Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk.

1963-04-23 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:20, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

1

Nr 20

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade avskrivningsregler för byggnad som ingår i

rörelse eller jordbruk.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:158 av herr Thorsten Larsson m.fl. samt

11:183 av herrar Hansson i Skegrie och Larsson i Borrby, vari hemställts,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning

av frågan om värdeminskningsavdrag för byggnad som ingår i rörelse

och att förslag till nya regler härför och för värdeminskningsavdrag

för driftbyggnader i jordbruket snarast framlägges i enlighet med vad i motionerna

anförts;

2) de likalydande motionerna 1:437 av herr Hagberg m.fl. och 11:527

av herr Heckscher m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj:t anhålla att särskilda sakkunniga utses för teknisk utredning

om sådan reformering av avskrivningsreglerna för byggnad som ingår i rörelse

eller jordbruk att en ökad avskrivning kan medgivas under byggnadens

första tid; ävensom

3) de likalydande motionerna 1:520 av herr Lundström m.fl. och 11:632

av herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa att Kungl. Maj:t i avvaktan på en vidare

översyn av avskrivningsreglerna avseende byggnader inom rörelse (industribyggnader

o. likn.) till innevarande års höstriksdag framlägger förslag

om rätt till avskrivning intill tio procent av byggnadens värde under

första året.

Såvitt avser de likalydande motionerna 1:520 och 11:632 behandlar utskottet

i detta betänkande endast det under punkten 2 i motionernas hemställan

upptagna yrkandet. Övriga yrkanden i ifrågavarande motioner behandlar

utskottet i betänkande nr 25.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 1:158. 11:527 (jfr 11:526) och 11:632.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 saml. Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

Enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen må från bruttointäkt av jordbruksfastighet

avdrag göras för värdeminskning av till jordbruket

eller dess binäringar eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, däri inbegripna

för driften nödiga bostadsbyggnader.

Närmare bestämmelser om värdeminskningsavdragets beräkning m. m. är

meddelade i punkt 2 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen ävensom

i punkterna 2 b) och d), 3 och 4 i övergångsbestämmelserna till lagen

den 7 december 1951 (nr 790) om ändring i kommunalskattelagen.

Nämnda bestämmelser om värdeininskningsavdrag äger tillämpning vid

inkomstredovisning av jordbruksfastighet såväl enligt kontantprincipen som

enligt bokföringsmässiga grunder, med undantag allenast för den i punkt 2

fjärde stycket av anvisningarna till 22 § meddelade bestämmelsen angående

rätt till s. k. utrangeringsavdrag, vilken avser endast bokföringsmässig redovisning.

Värdeminskningsavdraget bör enligt bestämmelserna beräknas till viss

procent av byggnadens värde. För fastställande av detta värde (avskrivningsunderlaget)

finnes bestämmelser i förenämnda punkt 2 av anvisningarna

till 22 § kommunalskattelagen. Ytterligare anvisningar för tillämpning av

bestämmelserna har lämnats av riksskattenämnden i dess meddelande nr 4:1

år 1954 och nr 5:1 år 1955. Ifrågavarande bestämmelser och anvisningar innebär

i korthet följande.

I första hand upptages värdet till anskaffningskostnaden om denna kan

visas. Härvid beräknas värdeininskningsavdrag enligt värdeminskningsplan.

Vid övergången till beräkning av avdrag å anskaffningskostnaden skall dock

värdet upptagas till anskaffningskostnaden minskad med beloppet av tidigare

åtnjutna värdeininskningsavdrag (samt i förekommande fall med oavskrivet

värde å utrangerad eller avyttrad byggnad). Såsom ingångsvärde i

planen bör på grund härav upptagas det sålunda bestämda restvärdet för

byggnaderna, varefter värdeminskningsavdraget bestämmes till viss procent

av detta ingångsvärde.

Om anskaffningskostnaden ej kan visas, upptages värdet enligt en

schablonmetod, innebärande att värdet av byggnaderna upptages till två

tredjedelar av det under beskattningsåret gällande taxerade jordbruksvärdet,

minskat med däri ingående skogsmarksvärde, i den mån det överstiger

25 000 kronor, samt med skäligt värde å mera betydande naturtillgångar och

särskilda förmåner. Dessa anses såsom mera betydande om värdet av förmånerna

överstiger en tiondedel av det taxerade jordbruksvärdet. Någon

plan för beräkning av värdeminskningsavdraget erfordras icke vid tillämpning

av schablonmetoden. Vidare gäller att varje taxeringsenhet bör behandlas

för sig även för det fall, att flera taxeringsenheter tillsammans

bilda en förvaltningsenhet.

