Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag snarast om allmänna varuskattens omläggande till att uttagas i partihandelsoch produktionsledet för att därmed underlätta hänsynstagande till social s

1963-03-12 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:16, Skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag snarast om allmänna varuskattens omläggande till att uttagas i partihandelsoch produktionsledet för att därmed underlätta hänsynstagande till social s

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

1

Nr 16

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om upphävande eller omläggning av viss indirekt beskattning.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 11 av herrar Isacson och Ringaby samt

II: 15 av herr Nordgren m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte företaga en skyndsam

utredning rörande vilka punktskatter som bör avskaffas i och med att

omsättningsskatten erhållit sin nuvarande höjd»;

2) de likalydande motionerna I: 259 av herrar Thorsten Larsson och Harald

Pettersson samt II: 304 av herr Hansson i önnarp m. fl., vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta avskaffa den särskilda varuskatten på socker

och sirap fr. o. m. den 1 juli 1963, samt att vederbörande utskott matte utarbeta

förslag till härför erforderliga författningsändringar och övergångsbestämmelser;
3)

de likalydande motionerna I: 260 av fröken Nordström m. fl. och II:

300 av fröken Elmén m. fl., vari hemställts, »alt riksdagen måtte besluta att

den särskilda varuskatten på tandpulver, tandkräm och munvatten slopas

fr. o. m. den 1 juli 1963, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härav

föranledda författningsändringar»;

4) de likalydande motionerna I: 429 av herr Boheman och II: 533 av herr

Kollberg, vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

framhålla betydelsen av att en fullständig utredning rörande den tekniska

utformningen av det indirekta skattesystemet framlägges i samband med de

förslag till skattereformer som enligt föreliggande planer skall av allmänna

skatteberedningen slutföras år 1964»;

5) de likalydande motionerna I: 445 av herrar Stefanson och Nyman samt

II: 538 av herrar Westberg och Gustafsson i Borås, vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte

företaga en skyndsam utredning av gällande punktskatter i syfte att nå den

av 1952 års kommitté för indirekta skatter förordade likformigheten i den

indirekta beskattningen»;

6) de likalydande motionerna I: 446 av herr Stefanson m. fl. samt II: 436

av herrar Kollberg och Berglund, vari hemställts, »att riksdagen med förordande

av en provisorisk nedsättning av den särskilda försäljningsskatten på

1 Hihanq till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

guldsmedsvaror uppdrager åt skatteutredningen att utarbeta förslag härtill

i sådan ordning att proposition kan föreläggas 1964 års riksdag»;

7) de likalydande motionerna I: 516 av herr Bengtson m. fl. och II: 629

av herr Nordgren in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att försäljningsskatt

på grammofonvaror (grammofoner, grammofonverk etc. samt

grammofonskivor) enligt förordningen den 5 mars 1948 med däri senare vidtagna

ändringar icke må utgå fr. o. m. den 1 juli 1963, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar

och övergångsbestämmelser; ävensom

8) motionen I: 443 av herr Ferdinand Nilsson m. fl., vari bl. a. hemställts

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag snarast om

allmänna varuskattens omläggande till att uttagas i partihandels- och produktionsledet

för att därmed underlätta hänsynstagande till social skatteavvägning

och produktionens behov.

Såvitt avser motionen 1:443 upptar utskottet till behandling i detta betänkande

endast det första i motionens hemställan upptagna yrkandet. Övriga

i motionen framställda yrkanden behandlar utskottet i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:260, 1:443, 1:445, 1:446, 1:516, II-15,

II: 304 och II: 533.

Gällande bestämmelser m. m.

Allmän varuskatt utgår enligt förordningen den 1 december 1959 (nr 507)

om allmän varuskatt från och med år 1960 för varor, som försäljes eller på

annat sätt tillhandahålles eller tages i anspråk inom riket, samt för varor,

som införes till riket. Allmän varuskatt skall även erläggas för tjänsteprestation,

ifall denna huvudsakligen har avseende på skattepliktiga varor. Från

den principiella skatteplikten undantages vissa varor.

Den allmänna varuskatten höjdes genom förordning den 15 december 1961

(nr 625) från och med 1962 från 4 till 6 procent av beskattningsvärdet.

Inkomsterna av allmän varuskatt beräknas för budgetåret 1963/64 till

2 800 milj. kronor.

