Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för reparation och underhäll av byggnad.

1963-03-19 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:19, Betänkande i anledning av väckta motioner om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för reparation och underhäll av byggnad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 ur 1963

1

Nr 19

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för reparation

och underhäll av byggnad.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 49 av herr Stefanson m. fl. och II: 57 av

herr Källenius m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning i syfte att så ändra beskattningsreglerna

i fråga om beräkning av inkomst av annan fastighet

(hyresfastighet), att avdrag får göras med visst belopp för avsättningar avsedda

för framtida re para t io n s beh o v »; samt

2) de likalydande motionerna I: 369 av herr Harald Pettersson m. fl. och

II: 428 av herr Börjesson i Glömminge m. fl. vari hemställts, »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om prövning och förslag till riksdagen

om sådana ändringar i kommunalskattelagen, att avdrag för reparation

och underhåll medges för kostnader för iståndsättande av byggnad till

en nivå, som kan anses motsvara en rationell användning».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 57 och II: 428.

Å byggnad nedlagda kostnader som hänför sig till intäkternas förvärvande

eller bibehållande kan enligt gällande bestämmelser avdragas antingen

omedelbart vid taxering för det beskattningsår, under vilket skattskyldig

fått vidkännas kostnaderna, eller ock genom årliga värdeminskningsavdrag.

I fråga om inkomstkällorna jordbrukfastighet och annan fastighet, vilken

inte taxeras enligt schablon, samt rörelse (22, 25 och 29 §§ kommunalskattelagen)

gäller sålunda att kostnader för reparation och underhåll

av b y g g n a d får avdragas på en gång, medan kostnader för ny-,

till- eller ombyggnad i princip inedgives till avdrag allenast i den mån de

täckes av årliga värdeminskningsavdrag.

Till reparations- och underhållsarbeten räknas sådana åtgärder, som erfarenhetsmässigt

måste vidtas någon eller några gånger under en byggnads

1 Bihang till riksdagens protokoll 1063. 7 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 1!) är 1963

livslängd på grund av normal förslitning och som inte medför att byggnadens

karaktär förändras. Till underhållsarbeten räknas i enlighet härmed regelmässigt

ommålning, omläggning av tak, insättning av nya fönster o. dyl.

Det är den tekniska beskaffenheten hos arbetet som sådant som är avgörande

för om reparation skall anses föreligga eller inte. Härvidlag är i princip

utan betydelse om byggnaden i det speciella fallet ökat i värde. Avdrag

för beräknad (inte verklig) kostnad kan under vissa omständigheter fa

göras, nämligen då det är fråga om dylikt i och för sig till reparation hörande

arbete, soin utförts med dyrbarare material än det som ursprungligen

kommit till användning. I detta fall får avdragas vad det skulle ha kostat

att utföra arbetet med ursprungsmaterialet.

Vid total ombyggnad medgives inte — här bortses naturligtvis från värdeminskning

— avdrag för någon del av kostnaderna, inte ens för beräknade

reparationskostnader (jfr RÅ 1951 not Fi 65). Svårlösta gränsbedöinningar

uppkommer emellertid i samband med byte av delar av byggnad.

Till en början kan härvid konstateras att byte av hela stommen till en byggnad

givetvis bör anses som nybyggnad, medan däremot byte av en tröskel

lika klart är hänförligt till reparation. Byte av ytterväggar torde i regel

böra hänföras till ombyggnad, eftersom väggarna normalt bör ha samma

livslängd som byggnaden. Även om ytterväggarna vid bytet är uttjänta torde

bytet regelmässigt böra betraktas som icke avdragsgillt ombyggnadsarbete.

Även byggnadsgrunden bör normalt ha samma varaktighet som byggnaden

i övrigt och ett byte av grunden i dess helhet kan därför endast i undantagsfall

hänföras till reparation. Enahanda är förhållandet med helt utbyte

av bjälklag och takstolar. Byte av även betydande delar av bjälklag eller

takkonstruktion hänföres emellertid i praxis till reparation.