Värdet kan också bestämmas enligt en kombinerad metod, därvid

man utgår från ett värde beräknat enligt sistnämnda schablonmetod. Till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

3

detta värde lägges kostnad för sådan ny-, till- eller ombyggnad, som utförts

efter den tidpunkt, till vilken det enligt schablonen bestämda ingångsvärdet

hänför sig. Å ingångsvärdet beräknas värdeminskningsavdrag för framtiden

enligt plan. Kostnad för senare ny-, till- eller ombyggnad tillägges avskrivningsunderlaget.

Senare ändringar av taxeringsvärdet påverkar däremot inte

avskrivningsunderlaget, då den kombinerade metoden användes.

Värdeminskningsavdraget kan slutligen beräknas enligt ytterligare en

metod. Riksskattenämnden har sålunda uttalat att om en jordbrukare kan

visa anskaffningskostnaden för viss eller vissa byggnader, som uppförts

före den tidpunkt, till vilken det under beskattningsåret gällande taxeringsvärdet

hänför sig, och dessa kostnader enbart för sig överstiger det ovan

schablonmässigt beräknade värdet, han bör äga rätt att beräkna värdeminskningsavdraget

enbart å nämnda kostnader, ehuru de icke omfattar

hela byggnadsbeståndet. Därvid bör dock kostnaderna minskas med medgivna

värdeminskningsavdrag å hela byggnadsbeståndet från och med det

första år på vilket kostnaderna belöper. Avdraget beräknas i detta fall enligt

plan.

I allmänhet medges avdrag för värdeminskning å jordbrukets driftbyggnader

med 1 y2 procent av byggnadens värde.

Oavsett efter vilken metod avskrivningsunderlaget bestämmes kan i vissa

fall ifrågakomma reducering av avskrivningsunderlaget med hänsyn till den

i punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen

meddelade bestämmelsen rörande mervärde för s. k. överloppsbyggnader.

Denna bestämmelse avser endast jordägarens egen bostadsbyggnad — exempelvis

en slottsbyggnad — och sålunda inte driftbyggnader. Driftbyggnader

medräknas i avskrivningsunderlaget även om de tillfälligtvis inte användes.

Skattskyldighet vid försäljning av byggnad å jordbruksfastighet bedömes

enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Detta innebär att skattskyldighet

inte föreligger om fastigheten innehafts tio år eller längre tid.

Vad angår avdrag för kostnad för anskaffning av byggnad, som är avsedd

att användas i ägarens rörelse, gäller att avdrag i princip får åtnjutas

endast i form av årliga värdeminskningsavdrag. Bestämmelserna härom

återfinns i punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. I vissa

särskilda fall får emellertid byggnadskostnaden i sin helhet avdragas under

det år, då utgiften för byggnadens uppförande ägt rum, nämligen i sådana

fall då fråga är om rent tillfälliga byggnader, avsedda att användas

endast ett fåtal år.

Värdeminskningsavdraget beräknas till viss procent av byggnadens värde.

1 princip bör det verkliga anskaffningsvärdet läggas till grund för beräkningen.

Då svårigheter i många fall föreligger att styrka den faktiska anskaffningskostnaden

för byggnad har i praxis godtagits en avskrivning på taxeringsvärdet

(byggnadsvärdet) under beskattningsåret. Understundom torde

- Bihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 20

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

även andra värden kunna komma till användning, beroende på utredningen

i det särskilda fallet, såsom bokförda värdet, brandförsäkringsvärdet eller

ett särskilt efter värdering beräknat värde.

I fråga om fabriker och andra för industriell verksamhet avsedda byggnader

får emellertid som underlag för beräkning av värdeminskningsavdraget

inte alltid användas hela byggnadsvärdet. Från detta värde måste nämligen

i förekommande fall avdragas värdet å sådana maskiner, som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde eller, om fastighetstaxering ännu

inte ägt rum, vid sådan taxering kommer att åsättas särskilt maskinvärde.