Särskild varuskatt och utjämningsskatt. Varuskatt infördes genom förordningen

den 25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt. Genom förordning den 25

november 1960 (nr 612) har dels rubriken till nämnda förordning ändrats till

förordning om särskild varuskatt, dels företagits sådana ändringar, som föranledes

av den i 1958 års tulltaxa begagnade nomenklaturen, och dels öppnats

möjligheter för importgrossister att genom registrering hos kontrollstyrelsen

i beskattningshänseende jämställas med inhemska tillverkare. Sär
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 3

skild varuskatt utgår för socker med 20 öre och för sirap med 16 öre för

kilo samt för choklad, konfektyrvaror och glass med 65 procent, för spritdrycksessenser

med 50 procent, för tandkräm och munvatten med 20 procent,

för puder, nagellack och likartade skönhetsmedel med 65 procent samt

för parfymer, hårvatten etc. med 40 procent av varans beskattningsvärde

ävensom för spelkort med en krona per lek. Varans beskattningsvärde är

för de kemisk-tekniska preparaten av kosmetisk typ i princip lika med det

pris varan betingar vid försäljning till detaljist och för övriga varor i princip

lika med det pris varan betingar vid försäljning i större poster till

grossist.

I samband med den provisoriska lösningen av vissa problem för livsmedelsindustrien

till följd av Sveriges anslutning till EFTA infördes genom

förordning den 3 juni 1960 (nr 258) utjämningsskatt på vissa choklad- och

konfektyrvaror samt på wafers och biscuits. Utjämningsskatten utgår med

50 öre per kilogram av de skattepliktiga varorna.

Den särskilda varuskatten inklusive utjämningsskatten är för budgetåret

1963/64 beräknad till ca 350 milj. kronor. För inhemska tillverkare och registrerade

importörer kan det sammanlagda skattebeloppet fördelas efter

varugrupperna på följande sätt.

Choklad- och konfektyrvaror.......... 205 milj. kronor

Socker och sirap .................... 60 » »

Spritdrycksessenser .................. 0,4» »

Tekniska preparat.................... 70 » »

Spelkort............................ 1 » ®

Till dessa belopp kommer skatt, som av oregistrerade importörer erlägges

till tullverket vid införsel till riket.

Försäljningsskatt. När den tidigare allmänna omsättningsskatten slutligt

avvecklades från och med den 1 juli 1948 ersattes denna i fråga om tre särskilda

varugrupper för vilka s. k. skärpt omsättningsskatt utgått, nämligen

mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror, av en särskild försäljningsskatt.

Denna skatt utgår som regel med 20 procent av försäljningsvärdet,

dock att skatten skall för grammofonvaror utgå med visst belopp per enhet

och för importerade mattor med visst belopp för kilogram. Dessa styckeskatter

skall motsvara skatt beräknad efter 20 procent av försäljningsvärdet

till konsument.

Försäljningsskatten beräknas under budgetåret 1963/64 inflyta med 53

milj. kronor. Detta belopp kan fördelas på de beskattade varuområdena med

39 milj. kronor på guldsmedsvaror, 9 milj. kronor på grammofonvaror och

5 milj. kronor på mattor.

Pälsvaruskatt. Genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) om skatt å

vissa pälsvaror, vars senaste lydelse framgår av förordningarna den 25 mars

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

1960 (nr 118) och den 8 december 1961 (nr 637), ersattes tidigare omsättningsskatt

för pälsvaror med en särskild pälsvaruskatt, som efter 1961 års

författningsändring har formen av värdeskatt. För beredda pälsskinn utgår

skatten med 10 procent av skinnets beskattningsvärde, som beträffande inom

riket beredda skinn fastställes av Kungl. Maj :t och skall motsvara det pris

skinnet anses betinga vid utlämning från berederi och som beträffande importerade

skinn är lika med importpriset med tillägg av tull. Gällande beskattningsvärden

framgår av kungörelsen den 12 oktober 1962 (nr 528). För

varor, helt eller delvis bestående av pälsskinn, utgår skatten vid införsel med

procenttal från 2 till 8 av importpriset jämte därå belöpande tull. Pälsvaruskatt

kan under budgetåret 1963/64 beräknas inflyta med ca 4 milj. kronor.

