nr 27 bifall till berörda

motionsyrkanden.

I en till betänkandet fogad reservation av herr John Ericsson m. fl. av
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

styrkte reservanterna bifall till motionsyrkandena om sänkning av brännoljeskatten

under åberopande bl. a. av att de skattemässiga pålagorna på

bilismen i princip borde drabba densamma likformigt för att förhindra

snedvridning i konkurrensförhållandena.

Riksdagen beslutade i enlighet med den av herr John Ericsson m. fl. till

betänkandet fogade reservationen.

Motionerna

Som motivering för yrkandet i motionerna 1:525 och 11:622 framhåller

motionärerna, att den av 1961 års höstriksdag höjda skatten på motorbrännolja

är en tung börda för de jordbrukare och andra företagare som i

sin förvärvsverksamhet är beroende av lastbil eller traktor. Den redan förut

hårt trängda tunga lastbilstrafiken förorsakas härigenom konkurrenssvårigheter,

och för konsumenten tar sig brännoljeskatten uttryck i höjda varupriser.

Särskilt hårt drabbas landsbygdens befolkning, som i hög grad är

beroende av buss som kommunikationsmedel och lastbil som transportmedel.

För de glesbyggda norrlandslänen är skatten på grund av de långa avstånden

en hård belastning. Inte minst för möjligheterna att lokalisera företag

till landsbygden kan dessa fördyringar få kännbara konsekvenser. Enligt

motionärernas mening skulle en lindring av drivmedelsbeskattningen

därjämte vara en välbehövlig och välmotiverad lättnad för jordbruket i dess

nuvarande besvärliga läge. Mot bakgrunden härav är det angeläget att snarast

möjligt sänka motorbrännoljeskatten till den nivå som var rådande före

den av 1961 års höstriksdag genomförda höjningen, dvs. med 4 öre per liter.

Utskottet

Utskottet behandlar till en början yrkandet i motionerna 1:522 och 11:536

om sänkning av fordonsskatten för bussar fr. o. m. den 1 januari 1964 med

40 procent.

Enligt förordningen om automobilskatt skall fordonsskatt årligen erläggas

för här i riket registrerade bussar. Skatten utgår med dels en enhetlig

grundavgift och dels en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Grundavgiften

utgör 110 kronor. För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg utgör tillläggsavgiften

33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,

minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt

utgör 1 353 kronor för 5 000 kg av tjänstevikten och 55 kronor för

varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten till den del denna överstiger

5 000 kg. Skattesatserna har därvid avvägts med hänsyn till bussarnas vägförslitning

och kravet på vägarnas standard.

I syfte att vidmakthålla mindre lönsam linjetrafik med buss huvudsakligen

på landsbygden beslutades första gången vid 1961 års riksdag att

statsbidrag skulle utgå för viss sådan trafik. Bidragsgivningen grundas på

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

7

individuell prövning av behovet och den ekonomiska bärigheten av trafiken.

För att inte motverka önskvärda rationaliseringsåtgärder är bidraget maximerat

till två kronor per vagnmil. Om synnerliga skäl därtill föreligger kan

dock högre bidrag utgå. Statsbidrag utgår inte till trafikföretag, som helt

eller till övervägande del ägs av staten. För innevarande budgetår har för

ändamålet anvisats tillhopa 2,7 milj. kronor. I årets statsverksproposition

föreslår chefen för kommunikationsdepartementet mot bakgrunden av hittills

vunna erfarenheter vissa ändringar i grunderna för bidragssystemet

och hemställer att anslaget för budgetåret 1963/64 skall höjas till 3 milj.

kronor.

Med hänsyn till kravet på eu tillfredsställande transportförsörjning inom

olika delar av landet måste en del av den linjetrafik, som för närvarande

inte är lönsam, likväl upprätthållas för tillgodoseende av de mest angelägna

trafikbehoven. Enighet torde också råda om att de trafikföretag, som uppehåller

sådan trafik, i rimlig omfattning bör erhålla kompensation från det

allmänna. Meningarna är däremot delade rörande formerna för det ekonomiska

stöd, som bör ifrågakomma. Motionärerna anser för sin del, att ett

system med generella skattelättnader är att föredraga framför nuvarande

behovsprövade bidrag.