Värdet av i byggnad ingående maskiner som åsatts särskilt maskinvärde får

nämligen avskrivas enligt reglerna för räkenskapsenlig eller planenlig avskrivning

å inventarier beroende på om den skattskyldige är berättigad till

räkenskapsenlig avskrivning beträffande dylika tillgångar eller inte. I fråga

om avdrag för värdeminskning å övriga inventarier, vilkas värde vid fastighetstaxeringen

visserligen inräknats i byggnadsvärdet men inte åsatts särskilt

maskinvärde, gäller däremot de för värdeminskning av byggnad fastställda

bestämmelserna. Detta innebär emellertid inte att sådana inventarier

måste avskrivas efter samma låga procentsats som byggnaden i övrigt.

I praxis har högre avdrag medgivits för hissar, värmepannor, varmvattencisterner

m. m.

Storleken av procentsatserna för beräkningen av värdeminskningsavdraget

har i praxis gjorts beroende av den förebragta utredningen om byggnadernas

livslängd. Utan närmare utredning torde avdrag för värdeminskning å

fabriksbyggnader merendels medgivas med 2—3 procent å anskaffningsvärdet.

Efter utredning, som visar att byggnaden är underkastad särskilt

stor slitning, kan högre avdrag få åtnjutas. Sålunda har exempelvis avdrag

för värdeminskning av cellulosafabrik av sten medgivits med 4 procent å

anskaffningsvärdet.

Vid försäljning av byggnad, som är avsedd för stadigvarande bruk i rörelse,

hänföres köpeskillingen för byggnaden inte till intäkt av rörelse —

inte ens till den del som motsvaras av vid taxeringen tidigare åtnjutna avdrag

för värdeminskning. Intäkten blir hänförlig till förvärvskällan inkomst

av tillfällig förvärvsverksamhet. Om influtet belopp blir skattepliktigt eller

inte bedöms sålunda enligt reglerna för realisationsvinstbeskattning vid

försäljning av fast egendom.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande avdrag för värdeminskning av

byggnader som ingår i rörelse eller jordbruk har vid flera tillfällen tidigare

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Vad gäller avskrivning av jordbruksbyggnader har 1957 års riksdag i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhållit att frågan härom måtte bli föremål för

utredning. Denna verkställes för närvarande av den särskilda sektion inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande, nr 20 nr 1963 5

skattelagssakkunniga, som den 14 mars 1958 tillkallats med uppdrag att

utreda vissa spörsmål rörande inkomstberäkningen i förvärvskällan jordbruksfastighet.

Vid 1962 års riksdag väckta motionsyrkanden om bl. a.

ändrade avskrivningsregler för jordbrukets driftbyggnader avvisades av

riksdagen på förslag av bevillningsutskottet, som i sitt betänkande nr 18

hänvisade till att frågan var föremål för utredning.

Beträffande härefter spörsmålet om avskrivning av byggnader i rörelse

har bevillningsutskottet senast år 1962 (bet. nr 18) avstyrkt motionsvis

framställt yrkande om utseende av särskilda sakkunniga »för teknisk utredning

om en sådan reformering av avskrivningsreglerna för byggnad,

som ingår i rörelse, att en ökad avskrivning kan medgivas under byggnadens

första tid». Utskottet erinrade därvid om att 1955 års riksdag vidtog

omredigering av bestämmelserna om avskrivning av byggnader i rörelse i

avsikt att tydligare än tidigare varit fallet markera att hänsyn vid bedömningen

av skälig avskrivningsprocent borde tas till byggnadens ekonomiska

livslängd. Ändringen avsåg att åstadkomma en viss liberalisering av avskrivningsreglernas

tillämpning. Utskottet framhöll att frågan om generösare

avdragsregler i förevarande hänseende inte kan avgöras utan en samtidig

prövning av hur inkomstbegreppet bör vara utformat för byggnad som är

anläggningstillgång. Sålunda kan, menade utskottet, en liberalisering av

värdeminskningsbestämmelserna motivera en utökad skatteplikt för avskrivning

som återvinnes vid avyttring av byggnaden. Utskottet hänvisade

också till att frågan om värdeminskningsavdrag för byggnader i rörelse kan

antas komma att behandlas av allmänna skatteberedningen.

Av innehållet i motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna 1:158 och 11:183 framhålles bl. a. att nu

tillämpade grunder vid taxering för inkomst av jordbruksfastighet har

vissa betänkliga konsekvenser, som kan sägas vara rationaliseringshämmande.

Som exempel anföres att jordbrukarna vanligen icke torde medges avdrag

för hela kostnaden vid modernisering av ekonomibyggnad, då vid utbyte

av förslitna delar av byggnaden nytt modernt material användes eller

t. ex. ny inredning insättes. Likaledes torde inte heller avdrag i allmänhet

medges vid sådana omdisponeringar och utvidgningar av ekonomibyggnader,

som i och för sig inte innebär en grundtörbättring, men väl är betingade

av tillämpning av nya rön och metoder för djurhållningen.