Skatt på läskedrycker utgår med 33 öre per liter. Bestämmelser om beskattningen

är meddelade i förordningen den 27 maj 1960 (nr 253) om tillverkning

och beskattning av malt- och läskedrycker. De skattepliktiga läskedryckerna

utgöres i huvudsak av kolsyrade sådana drycker. Läskedrycksbeskattningen

har varit gällande från och med år 1940. Nu gällande skattesats

fastställdes av 1958 års riksdag. Skatteinkomsterna är för budgetåret

1963/64 beräknade till ca 70 milj. kronor.

Skatt på kaffe infördes år 1939 genom förordning den 22 december 1939

(nr 877). Nuvarande skattesats, 35 öre per kilogram för orostat kaffe resp.

45 öre för rostat kaffe, fastställdes av 1946 års riksdag. Importen beräknas

innevarande budgetår uppgå till 81 000 ton. Skatteinkomsten är för budgetåret

1963/64 upptagen till 29 milj. kronor.

Frågornas tidigare behandling

De i förevarande motioner berörda frågorna om punktskatternas avskaffande

och om omläggning av den allmänna varuskatten till tidigare led har

förut varit föremål för riksdagens ställningstagande vid ett flertal tillfällen.

I sina betänkanden nr 28 och nr 39, vilka, utom i fråga om ett

motionsyrkande, som redovisas nedan, godkändes av riksdagen, avstyrkte

bevillningsutskottet de motioner som vid 1962 års riksdag väcktes beträffande

dessa spörsmål. Den i motionerna I: 429 och II: 533 framförda motiveringen

för utredning av det indirekta skattesystemet har motionsvis icke

tidigare varit föremål för riksdagens ställningstagande.

Punktskatternas avskaffande

I betänkande nr 28/1962 anförde utskottet att inkomstbortfallet vid avskaffande

av punktskatterna icke kunde anses oväsentligt. Med hänvisning

till sitt betänkande nr 79/1961 framhöll utskottet, att allmänna skatteberedningen

enligt sina direktiv har att överse det nuvarande skattesystemet och

att därvid särskild uppmärksamhet torde ägnas frågan huruvida alla ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

gående punktskatter bör bestå vid sidan av den generella indirekta beskattningen.

Med hänsyn till att frågan redan var föremål för utredning fann

utskottet inte skäl tillstyrka den i motionerna begärda riksdagsskrivelsen.

Allmän varuskatt i partihandels- eller produktionsledet

Utskottet anförde i sitt betänkande nr 39/1962 att det i dåvarande läge

enligt utskottets mening knappast fanns tillräckliga skäl för en omläggning

av sättet för uttagande av den allmänna varuskatten och erinrade om att

utskottet i denna fråga tidigare framhållit att det emellertid inte är uteslutet

att allmänna skatteberedningen kan finna att denna fråga bör omprövas.

Vid behandling av utskottets betänkande nr 39/1962 stannade kamrarna

i olika beslut beträffande utredningsyrkandet om i vilket led den allmänna

varuskatten bör uttas. Enär de olika meningarna inte syntes kunna sammanjämkas

och frågan ej kunde bli föremål för gemensam votering, anmälde

utskottet i memorial nr 54/1962 för riksdagen att frågan enligt utskottets

mening för då innevarande riksdagssession förfallit.

Motionerna

Principiella yrkanden

I de likalydande motionerna 1: 11 och 11: 13 hänvisas till att 1952 års kommitté

för indirekta skatter i sitt betänkande rörande den statliga indirekta

beskattningen (SOU 1957:13) betonade det angelägna i att den indirekta

beskattningen gjordes likformig. En vara borde således inte beskattas högre

än en annan, om inte särskilda motiv för den högre beskattningen förelåge.

Kravet på likformighet i beskattningen finge dock inte utesluta att jämsides

med en generell indirekt beskattning bibehölles en särbeskattning av sådana

varor, som enligt utbildad praxis ansetts böra beskattas i särskild ordning.

De punktskatter, som enligt kommitténs mening borde upphöra vid genomförandet

av en allmän indirekt beskattning, var skatten på glass — som ansågs

böra avskaffas under alla förhållanden — skatten på tandkräm, munvatten

och schamponeringsmedel, skatten på essenser och extrakter, avsedda för

beredning av alkoholhaltiga drycker, ävensom försäljningsskatten på guldsmedsvaror

och grammofonvaror samt pälsvaruskatten. Gemensamt för alla

dessa skatter är att de inbringar staten relativt obetydliga inkomster och

är försedda med en förhållandevis kostsam administration för skatteuppbörd

och kontroll. För de skattskyldiga medför dessa skatter ett merarbete

och eu omgång som inte står i rimlig proportion till de skattebelopp de inbringar

staten.