Ersättande av övriga delar av byggnad, såsom takbeläggning, dörrar,

fönster, golv, korkmattor, tapeter, skåpanordningar m. in. i kök, spis, skorstensstock,

värmepanna in. m., hänföres i regel till reparation och underhåll.

För avdragsrätt kräves härvid — såsom förut nämnts — inte att byte

sker till delar av samma typ och material som de utbytta delarna men avdraget

begränsas till att avse beräknade kostnader för ett utbyte till ursprungsföremålet

respektive ursprungsmaterialet.

Eftersom till reparations- och underhållskostnader räknus endast »normala»

utgifter för byggnaden, hänföres kostnader föranledda av extraordinära

omständigheter vanligen till icke avdragsgill kapitalförlust. Exempel

härå utgör brand, naturkatastrof, översvämning och explosion m. in. (jfr

dock RÅ 1940 not Fi 368 och 1958 not Fi 1723, där avdrag medgavs för

iståndsättande av stormskadad eller genom snötryck ramponerade lador).

Åtgärder för avhjälpande av rena felaktigheter i en byggnads konstruktion

medför inte rätt till reparationsavdrag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1969

3

Kostnader för flyttning av en byggnad är inte avdragsgilla. Däremot kan

arbeten utförda på byggnaden i samband med flyttningen vara att anse som

reparation. Härför förutsättes emellertid att arbetena verkligen föranletts

av ett reparationsbehov och inte av flyttningen (jfr RÅ 1961 not Fi 1319).

Om man vid flyttning av byggnad nedmonterar densamma och sedan uppför

den på nytt, blir arbetena att anse som ombyggnad (RÅ 1949 not Fi 196).

Vad angår byggnad, som rasat, har regeringsrätten i ärende angående förhandsbesked

uttalat att skattskyldig i sådant fall icke äger åtnjuta avdrag

för kostnader för byggnadsarbeten till annan del än de avser reparation som

utförts på byggnaden före raset (se riksskattenämndens meddelande 1955

nr 4: 3).

I fråga om samtliga här berörda förvärvskällor gäller från och med 1959

års taxering att avdrag får göras för kostnader för anskaffning och insättning

av vissa utrustningsdetaljer i skyddsrum, vilken utrustning endast har

värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom speciella dörrar, luckor och karmar

för dessa m. m. Detta gäller även om arbetena till sin natur är att hänföra

till om- eller tillbyggnad.

Vad angår annan fastighet, som delvis användes i rörelse och delvis såsom

bostad, gäller att en fördelning av havda reparationskostnader skall

göras mellan rörelsedelen och bostadsdelen.

Intäkter och kostnader i inkomstkällan annan fastighet redovisas enligt

kontantprincipen. Intäkter upptas sålunda i deklaration avseende det beskattningsår

de kontant influtit. Avdrag får göras för utgifter, bl. a. reparationskostnader,

i den mån de kontant erlagts under beskattningsåret. Någon

rätt till inkomstutjämning mellan olika beskattningsår genom skattefri

avsättning av medel för framtida reparationer föreligger alltså

inte. Frågan om sådan inkomstutjämning med tillämpning av en kontometod

prövades av 1957 års skatteutredning men avvisades under hänvisning

främst till de stats- och kommunfinansiella verkningar en sådan anordning

— åtminstone på kortare sikt -—- skulle medföra. Utredningen underströk

även den begränsning i kontometoden, som ligger däri att den endast

kan bli av värde för den, som från början har så goda vinstförhållanden

att han äger möjlighet göra de för framtida utjämning erforderliga avsättningarna

— och också gör dem. Även andra skäl talade enligt utredningens

mening mot införande av en kontometod. Det var förenat med avsevärda

svårigheter att finna en rationell grund för såväl maximeringen av den

årliga avsättningen som den sammanlagda storleken av de avsatta beloppen.

