Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv.

1963-03-19 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1963:21, Betänkande i anledning av väckt motion om upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963

1

Nr 21

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne

älv.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

11:187, av herr Larsson i Hedenäset har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta

dels om upphävande av tiondebeskattningen av laxfiske i Torne älv,

dels att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om snar utredning och förslag

syftande till retroaktiv återbetalning av till statsverket inredovisade

tiondelaxmeder från Torne älv, enligt vad i motionen anförts».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kammarkollegium,

domänstyrelsen och länsstyrelsen i Norrbottens län.

I motionen anföres i huvudsak följande. Under naturahushållningens dagar

erlades olika skatter och allmänna pålagor in natura. Så var även fallet

med kyrkoskatten, som betalades i form av prästerskapets tionde. I takt

med övergången till modern penninghushållning övergav det allmänna i

stort beskattningen in natura och övergick till skatteuppbörd i penningar.

Beträffande prästerskapets tionde har denna skatteform även successivt

avvecklats och i stort upphört alt existera. Som ett kuriosum torde få betecknas

det förhållandet att en kvarleva av denna tiondeskatt fortfarande

uttages av ett näringsfång och inom en begränsad del av landet. För laxfiske

i Torne älv tillämpas fortfarande en form av prästerskapets tionde.

Skatten uttages visserligen ej numera i form av var tionde fångad lax. Sedan

1897 års konvention mellan Sverige och Ryssland samt Kungl. Maj:ts

förordnande genom beslut den 0 juni 1902 försäljes nämligen den svenska

sidan tillkommande hälften genom konungens befallningshavandc. Efter

1910 års reglering av prästerskapets avlöning utbjudes den svenska andelen

årligen till försäljning genom infordrande av skriftliga anbud. Likvid

Itihang till riksdagens protokoll 1963. 7 samt. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 dr 1963

för tiondedelen enligt godkänt anbud inbetalas till länsstyrelsen, som t i 11- godoför beloppen riksstatstiteln Diverse inkomster.

Uppenbart synes vara att det här är fråga om en kyrkoskatt på samma

sätt som förhållandet varit i andra delar av landet. Fram till början av

1600-talet bär visserligen förekommit, att kronan uppburit en del av tiondelaxen,

men därefter har hela tiondet tillerkänts prästerskapet. Obestridligt

är sålunda att det här är fråga om en kyrkoskatt. Då tiondelaxbeskattningen

fortfarande tillämpas vid svenska Torne älv innebär detta en dubbelbeskattning

för fiskerättsägarna. De har att liksom andra svenska medborgare

erlägga kyrkoskatt till församlingen, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt allmän varuskatt. Lägges härtill tiondelaxavgiften, uppstår

tvivelsutan en dubbelbeskattning, som ej ålägges svenska medborgare

i gemen. Detta är enligt motionärens mening ett förhållande som bör tillrättaläggas.

Av intresse i detta sammanhang är även att studera utvecklingen på den

finska sidan om gränsälven. Enligt förenämnda konvention med Ryssland

av år 1897 tillerkännes de svenska och finska fiskerättsägarna lika del av

det regala laxfisket i Torne älv. I Finland har emellertid sedan år 1927 de

genom försäljning av laxtionden influtna medlen fonderats. Efter riksdagsbeslut

år 1961 uppbäres ej laxtionde i Finland, och de därav uppburna fonderade

medlen har återbetalats till respektive fiskerättsägare. Av den finska

regeringens proposition i ärendet (nr 50/1961) framgår, att lagberedningen

funnit det klarlagt att varken staten eller laxfiskekommunerna »hade laglig

rätt att bestämma över ifrågavarande tionden. Däremot kan vattenrättsin
nehavarna

i de kommuner, där prästerna ägt laxtiondena, göra anspråk på

att ha denna rätt».

Som ovan anförts framstår nu gällande bestämmelser om tiondelaxavgifter

för Torne älv och därav följande dubbelbeskattning som en orättvisa.

En ändring bör därför ske så fort sig göra låter. Då vidare fiskerättsinnehavama

på den finska sidan av Torne älv åtnjutit retroaktiv återbetalning

av tidigare erlagda laxtionden synes det skäligt att motsvarande åtgärd även

överväges för de svenska fiskerättsinnehavarnas vidkommande och att härom

beslutas för samma tidsrymd som blivit fallet på den finska sidan.

Kammarkollegium anför i sitt remissyttrande.