I och med att omsättningsskatten höjdes, är skälen för att slopa de punktskatter

som inte är betingade av särskilda omständigheter än starkare än tidigare.

Enligt motionärernas mening bör en omprövning företagas beträffande

området för punktskatter. I första hand bör enligt motionärernas mening

de punktskatter slopas, som kommittén för den indirekta beskatt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

ningen tagit med i sin förenämnda uppräkning. Även de skatter som kommittén

lämnade utanför närmast på grund av deras fiskala betydelse, eller

i varje fall en del av dem, bör kunna avskaffas.

Även i de likalydande motionerna I: 429 och II: 533 hänvisas till 1952 års

kommitté för indirekta skatter, som var enig om att den indirekta beskattningen

borde så utformas, att den icke påverkade konsumtionsvalet. Denna

målsättning har man frångått med den allmänna varuskatten dels genom

att behålla punktskatterna och dels genom att varuskatten uttages såväl på

den färdiga varan som på förbrukningsartiklar vid produktionen och på investeringar.

Även energiskatten medverkar till en olika belastning på varorna.

Det fria konsumtionsvalet bör vara en fast utgångspunkt för det indirekta

skattesystemets utformning. I enlighet härmed bör speciella skatter

icke uttas på råvaror, energi, förbrukningsartiklar och investeringar. En likformig

indirekt beskattning innebär från konkurrenssynpunkt en neutral

beskattning. Denna neutralitet är aktuell såväl på hemmamarknaden som i

fråga om exporten.

Från ekonomisk-politisk synpunkt är varuskatten i sin nuvarande utformning

irrationell, enär utformningen bl. a. innebär att belastningen på konsumtion

och inv esteringar sammanknutits. Genom varuskatten liar en permanent

belastning införts på näringslivets investeringar. Från konjunktursynpunkt

är en sådan fastlåsning felaktig, vilket i nuvarande konjunkturläge

är uppenbart.

Såväl varuskatten på investeringar som energiskatten har lagts på produktionen

utan närmare utredning om effekten för olika branscher och

företag; ej heller har verkningarna för den svenska exporten beaktats. Någon

mot dessa kostnadsskatter svarande utjämningsskatt uttages icke vid

import av varor till Sverige. Ej heller sker någon restitution vid export av

varor från Sverige. Det system som sålunda tillämpas här i landet är direkt

motsatt det som många av vara konkurrentländer tillämpar. Där söker man

på allt sätt befria exporten från kostnadsskatter samtidigt som man belastar

importen med utjämningsskatter i syfte att jämställa in- och utländsk

produktion i konkurrensen på hemmamarknaden. Genom konstruktionen

av vårt indirekta skattesystem är svensk produktion sålunda i flera hänseenden

sämre ställd än motsvarande produktion i utlandet.

Inom EEC, där medlemsländerna sedan mycket lång tid tillbaka haft generella

indirekta skatter, har utarbetats ett förslag till harmonisering av

de generella indirekta skatterna. Det lär innebära en rekommendation av

den s. k. mervärdesskatten. Denna har praktiskt tillämpats i Frankrike. Eu

mervärdesskatt innebär en fördelad skatteuppbörd och samtidigt en likformig

belastning på samtliga varor, och i övrigt synes denna skatteform kunna

medge större anpassbarhet än det system som tillämpas här i landet. Denna

likformighet och anpassbarhet är icke beroende av skattens höjd utan är en

direkt konsekvens av den tekniska utformningen. Enligt motionärernas mening

bör denna skatteform utredas, vilket icke skedde inom 1952 års kommitté.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 7

I direktiven för allmänna skatteberedningen har sagts att varuskatten

skall utgöra ett bestående element i skattesystemet. Även om det kan förutsättas

att den allmänna skatteberedningen kommer att behandla här berörda

problem, vill motionärerna med hänsyn till den stora betydelse som utformningen

av det indirekta skattesystemet har för vårt näringsliv och med

hänvisning till det anförda föreslå att riksdagen understryker vikten av att

en fullständig utredning rörande den tekniska utformningen av det indirekta

skattesystemet utan dröjsmål genomföres och framlägges.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 445 och II: 538 anför, att flera

av de punktskattebelagda varuslagen inte har mer lyxkaraktär än en mångfald

andra varuslag och att det i varje fall inte är statens sak att avgöra vad

som för den enskilda människan kan betraktas som lyxkonsumtion eller ej.