Vidare måste kontornetodcn antagas ge upphov till ett så stort antal

konton att därigenom myndigheternas kontrollmöjligheter i hög grad försvårades.

1* intrång till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 19

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1963

Motionsyrkanden av samma innebörd som i de likalydande motionerna

1:49 och 11:57 har tidigare prövats av riksdagen, senast år 1962. I sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 47 avstyrkte bevillningsutskottet

motionerna. Utskottet anförde därvid bl. a. följande.

Principen om beskattningsårets slutenhet är alltjämt grundläggande för

våra skattelagar, om än betydande avsteg gjorts under de senaste femton

åren. Genom lagstiftningen om förlustutjämning har de särskilt påtagliga

nackdelarna av beskattningsårets slutenhet undanröjts. Vidare får de mest

aktuella spörsmålen om den progressiva beskattningens verkningar anses

åtminstone provisoriskt lösta genom lagstiftningen om ackumulerad inkomst

och lagstiftningen om skogskonto. Givetvis har man genom dessa lagstiftningsåtgärder

inte löst alla de problem, som har samband med beskattningen

av inkomster, vilka varierar starkt mellan olika år. Frågan om en

mera omfattande progressionsutjämning hänger emellertid samman med

den översyn av hela vårt skattesystem, som skall verkställas av allmänna

skatteberedningen. Därvid kommer givetvis även att prövas lämpligheten av

ett ökat användande av kontometoden för ernående av skatteutjämning.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges

följande.

I motionerna I: 49 och II: 57 framhålles att underhålls- och reparationskostnaderna

starkt varierar år från år. Från att ha varit ringa under de

första åren efter fastighetens färdigställande ökas de successivt för att

efter 7—10 år uppnå ett maximalt belopp, överstigande det i den årliga

hyreskalkylen beräknade reparationsbehovet, varefter de nedgår till ett

visst minimibelopp. Detta i sin tur medför att underskott uppkommer under

år, då större reparationer måste göras, under det att andra år kan medföra

överskott. En fastighetsägare med en marginalskatt på 50 procent kan

avsätta endast hälften av det belopp som är avsett för fastighetens yttre och

inre reparation, för nybyggda fastigheter reglerat till 0,70 procent av byggnadskostnaderna,

vilket i sin tur medför att han inte kan uppfylla hyresgästernas

rimliga krav på reparationer.

Om enskilda fastighetsägare bereddes möjlighet att göra avsättningar för

täckande av framtida kostnader för reparation, kunde den del av hyran

som avser reparationer till fullo användas för sitt ändamål, vilket skulle

medföra att fastighetsbeståndet förbättrades. Fondavsättningarna bör — enligt

motionärerna — vara bundna vid fastigheten som sådan för att säkerställa

att de avsatta medlen kommer resp. fastighet till godo.

Motionärerna erinrar även om den möjlighet de allmänna bostadsföretagen,

vilkas fastigheter taxeras enligt särskild schablonregel, har att under

år med ringa reparationsbehov skattefritt fondera hyresintäkter för framtida

reparationer.

Motionärerna i motionerna I: 369 och II: 428 förmenar att skattedom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1963 5

stolarna i sina avgöranden intar en mycket restriktiv hållning når det

gäller att bedöma vad som är hänförligt till reparation och underhåll

av byggnad. Följden härav har blivit, att de reparationsarbeten som utförs

mera tar sikte på att återställa byggnaden i sitt ursprungliga skick än på

att sätta byggnaden i ett skick som motsvarar tidens standard och som möjliggör

ett rationellt utnyttjande. Detta i sin tur har medfört att jordbrukets

ekonomibyggnader befinner sig i en fortgående försämring i hela vårt land.