Ett generellt bidrag i form av sänkt fordonsskatt för bussar på sätt förordas

i motionerna skulle enligt utskottets mening inte ge den lättnad, som

erfordras för att de i ekonomiskt hänseende sämst ställda företagen skall

kunna upprätthålla ur samhällssynpunkt nödvändig trafik. Fordonsskatten

utgör nämligen en relativt obetydlig del av trafikföretagens totala omkostnader.

Motionärernas förslag skulle därjämte innebära ett omotiverat högt

skattebortfall genom subventionering av busstrafiken, eftersom även statliga

företag och åtskilliga enskilda företag, som inte är i behov av statligt

stöd, skulle få del av skattesänkningen. I detta sammanhang vill utskottet

även framhålla angelägenheten av att automobilbeskattningen drabbar olika

kommunikationsmedel och trafikföretag så likformigt som möjligt för undvikande

av rubbningar i konkurrensförhållandena. Med hänsyn härtill och

till den inom 1953 års trafikutredning pågående revisionen av vägtrafikbeskattningen

torde det inte vara lämpligt att nu vidtaga åtgärder, som medför

ändringar i busstrafikens beskattning.

Enligt utskottets mening talar övervägande skäl för att stödet åt busstrafiken

fortfarande bör vara utformat som ett behovsprövat individuellt bidrag.

Den hittillsvarande bidragsgivningen har trots att relativt begränsade

medel stått till förfogande visat sig ha stor betydelse för de bidragsberättigade

företagens möjligheter att upprätthålla linjetrafik inom områden

med alltför otillräckligt trafikunderlag för en lönsam verksamhet. Utskottet

vill emellertid inte bestrida, att bidragsbestänimelserna i vissa hänseenden

varit mindre tillfredsställande. Detta har även uppmärksammats av

chefen för kommunikationsdepartementet, som i årets statsverksproposition

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr tö år 1963

föreslagit vissa ändringar rörande bidragsgivningen. Det ankommer emellertid

inte på bevillningsutskottet att taga ställning till vilka åtgärder, som

bör vidtagas i detta hänseende.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1:522 och 11:536.

Utskottet behandlar härefter yrkandet i motionerna 1:525 och 11:622 om

sänkning av skatten pa motorbrännolja med fyra öre per liter fr. o. in.

den 1 april innevarande år.

Före den 1 januari 1962 utgjorde skatten på motorbrännolja 30 öre per

liter. Efter nämnda tidpunkt utgör skattesatsen 34 öre per liter för hos kontrollstyrelsen

registrerade förbrukare — vissa s. k. blandade förbrukare,

d. v. s. de som inköper motorbrännolja i obeskattat skick och använder oljan

både för drift av motorfordon och för annat ändamål — samt 31 öre per

liter för övriga förbrukare, vilka inköper motorbrännolja i beskattat skick.

Vid 1961 års höstriksdag genomfördes på grundval av förslag i propositionen

nr 188 lättnader i den direkta beskattningen. Därvid ansågs det av

samhällsekonomiska skäl erforderligt att det inkomstbortfall, som föranleddes

av skattesänkningen och andra i anledning därav vidtagna åtgärder,

till viss del kompenserades genom en höjning av den allmänna varuskatten

och drivmedel sskatterna. Eftersom drivmedlen inte varit föremål för den

skärpning av den indirekta beskattningen, som införandet av den allmänna

varuskatten innebar, ansågs det påkallat att skatten på motorbränslena höjdes,

så att priserna på dessa varor kom upp i samma nivå, som skulle ha

gällt, om allmän varuskatt utgått för dem.

Den genomförda höjningen av den allmänna varuskatten accentuerar i

högre grad än tidigare angelägenheten av en likformig skattebelastning på

drivmedel och andra konsumtionsvaror, som är underkastade den allmänna

varubeskattningen. Dessutom bör såsom utskottet ovan framhållit beskattningen

drabba bilismen likformigt för att förhindra snedvridning i konkurrensförhållandena.

Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna

tillstyrka en sänkning av skatten på motorbrännolja.