Punktskatterna innebär ofta ett ingrepp från statens sida i människornas

fria konsumtionsval. Motionärerna ansluter sig till vad 1952 års kommitté

för indirekta skatter framhöll beträffande det angelägna i att den indirekta

beskattningen gjordes likformig. Kravet på likformighet i beskattningen

finge dock inte utesluta att jämsides med en generell indirekt beskattning

bibehölls en särbeskattning av sådana varor som enligt utbildad praxis ansetts

böra beskattas i särskild ordning såsom sprit- och maltdrycker, tobak

samt motorfordon och motorbränsle.

De punktskatter som enligt kommitténs mening borde upphöra vid genomförandet

av en allmän indirekt beskattning var skatten på tandkräm, munvatten

och schamponeringsmedel, skatten på essenser och extrakter avsedda

för beredning av alkoholhaltiga drycker ävensom försäljningsskatten på

guldsmedsvaror och grammofonvaror samt pälsvaruskatten. Gemensamt för

alla dessa skatter är att de inbringar staten relativt obetydliga inkomster och

är förenade med en förhållandevis kostsam administration för skatteuppbörd

och kontroll.

I motionen I: H3 hävdas att den allmänna varuskatten har starka drag

av vad som kan rubriceras som motsatsen till socialt hänsynstagande vid beskattningen.

Familjeförsörjaren drabbas hårdare än den ensamstående. Då de

prisbilliga nödvändighetsvarorna betyder mera för dem som har det mindre

gott ekonomiskt ställt, drabbar skattens utvidgning dessa hårdare än de

bättre ekonomiskt ställda. Företagare med växlande inkomster, skuldsatta

och sociala understödstagare träffas trots minimal skattekraft likväl av denna

otidsenliga skatteform.

Redan vid skattens tillkomst ifrågasattes om den icke även av rent praktiska

skäl borde uttagas, icke i detaljhandeln »vid disk», utan i partihandelseller

produktionsstadiet. Från de sociala synpunkter som ovan berörts skulle

en sådan utformning av konsumtionsbeskattningen möjliggöra en differentiering

och avvägning med hänsyn till produktionen och till en varas betydelse

från konsumenternas synpunkt. Det skulle vara möjligt att ta hänsyn

till sociala skäl och således från skatten undanta för livsuppehället nödvändiga

varor samt lägga skattens tyngdpunkt på lyx- och överflödskonsumtion.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

> rkanden beträffande särskilda varuområden

A. Särskild varuskatt

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1: 259 och II: 305- anföres

bl. a. att socker är ett av våra allra viktigaste livsmedel och att den inhemska

produktionen därav upprätthålles av beredskapsskäl och därför åtnjuter

ett icke oväsentligt skydd. Punktskatten på socker, från vilken socker,

som användes inom choklad- och konfektyrindustrien är undantaget, leder

till att de svenska hushållens sockerkonsumtion beskattas med 60 milj.

kronor, vartill kommer allmän varuskatt med i runt tal 3,8 milj. kronor. En

annan olägenhet med sockerskatten är enligt motionärerna att den försämrat

det svenska sockrets konkurrenskraft gentemot handeln i Danmark och

Norge.

Beträffande beskattningen av tandkräm framhålles i de likalydande motionerna

1:260 och 11:300 att redan vid införandet av skatten på tandpulver,

tandkräm och munvatten anfördes starka betänkligheter, som grundade sig

pa att tandkräm inte är någon lyxvara. Betänkligheterna har enligt motionärerna

blivit allt starkare, sedan det visat sig att tandkräm har en icke obetydlig

kariesförebyggande effekt. Användningen av tandpasta och munvatten befordrar

eu god munhygien, och denna är av största betydelse för förebyggande

av tandsjukdomar, varför dessa varor bör betraktas som värdefulla hygieniska

preparat och inte som lyxartiklar.

Motionärerna anser, att ett borttagande av skatten på nämnda varor skulle

''sara ägnat att stimulera förbrukningen av dem. Härigenom kan en viss reducering

av kostnaderna för tandvården tänkas bli följden, varför något reellt

inkomstbortfall ej behöver uppkomma, om skatten slopas.