Enligt motionärernas uppfattning bör man eftersträva en lagstiftning som

stimulerar näringslivet att ständigt anpassa sin produktionsapparat efter

den moderna teknikens landvinningar. Detta kan ske bland annat därigenom

att avdrag för kostnader för reparation och underhåll medgives med

belopp som kan anses motsvara en rationell användning av byggnaden.

Utskottet

I de förevarande motionerna upptas vissa frågor som sammanhänger med

rätten till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för omändrings- och

reparationsarbeten in. m. å fastigheter.

Utskottet behandlar till en början det längre gående utredningsyrkandet i

de likalydande motionerna I: 369 och II: 428 om utvidgning av avdragsrätten

för i byggnad nedlagda kostnader till att avse för närvarande inte

avdragsgilla kostnader för iståndsättande av byggnader till en nivå, som kan

anses motsvara en rationell användning. Motionärerna erinrar om att avdrag

vid taxeringen ofta vägras för reparationskostnader, när annat byggnadsmaterial

än det ursprungliga användes eller när mindre omdisponeringar

av byggnader företas. Följden härav har blivit att reparationsarbetena

_ för att största möjliga skatteavdrag skall erhållas ■— mera tar sikte

på att återställa byggnaden i sitt ursprungliga skick än att få byggnaden i

ett skick, som motsvarar tidens standard och kravet på rationellt utnyttjande.

Gällande bestämmelser om rätt till avdrag för kostnader för reparation

och underhåll återfinnes i kommunalskattelagen beträffande jordbruksfastighet

i 22 § och beträffande annan fastighet i 25 § samt beträffande rörelse

i 29 §. I stort sett är bestämmelserna i detta hänseende likalydande.

Med hänsyn till att spörsmålet nu tagits upp ur mera principiell synpunkt,

beröres här inte mindre divergenser i utformningen av de olika paragraferna.

Redogörelsen anknyter till normalfallet, d. v. s. ägarens rätt till avdrag.

Innebörden av gällande bestämmelser är att verkliga utgifter för reparation

och underhåll av byggnad får avdragas på eu gång. Till reparation och

underhåll hänföres sådana arbeten, som erfarenhetsmässigt måste företagas

någon eller några gånger under en byggnads livslängd i takt med den norma
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1963

la förslitningen. Det är den tekniska karaktären hos arbetet soin konstituerar

rätten till avdrag; omändringsarbeten leder sålunda i regel till förlust

av avdragsrätten. Syftet med avdragsrätten får anses vara att bibehålla

fastigheten i ett gott skick i sin ursprungliga konstruktion. Om vid ett reparationsarbete

skulle ha använts annat eller dyrbarare material än det ursprungliga,

medges likväl avdrag för en beräknad kostnad nämligen vad

det skulle ha kostat att utlöra arbetet med ursprungsmaterialet, givetvis

högst intill den verkliga utgiften.

Föreligger ny-, till- eller ombyggnad, och därmed torde i regel jämställas

förändringsarbeten, föreligger inte någon rätt till avdrag för den verkliga

utgiften eller för en beräknad reparationskostnad. Det är nämligen avsett

att dessa kostnader skall kompenseras genom årliga värdeminskningsavdrag

i förhållande till byggnadens på ena eller andra sättet beräknade

värde.

Utskottet finner det här ifrågavarande motionsyrkandet värt beaktande.

Sasom framgår av det anförda är gällande avdragsregler för reparation och

underhåll så utformade att de verkar hämmande på utvecklingen. Avdragsratten

är i princip beroende av att byggnaden bibehålies i sitt ursprungliga

skick, ett förhållande som leder till att ägaren, då han står inför situationen

att rusta upp byggnaden, väljer att inrätta sig efter avdragsreglerna

iramför att, med förlorad avdragsrätt, tillgodose kraven på tidsenlig standard

hos och rationell användning av byggnaden. Om frågan bedömes ur

samhällsekonomisk synpunkt är det föga tillfredsställande, att ägaren får avdrag

föi kostnader, som likväl inte medger ett ändamålsenligt utnyttjande

av byggnaden, medan avdrag vägras, om ett motsvarande belopp användes

lör att sätta byggnaden i stånd, låt vara genom viss ombyggnad eller omändring.