Sedan gammalt har kronan ansetts lia regalrätt till laxfisket i Torne älv.

Laxfisket har under de senaste tvåhundra åren i huvudsak utövats som ett

gemensamhetsfiske. Genom Kungl. Maj:ts resolution den 13 september 1791

upplåts fisket åt allmogen i orten på etthundra års tid mot en årlig arrendesumma

av 1 000 Rdr specie, varvid vars och ens andel i fisket och arrendesumman

beräknades med utgångspunkt från honom i äldre taxelängder

påförd avgiftsmängd lax (uttryckt i viktsystemet tunnor-lispund^skålpund).

Genom den vid fredsslutet år 1809 antagna gränsen blev fisket delat

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963

3

rikena emellan. I 1810 års gränstraktat med Ryssland utsädes att laxfisket

under återstoden av arrendetiden skulle brukas av kronorna gemensamt i

överensstämmelse med 1791 års brev, varvid avgiften borde mellan kronorna

fördelas efter den del som deras ömsesidiga undersåtar befunnos äga i

arrendet. På svenska undersåtar kom därvid att belöpa ungefär 45 procent.

Av laxfisket i Torne älv utgick av ålder tiondelax till prästerskapet i socknarna

därinvid. För de svenska pastoratens del utbyttes rätten för tiondetagaren

att in natura uttaga var tionde lax i samband med löneregleringar

på 18(50- och 1870-talet — iföljd av 6 § 1 inom. förordningen den 11 juli

1862 angående allmänt ordnande av prästerskapets inkomster — mot bestämda

årliga penningavgifter, beräknade efter 50 öre för varje skålpunds

taxa, som intressenterna på den svenska sidan voro upptagna för. Avgifterna

uppgingo till sammanlagt 2 568 kronor 75 öre och gällde i allmänhet

för återstoden av arrendetiden, varefter avgifternas storlek skulle omprövas.

För Finlands del synes motsvarande övergång till bestämda penningavgifter

ha blivit aktuell först efter det arrendetiden den 14 mars 1892 utlöpt

och förhandlingar om avslutande av en konvention mellan svenska och

ryska regeringarna om laxfiskets samfällda brukande upptagits. Konventionen

avslutades den 23 februari 1897 att gälla till den 14 mars 1917. Vardera

av fördragsslutande parterna skulle disponera hälften av fisket (art. 3).

Fisket skulle i första hand hembjudas åt förutvarande arrendatorer samt

vissa innehavare av privilegielotter (art. 4). Om hembudet ansågs icke kunna

antagas, ägde envar av kontrahenterna påfordra att fiskerätten i stället

varje år utbjöds på offentlig auktion för kronornas gemensamma räkning

(art. 5), vilket även kom att ske.

Beträffande prästerskapets tionde synas staterna ha varit överens om en

övergång till fasta avgifter. För Finlands del kunde övergången till det nya

systemet dock komma att dröja, beroende på att regleringen ej skulle träda

i kraft förrän i samband med att tjänsterna återbesattes. I konventionen

föreskrevs därför att tiondet alltfort skulle utgå in natura för att i tvenne

lika delar efter vardera statens gottfinnande fördelas mellan de tiondeberättigade,

vilket emellertid skulle gälla endast till dess samtliga församlingar

övergått till fasta avgifter (art. 8).

I kungl. brev den 6 juni 1902 föreskrevs att rätten till den svenska delen

av den undantagna tiondelaxen skulle genom Konungens befallningshavandes

föranstaltande årligen försäljas under hand eller på offentlig auktion

och inflytande försäljningsmedel efter vissa grunder fördelas mellan de

liondeberättigade församlingarna. Det förutsattes att prästerskapet skulle

beredas gottgörelse för den minskning i dittillsvarande inkomster som kunde

komma att inträda. Farhågorna för minskade inkomster besannades i

hög grad. delvis kanske beroende på en nedgångsperiod i fisket. Under åren

1902—1917 inbringade tiondeförsäljningarna i genomsnitt mindre än hälften

av vad som skulle erhållits om tiondet utgått efter 50 öre per skålpunds

taxa. För minskningen lämnades genom särskilda beslut gottgörelse från

prästerskapets löneregleringsfond, senare kyrkofonden.