1 fråga om byggnader i rörelse bör värdeminskningsavdragen bättre anpassas

till den faktiska värdeminskningen. Det torde i allmänhet vara så,

att värdeminskningen är mest betydande under de första åren. Detta förhållande

har lagts till grund för motsvarande bestämmelser t. ex. i övriga

nordiska länder, där väsentligt generösare villkor för värdeminskningsavdrag

gäller. En allmän strävan inom näringslivet är att anpassa investeringarna

efter utvecklingen. Detta innebär bland annat att den faktiska livs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Revillningsufskottets betänkande nr 20 år 1963

längden för byggnader i produktionen avsevärt förkortas. En ekonomisk livslängd

som icke bringas till rimlig överensstämmelse med den tekniska livslängden

måste i längden i hög grad komma att verka hindrande för den

snabba utveckling inom näringslivet som nu är ett villkor för livskraft och

konkurrensmässighet. Inte minst med hänsyn till de krav på näringslivet

som det internationella handelspolitiska läget ställer kan denna i stort sett

tekniska fråga inte vila i avvaktan på allmänna skatteberedningens behandling.

Den kan med hänsyn till omfattningen av sitt arbete kanske inte inom

den närmaste framtiden väntas ha möjlighet att behandla härmed sammanhängande

spörsmål. Det är i hög grad angeläget, att frågan får en särskilt

skyndsam behandling och att en samordning med reformeringen av avskrivningsreglerna

för jordbrukets driftbyggnader kommer till stånd efter förslag

av en särskild utredning.

Motiveringen för yrkandet i de likalydande motionerna 1:437 och 11:527

återfinnes i motionen 11:526. Häri uttalas bl. a. att man i fråga om byggnad

som användes i rörelse knappast torde kunna finna så restriktiva bestämmelser

om värdeminskningsavdrag som i Sverige. I t. ex. Danmark får man

under de fyra första åren avdrag för sammanlagt 50 procent av anskaffningsvärdet

och för återstoden under loppet av 20 år. Även Norge och Finland

har väsentligt generösare bestämmelser än som gäller i Sverige. Ävskrivningsreglema

är i många länder utformade med utgångspunkt från

att en byggnad i rörelse anses undergå en förhållandevis större värdeminskning

under de första åren. En rätt till avskrivning som grundar sig på en

byf?{?nads ekonomiska och icke dess tekniska livslängd skulle otvivelaktigt

bidra till att förbättra företagens möjligheter till konsolidering och uppbyggnad

av ett riskvilligt kapital.

I de likalydande motionerna 1:520 och 11:632 slutligen framhålles att de

svenska avskrivningsreglerna för industribyggnader och andra byggnader

inom rörelse och jordbruk är otidsenliga. Den beräknade livslängden är i

många fall alltför lång och avskrivningsmöjligheterna alltså otillräckliga. Eu

mera rationell och progressiv utformning skulle erhållas om avskrivningsreglerna

medgav en högre avskrivningsprocent under byggnadens första tid.

I avvaktan på en mera ingående prövning av den bästa tekniska lösningen

av frågan kan införas en rätt att första året avskriva tio procent av byggnadens

värde. Förslag härom bör föreläggas höstsessionen vid årets riksdag.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser medges i allmänhet avdrag vid beskattningen

för värdeminskning av byggnader med visst årligt belopp, vilket beräknas

i procent av byggnadens anskaffningsvärde. Om utredning rörande detta

värde saknas lägges i stället vanligen taxeringsvärdet till grund för av
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

7

dragsberäkningen. Skatteplikt vid försäljning av byggnad, som inte utgör

varulagertillgång, bedömes enligt reglerna i 35 § kommunalskattelagen. Har

byggnaden innehafts kortare tid än 10 år utgör eventuell vinst helt eller

delvis skattepliktig inkomst för ägaren. I sådant fall beskattas även vid avyttringen

återvunna värdeminskningsavdrag. Har byggnaden däremot innehafts

10 år eller längre är vinsten varken i vad den motsvarar återvunna

värdeminskningsavdrag eller eljest att hänföra till skattepliktig inkomst.