I sistnämnda fall har dock ägaren med samma kostnad vunnit ett

lcsultat, som möjliggör ökat ekonomiskt utbyte och därmed även ökade

skatteintäkter för det allmänna. Utskottet finner det således angeläget, att

frågan om gränsdragning mellan avdragsgilla och icke avdragsgilla kostnader

för byggnadsarbeten blir föremål för översyn och får med det anförda

tillstyrka motionerna I: 369 och II: 428.

I de likalydande motionerna I: 49 och II: 57 föreligger utredningsyrkande

beträffande frågan om rätt till avdrag vid inkomstberäkningen av hyresfastigheter

för avsättning av medel, avsedda för framtida reparationsbehov.

Därvid har motionärerna erinrat om att reparationsbehovet beträffande

hyresfastigheter varierar från år till år samt att vid år med låga reparationskostnader

uppstår ett inkomstöverskott, som till hälften tas i anspråk

för skatt. Om möjlighet gavs till skattefria fondavsättningar under år av

överskott, skulle de enskilda ägarna av hyresfastighet på ett bättre sätt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1963

7

kunna möta de år, då reparationsbehov verkligen uppkommer, något som

även kommer hyresgästerna till godo. Motionärerna framhåller i sammanhanget

även de gynnsamma regler, som i detta hänseende gäller för de

s. k. allmännyttiga bostadsföretagen. Dessa senare har genom beskattningsreglernas

utformning viss möjlighet att under år med låga reparationskostnader

skattefritt avsätta medel för att i framtiden möta sådana kostnader.

Utskottet ställer sig positivt även till nu förevarande motionsyrkande.

Visserligen föreligger genom särskild lagstiftning rätt till förlustutjämning

mellan olika beskattningsår, men detta torde inte vara till fyllest i nu förevarande

sammanhang. Motionärerna får anses på ett övertygande sätt ha

visat att det, på grund av variationer år från år i reparationskostnaderna

och inte minst med tanke på den storlek marginalskatten i de aktuella fallen

kan få, föreligger ett verkligt behov av rätt till skattefria avsättningar

till reparationsfonder beträffande hyresfastigheter i enskild ägo. Härvid må

erinras om att de allmännyttiga bostadsföretagen genom skattelagstiftningens

utformning för närvarande har goda möjligheter att avsätta medel för

att, när det behövs, sätta fastigheterna i stånd. Detta är till fördel inte

minst för hyresgästerna. Det är ett skälighetskrav, att övriga ägare av hyresfastigheter

beredes liknande möjligheter till fonderingar. Utskottet vill

framhålla, att en anordning med skattefria avsättningar till sådana reparationsfonder

på längre sikt inte leder till något skattebortfall för det allmänna

utan endast till en omfördelning av skatten på skilda år. Betryggande

garanti mot missbruk torde föreligga, om man, såsom motionärerna föreslagit,

binder fondavsättningarna vid fastigheten som sådan. Med det anförda

vill utskottet, som instämmer i motionärernas uppfattning att frågan

bör lösas skyndsamt utan att resultatet av allmänna skatteberedningens arbete

avvaktas, tillstyrka motionerna I: 49 och II: 57.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte

1) med bifall till de likalydande motionerna I: 49 av herr

Stefanson in. fl. och II: 57 av herr Källenius in. fl. i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning i syfte

att så ändra beskattningsreglerna i fråga om beräkning av

inkomst av annan fastighet (hyresfastighet), att avdrag får

göras med visst belopp för avsättningar avsedda för framtida

reparationsbehov; samt

2) med bifall till de likalydande motionerna 1:369 av

herr Harald Pettersson m. fl. och II: 428 av herr Börjesson i

Glömminge in. fl. i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 dr 1963

prövning och förslag till sådana ändringar i kommunalskattelagen,

att avdrag för reparation och underhåll medges för

kostnader för iståndsättande av byggnad till en nivå, som

kan anses motsvara en rationell användning.