Genom lag den 9 december 1910, nr 141 s. 25, bestämdes alt prästerskapet

tillkommande tionde och liknande avgifter skulle, allteftersom då gällande

löneregleringar utlöpte, indragas till statsverket mot gottgörelse i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 ur 1963

pengar till kyrkofonden — inalles 4 627 887 kronor årligen — varigenom

alltså staten gentemot kyrkan trädde i tiondegivarens ställe. Tillika föreskrevs

att till statsverket sålunda indraget tionde skulle avskrivas med 46

procent genast och med ytterligare 20 procent efter respektive It), 15 och

20 ar, så att beloppet i sin helhet skulle vara avskrivet under loppet av 20

ar, allt räknat från och med indragningen i varje särskilt fall.

I överensstämmelse med nämnda lag bär av laxfisket i Torne älv utgående

lionde indragits till statsverket, från och med det ecklesiastikår som började

den 1 maj 1916, såvitt avser prästerskapet i Pajala församling, respektive

1918 för Karl Gustavs, 1920 för Hietaniemi och övertorneå samt slutligen

1923 för Nedertorneå församlings prästerskap.

I Finland synes avvecklingen av prästerskapets tionde ha gatt efter delvis

andra linjer. Övergången till ett avlöningssystem grundat på fixerad kontant

avlöning synes ha skett med stöd av eu lag den 4 augusti 1922 om

prästerskapets i de evangelisk-lutherska församlingarna avlöning. Härigenom

frigjorda tiondemedel från laxfisket i Torne älv synes därefter ha deponerats

i bank.

1 brevet den 6 juni 1902 hade Kungl. Maj:t även uttalat sig för eu ändring

av 1897 års konvention så att laxtiondel utbyttes mot bestämda avgifter och

de båda kronornas laxfiske kunde utbjudas å auktion utan avdrag av tionde.

I denna del överlämnades därför ärendet till utrikesdepartementet för

fortsatt handläggning. Något resultat av de förhandlingar, som i anledning

därav må ha förts, synes emellertid ej ha uppnåtts, och i det betänkande

med förslag till hl. a. ny konvention mellan Sverige och Finland rörande

laxfisket i Torne älv, som den 7 februari 1924 kom att framläggas, upptogs

i art. XII i huvudsak enahanda bestämmelse beträffande laxtiondet som i

art. 8 av 1897 ars konvention. Kammarkollegiet ansåg i utlåtande över förslaget

den 14 oktober 1925 att det för Sveriges del icke längre fanns anledning

att bibehålla laxtiondet och att, om förhållandena voro i viss mån annorlunda

för Finland, frågan om vederlag åt vederbörande präster eller vederlagsfond

i allt fall vore en finska statens inre angelägenhet. Kollegiet ansåg

förty att bestämmelsen i art. XII borde utgå ur konventionen. Vid den

överarbetning av konventionsförslaget, som därefter följde, gjordes emellertid

ingen ändring med avseende å art. XII, som alltså kom att upptagas i

konventionen den 10 maj 1927. Konventionen gäller enligt art. XV för en

tid av tjugu år i sänder, räknat från och med år 1928, därest den ej senast

ett år före utgången av tjuguårsperioden blivit uppsagd. Närmast gäller den

alltså till 1967 års utgång.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att en avveckling av ifrågavarande

laxtionde sedan länge varit på tal och att tiondet i vart fall numera

icke torde ha någon funktion att fylla. Att det ännu i dag existerar torde

helt få tillskrivas det förhållandet, att ännu gällande 1927 års konvention

innehåller en föreskrift härom. Materiellt sclt torde tiondet numera få uppfattas

som en del av den arrendeavgift, som kronan betingar sig för fisket.

I den i förevarande motion omnämnda propositionen nr 50 vid 1961 års

finska riksdag upplyses, utom annat, att den svensk-finska kommitté, som

tillsatts för att uppgöra nytt förslag till fiskeavtal för Torne älv, meddelat

att den i sitt blivande förslag skulle komma att föreslå uteslutning av den

nuvarande bestämmelsen i art. XII, enär till tionde berättigad icke längre

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 är 1963

5

funnes i någotdera landet. Kommittén, som antagit namnet Svensk-finska

kommissionen för översyn av 1927 års konvention angående det gemensamma

laxfisket i Torne och Muonio älvar in. in., tillsattes från svensk sida

genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 september 1954. Kommittén har, enligt

vad kollegiet erfarit, numera avslutat sitt arbete, och dess betänkande är

under tryckning.

Det i motionen upptagna spörsmålet om laxtiondets avskaffande kommer

sålunda inom kort att föreläggas Kungl. Maj:t. Kollegiet vill med hänsyn

härtill ifrågasätta om i nuvarande läge anledning finnes till något initiativ

i saken från riksdagens sida.