B. Försäljningsskatt

1 de likalydande motionerna I:U6 och 11: 536 erinras om, att frågan om

försäljningsskatten på guldsmedsvaror enligt motionärernas mening kommit

J ett nytt läge genom att man i Danmark beslutat att från och med den 1

april 1963 icke beskatta guldsmedsbranschens varor högre än andra varuslag.

Under de gångna åren har svenskar vid resor i utlandet köpt guldsmedsvaror

framför allt i Italien, där guldvarorna är relativt billiga men i utförande

icke kan mata sig med vad som tillverkas här i landet. Det är mycket stora

summor, som på detta sätt undandrages den svenska guldsmedsbranschen,

och en av huvudanledningarna till att det är billigt att köpa t. ex. i Italien är

försäljningsskatten. När nu den danska särbeskattningen bortfaller, betyder

detta, att guldsmedsvaror även i Danmark blir betydligt billigare än här

hemma. Den svenska guldsmedsnäringen står kvalitativt högt och har möjligheter

att få ut sina varor på andra marknader under förutsättning, att

man kan satsa helt och fullt på hemmamarknaden. Sviker hemmamarknaden,

blir möjligheterna till produktion här i landet starkt beskurna, vilket

skapar sysselsättningsproblem för den specialutbildade arbetskraften inom

denna bransch. Det förefaller branschens utövare orättvist och orimligt, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 9

just varor av ädla metaller och ädla stenar skall belastas med högre skatt än

mycket av det krafs som säljes i landet och av vilket det mesta är importerat.

Motionärerna framhåller vidare såsom en olägenhet med försäljningsskatten

det merarbete, som landets guldsmedsaffärer ålägges, då de tjänstgör

som inkasserare av skatten. Föreskrifterna angående bokföring av skattepliktiga

varor är många och besvärliga för en icke bokföringskunnig. Ett bibehållande

av försäljningsskatten skulle enligt motionärernas mening mycket

snart medföra, att tillverkningen i Sverige av guldsmedsvaror reducerades

till ett minimum. Guldsmedsbranschen behöver en konkurrens på lika

villkor med andra gåvobranscher.

Beträffande försäljningsskatten på grammofonvaror framhålles i de likaIvdande

motionerna I: 516 och II: 629 att bandspelaren och magnetofonbandet

under senare år blivit en allt starkare konkurrent till grammofonen och

grammofonskivan och att detta förhållande bidragit till minskad avsättning

av grammofonvaror. Produktionsminskningen har ostridigt drabbat i första

hand den värdefullare repertoaren, svensk seriös musik och svensk populärmusik

utanför den många gånger relativt kortlivade schlagerrepertoaren.

Möjligheterna att producera god svensk musik och göra denna känd här

hemma och utomlands har därmed begränsats.

Skattens utformning som eu styckeskatt medför även att skattebelastningen

på olika typer av skivor blir synnerligen ojämn, vilket knappast står i

överensstämmelse med i övriga skattesammanhang tillämpade principer. I

vissa fall utgår försäljningsskatten med belopp motsvarande under 10 procent

av försäljningspriset, i andra med 25 procent och ofta ännu högre, speciellt

i de fall då utförsäljningar eller realisationer av skivor av olika skäl

äger rum.

Särbeskattningen av grammofoner och grammofonskivor får enligt motionärernas

uppfattning anses vara synnerligen anmärkningsvärd såväl med

hänsyn till förhållandena på andra områden inom kulturlivet som i jämförelse

med andra punktbeskattade varuområden. Då beskattningen principiellt

icke längre kan försvaras synes anledning föreligga att behandla

frågan om ett upphävande av skatten på nämnda varor utan att allmänna

skatteberedningens ståndpunktstagande avvaktas.

Utvecklingen inom grammofonbranschen har också varit sådan att ett avskaffande

av specialskatten framstår såsom nödvändigt för tillgodoseende

av det allmän-kulturella önskemålet om upprätthållande och utökning av

inspelning av värdefullare musikverk ävensom med hänsyn till den belastning

i övrigt som skotten utgör för värdefulla avsnitt inom vårt kulturliv.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

Utskottet

I motionerna 1:11 och II: 15 har hemställts om utredning rörande avskaffandet

av vissa punktskatter i och med att den allmänna varuskatten erhållit

sin nuvarande höjd, medan motionärerna i motionerna I: 445 och II:

538 hemställt om en likartad utredning i syfte att nå den av 1952 års kommitté

för indirekta skatter förordade likformigheten i den indirekta beskattningen.