Det bör i detta sammanhang även framhållas att 1961 års höjning av

brännoljeskatten genom den omläggning av beskattningen, som skedde

fr. o. m. den 1 januari 1962, i realiteten för åtskilliga förbrukare, däribland

flertalet bussföretag, inte medförde en höjning av skattesatsen med fyra

öre utan endast med ett öre per liter. Alla, som använde brännolja för motordrift,

redovisade före den 1 januari 1962 sin förbrukning efter en skattesats

av 30 öre per liter. Oregistrerade förbrukare inköper efter nämnda tidpunkt

oljan i beskattat skick, varvid skatten ingår i priset med 31 öre per

liter. I enlighet härmed innebär omläggningen för bl. a. bussarnas del en

skattehöjning med endast ett öre per liter. För lastbilarnas del är skattehöjningen

något större beroende på att tidigare möjlighet till avdrag för

s. k. skattefri förbrukning (motordrift för lastning och lossning etc.) bortfallit.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

9

Under hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till

motionerna 1:525 och 11:622.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:522 av herrar Sveningsson

och Ringaby samt 11:536 av herr Nordgren om sänkning

av fordonsskatten för bussar, samt

2) de likalydande motionerna 1:525 av herr Virgin m. fl.

och 11:622 av herr Cassel m. fl. om sänkning av brännoljeskatten,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Einar Eriksson, fröken

Ranmark, herrar Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson

och Billman; samt

från andra kammaren: herrar Allard, Gustafson i Göteborg, Nilsson i

Svalöv, Kärrlander, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås, Andersson

i Essvik, fru Holmqvist och herr Nilsson i Tvärålund.

Reservationer

I) av herrar Gösta Jacobsson, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås,

vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna 1:522

av herrar Sveningsson och Ringaby samt 11:536 av herr Nordgren — ansett,

att utskottet bort tillstyrka motionärernas förslag om en sänkning av

fordonsskatten för bussar med 40 procent och således under punkten 1)

bort hemställa,

att riksdagen, med bifall till förenämnda motioner, måtte

antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskalt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

1922 om automobilskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §.

Skatt utgår---sextio kronor;

c) för annan---tjänstevikten; ävensom

för omnibus dels grundavgift med sjuttio kronor dels ock

tilläggsavgift med följande belopp:

om tjänstevikten icke överstiger femtusen kilogram tjugu

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av

tjänstevikten minskad med niohundra kilogram; samt

om tjänstevikten överstiger femtusen kilogram, åttahundratjugu

kronor för femtusen kilogram av tjänstevikten

och trettiotre kronor för varje påbörjat tal av etthundra

kilogram av återstående del av tjänstevikten;

d) för annan---ettusentvåhundra kronor.

Det åligger---av skatten.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1964.

II) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson, Billman, Gustafson i Göteborg,

Nilsson i Svalöv, Christenson i Malmö, Magnusson i Borås och Nilsson

i Tvärålund, vilka — under åberopande av innehållet i de likalydande motionerna

1:525 av herr Virgin m. fl. och 11:622 av herr Cassel m. fl. — ansett,

att utskottet under punkten 2) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av förenämnda motioner måtte

antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring av 5 § förordningen den 15 december

1961 (nr 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 15 december

1961 om brännoljeskatt skall erhålla följande ändrade

lydelse.

5 §.

Skatten utgår med trettio öre för liter, dock att skatt,

som erlägges av tillverkare eller registrerad leverantör eller

vid införsel, skall utgöra allenast tjugusju öre för liter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 15 år 1963

Därest särskilda förhållanden det föranleda, äger kontrollstyrelsen

medgiva, att skatt skall erläggas med allenast

tjugusju öre för liter även av registrerad förbrukare, om

dennes förbrukning av brännolja för drift av motor i motorfordon

är av betydande omfattning.

Skatten beräknas---av volymen.

Denna förordning träder i kraft den 1 april 1963.

III) av herrar Lundström, Billman, Gustafson i Göteborg och Christenson

Malmö beträffande punkten 1) i utskottets hemställan.

Emil Klhlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

630228

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.