Domunstyrclsen ansluter sig helt till de synpunkter, som kammarkollegiet

anfört i sitt remissyttrande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför följande.

Såvitt länsstyrelsen av tillgängliga handlingar kunnat finna, äro de av

motionären lämnade uppgifterna om hur tiondebeskattningen i sin nuvarande

form tillkommit och utvecklats riktiga. Länsstyrelsen utannonserar

årligen före fiskesäsongens början tiondet vid de laxfisken som äro i bruk

till den högstbjudande.

För tiondena inflöt

101: — kronor

4 350: — »

9 119:— »

2 311:— »

2 260:— »

2 850: — »

Beloppen variera som synes kraftigt med anledning av de stora variationerna

i laxfångsterna under olika perioder.

Antagna anbud hade år 1961 i samtliga fyra fall avgivits av de föreningar

som drevo fiskena medan år 1962 tionderätten i tre av de fyra fiskena förvärvades

av privatpersoner.

Det torde väl vara tveksamt, om tiondebeskattningen som motionären

gjort gällande kan anses innebära en direkt dubbelbeskattning för fiskerättsägarna.

Då dessa äro medvetna om att tiondet skall utgå, kunna de

nämligen vid avgivande av anbud på fiskearrendet vid arrendeavgiftens

bestämmande ta hänsyn till tiondebeskattningen.

Emellertid instämmer länsstyrelsen helt med motionären att denna bcskattningsform

är otidsenlig och då den dessutom numera saknar större

ekonomisk betydelse för kronan, anser länsstyrelsen att tiondebeskattningen

av laxfisket i forne älv bör upphöra. Någon retroaktiv återbetalning av tidigare

crlagda laxfisketionden till fiskerättsmnehavarna finner länsstyrelsen

för sin del dock icke anledning att förorda.

Enligt vad länsstyrelsen under hand erfarit, kommer även den kommission

som varit verksam för reglering av vissa för Finland och Sverige gemensamma

frågor rörande fisket i gränsälven och som inom den närmaste

liden torde avgiva förslag till reglering av dessa frågor, att föreslå att laxfisketiondet

i Torne älv avvecklas.

år 1940

» 1945

» 1950

» 1955

» 1961

» 1962

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963

Utskottet

Kronan har sedan gammalt ansetts ha regalrätt till laxfisket i Torne älv.

Detta har under de senaste tvåhundra åren i huvudsak bedrivits som ett gemensamhets

fiske. År 1791 uppläts fisket åt allmogen på ett hundraår. I 1810

års gränstraktat med Ryssland utsädes, att laxfisket under återstoden av

arrendetiden skulle brukas av Sverige och Ryssland gemensamt i överensstämmelse

med 1791 års beslut och att arrendeavgiften skulle fördelas mellan

länderna. Efter arrendetidens utgång träffades 1897 mellan Sverige och

Ryssland en överenskommelse av innehåll att vartdera landet skulle disponera

hälften av fisket. Detta skulle i första hand hembjudas åt förutvarande

arrendatorer samt vissa innehavare av privilegielotter.

Av laxfisket i Torne älv har av ålder utgått tiondelax till prästerskapet

i angränsande socknar. För de svenska pastoratens del utbyttes genom en

förordning 1862 rätten att in natura uttaga var tionde lax mot bestämda årliga

avgifter. Dessa skulle utgå så länge arrendeavtalet av år 1791 ägde giltighet.

I förenämnda överenskommelse av år 1897 mellan Sverige och Ryssland

föreskrevs — främst med hänsyn till att i Finland en övergång från

tiondelax till bestämda penningavgifter aktualiserats först efter arrendetidens

utgång år 1892 — att prästerskapets tionde, till dess samtliga församlingar

övergått till fasta avgifter, skulle utgå in natura för att efter de avtalsslutande

parternas gottfinnande lika fördelas mellan de tiondeberättigade.

I kungl. brev den 6 juni 1902 föreskrevs att den svenska delen av den undantagna

tiondelaxen skulle genom länsstyrelsens försorg årligen försäljas

och influtna likvider på visst sätt fördelas mellan de tiondeberättigade församlingarna.

Samtidigt uttalade sig Kungl. Maj :t för en sådan ändring av

1897 års överenskommelse att laxtiondet utbyttes mot bestämda avgifter.