Gemensamt för förevarande motioner är att de hänvisar till nämnda

kommitté, som i sitt betänkande uttalat att en vara inte borde beskattas

högre än en annan om inte särskilda motiv förelåg för den högre beskattningen.

De punktskatter som enligt kommitténs mening borde upphöra vid införandet

av en allmän indirekt beskattning var skatten på tandkräm, munvatten,

schamponeringsmedel, spritdrycksessenser samt på guldsmeds-, grammofon-

och pälsvaror. Utredningsyrkandena avser i första hand punktskatterna

på dessa varuområden. Enligt motionärerna erhåller staten härigenom

relativt obetydliga inkomster, vilka icke står i proportion till statens administrationskostnader

och de skattskyldigas merarbete. I motionerna 1:11 och

II: 15 yrkas därjämte att utredningen bör omfatta de skatter, som kommittén

lämnade utanför på grund av deras fiskala betydelse, exempelvis skatten på

kaffe och läskedrycker.

I vissa motioner yrkas upphävande från och med den 1 juli 1963 av punktskatterna

på särskilda varuområden, som omfattas av förenämnda motionsyrkanden.

Sålunda innehåller motionerna 1: 260 och II: 300 yrkande om upphävande

av den särskilda varuskatten på tandkräm m. m. samt motionerna

I: 516 och II: 629 yrkande om upphävande av försäljningsskatten på grammofonvaror.

Vidare föreligger ett utredningsyrkande i motionerna I: 446 och

11:436 om provisorisk nedsättning av den särskilda försäljningsskatten på

guldsmedsvaror. På det förevarande punktskatteområdet yrkas därjämte i

motionerna I: 259 och II: 304 upphävande av den år 1958 införda särskilda

varuskatten på socker och sirap.

I motionerna I: 429 och II: 533 hemställes att riksdagen i särskild skrivelse

måtte framhålla betydelsen av en fullständig utredning rörande den tekniska

utformningen av det indirekta skattesystemet. Motionärerna framhåller

vikten av att den indirekta beskattningen är likformig och ur konkurrenssynpunkt

neutral, vilket man frångått icke blott genom att behålla

punktskatterna utan även genom att uttaga allmän varuskatt på förbrukningsartiklar

vid produktionen och på investeringar. Sådan effekt har enligt

motionärerna även energiskatten. Genom konstruktionen av vårt indirekta

skattesystem är svensk produktion i flera hänseenden sämre ställd än

motsvarande produktion i utlandet. Motionärerna finner det möjligt att den

s. k. mervärdeskatten skulle erbjuda en ur angivna synpunkter bättre lösning

av den indirekta beskattningen och vrkar därför att denna skatteform

utredes.

Vad slutligen angår den i detta sammanhang till behandling upptagna mo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963 11

tionen 1:443 bär däri bl. a. hemställts om riksdagsskrivelse med begäran

om utredning i syfte att uttaga den allmänna varuskatten i partihandels- och

produktionsledet för tillgodoseende av sociala skattesynpunkter och produktionens

behov. Motionärerna anför, att härigenom skulle från beskattningen

kunna undantagas för livsuppehället nödvändiga varor och skattens tyngdpunkt

läggas på lyx- och överflödskonsumtion.

Utskottet får till en början erinra om att punktskatterna varit föremål för

väsentliga ändringar sedan 1952 års kommitté för indirekta skatter avgav

sitt betänkande år 1957. En betydande skärpning av vissa skattesatser ägde

rum och nya skatteområden tillkom sålunda i samband med 1958 års beslut

i försvarsfrågan. Inom de särskilda varuskatternas område har vidare av

handelspolitiska skäl tillkommit utjämningsskatt, varjämte skattetekniska

omläggningar ägt rum. Vidare infördes genom beslut av 1959 års höstriksdag

en allmän varuskatt. Skattesatsen, som ursprungligen var 4 procent, höjdes

fr. o. m. år 1962 till 6 procent. Förutsättningarna för punktskatternas avskaffande

är således idag väsentligt annorlunda än när 1952 års kommitté

tog ställning till detta spörsmål. I årets statsverksproposition är de särskilda

varuskatterna för budgetåret 1963/64 beräknade till 415 milj. kronor. Om

därtill räknas skatten på kaffe, 29 milj. kronor, och läskedrycksskatten, omkring

70 milj. kronor, uppgår statsinkomsterna av dessa punktskatter till

cirka 515 milj. kronor.