I förevarande motioner yrkas utredning av frågan om beräkning av värdeminskningsavdrag

för byggnader i jordbruk och rörelse. Motionärerna anser

det av olika skäl motiverat med generösare avdragsregler än de för närvarande

tillämpade. I vissa motioner uttalas — med hänvisning till att byggnadernas

värdeminskning i allmänhet torde vara störst under de första åren

efter byggnadens uppförande — att ett system med högre avskrivning under

denna tid bör prövas.

Vad först gäller avskrivning å jordbruksbyggnader vill utskottet erinra

om att frågan härom för närvarande är föremål för utredning av en särskild

sektion av skattelagssakkunniga. Enligt vad utskottet erfarit avser

de sakkunniga att slutföra utredningen inom den närmaste framtiden. Med

hänsyn härtill anser utskottet sig inte kunna tillstyrka skrivelseyrkandena

härutinnan i motionerna 1:158 och 11:183 samt 1:437 och 11:527.

Vad härefter angår spörsmålet om avskrivning å byggnader i rörelse får

utskottet — i likhet med 1962 års bevillningsutskott — erinra om den av

1955 års riksdag vidtagna omredigeringen av bestämmelserna härom i avsikt

att tydligare än tidigare varit fallet markera att hänsyn vid bedömningen av

skälig avskrivningsprocent borde tas till byggnads ekonomiska livslängd.

Denna ändring av tidigare gällande regler, vilken avsåg att åstadkomma en

viss liberalisering av avskrivningsreglernas tillämpning har, såvitt framgår

av hittills föreliggande regeringsrättsutslag på området, medfört en gynnsammare

bedömning av värdeminskningsavdragen för byggnader i rörelse.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om att enligt praxis avdrag

inedgives för överpris eller merkostnader, därest byggnad, som användes i

rörelse, anskaffats för utnyttjande under en speciell konjunktur, och att

skattskyldig vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder och av rörelse äger rätt till utrangeringsavdrag å

byggnad.

Vid 1955 års riksdag infördes vidgade möjligheter för företagen att göra

avsättningar till investeringsfonder. Denna rätt till fondavsättning, som avsägs

skola utgöra ett betydelsefullt komplement till bl. a. avskrivningsreglerna

i fråga om byggnader, har under 1959 ytterligare utvidgats. I proposition

nr 6 till 1959 års riksdag med förslag till ändring av 1955 års förordning

om investeringsfonder för konjnnkturutjämning uttalade departementschefen

att syftet att stimulera långfristiga investeringar borde till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

godoses genom en ökad rätt för företagen att ta investeringsfonder i anspråk

och inte genom en generell utvidgning av avskrivningsmöjligheterna. Visserligen

medgavs i ett flertal länder, däribland Danmark, vissa extra avskrivningar

i form av högre initialavskrivningar. Härvid borde emellertid —

menade departementschefen — beaktas att de svenska skattereglerna innebär

möjligheter till avskrivningar och annan s. k. förtäckt resultatutjämning

som är större än i flertalet andra länder. En generell utvidgning avrätten

till avskrivningar skulle därför i vårt land få andra och från skattepolitik

synpunkt mera betänkliga konsekvenser än motsvarande åtgärder

i utlandet.

I detta uttalande vill utskottet instämma. Härtill kommer att frågan om

generösare regler i fråga om avdrag för värdeminskning av byggnader inte

kan avgöras utan att samtidigt en prövning sker av hur inkomstbegreppet

bör vara utformat för byggnad som är anläggningstillgång. En liberalisering

av avdragsreglerna kan sålunda motivera en utökad skatteplikt för avskrivning

som återvinnes vid avyttring av byggnad.

Såsom 1962 års bevillningsutskott framhållit kan det antas att allmänna

skatteberedningen vid sitt utredningsarbete kommer att behandla även frågan

om värdeminskningsavdrag för byggnader i rörelse. Med hänsyn härtill

och då det får anses mest ändamålsenligt att frågan om dylika avdrag prövas

i ett större sammanhang kan utskottet inte biträda vare sig utredningsyrkandena

härutinnan i motionerna 1:158 och 11:188 samt 1:437 och 11:527

eller lagstiftningsyrkandet i motionerna 1:520 och 11:632.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:158 av herr Thorsten

Larsson m. fl. samt 11:183 av herrar Hansson i Skegrie och

Larsson i Borrby angående värdeminskningsavdraget för

byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk,

2) de likalydande motionerna 1:437 av herr Hagberg m. fl.