Stockholm den 19 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN EPiICSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, Stefanson,

Oscar Carlsson, Gustaf Elofsson, Wärnberg, Yngve Nilsson, Kronstrand,

Tage Johansson och Hellebladh; samt

från andra kammaren: herrar Allard, Vigelsbo, Engkvist, Asp, Christenson

i Malmö, Andersson i Essvik, fru Nettelbrandt, herr Darlin, fru

Holmqvist* och fru Kristensson.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar John Ericsson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Tage Johansson, Hellebladh,

Allard, Engkvist, Asp, Andersson i Essvik och fru Holmqvist, vilka

ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I de---(= utskottets yttrande s. 5 rad 13 uppifrån — s. 6 råd 13

uppifrån)--— — beräknade värde.

Ett tillgodoseende av detta motionsyrkande skulle rubba de principer på

vilka det nuvarande avdragssystemet är uppbyggt och därmed avvägningen

mellan sådana kostnader som får avdragas på en gång och sådana som tillgodoräknas

genom värdeminskningsavdrag. Härvid må erinras om att en särskild

sektion inom skattelagssakkunniga utreder ispörsmålet om avskrivning

av jordbruksbyggnader och att även allmänna skatteberedningen torde komma

att beakta frågor om avskrivning å byggnader. Det är också utskottets

mening att en ändring i avdragsreglerna för reparation och underhåll

knappast kan komma till stånd utan översyn av själva inkomstbegreppet.

En utvidgad avdragsrätt på sätt motionärerna tänkt sig skulle således kunna

återverka på bedömningen av bestämmelserna om realisationsvinstbeskattningen

av fastighet. Utskottet anser sig inte kunna dela motionärernas

uppfattning om att rättstillämpningen, då det gäller avdrag för kostnader

för reparation och underhåll av byggnad, är särskilt restriktiv. Sålunda

förtar den omständigheten, att annat material än ursprungsmaterialet

kommer till användning, inte i och för sig rätten till avdrag, helt eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1963

9

delvis, för havda kostnader. Med det anförda får utskottet avstyrka motionerna

I: 369 och II: 428.

I de---(= utskottets yttrande s. 6 rad 9 nedifrån — s. 7 rad 5

uppifrån)---sådana kostnader.

I anledning härav får utskottet erinra om att 1962 års bevillningsutskott

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 47 avstyrkte liknande

motionsyrkanden som de här föreliggande. Utskottet framhöll därvid att

principen om beskattningsårets slutenhet alltjämt var grundläggande för

vår skattelagstiftning. Genom förordningen om förlustutjämning hade emellertid

de särskilt påtagliga nackdelarna av denna princip undanröjts. Vidare

hade de mest aktuella spörsmålen om den progressiva beskattningens verkningar

åtminstone provisoriskt lösts genom lagstiftningen om ackumulerad

inkomst och om skogskonto. Frågan om en mera omfattande progressionsutjämning,

bl. a. genom ökat användande av kontometoden, hängde

samman med den översyn av hela vårt skattesystem, som verkställes av

allmänna skatteberedningen.

Med hänsyn härtill och då i de nu förevarande motionerna icke anförts

några nya skäl som kan föranleda ändrat ståndpunktstagande från utskottets

sida får utskottet avstyrka motionerna I: 49 och II: 57.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1: 49 av herr Stefanson

m. fl. och II: 57 av herr Källenius m. fl. om viss rätt till avdrag

vid beskattningen av hyresfastighet, samt

2) de likalydande motionerna I: 369 av herr Harald Pettersson

m. fl. och II: 428 av herr Börjesson i Glömminge

m. fl. angående viss rätt till avdrag vid beskattningen för

reparation och underhåll av byggnad,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.