Utskottet kan biträda motionärernas mening att punktskatterna i vissa

fall har ofördelaktiga verkningar och påverkar konsumenternas val i de fall

där substitut till de punktbeskattade varorna erbjudes. I samma mån som

beskattningen belastar viss bransch kan detta således gynna närliggande

obeskattade varuområden. I och för sig torde det enligt utskottets uppfattning

vara så, att ju mer den allmänna varuskatten höjes desto mer framträder

olägenheterna av punktskatterna.

Såsom 1962 års bevillningsutskott framhöll i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 28 torde allmänna skatteberedningen ägna särskild uppmärksamhet

åt frågan huruvida alla utgående punktskatter bör fortbestå vid sidan

av den allmänna varuskatten. Utskottet anser det synnerligen önskvärt

att allmänna skatteberedningen i sitt arbete finner lösningar i fråga om avvägningen

av den indirekta beskattningen, som möjliggör en mer likformig

belastning av denna beskattning. Utskottet har härvid inte tagit ställning till

i vad mån man av särskilda skäl bör bibehålla vissa punktskatter.

Beträffande yrkandet i motionerna I: 429 och II: 533 får utskottet erinra

om att allmänna skatteberedningen förklarat sig ha för avsikt att om möjligt

framlägga förslag rörande fysiska personers beskattning under år 1964.

Om det lyckas skatteberedningen att framlägga ett förslag rörande fysiska

personers" beskattning utgår utskottet ifrån, att ett sådant förslag även kommer

att avse delar av den indirekta beskattningen. Det får utifrån dessa utgångspunkter

rent tidsmässigt anses uteslutet, att Kungl. Maj :t skulle fa möjligheter

att på grundval av allmänna skatteberedningens förslag redan till

1964 års riksdag framlägga förslag till en så genomgripande skattereform,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

som åsyftas i sistnämnda motioner, bl. a. beroende på att förslag av denna

karaktär kräver ett omfattande remissförfarande.

Med hänsyn till det sålunda anförda vill utskottet förorda, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att motionerna överlämnas till

allmänna skatteberedningen för beaktande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: It av herrar Isacson och

Ringaby samt II: 15 av herr Nordgren m. fl. om avskaffande

av punktskatter,

2) de likalydande motionerna 1:259 av herrar Thorsten

Larsson och Harald Pettersson samt II: 304 av herr Hansson

i Önnarp m. fl. om upphävande av den särskilda varuskatten

på socker och sirap,

3) de likalydande motionerna 1: 260 av fröken Nordström

m. fl. och II: 300 av fröken Elmén m. fl. om upphävande av

den särskilda varuskatten på tandkräm m. m.,

4) de likalydande motionerna I: 429 av herr Boheman och

II: 533 av herr Kollberg om en teknisk omläggning av vissa

delar av det indirekta skattesystemet,

5) de likalydande motionerna 1:445 av herrar Stefanson

och Nyman samt II: 538 av herrar Westberg och Gustafsson

i Borås om utredning rörande punktskatterna,

6) de likalydande motionerna 1:446 av herr Stefanson

m. fl. samt II: 436 av herrar Kollberg och Berglund om provisorisk

nedsättning av den särskilda försäljningsskatten på

guldsmedsvaror,

7) de likalydande motionerna I: 516 av herr Bengtson

m. fl. och II: 629 av herr Nordgren m. fl. om upphävande av

försäljningsskatten på grammofonvaror, ävensom

8) motionen I: 443 av herr Ferdinand Nilsson m. fl. i vad

den avser uttagande av den allmänna varuskatten i partihandels-

och produktionsledet,

överlämnas till allmänna skatteberedningen för beaktande.

Stockholm den 12 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 16 år 1963

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Einar Eriksson*,

Stefanson, Oscar Carlsson*, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Hellebladh* och Sundin; samt

från andra kammaren: herrar Brandt, Allard, Nilsson i Svalöv, Vigelsbo,

Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, fru Holmqvist, herr Enskog och

fru Kristensson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herr Gösta Jacobsson.

Stockholm 1963. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 830329

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1963:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen den 3 juni 1960 a1 i texten