och 11:527 av herr Heckscher m. fl. om ändrade avskrivningsregler

för byggnad som ingår i rörelse eller jordbruk,

ävensom

3) de likalydande motionerna 1:520 av herr Lundström

in. fl. och 11:632 av herr Ohlin in. fl. i vad de avser yrkande

om ändrade avskrivningsregler för byggnader i rörelse,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Hagberg, fröken Ranmark,

herrar Stefanson, Oscar Carlsson, Wärnberg, Lundström, Gösta Jacobsson,

Sundin och Paul Jansson: samt

från andra kammaren: herrar Gustafson i Göteborg, Nilsson i Svalöv,

Kärrlander, Vigelsbo, Engkvist, Asp, Christenson i Malmö, Magnusson i

Borås, Andersson i Essvik och Forsberg.

Reservation

av herrar Hagberg, Stefanson, Lundström, Gösta Jacobsson, Sundin, Gustafson

i Göteborg Nilsson i Svalöv, Vigelsbo, Christenson i Malmö och Magnusson

i Borås, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha

följande lydelse:

Enligt gällande---(= utskottet s. B rad 4 nedifrån—s. 7 rad 14 uppifrån)

---— bör prövas.

Vad angår spörsmålet om avskrivning å byggnader som användes i

rörelse har i samtliga motioner anförts att värdeminskningsavdragen borde

bättre anpassas till den faktiska värdeminskningen. En sådan anpassning

är bl. a. betingad av den tekniska utvecklingen. I motionerna erinras också

om att avskrivningsreglerna i många länder är utformade med utgångspunkt

från att en byggnad av detta slag undergår en förhållandevis större värdeminskning

under de första åren. En större del av totalavskrivningen borde

därför förskjutas till byggnadens första tid genom en högre avskrivningsprocent

då. I samtliga våra nordiska grannländer tillämpas en sådan, mera

rationell avskrivningsprincip.

Utskottet delar motionärernas uppfattning rörande behovet av en på angivet

sätt reformerad regel för värdeminskningsavdragen i fråga om byggnad,

som användes i rörelse. Det bör tillfogas att även med den mindre

justering av reglerna för värdeminskningsavdragen, som beslöts 1955 och

som syftade till att möjliggöra ett större hänsynstagande till en byggnads

ekonomiska livslängd vid bedömningen av skälig avskrivningsprocent, kan

de nuvarande reglerna för ifrågavarande värdeminskningsavdrag icke anses

motsvara de krav på elasticitet som de bör äga med hänsyn till den snabbare

ekonomiska utvecklingen. Inte minst bör avseende härvidlag fästas vid den

pågående ekonomiska integrationen i Västeuropa, som måste i betydande

grad öka kraven på konkurrensförmågan hos de svenska företagen.

Det kan visserligen förväntas att allmänna skatteberedningen i sitt arbete

även kommer att uppta frågan om värdeminskningsavdragen för byggnad

i rörelse till översyn. Beredningens arbete omfattar emellertid hela skattesystemet

och det kommer sannolikt att ta ännu några år, innan dess uppdrag

blir helt slutfört. För att möjliggöra en skyndsammare översyn av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 20 år 1963

ifrågavarande regler, varom för övrigt allmän enighet i princip råder, anser

utskottet att det skulle vara till fördel om särskilda sakkunniga tillsattes

för teknisk utredning av frågan. Dessa borde självfallet i sitt arbete i erforderlig

omfattning ha kontakt med skatteberedningen. En reform av avskrivningsreglerna,

måhända till en början provisorisk, skulle dock genom

en sådan utredning snabbare komma till stånd, vilket utskottet med hänsyn

till frågans vikt vill tillmäta väsentlig betydelse.

Det torde ligga i sakens natur att också värdeminskningsavdragen för

byggnad, som användes för jordbruksdrift, bör överses i detta sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:158 av herr

Thorsten Larsson m. fl. och 11:183 av herrar Hansson i

Skegrie och Larsson i Borrby, motionerna 1:437 av herr Hagberg

m. fl. och 11:527 av herr Heckscher m. fl. samt motionerna

1:520 av herr Lundström m. fl. och 11:632 av herr

Ohlin in. fl. — de senare såvitt avser förevarande fråga —

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att särskilda sakkunniga

utses för teknisk utredning om sådan reformering

av avskrivningsreglerna för byggnad som ingår i rörelse

eller jordbruk att en ökad avskrivning kan medgivas under

byggnadens första tid.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1963

630268

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.