Detta förslag ledde emellertid inte till något resultat, och i ännu gällande

konvention angående ordnandet av det samfällda laxfisket i Torne och Muonio

älvar, som 1927 upprättades mellan Sverige och Finland, kom föreskriften

i 1897 års överenskommelse, att prästerskapets tionde skulle utgå in

natura, att kvarstå oförändrad.

Genom lag den 9 december 1910 bestämdes att det svenska prästerskapet

tillkommande tionde och liknande avgifter skulle, allteftersom då gällande

löneregleringar utlöpte, indragas till statsverket mot gottgörelse i pengar till

kyrkofonden. Härigenom trädde alltså staten gentemot kyrkan i tiondegivarens

ställe.

I förevarande motion yrkas upphävande av tiondebeskattningen av laxfisket

i Torne älv samt riksdagsskrivelse med begäran om utredning och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963

7

förslag i syfte att möjliggöra retroaktiv återbetalning av till statsverket influtna

laxtiondemedel. Motionären framhåller, att tiondebeskattningen innebär

en dubbelbeskattning för fiskerättsägarna. En sådan dubbelbeskattning

anser motionären inte böra förekomma och erinrar om att i Finland efter

riksdagsbeslut år 1961 laxtionde inte uppbäres och att genom samma beslut

de laxtionden som erlagts sedan 1927 retroaktivt återbetalats till fiskerättsinnehavarna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i yttrande över motionen uppgivit att

försäljningen av laxtionden under senare år inbringat mellan 2 000 och 3 000

kronor.

Av vad ovan anförts framgår att laxtiondet utgör en kvarleva av en numera

i andra sammanhang helt övergiven beskattningsform. Att tiondebeskattningen

av laxfisket i Torne älv ännu förekommer i vårt land torde bero

på att 1927 års konvention innehåller bestämmelser därom. Utskottet delar

helt motionärens uppfattning att denna otidsenliga beskattning, som

ur statsfinansiell synpunkt saknar betydelse, bör avvecklas. Såsom framgår

av remissyttrandena kommer emellertid den svensk-finska kommission,

som varit verksam för reglering av vissa för Sverige och Finland gemensamma

frågor rörande fisket i Torne och Muonio älvar, att inom kort avlämna

sitt betänkande, vari kommissionen bl. a. föreslår att tiondebeskattningen

skall upphöra. Härigenom torde syftet med motionen i huvudsak komma

att bli tillgodosett. Eftersom ifrågavarande spörsmål således inom en nära

framtid kommer att aktualiseras, anser utskottet anledning inte föreligga

för riksdagen att dessförinnan vidtaga åtgärder för avveckling av tiondebeskattningen

av laxfisket i Torne älv eller att i skrivelse till Kungl. Maj :t

begära utredning om återbetalning till fiskerättsinnehavarna av tidigare erlagda

laxtiondemedel. Utskottet förutsätter dock att Kungl. Maj :t så snart

som möjligt vidtar de åtgärder, som erfordras för avveckling av denna beskattning.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till yrkandena i motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 187 av herr Larsson i Hedenäset om upphävande

av tiondebeskattningen av laxfisket i Torne älv icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1963

På bevillningsutskottets vägnar:

JOHN ERICSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 21 år 1963

Närvarande:

från första kammaren: herrar John Ericsson, Stefanson, Gustaf Elofsson,

VVärnherg, Gösta Jacobsson*, Tage Johansson, Wikner, Paul Jansson

och Erik Filip Petersson; samt

från andra kammaren: herrar Brandt*, Gustafson i Göteborg, Nilsson

i Svalöv*, Vigelsbo, Asp, Christenson i Malmö, Andersson i Essvik, fru

Holmqvist, herrar Carlsson i Västerås och Björkman*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Gustaf Elof sson och Vigelsbo, vilka — under åberopande av innehållet

i motionen II: 187 av herr Larsson i Hedenäset om upphävande av

tiondebeskattningen av laxfisket i Torne älv — ansett att utskottet bort

hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av motionen II: 187 i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa om

1) förslag till innevarande års höstriksdag rörande upphävande

av tiondebeskattningen av laxfisket i Torne älv,

samt

2) utredning och förslag till innevarande års höstriksdag

rörande retroaktiv återbetalning av till statsverket inredovisade

laxtiondemedel i enlighet med vad i motionen

anförts.

j-tRfi* »v. !: ■.\f. i liiiil )ii; Lvm ''mJJilåiinö! ,!>.;• I : '' . i ..r- •;

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1903

621913

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.